Kompetens för äldre

Text: Bernharður Guðmundsson
Karen Beate Nøsterud /norden




I sin rapport Framtidens kompetenser – och hur vi utvecklar dem skriver Nordisk tänketank: ”Frågan hur vi ska hantera en åldrande befolkning och samtidigt bibehålla en hög samhällelig välfärd och standard är brännande aktuell i hela Norden”. Man konstaterar också att det inte finns någon beredskap för hur kompetensväxlingen mellan äldre och yngre ska ske. Tänketanken delar in kompetens i yrkeskompetens, personlig kompetens och social kompetens. 

Allmänt taget kan man konstatera att kompetenser är grundläggande för alla, oberoende av ålder. Då vi väljer att fokusera på äldre borde vi börja med att definiera vem som egentligen hör till gruppen äldre och hur den gruppen ser ut. Det är en grupp som består av 60-95-åringar och trots 35 års åldersskillnad mellan de yngsta och äldsta händer det lätt att alla föses in i samma fålla. På sin höjd talar man om ”yngre äldre” och ”äldre äldre”, men där tar differentieringen ofta slut. En 5-åring och en 30-åring tvingas däremot aldrig in i samma grupp.

Äldre har olika livs- och boendesituationer och förväntningen i livslängd stiger hela tiden. På Island är medelåldern 81 år, men man utgår ifrån att varannan flicka som föds i dag kommer att bli 100 år. Längre livstid ger flera möjligheter – och flera problem.
Hur utnyttjar man de ”nya” åren som vi fått? Jämfört med tidigare generationer är de äldre i dag en grupp som ställer krav medan föräldrarna hörde till den tacksamma generationen, men i samhället talas det fortfarande om ”de stackars gamla”, vi har kanske ännu inte sett de ”nya gamla”. Sinnebilden för en åldring är en gammal krokig man på väg till toaletten, något som påverkar vår självbild och gör att de yngre absolut inte vill bli gamla.
Isländska studier visar att 80 procent av invånarna som hör till gruppen 60+ är nöjda både med sin hälsa och sina finanser och att 83 procent inte upplever sig vara ensamma. Mellan 7 och 10 procent upplever att de har problem och 4 procent är fattiga.  Ungefär samma siffror gäller för 40-åringar, men ingen talar om de ”stackars 40-åringarna”.
Ett annat sätt att dela in befolkningen är att använda kategorierna first age, second age, third age och fourth age (75+). Hälften av resurserna används på first age och de har ökat jämfört med de resurser som används på third och fourth. 
 
Det är också intressant att se på hur man angriper myterna kring åldrandet och äldre. En seg myt är att gamla inte vill ha förändringar, men det är lätt att bevisa motsatsen: de äldre i arbetslivet är inte emot förändringar, men när det kommer förslag om förändringar är de försiktiga. De har sett många förändringar som inte har lyckats så de tar emot dem med lugn och överblick, men ändå positivt.

Med den isländska verkligheten som utgångspunkt kan man, om man generaliserar grovt, konstatera att 80 års åldern ofta innebär en övergång från att ha varit ”äldre” till att bli gammal. De flesta pensionärer är pigga och njuter av livet fram tills de är åttio då det inte är ovanligt att man slår sig till ro med sina minnen och eventuella barnbarn. Så man kunde egentligen dela upp livet i fem perioder, där pensionärstiden består av två olika perioder.

Att äldre blir dyrare som arbetskraft är en annan myt. Nya arbetstagare kostar de facto mera. 
Datoriseringen har lett till att den äldre generationen har förlorat sin auktoritet och ungdomen glorifieras. Enligt ”skapelsens lag” är det ändå de äldre som lär de yngre sådant som är nödvändigt för att man ska klara av livet. Som äldre funderar man på hur man klarade av livet och man berättar gärna mera om det för den som vill lyssna. De som är äldre har gått genom flera kriser än de yngre och de kan dela med sig av hur de gjort för att klara sig igenom dem. Det är helt enkelt de äldres plikt att se till att de har tillgång till de yngre för att kunna ge dem ”rötter”.

En skev bild av verkligheten ger också t.ex. tv-sofforna, där diskussionerna ofta leds av personer som är kring 35 år. Där ser man sällan personer med grått hår. Ändå var det just en kvinna med grått hår som fick reda upp finanskrisen på Island!
De yngres liv styrs allt mera av teknologin och vi får i värsta fall människor utan minne. Frågan är hur de äldre ska kunna göra sin plikt och förmedla sina erfarenheter till de yngre? Viktigt är det också att hysa respekt för sig själv som äldre, bara då ger samhället respekt tillbaka. 
Nyckelordet är val. I en viss ålder kan man välja arbetstid, men plötsligt går det inte längre att själv välja hur mycket man arbetar utan samhället bestämmer. Att själv få välja hur man vill bo är också viktigt. Vill jag bo ensam eller tillsammans med någon annan?

Oberoende av ålder är det viktigt för alla att varje morgon vakna upp till en ”agenda”, att vakna till något, träffa någon och vara till nytta. För många är det svårt att lämna arbetslivet eftersom det är lika med ens identitet. Titeln eller yrket blir en identitetsfråga. 
En av de stora frågorna är hur man ska kunna välja att vara både nyttig och lycklig?


Demografiska utmaningar är ett samarbetsprojekt mellan Föreningarna Nordens Förbund (FNF) och NVL.

Bernharður Guðmundsson, Nordisk nätverk Äldre i arbetslivet