Femtioplussare fick både examen och jobb

Lyckade gymnasiestudier gav Gerd Jäntti gnistan att studera vidare i mogen ålder.

Inspirerande lärare och goda studieresultat i vuxengymnasiet gav Gerd Jäntti gnistan att som 47-åring börja studera till sjukskötare. DialogWeb träffade henne våren 2010 då hon var mitt uppe i studentskrivningarna. Fem år senare, våren 2015, träffar vi henne på nytt och frågar hur det gick.

Min främsta lärdom är att det aldrig är för sent att börja studera och hitta något nytt i livet, säger Gerd.

Hon tog studenten hösten 2010 med goda resultat som överraskade henne och sporrade henne att pröva sina vingar ytterligare även om hon från början hade tänkt nöja sig med att ta studenten och sedan återgå till sitt jobb som barnskötare.

Den 12 januari 2011 inledde jag mina sjukskötarstudier och knappt tre år senare fick jag min examen. Jag hade tänkt ta en paus efter gymnasiet, men det blev studier nästan direkt.

Gerd började med att googla utbildningar på nätet och konstaterade snart att det var vårdyrken som intresserade henne mest, men hon hade också kunnat tänka sig att spinna vidare på sitt specialintresse, prylar och möbler från 50- och 60-talet.

Men jag insåg ganska snabbt att inredningsbranchen är väldigt trendig och lockar massor med ungdomar. Jag tror inte att en 50-åring har så mycket att hämta där.

Gerd uppsökte en gång en rådgivningsbyrå med studiehandledare, men även där blev hon uppmanad att själv söka på nätet. Hon tittade både på vuxen- och ungdomsutbildningslinjer, men det blev en vuxenlinje. Sjukskötar- och barnmorskeyrket vägde jämnt, men slumpen fick avgöra då inträdesförhören till båda linjerna hölls på samma dag. Gerd kom in vid vuxenlinjen i yrkeshögskolan Metropolia i Helsingfors. En grundutbildning krävdes, men den behövde inte vara relaterad till vård. Även arbetserfarenhet och studentbetyg gav poäng. Räknat i studiepoäng var hennes barnskötarutbildning värd 30 av totalt 240 sp.

Ett evigt pendlande

Den nya studieplatsen låg ca 160 km från Gerds hem i Åbo, men hon hade förmånen att få bo hos sin sons familj de två till tre dagar i veckan som hon förväntades vara närvarande. De tre studieåren bjöd på både positiva och negativa överraskningar.  

Av ca 30 studerande i åldern 30 till 50 hörde ca fem till den äldsta gruppen, där Gerd fick många goda vänner som var lätta att samarbeta med. För Gerd var den finaste överraskningen att hon i samma veva fick sitt första barnbarn, vars utveckling hon tack vare boendearrangemangen på studieorten kunde följa med på nära håll.

− I skolan fick jag smeknamnet Åbofarmor för att jag fick mitt första barnbarn och var den enda från Åbo.

Gemenskapen i studiegruppen var fin och samarbetet fungerade bra, men studierna upplevde Gerd som krävande och inte riktigt i samklang med hennes förväntningar.

Vi måste läsa och skriva väldigt mycket och ständigt söka information på egen hand. Väldigt ofta var det grupparbeten med utgångspunkten ”sök själv och sammanställ” medan jag personligen hellre hade tagit in kunskap direkt av experter. Nu lärde man sig mycket om just det område man själv hade fördjupat sig i, men inte lika mycket om det som kom fram i andras presentationer. Dessutom tycker jag att utbildningen fokuserade alltför mycket på vetenskapliga forskningsmetoder och ledarskap medan det praktiska kunnandet kom lite i skymundan. Jag tycker att den som är intresserad av att forska eller leda kunde få lära sig mera om det, men det behöver inte vara obligatoriskt. Jag är inte alls intresserad av de bitarna.

Det blev tunga år också såtillvida att Gerds mamma blev svårt sjuk, vilket innebar att Gerd fick lov att pendla mellan skola, eget hem och moderns hem belägna på tre olika orter. Däremellan yrkesarbetade hon tidvis.

– Det var tufft. Ibland var jag helt studieledig, ibland till hälften så att jag totalt var 2-3 månader studieledig per termin.

Back to normal (almost)

I december 2013 fick Gerd sina sjukskötarpapper och var beredd på att börja söka jobb. I slutet av studierna hade hon praktiserat som anestesiskötare på Åbo Universitetscentralsjukhus, samma sjukhus där hon jobbat som barnskötare sedan 1982. Det visade sig att det fanns behov för en sjukskötare på anestesienheten så för Gerd var det bara att ta i som behörig där hon avslutat som studerande.

− Jag hade otrolig tur, det gick bättre än jag hade tänkt.

Är en nyutexaminerad 50-årig sjukskötare en bättre vårdare än en ung?

− Nej, det tror jag inte för det handlar mest om personlighet, men jag tror att man som äldre är mera fokuserad och motiverad, man har större livserfarenhet och därmed kanske större förståelse för olika människor och vad som ligger bakom ett beteende.

Praktiskt kunnandet viktigast

Det har gått bra för Gerd och hon är både överraskad och nöjd. Dessutom har antalet barnbarn vuxit från en till fyra och de bor alla i närheten av Åbo. Men det finns ett litet krux.

− Jag är tjänstledig från mitt barnskötarjobb och jag har inte en fast anställning som sjukskötare så jag måste bestämma mig hur jag ska ha det. Jag har varit så många år i det här huset så om jag söker mig någon annanstans förlorar jag mina ålderstillägg och min långa semester. Det finns mycket som talar för att jag stannar i huset, även om jag kunde tänka mig att pröva på ett jobb inom det privata. Eftersom anestesiskötarna arbetar på flera olika avdelningar får jag ganska ofta jobba på min gamla arbetsplats förlossningsavdelningen, som jag gillar, och med mina gamla arbetskamrater som jag trivs så väldigt bra med. Jag får med andra ord behålla mycket av det gamla samtidigt som jag har fått mycket nytt.

Drömmen för Gerd är att hennes barnskötartjänst på kvinnokliniken kunde omvandlas till en sjukskötartjänst, men det misstänker hon att förblir en dröm.

Gerd säger att hon möter utmaningar med öppna ögon och ser vart det bär utan att planera alltför mycket. Med drygt trettio års erfarenhet av vårdbranschen och en nyvunnen sjukskötarbehörighet har hon en bestämd åsikt om utbildningens betydelse.

− Jag vet inte om skolan ger något annat än ett papper på att jag nu får börja lära mig. Det mesta lär man sig via praktiskt arbete.

Gerds retroblogg