Projektgrupp skapar kunskap om att utveckla kvalitet på validering

Hur ska kunskaper som införskaffats genom arbetslivserfarenhet eller intressen kunna värderas på samma nivå och hålla samma kvalitet som högre utbildning? Denna fråga sysselsätter en grupp forskare från Danmark, Sverige och Finland.
Marja Beckman Forskarmöte I Sverige: Timo Halttunen (Finland), Brian Benjamin Hansen (Danmark), Ulla Nistrup (Danmark) Per Andersson (Sverige), Kirsten Aagaard (Danmark) tillsammans med NVL:s koordinator Svante Sandell (Sverige).

Tänk dig att du, efter tjugo eller trettio års erfarenhet av ett yrke, tvingas fly till ett främmande land. Alla papper som bevisar vad du kan är förlorade. Är all den erfarenhet och kunskap du har samlat på dig förlorad i det nya landet?

Eller ett annat exempel: Du förlorar jobbet i en bransch där arbetslösheten är hög. Du vill skola om dig inom ett annat yrke som skriker efter arbetskraft, och du är övertygad om att du skulle kunna utföra yrket eftersom du har skaffat dig de kunskaper som behövs genom ett fritidsintresse. Problemet är bara att ingen kan anställa dig om du inte har papper på dina kunskaper.

Utbildare och myndigheter i hela Europa arbetar för att hitta det bästa sättet att tillvarata alla informella kunskaper som människor har. Det ska vara möjligt att få papper på det man kan, även om lärdomarna inte hämtats in genom en formell utbildning. Men hur kan man garantera att valideringen håller tillräckligt hög kvalitet?

Hösten och vintern 2010–2011 ansökte expertnätverket för validering inom NVL om finansiering från Nordiska ministerrådet för dokumentationsprojektet ”Quality in validation in the Nordic countries  – a mapping project”.

En projektgrupp bildades för att ta fram en modell för att mäta kvalitet på validering. Nu tas nästa steg som handlar om att skapa kunskap om hur kvalitetsmodellen kan användas. En grupp som består av forskare från Danmark, Sverige och Finland arbetar med detta. DialogWeb träffar dem när de har haft ett heldagsmöte i Stockholm. Runt bordet sitter följande personer:

Pelle Andersson, professor i pedagogik vid Linköpings universitet i Sverige.

Kirsten Aagaard från det danska forskningscentret NVR, som arbetar med reell kompetens.

Brian Benjamin Hansen och Ulla Nistrup från VIA UC i Danmark.

Timo Halttunen från Åbo universitet i Finland.

Mötet modererades av Svante Sandell som arbetar med vuxenutbildningsfrågor på Skolverket och är svensk koordinator på NVL.

Kvalitetsmodell i åtta steg

Den kvalitetsmodell som nätverket arbetar med utgår från individens behov och innehåller flera steg:

  1. Information om validering som hjälper individen att förstå vad validering handlar om.
  2. Förutsättningar för att genomföra validering av hög kvalitet, till exempel tydliga regelverk och bra finansiering.
  3. Dokumentation av bland annat konversation, överenskommelser och tidsramar under valideringsprocessen.
  4. Koordinering – där man försäkrar sig om att valideringen görs på en metodisk och professionell nivå.
  5. Vägledning för individen – ett positivt och lyssnande bemötande.
  6. Kartläggning av individens kompetenser och utvecklingsprocess.
  7. Bedömning av vad individen har lärt sig.
  8. Uppföljning ska det bli möjligt att försäkra sig om att individens kunskaper är på samma nivå som de skulle ha varit om han eller hon gått en motsvarande utbildning.

Forskarna följer utvalda utbildningsanordnare i sina respektive länder. I möten med forskarna har de diskuterat kvalitetsmodellen och identifierat områden där de vill arbeta med att utveckla kvaliteten i sina valideringsprocesser. Utvecklingsarbetet följs av forskarna som tar del av och kommer att sammanställa erfarenheter från detta arbete.

Även om de personer som valideras saknar formell kompetens inom det aktuella yrket behöver det inte betyda att personerna i fråga är lågutbildade.

– Det kan lika väl handla om en högutbildad person som vill ställa om och börja arbeta inom en helt ny bransch, säger Svante Sandell.

En av de vanligaste grupperna som behöver hjälp med validering är flyktingar som har förlorat alla sina papper.

– En grupp där det kan behövas både validering och kompletterande utbildning är byggnadsarbetare som har arbetat i ett annat land där man bygger på ett annat sätt. Då måste man titta på vad de kan och vad de behöver komplettera med, säger Svante Sandell.

I valideringsprocessen blir yrkesbedömare och yrkeslärare viktiga personer. Projektgruppen ska hitta en modell för kvalitetssäkring som ska gå att implementera på flera olika sorters arbetsplatser i Norden.

 – Det är en komplex process, ofta med många personer inblandade. Vem gör vad, hur ska det koordineras? Vi ska välja metoder som gör bedömningen legitim, säger Ulla Nistrup.

Individuell studieplan för hela livet

Forskarna talar också om vad som är kännetecknande för de nordiska länderna och vad som motiverar varför de samarbetar innanför Nordens gränser. De konstaterar att alla länderna sätter individens behov i centrum. Vi kan inte längre utbilda oss till ett yrke när vi är tjugo år och sedan arbeta med samma sak tills vi pensioneras. Med mer och mer kunskap i bagaget kan vi pussla ihop det vi behöver i stället för att gå långa utbildningar. Valideringen kan ses som en individuell studieplan för hela livet. Om en student har fått en färdighet validerad behöver han eller hon inte gå den kursen fastän den ingår i programmet. Vissa kurser kan studenten bara få validerade.

– De flesta tycker att de här idéerna är intressanta, men utbildningsinstitutionerna tänker: ”oh, vi mister pengar om människor bara behöver halva utbildningen”, säger Ulla Nistrup.

Omställningen blir troligen störst för de stora utbildningsinstitutionerna. Till att börja med riskerar de att förlora pengar på mindre klasser. Att tala inför 60 studenter i en föreläsningssal är billigare än att utbilda tio personer individuellt. Och vilka nya kompetenser kommer att krävas av lärarna?

– På yrkesutbildningar måste läraren hålla sig uppdaterad om vad som händer inom branschen, de kan inte arbeta enbart som lärare i tjugo år. Skolorna måste släppa monopolet på lärandet och släppa in arbetsplatserna, säger Timo Haittunen.

Skillnader i ländernas system

I Sverige samverkar projektet med en valideringsverksamhet med lång erfarenhet inom byggområdet.

– Även de som har stor erfarenhet av validering har sett nyttan av att arbeta med kvalitetsmodellen och har kunnat hitta utvecklingsområden, säger Per Andersson. En första prioritering hos dem blev att utveckla informationen om validering, för att potentiella deltagare ska få en tydligare och rättvisande bild av vad det handlar om. Inte minst är informationen viktig för de som kommer från andra länder och inte kan svenska så bra ännu, och dessutom inte känner till vad validering innebär.

Forskarna ser också skillnader mellan ländernas system.

– Det är spännande att det i Sverige finns visa regioner som byggt system för validering. I Finland och Danmark är det skolan som ger resurser på institutionell nivå, säger Timo Halttunen.

– Jag önskar att jag kunde säga att vi har ett regionalt system för hela landet men idag är det bara vissa regioner som av olika skäl har tagit initiativ till samordnad validering, säger Svante Sandell.

Kvalitetsgruppens arbete kommer att presenteras på en biennal i Danmark den 26–27 april och på nationella seminarier i september och oktober. Det kommer också att hållas ett nordiskt seminarium i slutet av november. Du hittar mer om biennalen på #VPL2017.

valideringskvalitet1.JPG