Samarbete motverkar marginalisering av unga

Text: Gestur Guðmundsson
21-11-2011

Det har visat sig (med exempel bl.a. från Finlands recession på 1990-talet) att ungdomsarbetslöshet sätter spår långt in i framtiden med höga arbetslöshetssiffror också länge efter att den ekonomiska tillbakagången är över. Av dem som var unga på 90-talet är fortfarande många utanför arbetslivet och lever bl.a. på invalidpension. Initiativen för att motarbeta arbetslösheten bland unga måste vara framtidsorienterade, satsningen på livslångt lärande ska starta i ungdomsåren.

 

Allting hänger ihop

Alle de nordiska länderna har i över 20 år haft som målsättning att 95 procent av ungdomen skall få en ungdomsutbildning, men i verkligheten har endast 80 procent av ungdomarna slutfört en ungdomsutbildning i Norden som helhet. Andelen varierar från hela 85 procent i Finland till endast 75 procent i Island.
Fullföljandet av ungdomsutbildningen bör inte betraktas skilt från den allmänna arbetsmarknadssituationen. Den höga procenten i Finland hänger samman med att det för finländska unga utan utbildning har varit speciellt svårt att få ett jobb, medan stor efterfrågan på arbetskraft i Island och Norge och den flexibla arbetsmarknaden i Danmark har medverkat till att unga utan utbildning har kunnat få fotfäste på arbetsmarknaden.
Genom finanskrisen år 2008 och den efterföljande recessionen har denna situation förändrats, mest dramatiskt i Island. Island har inte tidigare drabbats i någon högre grad av ungdomsarbetslöshet eller arbetslöshet i allmänhet, men vintern 2008-2009 steg arbetslösheten till 10 procent, sommaren 2009  sjönk den igen till 7 procent, men steg på nytt till 10 procent vintern 2009-2010. Arbetslöshetsprocenten hos unga under 30 år blev markant högre än hos de äldre, dvs. 12 procent. Ca 70 procent av islänningarna har en 4-årig ungdomsutbildning, men av de långtidsarbetslösa saknar hela 75 procent en sådan.

Stor risk för marginalisering

Alarmklockorna ringde extra starkt då det på hösten 2009 visade sig att 75 procent av de arbetslösa under 30 år inte hade någon ungdomsutbildning. Tidigare var det vanligt att de unga, i synnerhet männen, avbröt sin ungdomsutbildning och tog ett jobb, men en stor del av dem vände senare tillbaka till skolan för att fullfölja sin utbildning medan de var i 20-årsåldern eller till och med i 30-årsåldern. Nu blev man rädd för att denna sicksackresa mellan utbildning och arbetsliv skulle omintetgöras genom att arbetslivet ersattes med arbetslöshet. Man var rädd för att en stor del av de 75 procent av unga som var arbetslösa och som inte hade fullföljt en ungdomsutbildning skulle hamna i en ond spiral som placerade dem utanför arbetsmarknaden och utanför samhället.
Med detta som bakgrund inleddes hösten 2009 ett samarbete mellan undervisnings- och arbetsministeriet för att motverka ungdomsarbetslösheten. I detta arbete måste tidigare administrativa hinder och murar mellan ministerier brytas ned. Folk utifrån som deltog i arbetet kunde lägga märke till att denna stora uppgift och det nya sättet att samarbeta fick gråa byråkrater att vakna till liv.

Bergsbestigning börjar med små kliv

Att få unga som har avbrutit en utbildning tillbaka på skolbänken är en stor utmaning. Att gå med i en utbildning kan kännas lika svårt som det skulle kännas för gemene man att bli uppmanad att bestiga Mount Everest. Först måste man därför hitta ett mindre berg, ett Himmelbjerg, som de unga kunde bestiga och sedan kunde man gradvis höja berget. 
 I Island har man gått in för att använda de möjligheter som lagen redan tidigare erbjöd för att aktivera unga. Alla som gått arbetslösa längre än tre månader blir kallade till ett samtal på arbetskraftsbyrån. Här blir deras bakgrund, motivation och intresseområden kartlagda. Ofta börjar man med motivationskurser, som både skall stärka de ungas självkänsla, testa deras kompetenser och involvera dem i inlärningsprocesser för att komma underfund med deras intressen och möjligheter på arbetsmarknaden. Efter detta aktiveras de unga på fältet – på olika jobb, med frivilligt arbete, i speciella verkstäder för hantverksmässigt eller konstnärligt arbete, på arbetsmarknadskurser eller i utbildning. En mindre del har återvänt till de vanliga ungdomsutbildningarna, men ungdomsskolorna har också startat nya linjer som är skräddarsydda enligt grupperna, och därmed har man också skapat större variation i utbudet av utbildning.

Hela befolkningen engageras

Omkring en tredjedel av de aktiverade unga deltog i augusti 2010 i en eller annan form av utbildning.
Ett anmärkningsvärt drag i de här insatserna är befolkningens stora engagemang. De frivilliga organisationerna har utvidgat sin repertoar för att ge plats åt unga frivilliga under aktivering. Arbetsplatserna har igen gått in för att ta unga praktikanter och här säger man att man inte bara gör det för att hjälpa de unga utan också för att arbetsplatserna ofta förbättras tack vare att det kommer in unga människor som tillför positiv energi. Skolor och företagsamma individer i och utanför utbildningssystemet har designat nya yrkesinriktade utbildningar, som inte enbart grundar sig på de ungas nuvarande behov men också på framtidens arbetsmarknadsbehov.

Räddning ur passivitet

De isländska åtgärderna mot ungdomsarbetslösheten startade i början av år 2010. Åtta månader senare har man lyckats förmedla ett erbjudande till alla unga under 25 år, som har varit arbetslösa mera än 3 månader, och omkring 2 500 unga (som motsvarar 50 000 unga i vart och ett av de andra nordiska länderna) har tagit emot ett aktiveringserbjudande. En enkät bland dessa unga och en kvalitativ undersökning på ett av de centrala aktiveringsställena visar att ett övervägande flertal av de unga upplever att de har räddats ur ett tillstånd av växande passivitet. De vill nu arbeta aktivt för att komma vidare till nästa steg – ett jobb, en kurs, en vanlig ungdomsutbildning. Insatserna mot ungdomsarbetslösheten i Island verkar alltså vara fruktbara – de hör till de största ljusglimtarna i det mörker som på många sätt har lagt sig över Island under de senaste två åren. Men sådana insatser kan inte ensamma föra utvecklingen vidare. Den växande orienteringen mot framtiden som insatserna har skapat bland de unga kan endast bära frukt om den under de närmaste åren kan kopplas till ett uppsving i efterfrågan på arbetskraft.

Hela Norden i samma båt

Exemplet Island är bara en extrem version av problem och lösningsmodeller som finns i alle de nordiska länderna. Som problem har ungdomsarbetslösheten bara vuxit mera explosivt under åren 2008 och 2009 i Island än i det övriga Norden. I alla länder drabbar arbetslösheten de unga utan utbildning extra hårt, och exemplet från Island visar att åtgärder mot arbetslöshet kan visa på en väg som leder till att ungdomsutbildningarna når en större andel av ungdomen. Vidare påvisar den betydelsen av en aktiv medverkan från befolkningens sida; arbetsmarknadsparterna, företag och utbildningsinstitutioner spelar en central roll, men aktiv medverkan från arbetsplatser, frivilliga organisationer och självorganiserade aktörer kan också ofta bidra till det avgörande lyftet.


Demografiska utmaningar är ett samarbetsprojekt mellan Föreningarna Nordens Förbund (FNF) och NVL.

Gestur Guðmundsson, professor