Content

Validering handlar om människor

– Vi har gått från ”vi kan inte” till ”vi kan” och från ”låt någon göra det” till ”låt oss göra det”, säger Raul Ranne, när jag träffar honom i Tallinn i mitten av december på seminariet Exchanging Practices on RPL - Learning from Nordic-Baltic Experiences. Raul Ranne är den enda i Estland som på heltid arbetar med RPL (Recognizing Prior Learning eller validering). Han är anställd av Archimedes Foundation, en oberoende institution som är tillsatt av regeringen för att koordinera både internationella och nationella program inom utbildning och forskning.
Validering påverkar både ekonomi och arbetsliv, säger Raul Ranne.

Det var först 2005 som man i Estland började utveckla valideringen medvetet, år 2008 stiftades den första lagen om validering. Hela processen har varit möjlig via huvudsaklig finansiering från  Europeiska Socialfonden, men det kapitlet är snart avslutat och man måste nu komma på hur man ska fortsätta utan EU-pengar. 

Top down

Jämfört med Norden och andra västeuropeiska länder har Estland stakat ut en lite annorlunda väg för valideringen. Här har man börjat från högre utbildningen och inte från yrkesutbildningsnivån och arbetsmarknadens behov som på de flesta andra håll. 
 – Vi har gått ”top down” i stället för ”bottom up” och det var först 2010 som vi började 
ta itu med yrkesutbildningsnivån. På den fronten har vi mycket att lära oss av både Norge och Finland och när det gäller validering på arbetsplatsen har jag förstått att Sverige kommit väldigt långt. Jag tror ändå att vi alla kan lära något av varandra för i utbytet av erfarenheter lär man sig ofta saker som man inte ens sökte efter till att börja med.  Jag deltog nyligen i ett fängelseundervisningsseminarium i Oslo och tänkte att det handlade om frågor som jag inte behövde befatta mig med. Några dagar senare fick jag ett mejl av personer som jobbar inom fängelsesektorn beträffande validering och då kunde jag direkt ge dem den information som de behövde. Det är ett exempel på att man inte alltid vet vilka bitar det är som fattas i ens eget land innan man bekantar sig med ett annat lands system.

Nätverk avgörande

Med främst Holland som förebild har Raul Ranne och hans kolleger utarbetat principer för RPL i Estland, utarbetat en handbok och sett till att de högskolor som vill kan få extern evaluering av valideringen. Sedan 2008 fungerar i Estland ett nationellt valideringsnätverk med ca 40 medlemmar, varav 23 är representanter för högskolor. Ranne, som hittills lett nätverket, är mycket nöjd med det arbete som gjorts. Han ser som den största framgången en förändring av attityder.
– Att nätverka är avgörande. Vi hade ingen spindel i nätet, men fantastiska människor som på riktigt deltog i processen och var villiga att bidra till utvecklandet av RPL. De gick tillbaka till sina institutioner med sina erfarenheter och ville på riktigt få en förändring till stånd. Nätverket var egentligen en diskussionsklubb, där nya idéer utvecklades och det var deltagarna som så att säga ägde processen. De tyckte inte att det var något som pådyvlades dem utan de kände att det var deras process, deras utveckling, deras ansvar att föra det längre och implementera sådant som diskuterades.

Att söka pusselbitar

I sin egenskap av koordinator ser Raul Ranne på hela utvecklingsarbetet som ett  pussel.
– Du tar en bit, men du vet inte genast var dess plats är, du måste pröva flera ställen och ibland säger det klick och du har hittat rätt. Aha, det var det som fattades! Och i något skede har du nästan en hel bild, men du får det inte att stämma för att en hörnsten, en viktig pusselbit, fattas. Då måste man arbeta med sitt nätverk och sin grupp för att hitta den. Det är så här jag alltid föreställer mig den här utvecklingen. Till exempel planerade vi inte vårt kvalitetsprojekt då vi höll på med valideringen, men vi insåg snart att vi saknade just den biten, det hela skulle bli så mycket bättre om vi också placerade kvalitetsbiten där. För tillfället har vi en komplett bild för högre utbildning, yrkesutbildningen håller på att få sina bitar på plats och de kan använda sig av det som man kommit fram till inom högre utbildningen. Men det är ännu många bitar som fattas.
Raul Ranne påpekar att det intressanta med validering är att man i samband med den måste titta på hela läroprocessen och resultaten på ett nytt sätt och det är ofta just det som väcker motstånd hos dem som undervisar. 
– Valideringen lyfter fram problem inom olika områden och för att kunna validera måste du rätta till dem. Att problemet inte är inom RPL utan någon annanstans har vi sett många gånger då vi presenterat våra idéer. RPL  är så mycket vidare än bara utbildning, det påverkar ekonomi, arbetsmarknaden, hela universitetet.  Genom att utveckla ett område påverkar vi så många andra saker.

Modell för små länder

Under seminariet i Tallinn lanserades en estnisk riksomfattande RPL-förening, där Ranne sitter med i styrelsen. Samtidigt lämnar han sin post som koordinator för nätverket. 
–  Den största framgången för mig personligen är att jag under mina fem år som koordinator sett hur folks inställning förändrats, hur mentaliteten förändrats. Vi har också haft mycket motgångar och vi har gjort misstag. Vi började med att be experter på hög nivå berätta hur vi skulle göra men det fungerade inte och därför gick vi till gräsrötterna, dvs. representanterna i nätverket för att fråga dem och det fungerade. Nu är de alla experter på validering trots väldigt olika bakgrund. Jag antar att det är en modell som bara är möjligt i ett litet land, men människorna är de samma i alla länder och RPL handlar om att arbeta med människor. Det blir lätt bortglömt och vi fastnar i byråkrati eller skriftliga dokument. Men det är ju människor som ska ta del av dokumenten och därför försöker vi inkludera alla människor som är involverade så att de vet vad som är på gång.   


Validering i Estland 
Enligt lagen om validering kan 99 procent av studentens studieplan valideras, men enskilda högskolor har rätt att frångå detta beroende på vilka examina de erbjuder. Studenterna befrias trots validering aldrig från kandidat- eller magisterexamen.  Möjligheten att komma in på kandidat- och magisterprogram via validering har diskuterats länge i Estland, men ännu inte lett till resultat.  Det första EU-programmet för att utarbeta riktlinjer för validering var det treåriga LÜKKA-projektet, där även yrkeshögskolor inkluderades. Det efterföljdes av projektet Primus (2008-2014), ett kvalitetsprogram med validering som en del. TULA- programmet startades 2010 och var i främsta hand ämnat att locka tillbaka studerande med avbrutna högskolestudier. Programmet var tänkt att lindra effekterna av den stora recessionen i början av 2000-talet, men enligt Raul Ranne lanserades det för sent och hade inte den effekt man väntade. Ca 800 studerande berördes av projektet.