Samarbete gynnar unga i riskzonen

Clara Henriksdotter Nina och Eeva har fått stöd och ny energi i skapandeverkstaden på Fendari i Åbo.

Ett smidigt samarbete mellan alla instanser som har med ungdomar att göra behövs för att förebygga arbetslöshet och marginalisering bland unga. Det säger Liisa Winqvist, som har arbetat länge med ungdomsfrågor inom arbetskraftsförvaltningen. Hon har bland annat suttit som huvudsekreterare i den riksomfattande arbetsgrupp som har planerat och koordinerat åtgärder inom ungdomsgarantin sedan 2011. Hon har också sett hur nedskärningar i samhället drabbar de stödstrukturer och det samarbete man redan lyckats bygga upp.

Det har visat sig att där det funnits mångprofessionella nätverk från tidigare har man nu bättre lyckats med att fånga upp ungdomarna. Avsikten är ju att ingen ska bli utanför tjänsterna om de inte själva vill det.

För att ungdomsgarantin ska lyckas, förutsätts att statliga och kommunala myndigheter, näringslivet och organisationerna samarbetar. Det finns ingen skild lag om ungdomsgarantin utan den tangeras via flera olika lagar och ett flertal författningar har uppdaterats i samband med ungdomsgarantin.

– I praktiken genomförs ungdomsgarantin som sektorövergripande och multiprofessionellt samarbete mellan olika aktörer. Syftet med garantin är ju att hjälpa unga att komma in på en utbildning eller ut i arbetslivet, säger Liisa Winqvist.

Medierna ger enligt Winqvist ofta en bild av att det inom ungdomsgarantin enbart handlar om arbetskraftsmyndigheternas tjänster, vilket inte är fallet. Åtgärder som stöder ungdomsgarantin är utbildningsgarantin, kompetensprogrammet för unga vuxna, arbets- och näringstjänster för unga och rehabiliteringstjänster inklusive kommunala social- och hälsovårdstjänster. Också uppsökande ungdomsarbete och ungdomsverkstäder används för samma syfte.

Utbildningsgarantin har nyckelroll

En utvärdering av hur ungdomsgarantin fungerade under det första året visar att det mångprofessionella samarbetet och samarbetet med arbetsgivarna borde bli intensivare. Undersökningen visar också att  utbildningsgarantin har de bästa förutsättningarna att lyckas.

– Under lågkonjunktur finns det helt enkelt inte jobb för alla och då gäller det att satsa på utbildning och kunnande. Här är också vägledningstjänsterna speciellt viktiga. Det är viktigt för den unga att få prata med en vuxen människa.

Liisa Winqvist har inte tagit del av den forskning som Kristiina Brunila bedrivit kring ungdomsgarantin (som presenterades tidigare i DialogWeb), men hon påpekar att kritiken mot ungdomsgarantin ofta kommer från ungdomsforskarnas håll och då händer det att de fastnar vid ministeriernas formuleringar som måste skrivas på ett visst sätt för att  få loss resurser.

– När arbetskraftskonsulenter, yrkesvalspsykologer och ungdomsarbetare talar med ungdomarna använder de ett annat språk och det har forskarna inte alltid tillgång till.

Det har också hörts kritik kring att tre månader är en för kort period för att den unga ska hitta en arbets- eller utbildningsplats,  men Liisa Winqvist påpekar att förslaget faktiskt kom från dem som jobbar med de unga.

– Unga vill ha något att göra och om de måste vänta för länge på att något händer vänjer de sig vid sysslolösheten och har svårt att komma igång igen.

Man räknar med att ca 110 000 unga under 30 år saknar yrkesexamen. Därför har man också tagit i bruk kompetensprogrammet för unga vuxna. Det ger unga under 30 år som endast har en grundskoleexamen en möjlighet att få yrkesexamen, specialyrkesexamen eller delar av dem. 

– Det är mycket lättare att få arbete när man har den kompetens  som arbetsmarknader förutsätter, säger Winqvist.

Verkstäderna fungerar

Den utvärdering av ungdomsgarantin som gjorts visar också att verkstäder och uppsökande ungdomsarbete fungerat bäst, medan det finns flest brister i social- och hälsovårdstjänsterna och inom rehabiliteringen. 

Åbo stads ungdomsverkstad Fendari har redan 25 år bakom sig. Den är öppen för ungdomar under 29 år som saknar en studie- eller arbetsplats. I verkstäderna får de unga lära sig olika hantverk och tillverka beställningsarbeten. De får hjälp med att hitta en studie- eller arbetsplats och även stöd i svåra livssituationer.

Problemet här är detsamma som i hela samhället: antalet unga som behöver hjälp ökar medan resurserna inte gör det. Antalet unga ökade från 176 år 2011 till 253 år 2013 medan personalen hade samma storlek, 20 personer.

Den största gruppen är 17– 20-åringarna medan 29-åringarna är få. Största delen har grundexamen, men de flesta saknar en yrkesexamen.

– Många av våra unga är sådana som har avbrutit sin yrkesutbildning, men här tänds gnistan på nytt, säger Hannele Norkooli som leder Fendari.

Stor hjälp har man också av att flera av de sju verkstäderna nu erbjuder validering av deltagarnas kunskaper.

– Vi öppnar de olika arbetsskedena för att se på vilket sätt de motsvarar läroplanen. Med hjälp av det betyg man får här kan man sedan söka in till en utbildning eller söka ett jobb. Också unga utifrån kan komma hit för att valideras.

Mera personlig vägledning behövs

Verkstäderna fungerar nonstop så att man kan hoppa på när som helst och stanna i minst en månad. I medeltal är lärotiden tre månader, men det finns också de som går här ett helt år. Under tolv månader efter verkstadstiden följer man sedan upp den unga.

Personlig vägledning och hjälp med livshantering kom in i bilden 2001 i och med att en ny lag om rehabiliterande arbetsverksamhet trädde i kraft.

– Våra övergripande mål är livshantering, skola och arbetsplats och vi fungerar som en plattform  mellan skolan och arbetsplatsen.

Under årens lopp har Hannele Norkooli fått erfara hur viktigt det är för de unga att känna att de lyckas.

– Vissa behöver bara en liten puff medan andra behöver mycket hjälp för att komma vidare. De kan ha väldigt svåra saker i bagaget och då är det viktigt med snabb hjälp.

Väldigt positiv feedback får hon av de unga, vilket gör att hon trivs i sitt jobb.

– Man ser nyttan av att man kan hjälpa även i svåra situationer. Jag minns speciellt en ung person som var väldigt isolerad och inåtvänd, men som efter att han kommit in i en skola och lyckats genomföra sina studier blev som en annan person, både pratsam och glad.

Nytändning

Nina Andersson, 17, och Eeva Pietilä, 19, deltar båda i Fendaris  skapande verkstad och de är båda nöjda med sin tid här.

– Efter grundskolan var jag hemma i ett och ett halvt år och visste inte riktigt vad jag skulle göra då en ungdomsarbetare föreslog att jag skulle börja här, säger Nina.

Hon tycker att det är alltför tidigt att redan som sextonåring vara tvungen att välja bana.

– Då borde man ha haft möjlighet att göra något i stil med det här. Här kan man delta i vilken verkstad som helst utan att behöva kunna något i förväg.

Nu har hon bestämt sig för att bli tatueringskonstnär med hjälp av  läroavtal.

– Jag har länge tänkt på det, men av personliga skäl kan jag först nu börja utbilda mig, säger Nina.

Eeva, som har studentexamen, kom till Fendari via arbetskraftsbyrån efter att hon inte lyckats komma in på den medieutbildning hon sökt till.

– Först var jag nedslagen, men sedan insåg jag att man måste gå vidare. Här har jag gjort saker med mina händer som jag inte har gjort sedan jag gick i skolan. Nu sysslar jag också på min fritid med sånt som jag lärt mig här och äntligen har jag lärt mig sy! Här får man använda sin egen kreativitet, man behöver inte följa vissa färdiga mönster, och  personalen förstår sig på oss på riktigt. Här får man också råd om vilken utbildning det lönar sig att söka till.

Ungdomsverkstäderna lyder under undervisnings- och kulturministeriet och år 2013 fanns det verkstäder i 263 kommuner med sammanlagt 14 200 deltagare under 29 år. 

 

Arbets- och näringministeriets rapport om ungdomsgarantin (med sammandrag på svenska)

All service via en lucka

Mellan januari och augusti 2013 sysselsattes nästan 11 000 unga med lönestöd medan de under motsvarande period ett år senare var nästan 15 000. Arbetslösheten bland utexaminerade 25–29-åringar växte under ett år med 15, 8 procent.

Den  unga har varit arbetslösa en relativt kort tid, i genomsnitt 12–13 veckor, men under den lågkonjunktur som råder nu har också arbetslöshetstiden förlängts.

I Finland fungerar i 124  kommuner (av 304 exkl. Åland) Servicecenter för arbetskraften (TYP), där de olika sektorerna betjänar arbetssökande enligt principen allt via samma lucka. Där jobbar t.ex. sakkunniga i arbetskraftsfrågor, socialarbetare, hälsovårdare, psykologer och sakkunniga i socialt stöd. Centren är specialiserade på långtidsarbetslösa över 25 år. 

Meningen är att de kommuner som ännu inte ingår i modellen stegvis ska gå med i samservicen 2015 om en föreslagen ny lag träder i kraft. Då kommer också unga under 25 år att kunna få service via TYP-centren om de varit arbetslösa i sex månader utan avbrott. Tidigare har man förutsatt ett års arbetslöshet också av unga. 

I början av 2015 inleds också ett kommunförsök som är kopplat till ungdomsgarantin då elva  kommuner och kommunförbund  tar i bruk ett gemensamt kundinformationssystem, TYPPI,  dvs. ett datasystem som TYP-centren redan tidigare har använt.

TYP-centren finns till för att hjälpa unga som har varit arbetslösa länge och som har behov av många olika tjänster, men för unga som behöver bara en liten puff i rätt riktning planeras lågtröskelmottagningar  i hela landet som går under namnet Ohjaamo (på svenska Styrhytt eller Cockpit) och riksomfattande näthandledning.

Ungdomsgarantin hör till de satsningar som stöds av Europeiska Socialfonden (ESF) under perioden 2014–2020. Satsningen mellan åren 2014 och 2020 beräknas kosta 26 miljoner euro.

Förslag till lag om sektorövergripande samservice