Gem som PDF

06-01-2015


Index was out of range. Must be non-negative and less than the size of the collection. Parameter name: indexa:text


Kristianna Winther Poulsen     Begejstrede studerende på den færøske vejlederuddannelse. Fra venstre Maud Næss, Óli Wolles og Maiken Skarðenni.

Det er hårdt men utrolig udbytterigt. Efter hver eneste undervisningssession kan jeg tage på arbejde og anvende noget af det, som jeg har lært, siger Maiken Skarðenni, der sammen med 32 andre færinger er i gang med en Master i vejledning, arrangeret af Færøernes Universitet i samarbejde med Islands Universitet.

Professionalisering af vejlederområdet

Der har længe været behov for flere uddannede vejledere på Færøerne, både i folkeskolen, på de gymnasiale uddannelser, i arbejdsmarkedsregi og på universitetsniveau. Dette behov var sammen med ønsket om at professionalisere vejledning som fagområde blandt årsagerne til, at Færøernes Universitet tog initiativ til Masteruddannelsen i vejledning. Uddannelsen foregår som halvtidsstudium over fire år og består af 120 ECTS. Der undervises i weekenderne, og der tales færøsk, skandinavisk og engelsk i undervisningen. Underviserne kommer fra Island, Danmark, Finland, Norge og Færøerne.

– Uddannelsen i uddannelses- og karrierevejledning er et godt eksempel på en synergieffekt af nordisk samarbejde og nytænkning. Vi har været fantastisk priviligerede med vores undervisere. Sif Einarsdóttir, professor, er koordinator af Nordplus netværket VALA og aktiv i det europæiske NICE-vejledernetværk. Både hun og de andre undervisere er blandt Nordens og Europas førende eksperter i voksen-, karriere- og uddannelsesvejledning, siger Elisabeth Holm, international koordinator på Færøernes Universitet. Elisabeth har haft hovedansvaret for at arrangere uddannelsen, hvor der lægges stor vægt på vejledning i et livslangt læringsperspektiv.

Formalisering af de praktiske erfaringer

Maiken Skarðenni havde brug for at formalisere sine praktiske erfaringer efter syv år som studievejleder på gymnasieniveau. – På Færøerne er vi generalister, som hver især sidder med vores lille fagområde. Jeg havde brug for et fagligt fundament og havde lyst til at formalisere den viden, jeg har fået efter mine syv år sum studievejleder, siger Maiken Skarðenni. Udover at være vejleder underviser hun i engelsk på Teknisk Gymnasium i Klaksvík.

– Underviserne er utrolig kompetente, og undervisningen bygger på deres forskning og på deres Best Practice som kapaciteter og eksperter. Jeg har fået utrolig meget ud af uddannelsen, og det er tydeligt, at vores undervisere er topprofessionelle. Derudover får vejlederne på Færøerne nu en fælles faglig profil. Når vi har været igennem uddannelsen, har vi alle både teoretisk og praktisk kendskab til vejledning, og uddannelsen er en manifestering af vejledning som fagligt område, siger Maiken Skarðenni.

Bredere perspektiv

- Det bedste ved vejlederuddannelsen er, at jeg får teoretisk viden om den praksis, som jeg har beskæftiget mig med i 17 år, siger Óli Wolles, studievejleder og lærer i færøsk og religion på gymnasiet i Eysturoy. De første år som studievejleder fik Óli tilbud om en række korte kurser i vejledning, og med den begrænsede teoretiske baggrund har han været studievejleder siden 1997. – Noget af det, jeg har praktiseret, har været helt ok, mens der er andre ting, som jeg ville have gjort anderledes, kan jeg konkludere med det faglige indblik, jeg har nu. Jeg har lært meget, og jeg synes selv, at jeg har fået et langt bredere perspektiv i mit arbejde, siger Óli.

Sparringspartnere

- De unge mennesker har i mange tilfælde brug for en voksen sparringspartner, når de står i en situation, der er svær at tackle. I en sådan situation er det vigtigt for mig som studievejleder at skelne mellem den professionelle vejledersamtale og den mere terapeutiske samtale, som ikke er mit område. Jeg føler mig nu bedre i stand til at vide, hvornår jeg skal henvise eleverne til andre fagfolk, fortæller Óli Wolles.

- Med internettet skete også den forandring, at eleverne har fået mange flere valgmuligheder i forbindelse med videre uddannelse. De har derfor mere end nogensinde behov for en sparringspartner for at undersøge de muligheder, som eleverne finder på nettet. Som studievejleder må jeg være bevidst om, at jeg ikke skal tage ansvaret fra de unge, for bolden må til enhver tid ligge hos dem. Jeg kan være sparringspartner, men jeg skal selvfølgelig ikke tage ansvaret fra dem. Nu føler jeg, at jeg er bedre i stand til at træffe et bevidst valg om mine arbejdsmetoder, siger Óli Wolles.

Tydelig faglig udvikling

Maud Næss bor i Danmark, hvor hun underviser i blandt andet religion, historie og kulturfag. Hun valgte at tage uddannelsen som studievejleder for at få et fagligt ben mere at stå på. Maud er også begejstret for uddannelsen og nævner fordelen ved at få bedre forbindelse mellem de mange forskellige uddannelsesinstitutioner i landet. – Deltagerne repræsenterer de fleste skoler og læringsinstitutioner på Færøerne, hvilket i sig selv er positivt, da det forkorter afstandene mellem færøske vejledere. Og jeg har aldrig før oplevet, at jeg konkret udvikler mig fagligt og menneskeligt for hver gang, jeg har været til undervisning, siger Maud Næss.

 

Faktaboks:

Netværket VALA er et Nordplus netværk for videregående uddannelsesinstitutioner i de nordiske og baltiske lande, der udbyder uddannelse indenfor vejledningsområdet. Projektet har særligt fokus på udvikling af voksenvejledningen og har blandt andet som mål at styrke samarbejde og erfaringsudveksling på tværs af deltagerlandene.

Læs mere om Vala 

 


Anna Katrin Matras     Professor Malan Marnersdóttir, dekan for Faculty of Humanities, Social Sciences and Education.

- Vores færøske eventyr er virkelig spændende, siger Sif Einarsdóttir, professor ved Islands universitet. Hun er leder for såkaldt VALA-projekt der går ud på at koordinere og styrke uddannelses- og karrierevejledningen i de nordiske lande. Det førte til det færøske eventyr som hun kalder det: udviklingen af en universitetsuddannelse for vejledere på Færøerne der er kommet godt i gang.

- Det begyndte helt tilfældigt, siger Sif. Forkvinden for den færøske vejlederforening, Hanna Jensen, kom på besøg til os i Island for at se hvordan vi underviser vordende vejledere. Derefter gik alting meget hurtigt og i efteråret 2013 startede den første gruppe elever deres MA-studier på Fróðskaparsetur Føroya i Torshavn.

Stor entusiasme

Ifølge Kristianna Winther Poulsens medfølgende artikel er eleverne meget tilfredse med undervisningen de får og begejstringen er gensidig.

- Vi regnede med omtrent 20 elever men de blev dobbelt så mange, sige Sif. Størstedelen af dem har arbejdet som vejledere selvom de mangler den faglige uddannelse, den fandtes ikke på Færøerne. Eleverne er meget entusiastiske og særdeles positive. Selvom de ikke har faglig vejlederuddannelse er de fleste uddannede på andre områder og har stor erfaring af vejledning.

Hun tilføjer at opbygningen af studierne på Færøerne har stor betydning for VALA-projektet som hører under Nordplus og har som hovedformål at sammenligne og styrkudviklingen af karrierevejledning som profession.

Faglige forskeller

- VALA-netværket blev oprettet i med deltagelse af 18 universiteter, højskoler og andre instanser der arbejder med forskning, undervisning og vejledning indenfor voksenuddannelse og karrierevejledning i de nordiske lande og Balticum. Da vi begyndte med at sammenligne vejlederuddannelsen i deltagerlandene blev vi forbavsede over hvor forskellig den er. Det skyldes historiske årsager. Vejledning som fag er godt fyrre år gammel i enkelte lande mens den er meget yngre i andre lande. Den har også udviklet sig på forskellige måder. Historisk set har vejledningen i de fleste lande haft tilknytning til læreruddannelsen, men på Island har den forbindelse me såvel den didaktiske som den sociologiske uddannelse. I Finland reagerede myndighederne på den økonomiske krise i begyndelsen af halvfemserne med styrkelse af uddannelsen af arbejdsmarkedspsykologer som arbejder i selvstændige institutioner med vejledning for arbejdsløse. Det har ført til en splittelse af vejlederstanden.

Øget faglig bevidsthed

- Vores arbejde indenfor VALA har som formål at styrke vejledernes faglige bevidsthed og status. I Island er uddannelsen kun to år på MA-plan, men vi funderer over om det ikke ville være det bedste at gøre den til et selvstændigt fag med BA-, MA- og doktorgrad. Vejledning som fag er en blanding af didaktik, psykologi og sociologi, såvel som kundskab om arbejdsmarkedet og økonomi. Den har sine rødder i skolesystemet men efterhånden har den fået nye samfundsgrupper til at arbejde med, folk på arbejdsmarkedet, arbejdsløse, voksne og den nyeste gruppe er pensionister og folk der forbereder sig på at forlade arbejdslivet.

Nyt fagligt sprog

Det færøske projekt er i sig selv ikke en formel del af VALA, men Sif siger at det har styrket deres arbejde.

- Den direkte forbindelse er den at vi har kunnet skaffe lærere via vores netværk. Men for os er det meget vigtigt at følge med i opbygningen af uddannelsen på Fróðskaparsetrin hvor projektlederen Elisabeth Holm styrer udviklingen med bravur. Vi anvender de europæiske kriterier for karrierevejledning, udarbejdet af Erasmus NICE netværket, og følger med stor interesse hvordan de virker i en helt ny uddannelse. Eleverne og lærerne er også kommet godt i gang med at udvikle et nyt fagligt sprog på færøsk, et sprog der bygger på deres omgivelser og opplevelser. Derfor er det et meget spændende projekt for os. Vi deltager i deres undervisning og får træning i faglig uddannelse af vejledere.

Gavner alle

- Vi lagde fra begyndelsen stor vægt på at denne uddannelse skal være åben for alle som har afsluttet BA eller lignende eksamen. På Færøerne findes der næsten ingen tradition for vejledning for voksne på arbejdsmarkedet. Men de kæmper med de samme problemer som de andre nordiske lande: de unge går tidligt ud af skolen. En stor del af dem flytter til Danmark, efterfulgt af de ældre som ønsker at være sammen med deres børnebørn.

- Jeg synes vores projekt er en «win-win situation» som man siger på engelsk, Færingerne kan benytte sig af vores erfaring og vi kan bruge deres erfaringer i vores samarbejde siger professor Sif Einarsdóttir.


Gunnar Bäckman     Professor emeritus Kari Uusikylä tror på den fria bildningen.

Den fria bildningen kunde vara räddningen för dem som nu löper risk att marginaliseras i samhället. Var och en måste få en chans att sätta sin energi på något och hitta sin egen grej. Den må vara hur liten som helst, säger Kari Uusikylä, kreativitetsforskare och emeritus professor i pedagogik.

– Här sitter jag och sammanställer mina gamla kolumner till en ny bok. Det blir nog än en gång ett litet angrepp på dagens samhälle, säger professor emeritus Kari Uusikylä när jag når honom per telefon i hemstaden Vasa. Dit flyttade han tillbaka för fyra år sedan efter en lång och synlig karriär som kreativitetsforskare och professor i pedagogik vid Helsingfors universitet. Han har skrivit många böcker om pedagogik, kreativitet och begåvning och han är känd för sina starka humanistiska ställningstaganden i offentligheten. Den senaste boken heter ”Luovuus kuuluu kaikille”, på svenska ungefär ”kreativiteten tillhör alla”. Jag är nyfiken på vad han har att säga om livslångt lärande och om han eventuellt har några synpunkter på hur man kan hjälpa folk som hamnat på sidan om samhället.

– Det är klart att människan måste lära sig livet igenom, ingenting är bestående i vår värld, men det är stor skillnad mellan lärande på livstid och livslångt lärande. Inom affärsvärlden är det inte ovanligt att man använder lärande som ett konkurrensverktyg och då slår det lätt över till att påminna om ett fängelsestraff, att man måste lära sig. Livslångt lärande däremot handlar om viljan att lära och växa,  det är frivilligt och det behöver inte handla om direkta studier.

Uusikylä är bekymrad över att unga i arbetslivet i dag utsätts för benhård konkurrens och hot om att bli ratade om de inte är tillräckligt effektiva. Han är också bekymrad över att folk inom hans eget skrå, till exempel erfarna pedagoger och psykologer, allt oftare rör sig med en terminologi som härstammar från affärsvärlden.

– Det är en jargong som inte har något att göra med studier och utbildning, säger Uusikylä.

PISA räddade grundskolan i Finland

Jämförande av resultat tar enligt Uusikylä på alla skolnivåer död på kreativiteten. Han är bekymrad över att bland annat PISA-undersökningarna lett till att ostasiatiska länder börjat drilla sina elever bokstavligen till döds, men han avslöjar att Finlands topplaceringar ändå fört en fin sak med sig.

– På 1990-talet fanns det krafter i Finland som ville frångå den ”usla grundskolan” till förmån för  en mera segregerad modell, men just då kom PISA-resultaten och man insåg hur bra vår skola är. Vi har en väldigt hög nivå på lärarutbildningen i vårt land och vi är i den sällsynta situationen att de som studerar till lärare verkligen vill bli lärare. Jag tror på bra lärare som gör sitt bästa trots att det nu håller på att ske en segregering inom skolan på samma sätt som inom vården.

Alla har gåvor

Och hur ska det gå med alla de 45 000 unga finländare som står utanför alla samhällssystem eller de 400 000 vuxna finländare som äter depressionsmedicin? Kan man be dem vara lite kreativare så ordnar det sig?

– Det finns arméer med människor som är utslagna och som förlorat hoppet och det är klart att det inte finns några hokuspokuskonster för att rädda dem, men det hjälper om man har en realistisk och positiv självbild. Alla är inte begåvade, men alla har gåvor och det gäller att få hjälp med att få syn på dem. Här tror jag att  den fria bildningen kunde spela en stor roll, men tyvärr håller den på att monteras ned. Varje människa har någon liten grej som hen tycker om att göra, det behöver inte vara något som är viktigt ur samhällssynpunkt, men något som känns viktigt för just den personen. Termen ”flow” är viktig i det sammanhanget.

Uusikylä är medveten om att att det är lätt att säga ”finn din egen grej så att du hittar flow”, men att det inte är så det går till. Han har heller inga patentlösningar, men han är övertygad om att människan är gjord för att arbeta och att det för var och en är en pina att ha bara fritid och ingenting som man kan sätta sin energi på.

– Det är ett helvete att inte ha något att göra, säger Uusikylä.

Brådska dödar kreativiteten

Uusikylä, som forskat i kreativitet i USA, ger inte mycket för de böcker som med hjälp av säljande titlar trivialiserar kreativitet. Skapande behöver till exempel inte alls handla om att våga vara galen.

– Kreativiteten är oerhört viktig för människan, men ingen kan vara kreativ under stress och press. De värsta kreativitetsdödarna är brådska och tävlingsmentalitet, som mångas liv fylls av nuförtiden. Skapande processer kräver tid och en omgivning, till exempel en skola eller arbetsplats, som tillåter folk att pröva och vara av olika åsikter. Att skapa är en form av självförverkligande som hänger ihop med den själsliga hälsan. För en långtidsarbetslös kan det till exempel handla om att hitta något som är viktigt just för den personen, kanske att måla en tavla eller delta i en amatörteatergrupp. Det ska kännas att detta är viktigt för mig, jag vill göra det här och jag njuter av att göra det.

Förenklat handlar kreativitet enligt Uusikylä om att göra något på sitt eget sätt, ett barn som bygger ett sandslott, en journalist som skriver en artikel eller en matematiker som kommer på ett nytt teorem. Skapandet sker på olika nivåer, men det gemensamma är att något nytt föds.

– Att mäta resultat och jämföra är kreativitetens värsta fiende. Risken är stor att vi får medlöpare och högpresterande människor som jagar höga vitsord och vill ha allting själva i stället för individer som är modiga och självständiga. Barn som blir bestraffade för sina misslyckanden skapar ingenting.


Skolverket     Margaretha Allen leder utvecklingsprojektet Lärande på arbetsplats i Norden.

Hur gör de andra nordiska länderna för att lära ut yrkeskunskaper på arbetsplatserna? Det treåriga utvecklingsprojektet Lärande på arbetsplats i Norden går ut på att byta idéer och erfarenheter och på så sätt lära av varandra.

Gör inte utbildningen branschspecifik – gör en generell utbildning för alla handledare. Det finns massor av kunskaper du kan ha nytta av, oavsett bransch.

Det rådet från Finland lyssnade Skolverket i Sverige till när man under senhösten 2014 lanserade en nationell, webbaserad utbildning för handledare som tar emot elever på arbetsplatsförlagt lärande (apl).

Detta erfarenhetsutbyte mellan Sverige och Finland är ett exempel på ett resultat från utvecklingsprojektet Lärande på arbetsplats i Norden. Initiativ till projektet togs hösten 2012 inför det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Projektets syfte är att samarbeta och byta idéer och erfarenheter lokalt och nationellt i de nordiska länderna och de självstyrande områdena Färöarna och Åland. Projektet ingår i programmet Hållbar nordisk välfärd som ska hitta nya och innovativa lösningar inom utbildning, arbete och hälsa i Norden.

– Lärande på arbetsplatser kan se ganska olika ut i de nordiska länderna. Danmark, Norge och Island har till exempel lärlingsutbildningar medan Sverige sedan 1960-talet har haft ett mera skolförlagt utbildningssystem på gymnasial nivå, säger projektledaren Margaretha Allen på Skolverket.

Svårt att få lärlingsplats

Lärlingsutbildningarna har dalat i popularitet, delvis eftersom det saknas arbetsplatser att vara lärling på. Konjunkturnedgångar påverkar tillgången till platser eftersom företagen då måste prioritera den fast anställda personalen. Samtidigt kommer ny yrkeskunnig personal att behövas i framtiden. Danmark löste problemet genom att bygga ett antal praktikcenter som simulerar en arbetsplats, där eleverna kan gå som lärlingar tills de får en lärlingsanställning.

Det nordiska nätverket består av ett femtiotal representanter från myndigheter, skolor, skolägare, företag, branschorganisationer och yrkesnämnder. Nätverket har medan projektet pågått träffats på olika mötesplatser. Den första mötesplatsen ägde rum i Sverige i november 2013. Därefter har nätverksdeltagarna mötts i Norge, på Färöarna, på Island och på Åland. I mars 2015 träffas de i Finland och i maj i Danmark.

– De första mötena gick till stor del ut på att förstå varandras system. En del har bett om matriser som gäller yrkesutbildningen i de nordiska länderna, men det är inte projektets fokus, säger Margaretha Allen och förklarar vidare:

– Syftet är inte att likrikta yrkesutbildningarna i länderna, men det finns liknande moment och teman i hanteringen av det lärande som förläggs till arbetsplatser. Vi vill också öka intresset för yrkesutbildning i stort och underlätta övergången till arbetslivet.

Till varje mötesplats har varje land och självstyrande område fått ta med sig fem gäster.

– Sverige bjöd till exempel in representanter för Sveriges byggindustrier och från Stockholms universitet. Nätverket har nu blivit som ett självspelande piano eftersom mötena föder så många tankar och idéer. Många av deltagarna går vidare in i en självfinansierad fas eftersom de har glädje av varandra, säger Margaretha Allen.

Billig arbetskraft?

En återkommande fråga på mötesplatserna har varit hur utbildningsväsendet kan samverka mer med arbetslivet. En annan hur man utvecklar kvalitet. Under mötet på Island berättade några lärlingar att de kände sig som billig arbetskraft och att det var omöjligt att försörja en familj med lärlingslönen.

– Detta är något som Island funderar på, säger Margaretha Allen.

Ett annat ämne som diskuterades var att en lärlingsplats inte ger högskolebehörighet i vissa av länderna och att det kan vara en av anledningarna till att antalet sökande blir färre. Någon var orolig över att det bara är ”svaga” elever som söker lärlingsplatser. Men här är Margaretha Allen av en annan åsikt. Hon har själv arbetat i många år med yrkesutbildning och vet att höga krav ställs på lärlingarna.

– Ska ni rekommendera lärlingsformen till en elev ska hen klara både en vuxen arbetsmiljö och en skolmiljö. Det krävs att eleven kan vara på jobbet tidigt på morgonen och ibland sent på kvällen. I Tyskland, där lärlingsformen har lång tradition, går de attraktiva platserna till de mest eftertraktade eleverna.

I höst planerar nätverket att ha ett uppsamlande möte.

Läs mer om projektet


Færøske Eivør Pálsdóttir har udtrykt sig på de fleste af de nordiske sprog. Nya skivan kommer ut 27 februari.

Sprog er som instrumenter, og nogle sange klinger bedre på et bestemt sprog end på et andet. At skifte sprog føles lidt ligesom at skifte instrument, siger færøske Eivør Pálsdóttir, der har udtrykt sig kunstnerisk på fem af de nordiske sprog.   

Jeg har altid været glad for sprog, og jeg elsker at udtrykke mig på forskellige sprog, for hvert eneste sprog har sin egen særlige klang, siger Eivør, der har færøsk som modersmål, og som uden besvær også udtrykker sig på dansk, islandsk, norsk og svensk. I dag de fleste af Eivørs sange på færøsk og engelsk.

Eivør fortæller, at hendes sproglige interesse er forbundet med interessen for musik. – Der er musik i alle sprog. Da jeg som syttenårig flyttede fra Færøerne til Island, lærte jeg også islandsk, som jeg dengang kom til at holde utrolig meget af. Jeg skrev islandske sangtekster og holdt mange koncerter i Island, hvor jeg så også optrådte på islandsk, fortæller Eivør. Hun har altid elsket at lytte til svensk, som hun opfatter som et blødere og mere romantisk sprog end de vestnordiske. Og norsk har hun tilegnet sig i løbet af de seneste år, hvor hun har turneret i Norge.

Melankoli som grundtone

Ifølge Eivør har musik fra Norden en fælles spændende klang, der især er præget af melankoli. – I de færøske kvad og folkeviser er der en vis melankoli og tyngde, som jeg også hører i den samiske joik. Jeg inspireres meget af den færøske kulturarv, men også af de andre nordiske kulturer. Mit samarbejde med nordiske kunstnere er også en kilde til inspiration, siger Eivør.

- Jeg føler mig helt sikkert nordisk, og jeg synes, at det kommer til udtryk på mange forskellige måder, for eksempel gennem min personlighed, min humor og stil. Mest af alt er det nok min musik, der udtrykker, at jeg er fra Norden, siger Eivør Pálsdóttir til DialogWeb.

 

FAKTA:

Eivør Pálsdóttir, født 1983, er sangerinde og musiker fra Færøerne. Hun er opvokset i Syðrugøta på Færøerne og bor nu i København. Eivør har udgivet 10 CDer, hvoraf den seneste, The Color of Dark (September 2014), er udgivet sammen med den dansk-finske musiker Lennart Ginman.

Eivør var indstillet til Nordisk Råds musikpris i 2013.

Læs mere på Eivørs hjemmeside www.eivor.com.


Utanför fönstret piskar regnet, den snö som bidrog med lite ljus smälter undan och isen som gjort vägarna hala till och från, är än en gång på väg bort. Det är grått och mörkt, den vackra nordiska vinterdagen med blå himmel och gnistrande snö känns på något sätt lika långt borta som den dagen då marken äntligen ger efter för vårblommorna, som efter en lång kamp får bryta igenom och visa sin livskraft. Naturen befinner sig liksom i ett ingenmansland någonstans mellan vinter och vår.

Det är just då som tanken slår en att precis allt skulle bli bra med lite sol och värme. I det skedet inbillar man sig lite naivt att det måste vara mycket bättre för så många andra människor än vi som bor här uppe i det mörka Norden. Det blir något utav ett mantra, där sanningshalten på något sätt inte spelar så stor roll. Nej, istället blir resesidorna mer och mer välbesökta i jakten på en paradisisk ö med många soltimmar.

Många av oss glömmer bort hur bra vi har det, även om vi konsumerar extra D-vitamin i pillerform och febrilt försöker lägga undan lite pengar för att någon gång kunna åka iväg till sol och värme. Troligen är det under dessa perioder som man får höra flest människor som säger att de tänker flytta till varmare ställen på ålderns höst. Och man själv med hjälp av diverse ombokningar och planering, idogt sparande och mycket tur kanske lyckas pressa in en vecka solsemester i sitt schema. Med betoning på kanske.

Men tänk den gången man väl åkt iväg och tankat på med D-vitamin – har det inte alltid känts skönt att komma tillbaka? Till sitt hem, sina vänner och tryggheten. Resesidorna finstilta uppmanar till försiktighet; vissa gator ska man helst undvika, medan andra är sådana som man absolut inte får missa. Ficktjuvar ska man akta sig för och ha koll på glasen om man går ut på krog. Varningsorden åtföljs ofta med en text om att det är tradition att pruta för att få rätt pris på de varor man tänker köpa. Gatorna ja… de man absolut inte ska missa brukar vara de upprustade – fixade för turisterna, medan de andra är sådana som skvallrar om den andra sidan myntet. Kanske lika bra att fundera på konsekvensen av turismen tänker jag och läser några rader i Klas Lundströms ”Den här platsen faller samman – Reportage från den globala periferin” och får bekräftat att turismen inte alltid är hållbar för lokalbefolkningen. Lundström skriver:

Medan man färdas längs motorvägen som slingrar sig ut genom Manilas centrum mot landsbygden kan man skönja spåren av stadstillvarons ansiktslyftningar […] Under de urbana ansiktslyften drivs människor från sina hem, som jämnas med marken.  […] Vart människorna som fördrivits tar vägen – utan ägodelar eller materiella minnen – vet ingen som tillfrågas, bortsett från att de verkligen har fördrivits från sina hem. Kvar står en rest vitmålad mur, där en lila text förklarar att ”regeringen har städat upp bland slummen och gjort staden renare”.

Det är inte precis något som står på resesidorna. Men varför gör ingen något? Kan folket påverka, på vilket sätt och till vilket pris? Jag påminns av att det inte alltid är så lätt eller säkert i alla länder. I reportaget tar han upp flera länder och jag börjar jämföra med listan på demokratiindex för 2014: Filippinerna på plats 50, Jamaica plats 48… Kanske skulle jag också jämföra med ett närmare turistmål när jag ändå har listan i handen, tänker jag. Grekland på 41:a plats, Turkiet plats 64 och Egypten plats 105… hm… Jodå, jag minns utrikesreportagen från slutet av 2010 då folket i Tunisien började kämpa hårt för att få demokrati. Det var då som massdemonstrationerna spreds vidare i Nordafrika och till arabvärlden. Demonstranterna var villiga att offra sina liv för rätten att få rösta och vara med och förändra det politiska klimatet i sitt hemland. Den kampen har vi haft också haft i Norden – även om det gått ett tag. Kan inte låta bli att tänka hur tråkigt det är att röstdeltagandet minskar. Det sägs att yttrandefriheten slits som mest då den inte utnyttjas och för att en demokrati ska fungera behöver den både underhållas och vårdas. Hur ska ett land påminna sina medborgare om att rösträtten är en rättighet som flera har dött för?

Jag tittar vidare på listan. Alla nordiska länder har topp fem placeringar. Norge kammar hem förstaplatsen. Därefter Schweiz, Sverige, Finland och Danmark. I rankingen granskas de nationella valen; om de är fria och rättvisa, hur rättssäkerheten för väljarna ser ut, hurdana influenser från främmande makter som finns på regeringen och vilka möjligheter medborgarna har att påverka politiken.

För ålänningar finns chansen att rikta en skrivelse direkt till sin kommun om man tycker att något bör behandlas och diskuteras, det räcker med en person – för att styrka kan man förstås samla namn också. Genom ett åländskt medborgarinitiativ och namninsamling med 1000 namnunderskrifter kan frågor lyftas till Ålands lagting. Lagtinget är skyldigt att utan dröjsmål ta upp ett medborgarinitiativ till behandling. Ålänningar och finländare kan även göra ett medborgarinitiativ för att rikta det till riksdagen – men då krävs 50 000 underskrifter av röstberättigade medborgare. Sedan medborgarinitiativet började samla in sina namnunderskrifter elektroniskt i riket så har fem initiativ fått tillräckligt många namnunderskrifter för att behandlas i riksdagen. Namnlistorna har gällt skärpt straff för rattonykterhet, önskan om att skolan ska ha valbar (inte obligatorisk) språkundervisning i svenska, ändringar i energilag och upphovsrättslag. Överlägset flest namnunderskrifter fick medborgarinitiativet för en könsneutral äktenskapslag, denna röstades igenom i riksdagen i slutet av 2014. Dagens möjligheter att via sociala medier och elektroniska forum snabbt sprida sitt budskap för att få namnunderskrifter möjliggör att nå upp till detta antal, även som ålänning.

Sedan april 2012 finns också möjligheten att ta upp frågor på EU-nivå genom medborgarinitiativ. För att ta upp frågorna på i parlamentet krävs 1 miljon underskrifter från minst en fjärdedel av EUs medlemsländer.

Så jag återkommer till frågan, var finns paradisön: Jag landar i att njuta av nuet och att jag är härvarande på denna för tillfället gråa ö, accepterar att jag får äta lite D-vitaminer när det är som mörkast och tänder ett ljus för att det just idag råkar vara lite regnigt och grått. Jag kryper ner i soffan och konstaterar att den här ön som jag befinner mig på nu inte alls är så tokig. Här kan jag njuta av flest soltimmar i Norden, här finns ett system med god undervisning och utbildning så att man kan tycka till och sprida sina åsikter via ett ganska välutvecklat nät och där det finns bra tillgång till datorer. Även datakurser för äldre hålls. Polishandlingar och annat kan beställas över internet och myndigheterna finns för att hjälpa alla. Tja, var är paradisön om inte här?


Et bibliotek er fortsatt mest bøker. Her fra et par hyller i universitetsbiblioteket på Grønland.

Folkebibliotekene står sterkt i Norden, men deres opprinnelige oppgaver utfordres av en økende digitalisering av bibliotekenes innhold. De tilpasser seg nye oppgaver i vekslende grad. En ønskesituasjon ville være om bibliotekene kunne bistå sine kunder med bruk av digitale verktøy og tjenester. Tenk om alle og enhver kunne gå til biblioteket med sitt dataproblem, få hjelp til å komme på nett, få hjelp til å registrere seg i bank, forsikring og folkeregister – og få hjelp til å låne musikk og film.

Hva sier de nordiske lands politikk om bibliotekene som læringsarena for bruk av digitale verktøy og tjenester? Hva skjer i praksis nå ved inngangen til 2015? Det nordiske Nordplus-prosjektet Dldact (Digital learning, democracy, active citizenship and transparency) har sett nærmere på blant annet bibliotekenes rolle, og vi gjengir her erfaringer fra Danmark, Norge, Finland og Island.

Danmark – med amibisøse mål

Regjering, kommunene og regionene har vedtatt en offentlig digitaliseringsstrategi som sier at en skal digitalisere kommunikasjonen mellom borgere, virksomheter og myndigheter. Målet var at i løpet av 2014 skulle 80 % av kommunikasjonen med det offentlige foregå digitalt via selvbetjening og digital post.

Hva skal bibliotekene gjøre ifølge denne digitaliseringsstrategien?
Ved personlig frammøte skal biblioteket gi folk hjelp til å komme i gang med felles offentlige infrastruktur som NemID, Digital Post, Fulmagtsløsning, Borger.dk, Min Side. Det skal være datamaskiner tilgjengelig i borgerservicesentrene og i bibliotekene. Det skal settes inn «digitale ambassadører» til å ta hånd om dette. Mindre virksomheter skal også få hjelp med IKT på biblioteket. Videre er det et opplegg for grupper med spesielle behov.

En statusoversikt fra mai i fjor viste at bibliotekene gir hjelp med NemID. Når det gjelder hjelp med Digital Post, har de ansatte i bibliotekene ikke fått opplæring og heller ingen beskjed om at de skal ha denne oppgaven.

Det stilles datamaskiner til rådighet, men i begrenset omfang. Det arbeides med å etablere det digitale ambassadørkorpset, og det fungerer til en viss grad. IKT-hjelp til mindre virksomheter fungerer ikke. Det er manglende opplæring av bibliotekansatte i de systemene som virksomhetene skal bruke.

Statusoversikten viste også at mer enn 70 000 borgere er blitt fritatt for å anvende de digitale kommunikasjonsmidlene. Staten har innsett at noen må ha papirbaserte tjenester.

Det skjer opplæring og kurs i mange ulike sammenhenger, om folk vil ta seg tid og bruke noe penger for å lære å bruke digitale verktøy. Bibliotek, opplysningsforbund (FOF, AOF, LOF og Netop) og frivillige organisasjoner (Ældre Sagen, Ældremobiliseringen) tilbyr kurs i digital selvbetjening og kommunikasjon. 

Biblioteket i Hemsedal kommune, Norge

Biblioteket er en viktig institusjon i alle norske kommuner. I Hemsedal kommune har biblioteket også fått et flott bygg.

Norge – fem prosent ennå ikke på nett

Folkebibliotekene i Norge har ikke fått en tilsvarende definert og konkret rolle som i Danmark, men de har siden 2003 vært sett på som en naturlig aktør i den digitale kompetanseutviklingen, og en del biblioteker har drevet kursvirksomhet. Seniorer og minoritetsspråklige har vært viktige målgrupper. Oppfatningen er at folkebibliotekene er gode læringsarenaer fordi de er allment tilgjengelige, gratis og er et lavterskeltilbud.

Biblioteket har et definert samfunnsoppdrag, og det er naturlig å se digital kompetanseheving som en del av samfunnsoppdraget. «Bibliotekmeldingen» sier at bibliotekene skal gi tilgang til relevant informasjon og kunnskap, og at dette er en grunnleggende forutsetning for at enkeltindivid skal kunne delta i et levende demokrati som aktive samfunnsaktører.

Bibliotekene har hatt et prosjekt for å utvikle biblioteket som læringsarena i digital kompetanse for voksne. Lær data i biblioteket skulle gi hjelp til å logge inn på Altinn (offentlig portal for skatt, folkeregister mm). Det ble laget en veiledning i hvordan man kan bruke biblioteket som læringsarena. Den kan leses her 

Bakgrunnen for tiltakene var rapporter som viste at en for lav andel av den voksne befolkningen har nødvendig digital kompetanse for å delta i sosialt- samfunns- og arbeidsliv. Det regnes å være ca 270 000 voksne som ikke er på nett (ca 5 % av befolkningen).

Frivillige organisasjoner (som Seniornett Norge og Røde Kors) mottar offentlig støtte for å drive digital opplæring på blant annet eldresentre og i biblioteker. Nettskolene er forventet å spille en viktig rolle i framtiden også.  

Finland – senior surf er bra

Finland har nasjonale strategier som sier at bibliotekene skal ha som en sine oppgaver å styrke borgernes informasjonskompetanse. Fokuset synes å være på tilgang til informasjon snarere enn digital kompetanse. Det finnes ikke nasjonale retningslinjer for hvordan dette skal gjøres.

Finlands biblioteklov definerer målsettingen med folkebibliotekene slik:
“Syftet med de allmänna bibliotekens biblioteks- och informationstjänster är att främja befolkningens lika möjligheter till bildning, litterära och konstnärliga intressen, fortlöpande utveckling av kunskaper och färdigheter samt medborgerliga färdigheter, internationalisering och till livslångt lärande. Biblioteksväsendet bör också arbeta för att virtuella och interaktiva nättjänster samt deras kulturrelaterade innehåll utvecklas.”

Biblioteksjefer har ordet  

Dldact-partner Taru Kekkonen har intervjuet to biblioteksjefer om deres oppfatning av bibliotekenes rolle og den digitale utfordringen. Vi gjengir intervjuene på engelsk.

Virpi Launonen, director of Mikkeli library:
- In my opinion the libraries should have an important role in contributing to adults’ society skills (that includes digital skills). There are libraries all over the country and the libraries have a long tradition in working for information services.

The libraries should offer the facilities (space and devices), but the guidance should be done within networks. Experts should come to libraries and give guidance to citizens there. A good example is “senior surf” (seniorisurffi). The library organizes training and guidance events in which various experts are introducing their digital services. Among others, various banks and Folkspensionsanstalten have been there.

Not all libraries have enough resources (devices and knowledge) when it comes for example to mobile services and devices. The ability of the librarians to help their customers can vary a lot from library to library.  Earlier our customers came to us to ask how to establish an e-mail address. Now they come to ask us how to use their tablets, smart phones and digital cameras. We really have not enough knowhow on these tools and it’s a big challenge for us at the moment.

Liisa Nikkilä, director of Tikkurila library, Vantaa:
A new post of pedagogical director in Tikkurila library is established, but the job description is not done yet. Vantaa has two pedagogical information officers for children and young people. The libraries cooperate with schools (information management, media literacy etc.), but the guidance for adults is only sporadic. Thus, the focus of the new pedagogical director might be in adults and citizens’ digital skills.

- Vantaa does offer IT-guidance for adults, but it is not systematic, nor is the marketing of them. It is mainly about basic IT-skills, technical skills, various programs etc. The customers in these courses are mainly retired people. The teachers of these short courses (a few hours of length) belong to the library staff. Additionally, there are assistant teachers who work on voluntary basis and who in most cases attended a similar course earlier.

This autumn, they will launch socalled consultation hours in Vantaa. There will be voluntary people available in the library and the customers can come to ask for personal help with problems of their laptop, for example. 

Sometimes Folkpensionsanstalten or social welfare office sends people to the library to ask for help in using some digital services. In these cases guidance is given to individuals, but only if the customer is lucky to meet an employee who is capable of helping and has time to help.

Island – livslang læring på biblioteket

Island har ingen spesiell strategi eller agenda for å gi folkebibliotekene en aktiv rolle i å fremme digital kompetanse og aktiv demokratisk deltaking. Mange biblioteker synes likevel å se det som sin rolle å støtte demokratisk utvikling ved å gjøre informasjon tilgjengelig for publikum. Dette kommer fram på bibliotekenes websider, hvor det tilbys tilgang til datamaskiner med nettoppkobling. Veiledning sies det lite om. Noen biblioteker nekter sine ansatte å hjelpe besøkende med tekniske spørsmål for å koble seg opp via bibliotekets nett på egne datamaskiner. Dette er ikke definert som en av bibliotekenes oppgaver.

Den islandske bibliotekloven sier ikke noe spesifikt om digital kompetanse, men uttrykker et bredt formål der også livslang læring inngår:
«Bibliotekene er serviceinstitusjoner som opererer i offentlighetens og deres eieres interesse og drives som non-profit institusjoner. Felles mål for alle biblioteker som omfattes av denne loven er å gi tilgang til en variert samling av materiale og opplysninger i ulike formater. De bør fremme kulturelt- og vitenskapelig arbeid, utdanning, livslang læring, næring, det islandske språk, leseglede og leseferdighet. Rollen til bibliotekene er å søke å gi lik tilgang til kultur og kunnskap. Det bør legges vekt på at bibliotekets samlinger reflekterer de fleste meninger.»

Eksemplet Café Lingua
Café Lingua er et spesielt tilbud som Reykjavik kommune har satt i gang. Her oppfordres innvandrere til å møte hverandre og møte islendinger. Målsetningen er å skape et møtested hvor en kan åpne opp for ulike språk som har funnet sin vei til Island. En mulighet her kan være å legge til rette for kurs eller veiledning i bruk av digitale verktøy.

---

KILDER

Norge:
Stortingsmelding 23 (2008-2009) «Bibliotekmeldingen» 

“Dataopplæring I biblioteket –en veiledning I hvordan man kan bruke biblioteket som læringsarena” 

Scandinavian Library Quarterly

Finland:
Finnish public library policy 2015, national strategic areas of focus, publications of the Ministry of Education 2009:31


Det var först i början av 1980-talet som man i Finland började erkänna döva personers rätt till ett eget språk och en egen identitet. I och med att döva i dag kan få ett så kallat kokleaimplantat håller teckenspråkens ställning igen på att försämras.

Att döva i Norden för ca trettio år sedan började respekteras som en grupp med ett eget språk och en egen identitet hänger ihop med kampen för de svartas medborgerliga rättigheter i USA. Black Power-rörelsen hade i sitt kölvatten bland annat döva studenters framgångsrika kamp för sina rättigheter, vilket i USA i sin tur ledde till en allmän förbättring av förhållandena för personer med funktionshinder.

Finlandssvenska Brita Edlund, som är mor till två döva söner födda på 1970-talet, farmor till fem hörande barnbarn, teckenspråkslärare och teckenspråkstolk, har sett hela utvecklingen och är en aning bekymrad. När hennes söner gick i Borgå Dövskola (som lades ner 1993) på 1970-talet rådde fortsättningsvis uppfattningen att döva skulle lära sig den hörande omgivningens språk medan teckenspråket var på undantag.

− Då var hela dövkulturen och kampen för den i sin linda, men man började forska i Sverige kring teckenspråk och förstod att det är ett eget språk och inte tecknad svenska.  Det ordnades kongresser och seminarier för att stärka dövas identitet och självbild och man började se dem som experter på sitt eget område. Innan detta fick döva gömma sig i sin dövförening, det enda stället där de var trygga, säger Brita Edlund.

Finland låg ungefär tio år efter Sverige och det var ett tufft jobb för Brita Edlund och hennes finska kollega Eino Savisaari att få igång utbildning i både finlandssvenskt och finskt teckenspråk. Att Finland låg så långt efter Sverige i undervisningen för döva ledde också till att familjen Edlund flyttade till Sverige 1989, där sönerna kunde gå först i Manillaskolan, grundskolan för döva, och sedan i gymnasieskolan för döva i Örebro.

− När sönerna var 14 och 15 år bytte de alltså land och skola. I Manillaskolan fanns det då 140 elever, döva lärare och teckenspråket var helt och hållet undervisningsspråk. Det kändes som om det rådde total demokrati, tolerans och solidaritet, säger Edlund.

Örebro, där all utbildning för döva och hörselskadade i Sverige ordnas, blev något av en döv- och teckenspråksstad. Den stora gemenskapen bland döva har lett till att många döva stannar i Örebro efter utbildningen.

− I Örebro är det inte ovanligt att personer som arbetar inom serviceyrkena kan teckenspråk, berättar Edlund.

Begränsade möjligheter

De finlandssvenska döva är en snabbt krympande grupp med en medelålder kring 60 plus, en minoritet inom minoriteten, för vilken det blir allt svårare att få sina samhälleliga rättigheter tillgodosedda. I en nordisk utredning över de dövas situation konstateras att döva på Grönland, Färöarna och i Svenskfinland har en svår sits eftersom de är så få. Trots att man som döv har rätt att söka in till vilken utbildning som helst och därmed rätt att få teckenspråkstolk gör bristen på tolkar att möjligheterna i praktiken är begränsade. 

Inte heller i övriga Norden är lika rättigheter för döva en självklarhet. Till exempel i Danmark har bara 49 procent av alla döva i arbetsför ålder ett jobb.

Att de dövas situation och teckenspråkens status överlag håller på att förändras till det sämre har enligt Edlund att göra med att i princip alla döva barn som föds, och även en del vuxna, får ett kokleaimplantat inopererat som gör att de får lära sig tal med stödtecken, men inte teckenspråk som är en helt annan sak.

− Stödtecken använder man när man tecknar och talar samtidigt, men teckenspråket är helt tyst. Det handlar i princip om samma tecken, men grammatikaliskt fungerar teckenspråk på ett helt eget sätt. Till exempel kommer alla frågeord alltid sist i meningen. Om jag tecknar meningen ”Var bor du?” säger jag ”Du bor var?” eller om jag tecknar ”När jag var liten bodde jag i Helsingfors” säger jag ”Jag är liten, jag bor i Helsingfors”, i själva tecknen finns ingen tempusform.

Brita EdlundÅtergång till orala tiden ett hot

Ca 95 procent av döva föräldrar får hörande barn, vilket betyder att endast ca 5 procent av döva barn har döva föräldrar. För döva föräldrar är det alls ingen katastrof att få döva barn, snarare tvärtom.

− Mina döva svärdöttrar önskade till exempel att de skulle ha fått döva barn eftersom barnen då hade kunnat identifiera sig med föräldrarna till hundra procent, både kulturellt och språkligt.

För dövsamfundet är expertisens uttalanden om att man nu kan eliminera dövheten skrämmande eftersom man befarar en återgång till den ”orala tiden” då dövsamfundet var satt mer eller mindre på undantag.

− Föräldrar till barn med implantat får höra att teckenspråk inte är det primära utan talträningen. De måste få mycket talträning och en del lär sig, men man är alltid hörselskadad med implantat, i synnerhet i stora grupper.

Förebilder för hörande

Brita Edlund är övertygad om att hörande kunde lära sig mycket av de döva och deras kultur.

− På de dövas kulturdagar, både internationella och nordiska, kan man se helt fenomenala uppträdanden. De är så otroligt skickliga på att uttrycka sig visuellt till exempel inom teater och dans och det finns jätteduktiga rappare och stå upp-komiker som är döva.

Öppenheten och den fysiska närheten som präglar de dövas ungänge är något för hörande att ta efter.

− När du första gången träffar en döv är det den fysiska närheten som är allra mest påtaglig. Avståndet får inte vara längre än ca en och en halv meter och du måste ha ögonkontakt, annars blir det ingen kommunikation. Ögonkontakten är a och o, och där har vi hörande missat ganska mycket. Vi är i allt högre grad måna om vår integritet och vi vill inte komma en annan människa för nära. De döva rör alltid vid varandra för om du ska ha en döv människas uppmärksamhet måste du peta till personen, knacka i bordet eller stampa lite i golvet.

Att se men inte höra

Nuförtiden underlättas de dövas kommunikation med omvärlden av smarttelefoner och andra tekniska hjälpmedel, vilket Edlund välkomnar. Hon vill ändå poängtera att en person som är döv inte nödvändigtvis är förfördelad gällande starka upplevelser. 

− När det i en diskussion påpekades att det är synd om döva som till exempel aldrig får höra fågelsång eller vågskvalp berättade jag om min son Robert, som en gång när han var ganska liten låg på en klippa vid havet och iakttog vågorna. Han bad mig komma och titta och så beskrev han allt han såg när vågen slog upp mot berget, hur det blev alldeles mörkt när vattnet träfffade berget och hur den mörka randen flyttade på sig allt längre upp.

Jag berättade om det här och undrade vem av oss som sitter och tittar på vilka mönster det blir när en våg träffar en klippa? Vi hör bruset och vinden för vi är så auditiva, men hur mycket ser vi?

----

Fakta

Ett kokleaimplantat (snäckimplantat) är en form av hörapparat för helt döva. Den omvandlar ljudvibrationer till elektriska signaler, som går till en mottagare som är inopererad i skallbenet. Hörselnerven stimuleras via elektroder i innerörat, vilket gör att hjärnan uppfattar ljud.

Resurser och mer att läsa

Läs om ett jämlikt och rättvist samhälle

Bekanta dig med Dövas Nordiska Råd (DNR)

Teckenspråken och teckenspråkens ställning i Norden 2008

Finlands dövas förbund


Marja Beckman     Kent Wallén arbetar på Viadidakt i Katrineholm och är ordförande i organisationen Nitus. Amare Lawgaw är student och brukar sitta på lärcentret ungefär tre dagar i veckan.
Nu har även näringslivet förstått hur viktigt det är att studenter stannar på de små orterna. Lokala lärcentrum kan hjälpa distansstudenter som inte får studiero hemma. Men teknikutvecklingen har också förändrat förutsättningarna för lärcentren.
Ungefär tre dagar i veckan sitter Amare Lawgaw och studerar i en vacker byggnad med kakelugnar och spegeldörrar. Det anrika Kullbergska huset i Katrineholm byggdes i början av 1900-talet av den lokala entreprenören August Kullberg och hit går många distansstudenter, bland annat för att det är en lugn plats utanför hemmet där de kan träffa andra studenter och få dagliga rutiner.
Amare läser distanskurser i psykologi vid Gävle högskola.
– Jag har två små pojkar hemma och de skriker så mycket, jag kan inte koncentrera mig på studierna där, berättar han.
Lärcentret i Katrineholm drivs av Viadidakt (latin för ”vägen till lärande”). Det är samlingsnamnet för den förvaltning som hanterar vuxenutbildning, integration och arbetsmarknadsfrågor i Katrineholms och Vingåkers kommuner. Kent Wallén arbetar på Viadidakt och är även ordförande för Nitus, ett nätverk för kommunala lärcentra. Sedan Nitus startades 1996 har mycket förändrats. Då var Nitus främsta syfte att tillgängliggöra högskoleutbildningar utanför studieorterna. Det gäller fortfarande men i dag är kopplingen till näringslivet betydligt starkare. De lokala företagen behöver utbildad personal och har därför intresse i att folk stannar kvar på de mindre orterna även när de utbildar sig. Det gäller inte bara unga som just har slutat gymnasiet. Distansstudier är ofta enda möjligheten att studera för den som har bildat familj eller som har ett arbete vid sidan om.

Möjlighet att skriva distanstentor

Nitus strävar efter god kvalitet på sina lärcenter och de som blir anslutna till nätverket bör bland annat kunna erbjuda möjligheter att skriva tentamen. Förra året skrevs drygt 400 tentor på lärcentret i Katrineholm.
Hur mycket kommunerna satsar på lärcenter beror på ekonomiska och politiska beslut. Nitus startade kort efter den stora finanskrisen i början av 1990-talet, då många blev arbetslösa. 1997–2002 genomfördes Kunskapslyftet, en statlig satsning på vuxenutbildning som främst riktade sig till den som saknade treårig gymnasieutbildning. Satsningen bestod av 110 000 utbildningsplatser vid bland annat Komvux, folkhögskolor, studieförbund och utbildningsföretag.
– Syftet var bland annat att ge kommunerna incitament att förändra vuxenutbildningarna, göra dem mer flexibla och titta på vilka behov av utbildning som fanns, säger Kent Wallén.

Tekniken förändrar efterfrågan

Efter 2002 har mycket pengar försvunnit från kommunerna och det har varit upp till var och en att avgöra hur mycket pengar som ska läggas på vuxenutbildning och lärcentrum. Ninni Broström är rektor för Hedemora lärcentrum. När hon började arbeta inom vuxenutbildningen 2003 upplevde hon att distansutbildningar var ”i ropet” med många satsningar.
– Den tekniska utvecklingen gör att många i dag klarar av att läsa hemifrån och vi har inte haft lika stort tryck på vårt lärcentrum. För ett och ett halvt år sedan flyttades vuxenutbildningen från egna lokaler till lokaler i gymnasieskolan, berättar Ninni Broström.
Vuxenutbildningens verksamheter, inklusive SFI och Särvux, har lokaler i samma hus som gymnasiet och det har gjort att utrymmet för högskolestudenter är begränsat. Sedan flytten till gymnasiet har dessutom SFI-verksamheten vuxit. Möjligheten att skriva tenta på lärcentret har nästan försvunnit eftersom det är brist på såväl utrymme som tentavakter.
– Ibland kan vi boka en tentavakt på biblioteket, men de har inte heller så stora resurser, säger Ninni Broström.
Att kommunen har flyttat på lärcentret kan bland annat bero på att årskullarna på gymnasiet är mindre än föregående år och att detta är ett effektivt sätt att använda kommunens lokaler. Men Ninni Broström tycker definitivt att det var bättre när vuxenutbildningen hade sitt eget lärcenter.
Att ha vuxenutbildningen i gymnasieskolan kan också skrämma bort de vuxna studenter som har negativa erfarenheter av skoltiden och inte vill vara i miljöer som påminner om de gamla klassrummen.

Vissa kommuner satsar

– Visst är ramarna mindre för många kommuner, säger Kent Wallén. Men det finns även kommuner som satsar. Södertälje invigde sitt nya lärcenter igår.
Även flera andra kommuner, i hela landet, gör satsningar på lärcenter.
– Näringslivet vill ha kvar folket i kommunerna. Det finns inga kommuner som inte säger att de saknar förskollärare, till exempel. Dessutom flyttar flera stora företag från storstäderna eftersom det börjar bli trångt och är dyrt där.
– Varje gång jag har en programstart säger hälften av studenterna att de inte hade kunnat läsa kursen eller programmet om den inte varit på distans. Detta är en studerandegrupp som riskerar att bli utan sin utbildning om de inte kan komma till ett lärcenter, och vi har inte råd att missa dem som vill bli exempelvis förskollärare, säger Kent Wallén.
I höstas annonserade den nytillträdda rödgröna regeringen att man vill satsa 2,5 miljarder kronor för att få fram 24 000 nya utbildningsplatser inom högskola, yrkeshögskola, folkhögskola och Komvux. En ny kunskapslyftsminister, Aida Hadzialic, har tillsatts. Men det är ännu för tidigt att avgöra hur mycket satsningen påverkar landets lärcentrum.
www.nyavägar.se: Projekt som tittar på det lokala behovet av utbildning i mindre städer och på landsbygden.

Anne Rønne     Egede Simonsen

I Grønlands sydligste by Nanortalik bor Egede Simonsen. Han er begyndt på andet år af læreruddannelsen, selvom han bor 561 kilometer i fugleflugt fra lærerseminariet i Nuuk. Den decentrale uddannelse gør det muligt at bevare lokal arbejdskraft i de mindre byer og bygder i Grønland

Under en kajakopvisning mærker Egede Simonsen pludselig et smæld i sin skulder. Ikke alene er den gået af led og skal opereres, men skulderen tvinger ham også til at tage afsked med politifaget, som han har været en del af i næsten ni år.

- Da jeg fik problemer med min skulder, og jeg skulle finde på noget andet at lave, var det afgørende for mig at blive boende i byen. Min familie og mit hjem er i Nanortalik, forklarer 33-årige Egede Simonsen. Hans omgangskreds fortalte ham om den decentrale læreruddannelse, og kort tid efter indgik han en aftale om arbejdsprøvning med skolen i Nanortalik, inden han begyndte på uddannelsen i januar 2014. Nanortalik ligger smukt på Grønlands sydspids og er omkranset af vand og imponerende fjeldtoppe. De 1.400 indbyggere i byen, bor så isoleret, at de enten skal med båd eller helikopter for at tage en videregående uddannelse.

Uddannelse for de voksne

Den decentrale læreruddannelse varer 4½ år og foregår primært i den studerendes hjemby. Egede Simonsen har et lønnet job som timelærer på skolen i Nanortalik, mens han studerer på fjernbasis sammen med otte medstuderende, der bor spredt i hele Grønland. Det meste gruppearbejde foregår online, og han modtager pensum og opgaver digitalt. I kortere perioder er han nødt til at tage til hovedstaden for at modtage undervisning, og de sidste to semestre foregår centralt i Nuuk. Egede Simonsen føler sig ikke ensom på sit studie. Faktisk kan han kun se fordele ved at studere på distancen.

- Jeg var ikke begyndt på uddannelsen, hvis jeg skulle flytte til Nuuk, forklarer Egede Simonsen. Det var samtidig tillokkende for ham, at aldersgennemsnittet er højere uddannelsen.

- Den almindelige læreruddannelse er mest til dem, der lige er blevet færdig med gymnasiet. Jeg har arbejdet i næsten ni år som betjent, så jeg har ikke ambitioner om at komme tilbage til tiden efter gymnasiet, forklarer Egede Simonsen.

Rift om studerende

Aldersgennemsnittet på uddannelsen er 30 år, og de modne studerende er attraktive for arbejdsmarkedet, fortæller Ane Fleischer, der er leder af den decentrale læreruddannelse.

- De fleste får arbejde med det samme, fordi de allerede har praktisk erfaring, forklarer hun. Undervejs i uddannelsen har de studerende mellem 9 og 12 undervisningslektioner ugentligt. Selvom den praktiske erfaring giver pote efter uddannelsen, så har det konsekvenser for frafaldet. Op mod halvdelen af de studerende dropper ud eller bliver overflyttet til den centrale læreruddannelse.

- De studerende bliver overraskede over, hvor meget uddannelsen kræver. De skal forberede sig, holde møder med forældre og kolleger, udfylde evalueringer og formulere handleplaner for den enkelte elev. Det kan skræmme nogle af de svagere studerende væk, forklarer Ane Fleischer.

Kan afprøve teori

De hårde krav og den praktiske erfaring giver rigtig god mening for skoleinspektør i Nanortalik Lars Worning Hovgaard.

- Den praktiske dimension i uddannelsen tiltaler mig meget. De studerende kan nærmest med det samme afprøve de teorier, de er blevet undervist i. På den måde får de med det samme feedback på det, de lærer, forklarer Lars Worning Hovgaard.

I 2003 begyndte han som lærer på skolen i Nanortalik og har siden 1. oktober 2013 været skoleinspektør samme sted. Udover at være leder for 24 undervisere og 208 elever, så agerer han også rektor på distancen for Egede Simonsen.

Enorme afstande er udfordringen

Ifølge Lars Worning Hovgaard er det afgørende i et land med enorme afstande, at borgerne har adgang til decentrale uddannelser.

- Vi bliver drænet for ressourcer – både økonomisk og vidensmæssigt – når folk flytter fra de mindre byer for at studere. Der er risiko for, at de ikke kommer tilbage igen. Samtidig er der en tendens til, at udefrakommende lærere hurtigt forlader arbejdspladsen igen, forklarer han

Det eneste negative ved den decentrale uddannelse er ifølge ham, at eleverne kommer til at undvære deres lærer i skoleperioderne i Nuuk.

- Måske kan vi fokusere endnu mere på digital undervisning via eksempelvis Skype. Konsekvensen er dog, at den personlige kontakt mellem de studerende kan gå tabt, og det er selvfølgelig ikke optimalt, forklarer Lars Worning Hovgaard.

Målet er at skabe et studiemiljø

Lige nu er Egede Simonsen den eneste borger i Nanortalik, der studerer på den decentrale læreruddannelse. Det ønsker Lars Worning Hovgaard dog at ændre på. Hans ambition er at etablere et studiemiljø bestående af tre studerende, der alle går på den decentrale læreruddannelse.

- Det er egentlig af selviske årsager. Hvis jeg skaber et godt uddannelsesmiljø her, så får jeg et bedre produkt – og det vil jeg jo gerne have, forklarer han.


Vuxna med läs- och skrivsvårigheter tvingas ofta läsa barn- och ungdomsböcker när de språktränar. SFI-lärarna Sarah Andersson och Lars Lindqvist såg behovet av skönlitterära, lättlästa böcker som skildrar vuxna människors problem och relationer. Det resulterade i bokserien om Sjöbergs affär.

Sarah Andersson och Lars Lindqvist arbetar som SFI-lärare (svenska för invandrare) på en skola i Göteborg där många av de vuxna eleverna har låg eller ingen utbildningsbakgrund.

– Vi gör mycket eget läromaterial eftersom det är svårt att hitta material som passar och som vi tycker om att arbeta med. Jag och Lars började skriva skönlitterära böcker för våra elever eftersom vi är intresserade av skönlitteratur, berättar Sarah Andersson.

Deras berättelser kretsar runt en matvarubutik som heter Sjöbergs affär. Butiken ägs av Alexandra och vi får följa henne och de personer som arbetar där: Pekka, Fadi, Johan, Karolin och Helena.

För åtta år sedan, när Sarah och Lars började skriva böckerna, fanns det knappt alls några lättlästa skönlitterära böcker för vuxna. Det första förlag som läste manuset tackade nej.

– De sa att vi hade en för smal målgrupp och att det är svårt att få böckerna att gå runt ekonomiskt, berättar Sarah.

Sedan kom hon och Lars i kontakt med LL-förlaget, som är Sveriges största förlag inom lättlästa texter. LL-förlaget vänder sig till såväl invandrare som barn och vuxna med funktionsnedsättningar och läs- och skrivsvårigheter. Förlaget skriver också om litterära klassiker så att de blir mer lättlästa.

Idag har fler förstått att det trots allt finns en marknad för lättlästa vuxenböcker, och förutom LL-förlaget finns ytterligare några förlag för lättlästa böcker i Sverige. För en vuxen människa med lång livserfarenhet kan det kännas ganska ovärdigt att läsa en bok som vänder sig till små barn. Många vill läsa om sådant som är relevant för den fasen i livet där de befinner sig.

Bilder ökar förståelsen för texten

Först var hela berättelsen samlad i en tjock bok, men sedan delades berättelserna upp i flera mindre böcker på cirka 60 sidor vardera. Böckerna är illustrerade i svartvitt av Helena Davidsson Neppelberg.

– Varje SFI-lärare kan skriva under på att bilder ökar förståelsen för texten, att det hjälper att diskutera bilden i samband med texten. Helena Davidsson Neppelberg har en enkel stil med få detaljer som vi tyckte passade bra. Förlagan var illustrerad med fotografier, berättar Sarah Andersson.

Sarah och Lars skriver allt i boken tillsammans. Varje mening diskuteras noga.

– Ibland måste förståelsen gå före uttryck som låter mer litterära eller ”tjusiga”. I stället för att skriva ”jag håller med” skriver vi kanske ”jag tycker samma som du”. ”Håller med” är ett uttryck som kan ha många betydelser – håller av och hålla i. Vi får tänka igenom texten och inte skriva för mångbottnat, säger Sarah.

Böckerna har testats på eleverna

I andra fall valde de medvetet svårare ord och uttryck. Affären heter Sjöbergs affär för att ge läsarna möjlighet att träna på sje-ljud. Det finns vissa uttryck och ord som visserligen är svåra, men som kan vara bra att kunna eftersom de är så vanliga i svenskan, exempelvis ”till salu” och ”äldreboende”.

Förlagen som ger ut lättlästa böcker har riktlinjer för hur deras böcker bör skrivas. Det ska till exempel inte vara för många olika personer att hålla reda på, de ska innehålla rak kronologi och lätta synonymer. Eftersom Sarahs och Lars texter hade testats så många gånger på eleverna behövde böckerna ingen omfattande bearbetning när de skulle ges ut. Däremot fick en del bearbetningar göras i och med att manuset delades upp i flera kortare böcker.

– Vi ville berätta en skönlitterär historia som suger tag i läsaren. Många läroböcker är mer dokumentära, till exempel ”Anna tar ut hundra kronor i bankomaten, går till tandläkaren och väntar i väntrummet”. Men bara för att man är vuxen och inte har gått i skolan har man fortfarande lika mycket fantasi och känslor. Man kan relatera till mänskliga relationer och allmänmänskliga problem.

Normkritiskt perspektiv

Böckerna har ett normkritiskt perspektiv.

– Ingen är fri from normativt tänkande, men vi försöker att tänka på att alla inte är vita heterosexuella medelklassmänniskor. Ibland när Lars och jag skriver kommer vi på oss själva: ”nu gör vi det igen!”. Då får vi byta plats på karaktärer.

Några exempel på det normkritiska perspektivet är att Fadi är ensamstående pappa och att Alexandra lever tillsammans med en annan kvinna.

– Det har inte alls varit någon stor grej när våra elever har läst. En del sätter kanske in dem i en heterosexuell matris genom att förklara att de är ”bara vänner” eller systrar. Men de flesta har köpt det utan diskussion. Då har reaktionerna på att hunden sitter i knät på en människa i en fåtölj varit starkare. Det är väldigt nordiskt att ha sina husdjur inne i huset. Det blev en jätteintressant diskussion! säger Sarah Andersson.

Läs mer om alfabetisering och läskunnighet:

Läs mer om lättläst

Eldsjälar lyste upp mörka siffror om läskunnighet

Alfalärare – en alldeles särskild kompetens

Alfalärare berättar


Uddannelse, forskning og innovation dansk formandskabs fokusområder

Der er udpeget fire fokusområder for arbejdet under det danske formandskab: vækst, velfærd, værdier og Det Blå Arktis.

Der er udpeget fire fokusområder for arbejdet under det danske formandskab: vækst, velfærd, værdier og Det Blå Arktis. Undervisning, uddannelse og forskning spiller centrale roller inden for hvert af de fire temaer.

De nordiske lande står over for en række fælles udfordringer, som det danske formandskab vil fokusere på. Udfordringerne består i, hvorledes de nordiske lande bedre kan arbejde for at bryde social arv og sikre social mobilitet; hvordan landene i højere grad kan sikre inklusion i uddannelse og ligestilling i undervisning og uddannelse. De nordiske lande er kendetegnet ved at ligge højt på disse parametre i forhold til andre lande; men selv om mange klarer sig godt, er det ikke alle, der er med – og det er målet. Formandskabet lægger i den forbindelse vægt på et stærkt nordisk vidensamarbejde.

Brobygning mellem forskning og erhvervsliv skal fremme væksten

Formandskabet peger på nødvendigheden af at øge uddannelsernes kobling til praksis og til arbejdspladsernes behov for at øge væksten i de nordiske lande. I den forbindelse ønsker det danske formandskab at bidrage til erfaringsudveksling og dialog om udvikling af fremtidens erhvervsuddannelser.

De overordnede mål for det danske formandskabs indsats omfatter en øget nordisk mobilitet på uddannelses- og forskningsområdet og udvikling af Norden til et internationalt kraftcenter for forskning og innovation.

Helt konkret ønsker formandskabet at løfte og udvide det nordiske samarbejde inden for velfærdsuddannelserne med henblik på at fremme nordisk mobilitet og samtidig sikre uddannelser af høj kvalitet. Formandskabet vil endvidere i samarbejde med Nordisk Netværk for Voksnes Læring medvirke til at styrke det nordiske samarbejde om, hvorledes vi bedst tilgodeser voksnes forskellige behov for udvikling af grundlæggende færdigheder.

Der er tidligere etableret et nordisk netværk, der beskæftiger sig med PIAAC (Programme for the International Assessment of Adult competencies), og som har etableret en PIAAC-database og analyseret voksnes kompetencer. I samarbejde med netværket vil det danske formandskab bringe den nye viden i spil, blandt andet på en konference i foråret 2015.

Pædagog- og lærerområdet centralt i sikring af social mobilitet

Det danske formandskab sætter fokus på social mobilitet ud fra et ønske om at sikre, at alle får mulighed for at indfri deres potentiale. I den forbindelse satser formandskabet blandt andet på at igangsætte og videreudvikle videns- og erfaringsudveksling inden for området.

Det islandske formandskab igangsatte i 2014 et arbejde omkring kompetenceudvikling på pædagog- og lærerområdet. Det arbejde vil blive prioriteret og understøttet yderligere under det danske formandskab. Der vil endvidere blive fokuseret på dialog om udvikling af pædagog- og lærerprofessionen i de nordiske lande som centralt element i sikringen af social mobilitet og kapaciteten til at håndtere fremtidige udfordringer i grundskolen. Udviklingen af professionen vil blandt andet omfatte pædagogers og læreres grunduddannelse og efter- og videreuddannelsesregi.

Fokus på kvinder i forskning

De nordiske lande er langt fremme med hensyn til kønsligestilling. Ikke desto mindre er 80 % af professorer i Norden mænd. Det indikerer, at heller ikke de nordiske lande udnytter den samlede talentmasse tilstrækkeligt. På den baggrund vil det danske formandskab blandt andet fokusere på ligestilling i forskning, og herunder fortsætte den nordiske dialog på området og udvekslingen af erfaringer med best practice.

 

Fakta

Danmark har formandskabet for Nordisk Ministerråd i 2015.

Du kan læse mere om det danske formandskab på Uddannelses- og forskningsministeriets hjemmeside

Du kan finde sektorprogrammet inden for uddannelses- og forskningsområdet her 


Kristianna Winther-Poulsen     Bergljót av Skarði, lærer, flankeret af Marika Skipanes fra Togo og Marie Scaplehorn Hansen fra England.

Piyamon, Sasichon og Xiaomei. Fornavne, der klinger eksotisk i Torshavn, hvor 21 mennesker med anden baggrund end nordisk i sidste måned afsluttede kurset Færøsk sprog og kultur. Sammen med små tusind andre tilflyttere med anden nationalitet end nordisk kæmper de med at tilegne sig det færøske sprog. For sproget er altafgørende for en vellykket integration, har både tilflytterne og de ansvarshavende myndigheder erkendt.

Dele af en større helhed

Den 12. marts i år kunne deltagerne i sprog- og kulturkurset således tage imod deres eksamensbevis, og der var ståhej om begivenheden, der blev dækket af flere medier. Nogle af kursusdeltagerne blev interviewet til tv-nyhederne, og Torshavns borgmester Heðin Mortensen holdt tale. – Sproget er nøglen til kulturen, og kulturen er nøglen til samfundet. Forhåbentlig vil døre nu åbnes for jer, og forhåbentlig vil I nu føle, at I hører til og er en del af en helhed, fastslog borgmesteren i sin tale til holdet, hvor han også gav dem et løfte om, at kommunen vil arrangere fortsættelseskurser.

– Vi er glade for grundkurset, og vi er meget tilfredse med løftet om kurser på højere niveau. På denne måde kan vi virkelig gøre fremskridt, siger togolesiske Marika Skipanes og engelske Marie Scaplehorn Hansen, der begge er gifte med færøske mænd og er bosat på Færøerne.

Ulige kompetencer

Bergljót av Skarði, cand.mag. og pensjoneret gymnasielærer, har udviklet kurset i færøsk sprog og kultur, og hun står også for undervisningen på det ene af de tilsammen tre hold.

- Undervisning i færøsk som fremmedsprog er endnu et uudviklet fagområde, så det har været en udfordring at finde den rigtige faglige metode, siger Bergljót. 

En anden udfordring har været den store variation i deltagernes kompetencer og den store forskel på deres forudsætninger for at gå i skole. – Nogle af deltagerne var mere vant til at gå i skole end andre. Og der er også stor forskel på, hvor længe de havde boet på Færøerne, før de begyndte på holdet. Flere af deltagerne forstår intet færøsk og næsten intet engelsk, og der er også nogle, som ikke kan det latinske alfabet. Andre taler derimod allerede et udmærket færøsk. Så undervisningen har ikke været helt nem, siger Bergljót. 

Teori og praksis

Bergljót har gjort meget ud af at variere undervisningen, der delvis er traditionel sprogundervisning med højtlæsning, spørgsmål og grammatik, og delvis en mere kreativ tilgang, hvor sang, leg og gruppearbejde har været på programmet. Med bingo og Scrabble, børnesange og kædedans har deltagerne fået indføring i færøsk, et sprog og et sprogområde, som de færreste ser en årsag til at udforske. 

For at facilitere adgangen til deres nye hjemland har holdet hver anden uge besøgt forskellige institutioner, der kendetegner det færøske samfund, og kan være relevante for tilflytterne at kende. Nordens Hus, Byrådet, Politistationen og A-kassen har været blandt udflugtsmålene. Derudover har sprogkursets deltagere haft julefrokost, strikkeklub og været på café-besøg sammen.

– Jeg har arrangeret disse besøg for at informere deltagerne om samfundet og kulturen.  Jeg har også haft præsentationer af forskellige kulturelle og samfundsmæssige forhold, der kendetegner livet på Færøerne. Og den sociale dimension, der jo er grundlæggende vigtig i en læringsproces, har været med, så jeg tror, at vi på kurset er kommet godt rundt, fortæller Bergljót av Skarði.  

Kursusdeltagerne på tur. Her med en gammel båd i baggrunden. Foto: Bergljót av Skarði Foto: Bergljót av Skarði

Afhængig af andre

Marie Scaplehorn Hansen har boet på Færøerne i tre år. Sammen med sin færøske mand har hun en lille datter.  – Det er svært men nødvendigt at lære færøsk. Jeg vil være en del af fællesskabet i mit nye hjemland, og jeg vil leve et normalt liv, men det kan jeg ikke uden at forstå, hvad folk siger. Og jeg er træt af at være afhængig af andre for at fatte, hvad der foregår. Kurset har været godt, og mine sprogfærdigheder er klart blevet bedre. Det fundament, vi har fået på kurset, vil hjælpe mig til at lære mere. Men færinger burde være lidt mere tålmodige og bedre til at involvere mig i deres samtaler. For jeg vil meget gerne lære mere, siger Marie, der arbejder som rengøringsassistent.

Motiverede deltagere

- Jeg vil have mulighed for at blive en del af fællesskabet, så jeg vil gerne have valget at lære færøsk. Kursusdeltagerne er motiverede. Og kurset er det bedste, jeg har deltaget i, siden jeg kom til Færøerne, fortæller Marika Skipanes fra Togo. Hun har været en af dem, der har presset på for at få bedre tilbud om sprogundervisning, og hun håber på flere kurser på forskellige niveauer. - Der er mange udlændinge på Færøerne med gode kompetencer, der ikke bliver brugt, for de kan ikke færøsk. Så dette kursus er et stort skridt i den rigtige retning, siger Marika, der har boet på Færøerne i 5 år og har en datter med sin færøske mand. 

Vejret og trygheden

Engelske Marie er begejstret for trygheden, det smukke landskab og for det interessante vejr, som hun diplomatisk udtrykker sig. Hun savner derimod forskelligheden og variationen, der sammenlignet med hendes fødeland er begrænset i forhold til tøj, mad – og muligheder for at lære sprog. – Med færøsk er vi i en helt speciel situation. Hvis man bor i England og vil lære engelsk, kan dette lade sig gøre på en eller anden måde. Men der findes ikke særlig meget materiale til udlændinge, der vil lære færøsk, og derfor er ægtefællen for mange den eneste person, der kan lære dem sproget, siger Marie.

Til forskel fra hendes engelske veninde er Marika, der er født og opvokset under Vestafrikas sol, knapt så begejstret for regnen og vinden. – Jeg savner solen. Men trygheden og friheden er fantastisk. At kunne gå ud uden at låse døren og uden frygt for, at dit hjem er blevet plyndret, er fantastisk, siger Marika. 

Sammen med de 21 andre kursusdeltagere venter Marika og Marie nu spændte på muligheden for at lære færøsk på et højere niveau. For uden sproglige kompetencer vil deltagelsen i deres nye hjemland forblive begrænset.

Tekstboks: Udlændinge på Færøerne

I januar 2014 boede der lidt flere end 1000 mennesker på Færøerne med anden statsborgerskab end nordisk. Foruden de nordiske lande er borgere fra 87 forskellige lande i hele verden repræsenteret på Færøerne. De største grupper er fra Filippinerne og Thailand. 

Der boede tilsammen 48.228 mennesker på Færøerne i januar 2014. 

Kilde: Hagstova Føroya, www.hagstova.fo

Tekstboks: Kursus i færøsk sprog og kultur

Undervisning i færøsk sprog og kultur for folk, der ikke har færøsk som modersmål

Aftenskolen på Færøerne arrangerer sammen med Kulturministeriet og A-kassen undervisning for folk, der ikke har færøsk som modersmål og med anden baggrund end nordisk.

Der undervises om formiddagen i 20 uger. Deltagerne har mødepligt til undervisningen, der  afsluttes med en test.

Deltagerne betaler ikke for at deltage i kurset.

Kilde: Aftenskolen i Torshavn, www.kvoldskulin.fo


Å undervise voksne i lesing og skriving krever en spesiell kompetanse.

Voksne i de nordiske land som lærer å lese og skrive har ikke klaget på lærerne, men lærerne selv vil gjerne øke sin kompetanse. Norden har uten tvil mange dyktige lærere som underviser voksne med ikke-nordisk morsmål i grunnleggende lesing og skriving. De fleste har pedagogisk grunnutdanning, men det finnes få formelle krav til kompetanse for å være lærer i grunnleggende litterasitet for voksne. De færreste har spesifikk etter- eller videreutdanning på nettopp dette feltet. De er dyktige lærere, men de er ikke utdannet til å alfabetisere voksne innvandrere.

Lærerne vil svært gjerne ha etterutdanning, både kompetansegivende studier og kortere kurs. På konkret spørsmål svarer mange at de vil ha nettbaserte kurs. De er i jobb og har lang vei til studiested, og derfor er nettbasert utdanning det beste alternativet. Behovet for etterutdanning er dokumentert i spørreundersøkelser foretatt på NVL-Alfarådets konferanser i 2012 og 2014. Hvordan denne etterutdanningen skal gjøres, har vært mer uklart. Kunne moocs (=massive, åpne onlinekurs) eller andre åpne nettbaserte kurstilbud være løsningen på dette? Og hvordan kunne det gjennomføres? Siden utfordringen er omtrent den samme i alle de nordiske landene, og fordi fagmiljøene er små i det enkelte land, bør etterutdanning kunne løses på nordisk nivå. NVL tok derfor initiativ til en utredning om temaet, og etablerte en arbeidsgruppe våren 2014.

Nå har arbeidsgruppen levert en mulighetsstudie om saken, signert personer fra Alfarådet, norsk representant i European Basic Skills Network (ESBN) og medlemmer i Distans-nettverket i NVL. Studien, Mooc for Nordisk lærerutdanning innen grunnleggende ferdigheter for voksne, gir klare anbefalinger om hvordan en etterutdanning kan bygges opp og implementeres, steg for steg, med åtte milepæler.

Nedenfra og opp

Graciela Sbertoli- Vi ser det som avgjørende å bygge et slikt tilbud nedenfra og opp. En forutsetning for å lykkes er å etablere en dynamisk diskusjon med praksisfeltet gjennom innhenting av deres ekspertise og erfaring, sier leder for arbeidsgruppen, Graciela Sbertoli, som også er leder av ESBN.
- Den målgruppen vi snakker om her har behov for mer kunnskap, ikke nødvendigvis flere formelle kvalifikasjoner, og vi ønsker å gjøre kunnskapen tilgjengelig for dem på en fleksibel måte.

Ett av spørsmålene arbeidsgruppen stilte seg, var om dette skulle utvikles som en mooc. Svaret er mer nyansert, det kan kanskje bli en mooc, men det er flere steg før en kommer dit, og også et mulig steg videre. Nedenfor er det en kort beskrivelse av de åtte stegene.

Steg 1 og 2: Ressursbank med struktur

Første steg på veien kan være en lenkesamling av relevante ressurser som lærerne kan søke i. Det bør være et åpent og enkelt verktøy. Emnekoder kan brukes for å kategorisere materialet. En strukturert blogg utstyrt med emnekoder kan for eksempel være en grei begynnelse, som siden kan flyttes over på en læringsplattform. ESBN og Alfarådet har tilgang til stoff som kan bli nyttige læringsressurser. Når en får oversikt over eventuelle hull i materialet, må det produseres nytt innhold. Målet må være at ressursbanken gir både bredde og dybde.

Steg 3: Pedagogisk innfallsvinkel

Hvilken pedagogisk innfallsvinkel bør en bruke? Mye faktaorientert innhold kan lett falle inn i et kognitivistisk læringssyn, slik det ofte gjør i de såkalte xmooc-ene. Eller skal en bygge på det sosialkonstruktivistiske, slik en gjør i cmooc-ene, hvor de lærende er relatert til hverandre i nettverk, diskuterer og lærer sammen. Kognitivistiske byggesteiner er gjerne videoklipp, tekster, quizer og tester. Konstruktivistiske byggesteiner bruker i større grad diskusjonsgrupper, blogger, samskriving i wiki og gjensidige vurderinger på nett. Ofte vil det være en miks av de ulike pedagogiske innfallsvinklene.

Steg 4: Nært på praksisfeltet

Arbeidsgruppen anbefaler å etablere en referansegruppe med engasjerte alfalærere for å oppnå god forankring i praksisfeltet. Gruppens oppgave vil være å komme med konkrete erfaringer fra praksis, kommentere på materialet som legges ut og diskutere pedagogisk tilnærming.

Steg 5 og 6: Læringsplattform og forum

Når en er kommet så langt i den anbefalte prosessen for å utvikle kurs for alfalærere, er tiden inne for å tenke læringsplattform. Organisering av kurs på nett vil som oftest trenge et system som organiserer og strukturerer både lærestoff, oppgaver, praktisk gjennomføring og studentstøtte. Det finnes mange læringsplattformer å velge mellom. Forum for kontakt og fagdiskusjoner vil bli et viktig element i kursene, og derfor bør det satses på å skape et «levende» forum med stor aktivitet.

Steg 7 og 8: Ulike typer kurs på nett

Når en har samlet fagstoff og læringsressurser, kan en organisere stoffet i moduler med oppgaver, refleksjon og medstudentkommentarer. Den enkleste formen vil være å lage en eller flere læringsstier, som den enkelte kan følge på egenhånd. Ønsker en å gå litt videre, kan det utvikles enkle kurs, etter mønster av mooc-ene.

Dersom en ønsker å tilby etterutdanning med studiepoeng, må det etableres samarbeid med en høyere utdanningsinstitusjon for å utvikle nettbasert kurs med noe tyngre omfang. Det innebærer at studentene får veiledning av lærer/fagperson med toveis-kontakt på nettet.

Drøm eller realiserbart?

Nettbaserte studier med studiepoeng for nordiske alfalærere, er det en fjern drøm? Eller lar det seg realisere i løpet av overskuelig framtid? Behovet er påvist. Ønsket om nordisk samarbeid er til stede. Entusiastiske fagfolk på feltet finnes. Hva mangler før en kan gå i gang? Finansiering mangler. Organisering og «prosjekt-eier» mangler nok også, men det lar seg løse.

- Vi ser det som naturlig at NVL tar en ledende rolle i dette arbeidet, sier arbeidsgruppen bak mulighetsstudien. Videre anbefales å bruke ressursene som ligger i Alfarådet og Distans-nettverket. Men dette er en for stor jobb til å satse på dugnad. Her trenges finansiering. Finnes midlene i Nordisk ministerråd?

FAKTABOKS

Ifølge definisjonen betegner litterasitet lesing og skriving i bred forstand, det vil si lesing og skriving i ulike situasjoner og for ulike formål. Det er sagt at skriftkyndighet (literasitet) ikke må betraktes som en isolert ferdighet, men må inkludere sosiale og kulturelle perspektiver på lesing og skriving. Ifølge skriftkyndighetsforskerne vil lesing og skriving alltid forholde seg til en kontekst. Konteksten er også en del av lese- og skriveferdighetene (Barton 2007).

Mulighetsstudien finnes her: http://www.nordvux.net/rapporter


Arbeidsgruppen:

Graciela Sbertoli, Vox, leder av ESBN, leder for arbeidsgruppen
Hilde Søraas Grønhovd, Vofo, norsk NVL-koordinator
Beate Linnerud, Vox, Alfarådet
Torhild Slåtto, Fleksibel utdanning Norge, NVL-Distans
Barfuss Ruge, Internettikkut, NVL-Distans
Gudmundur B. Kristmundsson, Islands universitet, Alfarådet


- Karrierekompetanse dreier seg ikke om at vi skal gjøre større eller mer karriere. Det handler om å få grep om hva vi ønsker i livet og handle deretter, sier forsker Rie Thomsen. Hun har tatt for seg CMS i et nordisk perspektiv. De senere årene har Career Management Skills-perspektivet (CMS) blitt viet økende oppmerksomhet innen karriereveiledningsfeltet i flere land. Også i Norden vokser interessen for perspektivet. I denne sammenheng har Rie Thomsen skrevet notatet ”Karrierekompetence og vejledning i et nordisk perspektiv”.

Thomsen er lektor ved Institut for Uddannelse og Pædagogik (DPU) ved Aarhus Universitet. Hun leder forskningsprogrammet "Livslang læring" ved samme universitet. I notatet skriver hun om hva CMS er og diskuterer relaterte begrep. Hun ser også på praksis- og policyeksempler fra de nordiske landene. I tillegg kommer hun med anbefalinger for veien videre, blant annet knyttet til spørsmålet om det å utarbeide nasjonale rammeverk for CMS.

En av Rie Thomsens anbefalinger er å gå bort ifra å bruke Career Management Skills som begrep i Norden.

- Begrepet CMS er problematisk på flere nivå. For det første er det et engelsk begrep som blir oversatt og tolket ulikt. I tillegg er forkortelsen vanskelig å forstå for ikke-veiledningsfaglige personer, sier hun til veilederforum.no.

I stedet foreslår Thomsen å bruke begrepet karrierekompetanse.

- Karrierekompetanse dreier seg for eksempel om kompetanse til å forstå seg selv. Det handler om å utforske hva du vil i ditt eget liv, og så ta de avgjørelsene du må ta for å oppnå dine mål.

ELGPN har tidligere utarbeidet en definisjon av CMS. Men i dette notatet kommer Rie Thomsen med et nytt forslag til en definisjon som har en litt annen vektlegging enn ELGPN-definisjonen (se faktaboks).

Bort fra eksperthjelp

Grunntanken i perspektivet er at karrierekompetanser er noe som kan utvikles gjennom karrierelæring. Innenfor en slik tenkning blir veilederen en som legger til rette for veisøkerens læringsprosesser. En slik innfallsvinkel står i sterk kontrast til veiledningstradisjoner der veilederen opptrer som en ekspert som gir veisøkeren råd om veien videre. Ett eksempel kan være en veisøker som står overfor et karrierevalg. Dersom veisøkeren oppsøker en ekspert og får råd, vil hun eller han ikke styrke sin kompetanse til å gjøre valg på egen hånd ved neste veikryss. Om den samme veisøkeren oppsøker en veileder som vil bidra til å utvikle karrierekompetanser, vil de sammen jobbe både for å finne svar på det konkrete valget – og å utvikle veisøkerens valgkompetanse. Denne kompetansen kan brukes til noe mer enn for eksempel studievalget som skal treffes der og da. Rie Thomsen forklarer hvordan mer læringsorientert veiledning kan endre hvordan vi jobber med veiledning.

- Det vil være en mer proaktiv veiledning som ikke venter på at folk skal komme, men i større grad en veiledning som kommer til folk der de er.

Et eksempel på slik proaktiv veiledning kan være klassebaserte aktiviteter med hensikt at elevene skal kunne tilegne seg karrierekompetanse, forklarer Thomsen. I stedet for at veilederen venter på å bli oppsøkt på kontoret, tar hun eller han regien. Veilederen kan legge til rette for læringsaktiviteter for elevene, for eksempel i rammen av faget Utdanningsvalg. Da vil flere kunne tilegne seg karrierekompetanser, også de som vanligvis ikke oppsøker veileder. Ifølge Thomsen kan slik veiledning ha flere positive bieffekter.

- Klasseromsaktiviteter kan være med å skape større åpenhet og dialog om at vi er forskjellige, og at det er ok å ønske forskjellige ting. Dette kan kanskje være spesielt viktig for unge preget av usikkerhet; de kan se at andre også er usikre og at det er helt normalt.

Mindre press

Karrierelæring og utvikling av karrierekompetanser er noe som kan foregå hele livet. Rie Thomsen gir et eksempel fra barnehagen.

- Barna kan for eksempel få i oppgave å kle seg ut som noe de vil bli når de blir store. Hvis noen kler seg ut som Supermann, kan vi snakke om hvor han jobber og hva han gjør. Det har ingen hensikt å si at det ikke er en ordentlig jobb å være Supermann. Fokuser heller på hva han gjør, som å fly og hjelpe andre.

Gjennom å reflektere over utdanning og jobb, lærer man noe om seg selv. Denne refleksjonen dreier seg derfor om mer enn bare hvilke fag man er interessert i. Spørsmål som dukker opp i en sånn prosess kan for eksempel være:

  • Vil jeg ha barn? I så fall når?
  • Ønsker jeg å ha fri til å reise tre måneder i året?

Med karrierekompetanse i bagasjen kan veisøker lettere gjøre gode vurderinger. Han eller hun har en bedre utviklet evne til å se konsekvenser av egne valg.

- Jeg er overbevist om at karrierekompetanse vil føre til mindre press for veisøker, gjennom å finne mer ro i de valgene han eller hun tar, sier Thomsen.

Hun mener at veisøker i mindre grad blir presset av hva andre gjør, eller hva sterke stemmer i samfunnet anbefaler er riktig.

- Karrierekompetanse dreier seg ikke om at vi skal gjøre større eller mer karriere, men om å få grep om hva vi ønsker i livet og handle deretter, forklarer Thomsen.

Samtidig understreker Thomsen at det ikke er noen øvre aldersgrense for å karrierekompetanser. De som skal inn i pensjonisttilværelsen må også foreta viktige valg og gjøre gode vurderinger. Her kan karrieresentrene og Nav bidra.

Trenger vi et rammeverk?

Som notatet påpeker, er det allerede noe fokus på karrierekompetanser og karrierelæring i Norge, så vel som i de andre nordiske landene. Erik Hagaseth Haug, som underviser på mastergraden i karriereveiledning ved Høgskolen i Lillehammer, har skrevet rapporten ”CMS - et felles perspektiv for karriereveiledning i Norge?” Der blir det fremhevet at mange praktikere allerede jobber med karrierelæring, men at dette ikke nødvendigvis foregår bevisst eller systematisk. Både i Haugs og Thomsens notater blir det diskutert om det kan være nyttig å utarbeide det som kalles rammeverk for karrierelæring. Er det nødvendig dersom det allerede foregår karrierelæring?

- Slike rammeverk kan gi et mer felles språk for å beskrive karrierekompetanser. Når vi skal tilrettelegge for læringsaktiviteter er det viktig å ha et fokus. Hva skal komme ut av dette? Hva er målet med aktiviteten? Et rammeverk for karrierelæring gjør det lettere for oss å beskrive målene med de ulike aktivitetene.

Ifølge Thomsen kan et rammeverk også bety noe for veiledningspraksis.

- Det kan bli tydeligere og enklere å beskrive hva karriereveilederen kan gjøre. Det blir enklere å kommunisere til unge, deres foreldre og arbeidssøkende hva karriereveiledere kan bidra med. Jeg tror også at det kan bidra til å heve kvaliteten på veiledningen, fordi vi får et større fokus på utbytte for brukerne.

Skulle det bli enighet om å utarbeide et nasjonalt rammeverk, kan vi ifølge Thomsen håpe på at veilederrollen blir gjenstand for større oppmerksomhet. Dette kan igjen bidra til ytterligere profesjonalisering. I grunnskolen er det et problem at det er lite tid til rådgivningsaktiviteter. Med klarere mål for hvilke kompetanser slike aktiviteter skal utvikle, vil det også bli tydeligere hvilke ressurser som er nødvendige for å få til god læring.

Veien videre

I notatet anbefaler hun at de nordiske landene samarbeider om å utvikle rammeverk.

- Jeg ser flere likheter enn forskjeller mellom de nordiske landenes syn på karrierekompetanse. I stedet for at hvert land bruker store ressurser på å utvikle sitt nasjonale rammeverk fra grunnen av, burde vi heller samarbeide om et felles utkast så langt som det lar seg gjøre. Så kan heller hvert enkelt land sluttføre på egen hånd med tilpasninger til sine lands særegne betingelser.

Rie Thomsen anbefaler også at et slikt utviklingsarbeid ikke bare inkluderer utdanningssektoren, men også karrieresentre og Nav. For eksempel kunne hvert land opprettet ekspertgrupper med representanter fra disse sektorene, for deretter å møtes på tvers av landene for å diskutere. Slik kan flere perspektiver blir ivaretatt og utviklet på en ressursbesparende måte. Thomsen ser også på muligheten for samarbeid om karriereveilederutdanninger i Norden. Videre håper hun på mer forskning i fremtiden, og da gjerne komparative studier på tvers av de nordiske landene. 

Les hele notatet ”Karrierekompetence og vejledning i et nordisk perspektiv” av Rie Thomsen (PDF)

Se også notatet av Erik Hagaset Haug: CMS - et felles perspektiv for karriereveiledning i Norge? (PDF)

Saken ble først publisert på veilederforum.no. Dette verket er lisensiert under en Creative Commons-lisens (CC BY-NC-ND)
))


Eric Rousselle.

Det var slumpen som förde Lotta Pakanen och Eric Rousselle samman. Hon sökte ett effektivt hjälpmedel för att synliggöra informell kompetens, han har utvecklat ett för det internationella fältet som även passar finländska förhållanden. Vi talar om Open Badges (OB), som i finskan har fått ett eget namn: osaamismerkit, fritt översatt kompetensmärken eller kompetenstecken.

Enligt Pakanen och Rousselle passar Open Badges det finländska samhället, där vi kommit ganska långt i digitalisering och virtualisering och vi har lång erfarenhet av att utvärdera realkompetenser. Vi har en lång tradition inom nätbaserat lärande att falla tillbaka på och i Finland har det redan länge funnits ett genuint intresse för e-learning. Det här innebär att vi glatt tar emot innovationer inom det här området.

Lotta PakanenLotta Pakanen är utbildningsplanerare vid OK-studiecentralen, som erbjuder utbildning för anställda, förtroendevalda och frivilliga inom ett stort antal finländska medborgarorganisationer. Bland dem finns bl.a. Finlands Röda Kors, 4 H och scouterna.

− För organisationerna som är vana att dela ut olika förtjänsttecken har det varit lätt att acceptera att kunnande kan representeras av märken, men nu i digital form, säger Pakanen.

Hon har från början deltagit i utvecklingen av dem i Finland och är förtjust. Att få idén att slå rot hos organisationerna har också underlättats av att de har fått gratis stöd under den tid metoden har utvecklats.

Open Badges gör det möjligt för var och en att digitalt samla och visa all den kunskap och erfarenhet hen har samlat på sig oberoende av formell utbildning och examensbetyg. Open source-programmet gör det möjligt för till exempel organisationer att skapa, presentera och godkänna olika märken. Varje märke, som motsvaras av ett grafiskt tecken, är proppat med information som kan spåras tillbaka den som utfärdat märket och vilka kriterier som använts.

Den som vill visa sin kompetens via Open Badges kan samla information från olika håll, både online och offline.

Seriös validering

Det här låter som ett trevligt spel, och enligt Lotta Pakanen är den största risken med den här typens kompetensbeskrivning att den lätt uppfattas som någonting lätt och skojigt, men inte så mycket mera.

− Det är de facto ett seriöst valideringsinstrument och tecknen är noggrant genomtänkta med klara kriterier för vad som behövs för att man ska kunna få ett tecken.

Enligt Lotta Pakanen är det tack vare Open Badges som man för första gången har kunnat validera den kompetens som personer inom frivilliga organisationer har.

− Märkena kan man få på två sätt, antingen så att organisationen delar ut dem eller så att de som är aktiva inom organisationen ansöker om att få dem.

Motivationen för att samla tecken kan variera. Yngre behöver tecken för att kunna visa och bevisa sin kompetens för en kommande arbetsgivare medan de för äldre kan fungera självförtroendeförhöjande.

− Det är viktigt att visa sig själv vad allt man kan och vilka alla erfarenheten man samlat på sig under årens lopp, säger Pakanen.

Nordiskt märke efterlyses

Är det här början på en inlärningsrevolution?

− Det kan det vara eftersom vi äntligen har ett system som på riktigt visar allt det vi kan. Varje gång du lär dig något nytt blir det synligt och du kan dela det med andra. Hittills har det varit skriftliga betyg och utlåtanden som gällt och de har inte varit speciellt synliga. Det här är en stor förändring, säger Pakanen.

Blir lärandet ytligare på detta sätt?

− Det finns en liten risk att man börjar uppfatta inlärning som ett spel där man samlar märken och att främst det ligger bakom motivationen, men såsom systemet är uppbyggt nu måste du alltid komma ett steg högre, fördjupa dig, för att få ett märke.

Lotta Pakanen är finländsk representant i NVL:s kompetensnätverk och hennes förhoppning är att man ska kunna utveckla flera nordiska Open Badges och samtidigt göra NVL synligt.

− Varje kompetens kunde ha ett märke som man kan söka i hela Norden.

Ekosystem för kunskap

Eric Rousselle, vd för serviceföretaget Discendum i Finland, har sedan början 1990-talet utvecklat e-learning. Han är som fransman fascinerad av hur snabbt finländarna tar till sig nya koncept och tekniker, men är lite bekymrad över att vi inte är lika bra på att vidareutveckla och marknadsföra vårt kunnande. Rousselle har aktivt utvecklat bland annat användningen av e-portfolion och dess utvidgning Open Badges. Under fem år har användningen av e-portfolier vuxit snabbt och i dag finns det ca 40 000 användare i Finland.

Rousselle påpekar att användningen av Open Badges lämpar sig speciellt väl för frivilliga organisationer som dem som skaffar utbildning via OK-studiecentralen.

− Det är unikt och det grundar sig på ett ekosystemtänkande, där organisationerna kan skapa sina alldeles egna märken.

Fenomenbaserat lärande har slagit väl igenom i Finland och den typens undersökande inlärning skapar en bra grogrund för att använda både e-portfolio och Open Badges.

− Fokus flyttas från examina och prestationer till verkligt individbaserat kunnande. Du bestämmer själv vad du vill visa för andra, säger Rousselle.  

Demokrati och jämlikhet är enligt Rousselle en viktig aspekt av denna kunskapssyn.

− Var och en kan göra sina egna val och bestämma hur hen vill utveckla sig och visa upp vad hen kan. Det är ingen utomstående som ger betyg utan du kan själv bygga upp en bild av det du kan. Det tycker jag om.

För personer som har erfarenhet, men saknar formell utbildning är OB speciellt lämpliga.

− Hittills har samhällsduglighet baserat sig snarare på formell utbildning än på erfarenhet, vilket lämnat många med enbart praktiskt kunnande lite utanför. Open Badges utmanar de formella utbildningssystemen och unga som har svårt att få jobb får helt nya möjligheter. Via märken kan man till exempel visa att man kan programmera, har musik och språk som hobby, är aktiv ungdomsledare i en organisation.  

Leder till reflektivt lärande

Rousselle betonar att OB inte är en referensram för kompetens utan ett sätt att göra kunnandet synligt.

− Men det är viktigt att definiera kompetens enligt de europeiska referensramarna (EQF) och att själva märket valideras.

Kommer användningen av OB att revolutionera utbildningen?

− Det är ett verktyg som kan användas både på ett dåligt och ett bra sätt. Om det blir en hype kring dem kan det leda till att betydelsen förminskas och de börjar stöda gamla modeller. Märkena ska inte fungera bara som en ytlig uppmuntran, om du gör det här får du ett märke, utan de ska motivera dig att visa vad du kan. Lärarna måste utarbeta kriterierna för och definiera ett märke och själva undervisningen påverkas genom att kurserna måste byggas upp så att kunnandet kan visas via ett märke. Utgångspunkten är själva kunnandet och det handlar om reflektivt lärande. Läraren ger inte automatiskt ett märke efter avslutad kurs utan eleven ber om att få det genom att fylla i ett formulär, där hen blir tvungen att reflektera över sitt eget lärande. Reflektivt lärande stöder medvetenhet som är en medborgarfärdighet.

Att varje samhällsmedlem kan vara med och bygga upp Open Badges ser Eric Rousselle som en enorm möjlighet.

− Vi kan utveckla ett märke med en målgrupp, till exempel ett toleransmärke i en workshop för barn genom att barnen berättar vad de förstår med tolerans. Då man planerar ett märke måste man reflektera över vad som hänför sig till ens eget kunnande. Det är också ett sätt att kommunicera med läraren utan att det blir topdown och då påverkas även innehållet i undervisningen.

Farmorsmärke på kommande?

Open Badge Factory är en molntjänst utvecklad av Discendum i Finland som i dagens läge har nått ut till användare i femtio länder, både företag och organisationer.

− Finland är klart lokomotivet i den här utvecklingen, säger Rousselle.

I början av april lanserade Discendum plattformen Open Badges Passport, den första där var och en kan förvara och visa upp sina märken, berättar Rousselle stolt. Och riktigt intressant tycker han att det blir om medborgarna själva börjar skapa sina egna märken.

− I framtiden kan en person eller flera skapa märken tillsammans. Det kan finnas ett märke för ”rejäl coach” eller varför inte ett ”farmorsmärke”, där flera tillsammans definierar innehållet tills alla är överens. Sedan kan andra också använda märket.

Rousselle är nöjd med att institutioner som OK-studiecentralen har hoppat på OB-kärran och han hoppas att den fria bildningen nu utnyttjar möjligheten att utmana utbildningsanstalternas monopol i valideringsfrågor.

− Jag hoppas de vågar visa upp det arbete som görs och att människor blir stolta över sina kunskaper. Människorna måste få besluta själva vad de har för värde utan att andra ska behöva fundera ut det åt dem.

Mer om Lotta Pakanens organisation

Mer om Erik Rouselles företag

Open Badge Factory

Open Badge Passport

Twitter:
@OBPassport @OBFactory

#openbadges


Lyckade gymnasiestudier gav Gerd Jäntti gnistan att studera vidare i mogen ålder.

Inspirerande lärare och goda studieresultat i vuxengymnasiet gav Gerd Jäntti gnistan att som 47-åring börja studera till sjukskötare. DialogWeb träffade henne våren 2010 då hon var mitt uppe i studentskrivningarna. Fem år senare, våren 2015, träffar vi henne på nytt och frågar hur det gick.

Min främsta lärdom är att det aldrig är för sent att börja studera och hitta något nytt i livet, säger Gerd.

Hon tog studenten hösten 2010 med goda resultat som överraskade henne och sporrade henne att pröva sina vingar ytterligare även om hon från början hade tänkt nöja sig med att ta studenten och sedan återgå till sitt jobb som barnskötare.

Den 12 januari 2011 inledde jag mina sjukskötarstudier och knappt tre år senare fick jag min examen. Jag hade tänkt ta en paus efter gymnasiet, men det blev studier nästan direkt.

Gerd började med att googla utbildningar på nätet och konstaterade snart att det var vårdyrken som intresserade henne mest, men hon hade också kunnat tänka sig att spinna vidare på sitt specialintresse, prylar och möbler från 50- och 60-talet.

Men jag insåg ganska snabbt att inredningsbranchen är väldigt trendig och lockar massor med ungdomar. Jag tror inte att en 50-åring har så mycket att hämta där.

Gerd uppsökte en gång en rådgivningsbyrå med studiehandledare, men även där blev hon uppmanad att själv söka på nätet. Hon tittade både på vuxen- och ungdomsutbildningslinjer, men det blev en vuxenlinje. Sjukskötar- och barnmorskeyrket vägde jämnt, men slumpen fick avgöra då inträdesförhören till båda linjerna hölls på samma dag. Gerd kom in vid vuxenlinjen i yrkeshögskolan Metropolia i Helsingfors. En grundutbildning krävdes, men den behövde inte vara relaterad till vård. Även arbetserfarenhet och studentbetyg gav poäng. Räknat i studiepoäng var hennes barnskötarutbildning värd 30 av totalt 240 sp.

Ett evigt pendlande

Den nya studieplatsen låg ca 160 km från Gerds hem i Åbo, men hon hade förmånen att få bo hos sin sons familj de två till tre dagar i veckan som hon förväntades vara närvarande. De tre studieåren bjöd på både positiva och negativa överraskningar.  

Av ca 30 studerande i åldern 30 till 50 hörde ca fem till den äldsta gruppen, där Gerd fick många goda vänner som var lätta att samarbeta med. För Gerd var den finaste överraskningen att hon i samma veva fick sitt första barnbarn, vars utveckling hon tack vare boendearrangemangen på studieorten kunde följa med på nära håll.

− I skolan fick jag smeknamnet Åbofarmor för att jag fick mitt första barnbarn och var den enda från Åbo.

Gemenskapen i studiegruppen var fin och samarbetet fungerade bra, men studierna upplevde Gerd som krävande och inte riktigt i samklang med hennes förväntningar.

Vi måste läsa och skriva väldigt mycket och ständigt söka information på egen hand. Väldigt ofta var det grupparbeten med utgångspunkten ”sök själv och sammanställ” medan jag personligen hellre hade tagit in kunskap direkt av experter. Nu lärde man sig mycket om just det område man själv hade fördjupat sig i, men inte lika mycket om det som kom fram i andras presentationer. Dessutom tycker jag att utbildningen fokuserade alltför mycket på vetenskapliga forskningsmetoder och ledarskap medan det praktiska kunnandet kom lite i skymundan. Jag tycker att den som är intresserad av att forska eller leda kunde få lära sig mera om det, men det behöver inte vara obligatoriskt. Jag är inte alls intresserad av de bitarna.

Det blev tunga år också såtillvida att Gerds mamma blev svårt sjuk, vilket innebar att Gerd fick lov att pendla mellan skola, eget hem och moderns hem belägna på tre olika orter. Däremellan yrkesarbetade hon tidvis.

– Det var tufft. Ibland var jag helt studieledig, ibland till hälften så att jag totalt var 2-3 månader studieledig per termin.

Back to normal (almost)

I december 2013 fick Gerd sina sjukskötarpapper och var beredd på att börja söka jobb. I slutet av studierna hade hon praktiserat som anestesiskötare på Åbo Universitetscentralsjukhus, samma sjukhus där hon jobbat som barnskötare sedan 1982. Det visade sig att det fanns behov för en sjukskötare på anestesienheten så för Gerd var det bara att ta i som behörig där hon avslutat som studerande.

− Jag hade otrolig tur, det gick bättre än jag hade tänkt.

Är en nyutexaminerad 50-årig sjukskötare en bättre vårdare än en ung?

− Nej, det tror jag inte för det handlar mest om personlighet, men jag tror att man som äldre är mera fokuserad och motiverad, man har större livserfarenhet och därmed kanske större förståelse för olika människor och vad som ligger bakom ett beteende.

Praktiskt kunnandet viktigast

Det har gått bra för Gerd och hon är både överraskad och nöjd. Dessutom har antalet barnbarn vuxit från en till fyra och de bor alla i närheten av Åbo. Men det finns ett litet krux.

− Jag är tjänstledig från mitt barnskötarjobb och jag har inte en fast anställning som sjukskötare så jag måste bestämma mig hur jag ska ha det. Jag har varit så många år i det här huset så om jag söker mig någon annanstans förlorar jag mina ålderstillägg och min långa semester. Det finns mycket som talar för att jag stannar i huset, även om jag kunde tänka mig att pröva på ett jobb inom det privata. Eftersom anestesiskötarna arbetar på flera olika avdelningar får jag ganska ofta jobba på min gamla arbetsplats förlossningsavdelningen, som jag gillar, och med mina gamla arbetskamrater som jag trivs så väldigt bra med. Jag får med andra ord behålla mycket av det gamla samtidigt som jag har fått mycket nytt.

Drömmen för Gerd är att hennes barnskötartjänst på kvinnokliniken kunde omvandlas till en sjukskötartjänst, men det misstänker hon att förblir en dröm.

Gerd säger att hon möter utmaningar med öppna ögon och ser vart det bär utan att planera alltför mycket. Med drygt trettio års erfarenhet av vårdbranschen och en nyvunnen sjukskötarbehörighet har hon en bestämd åsikt om utbildningens betydelse.

− Jag vet inte om skolan ger något annat än ett papper på att jag nu får börja lära mig. Det mesta lär man sig via praktiskt arbete.

Gerds retroblogg



Nu har den europeiska webbtjänsten för vuxenutbildare EPALE satt igång på allvar. I varje nordiskt land finns en EPALE-ansvarig. Tjänsten utvecklas kontinuerligt, bland annat som ett resultat av utvecklingsförslag och –önskemål från vuxenutbildare. DialogWeb tog pulsen på EPALE i Norden så här alldeles i början. Vi ställde 2 frågor till samtliga landskoordinatorer, vi var nyfikna på den potentiella nyttan i respektive land och vilka saker som känns speciellt viktiga att få igång under det första verksamhetsåret.

EPALE DANMARK

Vad är nyttan med EPALE för organisationer inom vuxnas lärande i ditt land?

EPALE er en videndelingsportal, et stærkt fælle europæisk referencepunkt og et virtuelt mødested for organisationer, som beskæftiger sig med læring for voksne.  

EPALE giver således de danske voksenlæringsorganisationer mulighed for at indgå i et stærkt fagligt fællesskab som samler hele sektoren, dvs. både formel, uformel og ikke-formel voksenundervisning nationalt og internationalt, og giver adgang til inspirerende inputs, faglige vidensressourcer samt information om kompetenceudvidende aktiviteter.

Særligt partnersøgningsværktøjet, som giver mulighed for at komme i kontakt med andre organisationer på tværs af landegrænser med henblik på at vidensudveksle og indlede mulige samarbejdsaftaler, har interesse for de danske organisationer.

Vad är din strategi / prioriteringar i ditt land för utveckling av EPALEs tjänster under 2015?

I Danmark er Internationale Uddannelsesprogrammer i Styrelsen for Videregående Uddannelser national support service for EPALE og har dermed til opgave at informere om EPALE og de muligheder, platformen tilbyder de danske organisationer, som beskæftiger sig med det brede felt for voksenlæring, voksenundervisning og voksenuddannelse. Det gør vi gennem informationsmøder og ved uddeling af informationsmateriale.

Vi møder en lang række organisationer i sektoren og kommer gerne ud til de enkelte organisationer.

Vi bidrager med at levere indhold til EPALE og bistår også gerne med oversættelsesressourcer til de danske organisationer, som ønsker at få oversat deres materiale og publiceret det på EPALE.

Derudover afholder vi i slutningen af 2015 en stor konference for sektoren for voksenlæring, voksenundervisning og voksenuddannelse, hvor vi sætter fokus på de synergier og videndelingsmuligheder, som findes mellem formel, uformel og ikke-formel voksenlæring, samt på hvordan EPALE kan være et værdifuldt værktøj for sektoren.

Målsætningerne for det danske NSS er følgende:

  • At informere hele den danske voksenuddannelsessektor om EPALE.
  • At motivere den danske voksenuddannelsessektor til at deltage aktivt på EPALE ved at bidrage med indhold og deltage i netværksmuligheder.

Christina Birgitte Andersen

EPALE Finland

Fotograf: Heli Salonen, CIMOVad är nyttan med EPALE för organisationer inom vuxnas lärande i ditt land?

På EPALE samlas nyheter, blogginlägg och olika informationskällor som handlar om vuxenutbildning.  Finländska experter och organisationer inom vuxenutbildningen kan delta i redaktionsarbetet genom att föreslå nyheter, skriva på bloggen eller ladda upp material, t.ex. artiklar, slutrapporter eller god praxis.

Organisationer kan också finna nya kontakter till projekt eller nätverk i Europa.

EPALE innehåller även en kalender där registrerade organisationer kan meddela om evenemang, seminarier och fortbildningar.

Vad är din strategi/prioriteringar i ditt land för utveckling av EPALEs tjänster under 2015?

Målet för 2015 är att starta och etablera EPALE-verksamheten i Finland samt få aktörer inom vuxenutbildningen att aktivt använda EPALE. EPALE-teamet hoppas att experter och organisationer deltar aktivt i redaktionsarbetet.

För att experter ska hitta EPALE är det viktigt att informera om webbtjänsten: Under året arrangerar det finländska EPALE-teamet evenemang, informationsmöten och webbseminarier för alla som intresserar sig för vuxenutbildning och EPALE. Hösten 2015 arrangeras ett EPALE-seminarium i Helsingfors för alla aktörer inom vuxenutbildningen.

Under året kommer EPALE-infomöten att arrangeras i fem städer runtom i Finland. Det kommer att arrangeras 1-3 morgonkaffen i Helsingfors och 2–4 webbseminarier om olika teman, bl.a. hur man föreslår evenemang för EPALEs kalender.

Reeta Knuutti

EPALE ISLAND

Vad är nyttan med EPALE för organisationer inom vuxnas lärande i ditt land?

Voksenuddannelsen er under stærk forandring og EPALE kan hjælpe islandske fagfolk at følge med og tilpasse deres arbejde nye ideer og metoder.

Mange specialister i voksenuddannelse besøger EPALE allerede. De leder efter konferencer eller uddannelse i udlandet, browser gennem nyheder og ressourcer, og bidrager materiale selv.

Vad är din strategi / prioriteringar i ditt land för utveckling av EPALEs tjänster under 2015?

Den vigtigste opgave i begyndelsen har været at identificere vores målgruppe i Island og at finde frem til relevant materiale om voksenuddannelse for EPALE samfundet.

Vores strategi er at præsentere EPALE på nationale, regionale og lokale begivenheder tilegnet voksenuddannelse.

Vi har også dannet en ”EPALE ekspert gruppe” for at hjælpe os med at nå til vores målgruppe og at fremskaffe relevante resurser.

Vi bruger også sociale medier, Facebook og Twitter, for at promovere EPALE.

Margrét K.  Sverrisdóttir

EPALE Norge

EPALE skal by på state of the art faglig innhold, og framstå som den europeiske fagportalen for nettverksbygging, samarbeid og deling av god praksis på tvers av geografiske og kulturelle grenser.

Vår strategi i Norge er tosidig, - det handler om innhold og engasjement. På den ene siden skal Vox sørge for å dele gode konsepter, policies og beste praksis fra det norske miljøet med våre europeiske fagfeller (peers). På den andre siden skal vi bidra til at det norske miljøet tar EPALE i bruk for å utveksle erfaringer, hente innspill til policies og programmer, finne velprøvde verktøy, søke inspirasjon og partnere fra det store europeiske fagmiljøet. Summen av dette burde bli mer enn hva vi makter å skape i vårt nasjonale miljø.

Første prioritet i år 1 er å bidra til å fylle EPALE med godt innhold, slik at brukerne opplever å finne relevant og nyttig stoff når de besøker plattformen. Med EPALE-midler har vi anledning til å identifisere gode og innovative prosjekter som vi mener vil ha verdi for det internasjonale fagmiljøet. Dette er vi i gang med, og vi ser fram til å publisere nytt stoff. Målet er også å mobilisere relevante forskningsmiljøer slik at deres innsikt og nytenkning blir gjort tilgjengelig for såvel policy-utviklere som praktikere.

Markedsføringen og utviklingen av EPALE som nav for deling og nettverksbygging forutsetter at fagportalen har innhold og funksjoner som oppleves verdifulle for brukerne. Portalen er fortsatt «work in progress», og vi ser fram til at de siste byggeklossene kommer på plass, og EPALE fremstår som en motor for faglig nettverksbygging. Vi har derfor valgt en «soft-launch-strategi», og gått selektivt ut til sentrale samarbeidspartnere for å diskutere hvordan vi sammen skal skape engasjement for EPALE som en levende faglig bevegelse for vårt nasjonale  og det internasjonale fagmiljøet. Vi ønsker balanse mellom hva vi lover og hva vi mener å kunne levere. Så langt har vi fått god mottakelse for en slik strategi.

Astrid Krohn

EPALE Sverige

Vad är nyttan med EPALE för organisationer inom vuxnas lärande i ditt land?

  • Ett och samma ställe att gå till för samarbete och information i Europa om vuxenlärande
  • Hitta kurser, jobbskuggningsmöjligheter och partners för samarbete

Vad är din strategi / prioriteringar i ditt land för utveckling av EPALEs tjänster under 2015?

  • Utgångspunkten för alla insatser i Sverige blir att EPALE är svaret på den europeiska och nationella efterfrågan inom vuxenutbildningsområdet. Omfattningen av den nationella efterfrågan har därför kartlagts
  • Särskild uppmärksamhet ägnas åt vägledare och personal på museer och bibliotek
  • Stöddokument skapas och laddas upp på EPALE för organisationer som vill söka medel inom Erasmus+ och Nordplus VUXEN

Kerstin Hagblom

EPALE


Jaana Kettunen has worked with career practitioners throughout Finland and Europe, but to this day she has not had a chance to work as one, she says.

The use of technologies changes daily life, job life and also career guidance. Career practitioners have to realize that the locus of control is shifting from experts to a blend of expert and socially-constructed knowledge. Technology provides new opportunities for career practitioners, but it also creates a demand of new competence. Jaana Kettunen at Finnish Institute for Educational Research, University of Jyväskylä in Finland deals with these questions in her research. She shared some of her findings at the NVL guidance seminar “Guidance on a distance – Nordic challenges and solutions” in Oslo recently. DialogWeb got the opportunity to interview her.

- You have done some very interesting research on technology and career service. How do you think a practitioner should integrate social media into her established work routine?

- Since social media may be more frequently integrated into career services, it is important that practitioners utilize it in their practice within their own scope of comfort and competence, Kettunen says. She points out four different ways of experiencing social media in career services which have been identified in her research.

Social media was experienced as 1) means for delivering information, 2) a medium for one-to-one communication, 3) an interactive working space, and 4) an impetus for paradigm change and reform.


Illustration from Career practitioners ways of experiencing social media, by Kettunen, J., Vuorinen, R., Sampson, J. P., Jr. (in press).

Pre-service and in-service training


- This structure may serve as a tool to enable career practitioners become aware of the variation of their current way of experiencing social media and the more advanced ways they may be moving toward. It is important to develop pre-service and in-service training of career practitioners and provide them already during the training with opportunities to experiment and practice using social media in broader way. 

- You said in your presentation in Oslo that the career practitioners need new competence? Can’t they just transfer their way of working face-to-face to online one-to-one?

- The findings of our study show that competency for existing and emerging technologies is not only about a particular set of new skills. Success in developing competency for online guidance and counselling is a combination of cognitive, social, emotional and ethical factors that are interwoven. Prerequisite and extended from the face-to-face competencies mode are media literacy, versatile online writing skills, online discourse and online presence skills. Successful integration of technology depends not only on the skills or technical facilities, but also on practitioners´ willingness to accept the changes that new technology may bring to service delivery.

The future challenge in career service

- Social media is a new area for career practitioners who vary considerably in their experience in use of technology in career services. Some practitioners are not convinced of the relevance of technology in delivering career services and other does not have the skills or confidence to be able to do this effectively, Kettunen says.
- Emerging technologies provide new opportunities to create new practices and paradigms to better reach individuals who need assistance with career exploration and decision-making. The challenge to guidance practitioners as a profession is to decide how to best use existing and emerging technologies.

- Lack of digital competence might be a problem for career practitioners, but also for their clients. What do you think should be done about it?

- A critical use of online resources is a skill for adults in a knowledge-based society. This is an element of lifelong career management skills as well. It is important to distinguish which information is relevant in relation to future options in labour market. In Finland the use of online resources is included in the national core curricula for career education. This is a long-term goal to help future adults to find, select and use online resources with or without the help of career practitioners.

- Do the authorities in your country give priority to career service for adults?
-
Today one might say that priority in policy is more on youth than adults, but during the 2007- 2013 European Social Fund period the focus was on national development on adult guidance services. In Finland career guidance services for adults are available both in education and in employment sectors. In adult education the students are entitled for personalised support in their learning programmes and during a validation process of prior learning. 

Kettunen points to the fact that the key objective in the guidance and counselling in adult education is to support the student’s education and training and her/his career choices. Guidance and counselling in employment and economic development offices are determined by the needs: are they jobseekers, do they need to work on their professional skills or are they being rehabilitated for the labour market and do they therefore also need other than public employment services?

- The employment and economic development offices are aiming at using multiple channels for providing information, advice and guidance services to the citizens in a client-centred manner. This allows the client to consult the services at a time, place and method most appropriate and convenient to her/him. Since April 2015 the personalisation and career management skills are compulsory elements in the labour market training modules funded by local employment authorities in Finland.

Ethical practice in social networks

Jaana Kettunen does important research in career service and technology:
- My overall interest right now in this research area is to gain a deeper understanding of career service practices in social media context. Next intriguing research project on career services and technology explores career practitioners’ strategies for ethical practice in social networks.

References:
Kettunen, J., Vuorinen, R., & Sampson, J. P. (in press). Practitioners’  Experiences of Social Media in Career Services. The Career Development Quarterly

Kettunen, J., Sampson, J.P & Vuorinen, R. (2015). Career practitioners´ conceptions of competency for social media in career services. British Journal of Guidance & Counselling, 43, 43-56. http://dx.doi.org/10.1080/03069885.2014.939945

Kettunen, J., Vuorinen, R., & Sampson, J.P (2013). Career practitioners´ conceptions of social media in career services. British Journal of Guidance & Counselling, 41, 302-317. http://dx.doi.org/10.1080/03069885.2013.781572


PIAAC challenges Estonia

Estonian participation in the PIAAC programme put to the test the expertise of the survey’s conductors and the competence of its analysts.

13,000 Estonian people were given an opportunity to test their readiness to share their skills with others – that is the number of letters sent out, asking the addressee to first contact the organisers of the inquiry.

The PIAAC survey in Estonia was carried out by the Ministry of Education and Research in cooperation with Statistics Estonia. The survey was financed by the programme PIAAC Estonia of the European Social Fund.

Unique study for Estonia

During 2011 and 2012, more than 165,000 people aged 16 to 65 in twenty-four countries took part in the study. The Estonian sample was large, and the number of people who filled in the questionnaire was also unexpectedly high in comparison to previous surveys: 7,632 filled in the questionnaire.

The uniqueness of the PIAAC survey Tean ja oskan was emphasised by the then (2012) Minister of Education Jaak Aaviksoo, who noted in the Introduction that the information processing skills of Estonian adults have not been measured on such a large scale before. “The number of people taking part in the PIAAC is impressive considering the Estonian context – the data gathered from more than 7,600 people enables analysing the skills of rather diverse groups of adults and provides an invaluable source for scientists and analysts from different fields.”

Minister Aaviksoo also pointed out another aspect relevant for Estonia: the programme has provided an opportunity to get involved in the Nordic PIAAC Network, which has as one of its main goals the creation of a common database along with Finland, Sweden, Norway and Denmark. The database would, in addition to the collected data, also contain the data from various registries. “It’s delightful to be among the Nordic countries in that respect and contribute to the cooperation between state agencies on centralising registry data. To do it along with the countries possessing the best registries in the world is certainly proving to be an excellent learning experience.”

Preliminary results

In the PIIAC survey Tean ja oskan, literacy, numeracy and problem solving in the context of technology-rich environments were measured. The first results were published on October 8, 2013. Reports on various topics will be published in the course of the next two years: reports about Estonia on the initiative of the Estonian Ministry of Education and Research of Estonia; reports about Nordic countries on the initiative of five countries (Finland, Sweden, Norway, Denmark and Estonia); and reports on the international scale on the initiative of the OECD. The results provided by the PIAAC surveys have contributed to the creation of the Estonian Lifelong Learning Strategy and the programmes connected to it.

PISA and PIAAC

We know from the student assessment survey PISA that Estonian youngsters’ general knowledge ranks above the average in Europe and the OECD countries (with 521 points, Estonia belongs to the countries whose score remains above the OECD average of 494). Estonian people have no reason to feel ashamed of their general level of education, but until now there was no information as to whether the PISA results reflect the situation among Estonian adults, many of whom received their education during the Soviet era.

Literacy and numeracy are well developed, but computer skills are surprisingly low

The level of literacy and numeracy in Estonia allows us to conclude that the quality of education in Estonia withstands global competition. Estonian young people below 30 with elementary and secondary education are among the best in the world – in only a few countries did the corresponding groups show better results. The skills of Estonian young people with higher education are at the average level.

The scores for computer skills, courage to use computers and problem solving in the context of technology-rich environments are lower than expected. Only one in four adults has good or very good problem solving skills. 30% of adults cannot or dare not use new technology. 10% of Estonian working-age people have never used computers, and almost 16% feel clearly insecure using computers. Practical computer skills are lower among the elderly less-educated men; insecurity is more common among women above middle age.

Low problem solving skills, especially among people with higher education, and insecurity in using computers were the most surprising results of the preliminary analysis.

With regard to skills, Estonian society seems to be rather egalitarian: discrepancies between people with different education levels and marital status, as well as gender differences, are relatively small in comparison with other countries. This is good from a democratic point of view, but it comes at a price. More attention should be paid to the differences caused by geopolitical aspects, mother tongue and the lack of exceptional talents.

It is worth mentioning that the principle “use it or lose it” applies well to skills: acquired skills are easily lost if they are not put into use in everyday life or work.

The topic of skills is elaborated in the general report “Skills and lifelong. learning: who could Estonia learn from, what could Estonia learn” („Oskused ja elukestev õpe: kellelt ja mida on Eestil õppida“ (by Ellu Saar, Marge Unt, Kristina Lindemann, Epp Reiska, Auni Tamm), in which participation in lifelong learning in Estonia is compared to that in five other countries (Finland, Germany, Great Britain, Czech Republic and Russia) and to the average result of 21 OECD countries who took part in the PIAAC survey.

The authors point out that adult participation in formal and non-formal learning in Estonia remains at the average level of the OECD countries. Inequality between sociodemographic groups is at the average level, too. Finland stands out as a country with a high percentage of participation in adult education and a low degree of inequality between participants. At the same time, the level of participation in formal learning among Estonian elderly people is significantly below the respective indicators for Finland and Great Britain.

Representatives of the sociodemographic groups in most acute need of both formal and non-formal education are often excluded from education. In Estonia, intergroup differences in participation rates are in line with the OECD average. Individuals’ education levels and information processing skills have an impact on whether they participate in formal or non-formal learning. In Estonia, as in the other OECD countries, people who actually take part in formal learning have very good skills.

The most important result of the analysis is the conclusion that the content of work and specific features of the work environment have a stronger impact on participation in formal or non-formal learning than the features of a person (including the level of education and skills). Half of the adults participate in learning because they want to enhance their work performance. The second reason for getting involved is the desire to gather more knowledge and skills in an interesting field.

Better provision of formal or non-formal learning requires more thorough co-ordination and cooperation between the parties involved (e.g. the formal education system, agencies of non-formal learning, Estonian Unemployment Insurance Fund, employers, etc.) in order to guarantee the relevant content of courses and pathways from non-formal to formal learning.

Estonian employers support their employees’ participation in formal education in fewer cases than employers in the other OECD countries. In the case of non-formal learning the discrepancy is smaller. Employers’ support evades groups needing it the most (e.g. employees with part-time jobs).

Obstacles on the way of attending lifelong learning in Estonia are more or less similar as in other OECD countries. The most frequent impediments are a heavy work load, the cost of courses and family commitments. Women consider the responsibility towards their family and the cost of education as the biggest impediments.

Acquiring new skills is more important than improving the existing skills

The survey’s authors suggest that in planning specific programmes, the focus should not be placed solely on skills enhancement; instead, the demand for skills should also be taken into account. Skills enhancement does not necessarily bring along better opportunities on the job market if the skills in question are not needed or if the economic situation favours less skilled workers with a lower salary. Therefore enhancing the skills of people with more modest skills and knowledge should be connected to programmes directed to workplace innovation (work culture, organisation of work, etc.).

In addition to the preliminary report concerning the lifelong learning, the Ministry of Education and Research will publish seven exhaustive reports on specific topics.

Comments

Tiina Jääger

Estonian Non-formal Adult Education Association, programme manager

PIAAC results for Estonia were remarkable in several aspects.

  • Information-processing skills among people with higher education are relatively poor in Estonia. When it comes to problem solving skills, Estonian people with higher education come bottom in comparison to adults with similar education levels in other countries;
  • Our people's information-processing skills start to deteriorate at an earlier age than in many other countries.
  • Demand for skills in the Estonian job market is low;
  • A good education does not equal good skills in Estonia. Almost a quarter of people with very poor skills have higher education; at the same time, 8.1% of participants with excellent skills have only basic education.

The priority target group in adult education for the next seven years are the people with lower education and qualification levels. Considering the PIAAC results I would not exclude the adults with higher education, but rather base the planning process on the participants’ needs. More attention must be paid to enhancing the key competences of the elderly learners.

 

Aune Valk

PIAAC Estonia programme coordinator

Considering the complexity of filling in the questionnaire, the sample size and the number of participants we can say that a survey of this kind has never been carried out in Estonia.

Yes, this was the first time in Estonia. According to Statistics Estonia, who collected the data, they have never conducted a survey on personal data with such a large sample before.

What kind of challenges did the organisers of the survey face during the preparation and implementation process?

There were many challenges, including those common to every questionnaire-based survey: e.g. how to find people whose postal address differs from their actual place of residence; the need to organise proper computers within a limited period of time; problems with software during the test survey; the need to hire new interviewers; how to reach the desired response rate – 70%. We worked intensively on the last issue and achieved 63%, which is good in comparison with many other surveys, but still below our requested margin.

Did the results for Estonia look similar to other countries, including the Nordic countries? What kind of differences and similarities stood out?

In general, the Estonian results were similar to those of other countries. Exchange of experiences was very helpful and we practiced it with the Nordic countries throughout the whole process. Discrepancies between the postal address and actual place of residence is a problem uniquely symptomatic of Estonia; it does not occur in the Nordic countries. The response rate proved to be problematic in all countries; in Finland it was higher than in Estonia, in Denmark and Sweden lower, and in Norway similar.  

Written by Eeva Kumberg for DialogWeb



Voksenpædagogisk forums konference 2015

Af Kristina Mariager-Anderson

På en meget velbesøgt konference om ”Læring mellem uddannelse og arbejdsliv” i Odense d.5. maj 2015 diskuterede 160 deltagere fra forskellige sektorer, hvordan man kan skabe større synergi mellem læring i uddannelse og arbejdsliv. Virksomheders og uddannelsesinstitutioners muligheder og udfordringer for at øge transfer og effekt af uddannelse blev perspektiveret og nuanceret gennem tre keynote-oplæg og efterfølgende på fem forskellige workshops med fokus på udveksling og diskussion af konkrete erfaringer fra praksis.

Konferencen blev planlagt og gennemført af Voksenpædagogisk forum, som er et fleksibelt tværsektorielt netværk pt. koordineret af Nordisk netværk for Voksnes Læring (NVL).

Skal samfundet styre uddannelsesudbud?

Hanne Leth Andersen, rektor og professor i universitetspædagogik på RUC, holdt dagens første oplæg om, hvordan forskellige forestillinger om uddannelsernes samfundsmæssige betydning sætter sig spor i uddannelsespolitikken såvel som i uddannelserne. En central pointe handlede om, at forskellige uddannelser giver forskellige muligheder på arbejdsmarkedet. Dermed stilles der spørgsmål ved, om man fra uddannelsespolitisk side kan måle sig frem til, hvilke uddannelser, der skal udbydes for at på sigt at give værdi og skabe vækst? Med professor Rosni Abdullah[1] citat fra 2009: “When we were not trying to make our graduates more employable, they were more employable. But now that we are trying to make them more employable, they are not”, påpegede Hanne Leth, at problematikken omkring udbud af de uddannelser, der politisk opfattes som mest vækstfremmende, er international. Pointen er, at dem, der tager ’de forkerte’ uddannelser, oftest også ender i job og således er med til at skabe vækst.  Snarere end at udvælge nogle uddannelser som mere rigtige end andre, handler det i højere grad – og med udgangspunkt i Unescos mål for uddannelse – om at uddannelse i sig selv handler om a) Learning to know – spørgsmål og brobygning, b) Learning to do – kreativitet og handlekraft, c) Learning to live together with – transkulturelle, transreligiøse, transpolitiske og transnationale tilgange og d) Learning to be – videntilegnelse med krop og følelser; dialog mellem humaniora og naturvidenskab.

God kompetenceudvikling er kompetenceudvikling, der bliver anvendt

Dagens andet oplæg handlede om betingelser for transfer fra teori til praksis, fra kompetenceudvikling til praksis. Bjarne Wahlgren, professor i voksenpædagogik på Institut for Uddannelse og Pædagogik, Aarhus universitet, beskrev, hvordan opfattelsen af, hvad god kompetenceudvikling er, har ændret sig. Tidligere drejede det sig om at kunne tale om det, man lærte. I dag drejer det sig om at kunne handle på en kompetent måde ud fra det, man lærer. Anvendelsesaspektet er en central del af kompetenceudvikling i dag.

En væsentlig forudsætning for at kompetenceudvikling lykkes i den forstand at dem, der er på kursus efterfølgende handler anderledes i deres praksis, er, at de, der lærer noget nyt, oplever et behov for det, der skal læres. Ved at blive bedre til både det teoretiske og det praktiske øges værdien af begge indsigter - såfremt de læres og bruges. En af de problematikker, Bjarne Wahlgren er stødt på i sin forskning, handler netop om transfer. Mange praktikere mener ikke, de kan eller skal bruge det, de lærer på kompetenceudviklingskurser, men til gengæld at de skal bruge kompetencer, som de ikke har lært. Problematikken handler om transfer, fordi praktikerne lærer noget, som de efterfølgende ikke anvender i deres praksis.

En central pointe i Bjarne Wahlgrens oplæg var, at de ressourcer, der bruges på i voksen-og efteruddannelsessystemet, ikke udnyttes optimalt. Der skal fokus på at blive bedre til at få bragt den viden og de færdigheder, der læres gennem uddannelse, ud på virksomhederne. Der skal skabes transfermiljøer på arbejdspladsen. En måde at skabe bedre transfermiljøer kan være ved at fokusere på bedre forbindelser mellem uddannelsesplanlægning og erhvervsliv. I arbejdslivet skal der arbejdes på at lære at oversætte viden og færdigheder ind i nye og forbedrede praksisser og skabe nye rammer for, at disse rent faktisk kan blive omsat. Men, da det er noget, den enkelte ikke kan forventes at gøre alene, ligger der en opgave for både uddannelsessystemet og arbejdspladserne. Uddannelsessystemet skal være opmærksomme på at klæde kursisterne på i forhold til at tage nye kompetencer med hjem i praksisfeltet. De skal trænes i transfer som en del af uddannelsesforløbet. Arbejdspladserne skal understøtte og skabe rum til at omsætte ny viden i praksis. De skal trænes i at oversætte fra teori til anvendelig praksis som en del af læringen på arbejdspladsen.

Uddannelse er aldrig et middel i sig selv

Lone Folmer Berthelsen, erhvervsuddannelseschef i Dansk Industri, repræsenterede et aftagerperspektiv på forholdet mellem uddannelse og praksis. I oplægget blev der rejst spørgsmål om, hvordan virksomheder får de kompetente medarbejdere, der efterspørges, og hvordan samarbejde mellem virksomheder og uddannelsesinstitutioner kan styrkes med henblik på optimal anvendelsesværdi af kompetenceudvikling. Hun berørte endvidere, hvad udfordringerne set fra et virksomhedsperspektiv er, og hvordan kan de imødekommes.

En central pointe ()var, at uddannelse er til for at gøre mennesker i stand til at mestre og være herre i eget liv. Hermed understreges det, at selvrealisering skal kobles med arbejdsmarkedskvalificering eller kvalificering til at kunne deltage i arbejds-og samfundslivet.

Lone Berthelsen stillede skarpt på overordnede problematikker, som virksomheder oplever i forbindelsen med kompetenceudviklingstiltag, og som muligvis kan imødekommes af et tættere samarbejde mellem uddannelsesinstitutioner og virksomheder.

Nogle virksomheder har svært ved overhovedet at få øje på egne behov. For nogle virksomheder er det vanskeligt at identificere, om et kompetenceudviklingsbehov er reelt, eller om behovet kan imødekommes af medarbejdere, der allerede har kompetencer, viden og færdigheder, som blot ikke udnyttes i hverdagen. For andre virksomheder handler vanskeligheden mere om at skulle ’oversætte’ de identificerede behov for kompetenceudvikling til efteruddannelse for medarbejdere eller ledere. I forhold til den generelle problematik var Lone Berthelsen opfordring til uddannelsesinstitutionerne at blive bedre til overordnet at stille spørgsmål omkring virksomhedernes kompetenceudviklingsbehov, og således udgøre den kritiske stemme, der formulerer, hvad uddannelserne kan tilbyde eller udvikle, der kan tilfredsstille de fremsatte behov.

Endelig blev problemstillingen der handler om at oversætte teori fra uddannelse til praksis også berørt i dette oplæg. Ligesom det var budskabet fra Bjarne Wahlgren, pegede Lone Berthelsen på, at man, ved at være involveret i praksis og ved få praktiske erfaringer, gør teori relevant og meningsfuld på nye måder, og derfor kan det at være kvalificeret i en praksis, være med til at højne det læringsudbytte, man har på kompetenceudviklingskurser.

Yderligere materiale fra konferencen, fx oplæg fra keynotes, findes her

Konferencens fem forskellige workhops gav deltagerne, som repræsenterede et bredt felt fra de voksenpædagogiske sektorer og institutioner, mulighed for at diskutere, bearbejde og komme med løsningsforslag til konferences centrale tema Læring mellem uddannelse og arbejdsliv. Mange faktorer har betydning for, hvordan tematikkens opfattes og behandles, og således blev temaet blev bearbejdet med flere forskellige vinkler. Se mere her 

Workshop 1

Realkompetencevurdering– fra reelle til formelle kompetencer

Workshop 2

Socialøkonomiske læringsarenaer mellem uddannelse og job

Workshop 3

Virksomhedsforlagt undervisning – en udfordring for virksomheder og uddannelsesinstitutioner

Workshop 4

Praksis som udgangspunkt for videre- og efteruddannelse

Workshop 5

Ledelsesfokus på synergi mellem kompetenceudvikling og praksis

 

[1] Fra et ekspertmøde om kandidaters employability, 11.-12. Februar 2009, Penang, Malaysia.


distansutbildning
26-08-2015

Drömmen blev sann

Att studera som vuxen är inte alltid ett självklart steg att ta. Trots att viljan finns kan det vara mycket som gör att pusslet blir problematiskt. Ann Eriksson tog steget och började studera vid Högskolan på Åland, men efter första året kom livet emot och studieuppehållet blev ett faktum.


Ann läste sitt första år av sjukskötarutbilningen vid Högskolan på Åland, men möttes av en verklighet där ekvationen studier, familj och ekonomi inte riktigt ville gå ihop. Som ensamförsörjare förutsatte studiestödet att Ann jobbade extra, men med krav på en daglig närvaro i skolan blev situationen ohållbar, varför hon tog ett studieuppehåll.
Småningom bestämde sig Ann för att avbryta studieuppehållet och istället försöka slutföra sina studier på distans via Novia, Finlands största svenskspråkiga yrkeshögskola.
- Jag behövde ett annat upplägg. Mer praktik och 2, 4, 5 närvarodagar i månaden kändes mer som en ”husmorssemester” och så gick det att kombinera med att jobba extra för att få ekonomin att gå ihop. Men jag vet inte hur det hade gått utan stort stöd av mamma. Säger Ann som numera har examensbevis som både sjukskötare och hälsovårdare.
Ann vet inte hur livet skulle ha sett ut om hon inte tagit chansen att läsa utbildningen på distans. Risken att studieuppehållet i slutänden hade betytt avbrutna studier är inte obefintlig. Idag är Ann tacksam över sitt nya sommarjobb på hälsocentralen och konstaterar att distansstudierna var ett bra sätt för henne att studera på.

- Distansutbildning ger frihet, kanske speciellt för vuxna med barn då det går att kombinera studieliv och familjeliv på ett annat sätt säger Ann..

Someone famous in Source Title
I början trodde Ann att disciplinen kunde bli ett problem, men samtidigt konstaterade hon snabbt att ansvaret då låg helt på henne. I utbildningen ingick mycket praktik och för familjen var det värdefullt att den kunde ordnas på Åland. Mängden praktik gjorde också att Ann lärde sig i de olika arbetsmomenten och som hon själv säger ”På något sätt fanns sakerna färdigt i huvudet” när det var dags för tentamina.
Med IT-utvecklingen och flexibiliteten med distansstudier är det rimligt att anta att studieformen blir allt vanligare. Däremot är exakta siffror i det närmaste omöjligt att få fram i den officiella statistiken. De distansstudier som bedrivs och berättigar till studiemedel är en sak, men många läser kortare kurser – eller kurser på halvfart parallellt med arbete, arbetssökning eller familjeliv och hamnar inte med nödvändighet in i statistiken.
- Distansstudier ger fler möjligheter. På Åland kan vi inte erbjuda alla utbildningsvägar, säger lantrådet Camilla Gunell och berättar att stödet för de åländska vuxenstuderanden nu höjs så att fler ska ha råd med omskolning. Det är viktigt att fler kan ta möjligheten till en andra chans eller att byta bana, fortsätter Gunell.
På Åland har vuxenstudiepenningen länge sett likadan ut, men på senare tid har landskapsregeringen försökt skapa bättre förutsättningar för vuxenstudier generellt genom att bland annat se över vuxenstudiepenningen. Detta har resulterat i att från och med augusti 2016 blir beloppet förhöjt och maximitiden för utbetalning av vuxenstudiepenning förlängd, något som kommer att ge mer utrymme för individen och bättre möjlighet att de facto täcka in en omskolning (från 18 till 27 månader). Tanken är att skapa möjligheter, höja kompetensen och genom distansutbildning också öppna upp till utbildningar i andra former eller som kanske inte finns bland åländska utbildningsarrangörer.

Suzanne Five.

NVL fyller 10 år. För att ta reda på vilken betydelse nätverk har för utvecklingen av vuxnas lärande i Norden har DialogWeb frågat människor som är aktiva i olika NVL-nätverk. Suzanne Five är aktiv i Fängelseundervisningsnätverket. Till vardags sitter hon i Kriminalomsorgens sentrale forvaltning (KSF).

Hva er betydningen/nytten av å arbeide i nettverk for deg og/eller din organisasjon?

Den umiddelbare nytten er at det gir økt kunnskap for meg som deltaker og dermed også for organisasjonen jeg representerer. Det er ofte nyttig og hensiktsmessig å se hva andre land gjør på et område, da dette gir økt kunnskap om fagfeltet.

I forhold til nettverket som arbeider med opplæring for innsatte i fengsel, tar hvert land utgangspunkt i sin innsattgruppe, landenes organisering av utdanning, gjeldende lovverk, føringer og tilgjengelig ressurser. De ytre rammene varierer fra land til land og man får en bedre forståelse for hvorfor det enkelte land velger sine løsninger. Det er inspirerende å komme frem til fagområder som Nettverket kan samarbeide om, og som samtidig kan brukes i det enkelte lands utvikling på området.

Hvordan har arbeidet i et NVL-nettverk hjulpet deg i arbeidet?

Gjennom nettverkssamarbeidet får jeg utvidet perspektivet, man kan få bekreftelse på at man er på rett spor, eventuelt kan bruke det som et korrektiv. Jeg opplever at dette bidrar til økt refleksjon over eget arbeid. Jeg har også opparbeidet meg et nettverk som jeg kan benytte i forbindelse med andre saker jeg arbeider med.

Deltakelse i nettverket bidrar også til å øke min generelle kompetanse på ulike områder, for eksempel å arrangere større internasjonale konferanser og samarbeid med forskere fra ulike land. Videre har jeg fått økt kunnskap om de nordiske landenes språk og kultur. Det er viktig å finne egnede måter å spre den kunnskapen man erverver gjennom deltakelse i Nettverket på.

Mer om Fängelseundervisningsnätverket


John Dalsgar∂.

NVL fyller 10 år. För att ta reda på vilken betydelse nätverk har för utvecklingen av vuxnas lärande i Norden har DialogWeb frågat människor som är aktiva i olika NVL-nätverk. John Dalsgår∂ är aktiv i Valideringsnätverket. Till vardags jobbar han vid Yrkisdepilin.

1. Vad är betydelsen/nyttan av att arbeta i nätverk för dig och/eller för din organisation?

Min organisation, Yrkisdepilin, administrerer alle de færøske yrkesuddannelser enligt lovgivningen og er den instans i det færøesk uddannelsesministerie som har ansvaret for udviklingen af disse uddannelser.

Naturligt er opgaven at forberede, koordinere og implementere validering inden for erhvervsuddannelserne lagt til Yrkisdepilin.

Validering er et forholdsvis nyt område inden for den færøske uddannelsessektor, som ingen resourser har været allokeret til. Derfor er vi nødt til at starte op fra grunden. Vi er nødt til at tage hensyn til mange forskellige interesser og interessentgrupper. Vi skal opbygge det faglige grundlag inden for vejledning og selve den faglige vurdering. Disse kompetencer har vi i ret så begrænset omfang.

De resultater som valideringsnetværket har frembragt på dette område har vist sig at være af utrolig stor betydning for det arbejde som de færøeske myndigheder har sat i gang vedrørende validering på Færøerne. Uden det nordiske netværk for validering ville denne opgave være næsten umulig for os at løse på en forholdsvis enkel og klar måde og inden for en overskuelig tidsperiode.

2. Hur har arbetet i ett NVL-nätverk hjälpt dig i arbetet?

Konkret har vores deltagelse og arbejdet i NVL-netværket været af umådelig stor betydning, i og med at vi på omkring to år nu er ved at være klar med selve lovgivningen om validering på Færøerne. Vi fik love om realkompetencevurdering vedtaget for et år siden, og vi har et forslag til bekendtgørelse klart til høring nu inden sommeren. Samtidig har vi en god fornemmelse af, hvordan det samlede valideringssystem kan organiseres på Færøerne. Det arbejde, som er blevet gjort i forbindelse med Roadmap 2018 har været en stor hjælp for vores arbejde med at forberede realkompetencevurdering på Færøerne. Her har vi alle tænkelige problemer vedrørende validering bragt frem i lyset på en gang, og vi kan effektivt vælge indsatsområde efter behov, på en meget overskuelig måde.

Det har også været særdeles nyttigt at kunne spørge de andre i netværket når der har været spørgsmål af nogen slags.


NVLs Valideringsnätverk


Ingibjörg E. Guðmundsdóttir.

NVL fyller 10 år. För att ta reda på vilken betydelse nätverk har för utvecklingen av vuxnas lärande i Norden har DialogWeb frågat människor som är aktiva i olika NVL-nätverk. Ingibjörg E. Guðmundsdóttir är aktiv i nätverket Kompetens ur arbetslivsperspektiv. Till vardags jobbar hon vid The Education and Training Service Centre (ETSC)..

Vad är betydelsen/nyttan av att arbeta i nätverk för dig och/eller för din organisation?

- NVLs nettverk har gitt særdeles viktige innspill til arbeidet i Arbeidslivets opplæringssenter på Island (FA). FA, er en samarbeidsarena for arbeidsmarkedets parter og har en ledende rolle i utviklingen av utdanning, realkompetansevurdering og veiledning for de som ikke har fullført utdanning fra videregående skole. Flere av NVLs nettverk arbeider på samme fagområder og FA dekker. Det har ført til stor synergi mellom NVL og FA. Det at FAs medarbeidere har aktivt deltatt i NVLs nettverk har gjort at vi kan være på frontlinjen i utviklingen på respektive områder. Det har vært uvurderlig å kunne drøfte utfordringer med Nordens mest prominente spesialister innenfor hvert fagområde. Fra vår side har vi bidratt med perspektiver som ikke alltid er lett å nå fram med eller å ha tilgang til på grunn av måten vi arbeider på. På FAs initiativ har nye nettverk blitt etablert, nå sist et nettverk som handler om kompetanseutvikling i arbeidslivet. Nettverket ”Kompetanse sett fra arbeidslivet” ble etablert i 2014 og jeg har deltatt i forberedelsene til etableringen. I nettverket møtes representanter fra arbeidsgiverorganisasjoner og organisasjoner til lønnsmottakere i hele Norden for å drøfter saker angående utdanning og kompetanseutvikling på arbeidsmarkedet. Første møte i nettverket var i Køge i Danmark i mars 2015. Det var enormt nyttig, morsomt og opplysende. Samarbeidet lover derfor godt. Det var interessant å høre hvor like mange av utfordringene som vi arbeider med i de ulike landene er og det blir spennende arbeidsoppgave å løfte frem felles forslag for forbedringer.

Hur har arbetet i ett NVL-nätverk hjälpt dig i arbetet?

- Arbeidet i NVLs nettverk har for meg vært den beste videreutdanning en kan få i arbeidssituasjonen. I Norden har vi en viss felles forståelse i kraft av våres kulturelle bakgrunn, men utviklingen av forskjellige fagområder har likevel vært ulik, og derfor også erfaringene og utfordringene. Dialogen mellom spesialister innenfor forskjellige områder av voksnes læring innebærer av den grunn ikke bare et krav om forståelse for forskjellige meninger men også muligheter for nytenkning. Samarbeidet med forskjellige nettverk i NVLs regi har vært uvurderlig for mitt arbeid med utviklingen av saksområder vedrørende voksnes læring.

Mer om Nätverket Kompetensutveckling sett från arbetslivet


Torhild Slåtto

NVL fyller 10 år. För att ta reda på vilken betydelse nätverk har för utvecklingen av vuxnas lärande i Norden har DialogWeb frågat människor som är aktiva i olika NVL-nätverk. Torhild Slåtto är medlem av DISTANS-nettverket. Till vardags är hon direktör för Flexibel Utdanning Norge.

Hva er betydelsen/nyttan av att arbeta i nätverk för dig och/eller din organisasjon?

- Jeg ønsker å være et lærende menneske, og min organisasjon, Fleksibel utdanning Norge (FuN), skal være en lærende organisasjon. Da trenger vi nettverk, lokale nettverk, nasjonale, nordiske, europeiske og globale nettverk.  Nytten ligger i tilgangen til andres erfaringer og kunnskaper, og mulighetene til å prøve egne erfaringer opp mot andres gjennom diskusjon og idéutveksling. I skrivende stund er jeg på vei hjem fra en europeisk konferanse om fleksibel og online utdanning, arrangert av den europeiske organisasjonen for tilbydere av nettbasert utdanning. Vi har drevet nettverksbygging i tre dager. Vi har knyttet nye kontakter på kryss og tvers i Europa og også til USA og Kina. Det betyr noe for meg personlig - jeg er beriket. Det vil vise seg å ha konkret nytte den dagen vi for eksempel trenger en foredragsholder på et aktuelt tema, eller jeg har behov for å vite mer om et sak som var oppe på konferansen. Da har jeg mange å spørre, og mange som vil ønske å dele. Deling er nettverkets idé og styrke.

Hur har arbetet i ett NVL-nätverk hjälpt dig i arbetet?

- Midt i rekken av mine ulike nettverk finner jeg nordiske NVL, og spesielt DISTANS-nettverket, som er et av NVLs eldste nettverk, og som jeg har vært med i siden starten senhøstes 2005.

Gjennom DISTANS-nettverkets egne møter har jeg delt mye og lært mye. På nettverkets mange konferanser, seminarer og symposier har vi møtt et stort antall personer som jobber med voksnes læring over hele Norden. Jeg har sett kompetanse koplet med genuin innsats – på danske øyer, i svensk gruvelandskap, islandske fiskevær, norske samiske områder – og i de selvstyrte områdene, Færøyene, Åland og Grønland. Dette har gitt meg kunnskap og forståelse med et dypere og bredere perspektiv enn min egen norske andedam.

Et par eksempler på hvordan nettverksarbeidet kan være til konkret hjelp i det daglige arbeidet. Finske Taru Kekkonen har en stab av dyktige nettveiledere på skolen sin. Gjennom intervju med noen av veilederne har jeg formidlet deres arbeidsmetoder, erfaringer og refleksjoner til lesere Norden rundt. Slik videreformidling av kunnskap og erfaring gjør vi ofte og mye i DISTANS. Et annet eksempel: En av FuNs medlemmer skal på studietur til et av nabolandene, de spør etter kontakter, og jeg har straks et par navn å gi dem. En annen av FuNs medlemmer skal ha en konferanse, og spør om jeg kan foreslå en foredragsholder på et gitt tema. Takket være det nordiske nettverksarbeidet kan jeg nevne flere. I min kontakt med norske politikere kan jeg for eksempel gi aktuell informasjon om hvordan finnene og islendingene prøver å løse sin drop-out-problematikk.  Ved å delta i et nordisk nettverk over tid tror jeg også at vi utvikler en fellesnordisk holdning. Jeg har lyst å sitere noen linjer fra Rolf Jakobsens dikt «Se oftere mot nord». Det beskriver Norden for meg.

Vinterens flammehimmel,
sommernattens solmirakel.
Gå mot vinden. Klyv berg.
Se mot nord.
Oftere.

Läs mer om DISTANS



NVL fyller 10 år. För att ta reda på vilken betydelse nätverk har för utvecklingen av vuxnas lärande i Norden har DialogWeb frågat människor som är aktiva i olika NVL-nätverk. Helga Arnesen är medlem av Alfarådet. Till vardags är hon underdirektør i Vox, avdelingen för norskopplæring og integrering.

Vad är betydelsen/nyttan av att arbeta i nätverk för dig och/eller för din organisation?

- Vox  ble gitt ansvar for å utvikle læreplaner i norsk og samfunnskunnskap for voksne innvandrere og for etterutdanning av lærere som underviste i voksenopplæringen.

En faglig problemstilling som umiddelbart oppsto, var hvordan tilrettelegge læreplan og opplæring for deltakere med ingen eller bare kort skolegang fra hjemlandet.

Bruk av morsmål  hadde vært forsøkt med blandet suksess, i noen kommuner gikk det bra, i andre ikke. I Norge var det ikke et fagmiljø på høyskole- eller universitetsnivå som forsket på dette. Hvor skulle vi henvende oss?

Siden en av mine medarbeidere ble med i arbeidet rundt rapporten Alfabetiseringsundervisning i Norden (2007)  kom jeg og også Vox med i arbeidet rundt alfabetisering av voksne. Dermed kom vi med i et fagmiljø som på alle måter ble viktig for oss og det arbeidet vi sto overfor. Jeg ble valgt som nordisk koordinater eller leder for nettverket. Dette er et fagfelt som i alle de nordiske land er lite, men som gjennom samarbeidet kunne vokse seg større og viktigere.

Den store milepælen for meg  var arbeidet med «Kompetensbeskrivning av Lärare « som i  alle deler var en  prosess hvor lærere fra alle de nordiske land deltok konkret i utformingene av kunnskapsmålene. Denne prosessen fikk konkret betydning for det arbeidet Vox gjorde i forbindelse med ny læreplan i 2012 og for arbeidet med nye norskprøver.

Hur har arbetet i ett NVL-nätverk hjälpt dig i arbetet?

- Arbeidet med  alfabetiseringskonferansene og kompetansebeskrivelsene hadde preg av et felles løft. Arbeidet ga en fortrolighet med de andre i nettverket  og ga meg og min arbeidsplass tilgang til fagpersoner i andre land som vi kunne spørre når det var noe vi lurte på. Dette har vi i stor grad benyttet oss av i mange situasjoner. Samarbeidet har gått alle veier, og vært til stor nytte og glede.

Läs mer om Alfarådet


Hans Mikkelsen.

NVL fyller 10 år. För att ta reda på vilken betydelse nätverk har för utvecklingen av vuxnas lärande i Norden har DialogWeb frågat människor som är aktiva i olika NVL-nätverk. Hans Mikkelsen är medlem av nätverket Vuxenpedagogik och innovation. Till vardags är han chefskonsulent på IBA Ervhervsakademi i Kolding. 

Vad är betydelsen/nyttan av att arbeta i nätverk för dig och/eller för din organisation?

- Min organisation, Erhvervsakademi Kolding, har gennem flere år både opbygget og deltaget i netværk, et arbejde som overordnet har til formål, at styrke og udvikle videngrundlaget for akademiets virke.

Det har således stor strategisk værdi at deltage i netværk og akademiet prioriterer deltagelse i netværk, der beskæftiger sig med emner inden for disse fokusområder: praksis, dvs. undervisernes tilegnelse af relevant viden om centrale tendenser, udvikling, dvs. undervisernes deltagelse i forsøg- og udviklingsarbejde og endelig undervisernes forskningsfelter inden for de erhverv, som akademiets uddannelser henvender sig til.  

Hur har arbetet i ett NVL-nätverk hjälpt dig i arbetet?​

- Netværket tog sit spæde afsæt i sommeren 2013 og er landet med en moden afklaring her i sommeren 2015, om hvorledes vi kan omsætte vores nye viden gennem forskningsstøttede pilotprojekter sammen med virksomheder.
Dette arbejdsforløb i vores NVL netværk, har været til stor inspiration for mig. Inspirationen er kommet gennem netværkets udviklingsorienterede proces, hvor vi som deltagere, sammen med de forskere der er tilknyttet, har sammenkædet og integreret viden fra praksis, udvikling og forskning i et sæt grundlæggende principper for praksisorienteret læring, som kan stimulere entrepreneurial mindset.

Ikke mindst er jeg blevet inspireret i mit eget arbejde, ved at deltage i netværkets spændende og udfordrende arbejdsproces, med en heterogen gruppe sammensat på tværs af Norden, der arbejder sammen om at udvikle et fælles voksenpædagogisk afsæt for udvikling af entrepreneurial mindset.

Läs mer om nätverken för vuxenpedagogik


Anni Karttunen

NVL celebrates its tenth anniversary. To find out what meaning networks can have for the development of lifelong learning in the Nordic countries DialogWeb has asked network members from various NVL networks. Anni Karttunen is a member of the Validation network.

What is the importance of working in networks for you and your organisation?

- I started working in the NVL’s expert network for validation in 2005. It has been a fantastic journey and a learning opportunity from many different viewpoints.

I remember in the beginning the experts from different countries were coming and going and it was difficult to find stability and a common direction within the network. Over time, the situation stabilized and now the expert network for validation is a closely-knit group of passionate, dedicated professionals, who have become more than just colleagues. We are Friends with a capital F. We have been able to build trust and find a common language and a direction with validation despite the fact that validation procedures vary and developments are at different stages in the Nordic countries.

Undoubtedly, the biggest benefit of the network is that there are experts just a Skype call away. If in doubt, ask the network! If I need partners in a project or if I need study visit places, I can always approach the members of the network and know for sure that the co-operation will be easy and of high quality. On the other hand, the validation expert network is connected to other networks and this has resulted to a beneficial cooperation. For example, the European Commission, Cedefop, the Observal Net as well as the Unesco Life Long Learning Centre are co-operating with the NVL validation network for mutual benefits: the NVL network gets first-hand information on the validation developments within the EU and even on a global scale and has easy access to an even wider expertise base. They get our expertise and insights and help in disseminating e.g. new policies. Again, we get more visibility when we work together in organizing seminars or other types of cooperation together with other networks and organizations.

During these ten years, the validation network has developed many tools, carried out research, arranged seminars, but most of all discussed many of the challenges that each country is facing with validation. All these activities have made me understand my own context in a deeper and more critical way and helped me to understand how validation isarranged and how it is developed in other countries.

In what ways has your participation in an NVL network helped you profesionnally?

- My job as a European Educational Expert entails a lot of training of trainers, developing validation and guidance systems in other countries (both in the EU and outside). It has been very beneficial to use the Nordic countries as examples of how validation can be developed and implemented in various ways and still have the same objectives and outcomes for the society, working life and the individual. This has also improved my capability to see validation from various angles and help Finnish organizations (e.g. in the non-formal sector and Higher education) to develop validation procedures that are fit for purpose for their organization.

The NVL validation expert network has provided me with new opportunities within my own sphere of work. I, as well as many of my other network colleagues, are the country rapporteurs for the European Inventory on Validation of Non-formal and Informal Learning. I have been able to use many of the tools developed within the network in my daily work as an international expert, e.g. in Ukraine, Russia and Egypt, and in the training of trainer sessions in Finland and other EU countries. My own work and expertise has gained a lot of visibility through the NVL network and provided me with opportunities to work with various European organizations, such as EAEA, the European Training Foundation, Cedefop, Bertelsmann-Stiftung just to mention a few.

I would not be me without the network.

Read more about the NVL Validation Network



Etter ti år som nøkkelperson og primus motor for Nordisk nettverk for voksnes læring (NVL) er Antra Carlsen midtpunkt i nettverkets tiårs-markering. Selv vil hun nok protestere mot å være midtpunkt. Hun ønsker å være koordinatoren, organisatoren og fasilitatoren. Mange vil si at hun er Nettverksbyggeren med stor N. Antra er oppvokst i Latvia, flyttet til Sverige for å jobbe ved Nordens folkliga akademi (NFA), hun bor i Danmark og har kontoret sitt i Norge. I ti år har hun reist i nord og sør og øst og vest i de nordiske landene og selvstyreområdene. Kanskje er hun blitt mer nordisk enn noen. I alle fall har hun betydelig kunnskap om Norden og oss som bor her.

Antra kom første gang til Norden som voksen og ble slått av friheten og åpenheten. Hun var lektor i lingvistikk ved universitetet i Riga, og hadde i 1992 en studietur for studentene sine til Follo folkehøgskole i Norge.

- Jeg opplevde to verdener, min latviske hverdag med et system som var gått i lås. Vi kunne ikke ytre oss om historie og politikk, og om det vi hadde mistet i sovjettiden. I den andre verdenen møtte jeg det åpne, skandinaviske systemet med frihet og trygghet, og med en jevnbyrdighet mellom lærer og studenter. Det gjorde et stekt inntrykk på meg.

Et lite hus ved havet

Når Antra forteller om sin oppvekst gjør det også sterkt inntrykk – på tilhøreren. Latvia opplevde friheten i mellomkrigstiden, men så kom sovjettiden med tvang og ufrihet. Hun forteller:
- Besteforeldrene mine var bønder og eide jord. Alle som hadde eiendom eller utdanning ble straffet for det. De ble fratatt alt de eide og deportert til Sibir. Besteforeldrene mine greidde å rømme. De gjemte seg for myndighetene, og etablerte seg på nytt i et lite hus et sted ute ved havet. I årene før jeg begynte på skolen var jeg mye her hos dem, mens foreldrene mine bodde i Riga. Bestefar fortalte ofte historier om det som hadde skjedd, men utad kunne vi ikke snakke om det.

Skolegang, studier og en akademisk karriere i Riga syntes å være en bra og sikker framtid for Antra. Men studiebesøket i Norge hadde også skapt en interesse nordover mot Skandinavia. Samtidig åpnet nordiske land seg mot Baltikum og inviterte dem inn i ulike samarbeidsprosjekter. I 1992 fikk Antra tilbud om å undervise på et seksukers-kurs om voksenutdanning ved Nordens folkliga akademi i Gøteborg.  Deltakerne kom fra flere østeuropeiske land. Så fulgte tilbud om en prosjektlederjobb i et baltisk program ved NFA. Hun takket ja, tok med seg karriereplanene og begynte parallelt med jobben på sin PHD ved universitetet i Gøteborg.

Kritikk – og takk

-  Jeg fikk kritikk for at jeg forlot Latvia i en tid der det var behov for at vi alle skulle være med og bygge opp landet. Men noen år senere fikk jeg faktisk takk for at jeg jobbet med Nordisk ministerråds program for samarbeid med Baltikum.

Antra ble i Sverige, hvor hun jobbet med voksnes læring og nordisk-baltisk samarbeid i NFA. Arbeidet på dette mer praktiske planet ble viktigere for henne enn den akademiske karrieren. Hun la bort PHD-planene sine. Da NFA (1968-2003) ble lagt ned, fortsatte hun arbeidet sitt ved Nationellt centrum för flexibelt lärende (CFL) i Hässleholm. Men så kom planene om det nordiske nettverket for voksnes læring, og Antra ble oppfordret til å søke lederjobben.

Visjon om nordisk nytte

1. januar 2005 gikk startskuddet for NVL.
- Hva var din visjon for NVL da du skulle sette i gang som hovedkoordinator for det nyetablerte nettverket?

- Min visjon var et dynamisk og fleksibelt nettverk, basert på behov og nytte. Vi skulle ta initiativ til dialog og bidra til nordisk nytte gjennom informasjon, møteplasser, nettverk og prosjektarbeid. Jeg la stor vekt på det tverrsektorielle samarbeidet mellom ulike utdanningsarenaer og på ulike utdanningsnivåer.  

- Hvordan har du opplevd å bære ansvaret for NVL i de ti årene som snart er gått?
- Jeg har hele tiden hatt dyktige folk med meg. I en nettverksorganisasjon som NVL kan vi sette i gang og få raskere resultater enn i en institusjon. Vi kan drive det videre i et raskere tempo. Det som kanskje har vært tyngst er når vi har hatt skifte av koordinatorer, og hvis et land har vært dårlig dekket i en overgangsperiode, det har nok stresset meg.

Friheten, åpenheten og mulighetene

- Gjennom ti år har du sett Norden og Nordens mennesker på mange steder og i mange sammenhenger. Hva assosierer du først og fremst med Norden i dag?
- Folk sier hva de mener, rakt på sak. I arbeidssituasjonen blir en bedømt profesjonelt for den jobben en gjør, uavhengig av kjønn, det er viktig! Dessuten forbinder jeg Norden med nærhet til natur. Rent hav og skog!

- Hva ser du som det beste ved de nordiske land per i dag? Og det verste?
- Det beste er friheten, åpenheten og mulighetene.
- Det verste er kanskje at en kan bli fornøyd med det en har oppnådd, en våger ikke å teste ut nye saker, våger ikke eksperimentere og prøve noe nytt, men kjører altfor mye i samme spor…

Målrettet, aktiv …

- Beskriv deg selv med fire ord?
- Målrettet, strukturert, aktiv, frittalende. Aktiviteten er viktig, enten det er løping på beina eller på ski. Jeg søker en balanse mellom å jobbe med hjernen og drive fysisk aktivitet på fritid.

- Fortell om en typisk arbeidsdag i jobben din?
- På en typisk dag skal jeg ut og reise, starter hjemmefra i 4-5-tiden. Så er det møte eller konferanse når jeg kommer fram. Deretter går turen gjerne videre til et nytt møte og nye samtaler, før jeg ankommer hotellrom og seng om kvelden.

-  Når du kikker deg tilbake, hva har du gjort som du selv er særlig glad for og kanskje også stolt av?
- Jeg er særlig glad for at jeg byttet min akademiske karriere med å jobbe for voksnes læring. Det er givende og har mer konkret nytte enn å undervise i lingvistikk, som var mitt fag.

- Dersom du som jobb å være som nordisk minister for voksnes læring, hvilke tiltak ville du da satse på?
- Jeg ville brukt mer penger på nettverksarbeid ut av Norden, til Europa og verden for øvrig. Jeg ville ønske at vi kunne speile oss mot andre deler av Europa. Dessuten ville jeg satse på å gjøre livslang læring mer synlig på nordisk plan. Hva med en samlet satsing i form av en læringsfestival og utdeling av en pris for livslang læring?

En kjempefestival for livslang læring?

Vi sier takk til Antra for intervjuet og for åpne og oppriktige svar. Så ser vi fram til NVLs neste ti år. Kanskje legges veien om for å prøve nytt og skape blest om livslang læring. Kanskje kan Antras festivalidé realiseres. Hva med en fargerik kjempefestival med stafett Norden rundt, prisutdelinger, kunnskapsdeling, nettverksbygging? Mye fysisk og mye på nett, alt sammen for å øke voksnes læring?

FAKTABOKS:

Navn: Antra Carlsen (47)
Land: Bosatt i Danmark, kontor i Norge
Nåværende stilling : Hovedkoordinator i Nettverk for voksnes læring
Høyeste formelle utdanning: Master i engelsk språk og lingvistikk
Roller i nordisk sammenheng: Medlem av styringskomité for Infonet (EU)
Reisedøgn: 35-45 reiser, minst 80 reisedøgn per år


Privat     Hanus Toftheyggj i hjemlige omgivelser. Hanus har studeret jura som fjernstudier på Fjarlestrardepilin i Vágur.

I dag er der talrige muligheder for at uddanne sig via fjernstudier, en uddannelsesform, der rummer utallige muligheder, og især er gavnlig for folk, der er bosat i udkantsområder.

DialogWeb har undersøgt, hvordan beboere og myndigheder i Åland og i Vágur, en mindre bygd i Suðuroy på Færøerne, har grebet fjernuddannelsens muligheder og udfordringer an.

 

Artiklen er forfattet på dansk og svensk.

Drömmen blev sann

Att studera som vuxen är inte alltid ett självklart steg att ta. Trots att viljan finns kan det vara mycket som gör att pusslet blir problematiskt. I Åland tog Ann Eriksson steget och började studera vid Högskolan på Åland, men efter första året kom livet emot och studieuppehållet blev ett faktum. Ann läste sitt första år av sjukskötarutbilningen vid Högskolan på Åland, men möttes av en verklighet där ekvationen studier, familj och ekonomi inte riktigt ville gå ihop.

Som ensamförsörjare förutsatte studiestödet att Ann jobbade extra, men med krav på en daglig närvaro i skolan blev situationen ohållbar, varför hon tog ett studieuppehåll. Småningom bestämde sig Ann för att avbryta studieuppehållet och istället försöka slutföra sina studier på distans via Novia, Finlands största svenskspråkiga yrkeshögskola.

- Jag behövde ett annat upplägg. Mer praktik och 2, 4, 5 närvarodagar i månaden kändes mer som en ”husmorssemester” och så gick det att kombinera med att jobba extra för att få ekonomin att gå ihop. Men jag vet inte hur det hade gått utan stort stöd av mamma. Säger Ann som numera har examensbevis som både sjukskötare och hälsovårdare.

Ann vet inte hur livet skulle ha sett ut om hon inte tagit chansen att läsa utbildningen på distans. Risken att studieuppehållet i slutänden hade betytt avbrutna studier är inte obefintlig. Idag är Ann tacksam över sitt nya jobb på hälsocentralen och konstaterar att distansstudierna var ett bra sätt för henne att studera på.

- Distansutbildning ger frihet, kanske speciellt för vuxna med barn då det går att kombinera studieliv och familjeliv på ett annat sätt säger Ann.

Fler möjligheter

Med it-utvecklingen och flexibiliteten med distansstudier är det rimligt att anta att studieformen blir allt vanligare. Däremot är exakta siffror i det närmaste omöjligt att få fram i den officiella statistiken. De distansstudier som bedrivs och berättigar till studiemedel är en sak, men många läser kortare kurser – eller kurser på halvfart parallellt med arbete, arbetssökning eller familjeliv och hamnar inte med nödvändighet in i statistiken.

- Distansstudier ger fler möjligheter. På Åland kan vi inte erbjuda alla utbildningsvägar. säger lantrådet Camilla Gunell och fortsätter med att berätta att stödet för de åländska vuxenstuderande nu höjs så att fler ska ha råd med omskolning. Det är viktigt att fler kan ta möjligheten till en andra chans eller att byta bana, fortsätter Gunell.

Bättre förutsättningar för vuxenstudier

På Åland har vuxenstudiepenningen länge sett likadan ut, men på senare tid har landskapsregeringen försökt skapa bättre förutsättningar för vuxenstudier generellt genom att bland annat se över vuxenstudiepenningen. Detta har resulterat i att från och med augusti 2016 blir beloppet förhöjt och maximitiden för utbetalning av vuxenstudiepenning förlängs, något som kommer att ge mer utrymme för individen och bättre möjlighet att de facto täcka in en omskolning (från 18 till 27 månader). Tanken är att skapa möjligheter, höja kompetensen och genom distansutbildning också öppna upp till utbildningar i andra former eller som kanske inte finns bland åländska utbildningsarrangörer.

Vágur på Færøerne: Indsats på flere fronter

Vágur er en bygd med 1330 indbyggere, der ligger i Suðuroy, den sydligste ø på Færøerne. Det tager 2 timer med færge fra Suðuroy til Torshavn, hvor Færøernes Universitet og mange af Færøernes andre tilbud om uddannelse er placeret.

I Vágur vil kommunen med Center for Fjernstudier, eller Fjarlestrardepilin, arbejde på flere fronter. Som i mange andre, mindre bygder på Færøerne tæller fraflytning til større pladser også blandt udfordringerne for kommunalpolitikerne i Vágur.

Da hovedårsagen til fraflytningen ifølge borgmester Dennis Holm er uddannelse, besluttede kommunen i 2013 at oprette Fjarlestrardepilin, eller Center for Fjernstudier.

– Vores indsats er på flere fronter. Vi ønsker at give folk en mulighed for uddannelse, vi ønsker at beholde så mange som muligt i kommunen, og vi vil skabe gode rammer for et studiemiljø til dem, der tager uddannelse i Suðuroy, siger Dennis Holm.

Forpligtelser og uddannelseslyst

Under alle omstændigheder er det at være studerende ensbetydende med en stor og selvstændig indsats. Forskellen er, at på universitetet kan man socialisere med andre studerende, mens man ved at følge fjernundervisning er mere alene om udfordringen. Så man oplever ikke den sociale del ved at være studerende, men de, der tager en uddannelse via Fjarlestrardepilin, er typisk på et andet stadie i deres liv, end de yngre fuldtidsstuderende, der er på campus. Mange af dem, der har kontakt med Center for Fjernstudier, har typisk stiftet familie og har fået børn og hus i en ung alder. Med familie og økonomiske forpligtelser er det ikke så nemt for dem at rejse bort for at uddanne sig, og nu har de uddannelseslystne bedre mulighed for at nå målet uden at være nødt til at rykke familien op med rode.

Rammer for studiemiljø

- Her i Vágur har mange studerende typisk arbejde ved siden af studierne, og de mangler det netværk, som kommer af sig selv for dem, der studerer på mere traditionel vis.  Med Fjarlestrardepilin har vi ønsket at skabe rammer, der er med til at facilitere et studiemiljø og give studerende i Suðuroy mulighed for at møde andre i samme situation, fortæller Dennis Holm, der for tiden er i gang med at arrangere et hold for pædagoglæsende.

– Vi har 25 tilmeldte, der er interesseret i at uddanne sig til pædagog, hvis de får mulighed for det uden at skulle rejse fra øen, fortæller Dennis Holm.

Tilbage til hjemstavnen

Efter 5 år i Danmark vendte Hanus Toftheyggj for to år siden tilbage til sin hjembygd, Hvalba, på Suðuroy. Hanus har studeret i Århus, hvor han har taget en bachelor i offentlig administration. Da hans kone fik arbejde som gymnasielærer i Suðuroy, flyttede parret tilbage til hjemstavnen, og efter to års master studier i jura ved Færøernes Universitet er Hanus nu i gang med sit speciale. Han har i løbet af sin master nydt godt af mulighederne for fjernstudier i Vágur.

– I løbet af et semester havde jeg kun et fag, som jeg har fulgt uden at skulle bruge fire timer på transport for at sejle til Torshavn og tilbage igen. Det har fungeret fint, og Fjarlestrardepilin er et godt tilbud, især hvis det ikke er muligt at rejse hjemmefra. Men jeg ville ikke tage en hel uddannelse på denne måde, fordi man kan ikke deltage i det mere sociale studiemiljø, siger Hanus Toftheyggj.

Læs mere om Center for Fjernstudier i Vágur

Av Kristianna Winter Poulsen och Helena Flöjt


Johanni Larjanko     Bertil berättar om ekologisk odling i ett socialt företag.

Et netværk under Nordisk Netværk for Voksnes Læring (NVL) har siden 2012 arbejdet med ø-samarbejde i Østersøen. Netværket har deltagelse fra Bornholm, Gotland og Åland, og har fokuseret på ø-regionernes særlige udfordringer og muligheder med henblik på at finde veje til at fastholde og udvikle lokal velfærd og bæredygtige samfund gennem læring og kompetenceudvikling. Første del af netværkets arbejde blev afsluttet med konferencen ”Voksens læring – kompetencer til bæredygtig turisme”, der blev afholdt på Bornholm i Green Solution House den 27.-28. maj 2015. På konferencen blev mulighederne for bæredygtig udvikling sat til debat og tankerne om en særlig efteruddannelse med fokus på bæredygtig turisme blev udfordret.

Bæredygtighed er mere end fokus på miljø

Afslutningskonferencen blev afholdt på Green Solution House (GSH), der blev indviet den 23. april 2015 som nyt konferencecenter på Bornholm. Hotel- og konferencecenteret bliver omtalt som turistmagnet og et udstillingsvindue for bæredygtigt design. Direktør Trine Richter fortæller, at hotellet netop er tænkt som en art eksperimentarium, hvor grønne løsninger og bæredygtige byggemetoder bliver vist frem for fagfolk og turister.

Trine Richter betragter ikke selv hotellet som en del af ’bæredygtig turisme’; et begreb man er nødt til at definere nærmere for at kunne tale meningsfuldt om det. Og det er vanskeligt, blandt andet fordi definitionen af bæredygtighed er kultur- og kontekstafhængig; det gælder således også bæredygtig turisme. I forbindelse med etableringen af Green House Solution har Trine Richter lagt sig op ad Realdanias definition, som inkluderer fire parametre: miljø, økonomi, sundhed og social bæredygtighed.

I talen om bæredygtig turisme er der ofte fokus på den miljømæssige vinkel, og etableringen af GSH flugter da også med Bornholms politiske målsætning om at være et fyrtårn inden for grønne løsninger. Ud over et gennemtænkt hensyn til miljø og klima, så er det særlige ved hotellet netop en holistisk tilgang til bæredygtighedsprincipper i byggeriet. Det omfatter blandt andet et fokus på anvendelse og inddragelse af lokale fagfolk. Med anvendelsen af lokale håndværkere, der har været nødt til at tænke nyt og innovativt for at finde de bedst mulige løsninger, bliver den læring, der bliver genereret som en del af processen, forankret i lokalmiljøet og udgør et markant bidrag til kompetenceudviklingen i lokalsamfundet.

Samarbejde er nøglen til udvikling

Et tilsvarende fokus på at anvende og samarbejde med lokale leverandører og virksomheder er kendetegnende for de øvrige lokale iværksættere og virksomheder, der blev besøgt som en del af konferencen.

Det gælder for eksempel ”Plantagen”, der beskæftiger sig med gartneri, æbleplantage og honningproduktion, og som beskæftiger psykisk sårbare og handicappede. Her har man indgået et samarbejde med en lokal hønseavler, der har hønsene gående i æbleplantagen, der på den måde bliver renset uden brug af ukrudtsmiddel eller andet. ”Plantagen” samarbejder endvidere med lokale virksomheder, hvor de ansatte kan komme i jobtræning og senere evt. i fast arbejde. Mermaid Is & Vingummi har tilsvarende fokus på at anvende lokale råvarer såsom bær, tang og råmælk i produktionen af is og vingummi.

Det lyder samstemmende fra de virksomheder, der blev besøgt, at samarbejde på tværs af sektorer er en nøgle til at sikre nytænkning; og det lokale samarbejde og engagement er kendetegnende for såvel GSH som de øvrige steder, der blev besøgt. Det store engagement og den stærke drivkraft blev af mange nævnt som en forudsætning for, at projekterne har kunnet lade sig gøre.

Trine Richter understreger, at samarbejde har været helt centralt i etableringen af GSH og en vægtig grund til at Realdania støttede projektet med 20 mio. kr. Bevillingen skyldtes ikke så meget det bæredygtige byggeri som evnen til at skabe samarbejde på tværs af sektorer og brancher, hvor det ikke er lykkedes tidligere. Trine Richter brugte da også omkring 70 % af sin tid på kommunikation, netop med henblik på at etablere, udvikle og facilitere samarbejder.

Innovative kompetencer afgørende

Samarbejde kan blandt andet være med til at generere nytænkning og nye vinkler på traditionelle udfordringer. Samarbejde og tværfaglighed kan være med til at skabe innovation, som er helt centralt når vi taler om bæredygtighed. Derfor bør fokus, ifølge Trine Richter primært være på opbygning af netværk, erfaringsudveksling og videndeling på tværs af sektorer og brancher, og i mindre grad på ’bæredygtige kompetencer’ og traditionel efteruddannelse.

Netop det, er noget NVL kan og gør. Etablering af tværsektorielt og flerfagligt samarbejde er et krav til arbejdet i NVL. NVL har derfor erfaringer, som kan bruges konstruktivt i den sammenhæng.

På den enkelte virksomhed og for den enkelte medarbejder, er det ikke så meget konkrete kompetencer, der er afgørende, som det er modet til at turde og pladsen til at måtte fejle. Medarbejderne må være omstillingsparate og selvstændige og klare til at afprøve nye ting; det kan være vanskeligt inden for brancher, der for nogens vedkommende til stadighed er præget af, at medarbejderne forventes at gøre hvad der bliver sagt.

Man kan altså ikke meningsfuldt tale om ’bæredygtige kompetencer’. Bæredygtighed – både social, miljømæssig, sundhedsmæssig og økonomisk – kan udvikles og sikres, hvis medarbejderne er innovative og kan og tør prøve nye ting og gå nye veje. Det er det tværgående samarbejde, omstillingsparatheden og det store engagement der er i højere grad afgørende for bæredygtighed end kompetencer, der kan læres via traditionel efteruddannelse.

Fakta

Konferencen ”Voksnes læring – kompetencer til bæredygtig turisme” blev afholdt den 27.-28. maj 2015 på GSH ved Rønne

Som led i konferencen var deltagerne på ”Food and Energy Tour”, og besøgte her

  • Biokraft – producerer gas fra gylle
  • Vasagård – kombination af konventionelt og økologisk griselandbrug
  • Lehnsgaard – producerer blandt andet rapskimolie og sennep af lokale råvarer
  • Plantagen – socialt gartneri, æbleplantage, honningproduktion ud fra økologiske principper
  • Mermaid Is og Vingummi – producerer is og vingummi med lokale råvarer
  • Hallegaard – der blandt andet producerer pølser baseret på gamle lokale opskrifter
  • Bryghuset, Svaneke – et af Danmarks største mikrobryggerier, der blandt andet leverer mask (affaldsprodukt fra ølbrygning) til svinene på Vasagård

-Du har världens chans att göra livsförändringar i fängelset

Ungefär 50 procent av internerna på Sveriges fängelser har endast grundskoleutbildning, eller ingen fullföljd utbildning alls. Det här är berättelsen om Peter som läste in flera gymnasieämnen under den tid han satt inlåst och som i dag lever ett bra liv med jobb och familj.
Kriminalvården     – Redan på häktet fattade de att jag var helt fel placerad. Under fängelsetiden fick jag gå till biblioteket och använda deras dator och hjälpa till och bygga en databas, och en lärare kom till mig en gång i veckan, berättar Peter som studerade när han satt i fängelse. Bilden har inget samband med personerna i texten.

Peter heter egentligen något annat, men av hänsyn till sin familj vill han inte ha sitt riktiga namn i offentligheten. Idag är han i 40-årsåldern och har familj och ett bra jobb inom kommunikation och IT på en organisation. För nio år sedan satt han i fängelse för ett grovt ekonomiskt brott.

– Jag halkade in på grund av min oförmåga att säga nej till män. Jag hade en elak styvfar som gav mig stryk, första gången var jag bara sju månader och han blev arg för att jag inte låg ner i spjälsängen, berättar Peter.

Det dysfunktionella familjelivet ledde till att Peter kände sig otroligt nedtryckt och sa ja till alla som bad honom om hjälp. Det räckte med att de sa ”du som är så duktig”.

– Jag sökte bekräftelse, men inte för den jag var utan för det jag gjorde, för jag hoppades att de då skulle tycka om mig. Under skolgången var jag otroligt tillbakadragen. När jag var tretton år blev jag diskjockey och hittade min grej. Jag trivdes med att stå ensam längst uppe på scenen, berättar Peter.

Hans sökande efter bekräftelse fortsatte. För att bli omtyckt måste han bli bäst på det han gjorde, trodde han. Och han blev en känd DJ i norra Sverige.

– När jag var 26 år flyttade jag till Göteborg. Jag hade hamnat i dåligt sällskap i min gamla hemstad, många använde droger. I Göteborg visste ingen vem jag var och jag gick från att vara jättekänd till att bli ”ingen”. Jag flydde till alkoholen, men på jobbet var jag exemplarisk och slog kassarekord när jag jobbade i barer. Vid ett tillfälle mådde jag så dåligt att jag försökte ta livet av mig.

Ödesdiger väg

Han lämnade tillfälligt restaurangbranschen och blev så småningom rekryterad till ett IT-företag. Där arbetade också den person som ledde in honom på en ödesdiger väg. Kollegan frågade: Har inte du jobbat i restaurangbranschen, vill du komma till Strömstad och hjälpa till med en restaurang och hotell? Det finns ändå ingenting att göra i IT-företaget på sommaren.

Problemet var att restaurangen inte fick alkoholtillstånd, så de måste göra en vinstbolagsaffär. Peter kollade upp vad affärerna innebar och allt såg lagligt ut. Han skrev på pappren utan att veta att kompanjonerna hade näringsförbud på grund av tidigare brottslighet. Företaget stod i Peters namn. 2003, när polisen upptäckte brottet, bodde Peter utomlands och visste inte att han hemma i Sverige var anhållen i sin frånvaro för bokföringsbrott och grova skattebrott. Först när han kom hem 2006 fick han av sin advokat veta att ”det här ser inte bra ut, ta med tandborsten och förbered dig på att sitta i häktet”.

Enligt Peter måste de som genomförde de olagliga affärerna ha sett att Peter var en sådan som det ”gick att köra med”.

– Jag hade ju varit på möten i fina konferenssalar med stora företagsledare, ekonomichefer och vd:ar. Representanter från banken var där och bjöd på kaffe. Om vi hade suttit i en skruttig källare hade det varit en annan sak, säger Peter.

– När jag satt på häktet i väntan på rättegång tänkte jag att det var lika bra att göra något bra av saken. Några jobb fanns inte på häktet så jag bestämde mig för att läsa upp några ämnen med sikte på att bli dataingenjör.

Läste in gymnasieämnen

Efter rättegången, då han dömdes till tre års fängelse, åtta års näringsförbud och en och en halv miljon i skatteskulder, flyttades han till anstalten Högsbo utanför Göteborg. Under fängelsetiden hann han läsa in Matte A, B och C, Fysik A och webbdesign. Han fick bra betyg i alla ämnen.

De flesta interner som Peter mötte i fängelset saknade helt studiemotivation.

– De har världens chans att göra livsförändringar i fängelset! Där finns jättefina verktyg. Det är en barnlek att sitta inne – du blir serverad mat tre gånger om dagen, du kan träna och läsa böcker... Men många är bara missnöjda med att de inte får tillräckligt med sömnmedel när de ska sova. De sa: Jag vägrar att snickra stolar, då sitter jag hellre här och låtsas studera. Sedan satt de bara och spelade ”mulle” och drack kaffe. Läraren sa: Ska ni vara här måste ni åtminstone öppna böckerna, annars får ni ingen dagersättning, berättar Peter.

Han menar att var och en måste ta ansvar för sina handlingar och inte bara skylla på samhället. Det säger han, trots sin egen dysfunktionella barndom.

– Jag hade kanske haft en helt annan bakgrund om skolan eller socialtjänsten hade klivit in tidigare. Jag gjorde många pojkstreck, som att krascha fönsterrutor. Min mamma lämnade min styvfar till slut och blev ensamstående med fyra barn. Ofta var det ingen som brydde sig om vad jag gjorde. På gymnasiet satt mamma i växeln på skolan och då tvingade hon mig att gå på lektionerna.

En del tycker inte att den som dömts för ett brott ska ha rätt att studera och ifrågasätter varför grova brottslingar ska få förkovra sig och ta studieplatser från andra, när de avtjänar sina straff.

– Då får man styra utbudet av studier, menar Peter och konstaterar att det finns många regler och begränsningar innanför fängelsets murar. Internerna får exempelvis inte läsa kemi. När Peter läste fysik tog läraren ändå in stålstavar, stålkulor och elutrustning eftersom han hade fullt förtroende för Peter.

Permissionen var svårast

Det jobbigaste var inte att vara inlåst – utan omställningen när han släpptes ut på permission. Som den där gången när han fick fyra timmars permis på julafton.

– Jag åkte hem efter två timmar för jag klarade inte omställningen. Det var fullt med folk och det gamla beteendet fanns kvar i alla mina familjemedlemmar samtidigt som jag själv hade gått vidare, säger han.

Peter har idag ett bra jobb som IT-chef på en organisation. Han har också en fru och två små barn. Han tackar KBT-terapeuten på Högsbo för att hans liv är så bra nu. Det var hon som uppmärksammade honom på det stora bekräftelsebehov han hade med sig från barndomen.

– Hon lärde mig att säga nej. När jag skulle få mitt första barn kontaktade jag henne för att jag var orolig för hur jag skulle hantera föräldraskapet eftersom jag hört att man ofta upprepar misstag som föräldrarna begått. Hon sa: ”du är den som motgår allt det. Jag är inte ett dugg orolig”. Och hon hade rätt, jag gör precis tvärtom mot vad min styvfar gjorde, jag ger mina barn mycket kärlek, trygghet och värme, säger Peter.

Peter har idag ingen kontakt med styvpappan. Däremot träffade han sin biologiska far för första gången när han var trettio år. De har nu tagit upp kontakten och barnen får träffa sin farfar. Enligt pappan var det styvfadern som hotade honom så att han aldrig vågade ta kontakt med Peter när han var liten. Men Peter ältar inte. Han har lagt hela historien bakom sig.


Gymnasiestudier prioriteras på Sveriges fängelser

Trots att det generellt är svårt för dömda brottslingar att komma in i ett vanligt liv efter avtjänat straff, ger Lena Broo, chef för sektionen för vuxenutbildning på Kriminalvården, en försiktigt positiv bild av utbildningsvärlden: Den allmänna förståelsen för diagnoser och studiesvårigheter ökar och det är inte alla arbetsgivare som automatiskt avvisar brottsdömda.
Kriminalvården     Lena Broo

Lena Broo är med i NVL:s nätverk för fängelsestudier. Hon har länge efterfrågat en skräddarsydd lärarutbildning som inriktar sig på specialpedagogik för vuxna. Nu har Sektionen för vuxenutbildningen i Kriminalvården i Sverige påbörjat en dialog med Specialpedagogiska Skolmyndigheten, SPSM, för att få stöd och vägledning. Ungefär 50 procent av de intagna i Sveriges fängelser har grundskola eller lägre som högsta fullföljda utbildning. 10 procent av dessa har ingen fullföljd utbildning alls.

– De som har svårt med koncentrationen kan ha erfarenheter av att uppfattas som bråkstakar. Det kunde förstås skapa ett stigma; ”jag duger inte till”. Det blir en del att nå igenom när man som lärare möter dessa vuxna. Många av dem som inte vill studera har negativa erfarenheter i bagaget, säger Lena Broo.

Vuxenundervisningen i Sveriges fängelser är ingen traditionell klassrumsundervisning där alla lär sig samma sak samtidigt. Alla får individuella scheman men sitter tillsammans på fängelsets lärcentra. Det finns lärare på plats och behöver man andra ämnen får man det från lärare som håller kontakt på distans från andra fängelser.

– Några av våra lärare har börjat läsa specialpedagogik och svenska för invandrare eftersom det finns stora behov av dessa kompetenser. Det är roligt att det finns ett sådant engagemang, säger Lena Broo.

Inget studielån

Nyligen rapporterades att massmördaren Anders Behring Breivik i Norge har antagits till statsvetarprogrammet vid Oslo universitet. Den främsta kritiken som riktas mot att intagna får studera handlar ofta om varför kriminella ska få förkovra sig utan att ta lån.

– Vi brukar få frågan om de får studielån. Svaret är nej. Studielån är till för att täcka kostnader för boende och mat och det har de redan i sin inlåsning. Det är reglerat i CSN:s regelverk att den som är i fängelse inte har rätt till studielån. De som är kritiska skulle nog inte vilja byta situation med dessa människor, att vara inlåst och avskärmad från omvärlden. Vi inom Kriminalvården betalar heller inte böcker eller material till högskolestudier, säger Lena Broo.

Högskolestudier är resurskrävande, eftersom varje uppkoppling till högskolan kräver att det finns personal som bevakar datorskärmen. Intagna har av säkerhetsskäl inte tillgång till öppet internet. Dessa resurser ska inte tas från studierna på gymnasienivå och grundläggande nivå, vilket har stramat åt möjligheterna för interner att läsa på högskolenivå. När det finns fler sökande än det finns platser måste ett urval göras. De som inte har gymnasieutbildning prioriteras.

– Det är flera tusen som läser på grundläggande nivå eller gymnasienivå medan det på senare år har varit runt 35 personer som studerat på högskolenivå, berättar Lena Broo.

Firade examensbevis

Dagen före vårt samtal har Lena varit och firat en intern som har fått examensbevis för en färdig gymnasieutbildning och en yrkesutbildning. Nu hoppas alla att han ska få jobb när han avtjänat sitt straff. En del arbetsgivare kräver att få se utdrag ur brottsregistret och är misstänksamma till att anställa någon som har suttit i fängelse.

– Det kan vara oerhört komplicerat och jag önskar att det gick att ändra den inställningen. Arbetsgivarna måste komma ihåg att dessa personer har sonat sitt brott när de kommer ut, säger Lena Broo.

Kriminalvårdens studievägledare har varit i kontakt med arbetsgivare inom flera olika yrkesområden för att fråga om deras inställning till anställda som har suttit i fängelse.

– Arbetsgivarnas svar är vanligtvis att det måste avgöras från fall till fall. Men de var i alla fall inte snabba att säga att det inte går, säger Lena Broo.


Marja Beckman     Rosario Ali samordnade utbildningsprojektet Romané Bučá.

I Sverige bor över 50 000 romer. Av dessa har bara runt 30 personer högre utbildning och många har svårt att få arbete. DialogWeb har träffat Rosario Ali på studieförbundet Sensus, som har anordnat utbildningar riktade till vuxna romer.

På gatorna i Sverige sitter många romska EU-migranter och ber om pengar. Även många svenska romer står utanför arbetsmarknaden. Orsakerna till detta kan lätt kopplas samman: ett socialt arv där få eller ingen i familjen är utbildad, brist på kontakter, samt erfarenheter av diskriminering från skola, myndigheter och arbetsgivare. Allt detta leder lätt till en nedåtgående spiral av dålig självkänsla och låg motivation.

– Vi får ofta höra saker som att ”det spelar ingen roll, jag får inget jobb även om jag har utbildning”, berättar Rosario Ali som arbetar på studieförbundet Sensus med att samordna vuxenutbildningar som riktar sig speciellt till romer.

Rosario Ali är själv rom. Hans pappa är italienare och mamman tillhör Taikonsläkten i Sverige. Katarina Taikon, som skrev barnböckerna om Katitzi och kämpade för romers rättigheter, var hans morfars kusin.

Med sina dubbla examina i nationalekonomi och statsvetenskap är Rosario ovanlig för att vara rom. I Sverige bor mellan 50 och 100 000 romer, men det är bara ett trettiotal personer som har högre utbildning. Men en del utbildade romer mörkar också sin identitet för att slippa bli diskriminerade.

– Romer och somalier ligger på första och andra plats när det gäller diskriminering från exempelvis bostadsbolag och långivare. Och då har romerna ändå varit här i Sverige i 500 år! säger Rosario Ali.

Det brukar ta två generationer att kliva upp ett steg till högre utbildning, men för många barn börjar problemen redan i grundskolan, på grund av fördomar och okunskap.

– När statens delegation för romska frågor frågade lärare varför man inte utredde romska barns frånvaro från skolan, blev svaret att ”de är romer, det är så vanligt”, berättar Rosario Ali.

Lägerskolor

Före år 1950 gick romska barn sällan i skolan. Ytterst få kunde läsa och skriva. I Lawen Mohtadis bok om Katarina Taikon, ”Den dag jag blir fri” (Natur & Kultur), berättas om familjen Taikon kamp för romers rätt att studera och bli accepterade i samhället. En långfilm baserad på boken hade premiär i Sverige den 2 oktober 2015. Redan 1933 skrev Katarina Taikons far till Skolöverstyrelsen och bad om skolundervisning för romska barn. På 1950-talet fick barnen till slut gå i lägerskolor eftersom andra barns föräldrar inte ville att deras barn skulle gå i samma skolor som romernas barn. Ofta följde föräldrarna med för att ta igen lite av den skolgång som de hade missat.

Ökade satsningar på vuxenutbildning under 1980- och 1990-talet ledde till att fler vuxna romer kunde gå i skolan. 1999 erkändes romerna som en av fem nationella minoriteter i Sverige. Det var en vändpunkt, men sedan dess har inte så mycket hänt.

2007 inrättade regeringen Delegationen för romska frågor, vars uppdrag är att vara nationellt drivande i arbetet med att förbättra romernas situation i Sverige, främja deras rättigheter och bryta deras politiska och sociala marginalisering. Regeringens strategi för romsk inkludering betonade att man särskilt skulle satsa på att främja vuxnas utbildning och se över möjligheterna att anpassa utbildningarna efter romers individuella behov. Med hjälp av pengar från Europeiska socialfonden skapades utbildningsprojektet Romané Bučá. Det kom till innan utsatta migranterna från andra EU-länder dök upp på gatorna i Sverige.

200 deltagare

Knappt 200 personer deltog i Romané Bučá. Projektet ägdes av Sensus och anordnades på ett par olika håll i Mälardalsområdet, bland annat Uppsala, Eskilstuna, Skarpnäck och Sundbyberg. Alla utom Sundbyberg riktade sig främst till romer som var bosatta i respektive område.

Sundbybergs folkhögskola hade en tvåårig yrkesutbildning och även kortare kurser, till exempel en truckförarutbildning. Eleverna fick också träffa arbetsförmedlare och socialtjänst för att bygga upp ett ömsesidigt förtroende och lära romerna vilka rättigheter de har.

Även tjänstemännen på Arbetsförmedlingen och socialtjänsten fick gå en utbildning för att bli mer medvetna om hur de själva bemötte romer i arbetet.

Utbildningarna innehöll också betald praktik.

– Praktiken var ett bra sätt för deltagarna att finna kontakter. Den gav väldigt goda resultat. De flesta får inte jobb genom Arbetsförmedlingen utan genom personliga kontakter. Romerna har ofta bra kontakt med varandra, vi brukar säga att alla romer känner varandra. Problemet är bara att andra romer inte är potentiella arbetsgivare, säger Rosario Ali.

Utbildning i hälsofrågor

En annan del av kursen handlade om hälsa. Många romer har hjärt- och kärlsjukdomar och problem med leder och rygg.

– Det beror på att de på kort tid har gått från att försörja sig på fysiskt arbete till ett stillasittande arbete eller inget arbete alls. Men kosten har inte varierat, säger Rosario Ali.

Därtill finns problemet med låg självkänsla och låg motivation. En del av kursen handlade om att lyfta fram romska förebilder – allt från Soraya Post som är EU-parlamentariker för Feministiskt Initiativ, till busschaufförer eller andra helt vanliga personer som jobbar.

Mer än hälften fick jobb

Efter kursen fick cirka 57 procent av deltagarna anställningar som var längre än tre månader. De flesta fick jobb på sin praktikplats. Forskarna Kenneth Sundh och Tore Svendsen, som följde projektet, konstaterade efteråt att de mest framgångsrika kurserna i projektet var de som blandade formellt och informellt lärande i individuellt anpassade utbildningar med tydlig yrkesinriktning.

Sensus har sökt nya pengar ur Europeiska socialfonden för att starta yrkesutbildningar för romer. En förstudie har gjorts för att få överblick över vilka utbildningar och yrken som behövs framöver. I samarbete med bland andra Stadsmissionen och Röda korset har Sensus också som ambition att hjälpa EU-migranterna i Rumänien och Bulgarien. Där är diskrimineringen av romer mer öppen, och dessutom är det ont om jobb.

– Även de som har arbetserfarenhet har svårt att få jobb. Därför hjälper vi till att starta sociala företag i de länderna. De sociala företagens syfte är inte att vara vinstdrivande, utan allt överskott återinvesteras i företaget. De anställda får arbeta efter sin förmåga, säger Rosario Ali.

Innan han skyndar vidare till nästa möte avslutar han:

– EU-migranterna har försökt att överleva hemma, men inte lyckats med det. Därför prövar de om de kan få bättre lycka här. Det är egentligen inga konstigheter. Svenskarna gjorde detsamma när de reste till Amerika. Ofta glömmer man var man kommer ifrån.


Clara Henlriksdotter Puranen     Anssi Tuulenmäki efterlyser udda idéer och snabbare inlärning.

Vi lever i en värld som förändras i en sådan takt att alla färdigheter föråldras snabbt. Förmågan att skapa något nytt föråldras däremot inte. Anssi Tuulenmäki kallar det en metaförmåga och det är just denna insikt som driver honom. Tuulenmäki är forskningschef vid Aalto-universitetet i Helsingfors och bär den självvalda titeln Chief Innovation Activist med officiell rätt att handla annorlunda. Både han själv och de som deltagit i hans kurser har rätt att bära en namnbricka där det står Official Licence to Act Differently. Han talar om sin forskningsgrupp MIND som en innovationsväckelserörelse som driver honom i hans arbete för att både utbildning och arbete ska bygga mera på konkreta handlingar och mindre på förhandlingar i mötesrum.

Anssi Tuulenmäki kommer att presentera sitt sätt att tänka på ett seminarium kring ösamarbete i Norden som ordnas av NVL:s nätverk för entreprenörskap, entreprenöriellt lärande och innovation 23 oktober på Bornholm.

– Enligt mitt sätt att se ligger tonvikten inom utbildningen nu på att skaffa kunskap om det som redan finns. Både i skola och arbetsliv får du de högsta poängen om du kan beskriva det som redan händer runt oss. Men jag påstår att om vi vill lösa problem, ekonomiska eller andra, så är det minst lika relevant att se vad som kunde finnas i världen och dessutom kunna göra det konkret, det vill säga skapa något nytt.

Tuulenmäki och hans forskningsgrupp MIND vill inte bara öka kunskapen utan också den positiva livskänslan hos oss.

– Vi talar om ”experimentation driven development” i stället för ”planning driven development”

Människorna börjar själva ställa frågor och även själva besvara dem i grupper som de själva formar. När man tar ansvar för det man gör blir förmågan att skapa något helt nytt betydelsefull på ett annat sätt.

I sex års tid har Tuulenmäki föreläst och talat om denna ”försökskultur” och han tycker sig nu se resultatet då både ministerier och andra offentliga institutioner har börjat uttrycka sig i likadana termer.

– Jag vet inte hur bra de lyckas med sina experiment, men i alla fall har de köpt uttrycket. Alla är eniga om att det är praktiska försök vi behöver.

I Tuulenmäkis vokabulär innehåller ordet försök möjligheten att misslyckas medan en pilot innebär att man lyckas. Ofta används de synonymt, men det handlar enligt honom inte alls om samma sak.

– Först måste man göra många små billiga försök och sedan öka på insatserna för att nå en nivå där det fungerar. Så föds en innovation.

Thinking by doing

Han tycker att en av hans metaforer, en kamera som sitter i pannan, passar speciellt bra i ett öutvecklingssammanhang.

– Vi kan tänka oss att alla som deltar i utvecklingen bildligt sett var utrustade med en sådan kamera och tog en bild endast när de var i kontakt med sina ”kunder”, det må sedan vara företagare eller studerande eller något annat. Kameran fick de använda endast när de på riktigt var involverade i praktiska experiment och alltså inte på möten eller vid planering av planering eller diskussioner.  Bara då man är involverad i något som man gör på riktigt och får feedback på det kan kameran användas.

Utmaningen blir då att maximera den tid som kameran är i användning och att den kan aktiveras så fort som möjligt efter att en idé har uppstått.

– På det sättet tror jag att man skulle få mycket till stånd i stället för alla möten, eller i bästa fall seminarier, som hålls, alla rapporter som skrivs. Det är egentligen väldigt enkelt, men få utbildade människor lyckas med det. Vi som har utbildning tänker ofta alltför invecklat på utveckling, vi måste alltid undersöka och snacka och fundera väldigt mycket innan vi vågar göra något på riktigt. I verkligheten kanske det fungerar precis tvärtom: vi pratar om ”thinking by doing”, dvs. att man tänker genom att göra, och om man alltid gör på samma sätt säger det ju något om ens sätt att tänka.

Idé + handling = innovation

Tuulenmäki ger inte mycket för det som händer i mötesrum.

– Ett av mina favoritpåståenden är att mötesrummet är det ideala stället för att utveckla sammanträden, men om du vill utveckla något annat borde du vara närvarande i det sammanhang där ett fenomen försiggår konkret. Så enkelt är det på sätt och vis bara vi kunde få rörelsen igång. Då går det under huden och energi uppstår.

Faran med att man inte vågar kavla upp ärmarna och börja göra är att ingenting annat nytt föds än en rapport.

– Då är det bara de som gjort rapporten som eventuellt lärt sig något nytt, men ingenting konkret sker. Det avgörande är att få med de människor som på riktigt är involverade, som har händerna i leran så att säga. Å andra sidan har de så mycket för händer att de kanske inte ens hinner tänka på vad de gör.

Idealet enligt Tuulenmäki är att det sker ett samarbete mellan ”planerings- och mötesgänget” och de som verkar i praktiken, t.ex. turismföretagarna på en ö.

– Om en företagare hittar på ett nytt sätt att göra något finns det en risk för att det drunknar i allt larm men då kan mötesgänget bidra med en större vision kring vad man kunde göra, t.ex. skapa världens mest miljövänliga ö. Man kunde börja med mindre satsningar på ett försöksområde, dit folk från hela världen skulle komma och förundra sig. De som jobbar praktiskt lär sig att gå från handling till tanke och de som planerar från tanke till handling och detta borde ske samtidigt. Båda sidor borde ha händerna i leran åtminstone tidvis och båda borde stanna upp emellanåt och fundera på vad det stora är som man strävar efter. Då kanske något börjar ske, men utan verksamhet har planeringen ingen betydelse. Vi kan ha världens finaste idéer, men om ingen av dem har förverkligats i praktiken är de noll värda, medan till och med en dålig idé som genomförs har ett värde i sig.

Udda tankar och teamarbete

Enligt Tuulenmäki kan tröskeln inom vuxenutbildningen vara rätt hög när det gäller att gå från teori till praktik inom undervisningen.

– Vuxna är ju redan så att säga socialiserade till vårt system, där man inte gör något genom att försöka. Jag själv är utexaminerad från Handelshögskolan, där man på min tid inte satte igång en enda form av affärsverksamhet utan all undervisning gick ut på att läsa böcker och gå på föreläsningar.

Den innovationsskolidé som Tuulenmäki och hans grupp vill genomföra bygger på tre element: förundran/häpnad, från idé till förverkligande så fort som möjligt och resultat.

– Inom vuxenutbildningen borde man lära sig att fundera kring saker, om det kunde vara så här eller göras så där, och få uppmuntran till att tänka på ett lite udda sätt och inte bara upprepa de idéer som redan finns. Vi borde dessutom mycket snabbare börja testa varje idé som dyker upp, tröskeln för att handla borde vara mycket lägre än den är, och så borde vi dessutom få resultat. Vissa är bra på alla tre, men i allmänhet är uppfinnarna bra på att uppfinna men inte på att göra konkreta experiment och så finns det de som har prövat på som kanske inte är så bra på att kommersialisera, att få resultat. Därför borde allting inom vuxenutbildningen göras som teamarbete. Det betyder å andra sidan inte att man hela tiden gör allting tillsammans, men i alla fall borde teamet vara närvarande hela tiden för att olika människor kan olika saker. Det är synd att spilla tid och energi på att fundera på vem som kan göra vad då vi från första början kunde göra det som ett team där det finns olika typer av kunnande.

En maskin som lockar resurser

Det hela handlar enligt Tuulenmäki helt enkelt om snabbare inlärning. 

– Vanligtvis är inlärningstakten väldigt långsam. Fast man i ett nätverk får till stånd två seminarier och 50 mejl per år så har vi egentligen inte ännu lärt oss något och om vi lär oss något så är det begreppsmässigt. Det är som att lära sig spela tennis genom att bara läsa en bok om tennis. Om du däremot lär dig förundras, lär dig att snabbt skrida till handling och dessutom uppnår resultat så lär du dig mycket snabbare. Om vi tänker på öarna så är det ju så att den ö som lär sig snabbast vinner. Det börjar strömma resurser dit.

Tuulenmäki talar om en maskin som inte allokerar utan lockar till sig resurser.

– Ju snabbare vi lär oss vad som lockar människor, desto snabbare fungerar vår resursmaskin, desto snabbare börjar det hända något. Det är på sätt och vis som en religion. Du måste tro att det blir något av den här ön, någon måste vara så dumdristig att den tror och sedan få andra att tro. Viruset sprider sig, men i allmänhet försöker man tysta ned sådana här udda gestalter med att säga att de saknar allt förnuft.

Eller att det inte finns pengar?

– Pengar genereras genom att det finns något som lockar till sig mera pengar. Pengar trycks varje dag och det finns för mycket av den sorten i världen. Vi får dem om vi börjar göra något som är tillräckligt konstigt, som skiljer sig från allt annat, men om vi gör samma som alla andra lyckas vi inte.

www.mindspace.fi


distansutbildning
21-10-2015

Alastair Creelman – spesialisten på e-læring og samarbeid på nett

Alastair Creelman er skotten som gjorde svenske av seg, giftet seg finsk og reiser nå Norden rundt med kunnskap og entusiasme om mulighetene som netteknologien byr på.
Torhild Slåtto     Alastair sier selv han er nysgjerrig. Nysgjerrigheten gjelder også byer og steder han besøker. Her tar han seg en spasertur i Slottsparken i Oslo.

Han har arbeidsplassen sin på universitetsbiblioteket ved Linnéuniversitetet i Kalmar, men han er nesten like mye på reise som han er på kontoret sitt. Eller han sitter i nettmøter med prosjektpartnere og kontakter verden rundt. Han er en attraktiv foredragsholder som alltid byr på ferskvare med oppdatert kunnskap om læring og samarbeid på nett.

Vi møter Alastair på et seminar i Oslo, arrangert av Nordisk nettverk for voksnes læring, NVL. Han skal holde et par timers kurs om «Samarbeid på nett – i klassen og utenfor». Tilretteleggingen for å lære sammen er det viktige, altså bruken av teknologien, ikke teknologien i seg selv.

- Jeg er egentlig ikke interessert i teknologien, men i mulighetene den gir oss til å lære sammen på nettet.
Nye nettverktøy med stadig nye og spennende muligheter dukker opp i høyt tempo.Alastair er så ivrig og flittig til å prøve ut nye verktøy at han en gang fikk følgende kommentar, «si meg, har du et liv utenfor nettet?» Et liv utenom nettet har han virkelig også, blant annet med sin store interesse for bier. Men det må bli et annet intervju.

Entusiastisk, nyfiken

- Kan du beskrive deg selv med fire ord?
- Entusiastisk, spontan, nyfiken – og jeg kan også gå trøtt.

- Fortell om en typisk arbeidsdag?
- Det varierer sterkt siden jeg er engasjert i mange både interne og eksterne prosjekt som handler om IKT i læring. Jeg må hoppe fra prosjekt til prosjekt, og har nok ofte mer kontakt med kolleger i andre land enn de kollegene som sitter på kontoret ved siden av. Jeg skriver hele tiden, på egne blogger, websider, tidsskriftartikler og interne rapporter. Ellers er jeg mye på reisefot.

Alastairs to blogger kommer jevnt og trutt hver eneste uke. Det er nyhetsbloggen Flexspan og The Corridor of Uncertainty, hvor han observerer, reflekterer og gjerne stiller spørsmål. I en kåring av svenske blogger på utdanningssektoren ble han plassert i topp-fem. Velfortjent, tør vi påstå. Mange leser og lytter til Alastairs stemme. Bloggene hans har mellom 9000 og 14000 treff i måneden på det meste.

Forandret livet mitt

- Når du ser deg tilbake, hva har du gjort som du er særlig glad for?
- Det er nettopp blogging og publisering på nett! Da jeg begynte å legge ut arbeidet mitt på nettet, forandret det livet mitt. Gjennom åpenhet og deling har jeg fått kontakter som har gitt med stadig nye muligheter, og det har bare rullet på. Jeg har fått treffe folk fra hele verden og kommet inn i grupper som jeg ellers ikke hadde deltatt i. Til tider lurer jeg på - hvordan i all verden havnet jeg i denne gruppen…  

Vi må ut av boblene og jobbe på tvers

Alastair er den svenske representanten i Distans, ett nettverk inom Nordisk nettverk for voksnes læring, NVL.
- Hva lærer du gjennom det nordiske samarbeidet som du har bruk for i jobben på Linnéuniversitetet?
- Det nordiske samarbeidet gir meg et bredere perspektiv på læring og utdanning. Det er alltid en risk at vi alle jobber i våre egne bobler, det være seg på universitet, i skole eller i voksenutdanning. Vi må ut av boblene våre, vi må jobbe på langs og tvers. Vi må vise at nettet gir oss rike muligheter til å samarbeide. Vi lærer gjennom samarbeid! Det alltid fint å møtes fysisk, og det fortsetter vi med, men vi når så mye lenger med å bruke nettet. For høyere utdanning er det nyttig å se hvordan andre utdanningssektorer bruker IKT for å løse sine problem – og vice versa.
Alastair er brobygger mellom ulike miljøer, og han er en alltid optimistisk talsmann for åpenhet og deling.

- Åpenhet lønner seg. Vi trenger åpne læringsressurser, tilgjengelige på nettet. Hvorfor skal noen holde kunnskapen for seg selv? Vi må jobbe på grasrota og oppover, og samtidig må vi jobbe ovenfra med stimulans fra ledelse og departement. Hvis vi bare jobber nedenfra, blir det som kokende vann i en kasserolle hvor vannet fordamper. Vi trenger at myndighetene er med, og at dampen kanaliseres til energi, først da blir det resultater. Det må være kontakt og deling over utdanningsnivåene og skoleslagene.

Tilgang på hverandres TV-kanaler

- Hva assosierer du først og fremst med Norden? - Natur. Frihet. Det er land og landområder med mye felles, hvor de fleste språk er i slekt med hverandre. Det er felleskjensle, samhørighet og åpenhet.
- Har du en spesiell opplevelse fra reisene og møtene i Norden?
- Det har vært mange fine opplevelser, fantastisk å besøke Grønland, Island, Åland. Jeg beundrer de små samfunnene. Se bare Færøyene som opprettholder språk, kultur, utdanning og velferd for 50 000 personer. Det er fascinerende.
- Om du var nordisk minister for voksnes læring, hva ville du foreta deg?
- Enda mer samarbeid mellom landene og en tydeligere nordisk profil internasjonalt! Jeg ville satset på de nordiske språkene. De nasjonale TV-kanalene skulle være tilgjengelige i alle nordiske land, slik at vi blir mer fortrolig med hverandres språk og slipper å gå over på engelsk.


Om fem år?

FAKTABOKS:
Navn og land:                     Alastair Creelman, Sverige/Skottland
Nåværende stilling: Spesialist e-lärande, Universitetsbiblioteket, Linnéuniversitetet, Kalmar
Høyeste formelle utdanning: Master of Arts (Edinburgh University), Post Graduate Certificate of Education (Leicester University)

I løpet av de to årene Alastair har deltatt i Distans-nettverket i NVL har hatt bidratt med en rekke presentasjoner og workshop-er, han har arrangert webinarer og skrevet og publisert på nett. Han er også aktiv partner i det nordiske Nordplus-prosjektet Webinar – for interaktiv og kollaborativ læring. Prosjektet er midt i kjernen av det han er opptatt og oppslukt av – samarbeid på nett, læring og deling.
- Men hva gjør du om fem år? Alastair blir nesten svar skyldig. Han tenker seg om.
- Om fem år, dersom vi da har lykkes med å få tatt i bruk de mulighetene som ligger i nettbasert læring, ja, da vil jeg finne på noe nytt!   
 

 

Blogger:
Corridor of Uncertainty, thoughts and reflections on technology in education: http://acreelman.blogspot.se/
Flexspan, nyheter och trender inom nätbaserad utbildning: http://flexspan.blogspot.se/
Rolle i NVL: Svensk representant i NVL Distans
Nordiske oppdrag og prosjekter de siste årene: Nordplus-prosjektet Webinar – for interactive and collaborative learning (2014-2016)
Tidligere: Deltok for Høgskolan i Kalmar i Second Life-prosjekt sammen med bl. a. Høgskolen i Molde og Norgesuniversitetet

 


Torhild Slåtto     Cecilie Lønn underviser i norsk for utlendinger og spansk for nordmenn. Her i sitt nyåpnede senter.

- Studentenes behov er styrende for arbeidet med læringsressurser og i all min undervisning og veiledning, sier Cecilie Lønn. Hun er en kreativ pedagog som lytter og kommuniserer. I møte med menneskene finner hun inspirasjon og motivasjon til å lære utlendinger norsk, eller lære nordmenn spansk. Noen lærer det på kurs i hennes fargerike kurs- og kultursenter midt i Oslo, mange er på nett, og andre skal hun møte i samlinger for så å fortsette på nettet. Hun befinner seg i et spennende og krevende krysningspunkt mellom ulike undervisningsplattformer, hvor hun ikke velger den ene måten foran den andre, men lar i stedet de ulike arbeidsmåtene befrukte hverandre.

Cecilie Lønn pendler mellom klasserommet, mooc-liknende kurs, kombinasjoner av samlinger og nettstudier, og har også planer om heldigitale nettkurs. Hun trives godt når hun styrer kursene og undervisningsopplegget selv, men oppdragene ved Universitetet i Oslo, Høgskolen i Østfold og Akademiet Nettstudier gir henne også stor inspirasjon.

Etter mange års erfaring som underviser i klasserom og auditorium ble Lønn engasjert i prosjektet «Litteratur på nett» ved Universitetet i Agder og Høgskolen i Telemark. Prosjektet var støttet av Norgesuniversitetet. Da hun la fram erfaringer fra prosjektet på Fleksibel utdanning Norges dagskonferanse, kalte hun det et lykkelig prosjektarbeid. De brukte enkel teknologi og mye samtale om litteratur, og nettstudentene i spansk var svært fornøyde. Selv lærte hun mye om å undervise på nett. Dette har hun tatt med seg videre i sitt eget kursforetak, Mestizo, som i hovedsak tilbyr norskundervisning for utlendinger.

Forkjærlighet for spansk

Cecilie Lønn har alltid hatt en spesiell forkjærlighet for spansk. Helt fra hun var lita jente visste hun at spansk var noe hun skulle lære seg. Da hun ikke fikk mulighet til å lære seg dette på ungdomsskolen eller videregående, oppsøkte hun kveldskurs på Folkeuniversitetet. Bare 17 år gammel troppet hun også opp på spanskforelesninger på den gangen Agder Distriktshøgskole (i dag Universitetet i Agder), hvor hun seinere kom til å undervise i spansk.

Lærebokforfatter

Etter en tid som underviser i norsk for utlendinger begynte Cecilie Lønn å savne ei lærebok. Hun tok kontakt med et forlag, og fikk klarsignal. Så langt er det blitt åtte bøker, seks i norsk for utlendinger og to i spansk. Bøkene er på begynnernivå og opp til og med det såkalte B2-nivået i norsk for utlendinger (se faktaboks). Etter oppkjøp i forlagsverdenen er hun nå hos Fagbokforlaget, og har et nytt og utradisjonelt bokprosjekt i arbeid. Hun er alltid på vei videre for å prøve ut nye pedagogiske ideer.

- Jeg velger å møte studentene som mennesker som er opptatt av allmennmenneskelige temaer –døden, kjærligheten, familierelasjoner, eller søken etter jobb og et sted å bo. Her kan de kjenne seg igjen. Jeg forsøker å skape engasjement, slik at studentene får lyst og behov for å uttrykke seg. Det gjelder å ikke bli for opptatt av hvordan en skal formulere seg, for da kommer frykten.

Forståelse og åpenhet

For Cecilie Lønn er det viktig at studentene blir møtt – ikke med ferdigtygde og politisk korrekte meninger – men med forståelse og åpenhet. Deres meninger og oppfatninger kan være like riktige som de «oppleste og vedtatte» norske oppfatningene. Vi har ulik bakgrunn og ulike språk, men likevel har vi så mye felles. Hun søker å få fram likhetene og den mellommenneskelige kontakten. Bedriften hennes, Mestizo, tilbyr ulike kursformer, og vil etter hvert også utvide med kulturarrangementer, i regi av Cecilie Lønns mann, Patricio Silva, som – ikke overraskende – er latinamerikaner med spansk som morsmål. Og hvorfor dette spesielle firmanavnet? Jo, selvsagt, det betyr en etterkommer med europeisk og latinamerikansk avstamning. I firmaet Mestizo betyr det krysning mellom latinamerikansk og norsk språk og kultur.

Nettkurs og lærebøker utfyller hverandre

Lærebøkene har vist seg å bli populære. Det siste året har Cecilie Lønn bygd opp kurs på nettet som korresponderer med bøkene (ulike nivåer og vanskelighetsgrader). I utgangspunktet er kurset gratis, men kurset fungerer best hvis en kjøper en eller flere av bøkene. Det er også mulig å kjøpe veiledning knyttet til kurset, og noen av studentene gjør det. På under et år har det meldt seg 500 kursdeltakere. At kurs er skalerbart og gratis kan minne om mooc (massive open online course), men Cecilie Lønn er ikke så opptatt av hvilken kurskategori det kan sorteres inn under. Dette er hennes måte å gjøre det på. Nå går hun gå videre med å utvikle nye læringsressurser.

Mange jern i ilden

Cecilie Lønn er hyret inn av Høgskolen i Østfold til å undervise i et årsstudium i spansk, og gleder seg til å ta fatt. Det er to samlinger i semesteret og ellers på nett. Her har hun godt voksne studenter, blant annet lærere.

- Jeg liker kombinasjonen av samlinger og nett. Når lærer og studenter møtes fysisk først, kan vi legge grunnlaget for godt samarbeid på nett. For meg er dette også praktisk, mellom samlingene underviser jeg hjemmefra, påpeker Cecilie Lønn.

Hun har i sannhet mange jern i ilden, og veksler stadig mellom nett og stedbasert, mellom norske og utenlandske studenter, og mellom norsk og spansk som fag. Det nyeste oppdraget er for Akademiet Nettstudier, hvor hun skal undervise nettstudenter i spansk på videregående skoles nivå. Nok en oppgave hun går til med entusiasme og nysgjerrighet. Hva vil elevene på videregående skole ha av behov og ønsker, og hvordan blir det å ha unge, heldigitale elever?

- Min rolle som underviser blir noe annerledes på nett. Når jeg har studenter eller kursdeltakere til stede (og gjerne ikke så mange om gangen) bruker jeg øyekontakt og kroppsspråk i dialogen med studentene. På nett blir det annerledes, og jeg må innta en noe mer autoritær rolle. Men jeg lærer hele tida. Første gangen jeg underviste på nett, kjente jeg at det gjorde noe med meg som veileder, jeg måtte endre måten å jobbe på.

Nye prosjekter

Nå vil hun gjerne utvide kursporteføljen i Mestizo, og har planer om å utvikle et lukket nettkurs for de som skal ta den såkalte Bergenstesten, som er en skriftlig og en muntlig test på høyere nivå i norsk som andrespråk.

Cecilie Lønn er glad i å uttrykke seg og hvis alt går etter planen skal hun utgi ei bok med narrative fortellinger til bruk i norskopplæringen. Hun skriver selv fortellingene, som hun så prøver ut på gamle og nye kursdeltakere, samt sine egne barn. Da inviterer hun til lørdagsseminar, serverer suppe og dyrker det sosiale i samspill med krevende utfordringer. Den aktuelle teksten kommer først på bordet etter at antatt ukjent vokabular er presentert. Når suppe og vokabular er fordøyd, begynner de å lese fortellingen høyt, en setning hver. På denne måten får hun tilbakemeldinger på hvordan teksten fungerer. I etterkant redigerer hun og skriver om – med studentenes leseropplevelse som styrende for tekstens endelige utforming.


FAKTA – CECILIE LØNN
Utdanning: Cand. Philol. Spansk, norsk, hovedfag i litteraturvitenskap. Pedagogikk.
Firma: Mestizo
Deltidsengasjement: Undervisning i norsk for utlendinger, spansk på videregående skoles nivå, spansk på bachelornivå
Tidligere utviklingsprosjekt: Litteratur på nett
Bøker:
Nå begynner vi, Grunnbok og arbeidsbok, A1-A2-nivå
Opp og fram, grunnbok og arbeidsbok, B1-nivå
Det går bra, grunnbok og arbeidsbok, B2-nivå
Voces del Sur 1, Libro de texto, tekstbok, spansk
Voces del Sur 1, Libro de ejercicio, arbeidsbok, spansk
Familie: Mann og tre barn
Medlemskap: Fleksibel utdanning Norge


Fræðslumiðstöð atvinnulífsins     Erik Mellander, forsker ved Institut för arbetsmarknads- og utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) i Uppsala.

Hvordan opnår man større kompetencer? Det gør man først og fremmest på to måder: Enten går man på skole eller man lærer faget på arbejdspladsen. Men hvilken af de to måder er den bedste? Kan man lære lige så hurtigt på arbejde som på skolebænken? Kan det overhovedet måles og sammenlignes? Det kan det åbenbart, ifølge to svenske forskere, Erik Mellander og Patrik Lind hos Institut för arbetsmarknads- og utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) i Uppsala.

Mellander besøgte Island for nyligt og fortalte om en undersøgelse han og Lind har lavet. Den er baseret på materiale opsamlet indenfor en omfattende undersøgelse i OECD-regi kaldt PIAAC.

Forskning af validering

PIAAC står for Programme for International Assessment of Adult Competences (undersøgelse af international validering af voksnes færdigheder). Den omfatter folk i alderen 16-65 år i 23 lande (ud af 34 OECD-medlemslande), deriblandt Denmark, Finland, Norge og Sverige men Island står udenfor.

I hvert af disse lande har man besøgt og interviewet omtrent 5.000 deltagere der bliver forelagt spørgsmål som har til formål at vurdere deres evner til at læse, regne og løse problemer ved hjælp af datamaskiner. Det sidstnævnte har vist sig lidt problematisk da folks træning i brug af datamaskiner svinger meget. I de nordiske lande kan de fleste bruge dem mens over halvdelen af f.eks. de polske deltagere aldrig havde brugt computere.

De nordiske deltagere klarede sig godt i undersøgelsen. Deres færdigheder lå alle over OECD-gennemsnittet med undtagelse af danskernes læseevner der lå lidt under gennemsnittet.

Mange variabler

Foruden disse svar noterede man også en del oplysninger om deltagernes livsløb, uddannelse og arbejde. De svenske forskere har gennemgået den nordiske del af disse oplysninger – fra finske, norske, danske og svenske deltagere – for at finde ud af om svaret på spørgsmålet om kompetencerne var der.

Mellander erkendte at det ikke er helt enkelt at sammenligne det som én lærer i skolen med det som han/hun lærer på arbejdspladsen. Uddannelsen påvirker erfaringen på arbejdspladsen og omvendt og det kan være svært at skelne imellem. Dertil kommer at undersøgelsen måler kun ét enkelt tidspunkt og giver ikke svar på spørgsmålet: – Hvad ville jeg have lært hvis jeg havde gået på skole istedet for på arbejde?

Forskerne sammenlignede derfor hver enkelt deltagers points på de tre områder, hvor længe de gik på skole, deres arbejdserfaring samt oplysninger om indenfor hvilken industri de var aktive, om de havde gået på faglige kurser eller fået træning på arbejdspladsen, om de havde indvandrerbaggrund (i så fald om de havde indvandret før syv års alderen eller senere), om der fandtes bøger i deres barndomshjem og om forældrernes uddannelse.

Entydige svar

På trods af de mange variabler er resultaterne ret entydige. Man lærer mere end dobbelt så hurtigt på skolen som på arbejdet. Hvis man ser på de points man i gennemsnit samler hvert år på skolen indenfor de tre områder er de 13,5-15,3 per år mens arbejdspladserfaringer kun giver 3,7-6,6 points. De finske arbejdspladser er i særklasse, 6,5-6,6 points, mens de tre andre landes arbejdspladser giver 3,7-5,6 points.

De to svenske forskere har draget de følgende konklusioner af deres undersøgelse:

– I gennemsnit er fordelen ved at gå på skole over arbejdspladserfaringer ret ensartede og i de fleste tilfælde dobbelt så stor eller mere. De som i forvejen er uddannet indenfor IT er i stand til at forøge sine kompetencer med 4-7% per år på arbejdet.

– Hvad angår træning på arbejdspladsen har det ikke særlig stor virkning mens deltagelse i seminarer og workshops giver lidt bedre resultater. Men begge dele kan muligvis påvirke andre kompetencer end de som blev målet i PIAAC. Sprogundervisning for indvandrere ser derimod ud for at være en god investering.

– Hvis man vil modarbejde aldersrelateret tab af kompetencer så skal man enten arbejde eller gå på skole!

Så ved man det.


Invandrarföreningar avgörande för lyckad integration

Asylsökande bör få stöd omedelbart när de kommer till ett land och helst av personer som kommer från samma kultur och har bott en längre tid i mottagarlandet.

De kan fungera både som experter och kulturtolkar. En ”medvandrare” kunde fungera som brobyggare mellan nykomlingen och samhället.

Detta var ett av budskapen på  seminariet ”Den kunniga invandraren – handledning i validering av invandrare” som ordnades i slutet av november i Åbo. Arrangörer var NVL i samarbete med Åbo universitet. Seminariet, som även ordnades som videokonferens, låg rätt i tiden och hade lockat över hundra deltagare från olika delar av Finland.  

Paula Kuusipalo, expert på vuxenutbildning med lång erfarenhet av integrationsarbete, inledde seminariet med att reda ut begreppen. Hon konstaterade bland annat att ungefär hälften av alla invandrare fram till i år kommit till Finland på grund av jobb och studier och att den överlägset största etniska gruppen är ryssar. Andelen så kallad humanitär invandring (asylsökande och familjeförening) har hittills varit endast tio procent, men det är en siffra som kan stiga till 30 procent i och med den ökade flyktingströmmen i Europa.  Det är för övrigt den enda grupp som myndigheterna har det främsta ansvaret för.

– Den invandrarstatistik som myndigheterna gör upp är viktig för dem själva, men den beaktar till exempel inte låg utbildning och högre utbildning endast i de fall den motsvarar en utbildning som finns i Finland. Ju lägre utbildningsnivå, desto större risk att den inte alls noteras i statistiken. Eftersom vårt sätt att mäta baserar sig på dokument finns det i arbetskraftsstatistiken en stor grupp personer med ”okänd utbildningsnivå”, sade Kuusipalo.

Hon påpekade också att det finns en risk att man inte alltid ens förstår att fråga efter en utbildning eftersom utbildningssystem och yrken kan se så olika ut i olika länder.

Medvandrare behövs

Pedagogie licentiat Nanna Wilhelmsson, som arbetat med invandrarfrågor i flera decennier, gav en rätt dyster bild av invandrarnas utbildningssituation i Finland, men satte sitt hopp till European Guidelines for validating nonformal and informal learning som träder i kraft år 2018.

– Invandrarens lärdomsstig är ofta en återvändsgränd. Hen kommer inte in på en utbildning eller förblir i ett ”ingångsyrke”. Om hen kommer in på en utbildning förblir hen en evig studerande på förberedande utbildningar. Hen lär sig aldrig tillräckligt bra finska. Hen har för mycket ”kultur”, något annat ser man inte, påpekade Wilhelmsson.

Att en förbättring i invandrares och asylsökandes möjligheter till integrering i allmänhet och utbildning i synnerhet kan skönjas var många av seminariets talare överens om. Antalet asylsökande har ökat drastiskt under hösten och lett till ett uppvaknande hos både privatpersoner, organisationer och myndigheter.

Nanna Wilhelmsson efterlyste en snabbare och vettigare integrationsprocess, där kompetenscenter med personal som har ett brett spektrum av kompetenser kunde erbjuda tjänster ansikte mot ansikte enligt en lucka-principen.  Hon efterlyste också ett tätare samarbete mellan olika aktörer och utbildningar på olika nivåer.

– Urvalet av studerande borde förnyas så att validerat och dokumenterat kunnande fungerade som en ”inträdesbiljett” till yrkesstudier.

Wilhelmsson efterlyste också ett projekt liknande Kunskapslyftet som vänder sig specifikt till invandrare och asylsökande. Dessutom föreslog hon att de som söker asyl kunde, om de så önskar, få en ”medvandrare” som fungerade som brobyggare till samhället.

– En brobyggare är en person som behärskar arbetslivet och känner till kraven på yrkesskicklighet i en vid bemärkelse, en som kan skapa nätverk och som kan hjälpa till med att staka ut en hel bildningsgång.

Kulturtolkar behövs

I den workshop som leddes av planeraren Kia Lundqvist och samhällspedagogen Oussama Yousfi presenterades åsikter och erfarenheter som rimmade väl med både Kuusipalos och Wilhelmssons tankar och erfarenheter. Ali Abshir från Turku Somaliland Community sade att det är viktigt att föreningar uppsöker dem som kommer till flyktingförläggningarna så fort som möjligt för att göra fältarbete på de språk som krävs. Själv fungerar han som tolk och i det uppdraget är hans funktion som kulturtolk allra viktigast.


– En asylsökande förstår inte nödvändigtvis vad till exempel polisen säger trots att det översätts.

Oussama Yousfi, som även representerade det islamska samfundet i Åbo. Han har utvärderat det Åbobaserade projektet KOVE, där olika organisationer samarbetade kring integration. Han påpekade att det är viktigt att ”vanliga” finländare, inte bara myndigheter, umgås med asylsökande på olika sätt utanför kontorstid.

– För myndigheterna kan det till exempel vara svårt att ta till sig att en person som saknar körkort kan ha livnärt sig som taxichaufför i sitt hemland eller att en byggnadsarbetare aldrig gått i skola.

Yousfi nämnde också att moskén ofta är den plats som nykomna muslimer uppsöker först oberoende om de är aktiva utövare av islam eller inte.

I workshoppen frågades det också om det kanske är mentalt stöd snarare än validering som de asylsökande i första hand är i behov av. ”Det handlar om att klara sig från dag till dag”. Deltagarna gav flera exempel på aktiviteter som nu satts igång på flyktingmottagningarna, bland annat fokuserar man på unga för att förebygga radikalisering. Ett tätare samarbete med invandrarföreningar efterlystes, ”vi behöver ert kunnande, ert språk”, och likaså poängterade man den fria bildningens roll och konstaterade att t.ex. medborgarinstituten kunde flytta sitt fokus från ”vita 50-åriga kvinnor” till nya grupper i stort behov av kunskap.

Kia Lundqvist, som har en gedigen erfarenhet av arbetet på flyktingförläggningar, välkomnade den integrationsdiskussion som nu lyfts upp på agendan i Finland.

– Tidigare har de resurser som funnits inte alltid använts, men nu finns det bättre möjligheter att styra dem i rätt riktning.

I Finland sköts integrationsärenden av hela tre ministerier, men ett steg närmare en lucke-principen har tagits genom ett nygrundat integrationskompetenscenter med adressen kotouttaminen.fi.


Vi gir noe – og får mer tilbake

Vi møter en islandsk foregangskvinne for voksnes utdanning på NVLs jubileumskonferanse i Oslo i september. På spørsmålet om hva hun assosierer med Norden, ligger svaret lett i munnen.
Torhild Slåtto     En tur innom Norli bokhandel hører også med når en er i Oslo. Ingibjørg elsker bøker!

- Da tenker jeg på fjell og fjord og hav, skog og is, livskvalitet, respekt og et positivt menneskesyn, sier direktør Ingibjørg Elsa Gudmundsdottir (64) ved Arbeidslivets opplæringssenter i Reykjavik. Ingibjørg var den første som var på plass da senteret ble etablert for 12 år siden. Oppgaven var å tilby utdanning til ufaglærte voksne. Hennes nordiske erfaringer og kontaktnett har vært viktige i oppbyggingen av senteret.

- Beskriv deg selv med fire ord?

- Jeg synes nok at jeg er kvikk, målrettet, god til å kompromisse og god til å samarbeide.
Kvikk må hun nødvendigvis ha vært, kompromissvillig også. Hun har fått utrettet mye og har maktet å få partene i arbeidslivet og myndighetene til å samarbeide om forskjellige tiltak for ufaglærte voksne, utdanningstilbud, veiledning og validering.

- Fortell om en typisk arbeidsdag eller typisk arbeidsoppgave du har i jobben din?

- Mye av min arbeidsdag går med til policy-saker som gjelder utdanning i arbeidslivet, realkompetansevurdering og karriereveiledning for voksne. Jeg utvikler prosjekter, og så skal prosjektene finansieres, sier Ingibjørg, som ser store oppgaver foran seg.

-  Mye spennende ligger i framtida, men når du kikker deg tilbake, hva har du gjort som du selv er særlig glad for, og kanskje også stolt av?  

Troverdig realkompetansevurdering

- Jeg er glad for - og stolt av - å ha vært med på å utvikle realkompetansevurdering i Island. Det har gitt mange mennesker en ny sjanse og en ny start. Det har motivert voksne til utdanning. Det var vår største seier å få til realkompetansevurderingen. Jeg er så glad for at vi lyktes med å skape troverdighet både på arbeidsgiver- og arbeidstakersiden og i det formelle skolesystemet i Island.

Den største målgruppen for Ingibjørg og Arbeidslivets opplæringssenter er de ufaglærte og de som ikke har fullført videregående skole, både yrkesfag og studiekompetanse. Vi begynte med håndverksfag. Nå har vi over 50 fag som de kan realkompetansevurderes i. Vi får vurdert 500-600 personer hvert år. De får for eksempel godkjent ett år, og går så videre på skole. Om lag 70 prosent av de som realkompetansevurderes går videre på skole.

Undervisning på 14 læringssentre

- Realkompetansevurderingen begynte i Reykjavik, og nå sprer arbeidet seg utover i landet, og det foregår på de 14 læringssentrene som finnes i alle landsdeler. Det er fagfolk, ofte lærere i videregående skole, som utfører vurderingen. En veileder fra læringssenteret er med i prosessen, og er den som følger opp etterpå.

Vi skriver læreplan for de ulike utdanningstilbudene, mens undervisningen foregår på læringssentrene, for eksempel på Grunnmenntaskolinn, som tilbyr studieforberedende undervisning, eller på Landnemaskolinn, som tilbyr islandsk og samfunnskunnskap for innvandrere.

- Hva av egen kompetanse, erfaringer og nettverk bruker du i nordisk sammenheng?

- Jeg synes jeg bruker det meste av egen kompetanse – språk, samarbeid, innsikt i voksnes læring - og selvsagt kommunikasjonskompetanse. Det trenger vi kanskje mest av alt!

Nordisk påvirkning

- Hva har du oppnådd eller lært i det nordiske samarbeidet som du har tatt med tilbake til egen jobb?

- Jeg har lært av nordiske kolleger gjennom alle mine 30 år i jobb for voksnes læring. Vi på Island har hatt en stor nordisk påvirkning når det gjelder folkeopplysning. Jeg har deltatt i nordiske samarbeidsprosjekter, og jeg var også på kurs om voksenutdanning på Nordens folkliga akademi i Gøteborg i den tid det ennå fantes. Vi har lært av folkehøyskoleideologien og det danske daghøyskoletilbudet, og ikke minst har vi lært av det norske arbeidet for realkomptansevurdering.

Mange av mine medarbeidere har deltatt i nordiske nettverk, og det har gitt oss økt forståelse av kompetanse. Rent praktisk har vi også hatt nytte av NVLs realkompetansenettverk, veiledernettverk og de nettverk som har arbeidet med kompetanseutvikling.

- Dersom du fikk jobben som Nordisk minister for voksnes læring, hvilke tiltak ville du ha satset på?

-Da skulle jeg satse på å bygge opp realkompetansevurdering og veiledning for voksne over hele Norden. Vi må ha mulighet til veiledning hele livet, slik at vi settes i stand til å styre egen utvikling. Jeg ville ha innført samme regler for hele Norden. Veiledning som en rettighet for alle, har jeg tro på.

Den nordiske synergieffekten

- Hva ser du som den største verdien i et prosjekt som Nordisk nettverk for voksnes læring NVL?

- Synergien! Samarbeid gir merverdi for oss alle, og skaper synergieffekt. Det blir en positiv påvirkning begge veier. Vi gir noe i nettverket og får mer tilbake. Synergi!

Det er lett å kommunisere med Ingibjørg. Ordene flyter ubesværet på en god blanding av dansk og norsk. Hun har lært dansk, hatt norske venner og vært på utallige nordiske møter.

FAKTABOKS:
Navn og land: Ingibjørg Elsa Gudmundsdottir (64), Island
Stilling:         Direktør ved Arbeidslivets opplæringssenter i Reykjavik  (13 ansatte)
Høyeste formelle utdanning: Master of Education fra Harvard University
Nordiske nettverk:                                   Deltar i det nyetablerte Kompetansenettverket i NVL
Deltok i programkomiteen for NVLs Nordiske Broer-konferanse i Reykjavik i 2014
Arbeidslivets opplæringssenter er Islandsk vertsorganisasjon for NVL siden starten i 2005


Towards an action plan for validation

How can competences acquired in non-formal adult education and by informal learning be measured? Is it possible to make recommendations and an action plan for validation that would be useful in all EU countries?
logo     AVA
The AVA consortium, led by EAEA, has initiated a survey to investigate potentials as well as obstacles in order to further develop transparent, coherent and legitimate validation arrangements. In February 1-2, 2016 the results will be discussed at a European Conference in Oslo.
Many people have skills that they cannot prove with a diploma or a degree, gained through work experience or during non-formal courses. How do they get help to prove the value of those skills and competences to the future employers? The AVA project consortium has launched survey collecting over 50 responses from 20 countries. The respondents have different professional backgrounds, ranging from universities, umbrella organisations of non-formal adult education to, adult local and regional education providers. The purpose of the survey is to not only provide a wider context, but also gather data for the recommendations and an action plan for validation of non-formal learning.
 
Dialogue is important
One very important recommendation from the first analysis of the survey results is the necessity to improve the dialogue between the formal and the non-formal education systems. An important goal is to find more tools and methods to validate skills of the disadvantaged learner groups. They include for example people with disabilities, low-skilled, unemployed, low-skilled immigrants, low-skilled women in remote areas and senior citizens who face one of the challenges above-mentioned criteria. An improved dialogue between the different education sectors increases mutual trust. This leads to the respective recognition or, better, common development of tools and methodology that could eventually enhance the permeability of the validation systems in the EU.
 
Fostering the dialogue is one of the objectives of the Expert seminar in Oslo. “We want to work with experts on validation from all over Europe to formulate recommendations based on our survey. We want to find out what the different stakeholders can do – public authorities, but also stakeholders like social partners, and finally also adult education providers. I really hope that we will also be able to go a step further – to discuss not only the ‘what’ but also the ‘how’. How can we implement the recommendations? Based on the results of this debate, we will then elaborate an Action Plan for validation that takes non-formal adult education into account. We also want this Action Plan to reflect the needs and approaches of the non-formal adult education community but could be of real added value for all stakeholders working on the topic” says Gina Ebner, Secretary General of EAEA. 
 
Target group – disadvantaged adults – and success factors
The survey attempts to put special focus on the target group of the project – disadvantaged adults. One example is IWC, the International Women’s Centre in the Netherlands with a group of learners from more than 100 nationalities. Some of the learners are not only from a disadvantaged background; they face many other problems, such as discrimination and domestic violence. Their success stories and benefits of the individual-centred approach to validation have been discussed more extensively in a recently published article by Martin Swart, Learn for Life. A closer look into IWC and the survey as a whole bring several conclusions. First, it is essential to speak the same language as the respondents participating in the validation process. Another factor that helps the target group to advance and that supports them in making next steps forward is systematic documentation of the learning process and its outcomes. Cross-institutional and cross-sectoral cooperation is fundamental to allow people to progress in employment or education paths.
 
 
Read more:
The third AVA article: INDIVIDUAL-CENTRED APPROACH TO VALIDATION: THE IWC EXAMPLE, by Martin Swart, Learn For Life, the Netherlands
AVA Conference information and registration


Gem som PDF