Äldre – exempel

22-11-2011

FINLAND

Farfar i skolan

I vårt samhälle finns allt flera pensionärer som är både friska och pigga och som gärna vill fylla sin lediga tid med något meningsfullt. Det finns också allt flera barn som saknar kontakt med en äldre generation. När de två behoven möts föds något riktigt bra, nämligen verksamheten Farfar i skolan även kallad Ung möter gammal eller Medfostrare i skolan.  Den går ut på att pensionärer finns närvarande i skolor och daghem som en tilläggsresurs. De har inget pedagogiskt ansvar, men de finns till för barnen, som ett extra par ögon på rasten, som en trygg hjälpande hand i klassrummet och som en brobyggare över generationsklyftan. I Finland växer den här frivilliga verksamheten hela tiden och för närvarande finns det ca 180 svenska s.k. medfostrare i landskapen Nyland, Åboland, Österbotten och på Åland. På finskt håll håller verksamheten nu också på att komma igång. De flesta hjälper till i lågstadieskolor (7-11-åringar), men det finns också medfostrare i högstadier, förskolor och daghem.
Många är vittnesmålen om hur tillvaron som skolfarfar eller skolmormor gör livet rikare: ”Man känner sig alltid välkommen och betydelsefull”. ”I synnerhet pojkarna har ett stort behov av att få prata med mig på tumanhand”. ”Skolbarnen i dag är otroligt motiverade och öppna”. ”Vi kritiserar aldrig utan vi hjälper till”. ”Vi lär sexorna att knyta slips”. ”Man får också en chans att lära sig modern matematik”.
I början av 2000-talet startade ”ärkefarfar” Börje Gorschelnik verksamheten i Åbo och under årens lopp har gruppen av pensionärer som vill hjälpa till i skolorna hela tiden blivit större.
I Nyland är verksamheten ett samarbete mellan Hem och Skola, Pensionärsförbundet och Helsingfors stad. De flesta som deltar är män, men namnet till trots finns det också äldre damer som är engagerade.
Det här är en verksamhet som sker helt och hållet på skolans villkor, det finns ingen som tränger sig på. Det behöver man knappast heller för i de skolor som är med upplever lärarna att de verkligen har stor nytta av de frivilliga som kommer in i skolan. På små orter är det lättare att hitta frivilliga, och ofta handlar det om att de som kommer in på riktigt är farfar eller farmor till någon elev, medan det på större orter är svårare att hitta folk som ställer upp.

Kontaktperson: Therese Kronqvist, tfn +3589 315 5547, therese.kronqvist(ät)folkhalsan.fi       
Material: PDF
Läs mera: www.folkhalsan.fi

Den skapande gnistan inte beroende av ålder

Äldre behöver inte vara en grå särgrupp som frivilligt drar sig tillbaka för att minnas gångna tider och som nöjer sig med att följa med livet på sidan om. Äldre kan producera kultur för yngre, äldre kan vara modiga och erfarna skådespelare, äldre behöver inte förlora något av sin kreativitet.

Som 80-åring eller varför inte 90-åring är det fullt möjligt att förverkliga sin ungdoms drömmar. Äldre kan vara subjekt, de behöver inte förminskas till objekt.
Både i sitt konkreta arbete med äldre och i sin forskning har Leonie Hohenthal-Antin slagit hål på ett helt knippe med myter om äldre och åldrande.  Hon är dramapedagog och doktor i sociologi med en alldeles ny inriktning, konstgerontologi.
Det var då Leonie Hohenthal-Antin i sin egenskap av lektor i framställningskonst i hemstaden S:t Michel i östra Finland kom i kontakt med teatergruppen Kutkutus som hon insåg vilka oanade resurser det finns hos äldre personer. Gruppen, som leds av Sari Mäkitalo-Tulokas, startade 1995 vid ett dagcenter för äldre. Den har en medelålder på ca 75 år och flera medlemmar med en allvarlig sjukdom. Gruppen improviserar kring många ämnen som ofta blir tabubelagda i de äldres värld, dvs. allt från sex till döden och det finns heller inget hinder för en 90-åring att spela en 18-åring. Deras sätt att arbeta har fått ett eget namn, den s.k. Kutku-metoden. Numera turnerar Kutkutus med sina föreställningar både i hemlandet och i Norden och sammanhangen kan vara allt från en sexfestival i Kutemajärvi till riksdagens framtidsforum. Till en av föreställningarna kom en av skådespelarna direkt från intensiven.
– En god ålderdom kan hänga ihop med mycket små saker. Vi behöver inte nödvändigtvis dyra byggnader utan det vi behöver är upplevelser, glädje och en känsla av lycka för att livet ska smaka bra ända till slut, säger Hohenthal-Antin.
När hon tog med sig sina unga elever inom social- och hälsovårdsutbildningen för att titta på Kutkutus föreställningar märkte hon att de nästan alltid fick något som hon kallar för en ålderskulturchock.
– De kunde helt enkelt inte föreställa sig att gamla människor kunde vara så spontana, modiga och naturliga eller som en av mina elever sade: ”Jag har aldrig tidigare sett en gammal människa live på en teaterscen”.
Nu är samarbetet med yngre redan etablerat och man har bl.a. kunnat starta ett långvarigt projekt, där 13-18-åringar gör teater tillsammans med seniorerna inom ramen för Finska kulturfondens storsatsning Myrsky.

Kontaktperson:
Sari Mäkitalo-Tulokas
tfn +358 45 1339281
sari.makitalo-tulokas(ät)mikkeli.fi

Läs mera (på finska): www.kutkutus.fi
www.myrksy.info

Hus och lådor för minnen

Minnenas Hus grundades i staden Kotka i södra Finland år 2005 med Leonie Hohenthal-Antin som konstnärlig chef. Konceptet bygger på Age Exchange Reminiscence Center i London som startats av Pam Schweitzer. Centret är internationellt känt som utvecklare av kreativa metoder inom reminiscensarbete.

Minnenas Hus är inrymt i en trähusbyggnad från slutet av 1800-talet som i huvudsak inretts med möbler, föremål, kärl, tidskrifter mm. som Leonie Hohenthal-Antins mor samlade på under hela sitt 90-åriga liv. Alla föremål i huset får användas och där ordnas kulturell och konstnärlig verksamhet för alla åldrar såsom olika kurser, teater, minnes- och handarbetsgrupper och tillverkning av minneslådor.
I huset kan alla i egenskap av experter på sin egen historia med konstnärliga medel bearbeta sitt liv och sin närhistoria och dela med sig till yngre generationer. I arbetet använder man sig av olika kreativa uttrycksformer som litteratur, musik, bildkonst och teater.
Minnenas Hus har också som mål att förbättra livskvaliteten för personer med minnesstörningar och demens samt ge stöd till deras anhöriga. I framtiden är det meningen att Minnenas Hus ska fungera som forsknings- och utvecklingscenter för reminiscensarbete.
I Finland är Minnenas Hus det enda i sitt slag, men i de övriga nordiska länderna finns motsvarande center.
En minneslåda, på engelska Memory Box, är som en miniatyrteaterscen eller en visuell biografi, där en person med hjälp av föremål, bilder, dokument, material och färger berättar om sitt liv eller en del av sitt liv, till exempel barndomen, ungdomen, skoltiden eller ett tema som hänför sig något speciellt skede eller speciella personer i ens liv.
I Minnenas Hus tillverkas lådorna tillsammans med bildkonstnärer och andra professionella aktörer. Making Memories Matter- Kraft ur minnen hette det EU-projekt som var startpunkt för arbetet med minneslådor i Finland. I projektet deltog sju europeiska länder. De finländska lådorna kom från Kotka och de byggde på berättelser från krigstiden med teman som krigsbarn, lottor och frontmän. Trälådorna som användes i detta fredsförebyggande syfte var försvarsmaktens gamla minlådor. På basis av fem av berättelserna arbetade Leonie Hohenthal-Antin också fram en teaterföreställning som berättade om livet i Kotka i krigets skugga. Man har också gjort lådor som bygger på invandrares, t.ex. ingermanländarnas berättelser.

Kontaktpersoner:
Ordförande Pirjo Kurki
+358 50 381 0259
pkurki(ät)hotmail.com

Vice ordförande Leonie Hohenthal-Antin
+358 50 528 1769
leonie.hohenthal-antin(ät)luukku.com

Material:
Leonie Hohenthal-Antin:
- Kutkuttavaa taidetta. Taidetoiminta seniori- ja vanhustyössä, PS-kustannus
- Seniori- ja vanhustyö arjen kulttuurissa, PS-kustannus
- Katsomosta estradille. Ikäihmiset kulttuurin tuottajina.
- LUVAN OTTAMINEN - Ikäihmiset teatterintekijöinä, 2001, Jyväskylän yliopisto

Läs mera (på finska): www.muistojentalo.fi

Där generationer möts

Det låter som en utopi. Ett hus där barn, tonåringar, unga familjer, medelålders och pensionärer samlas på lika villkor och alla trivs lika bra.  De kan göra något på varsitt håll, som att dansa, sjunga eller bara prata, men de kan också umgås över generationsgränserna; kanske baka, bada eller röra på sig tillsammans. Sådana rum växer nu upp som svampar efter regn på olika håll i Svenskfinland och det är den allmännyttiga organisationen Folkhälsan som står bakom dem.
 
Ett besök i några av Folkhälsans hus visar att det inte handlar om någon standardlösning, som man förverkligat på samma sätt på alla orter. Nej, här har man verkligen skräddarsytt enligt lokala behov.
Vi kan börja med att glänta på dörren till Seniorhuset i Brunakärr i Helsingfors, som är det äldsta av de så kallade Folkhälsanhusen.
Seniorhuset är ett mångsidigt allaktivitetshus, som inte bara erbjuder tryggt boende för äldre utan också aktiviteter för alla åldrar. Det fungerar helt enkelt som ett samhälle i miniatyr, men utan dess avigsidor. Eller vad sägs om lunchrestaurang, bibliotek, simbassäng, frisör, pedikyrist och en vacker gård? Till grundservicen hör bland annat trygghetslarm och övervakat morgonbad i bassängen. För barnfamiljer ordnas babysim och mammacafé och husets olika utrymmen används flitigt för kurser och föreläsningar.
Redan innan huset var helt färdigt flyttade Ines Sjögren in och det har hon verkligen inte ångrat.
– Jag har trivats bra alla dessa år här i huset. Jag äter varje dag i matsalen, det är väldigt bekvämt. Och vill man ha sällskap så är det bara att gå ner en sväng till ljusgården så träffar man vänner och bekanta.
I Åbo driver Folkhälsan Kvartersklubben i centrum av Åbo, som även den samlar olika generationer under samma tak.
– Det här är mitt vardagsrum och det är vackert. Om klubben inte fanns skulle jag väl ligga hemma i min säng och inte göra något alls, säger en äldre herre där han sitter och följer med barnens babyrytmikövningar.
Kring ettusen personer besöker klubben varje månad och det bjuds på program varje vardag. Ungefär hälften av besökarna är äldre och hälften barn och småbarnsföräldrar.
– Alla eftermiddagar är reserverade för pensionärer och andra vardagslediga. Man kan delta i programmet eller bara sträcka på benen och dricka en kopp kaffe, berättar Margó Storm, som är verksamhetsledare.
Hon är både glad och stolt över att hela verksamheten drivs med frivilliga krafter helt i linje med Folkhälsans principer för den hälsofrämjande verksamheten.
– Vi vill samla folk till ett gemensamt program och samtidigt ge dem möjlighet att stanna kvar efteråt. Här kan man mata sina barn, dricka kaffe eller bara umgås, säger Margó Storm.

Kontaktperson: Margó Storm, margo.storm(ät)folkhalsan.fi,

Läs mera: www.folkhalsan.fi

Nordiskt på webben:
 
www.seniorinternet.dk har sidor både för Sverige, Norge och Danmark

Senioruniversitet:
www.abo.fi/public/senioruniversitetet
www.folkuniversitetet.se/Skolor/Senioruniversitet
http://senioruniversitetet.org
www.u3a.no

ISLAND

Gymnasister och äldre sitter vid samma bord

I Akureyri, som är en stad med ca 25 000 invånare, har man redan i fem år haft ett samarbete mellan gymnasiet, kyrkan och äldrearbetet.

Projektet inleddes med att 40 frivilliga gymnasieelever och 40 äldre kunde anmäla sig som deltagare. De äldre bor antingen på ålderdomshemmet Hlid eller hemma, men är i nära kontakt med ålderdomshemmet. Till att börja med får de svara på en enkät, där de berättar hur de uppfattar den åldersgrupp som de själva inte hör till.
Sedan träffar de 40 eleverna 40 äldre personer en eftermiddag på Hlid, de deltar i en rundvandring på hemmet och sätter sig sedan ned i grupper på fyra, två yngre och två äldre, vid varje bord, alltså tjugo bord med fyra personer i vart. De bjuds på kaffe och kakor och gymnasisterna spelar både klassisk musik och popmusik.
Grupparbetet går ut på att de diskuterar hur de skulle leda utvecklingen i byn under en vecka för att få till stånd förändringar som gör livet i staden både lättare och mera innehållsrikt. Grupperna diskuterar var för sig och rapporterar sedan till de andra. Borgmästaren besöker dem och lyssnar på idéerna.
Efter detta ska de fyra i varje grupp träffas minst 2-3 gånger för att umgås, exempelvis besöker de gymnasiet, en fotbollsmatch eller ett trevligt kafé. För att skapa gemenskap i grupper lagar de mat tillsammans, både traditionell isländsk och mera modern som t.ex. pizza och de diskuterar de problem som vardera åldersgruppen upplever i sitt liv. Av alla aktiviteter har detta varit populärast.
Sedan sker en evaluering av projektet, grupperna träffas var för sig och svar på en likadan enkät som i början. Den visar i allmänhet en stor förändring i attityderna gentemot den andra åldersgruppen. Gymnasisterna ger sedan en officiell rapport till sitt gymnasium och de äldre delar med sig av resultatet till andra i samma åldersgrupp.

Kontakt: Ledare för projektet är diakon Petur Björgvin Thorsteinsson, www.pb.is

Yngre och äldre utbyter erfarenheter på sommarläger

Sommarläger ordnas på Island i flera städer för barn som inte har råd att åka på sommarläger ut på landet. I Kopavogur, en stad med 30 000 invånare, som är sammanvuxen med Reykjavik, ordnades sommaren 2010 ett läger, där barnen fick träffa äldre personer för att utbyta olika erfarenheter.

Barn i åldern 6-12 år vistades på lägret kl. 10-15 varje dag i tre till fyra veckors tid och bjöds på lunch och mellanmål. De äldre som besökte lägret berättade om de yrken de varit verksamma i, till exempel flygkapten, barnmorska, skådespelare, polis och de berättade också om spännande upplevelser från sitt liv. Barnen fick lära sig praktiska göromål såsom att borra hål i en vägg och hänga upp en bild, knyta knutar som är lätta att öppna, använda kompass, deklamera en dikt osv.
Barnen fick å sin sida visa de äldre hur man kan använda sin mobil och dator.
Barnen tillredde också lunch i smågrupper.
De flesta av de äldre besökte lägret bara under en dag, men flera kom på nytt i rollen som far- och morföräldrar, vilket även ledde till att vissa skapade kontakter till några av barnens hem.
För att ett projekt som detta ska lyckas, behövs en ledare på heltid, som kan ta emot både de äldre och de yngre.
Projektet genomfördes som ett samarbete mellan Röda Korset, Islands äldreråd, Öldrunarráð Islands, (på engelska National Council on Aging) med Helga Halldórsdóttir som projektledare.
 
www.redcross.is

Down Memory Line - tillbaka i tiden genom musik, diskussion och all slags samvaro

Vintern 2010 inleds i Reykjavik prosteri försöket Mitt år med äldres tidsresor bakåt i tiden. En grupp på 30-40 äldre personer delas upp i små grupper på 4-5 personer, där varje grupp väljer ett år i det förgångna. Året ska de sedan presentera för de andra genom sina erfarenheter och upplevelser av musik, dans, skandaler, evenemang, historiska landmärken, mode, livsstil mm. De är ju alla experter eftersom de upplevt just det år de valt.
När programmet sedan visas med berättelser, sång, dans, mat mm. kan man förvänta sig att det uppstår livliga diskussioner av hela storgruppen ”down Memory Line”:

Kontaktperson: Bernharður Guðmundsson , e-post: bernhardurg(ät)simnet.is


Demografiska utmaningar är ett samarbetsprojekt mellan Föreningarna Nordens Förbund (FNF) och NVL.


Har du flere gode eksampler at formidle? Læg ind teksten her neden samt dit navn og bosættelsesområde.