Projekt och tal om känslor inte bästa sättet att råda bot på ungdomsarbetslösheten

Kristiina Brunilas arkiv

De unga får nöja sig med en undanskymd roll då regeringarnas bekymmer handlar mera om ekonomisk tillväxt än om ungas möjligheter, säger professor Kristiina Brunila. Hon varnar för projektifiering och terapifiering i samhället.

Ungdomsgarantin har ända sedan man började planera den år 2011 av många samhällsaktörer välkomnats som en räddande ängel när det gäller att få bukt med ungdomsarbetslösheten, men en finländsk utvärdering visar att satsningen inte haft önskad effekt.

Ungdomsgarantin går ut på att alla unga och unga vuxna under 25 år skall erbjudas ett arbete, en utbildnings- eller praktikplats inom fyra månader efter att de anmält sig som arbetslösa.

Kristiina Brunila, som vid Helsingfors universitet är professor i ämnet jämlikhet och rättvisa i utbildningen, anser att utgångspunkten för ungdomsgarantin är bra och att satsningar i form av projekt ibland kan fungera. Hon är ändå bekymrad över den projektifiering som hela samhället drabbats av.

­– Ungdomsgarantin med underlydande utbildnings- och träningsprogram borde granskas ur ett bredare och mera samhälleligt perspektiv. Trots goda intentioner är Ungdomsgarantin i främsta hand ett arbetskrafts- och näringspolitiskt redskap, där de ungas egen röst och egna förväntningar kommer i andra rummet, säger Kristiina Brunila.

Brunila har tillsammans med doktoranden Katariina Mertanen granskat Ungdomsgarantin inom AGORA, ett forksningscentrum för jämlikhet inom fostran och utbildning.

De konstaterar i en rapport att konkurrens, opportunism och en strävan efter egen vinning, det vill säga principer som härstammar från ett marknadspolitiskt tänkande, har spritt sig till verksamhet som tidigare inte strävade efter vinst.

– Det är ingen slump att Finlands regering byggde upp Ungdomsgarantin och det handlar definitivt inte enbart om en finländsk arbetskrafts- och utbildningspolitisk innovation. Ungdomsgarantins rötter – liksom nästan all välfärdspolitik – står att finna i EU:s socialpolitiska linjedragningar, säger Kristiina Brunila.

Enligt Brunila och hennes forskningsgrupp har det gemensamma draget i diskussionerna i Finland och resten av Europa varit att man skapat en bild av de unga som ansvarslösa och lata och i någon mån till och med farliga.   

Ungas behov i andra hand

Massarbetslöshet bland unga är ett gemensamt problem för de flesta europeiska länder och EU-kommissionen har uppmanat alla medlemsländer att ta ungdomsgarantin i bruk. Garantin är redan aktuell i åtminstone arton länder inom EU. Kristiina Brunila påpekar att bekymmerspratet om marginalisering och ungdomsarbetlöshet inte är nytt i Europa, ända sedan 1980-talet har det varit aktuellt, och det är en orsak till att det nästan är omöjligt att ifrågasätta hur diskussionen förs och att regeringarnas bekymmer egentligen handlar om hinder för ekonomisk tillväxt medan de unga får nöja sig med en undanskymd roll.

– Enligt vår forskningsgrupps resultat är de unga ofta närmast statister i de sammanhang, där man drar upp linjerna för deras framtid. Ibland kan det vara befogat att styra de unga i ”rätt” riktning, men det är i det långa loppet ohållbart att låta bli att beakta de ungas egna önskningar och drömmar. Lite tillspetsat kan man påstå att de ungas önskemål gällande till exempel en studieplats ofta får ge vika för en plats på en bilverkstad, en kurs för att få ett hygienpass eller diskussioner om känslor.

Enligt Kristiina Brunilas forksningsgrupp verkar korta projekt vid första åsynen fungera för den enskilda arbetslösa unga eftersom de ger den unga en möjlighet att fundera på i vilken riktning hen vill styra sitt liv. Själva utbildningen, som sker i projektform, är ändå problematisk.

– Då utbildningen bygger på kortvariga projekt, som är beroende av en utomstående finansiärs önskemål och ofta genomförs med knappa resurser kan man inte vänta sig att den här vägen få till stånd omfattande förändringar i samhället, säger Brunila.

Också innehållet i projekten är problematiskt enligt forksningsgruppen. Brunila talar om terapifiering.

–  Det verkar som om framgång i arbetsliv och studier allt mera förknippas med ett utvecklat känsloliv, en stark självkänsla och ett starkt självförtroende. Detta, som ute i världen kallas för terapifiering av utbildningen, är ett fenomen som syns i hela vårt skolsystem, men det tycks spela en speciellt stor roll i utbildningsprogram som riktar sig till unga i en utsatt livssituation.

Inte individens utan samhällets problem

Brunila konstaterar att det i sig inte är något fel med att höja självkänslan hos unga, men det är inte bra om den typens innehåll kommer före annat som kunde vara viktigare för att de unga ska kunna fungera i samhället.

– Trots att det kan se ut som den här inriktningen på terapi inte har något att göra med dagens ideal inom arbete och utbildning, det vill säga effektivitet och konkurrens, har vi kunnat konstatera att terapifieringen de facto föder och stöder sådana ideal.  En aktiv medborgare med ”rätt” attityd är en abstrakt konstruktion, där kulturella och samhälleliga utgångspunkter lämnats utanför. Man låter förstå att det är den ungas egen attityd som är avgörande för att hen ska klara  sig i samhället. Genom att skapa sådana ideal framställs strukturella problem som arbetslöshet och brist på utbildning som enbart den enskilda individens problem, säger Kristiina Brunila.

Brunila och hennes forskningsgrupp konstaterar att det är många unga som tack vare ungdomsgarantin åtminstone i princip har fått tillgång till en arbets- eller studieplats, men eftersom problemen till sin natur är strukturella efterlyses djupare samhällsvetenskaplig forksning kring ämnet.

– Det verkar som om det enda säkra i arbets- och näringslivet är en fortgående förändring som i sin tur kräver medborgare som ständigt är beredda på att omforma sig själva och sitt kunnande.         

 

Bakgrund

Kristiina Brunila är briträdande professor i ämnet jämlikhet och social rättvisa i utbildning och fostran vid Helsingfors universitet. Det finns bara några få professurer i ämnet i hela världen.

Professuren hör till Helsingfors universitets nordiska spetsforskningsenhet Justice through Education in the Nordic Countries.

År 2011 utsågs Kristiina Brunila till Årets vuxenutbildare för sina insatser för vuxenutbildning och jämlikhet.

Brunila sitter med i styrelsen för ESREA, European Society for Research on the Education of Adults.

www.kristiinabrunila.com