”Vuxenutbildning borde ses som en sexig politisk fråga”

I de breda samtalen i Sverige har vuxenutbildning setts som en lite torr och tråkig fråga.
Miljonprogrammet var ett program för bostadsbyggande som genomfördes i Sverige 1965–1975 på grund av akut bostadsbrist. Nima Sanandaji önskar en liknande reform för vuxenutbildning.
13-12-2016

Det vill Nima Sanandaji ändra på. I boken ”Miljonprogram för kunskap” föreslår han en ökad satsning på livslångt lärande, där både politiker och näringsliv måste bidra. Nima Sanandaji har en doktorsgrad vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, men arbetar främst som samhällsdebattör och skribent. Boken ”Miljonprogram för kunskap” kom ut våren 2016. DialogWeb ställde några frågor om tankarna bakom boken.

Vem tog initiativ till boken, hur såg beställningen ut? – – Jag tog upp idén med Li Jansson på Almega (branschorganisation för arbetsgivare, reds anm). En stor samhällsförändring som vi behöver förbereda oss för handlar om att teknologin raskt ändrar på jobbens innehåll. Många existerande jobb kommer att försvinna och många nya jobb kommer att växa fram. Det är på sätt och vis en spännande utveckling, men också oroväckande för de som riskerar att hamna efter. Det bästa sättet att förbereda samhället för den snabba ändringen är att satsa stort på vuxenutbildning, så att människor får en god chans att kompetensväxla.

Varför ville du skriva den?

– Vuxenutbildning är en fråga som länge betraktats som torr och tråkig. Jag menar att det borde ses som en sexig politisk fråga. Boken förklarar pedagogiskt att näringslivets stora utmaning är att klara kompetensförsörjningen, politikens stora utmaning är att undvika arbetslöshet i en tid då kompetenskraven på arbetsmarknaden ökar och medborgarnas stora utmaning är att anpassa sig till jobbens snabba förändring. Lösningen i samtliga tre fall stavas välfungerande vuxenutbildning.

”Offentliga sektorn borde satsa mer”

Du skriver att vi behöver ett miljonprogram för kunskap. Hur kan du sammanfatta modellen för ett sådant, ligger fokus på att företag ska få möjlighet att skriva av utbildningsköp? Innebär det även andra insatser?

Jag är en pragmatiker. Därför tror jag på att det sällan finns en enkel politisk lösning på breda samhällsfenomen. Som man kan läsa i boken behövs en bred reformagenda. Den offentliga sektorn borde satsa mer på livslångt lärande. Dagens modell där många utbildar sig tills de är 30 år gamla och sedan satsar ingen eller väldigt lite tid på formell kompetensutveckling är inte särskilt smart. Samtidigt måste reformer öka incitamenten för näringslivet och individen själv att investera i vuxenutbildning.

På sidan 29 skriver du ”ofta kan det vara smart för flera företag som verkar i samma bransch att tillsammans satsa på utbildning av de kompetenser som efterfrågas. Då kan storskaliga och långsiktiga lösningar för vidareutbildning skapas. Dessutom minskar risken med att ett företag satsar på att utbilda en individ, som i slutändan istället söker sig till en konkurrens i samma bransch”.
Hur ska företag uppmuntras till ett sådant samarbete?

– I Sverige har vi stora branschorganisationer, som förhandlar med stora fackföreningar. De borde kunna styra upp samverkan.

”Utbildning inte skattemässigt lönsamt”

Var tycker du att det största hindret för ett miljonprogram för kunskap finns – hos politikerna eller hos näringslivet?

Det finns säkert hos näringslivet. Samtidigt är företagare nära verkligheten, de måste ju anpassa sin verksamhet kontinuerligt för att inte falla efter. Företagare i Sverige inser att den faktor som begränsar tillväxten alltmer är möjligheten att växa med rätt kompetenser. Därför är de intresserade av att satsa på vuxenutbildning. Men det finns faktorer som håller tillbaka de investeringarna. Låt mig nämna två: Det första är att företag är rädda för att de kan investera tid och pengar på att utbilda en anställd, som sedan snabbt lämnar dem för att jobba för en konkurrent. Det andra är att vi skapat en politik i Sverige som är lite galet.

Om ett företag investerar en miljon i en ny industrirobot, så ses det som en investering i balansräkningen, som man dessutom kan skriva av på ett förmånligt sätt. Om samma företag investerar en halv miljon i att utbilda personalen att använda samma robot så ses det som en ren kostnad i balansräkningen – för så har Sveriges lagar utformats. Det är inte skattemässigt förmånligt att investera i utbildning för de anställda, och företagets aktier kan sjunka eftersom det på pappret ser ut som att man har gjort en förlust i att anordna vuxenutbildning – till skillnad mot när industriroboten köptes in, då en investering snarare än en kostnad uppstod. Det vore enkelt att göra om lagen så att också investering i utbildning kunde räknas som just en investering. Det beslutet måste komma från politiken, som skapar de lagar som vi alla måste utgå ifrån.

Hur har mottagandet av boken varit? Har det varit en för- eller nackdel att du själv har en tydlig politisk ståndpunkt och arbetar för arbetsgivarna?

– Mottagandet har varit mycket bra. Boken har inspirerat till en reformdiskussion på hög politisk nivå, hos Moderaterna, Socialdemokraterna/regeringen och flertal andra av de tongivande partierna. Arbetarrörelsen gillar ju boken, det är ett ämne som intresserar dem rejält. De borgerliga och den breda politiska mitten brukar gilla det jag skriver mer i allmänhet. Mitt intryck är att de gillar hur en pragmatisk mitten-orienterad fråga länkas till framtidens jobb. Annars finns ju en bild i debatten att högerpolitiker bara kan använda skattesänkningar och avregleringar som sätt att få fart på tillväxten.

– Boken har bara fått kritik från en politisk grupp. Det är nyliberaler som på sociala medier upprörs över titeln ”Miljonprogram för kunskap”, de tycker att det låter som traditionell socialdemokratisk retorik. Socialdemokraterna gillar titeln skarpt av samma skäl.

Är det något mer du vill tillägga? Har något nytt hänt sedan boken kom ut i våras?

Det har varit mycket intresse från personer som jobbar med politikutveckling, i olika partier. Så vi har hållit i seminarier och workshops, samt turnerat runt och hållit föredrag i lite olika städer. Jag har också tillsammans med professor Stefan Fölster precis kommit ut med boken ”Framtidens Jobb”, som handlar om hur robotisering och smarta datorsystem snabbt ändrar på jobbens innehåll. Det är ett resonemang som är nära kopplad till Miljonprogram för kunskap, eftersom det snabba skiftet förstås är en central anledning till varför behovet av livslångt lärande ökar. Till sist kan jag nämna att intresset för frågan också finns i omvärlden. Den London-baserade tankesmedjan Centre for the Study of Market Reform of Education bad mig skriva en essä om hur tankarna kring Miljonprogram för kunskap kunde appliceras i Storbritannien. Den kom ut för några månader sedan, i en essäsamling där också andra frågor om utbildningens framtid belystes.