Arbetarklassmän i nytt ljus

Arbetarklassmän har små möjligheter att påverka utbildningen.
Toni Kosonen.

För första gången har den här gruppens syn på vuxenutbildning nu synats i sömmarna i Finland.

Det är forskaren Toni Kosonen vid Östra Finlands universitet som har tagit reda på manliga arbetares inställning till utbildning. Han har bland annat kommit fram till att klass och ojämlikhet spelar en lika stor roll som kön och etnicitet för mäns inställning till utbildning överlag. Han konstaterar också att forskningen hittills i allmänhet behandlat arbetarklassens män som en homogen grupp och det speglar även av sig på utbildningspolitiken.

− I själva verket representerar männen ur arbetarklassen flera olika identiteter. En del är öppet kritiska mot utbildning och ser sig själva som moraliskt oförvitliga arbetare och dugliga medborgare medan medelklassens män enligt dem saknar ryggrad. Det spekuleras mycket om orsakerna till den negativa inställningen och man har trott att den beror på negativa erfarenheter av grundskolan. I bakgrunden finns snarare något som på finska kallas ”herrainviha” (direkt översatt ”herrehat”). Män i den här gruppen tycker att den bästa utbildningen är den som de själva förmedlar till en yngre generation genom sitt eget arbete. Attityden avspeglar också deras sätt att definiera manlighet, säger Kosonen.

Kosonen delar in arbetarna grovt taget i tre grupper, av vilka en är den ovan beskrivna, en består av utbildningsnegativa som hör till det så kallade prekariatet med underbetalt arbete och bristfällig utbildning, medan en tredje representerar de som förhåller sig positivt till utbildning.

− De arbetare som är positivt inställda drivs av en vilja att anpassa sig till den pågående diskussionen om utbildning, de vill motsvara samhällets förväntningar på ”rätt sätt”. Det handlar som jag ser det om deras kulturella resurser. Samtidigt tar de här männen en risk: de talar utgående från sin klasstillhörighet på ”fel sätt” om utbildning. De motsvarar därmed inte uppfattningen om manlighet och en äkta arbetarklassmans attityder. Klasstänkande genomsyrar allt, säger Kosonen.

Strukturellt problem

För sin färska doktorsavhandling Opiskeleva ammattimies, yhteiskuntaluokka ja sukupuoli (övers. Den studerande yrkesarbetaren, samhällsklass och kön) intervjuade Kosonen 34 arbetare i åldern 30 till 64 år som alla har deltagit i någon from av yrkesutbildning.

Enligt Kosonen handlar det snarare om ett strukturellt än ett individuellt problem och han är väl medveten om att alla de som ställt upp på en intervju har deltagit i en yrkesutbildning och gått med på att bli intervjuade.

− Det är en brist. Det skulle vara intressant att veta hur de som inte velat dela sina åsikter ser på saken, säger Kosonen.

Kosonen påpekar att man i utbildningspolitiken i allmänhet ser på arbetarklassmän som en grupp som man riktar sig till och inte som aktörer som har en egen röst.

− De är ju många som i praktiken sett att mera utbildning, i synnerhet för arbetslösa medelålders män, sällan leder till att de får ett jobb. De som inte vill klättra på karriärstegen, som inte ser livslång utbildning som viktig, har hittills varit rätt osynliga i utbildningspolitiken, som i allmänhet bygger på medelklassvärden.

Medelklassmän sätter agendan

Kosonen ser ändå en ljusning både när det gäller forskning och utbildningspolitik.

− Mansforskningen har formligen exploderat efter sekelskiftet, men vuxenutbildningen, med undantag av skolpojkars dåliga skolframgång, har inte behandlats ur ett manligt klassperspektiv. Där fyller min forskning en lucka. Inte heller högskoleutbildade män har man forskat värst mycket i. I ett brittiskt sammanhang har man forskat speciellt i män ur arbetarklassen som deltar i högskoleutbildning och lyft fram frågor kring klass, etnicitet och maskulinitet, till exempel i studien Masculinity in the Life of Learning.

Kosonens forskning har också lyft fram att de män som förhåller sig positivt till utbildning inte helt upplever vuxenutbildning som sin egen arena. I sin avhandling påpekar han att deras inställning till utbildning är komplex eftersom de utgående från sin marginella ställning ständigt måste bevisa att de motsvarar utbildningssamhällets förväntningar.

− Under de senaste åren har man ändå försökt höja yrkesutbildningens profil och status och tyngdpunkten har ganska radikalt letts i en riktning som betonar praktiskt kunnande. Man har börjat betona arbetslivet och praktisk kunskap på bekostnad av teoretisk kunskap om utbildning. Man kunde tänka sig att en sådan utveckling skulle leda till att man mera än förut värdesätter erfarna yrkesmäns kunnande, men fortsättningsvis är det medelklassmän och -kvinnor – i synnerhet män – som sätter agendan för hur man utvecklar utbildningen. Arbetaren känner sig därmed främmande och utanför.

Doktorsavhandlingen på finska (med sammandrag på engelska) hittar du här