Gem som PDF

Kulturelle forskelle er det mest udfordrende for Anna

Anna Kleist er kandidatstuderende på sygeplejerskestudiet ved Århus Universitets afdeling i København.

Sammen med sin mand og deres tre børn, er de flyttet til et land med en helt anden kultur end den, som de er vant til i Grønland. Anna Kleist og familien pakkede deres liv sammen og flyttede til Danmark i 2014. Året efter at have arbejdet som fuldtidsansat I Rigshospitalet som Sygeplejerske startede hun på kandidatuddannelsen ved Sygeplejestudiet på Århus Universitet i København. I Grønland havde hun nemlig ikke mulighed for at tage en højere uddannelse indenfor sit fag.

Selvtillid sat på spil

Anna Kleist var ansat som sygeplejerske på sygehuset i Nuuk, før hun besluttede sig til at studere videre. Hun havde derfor nogle års erfaringer, inden hun startede kandidatuddannelsen. Nu, efter to års ophold i Danmark, kan hun fortælle om de gode og de udfordrende ting, hun har mødt i deres nye hverdag i Danmark.

— Jeg kan fortælle at det er meget hårdere at studere i Danmark. Vi grønlændere er meget forskellige i forhold til danskerne. Det er alt fra livsstil og måden danskere er på. Jeg kan for eksempel nævne studielivet her. Jeg følte at jeg havde masser af selvtillid, da jeg startede uddannelsen. Men det at komme ind i en helt anden kultur, satte min selvtillid på spil. Danske studerende er for eksempel vokset op i en diskussionskultur, hvorimod vi i Grønland ikke er så vant til det, siger Anna Kleist og tilføjer:

– Grønlændere kan jo sidde længe uden at sige noget, og bruger ikke mange ord og argumenter. Og det anses ikke som »en pinlig stilhed«, når det sker. På det område er det meget udfordrende at være studerende i Danmark.
I starten når jeg skulle deltage i en diskussion i undervisningen, måtte jeg altid tænke godt over hvad jeg skulle sige. Jeg må stadig altid gøre mine argumenter klar i mit hoved, før jeg siger noget, så det bliver klart og tydeligt. Ellers bliver jeg ikke hørt, og man kan nemt blive undervurderet af andre, og så kan det være endnu sværere at bryde isen, forklarer den grønlandske studerende.

Anna-Kleist-i-samarbejde-med-en-gronlandsk-laege_web.jpg

Mange kulturelle forskelle

Den kandidatstuderende fortæller blandt andet, at der også er flere kulturelle forskelle ved at studere i Danmark.

— Det jeg bemærkede var, at mine medstuderende fra Danmark allerede tænkte på vores eksamenspensum, lige fra vi startede vores uddannelse, hvor jeg mere tænkte én ting af gangen. Det kan være min svaghed, at jeg ikke er så god til at planlægge ud i fremtiden, når det gælder om at lave aftaler og forberede i god tid. Men det ligger heller ikke i vores natur. Det betyder dog ikke at jeg har dårligere karakterer end mine danske medstuderende, men man må kæmpe meget for at blive hørt, forklarer Anna Kleist, der snart går i gang med at skrive sit speciale.

Udfordringer som studerende med familie

Anna Kleist har tre børn sammen med sin mand, der arbejder som ingeniør i Danmark. Mange uddannelsessteder i Danmark tilbyder ikke kollegiebolig, og Anne Kleists uddannelse kræver at man selv sørger for sin egen bolig, og det er et kapitel i sig selv med masser af udfordringer for familien.

— Du skal være forberedt på tusind ting, hvis du skal være studerende i Danmark. Nogle gange er jeg i et stort spørgsmålstegn, og spørger mig selv om jeg virkelig har taget den rigtige beslutning. Det føles nemlig hårdere at være studerende i Danmark, fordi alle aktiviteter koster, og det gælder selvfølgelig også transport, som vi bruger meget tid på. Så det er én de forskelle vi har måttet tilpasse os til, fortæller Anna Kleist.

I Grønland kan man ikke bare lige køre mellem byerne, ligesom man kan i Danmark. Anna Kleist måtte derfor tage et deltidsjob som sygeplejerske ved siden af sine studier for at overleve.

Anne-Kleist-og-familien-web.jpg

— Jeg har haft arbejde ved siden at mit studie, fordi alt er så dyrt. Vi betaler skat, selvom jeg kun får SU på 5.900 danske kroner at det ikke engang rækker halvdelen af vores hudleje, så vores husleje er meget høje som familie i Danmark og kan heller ikke får børnetillæg fra SU, fordi min mand har en uddannelse bag sig og har et fast arbejde, fortæller hun. I Grønland betaler studerende nemlig ikke skat.

— Det kræver derfor stor tålmodighed at være studerende i Danmark, tilføjer hun.

 

Planlægning er ’must’

Da alle steder ligger langt fra hinanden, måtte familien også vænne sig til at planlægge deres tid. Det er alt fra Annas studie til børnenes daglige aktiviteter. Deres børn dyrker sport og det kræver at de dagligt får vasket tøj.

— Vi bor på en 3-rums lejlighed i København ca 5 km fra centrum med vaskerum nede i kælderen. Det tager også meget tid at vaske tøj, så det bruger jeg meget tid på i min hverdag.

Det varer ikke længe før Anna Kleist er færdig med sin uddannelse. Sidste år deltog hun på en uddannelses- og job messe i Grønland, hvor hun ellers havde store forventninger til, at det ville føre til nye muligheder.

— Jeg tænker meget over hvad vi skal, når jeg bliver færdig med min uddannelse. Vi vil selvfølgelig gerne tilbage til Grønland og arbejde, men det er som om at der mangler job muligheder. Jeg var til jobmessen, men det førte ikke til en eneste mulighed. Til gengæld viste min tidligere chef fra mit deltidsjob i København stor interesse, og spurgte allerede til hvad jeg skulle efter uddannelsen, og om jeg havde lyst til at arbejde med et projekt på afdelingen. Jeg havde jo rigtig mange gode kollegaer, og har fået gode erfaringer ved at arbejde som sygeplejerske i Danmark. Jeg ville ønske at der vises mere interesse for grønlandske studerende som mig, og at der gøres mere for at bane vejen for os, så der kommer flere tilbage til Grønland og arbejde, slutter Anna Kleist.

FAKTA

Anna Kleist er 32 år, opvokset i Sydgrønland, Qaqortoq, boede i hovedstaden, Nuuk, mens hun studerede på gymnasiet og I bachelor uddannelsen ved Sygeplejeskolen de første tre år, hvorefter hun arbejdede et år i Dronning Ingrids Hospital indtil hun og familien flyttede til København. Anna’s uddannelse Kandidat i Sygepleje varer i to år. 



Prisbelönt krögarpar tror på hållbart och närproducerat mathantverk

Krögarparet Christian Ekström och Johanna Dahlgren har prisats flera år i rad för hur de aktivt tänker på miljö och hållbarhet i sitt arbetet med att lyfta fram och förädla närproducerade råvaror.

Restaurangen har rötter i det traditionella nordiska köket. Med en stadig bas av fina råvaror ryms både traditionella och nya experimentella smakupplevelser. Ärlig mat, ärligt ursprung och produktion - är ord som Christian gärna använder när han pratar om vad som är viktigt i den nordisk matkulturen. Hållbarheten är ständigt i fokus för Pub Stallhagen och det sätter tydliga spår i verksamhetens grundfilosofi och vardag.

- Vi har idag ett nätverk på 84 producenter som levererar dagens råvaror till oss, det är viktigt att veta var råvaran kommer ifrån. Alla har rätt till ärlig mat, menar Christian, som gläds över att kunna stötta de lokala producenterna.

Under 2016 blev de åländska restaurangerna Pub Stallhagen och Restaurang Silverskär de två första GreenKey-certifierade restaurangerna någonsin i hela Norden. Arbetet med certifieringen har också gjort att de hittat andra likasinnade och inspirerande människor och samarbetspartners.

För Christian och Johanna är det viktigt att certifieringen utgår från medlemmarnas möjligheter och dessutom ständigt strävar efter att hållbarhetsarbetet både kan och ska förbättras.

- Har man problem med att tänka och jobba för hållbarhet, så har man problem med sin produkt, menar Christian.

Lokalproducerat kräver flexibilitet

Inne i restaurangen är det just hållbarheten och närheten till producenterna som Christian Ekström gärna lyfter fram för gästerna. Menyn är enkel. Den som bokar bord får välja mellan kött, fisk eller vegetariskt.

- Det är mycket roligare än en fast meny. Vi vill jobba med råvaran för dagen och ta tillvara hela djurkropparna. Mycket av styckningen sköter vi själva så det är väldigt beroende på vilken del av djuret vi kommit till, säger Christian och poängterar att valet att jobba med lokalproducerat kräver flexibilitet.

Johanna_web.jpg Foto: privat Under landsbygdsgalan 2016 utsågs Johanna till Årets matambassadör på Åland. På restaurangen är det hon som bär huvudansvaret för själva mathantverket. Christian är den som oftast är i kontakt med besökarna och berättar om råvarorna och maten. Både Johanna och Christian tycker det är viktigt att matgästerna får information om råvarornas ursprung och att de får bra argument kring varför det är viktigt att äta, producera och konsumera hållbart.

Alla har rätt till ärlig mat

Idag blir det allt viktigare för producenterna att ärligt kunna informera om produktens ursprung. För att öppna upp för åländska producenter att vara med och få ett sigill med en tydlig ursprungsmärkning tog Lena Brenner, från Ålands landsbygdscenter, kontakt med Smakriket i Sverige och det gav resultat, berättar Christian. I februari är Mattias Dernelid från Smakriket på väg till Åland för att träffa potentiella producenter.

Även om Pub Stallhagen inte själva är med och förädlar produkter till Smakriket ser de nätverket som positivt. Det ger bättre förutsättningar att utveckla den egna verksamheten genom utbyte av erfarenhet och kunskap om hållbarhet.

- Vi förädlar inte några produkter till Smakriket. Men om Åland följer deras visioner och håller kontakten kan en sådan utveckling bli väldigt spännande för Åländska jordbruksklustret, säger Christian.

Möjligheten att berätta om produktens hela väg «från jord till bord» är ett koncept som ligger paret och personalen varmt om hjärtat. Även gästerna i deras restaurang har ett stort intresse av hållbarhetsfrågor och vill gärna veta mer.

Att ta del av kunskap kring hållbarhet på en restaurang, i en vardaglig situation, istället för i en skolbänk kan nå fram på ett annat sätt. Informationen kopplas då till en självupplevd situation.

- Jag vill ha ett utbyte i upplevelsen och när besöket är över ska båda känna att det här var intressant och ta vara på varandras kunskap. En äkta storytelling där verkligheten berör och där gästen kan identifiera sig är helt avgörande också för att gästerna ska komma tillbaka, menar Christian och tillägger att personalens arbete och engagemang är ovärdeligt.

Flera läroplattformar

Starkt inspirerade av det skottska projektet Taste of Arran startades också ett samarbetsprojekt på Åland under namnet Mitt Åland. Som en gemensam förening lyfter olika gårdar tillsammans fram Ålands lokala produkter. Varje medlem får presentera sin produkt och sin gård. Till projektet hör också att de som inte driver en gård också får chansen att uppleva livet på landet, detta kan göras såväl med guide som utan.

Runtom på gårdarna ordnas det olika upplevelser utifrån respektive gårds specialitét. Besökarna kan till exempel klappa ett lamm, komma nära en ko eller sitta ute i naturen och fika. Men, det finns också möjlighet att lära sig mer om hur man förädlar ekologisk mjölk, hur man gör limonad på traditionellt vis, hur man röker fisk, eller varför inte hur man lagar mat?

Självklart får gästerna ta del av Mitt Åland och livet på landet även på Pub Stallhagen, säger Christian som lite hemlighetsfullt berättar att han ser fram emot att vara med och förverkliga de gemensamma framtidsplanerna.

Drivs av visioner och mål

Generellt är Christian en mångsysslare som gillar att utmana sig själv, något som ofta förknippas med öbor - man gör lite av varje. Är det inte mat, dryck och miljö som är i fokus för hans del, så är det planering av musikfestivaler och medverkan i teatrar och musikaler. På fritiden tränar han och har varit med både i Triathlon och IronMan.

I samband med ett vrakfynd i Ålands skärgård 2010 uppmärksammades Christian också som dykare. Vraket som hittades var från 1840-talet hade en last med världens kanske äldsta champagne och öl.  ChristianEkstrom2.jpg

Idag serverar Christian en återskapad version av ölen på sin restaurang och till det självklart en fängslande historielektion både kring vilken rutt som båten haft innan den förliste, och hur tidens mat- och dryckeskultur var. Allt detta kryddas naturligtvis med en nypa nutida åländsk samhällsorientering och kopplas samman till genuint mathantverk.

Och inspirationen? Den hittar han helt enkelt där han blir berörd.



Kontroversielle tema i skolen, inkludering – og mye, mye mer

Nordisk samarbeid – norsk formannskap i 2017
Kunnskapsdepartementet     - Vi er opptatt av å levere resultater, sier ekspedisjonssjef Eivind Heder i Kunnskapsdepartementet. Han er en nøkkelperson i nordisk samarbeid, og spesielt under det norske formannskapet i 2017.

Visste du at Norden har et av verdens mest omfattende regionale samarbeid? Fem land og tre selvstyrte områder løser problemer sammen. Lenge, lenge før Schengen-samarbeidet gjorde det enklere å reise mellom land, hadde Norden for eksempel sin egen «Schengen-avtale». Vi reiste pass-fritt mellom de nordiske land.     

Det store og overordnede målet med det nordiske samarbeidet er et sterkt Norden i et sterkt Europa. Gjennom samarbeid skal de nordiske interessene og nordiske verdiene styrkes i en global omverden. Samarbeidet er politisk, økonomisk og kulturelt forankret, og ledelsen går på omgang. I år er det Norge som er «formann», altså norsk formannskap.

Meld inn aktuelle problemstillinger!

Dialogweb tar en titt innom det nordiske samarbeidet på utdanningsfeltet, eller
MR-U som det heter i nordisk terminologi. Det betyr Ministerråd for utdanning og forskning. Ekspedisjonssjef i det norske Kunnskapsdepartementet, Eivind Heder, sitter i Embetsmannskomiteen for utdanning og forskning, kalt EK-U. Med komiteen og norsk formannskap i ryggen åpner han en dør og inviterer NVL inn. Kanskje har døra stått åpen helt siden NVL ble etablert, men nå gjør det norske formannskapet invitasjonen helt eksplisitt:
-  Vi ønsker at NVL skal komme opp med aktuelle problemstillinger som kan løftes opp til embetsmannsnivå. Det foregår mange interessante saker i NVL som det kan være aktuelt å jobbe videre med i det nordiske samarbeidet, sier Eivind Heder i intervjuet med Dialogweb. Han nevner kompetanseheving for omstilling som ett eksempel. Dersom NVL har jobbet med problemstillinger og mulige løsninger, er det viktig at Embetsmannskomiteen blir kjent med det og kan vurdere om det bør tas inn i eksisterende satsinger eller kanskje i en ny satsing.

Heder understreker ønsket om å få til en bedre kobling mellom de som jobber med nordiske problemstillinger og Embetsmannskomiteen.

Fine ord og mange møter?

- Nordisk samarbeid er mange fine ord, pene brosjyrer og en rekke møter og konferanser. Blir det noe mer enn ord?

- Den måten vi jobber på i det nordiske samarbeidet er i stor grad erfaringsutveksling, ønsket om å lære av hverandre, diskutere og finne bedre løsninger. Derfor trenger vi å møtes. Vi trenger å snakke sammen, inspirere hverandre, utveksle erfaringer, ideer og argumenter. Vi har klare formål med møter og konferanser. Vi skal bringe problemstillinger inn i diskusjonen, og gi inspirasjon til dem som skal jobbe videre med en sak, påpeker Heder.
- Det er et poeng i seg selv at folk møtes og knytter kontakter. Det er viktig nettverksbygging.

Prat OG resultater

- Det nordiske samarbeidet går på flere plan, og en tilstreber hele tiden resultater. Når det gjelder praksis, kan fagfolkene bli enige om å samarbeide om endring i praksis. Forskere kan samarbeide, undervisere kan samarbeide. Organisasjoner og prosjekter samarbeider på kryss og tvers i Norden, på ulike praksisfelt. Dersom en identifiserer nordiske problemstillinger eller også mulige løsninger som en trenger større kraft enn for eksempel et NVL-nettverk til å løse, inviterer altså det formelle nordiske samarbeidssystemet til å melde inn saker, så kan embetsmannskomiteen vurdere hvordan en kan bringe dette inn i det formelle samarbeidet. Når det kommer til politikk, må saker løftes opp på et politisk plan. Dersom det er snakk om å samarbeide politisk, må ministrene med i bildet.

- Vi er opptatt av å levere resultater, slår Heder fast.

Inkludering og integrering

Utdanning og forskning er ett av de største områdene i det nordiske samarbeidet, og tar om lag 25 prosent av midlene. Sektorprogrammet for utdanning og forskning, som straks er klart for publisering, beskriver hva som særlig skal prioriteres på dette feltet i 2017. Det er en omfattende samling av tiltak. Eivind Heder trekker fram noen av tiltakene og nevner formannskapsinitiativet «Inkludering av utsatte barn, unge og voksne i barnehage, utdanning og arbeidsliv». Initiativet omfatter:

- Flere departementer i Norge har et samarbeid om utsatte barn og unge, og vi vil gjerne bringe erfaringene fra dette arbeidet inn i det nordiske samarbeidet. Her jobbes det på tvers av sektorer.

- Vi vil bidra til raskere og bedre integrering for enkeltpersoner ved å få til en raskere godkjenning av utenlandske utdanninger og yrkeskvalifikasjoner, og samordne dette i Norden. Det er gjort en kartlegging i de nordiske land som nå skal legges fram i nordiske fora, sier Heder.

Kontroversielle tema i skolen

Et annet tiltak på den lange lista i sektorprogrammet er «demokratisk medborgerskap».
- Vi vil oversette og prøve ut opplegget «Teaching controversial issues». Dette er et undervisningsopplegg som Europarådet har laget. Det handler om hvordan en kan styrke læreres kompetanse i å takle kontroversielle temaer og situasjoner i klasserommet. Den utfordringen deles av lærere på ulike opplæringsnivåer. Vi ønsker å prøve ut materiellet i en nordisk pilotering.

MR-U har også ansvar for IKT-feltet og har satt opp et mål om Norden som foregangsregion for digitalisering, hvor det jobbes med digital infrastruktur, digitale postsystemer og EU-forordninger.

Språk som nøkkel til nordisk samhørighet og mobilitet er et annet felt som hører inn under MR-U. Det er interessant at det nordiske samarbeidet vil fremme nordiske språk i akademia i en tid hvor mange utdanningsinstitusjoner velger å bruke engelsk i stadig flere sammenhenger.

Voksnes læring og inkludering

13. og 14. november blir det en stor, nordisk konferanse i Bergen om voksnes læring og inkludering.
- Hva vil denne konferansen handle om?
- Vår ambisjon er å få i gang en prosess fram mot konferansen. Når vi kommer til november, vil vi kunne synliggjøre problemområder og formidle løsninger for integrering av voksne, sier Heder. NVL er en viktig samarbeidspartner for konferansen.

Langsiktighet, kontinuitet og fornyelse

- Det er et imponerende antall saker, men hvor er den store 2017-saken som det norske formannskapet skal markere seg med?

Her må Heder melde pass. Ingen typiske markeringsprosjekter. Det er ikke slik det nordiske samarbeidet fungerer innenfor utdanning og forskning.
- Vi jobber ikke etter noe ettårsprinsipp. Vi tilstreber langsiktighet, kontinuitet og fornyelse. Vi fortsetter der det finske formannskapet avsluttet, og vi fører vårt formannskap over til det svenske om et år. Vi satser på å ha en kontinuitet på to-tre-fire år. Kontinuiteten får vi til ved å ha en egen troika, en arbeidsgruppe, hvor forrige års formannskap og neste års møter årets formannskap for å samordne arbeidet.  I år blir det et samarbeid mellom Finland, Norge og Sverige. Sverige overtar formannskapet i 2018, og Finland hadde det i 2016.

---

NORDENS DAG: 23. mars

---

Nordisk ministerråd, som ble grunnlagt i 1971, er til tross for navnet egentlig ikke ett, men flere ministerråd. Les mer: http://www.norden.org/no/nordisk-ministerraad/ministerraad

Mer om det norske formannskapet her

Mer om sektorsprogrammet her



Ingen praktikpladser i Grønland

Da tømrerlærlinge Piloq Poulsen og Peter Kleist Jakobsen ikke kunne finde praktikpladser i Grønland stod deres fremtid på spil indtil det islandske byggefirma kom på banen.
Piloq Poulsen og Peter Kleist Jakobsen.

Når Piloq og Peter fejrer nytår med fyrværkerier i Nuuk i år, vil de ikke alene komme ind i det nye år. De vil sågar også komme ind i et nyt kapitel i deres liv, hvor de vil lære nyt sprog og kultur i Island.

Om to måneder vil de unge tømrerlærlinge Piloq og Peter fra Nuuk begynde at omgås med det islandske folk, når de begynder deres praktikperiode hos det islandske byggefirma, Per Aarsleff ApS og ÍSTAK.

Grundet manglende praktikplads i Grønland, skal de to unge fyrer rejse til Island og tilbringe resten af deres praktikophold i Island. Deres nuværende praktikplads Per Aarsleff ApS og ÍSTAK lukkes, når den nye Atlanterhavn »Sikuki« bliver bygget færdig til nytår.

Har aldrig været i Island

Tømrerlærlingene fra Grønland startede deres uddannelser i 2015 og skal ifølge uddannelsesplanen blive færdig i 2019. Tømreruddannelsen er opbygget således at lærlinge skal være på praktik- og skoleophold under uddannelsen. Den 17-årige og 18-årige vil komme ind i et selvstændigt land med omkring 300.000 indbyggere, hvor der tales mest på islandsk, fra et land med kun knap 56.000 indbyggere.
– Vi synes det er spændende og det er et meget venligt folkefærd. Det bliver også spændende at lære deres sprog og det er nok en af grundene vi vil det her, fortæller Piloq Poulsen og Peter Kleist Jakobsen, der aldrig har været i Island.
– Vores islandske kollegaer her i Nuuk er meget venlige, og hilser os ved at give os en krammer når de ser os udenfor arbejdstiden. Det gør ikke andre, såsom danskere. Det er blandt andet derfor vi har valgt at tage i mod tilbuddet om at komme i praktik i Island, tilføjer de.

Første lærlinge fra Grønland

Mangel på praktikpladser i Grønland er et længevarende problem indenfor erhvervsuddannelser i Grønland. Denne mulighed er derfor ny og snart bliver den realiseret via Per Aarsleff Grønland ApS og ÍSTAK der bød de to grønlandske tømrerlærlinge velkommen.

– Vi vidste at vores afdeling i Nuuk vil lukke, når den nye havn er bygget færdig.  Derfor har vi spurgt vores afdeling på Island om de kunne hjælpe vores lærlinge med at fortsætter deres uddannelser. Takket være ÍSTAK i Island og Majoriaq Nuuk, vil de to tømrerlærlinge overføres til Island og vi venter kun på at få underskrevet deres lærlinge kontrakt samt endelig tilsagn fra Majoriaq, forklarer Senior Projekt Manager i Per Aarleff Grønland ApS, Jes Olsen.

– Majoriaq Nuuk er glade for samarbejdet med Aarsleff,  og for muligheden  for, at deres lærlinge kan færdiggøre deres læretid, selvom Aarsleff nu er færdige med deres arbejde her i Nuuk,. Det må være spændende for de 2 lærlinge, der nu får tilbuddet om at fortsætte deres læretid på Island, fortæller Susanne Møller, centerleder i Opkvalificeringscenteret Majoriaq.

I dag er der også to grønlandske Råstofskoleelever i Island, der er på et 6 måneders praktikophold siden oktober i år, 2016. Det er Råstofskolen KTI’s og ÍSTAK’s HF første samarbejde indenfor mindesvende uddannelse.

Tekniske skoler fusionerede

Jern- og Metalskolen i Nuuk og Bygge- og Anlægsskolen i Sisimiut blev pr. 1. Januar 2011 fusioneret til én skole med én bestyrelse samt én leder af begge skoler. Det fik et officielt grønlandsk navn som »KTI« (Kalaallit Nunaanni Teknikkimik Ilinniarfik).

KTI er delt i to geografiske steder i Nuuk og Sisimiut. Den samlede elevtal er på cirka 650, hvor skolen afdelinger består af fire afdelinger: Jern- og Metal uddannelser, Nuuk. Bygge- og Anlægs uddannelser, Sisimiut. Råstoffer uddannelser, Sisimiut. Gymnasiale uddannelser (GUX), Sisimiut.

 

Fakta om tømrerlærlinge

Piloq Poulsen bliver 18 år 21. december 2016
Peter Jakobsen Kleist bliver 19 den 17. februar 2017
Tømrer uddannelsen varer i alt 4 år, hvor de grønlandske tømrerlærlinge vil rejse til Grønland på skoleophold fra deres praktikophold i Island. Begge tømrerlærlinge startede deres uddannelse i 2015.
 



Arbetarklassmän i nytt ljus

Arbetarklassmän har små möjligheter att påverka utbildningen.
Toni Kosonen.

För första gången har den här gruppens syn på vuxenutbildning nu synats i sömmarna i Finland.

Det är forskaren Toni Kosonen vid Östra Finlands universitet som har tagit reda på manliga arbetares inställning till utbildning. Han har bland annat kommit fram till att klass och ojämlikhet spelar en lika stor roll som kön och etnicitet för mäns inställning till utbildning överlag. Han konstaterar också att forskningen hittills i allmänhet behandlat arbetarklassens män som en homogen grupp och det speglar även av sig på utbildningspolitiken.

− I själva verket representerar männen ur arbetarklassen flera olika identiteter. En del är öppet kritiska mot utbildning och ser sig själva som moraliskt oförvitliga arbetare och dugliga medborgare medan medelklassens män enligt dem saknar ryggrad. Det spekuleras mycket om orsakerna till den negativa inställningen och man har trott att den beror på negativa erfarenheter av grundskolan. I bakgrunden finns snarare något som på finska kallas ”herrainviha” (direkt översatt ”herrehat”). Män i den här gruppen tycker att den bästa utbildningen är den som de själva förmedlar till en yngre generation genom sitt eget arbete. Attityden avspeglar också deras sätt att definiera manlighet, säger Kosonen.

Kosonen delar in arbetarna grovt taget i tre grupper, av vilka en är den ovan beskrivna, en består av utbildningsnegativa som hör till det så kallade prekariatet med underbetalt arbete och bristfällig utbildning, medan en tredje representerar de som förhåller sig positivt till utbildning.

− De arbetare som är positivt inställda drivs av en vilja att anpassa sig till den pågående diskussionen om utbildning, de vill motsvara samhällets förväntningar på ”rätt sätt”. Det handlar som jag ser det om deras kulturella resurser. Samtidigt tar de här männen en risk: de talar utgående från sin klasstillhörighet på ”fel sätt” om utbildning. De motsvarar därmed inte uppfattningen om manlighet och en äkta arbetarklassmans attityder. Klasstänkande genomsyrar allt, säger Kosonen.

Strukturellt problem

För sin färska doktorsavhandling Opiskeleva ammattimies, yhteiskuntaluokka ja sukupuoli (övers. Den studerande yrkesarbetaren, samhällsklass och kön) intervjuade Kosonen 34 arbetare i åldern 30 till 64 år som alla har deltagit i någon from av yrkesutbildning.

Enligt Kosonen handlar det snarare om ett strukturellt än ett individuellt problem och han är väl medveten om att alla de som ställt upp på en intervju har deltagit i en yrkesutbildning och gått med på att bli intervjuade.

− Det är en brist. Det skulle vara intressant att veta hur de som inte velat dela sina åsikter ser på saken, säger Kosonen.

Kosonen påpekar att man i utbildningspolitiken i allmänhet ser på arbetarklassmän som en grupp som man riktar sig till och inte som aktörer som har en egen röst.

− De är ju många som i praktiken sett att mera utbildning, i synnerhet för arbetslösa medelålders män, sällan leder till att de får ett jobb. De som inte vill klättra på karriärstegen, som inte ser livslång utbildning som viktig, har hittills varit rätt osynliga i utbildningspolitiken, som i allmänhet bygger på medelklassvärden.

Medelklassmän sätter agendan

Kosonen ser ändå en ljusning både när det gäller forskning och utbildningspolitik.

− Mansforskningen har formligen exploderat efter sekelskiftet, men vuxenutbildningen, med undantag av skolpojkars dåliga skolframgång, har inte behandlats ur ett manligt klassperspektiv. Där fyller min forskning en lucka. Inte heller högskoleutbildade män har man forskat värst mycket i. I ett brittiskt sammanhang har man forskat speciellt i män ur arbetarklassen som deltar i högskoleutbildning och lyft fram frågor kring klass, etnicitet och maskulinitet, till exempel i studien Masculinity in the Life of Learning.

Kosonens forskning har också lyft fram att de män som förhåller sig positivt till utbildning inte helt upplever vuxenutbildning som sin egen arena. I sin avhandling påpekar han att deras inställning till utbildning är komplex eftersom de utgående från sin marginella ställning ständigt måste bevisa att de motsvarar utbildningssamhällets förväntningar.

− Under de senaste åren har man ändå försökt höja yrkesutbildningens profil och status och tyngdpunkten har ganska radikalt letts i en riktning som betonar praktiskt kunnande. Man har börjat betona arbetslivet och praktisk kunskap på bekostnad av teoretisk kunskap om utbildning. Man kunde tänka sig att en sådan utveckling skulle leda till att man mera än förut värdesätter erfarna yrkesmäns kunnande, men fortsättningsvis är det medelklassmän och -kvinnor – i synnerhet män – som sätter agendan för hur man utvecklar utbildningen. Arbetaren känner sig därmed främmande och utanför.

Doktorsavhandlingen på finska (med sammandrag på engelska) hittar du här

 



”Vuxenutbildning borde ses som en sexig politisk fråga”

I de breda samtalen i Sverige har vuxenutbildning setts som en lite torr och tråkig fråga.
Miljonprogrammet var ett program för bostadsbyggande som genomfördes i Sverige 1965–1975 på grund av akut bostadsbrist. Nima Sanandaji önskar en liknande reform för vuxenutbildning.

Det vill Nima Sanandaji ändra på. I boken ”Miljonprogram för kunskap” föreslår han en ökad satsning på livslångt lärande, där både politiker och näringsliv måste bidra. Nima Sanandaji har en doktorsgrad vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, men arbetar främst som samhällsdebattör och skribent. Boken ”Miljonprogram för kunskap” kom ut våren 2016. DialogWeb ställde några frågor om tankarna bakom boken.

Vem tog initiativ till boken, hur såg beställningen ut? – – Jag tog upp idén med Li Jansson på Almega (branschorganisation för arbetsgivare, reds anm). En stor samhällsförändring som vi behöver förbereda oss för handlar om att teknologin raskt ändrar på jobbens innehåll. Många existerande jobb kommer att försvinna och många nya jobb kommer att växa fram. Det är på sätt och vis en spännande utveckling, men också oroväckande för de som riskerar att hamna efter. Det bästa sättet att förbereda samhället för den snabba ändringen är att satsa stort på vuxenutbildning, så att människor får en god chans att kompetensväxla.

Varför ville du skriva den?

– Vuxenutbildning är en fråga som länge betraktats som torr och tråkig. Jag menar att det borde ses som en sexig politisk fråga. Boken förklarar pedagogiskt att näringslivets stora utmaning är att klara kompetensförsörjningen, politikens stora utmaning är att undvika arbetslöshet i en tid då kompetenskraven på arbetsmarknaden ökar och medborgarnas stora utmaning är att anpassa sig till jobbens snabba förändring. Lösningen i samtliga tre fall stavas välfungerande vuxenutbildning.

”Offentliga sektorn borde satsa mer”

Du skriver att vi behöver ett miljonprogram för kunskap. Hur kan du sammanfatta modellen för ett sådant, ligger fokus på att företag ska få möjlighet att skriva av utbildningsköp? Innebär det även andra insatser?

Jag är en pragmatiker. Därför tror jag på att det sällan finns en enkel politisk lösning på breda samhällsfenomen. Som man kan läsa i boken behövs en bred reformagenda. Den offentliga sektorn borde satsa mer på livslångt lärande. Dagens modell där många utbildar sig tills de är 30 år gamla och sedan satsar ingen eller väldigt lite tid på formell kompetensutveckling är inte särskilt smart. Samtidigt måste reformer öka incitamenten för näringslivet och individen själv att investera i vuxenutbildning.

På sidan 29 skriver du ”ofta kan det vara smart för flera företag som verkar i samma bransch att tillsammans satsa på utbildning av de kompetenser som efterfrågas. Då kan storskaliga och långsiktiga lösningar för vidareutbildning skapas. Dessutom minskar risken med att ett företag satsar på att utbilda en individ, som i slutändan istället söker sig till en konkurrens i samma bransch”.
Hur ska företag uppmuntras till ett sådant samarbete?

– I Sverige har vi stora branschorganisationer, som förhandlar med stora fackföreningar. De borde kunna styra upp samverkan.

”Utbildning inte skattemässigt lönsamt”

Var tycker du att det största hindret för ett miljonprogram för kunskap finns – hos politikerna eller hos näringslivet?

Det finns säkert hos näringslivet. Samtidigt är företagare nära verkligheten, de måste ju anpassa sin verksamhet kontinuerligt för att inte falla efter. Företagare i Sverige inser att den faktor som begränsar tillväxten alltmer är möjligheten att växa med rätt kompetenser. Därför är de intresserade av att satsa på vuxenutbildning. Men det finns faktorer som håller tillbaka de investeringarna. Låt mig nämna två: Det första är att företag är rädda för att de kan investera tid och pengar på att utbilda en anställd, som sedan snabbt lämnar dem för att jobba för en konkurrent. Det andra är att vi skapat en politik i Sverige som är lite galet.

Om ett företag investerar en miljon i en ny industrirobot, så ses det som en investering i balansräkningen, som man dessutom kan skriva av på ett förmånligt sätt. Om samma företag investerar en halv miljon i att utbilda personalen att använda samma robot så ses det som en ren kostnad i balansräkningen – för så har Sveriges lagar utformats. Det är inte skattemässigt förmånligt att investera i utbildning för de anställda, och företagets aktier kan sjunka eftersom det på pappret ser ut som att man har gjort en förlust i att anordna vuxenutbildning – till skillnad mot när industriroboten köptes in, då en investering snarare än en kostnad uppstod. Det vore enkelt att göra om lagen så att också investering i utbildning kunde räknas som just en investering. Det beslutet måste komma från politiken, som skapar de lagar som vi alla måste utgå ifrån.

Hur har mottagandet av boken varit? Har det varit en för- eller nackdel att du själv har en tydlig politisk ståndpunkt och arbetar för arbetsgivarna?

– Mottagandet har varit mycket bra. Boken har inspirerat till en reformdiskussion på hög politisk nivå, hos Moderaterna, Socialdemokraterna/regeringen och flertal andra av de tongivande partierna. Arbetarrörelsen gillar ju boken, det är ett ämne som intresserar dem rejält. De borgerliga och den breda politiska mitten brukar gilla det jag skriver mer i allmänhet. Mitt intryck är att de gillar hur en pragmatisk mitten-orienterad fråga länkas till framtidens jobb. Annars finns ju en bild i debatten att högerpolitiker bara kan använda skattesänkningar och avregleringar som sätt att få fart på tillväxten.

– Boken har bara fått kritik från en politisk grupp. Det är nyliberaler som på sociala medier upprörs över titeln ”Miljonprogram för kunskap”, de tycker att det låter som traditionell socialdemokratisk retorik. Socialdemokraterna gillar titeln skarpt av samma skäl.

Är det något mer du vill tillägga? Har något nytt hänt sedan boken kom ut i våras?

Det har varit mycket intresse från personer som jobbar med politikutveckling, i olika partier. Så vi har hållit i seminarier och workshops, samt turnerat runt och hållit föredrag i lite olika städer. Jag har också tillsammans med professor Stefan Fölster precis kommit ut med boken ”Framtidens Jobb”, som handlar om hur robotisering och smarta datorsystem snabbt ändrar på jobbens innehåll. Det är ett resonemang som är nära kopplad till Miljonprogram för kunskap, eftersom det snabba skiftet förstås är en central anledning till varför behovet av livslångt lärande ökar. Till sist kan jag nämna att intresset för frågan också finns i omvärlden. Den London-baserade tankesmedjan Centre for the Study of Market Reform of Education bad mig skriva en essä om hur tankarna kring Miljonprogram för kunskap kunde appliceras i Storbritannien. Den kom ut för några månader sedan, i en essäsamling där också andra frågor om utbildningens framtid belystes.



Forskning ska vara en kamp för rättvisa

En bättre kontakt mellan forskare och den konkreta verkligheten efterlyser Juha Suoranta som är professor i vuxenpedagogik vid Tammerfors universitet.
Anna Renfors     Fågelboet som en metafor för bildning.

Forskningen ska inte bolla med ord utan aktivt kämpa för jämlikhet och rättvisa, anser han. Suoranta har bland annat i sin blogg (avslutad 2016) behandlat ämnen som inte riktigt passat in i forskningens finrum och därmed har han också själv fått utstå en hel del kritik.

Suorantas senaste bok Taisteleva tutkimus (direkt översatt: Kämpande eller stridande forskning), som han skrivit tillsammans med samhällsforskaren Sanna Ryynänen, handlar om den kritiskt ställningstagande forskningsgrenen activist research/ rebellious research.

− Deltagande forskning är öppet ställningstagande och baserar sig på praktisk verksamhet. Den bygger på samarbete och solidaritet mellan alla människor och man deltar aktivt i kampen för rättvisa och jämlikhet, säger Suoranta.

Han ger inte mycket för den akademiska forskningen i vuxenpedagogik som han anser vara för det mesta alltför teoretisk.

− Högskoleforskning som svänger sig med onödiga teoretiska begrepp är dålig forskning.

Ingenting är så intressant, både forskningsmässigt och teoretiskt, som en välfungerande inlärningspraxis.

Suoranta ser på vuxenpedagogiken som ett sätt att organisera lärandet.

− Lärandet är i sin tur en del av all psykisk och samhällelig verksamhet. Det är dess värde. Speciellt vill jag betona vuxenpedagogikens uppgift att tjäna ett jämlikt och rättvist samhälle, säger Suoranta.

Alla med i inlärningsgemenskapen

Man kan säga att Suoranta lever som han lär. Han har genom både ord och handling visat på möjligheter att inkludera invandrare och asylsökande i Finland och därmed att utbildningen av asylsökande är ett viktigt arbetsfält inom vuxenpedagogiken.

I sin bok Piilottajan päiväkirja (direkt översatt: Gömmarens dagbok), som kom ut 2010, berättar han om sin kamp mot utvisningen av en asylsökande.

− Jag tänker mig att boken utgör ett slags parallell till lektorn vid Stockholms universitet, Shahram Khosravins självbiografiska bok ‘Illegal’ Traveller.

I sin pamflett Vastaanottokeskus (övers. Flyktingmottagningen), som utkom 2011, skriver Suoranta bland annat att den fria bildningen kunde ha en mycket synligare roll på mottagningscentralerna.  

− Inom den här forskningen frågar man inte efter en persons ”juridiska status”, det vill säga om hans eller hennes papper är i ordning, utan man bjuder personen med i inlärningsgemenskapen. Forskningen förenar människor – forskare och aktörer – över alla gränser till en kollektiv aktion för ett bättre samhälle och en bättre värld.

Hoppas på nordiskt intresse 

Suoranta beklagar att hans böcker inte har översatts till något nordiskt språk men han hoppas att det skulle finnas ett nordiskt intresse - och pengar - för hans senaste bok om ”kämpande forskning”.

− Jag tror att den innehåller mycket sådant som kunde hjälpa oss vuxenpedagoger att bedriva en forskning med hjälp av vilken man kan utveckla samhällelig verksamhet och kritiska förfaringssätt inom vuxnas lärande.

För tillfället skriver Suoranta en bok om den amerikanska sociologen C. Wright Mills (1916−1962) och hans tankar kring samhällsfrågor. Hans mest kända verk Den sociologiska visionen kom ut 1959.

− Mills var sin tids kämpande forskare och han framhöll att samhällsvetenskaperna kan hjälpa människorna att utveckla sin uppfattningsförmåga och vid behov förändra världen.

Läs mer



fleksibel læring
28-11-2016

Prisbelønt lærer på nett tror på samspill og deling

- Min jobb er å legge til rette for godt samspill mellom studentene og meg. Jeg må bidra til at studentenes læringsprosesser er transparente, det vil si at de er synlige.
Petter Andreas Kongsgården bruker digitale verktøy i sin lærerjobb. Det gir muligheter til samspill, samarbeid, deling – og fleksibilitet, sier han.

Dette sier Petter Andreas Kongsgården, som er kåret til Årets nettlærer 2016 i Norge. Han underviser på nettbasert studieprogram ved Høgskolen i Sørøst-Norge (HSN), der han har ansvar for pedagogikk.

Samspill mellom lærer og elev synes opplagt, enten det gjelder barn, unge studenter eller voksne. Så er det ikke så opplagt likevel. Det krever innsats. For lærer på nett krever det en annen innsats enn i klasserommet eller kursrommet. Heldigvis har læreren anno 2016 tilgang på mange digitale verktøy som kan legge til rette for og styrke samspillet og samarbeidet.

Utfordrer og overrasker
I begrunnelsen for Årets nettlærer-prisen legges det vekt på Petters innovative bruk av teknologi som stimulerer til dybdelæring. Han har en systematisk oppfølging av studentene med hjelp av digitale verktøy. Dette bidrar til godt samarbeid studenter imellom, og mellom student og lærer. Han følger det gode pedagogiske prinsippet om å variere. Han utfordrer seg selv som underviser, og han utfordrer og overrasker studentene på stadig nye måter. Dette gir gode resultater. Dessuten, og det er viktig i en tid med store digitaliseringsutfordringer for høyere utdanning, Petter deler sine erfaringer med andre, gjennom foredrag og publikasjoner.

Det er bransjeorganisasjonen Fleksibel utdanning Norge (FuN) som deler ut prisen. Valget falt på nettopp Petter Andreas Kongsgården fordi han prøver ut digitale verktøy, vinner erfaringer, går videre og formidler sine erfaringer. Miljøet ved Høgskolen i Sørøst-Norge, og i særdeleshet miljøet ved tidligere Høgskolen i Telemark, viser seg å være et sted hvor utprøving og bruk av digitale verktøy stimuleres og støttes sterkt av ledelse og kollegaer. Ildsjelene som lenge har ivret for mer bruk av digitale verktøy, får støtte fra ledelsen, og det er ikke bare ildsjelene som drar det digitale lasset. Hele institusjonen skal med, med ledelsen i førersetet.

Teknologirike miljøer som lokomotiv
Petter har hovedfag i pedagogikk og er nå i gang med sitt doktorgradsstudium. Han har bred erfaring fra undervisning og ledelse i ungdomsskole og videregående skole. Dessuten har han også vært forsker og direktør ved Telemarksforsking-Notodden. Forskningsprosjektene hans knyttet til doktorgradsarbeidet har dreid seg om bruk av teknologi i undervisning, læring og vurdering for læring både i grunnskole og videregående opplæring. Temaet for doktorgraden hans er «Hvordan vurdering for læring i teknologirike læringsmiljøer kan bidra til endring av vurderingspraksiser og øke elevers medvirkning i egen læringsprosess.» Resultater fra forskningen hans kan gi viktige svar på om teknologirike læringsmiljøer kan bli lokomotiv for pedagogisk nytenkning.


På spørsmål om hva som er nettunderviserens viktigste oppgaver eller roller, har Petter klare svar.
- Jeg tenker på følgende to oppgaver: Det ene er å legge til rette for et godt samspill mellom studentene og mellom studentene og meg. Det andre er å bidra til at studentenes læringsprosesser er transparente. Det vil si at de er synlige, og hvor jeg legger opp til «vurdering for læring» med feedback både som «medstudent-vurdering» og lærervurdering.

Synlige og fleksible læringsprosesser
- Hva anser du som den største gevinsten med å bruke digitale verktøy i undervisningen?
- Det er muligheten til samspill, samarbeid og deling, uavhengig av tid og sted, at man kan jobbe både synkront og asynkront, og at studentene på den måten blir gode «læringsressurser» for hverandre.

Jeg kan veilede studentene når de er midt oppe i læringsprosessen, for eksempel når de jobber med en oppgave eller problemstilling, uavhengig av tid og sted. Teknologien skaper disse mulighetene, uavhengig av om det er nettstudenter eller campusstudenter. Det gjør læringsprosessene fleksible. Dette kunne jeg ikke gjort uten teknologi.

Digital didaktikk
-
Hva tror du om utviklingen av nettbaserte utdanningstilbud i framtida?

- Uavhengig av teknologi - fordi den endrer og utvikler seg raskere enn vi liker å tenke på - så er utfordringen for oss som jobber med utdanning å skape en didaktikk som integrerer teknologi og didaktikk – en digital didaktikk. Teknologi bidrar ikke til læring i seg selv, like lite som kalkulatoren gjør det, eller for den saken skyld blyanten gjør det. Det er bare verktøy. Skal vi som jobber med utdanning «overleve» som utdannere, må vi skape troverdighet for at våre institusjoner er viktige institusjoner for læring. Da tenker jeg at vi må skape en digital didaktikk som tar opp i seg mulighetene for samspill, samarbeid, deling og transparens.



integration
22-11-2016

To-do seminarium aktiverar

”Tack! Det här är första gången som jag känner att jag är med i samhället” var ord som en inflyttad använde för att tacka Cecilia Stenman direkt efter seminariet.
Vivve Lindberg     Grupparbete under to-do seminarium för integration på Åland.

Så snabb respons inom målgruppen var inget som arrangörerna hade vågat drömma om när de skissade på ett åländskt to-do seminarium för bättre integration.

Idén om att satsa på to-do seminarium kom egentligen först från NVL koordinator Maria Marquard från Danmark som ansåg att det skulle vara bra att göra seminarier mer praktiskt inriktade för att också förbättra effekten av ett seminarium. Inom NVLs nätverk Öar i Östersjön har det tidigare arrangerats to-do seminarier kring integration två gånger på Bornholm och en gång på Gotland.

Fullt surr från alla borden

Cecilia Stenman, som är kontaktperson för den åländska nätverksgruppen inom nätverket Öar i Östersjön, var med på Gotland och lät sig inspireras av upplägget från Bornholm; att använda ett seminarium som ett konkret verktyg för att utveckla och förverkliga idéer och samarbeten.

Det åländska seminariet tog, liksom det gotländska, modell från Bornholm; tre punkter skulle diskuteras i mindre grupper. Cecilia berättar att de som arrangörer tittat noga på gruppindelningen. Det fanns representanter från bland annat utbildningssektorn, frivilligsektorn, sjukvård och inflyttade. Önskan var att ha så stor bredd som möjligt vid varje bord.

Cecilia.jpg
Cecilia Stenman. Foto: privat

- Ofta är det ju så att man på seminarium sätter sig bredvid de man redan känner och då blir det ofta samma diskussion. Därför var det A och O att diskussionsgrupperna från början var indelade så att deltagarna var från olika yrkeskategorier och hade olika erfarenheter. Bordsplaceringen blev väldigt medveten och lyckad; det blev fullt surr från alla borden redan vid första punkten, berättar Cecilia.

Tre viktiga punkter

Första diskussionspunkten handlade om vilka hinder som finns på Åland idag, vad som försvårar integrationen. Den andra punkten innebar att grupperna skulle måla upp sina visioner kring integration. Under den sista punkten var det dags för grupperna att se på vilka resurser och möjligheter som fanns runt bordet och utifrån det lägga fram idéer, projekt eller åtgärder som gruppen tillsammans skulle driva igenom innan uppföljningsseminariet tre månader senare.

- Jag har suttit på ett otal antal seminarium och även om man blir inspirerad och får nya tankar och idéer så är det någonstans det stannar upp och det blir svårt att ta tag i verkligheten när man kommer tillbaka till jobbet. Det är en risk att idéerna bara rinner ut i sanden. Men med ett to-do seminarium blir det något konkret som man kan börja jobba med direkt även om det inte är fler med från samma arbetsplats eller organisation, förklarar Cecilia.

Nu gör vi

Cecilia är nöjd med konceptet och lyfter fram att det kom många konkreta och fina förslag. Hon är övertygad att metoden fungerar och vill prova på to-do seminarium som metod även runt andra utbildningsfrågor.

- På nåt sätt känns det som att det passar den åländska mentaliteten, att se vad som behöver göras och sen bara bestämma sig – nu gör vi! säger Cecilia.

Just nu väntar hon med spänning på att få veta hur det gått för grupperna att förverkliga sina idéer. På listan finns allt från mentorskap till att skapa mötesplatser, sprida information, söka praktik- och arbetsplatser och ordna ett to-do seminarium med en SFI-klass. Bara tanken att det här, eller delar av det, kan bli en konkret slutprodukt av seminariet tyder på att det är en konkret och bra metod, menar Cecilia.




De tre færøske venner Pól Andrias Larsen, Levi á Torkilsheyggi og Virgar Poulsen var i gang med med hver deres uddannelse i Århus, hvor en af dem skulle til at aflevere  en opgave i design og programmering. De hørte om en institution på Færøerne for mennesker med autisme, hvor medarbejderne ledte efter en app for at facilitere kommunikationen med deres beboere. Institutionen havde uden held ledt efter en app til deres behov, hvilket vakte de studerendes interesse.

– I forbindelse med opgaven udviklede vi en prototype, der viste sig at være vellykket med positive resultater både for brugerne og medarbejderne. Vi vurderede derfor, at der var muligheder i en fortsat udvikling af appen, fortæller Pól Andrias Larsen, der sammen med Levi á Torkilsheyggi for tiden er i gang med at færdiggøre ClearComm appen.       

Lærerig proces

- Det har været en lærerig process. I starten skulle vi jo arbejde med en opgave I fagene design og programmering, men vi lærte hurtigt fra institutionen, hvad man bør tænke på, når en sådan app udvikles. Vi satte os ind i, hvordan mennesker med kognitive problemer tænker, og hvordan de opfører sig. I samarbejde med institutionen og fagfolk her på Færøerne har vi udviklet en app, der gør en forskel. Og vi ved, at den fungerer, da den har været prøvekørt i to år, fortæller Pól Andrias Larsen. Der sammen med sine samarbejdspartnere i det sidste års tid har videreudviklet appen, så at den også rummer en udgave til private brugere og forældre af børn med autisme. 

Appen publiceres efter planen i løbet af de kommende måneder, både til iPhone og til iPad. Android appen udkommer i 2017.

Struktur i hverdagen

Målgruppen er mennesker med kognitive handicap og udfordringer, især med autisme og Asperger-syndrom. Med appen kan medarbejde på institutioner og forældre og andre, der er i kontakt med menneskerne i målgruppen strukturere brugernes hverdag ved hjælp af et skema, der udfyldes med piktogrammer og billeder. Udover en strukturering af hjælper appen brugerne til at kommunikere med piktogrammer og billeder, så at de kan føre en samtale med brugere, der ikke har et sprog.

Med en visuel dag-plan kan dagen og ugen planlægges ved at lægge piktogrammer og billeder ind i et skema. Brugeren har så mulighed for at følge med for at se, hvad der vil ske i løbet af dagen og ugen.  

Derudover kan appen hjælpe brugeren med at kommunikere ved hjælp af piktogrammer og billeder. De foreløbige brugere er infantile autister, hvilket betyder, at de er ude af stand til at kommunikere som os andre. Med appen kan brugerne vælge et billede og på denne måde kommunikere med forældre og andre, der så kan bruge de samme billeder til at kommunikere med brugeren.

Begejstring for løsningen

ClearComm er en brugervenlig app. Det er nemt at planlægge skemaerne og at visualisere budskabet for brugerne. Det er også nemt at ændre aktiviteterne i skemaerne, hvis dagen ændres. Jeg har anvendt ClearComm i en institution med fire brugere med autisme, hvoraf de to er uden sprog. Den positive effekt af ClearComm er synlig, og det er en stor fordel at ClearComm har integreret både de visuelle skemaer og kommunikation, fortæller Birgir Poulsen, der har brugt pilotudgaven af ClearComm i sit arbejde med folk, der har autisme.

– Med appen på mobilen, din iPad eller computeren er den jo nemt tilgængelig. Dette gør det muligt for både brugerne og medarbejderne at kommunikere det, de har brug for, lige meget hvor de befinder sig. I dag bruger jeg altid ClearComm for at gøre mit arbejde nemmere, siger Birgir Poulsen, medarbejder på en institution med brugere med autisme.

Mindre stigmatisering

En god historie stammer fra en episode, hvor en af ClearComms brugere var i en butik sammen med en medarbejder for at købe lækkerier. Almindeligvis tænker mennesker med autisme på det, der kan ses og er tæt på.

Men ved hjælp af ClearComm kunne brugeren ved hjælp af billeder navigere sig frem til gruppen ‘Lækkerier’, og vælge Coca-Cola og chokolade, der var to forskellige ting, der skulle hentes i to forskellige steder i butikken. Denne særlige kommunikation med brugeren var så stor for medarbejderen, at de to den dag kom hjem med rigelig store mængder af lækkerier i forhold til den normale rate, fortalte medarbejderen glad efter oplevelsen.

Den samme slags kommunikation er mulig ved hjælp af et ringbind med piktogrammer, men der er stor forskel på at bære rundt på et ringbind og så at have en mobil eller en iPad i hænderne. På denne måde vil brugerne være mindre stigmatiseret i deres hverdag, siger Pól Andrias Larsen.  

 

Faktaboks:

Selskabet Beak ejes af Pól Andrias Larsen, Levi á Torkilsheyggi og Virgar Poulsen. De har udviklet appen ClearComm for brugere med autisme.

Læs mere på virksomhedens website: web.clearcomm.fo (på engelsk).



voksnes læring
09-11-2016

Spill og lær - også for voksne

Dataspill kan bli en viktig læringsressurs, også for voksne.
Ebba Køber, FuN     Deltakerrekord på spillutvikler-konferansen GDC i San Francisco tidligere i år. Over 27 000 profesjonelle deltok på konferansen, noe som viser en bransje i vekst.

Men ikke alle er overbevist om nytten av spill for læring. En av de kjente amerikanske spillutviklerne, Starr Long, sier at voksne har like mye å lære av underholdningsspill som barn. Voksne lærer andre ting, som for eksempel å analysere situasjoner og å samarbeide.

Spill med voldelig innhold har for mange satt underholdningsspill i dårlig lys. Starr Long avviser at en blir voldelig av å spille spill med voldelig innhold. Spill handler om konflikter på forskjellig vis, og ved å spille lærer en å løse konflikter, sier han.

- Akkurat som løveungene lærer å drepe byttet ved å leke, vil barn lære å løse konflikter gjennom å trene via videospill, og spesielt spill hvor flere spiller sammen, sier Long i et intervju med Synkron. Long mener også at han selv fikk mer matematikkforståelse av å spille «Dungeons and dragons» enn å følge matematikkundervisningen.

Underholdningsspill er god butikk, men også svært ressurskrevende å utvikle. Nordiske aktører kan lett bli smågutter i internasjonal sammenheng. Et skandinavisk Interreg-prosjekt, Game Hub Scandinavia, jobber for mer spillutvikling i de skandinaviske landene. De vil også ha mer spillutdanning. Det er nemlig snakk om å skaffe seg en jobb i spillbransjen. Unge spillinteresserte og «gamere» får tilbud om utdanning og hjelp til å etablere seg som grundere. I Grenaa på Jylland har de en stor inkubator hvor potensielle grundere får god hjelp på veien til å etablere eget spillselskap. Også i Skövde i Sverige er det et aktivt spillgrundermiljø.

«Snille» spill

Det finnes mange spill uten voldelige elementer, som for eksempel det finskutviklede Cities: Skylines, hvor en bygger opp hele lokalsamfunn. Pokemon Go er et annet eksempel på et «snilt» underholdningsspill som engasjerer alle generasjoner. En kan muligens lure på hva femtiåringene lærer av å fange pokemonfigurer, digitale baller og bringebær på telefonskjermen. Men spillet skaper engasjement og har stor underholdningsverdi, og ganske sikkert også læring.

Kreative hoder kan lage tilleggsverdier til de fleste spill. Når kildekoden for et spill et åpen, kan en også videreutvikle spillet og ta inn nye elementer, slik at en får nye spill uten å måtte bygge opp hele spillet fra bunnen av. Altså en kombinasjon av gjenbruk og innovasjon.

Spill i undervisning

Spill har spennings- og belønningselementer, og derfor engasjerer det.  Engasjement er en drivkraft for læring, og mange forsøker å utvikle spill som passer inn i skolesammenheng. Det norskutviklede spillet Dragonbox er eksempel på et slikt «pedagogisk» spill. Det hjelper spilleren til å lære matematikk.

I utdanningssammenheng brukes mange quiz-spill, samarbeidsspill og også apper hvor den lærende selv kan lage quiz-er for medstudenter. Et mye brukt spill i undervisning er Quiz-plattformen Kahoot, som ble utviklet i Norge for noen år siden, og som har utviklet seg til å bli en internasjonal suksess. Her er smarttelefonen egnet medium. Slik form for aktivisering egner seg godt i forelesninger for å skape variasjon, deltaking og interaktivitet. Når det også er et tydelig konkurranseelement i tillegg, er det kanskje ikke å undres over at det er populært blant studenter.

Kjønnsforskjeller og spill

Gutter dominerer som «gamere», og også blant voksne er nok menn mer interesserte i spill og konkurranse i spill enn kvinner. Hele spillbransjen er dominert av menn. Når menn utvikler spillene, er det kanskje ikke så rart at de faller mer i smak hos gutter og menn enn hos jenter og kvinner. Framstillingen av kvinnefigurene kan også være sterkt preget av kvinneundertrykkende oppfatninger, noe som igjen gjør spillene mindre interessante for jenter. Det er heller ikke uvanlig at jenter som spiller blir utskjelt og mobbet. Det er likevel tegn som tyder på at de store spillselskapene nå tør å satse litt mer på kvinner som tøffe spillfigurer. Dessuten er det også en voksede bevissthet omkring spillkultur. I Norge er det etablert en gruppe som kaller seg «Spillpikene». De blogger om spill, spillforskning og spillkultur.  

I spillprosjektet Game Hub Scandinavia er de opptatt av å få med kvinner i spillutvikling og grundervirksomhet. De sier at «projektets aktiviteter bidrager til øgede lige muligheder for mænd og kvinder i spilbranchen, for udviklingen af virksomheder og virksomheders overlevelse.”



Nyskabende beskæftigelsesindsats styrker innovationen

Tværfaglighed, medansvar og mulighed for at bringe egne erfaringer og kompetencer i spil, er nogle af nøglerne til at få akademikere i arbejde og på samme tid øge innovationen.

Det er erfaringerne fra Frederiksberg Kommune, der med en række tiltag forsøger at nytænke beskæftigelsesindsatsen for akademikere.

Akademikere bidrager til vækst og innovation

Undersøgelser viser, at ansættelse af akademikere i små og mellemstore virksomheder er med til at øge beskæftigelsen i virksomheden blandt alle medarbejdergrupper. Derudover bidrager virksomheder, der ansætter akademikere, med innovation, ny viden og nye idéer, til gavn for hele samfundet.

Det giver derfor rigtig god mening at forsøge at bringe akademikernes kompetencer i spil inden for netop disse områder. Det har Frederiksberg kommune forsøgt gennem flere tiltag, blandt andet forsøgsprojektet 50 i 180.

Meningsfulde beskæftigelsesforløb

Lise Hansen er centerleder for Akademiker Center og Virksomhedsservice i Frederiksberg kommune. Hun fortæller, at der er et indbygget paradoks i mange typer løntilskud. På den ene side er der krav om, at stillinger med løntilskud ikke må tage arbejde fra andre; på den anden side er meningen med forløbene, at de skal vedligeholde og udvikle deltagernes kompetencer, og altså være så indholdsrige som muligt. Dette skal honoreres inden for rammerne af nogle meget korte forløb, hvilket i sig selv betyder, at der typisk er tale om enkle opgaver, der ikke kræver megen oplæring.

Det er blandt andet det paradoks, Frederiksberg kommune har forsøgt at løse med projektet 50 i 180. Ambitionen har været, at der skal være tale om meningsfulde forløb, der bidrager til reel opgave- eller problemløsning og den enkelte deltagers udvikling, men som samtidig ikke tager arbejdet fra nogen.

Uløste problemer og udfordringer

Projektets titel refererer til, at 50 akademikere blev ansat i løntilskud i 180 dage og i denne periode skulle hjælpe med at udvikle forskellige scenarier og løsningsforslag til problemer og udfordringer, som kommunens afdelinger havde identificeret. Der skulle være tale om udfordringer, som ikke ellers ville blive løst.

Udfordringerne var mangfoldige, fra dårlig lokaleudnyttelse på kommunens skoler, over ønske om at kunne arbejde bedre med trivsel på arbejdspladsen, til anvendelsen af digitale redskaber i daginstitutionerne.

Trivsel_Cover_1000.jpg

Tværfaglighed som nøgle til innovation og bedre selvforståelse

De 50 akademikere blev fordelt på ni hold med fire til seks medlemmer. Hvert hold skulle arbejde med en given udfordring. Der blev i sammensætningen af hold og valget af udfordringer til de enkelte hold ikke kigget på, hvilken baggrund de enkelte deltagere havde. En uddannet præst, læge og historiker kunne blive sat sammen om at arbejde med udfordringen vedrørende ”ny trafikskiltning i kommunen”.

Netop det, at så forskellige fagligheder blev sat sammen var med til at understøtte, at den enkeltes erfaringer og faglighed blev bragt tydeligt i spil. Der kom nye og utraditionelle input til opgaveløsningen, og de lærte i højere grad at finde fælles sprog og samarbejde på tværs. Deltagerne giver udtryk for at det har givet dem en større tro på og bevidsthed om, at deres redskaber kan bruges til at løse mange forskellige slags opgaver, fortæller Lise Hansen.

Konkrete løsninger, der kan bruges

Underprojekterne har mundet ud i nytænkende og innovative løsningsforslag på gængse problemstillinger i de kommunale afdelingers hverdag. Flere af idéerne er på den korte tid blevet så veludviklede, at de vil kunne tages i brug meget snart. Det viser en analyse, tænketanken Cevea står bag.

En gruppe har udviklet en app, LokaleNu, til at booke og afbooke lokaler på skolerne En anden gruppe har arbejdet med medarbejdertrivsel, og har udviklet et værktøj, der med fokus på handlen kan implementeres i hverdagen. Endelig er endnu en app blevet udviklet af den gruppe, der fokuserede på, hvorledes daginstitutionerne bedre kunne udnytte de læringsmuligheder, der er i byen.

Tre meget forskellige udfordringer og løsninger, som alle vurderes at kunne tages i brug med det samme og som potentielt også vil kunne eksporteres og anvendes andre steder.

Konstruktiv indsats

Med 50 i 180 er det traditionelle forløb erstattet af en mere konstruktiv og fremadrettet indsats. Der er tale om et lærende forløb, hvor deltagerne selv udfylder rammerne, der etableres af virksomhedscenteret.

Resultaterne er positive, både for den enkelte deltager og i større perspektiv. Deltagerne får skabt et netværk og de bliver mere bevidste om deres egne kompetencer og har fået en skarpere faglig profil. Projektet har ifølge Cevea bidraget til at styrke den enkeltes jobmuligheder og samtidig skabt innovative løsninger på konkrete problemstillinger.

Flere af løsningerne vil kunne udbredes. Det kan konceptet også. Forsøgsprojektet tog udgangspunkt i udfordringer, de kommunale enheder oplever i hverdagen. Det vil være oplagt også at udforske udfordringer, som private organisationer oplever.

Fakta

Akademikernes A-kasse har samlet en række undersøgelser, der analyserer effekten af at ansætte akademikere. Undersøgelserne kan findes her.

Du kan læse om projektet ”50 i 180” her, hvor der blandt andet er en beskrivelse af de ni konkrete forslag og hvor Ceveas analyse af projektet også findes.

I Frederiksberg kommune udgør akademikere 48 % af de arbejdsløse.



"Kofoeds skolen giver håb i mit liv"

Det siger 43-årige Susanne Larsen, der til dagligt er elev i Grønlands nye Kofoeds Skole i Nuuk. Hun har levet som hjemløs i fire år, men Kofoeds Skolen har gjort en forskel i mange af eleverne, blandt andet i Susanne Larsens liv.
Maren-Louise Poulsen     Susanne Larsen er elev i Kofoeds Skolen og er rigtig glad for det.

Vinterens kulde er kommet og bragte temperaturen ned til minus 10 graders frost.
Fjeldene omkring hovedstaden har fået årets første sne der lysner hele byen. Klokken er ti om formiddagen og der er allerede gang i den inde i Kofoeds Skolen.
Skolen ligger lidt fjernt med nogle kilometer væk fra bymidten, i Grønlands hovedstad Nuuk, i Industrivej.
Susanne Larsen er allerede kommet ind og er i gang med at hjælpe til i køkkenet.
Hun er blandt de 75 voksne elever der er socialt udsatte, der til dagligt går på Kofoeds Skolen.
– Det er rigtig godt at have et sted som Kofoeds Skolen, som man kan tage hen til. Før vidste jeg ikke hvor jeg skulle hen, siger Susanne Larsen, der har levet som hjemløs i flere år på grund af hendes hash- og alkohol misbrug.

Hjælp til selvhjæp er essensen

Susanne Larsen er fra Alluitsup Paa i Sydgrønland, men flyttede til Sisimiut i 2006 og fra Sisimiut til Nuuk i 2008. Hun blev skilt fra sin mand som hun ellers boede sammen med, og da hun måtte flytte ud fra ham, blev hun hjemløs for fire år siden.

– Det er rigtig hårdt at være hjemløs, hvor jeg aldrig ved hvor jeg skal sove henne og hvordan min dag vil være. Før tog jeg til Café Kialaaq (Herberg for hjemløse, red.) og når der ikke var plads i værestedet havde jeg ingen at tage hen til. Jeg mistede også mit job, så jeg foretog intet. Jeg vidste heller ikke hvor jeg skulle sove henne, men idag har jeg heldigvis fået et sted at sove, siger Susanne Larsen.  

Kofoeds Skolens forstander Gujo Thorsteinsson sidder til dagligt med sine 4 ansatte. Han fortæller at det er vigtigt at hjælpe elever, men hvor de selv tager ansvar for deres liv. Det kræver at møde op til tiden og udføre forskellige arbejdsopgaver.

– Mange af vores elever har aldrig brugt en computer og ved ikke noget om brugen af internet. Så vi forbereder på at undervise i hvordan man bruger en computer og internettet, fortæller Gujo Thorsteinsson, forstander i Kofoeds Skolen.

KofoedsSkolenNuuk.jpg
Der er ca. 70-75 elever i Kofoeds Skolen i Nuuk. 

Bygningen er stadig under ombygning og renovering, og alle i huset hjælper til for at udvikle skolen. En tømrer er ansat, og laver tømrer arbejde i huset sammen med Kofoeds Skolens elever. En socialrådgiver har et ansvar med at vejlede og give råd samt at etablere god kontakt til kommunen til eleverne. En køkkenleder, der laver mad samt kaffe og te sammen med eleverne.

– Det er vigtigt at vi hjælper vores elever i deres liv, fordi de fleste af dem er arbejdsløse, hjemløse og misbrugere af alkohol og hash. Der skal være mere fokus på hjælp til selvhjælp, hvor de også får dagligdagens fornødenheder med blandt andet spisning, adgang til tøj- og møbeldepot og tøjvask. De er glade mennesker, selvom de er socialt udsatte. De er meget kreative her i huset og alle hjælper til med alt. Vi spørger dog hvad de har lyst til at lave om dagen, i stedet for at bestemme hvad de skal lave. Du lærer nemlig folk positivt at kende på den måde, men vi fortæller dem »housing-first« fordi et menneske ikke kan fungere i samfundet uden et hjem, siger Gujo Thorsteinsson, forstander i Kofoeds Skolen i Nuuk.

NajaFrandsen.jpg
Køkkenteamet i Kofoeds Skolen i Nuuk, Grønland. Her er elever med køkkenlederen, Naja Frandsen. 

Kofoeds Skolen giver håb

For Susanne Larsen der har været hjemløs i fire år giver Kofoeds Skolen et positivt virking i livet. Hun har som alle andre mennesker et mål i livet, men har udfordringer der er i vejen.

– Min største udfordring er mit misbrug af alkohol og hash. Jeg arbejder på at opnå at får en behandling for det, siger Susanne Larsen, der til dagligt bruger sin tid på at male efter hun er færdig med køkkenarbejdet i Kofoeds Skolen.

– Jeg har lært at være mere åben som menneske efter jeg startede, og det har givet mig mere glæde over livet og håb, fortæller Susanne Larsen. Hun vil starte med at arbejde som vikar i Piorsaavik Multiværksted pr. 1. november og vil som hun sagde starte som fastansat hvis alt går som det skal.

– Jeg vil i fremtiden have mit eget hjem, siger Susanne Larsen.

FAKTA
Kofoeds Skolen i Nuuk åbnede januar i år, 2016. Projektet er 3 årigt der har til formål at hjælpe hjemløse og arbejdsløse til at komme videre i livet og finanieres af forskellige fonde, blandt andet OAK Foundation Denmark, VILLUM FONDEN og A.P Møller og Hustru Chastine McKinney Møllers Fond. 



validering
27-10-2016

Så fungerar SeQF – det svenska ramverket för kvalifikationer

I Europa finns ett ramverk för kvalifikationer som heter EQF.
Jorge Royan/Wikimedia commons     Yrkeskunnighet kan valideras mot en av nivåerna i SeQF.

EQF består av åtta nivåer, där nivå ett avser grundsärskola och nivå åtta doktorsexamen. DialogWeb gjorde en mejlintervju med Maria Reinitz, projektledare på Myndigheten för yrkeshögskolan som har tagit fram den svenska motsvarigheten, SeQF.

Vilka är de största skillnaderna mellan EQF och SeQF?

SeQF bygger på den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande och påminner väldigt mycket om den. Exempelvis att båda har åtta nivåer och innefattar från den mest grundläggande nivån vad en individ vet, förstår och kan till den högsta avancerade.

Kärnan i både SeQF och dess europeiska motsvarighet EQF är att resultat av lärande beskrivs utifrån kunskaper, färdigheter och kompetenser. Kunskaper utgörs av fakta, principer, teorier och praxis som är kopplade till ett arbets- eller studieområde.

Färdighet är förmåga att tillämpa kunskaper och beprövad erfarenhet för att utföra uppgifter och lösa problem.

Kompetens är förmåga att använda kunskaper och färdigheter, att samarbeta och ta ansvar i arbets- eller studiesituationer.

När är SeQF mest användbart?

Det är användbart för både den enskilda individen och arbetslivet i stort. SeQF är ett utmärkt verktyg för arbetslivet för att på ett tydligt och enkelt sätt specificera de kvalifikationskrav man har för olika yrkesroller och befattningar.

För individen är det ett kraftfullt verktyg för att synliggöra de kvalifikationer som personer kan uppnå genom formell utbildning eller genom lärande på annat sätt.

Vilka är det främst som söker om att få kvalifikationer godkända och nivåplacerade?

Det offentliga utbildningssystemets kvalifikationer är redan nivåplacerade av regeringen. Utfärdare av kvalifikationer utanför det offentliga kan ansöka om nivåplacering av sina kvalifikationer. Det kan exempelvis vara en branschorganisation. En utfärdare av en kvalifikation ska ha legitimitet inom det verksamhetsområdet som kvalifikationen avser. Med det menas att man företräder och accepteras inom det verksamhetsområdet man är verksam inom. Legitimitet kan även innebära att branschen själv bedriver utbildning mot den kvalifikation som aves. Det kan också innebära att en viss bransch accepterar en kvalifikation som branschen själv inte äger men använder i sin verksamhet.

Vilka kunskaper, färdigheter och kompetenser ingår i det som Myndigheten för yrkeshögskolan ska bedöma? Hur mäter ni skolbetyg mot arbetslivserfarenhet?

Myndigheten för yrkeshögskolan ska bedöma de resultat av lärande uttryckt i kunskaper, färdigheter och kompetenser på nivå 5 och 6 när det gäller yrkeshögskoleutbildningarna. I övrigt när det gäller nivåplacering av andra kvalifikationer har lagstiftaren öppnat upp alla åtta nivåer. Myndigheten har inte i uppdrag att mäta skolbetyg mot arbetslivserfarenhet. Reell kompetens mäts hos exempelvis valideringsutförare. 

SeQF_web.jpg

Hur arbetar man med arbetslivets/branschers olika utbildningar mot certifieringar och kvalifikationer? Hur gör man SeQF till en angelägenhet utanför utbildningssektorn?

Myndigheten för yrkeshögskolan har bland annat tagit fram och tänker utveckla ett ambassadörsnätverk. Tanken med det nätverket är att sprida information och kunskap till de organisationer som jobbar med kompetensförsörjningsfrågor inom arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer eller liknande, samt att utbyta erfarenhet och tankar med andra i samma situation. Vi undersöker också hur vi tillsammans kan sprida information och kunskap om SeQF på bästa sätt.

Hur sprids kunskap om SeQF i Sverige? Vilka planer har man för att öka kunskapen om SeQF?

Genom ambassadörsnätverket, konferenser, stödja utbildningsanordnare inom yrkeshögskolan, artiklar som den här, etc. Navet för informationsspridning sker via www.seqf.se där vi publicerar det som är av intresse vad gällande frågor som rör SeQF:en.

Kontakter med andra myndigheter såsom exempelvis Arbetsförmedlingen, Skolverket och UHR som ju i sin tur sprider kunskap och information till sina målgrupper. Arbetet med SeQF är ännu i sin linda. Kommunikationsinsatserna kommer att öka ju längre vi kommer in i arbetet.

Vad händer om en aktör inte får sin utbildning nivåplacerad? Hur går bedömningen till och av vem? Finns det möjlighet att överklaga?

Om en utfärdare av en kvalifikation inte får sin kvalifikation nivåplacerad alls eller få en annan nivå än vad de ansökt om har de innan beslut fattas fått information om vilket beslut som myndigheten avser att ta. Då kan de välja att dra tillbaka sin ansökan. Om de väljer att inte dra tillbaka sin ansökan men ändå inte får det de ansökt om har de möjlighet att överklaga beslutet till Överklagandenämnden för Högskolan.



basiskompetence
24-10-2016

PIAAC i Norden, del 3

Resultater fra den hidtil største internationale undersøgelse af voksnes grundlæggende færdigheder i læsning, regning og problemløsning med IT.
Anders Rosdahl

Af Anders Rosdahl

PIAAC-undersøgelsen (The Programme for the International Assessment of Adult Competencies) blev gennemført i 2011-2012 i 24 lande. Der er tale om den hidtil største internationale undersøgelse af voksnes grundlæggende færdigheder i læsning, regning (matematik) og problemløsning med IT. Mere end 22.000 personer blev testet i de fire nordiske lande deltog i undersøgelsen, Danmark, Finland, Norge og Sverige. De repræsenterer samlet cirka 16 mio. personer i alderen 16-65 år. 

I den tredje og sidste artikel gennemgår den danske sociolog Anders Rosdahl hovedresultaterne fra PIAAC-undersøgelsen med fokus på voksne med svage færdigheder samt hvordan voksenuddannelsen i landene er indrettet og hvordan den matcher med denne gruppes og dermed samfundets behov.

Fra et uddannelses- og arbejdsmarkedspolitisk synspunkt er det af særlig interesse at sætte fokus på personer med svage færdigheder.

Voksne med svage færdigheder

Personer med svage færdigheder i læsning henholdsvis regning defineres oftest som personer, der befinder sig på niveau 0 og 1 set under ét. Disse personer scorer mindre end 226 på skalaerne på læsefærdigheder, henholdsvis regnefærdigheder, der går fra 0 til 500. Personer på niveau 0 og 1 i læsning er kun i stand til at læse og forstå meget simple tekster med ukomplicerede budskaber, som fordrer en begrænset evne til behandling af information. Personer på niveau 0 og 1 i regning er i kun i stand til at udføre simple matematiske opgaver som fx at tælle, lægge små tal sammen eller sortere. Disse personers evne til at forstå og håndtere matematisk information er begrænset. Personer med svage færdigheder i problemløsning med IT defineres som respondenter på niveau 0 (under 1) på skalaen fra 0 til 500 plus respondenter med utilstrækkelige tekniske IT-færdigheder, dvs. at de ikke var i stand til, eller ønskede at udføre testen på interviewerens computer.

Andelen med svage læsefærdigheder udgør 16 procent af befolkningen i alderen 16-65 år i Danmark, 11 procent i Finland og 13 procent i Norge og Sverige. Andelen med svage færdigheder i regning udgør 13 procent in Finland og 14-15 procent i de andre nordiske lande. Andelen med svage færdigheder i problemløsning med IT er gennemgående noget højere – mellem 25 og 30 pct.

2,1 millioner nordboer læser dårlig

Selv om det er et mindretal, der har svage færdigheder, er der dog tale om mange mennesker. Samlet for de nordiske lande har fx 2,1 mio. mennesker svage læsefærdigheder. Selv om det til en vis grad er et skøn, hvor man præcist sætter grænsen for at være ”svag”, er der ikke tvivl om, at antallet med svage grundlæggende færdigheder er meget højt.

Ville det være muligt gennem voksenuddannelse at hæve fx læsefærdighederne for dem på niveau 0/1 (laveste niveau) til niveau 2 (næstlaveste niveau)? Det kan beregnes, at det skønsmæssigt ville svare til at skulle hæve færdighedsscoren med i gennemsnit 50 point, hvilket ifølge OECDs beregninger svarer til 6-7 uddannelsesår. Selv om den slags beregninger skal tages med forbehold, peger de alligevel på, at det ville være en ganske omfattende opgave at hæve færdighedsniveauet for alle de svageste. På kort sigt ville det ikke være muligt.  Inden for voksenuddannelse er det derfor nødvendigt at prioritere.

For hvem er svage færdigheder et problem?

I gennemsnit klarer personer med ringe grundlæggende færdigheder sig dårligere med hensyn til fx beskæftigelse og livskvalitet end personer med bedre færdigheder. Men ringe færdigheder er ikke nødvendigvis et problem i samtlige enkelte tilfælde. En del af dem, som har læsefærdigheder på niveau 0/1 (laveste niveau), tjener fx det samme eller mere end gennemsnittet for dem, som har færdigheder på niveau 2. Nogle af dem med svage færdigheder klarer sig tilsyneladende tilfredsstillende. Derfor drejer det sig om at finde frem til dem, for hvem svage færdigheder især er et problem.

Andelen med svage færdigheder særlig høj blandt fx kortuddannelse, ældre og personer uden arbejde. Men samtidig kan vi se, at der er et stort antal med ringe færdigheder også blandt fx personer med erhvervsfaglig uddannelse, blandt yngre og blandt beskæftigede. Det er derfor ikke så let at udpege en éntydig målgruppe for voksenuddannelse i grundlæggende færdigheder – bestemt ud fra sociale kendetegn. Personer med svage grundlæggende færdigheder findes næsten overalt i de nordiske samfund.

En af de mulige veje er at sætte fokus på personer, der ser ud til at have eller kunne få problemer på grund af ringe færdigheder, når man møder dem i på arbejdspladserne, i uddannelsessystemet, i det sociale system, i jobcentre (arbejdsformidling) og i frivillige organisationer. Evt. manglende grundlæggende færdigheder som mulig årsag til, at nogle klarer sig mindre godt, bør hele tiden være på dagsordenen, hvilket også er tilfældet mange steder.

Formel vs. ikke-formel uddannelse

I PIAAC sondres mellem formel og ikke-formel uddannelse. Formel uddannelse er uddannelse, der er godkendt af de relevante myndigheder i et land, og som giver en anerkendt og dokumenteret erhvervs- og/eller studiekompetence. Udtrykket ”formel uddannelse” kommer tæt på det, som i daglig tale blot omtales som ”uddannelse”.  

Ikke-formel uddannelse omfatter i PIAAC:

  • Kurser afholdt som fjernundervisning eller kurser over internettet.
  • Organiseret undervisning på arbejdet eller organiseret instruktion fra overordnede eller kollegaer.
  • Seminarer eller workshops.
  • Kurser eller individuel undervisning, som ikke indgår i ovennævnte kategorier.

Hvis en svarperson har deltaget i mindst én af disse fire aktiviteter, kodes den pågældende som deltager i “ikke-formel uddannelse”, der både kan være erhvervsrettet og ikke-erhvervsrettet. Sprogbrugen i PIAAC blev anvendt for at sammenligne lande. Eftersom voksenuddannelse er organiseret meget forskelligt i forskellige lande, svarer PIAAC terminologien ikke præcist til sprogbrugen i noget enkelt land.

Aldersgruppen 30-65 år

De analyser af voksenuddannelse, som gengives i det følgende, omfatter aldersgruppen 30-65 år. Det sker, fordi PIAAC-spørgeskemaet ikke i sig selv præcist fortæller, om den uddannelse, som en person har deltaget i, falder under voksenuddannelse (voksen- og efteruddannelse) i det pågældende land eller indgår som en del af det almindelige uddannelsessystem for unge.

Omkring 60 procent af befolkningen i alderen 30-65 år har inden for de sidste 12 måneder deltaget i formel eller ikke-formel uddannelse mindst én gang, ifølge PIAAC. Ikke-formel uddannelse er den absolut dominerende form, når man måler på andelen, der deltager. Langt det meste voksenuddannelse er jobrelateret; meget finder sted i arbejdstiden, og meget ofte bidrager arbejdsgiveren i betydeligt omfang til at dække omkostningerne.

Omkring halvdelen af befolkningen i alderen 30-65 år har inden for de sidste 12 måneder deltaget i ikke-formel uddannelse mindst én gang. Den samlede varighed for deltagerne estimeres til 63 timer i Finland, 69 timer i Sverige, 74 timer i Norge og 81 timer i Danmark. Hvis man kombinerer frekvens og varighed, estimeres det, at det gennemsnitlige omfang af deltagelse i ikke-formel uddannelse pr. person pr. år i aldersgruppen 30-65 år er 43 timer i Danmark, 37 timer i Sverige, 36 timer i Norge og 33 timer i Finland.

Mange ønsker yderligere kompetencer

Forskellige faktorer forklarer variationer i frekvens og varighed. Personer uden beskæftigelse og indvandrere deltager sjældnere i ikke-formel uddannelse end henholdsvis beskæftigede og ikke-indvandrere, men når de deltager, gør de det i betydeligt flere timer. Ældre deltager både sjældnere og i kortere tid end yngre. Kvinder deltager lidt oftere end mænd undtagen i Norge og Sverige, men varigheden af de to køns deltagelse adskiller sig ikke meget fra hinanden. Sandsynligheden for at deltage i ikke-formel uddannelse stiger med uddannelsesniveau og stigende læsefærdigheder, men varigheden af deltagelse varierer ikke med uddannelsesniveau og synes endda at falde med bedre læsefærdigheder.

Selv om mange hvert år således deltager i voksenuddannelse, er der også et stort antal, som ønsker yderligere kompetencer. Mellem en fjerdedel og en tredjedel af de 30-65-årige i Norden oplyste i PIAAC, at de ønsker yderligere uddannelse, og lige så mange af de beskæftigede vurderer, at de har brug for mere oplæring for at udføre deres nuværende arbejde godt. Lavere alder, højere uddannelsesniveau og bedre læsefærdigheder øger sandsynligheden for at udtrykke ønske om yderligere kompetencer. Men også blandt dem med svage læsefærdigheder er der en udbredt læringsmotivation: Omkring to tredjedele af denne gruppe oplyste, at de i høj grad eller i meget høj grad kan lide at lære noget nyt. Det tyder på et stort potentiale for læring, der under de rette omstændigheder kan aktiveres.  

Samlet viser PIAAC, at der er flere ligheder end forskelle mellem de fire nordiske lande, når det drejer sig om deltagelse i voksenuddannelse og motivation for læring. 



“Tips and tricks” for interaktive webinarer

Det finnes enkle «triks» for å stimulere til interaktivitet og samarbeid på et webinar.
Prosjektpartnerne, fra venstre: David Röthler, Lotte Nørregaard, Brock Online, Alastair Creelman, Linnéuniversitetet, Torhild Slåtto, Fleksibel utdanning Norge, Hrobjartur Arnason, Nam, og Markus Schneider, Karlstad universitet.

Begynnelsen er viktig. Hvorfor ikke ønske velkommen med et kart hvor deltakerne kan markere egen lokasjon. Eller åpne med en mini-spørreundersøkelse der en kan få fram resultatet umiddelbart. Dersom spørsmålene gjelder temaet for webinaret, får en på denne måten også en viktig innputt. 

NordPlus-prosjektet «Webinar – for interactive and colaborative learning» har jobbet med webinaret som læringsarena og møteform gjennom to år. Prosjektpartnerne har utfordret og utforsket gjennom et bredt samarbeid med nasjonale samarbeidspartnere. Erfaringer underveis er beskrevet og kommentert gjennom mange blogginnlegg på http://effectivewebinars.wordpress.com  På dette nettstedet ligger også en samling gode råd og tips, under menypunktet «Toolkit for interactive and collaborative webinars». Under underpunktet «How to boost interactivity» finnes for eksempel sju gode råd for hvordan en kan stimulere til interaktivitet. Ett av tipsene er: Eksperimentér med eksterne digitale verktøy tools for å skape samarbeid, bruk for eksempel Padlet eller Google Docs. En ekstra bonus av et slikt samarbeid er at resultatet er tilgjengelig også etter at webinaret er over. Det kan videreutvikles og jobbes videre med.

Webigagement

Broch Online i København har utviklet en metodikk for å bruke webinar i nettundervisning. De kaller det for webigagement, altså webinar + engagement. De har bygd på C. Leire ''5 Prinsipper for maks engasjement i Webinarer» og Gilly Salmons «femtrinnsmodell, «Interactivity in Online Learning».
- Ved å kombinere og konvertere de to modellene i vår modell har vi laget et rammeverk og en sjekkliste for de som kjører et webseminar. Vi har også utviklet guider for e-moderator og for deltakerne, sier Lotte Nørregaard hos Brock Online.

Webigagement-modellen består av et pre-online-trinn med forberedelser og deretter fire progresjonstrinn.
Trinn 1 – Design og layout, bygging av møterom og virtuelt nærvær.

Trinn 2 – «Boarding Online Easy»: Teste enkle pods, spille og gjøre deltakerne trygge 

Trinn 3 – Bidra online: Samspill med en rekke pods og innhold av kjent kunnskap

Trinn 4 – Bruke delt kunnskap: Samspill med en rekke pods der en stimulerer deltakerne til å tenke, og utfordrer dem til å kombinere informasjon eller skaffe ny kunnskap

Trinn 5 - Bygge kunnskap og roller: Styrke læringsprosessen med case, la deltakerne bytte roller, la dem presentere oppgaveløsninger eller være moderatorer for hverandre.

Neste skritt hos Broch Online er å bruke modellen for å få praktisk erfaring med den. Les mer om webigagement

effectiveWebinars_web.jpg
På nettstedet https://effectivewebinars.wordpress.com ligger mange gode råd og tips om hvordan en kan bruke webinar, og hvordan en kan skape mer interaktivitet. Se menypunktet «Toolkit for effective and interactive webinars» helt til høyre.

Lessons learned

Etter å ha jobbet med webinarformen i mange ulike sammenhenger i prosjektet, er det trukket noen konklusjoner omkring interaktivitet og samarbeid:

  • Mer oppmerksomhet og engasjement, fører til mer glede og læring
  • Mer aktivitet i et webinar fører til større engasjement og dermed mer interessante diskusjoner
  • Den som deltar aktivt i en læringsaktivitet er mer tilbøyelig til å jobbe videre med ideene som presenteres, koble dem til sin egen situasjon og finne måter å bruke ideene i praksis
  • De som deltar i læringsaktiviteter, deler reaksjoner, tolkninger og ideer. Dette bidrar til at andre deltakere forstår og anvender ideene – og deler videre.

Råd og tips-sidene byr på beskrivelse av hvordan ulike sosiale medier kan kobles til og brukes i webinaret. Tekniske sider og teknisk utstyr er også omtalt med tips om innlogging, lydinnstillinger for å forebygge lydproblematikk, og hva som må til av båndbredde og annet. Det finnes ellers en åpen Facebook-gruppe for den som er interessert i utvikling av webinaret som interaktiv samarbeidsform, «Effective webinars».



Fri bildning lönar sig – även mätt i pengar

Månadens nordiska profil är professor Jyri Manninen från Finland.
privat     Professor Jyri Manninen.

En euro investerad i fri bildning kan ge upp till femfaldig utdelning. Det kan också handla också om billigt förebyggande social- och hälsovårdsarbete. Det har Jyri Manninen kommit till i sin förstudie om den ekonomiska betydelsen av studier vid medborgar-, vuxen- och arbetarinstitut i Finland.

Manninen är professor i vuxenpedagogik vid Östra Finlands universitet, och har i sin forskning inte varit rädd för att ta sig an svårmätbara processer inom den fria bildningen. Det är nämligen enligt honom både svårt och utmanande att mäta nyttan av studier inom fri bildning i pengar.

− Enligt förstudien är det i alla fall möjligt att mäta vissa nyttoaspekter i pengar. Till exempel är det möjligt att ganska exakt räkna ut den monetära nyttan av att frivilligarbetet ökar i omfång eftersom tidigare forskning visar att en timmes frivilligarbete tjänar in 12,44 euro för samhället.

I den nya förstudien utnyttjar Manninen bland annat resultaten från den europeiska studien Benefits of Lifelong Learning (BeLL) och utvärderingsmetoden Social Return of Investment (SROI).

− I BeLL-studien uppgav 40 procent av de studerande vid finländska medborgarinstitut, d.v.s. 352 personer, att de är mera intresserade av frivillig verksamhet. Om vi tänker oss att samma antal personer t.ex. utför ytterligare 100 timmar frivilligt arbete, ger det samhället en ekonomisk nytta på 438 343 euro.

Svårare är det enligt Manninen att omvandla ökat välmående och bättre hälsa i pengar. Detsamma gäller ökad studiemotivation och att knyta nya vänskapsband.

− De här faktorerna påverkar helt säkert hälso- och sjukvårdskostnaderna och produktiviteten, men hur mycket? frågar sig Manninen.

Allting ska mätas i pengar

Att mäta humanistiska värden i pengar kan verka som en eftergift åt de nyliberalistiska, ”hårda” värden, som fått fotfäste i vårt samhälle, och visst är det så, säger Manninen. 

− Samhällets sätt att tänka och den s.k. nyliberalistiska utbildningspolitiken har lett till att man försöker mäta allting i pengar, hitta på sparåtgärder och kostnadseffektivitet. Detta har i synnerhet i England och Skottland lett till att till exempel nyttan av bibliotek, museer och parker börjat räknas i pengar. Det är bara en tidsfråga när man också i Finland börjar fråga sig vilken nytta en kommun har av ett medborgarinstitut och om det lönar sig att satsa pengar på det.  

En annan orsak är enligt Manninen att många beslutsfattare förstår sig bara, eller åtminstone bättre, på finansiella argument.

− Av någon anledning tycks inte verbala utsagor om vuxenutbildningens nytta för både individen, gemenskapen och samhället intressera beslutsfattarna. Då verkar bara ett sätt återstå: att bevisa nyttan i pengar.

Vad är nytta?

Det är inte bara svårt att mäta vissa nyttofaktorer i pengar, utan det ligger också en svårighet i att nytta uppfattas olika av olika personer och att nyttan visar sig med fördröjning.

− Om en långtidsarbetslös person tack vare studier vid ett medborgarinstitut blir motiverad att skola om sig och den vägen får en arbetsplats syns nyttan av ökad studiemotivation kanske först ett år senare eller efter en ännu längre period.

Under arbetets gång blev Manninen mest överraskad av att man i så blygsam utsträckning tidigare försökt räkna ut nyttan av fri bildning och vuxenstudier. Han hittade bara tre studier i ämnet.

− Ytterligare en överraskning var att man hade använt konstiga och helt andra sätt att räkna än jag i min förundersökning. Det kom fram att man tidigare bland annat frågat vuxna hur mycket de skulle vara beredda att betala för till exempel en drejningskurs på den fria marknaden och utgående från detta har man räknat ut kursernas värde i pengar. I min egen forskning, däremot, uppskattades vilket värde i pengar den nytta kunde ha som man upplevde då man deltog i en kurs.

BeLL-undersökningen, som genomfördes 2011−2014, visade att nästan alla vuxna som tar del av fri bildning har nytta av den. För den nu aktuella förundersökningen ligger resultaten från BeLL-projektet som grund.

− Utgångspunkt är alltid den nytta som uträkningarna visar att samhällelig service för med sig. Om man till exempel vill ha reda på vad nyttan av en kommuns friluftsområde är värt i pengar måste man först ta reda på i vilken omfattning området frekventeras och vilken nytta människorna har av området.

Underlag för intressebevakning

Som all annan utbildning hotas den fria bildningen i Finland av nedskärningar.  

Att en euros satsning ser ut att ge en nytta på 3,4−5,6 euro är ett forskningsresultat som kan användas på många sätt i detta läge.

− I synnerhet Medborgarinstitutens förbund (KOL/MiF) har utnyttjat studien i sin intressebevakning och även på kommunal nivå då finansieringen av instituten diskuterats.

Resultaten påminner också beslutsfattarna om vikten av s.k. systemtänkande när man söker lösningar på underskott (I Finland används termen hållbarhetsgap för skillnaden mellan de offentliga utgifterna och inkomsterna).

− Ett kortsiktigt sparande inom utbildningen överlag för inte med sig inbesparingar i det långa loppet. Om nyttan av utbildning får mindre betydelse finns det en risk för att samhällets utgifter stiger, till exempel inom social- och hälsovården, och att arbetet blir mindre produktivt.

Om en kommun vill hålla sina utgifter i ordning inom säg social- och hälsovården, lönar det sig absolut inte skära ner på medborgarinstitutets verksamhet. Det handlar om verkligt billigt förebyggande social- och hälsovårdsarbete.

Mest nytta för sämre lottade

I ett nordiskt perspektiv skiljer sig nyttan av fri bildning i Finland knappast från de andra länderna, tror Manninen.

− Skillnaden uppstår snarare om deltagarstrukturen ser annorlunda ut, d.v.s. om deltagarna i de nordiska länderna i likhet med finländska studerande vid medborgarinstitut är välutbildade och välbärgade och kommer ur medelklassen är nyttan och den ekonomiska påverkan inte så betydande. Men om merparten av deltagarna är personer med låg utbildning och risk för att hamna utanför samhället är nyttan inom t.ex. social- och hälsovården större, vilket framgår ur BeLL-undersökningen.

Det betyder att om man t.ex. i Sverige lyckats engagera även andra än vällottade i vuxenutbildningen är den ekonomiska nyttan troligtvis större.

Förstudien visar också att det finns mycket man borde undersöka mera noggrant.   

− Man borde undersöka om den upplevda nyttan och förändringarna också omsätts i praktiken, vilket ger det slutgiltiga ekonomiska värdet. Man borde få veta om till exempel en vuxenstuderande som upplever att sannolikheten för att hen utför frivilligt arbete har ökat mycket, även gör det i praktiken och hur många timmar om året det handlar om. Detta kräver tid och resurser, d.v.s. forskningsfinansiering, som inte ännu existerar.

I väntan på en fortsättning kan vi se fram emot den engelskspråkiga artikel om ämnet som Jyri Manninen har planer på att skriva inom den närmaste framtiden. 

Läs rapporten (på finska)

Läs mer om BELL (på engelska)



PIAAC i Norden, del 2

Resultater fra den hidtil største internationale undersøgelse af voksnes grundlæggende færdigheder i læsning, regning og problemløsning med IT.
Anders Rosdahl

Af Anders Rosdahl

PIAAC-undersøgelsen (The Programme for the International Assessment of Adult Competencies) blev gennemført i 2011-2012 i 24 lande. Der er tale om den hidtil største internationale undersøgelse af voksnes grundlæggende færdigheder i læsning, regning (matematik) og problemløsning med IT. Mere end 22.000 personer blev testet i de fire nordiske lande deltog i undersøgelsen, Danmark, Finland, Norge og Sverige. De repræsenterer samlet cirka 16 mio. personer i alderen 16-65 år. 

I den anden af tre artikler gennemgår den danske sociolog Anders Rosdal hovedresultaterne fra PIAAC-undersøgelsen med fokus på den ulige fordeling af færdigheder ud fra uddannelse, alder, oprindelse, køn, beskæftigelse og helbred. 

Uligheden i fordelingen af færdigheder inden for lande er mindst lige så udtalt som variationen mellem lande. De vigtigste faktorer, der opdeler befolkningen i grupper med gode og mindre gode færdigheder er uddannelse, alder og indvandrerstatus.

Uddannelse

Hovedtendensen er, at jo højere uddannelsesniveau, des bedre læsefærdigheder, regnefærdigheder og færdigheder i problemløsning med IT. Dette sammenhæng skyldes for det første, at uddannelse, især hvis der indgår boglige elementer, kan bidrage til udvikling og vedligeholdelse af de tre grundlæggende færdigheder. Samtidig kan uddannelse formodes at tiltrække de mest lærenemme og uddannelsesmotiverede samt dem, der i forvejen har de bedste færdigheder. Uddannelse kan således tillige formodes at have en såkaldt selektionseffekt. Desuden betyder et højere uddannelsesniveau, at man får nemmere adgang til arbejdsmarkeder og job, hvor færdigheder i særlig grad bruges, vedligeholdes og udvikles, hvilket således kan være en tredje forklaring på sammenhængen mellem uddannelse og grundlæggende færdigheder

Alder

I intervallet fra 16 år til omkring 30 år (afhængigt af type af færdighed og det land, der betragtes) ses det, at stigende alder betyder stigende niveau for grundlæggende færdigheder. Fra omkring 30-års alderen til 65 år ser vi den modsatte tendens: Stigende alder betyder svagere færdigheder. Personer i aldersgruppen 55-65 år har i gennemsnit ringere færdigheder end aldersgruppen 16-24 år.

Stigningen i de yngre aldersgrupper fra 16 år til cirka 30 år hidrører uden tvivl primært fra en alderseffekt: Efterhånden som unge mennesker bliver ældre, gennemfører flere og flere en ungdomsuddannelse, enten erhvervsrettet eller studieorienteret, og en videregående uddannelse.

Faldet i de grundlæggende færdigheder i intervallet fra cirka 30 år til 65 år kan stamme fra en generationseffekt, dvs. at yngre generationer gennemgående har opnået mere uddannelse end de ældre generationer. De unge har også mere erfaring med IT og computere, som først er blevet taget bredt i anvendelse inden for de seneste årtier.

Faldet i færdigheder i intervallet fra cirka 30 år til 65 år kan også, i hvert fald delvis, hidrøre fra en alderseffekt, dvs. processer som finder sted i løbet de enkelte menneskers tilværelse. Biologiske faktorer kan spille en rolle. Demens kan nævnes som et ekstremt eksempel. Alderseffekten kan også have en social komponent. Økonomisk teori argumenterer fx for, at incitamentet til at tage voksenuddannelse mindskes med lønmodtagernes stigende alder – både lønmodtagerens eget incitament og arbejdsgiverens. Vores samfund og arbejdsmarked fungerer måske på en sådan måde, at mulighederne og motivationen for at lære og vedligeholde færdigheder i mange tilfælde mindskes, efterhånden som man bliver ældre.

Hvis man korrigerer for uddannelsesniveau, finder man også, at niveauet for de grundlæggende færdigheder mindskes, jo ældre aldersgruppe, man betragter. Det peger i retning af, at det lavere færdighedsniveau i de ældre aldersgrupper næppe alene kan skyldes en generationseffekt.

Indvandrerstatus

Ifølge PIAAC udgør indvandrerne, her defineret som personer der er født i udlandet, 4,8 procent af den 16-65-årige befolkning i Finland; 10,8 procent i Danmark; 12,4 procent i Norge og 16,8 procent i Sverige. I disse lande udførte indvandrerne de kognitive test på værtslandets sprog. I følge PIAAC har indvandrere i alle nordiske lande ringere målte færdigheder end ikke-indvandrere. Forskellen i læsefærdigheder er omkring 40-50 score-point, dvs. meget betydelig.

Det lave uddannelsesniveau blandt mange ikke-vestlige indvandrere forklarer kun delvis indvandrernes lave færdighedsniveau. Indvandrere har også lavere færdigheder end ikke-indvandrere, når der er korrigeret for forskelle i uddannelse. Det betyder, at andre faktorer, herunder opholdstiden i landet, medvirker til at forklare variationen i færdigheder blandt indvandrere.

Køn

Ud over uddannelse, alder og indvandrerstatus bidrager en række andre forhold til at forklare variationen i færdigheder. Det drejer sig om køn, beskæftigelse og helbred.

Kvinder og mænd har omtrent samme gennemsnitlige læsefærdigheder i henholdsvis Danmark og Finland. I Sverige og Norge har mænd i gennemsnit noget bedre læsefærdigheder end kvinder. Kønsforskellen er mere udpræget for så vidt angår regnefærdigheder og færdigheder i problemløsning med IT: I alle fire lande klarer mænd sig bedre end kvinder på disse to områder. Kønsforskellen til mændenes fordel er mindre i de yngre end i de ældre aldersgrupper—hvilket er konsistent med en formodning om, at ligheden mellem kønnene er forøget på dette felt inden for de seneste årtier. 

I følge PISA er piger klart bedre til at læse end drenge i 15-års alderen (OECD, 2013a). Denne betydelige kønsforskel er imidlertid langt mindre eller findes slet ikke blandt unge i PIAAC.

Beskæftigelse

I gennemsnit har beskæftigede bedre læsefærdigheder, regnefærdigheder og færdigheder i problemløsning med IT end ledige og andre uden arbejde, idet der i sidstnævnte gruppe ikke medregnes personer, der er under uddannelse. Beskæftigelse og især lang tids beskæftigelse går hånd i hånd med gode færdigheder. En forklaring kan gå begge veje. At være beskæftiget indebærer bedre læringsmuligheder end at være uden arbejde. Omvendt foretrækkes personer med gode færdigheder formentlig af arbejdsgivere. Personer med gode færdigheder har bedre chancer både for at få et job og for at beholde et job.

Forskellige job og stillinger kræver forskellige uddannelsesmæssige og andre kvalifikationer. Derfor er det ikke overraskende, at grundlæggende færdigheder varierer betydeligt mellem forskellige stillingsgrupper. Personer med ufaglært eller manuelt arbejde har således i gennemsnit ringere grundlæggende færdigheder end personer med komplekse job, der kræver længere uddannelse eller kompetencer inden for ledelse. Færdighedsniveauet er generelt lavere i den private sektor end inden for det offentlige, hvor uddannelsesniveauet gennemgående er højest.

Helbred

PIAAC respondenterne blev bedt om at vurdere deres helbred på en 5-trins skala fra “fremragende” til “dårligt”. Der er en klar sammenhæng mellem det selvvurderede helbred og færdigheder på alle tre områder. Et godt helbred og gode færdigheder følges ad. Et dårligt helbred kan nedsætte evnen til at klare sig godt i de kognitive test, og ringe læsefærdigheder kan omvendt betyde, at evnen til at blive opmærksom på og forstå anbefalinger vedrørende sundhed, livsstil og arbejdsmiljø svækkes.

Sammenfattende viser PIAAC, at udvikling og vedligeholdelse af grundlæggende færdigheder er et resultat af komplekse processer, der finder sted i forskellige sammenhænge i løbet af menneskers liv. De generelle mønstre i fordelingen af grundlæggende færdigheder i befolkningen ligner hinanden betydeligt i de nordiske lande. Gode (ringe) færdigheder hænger sammen med at være i en relativt gunstig (ugunstig) situation med hensyn til uddannelse, arbejdsmarkedstilknytning og andre faktorer, som har betydning for menneskers livskvalitet.

 

Om forfatteren

Anders Rosdahl, sociolog, Københavns Universitet, 1974. Forskningsleder på SFI – Det Nationale Forskningscenter for Velfærd, København, siden 1987. Har skrevet mere end 70 bøger og artikler om navnlig arbejdsmarked og uddannelse, herunder voksen- og efteruddannelse. National leder af den danske del af PIAAC (”voksen PISA”) fra 2009 til 2013. Deltager i flere nordiske PIAAC-netværk, herunder et netværk med kollegaer fra Estland, Finland, Norge og Sverige. Dette netværk har i 2015 udgivet en nordisk PIAAC-rapport ”Adult Skills in the Nordic Region”, Nordisk Ministerråd. Artiklerne bygger bl.a. på resultater fra denne rapport. 



Majoriaq centre samler Jobsøgning, Vejledning og Opkvalificering under ét tag

Det bliver nu muligt at henvende sig til eet sted, når borgere i Grønland ønsker sig vejledning til arbejde eller uddannelse.

Målet er at skabe én indgang for borgerne med bedre administrativ koordinering og behandling af dem. Men, der er stadig flere ting der ikke er på plads endnu.

Alle de hidtidige opkvalificeringscentre »Piareersarfiit« og Arbejdsmarkedskontorerne i Grønland er blevet sammenlagt officielt pr. 1. januar 2016 i alle fire kommuner. Dette blev vedtaget efter Naalakkersuisuts (Grønlands regerings, red) beslutning med Inatsisartutlov nr. 28 af 9. december 2015 om JOV-centrene (job-, vejlednings- og opkvalificeringscentre, red). Centrene skal være fuldt implementerede fra det nye år, 2017.

Hensigten er at nedbringe arbejdsløsheden

Borgere der ønsker sig vejledning til at få arbejde eller uddannelse, kan i dag henvende sig til eet sted, det såkaldte »MAJORIAQ«. Navnet betyder på grønlandsk »en skråning man skal op ad«.

Naalakkersuisut har en strategi for at nedbringe arbejdsløsheden, ved at skabe ét samlet grønlandsk arbejdsmarkedstilbud med en kompetent og tilstrækkelig effektiv forvaltning til at understøtte det.

En-dørs-politik

Sammenlægningen til JVO-centrene skal sikre en »én-dørs-politik« på JOV-området, således at arbejdsløse og unge, der endnu ikke er kommet ind på arbejdsmarkedet, kan få lagt en plan for, hvordan de succesrigt kan komme videre på arbejdsmarkedet eller uddannelse.

De fire kommuner har tidligere organiseret sig forskelligt, og det har været vanskeligt at skabe ensartede administrative løsninger, såsom oplæring af medarbejdere og landsdækkende indsatser. Der foregik således uhensigtsmæssig dobbeltadministration af en række af de opgaver, som Piareersarfiit og arbejdsmarkedskontorer foretager.

– Vi bemærker ikke noget endnu, og vores administration er den samme, da vores arbejdsopgaver er forblevet det samme, siger Kista Lynge Høegh, fagchef for Arbejdsmarkedskontoret i Kommuneqarfik Sermersooq fra Grønlands hovedstad, Nuuk.

Hun fortæller også at hun ser frem til at mødes med alle sine kollegaer fra alle JVO-centrene ved et seminar i Nuuk, der skal finde sted i midten af oktober i år. På seminaret vil de blandt andet drøfte deres kommende organisationsplan og strategi for fremtiden.

Selvom opkvalificeringscentrene og arbejdsmarkedskontorerne blev lovmæssigt sammenlagt, er de fleste kontorer endnu ikke sammenlagt fysisk. 2/3-del af MAJORIAQ er dog snart færdige eller i gang, fortæller Departementet for Erhverv, Arbejdsmarked og Handel i Grønlands Selvstyre.



vägledning
26-09-2016

En hållbar vägledning

Det livslånga lärandet har hittat sin självklara plats i det nordiska informationssamhället. I takt med att individer söker svar på hur deras kunskap och kompetens bäst ska nyttjas ökar också behovet av en livslång, välfungerande och tillgänglig vägledning.

Runtom i Norden blåser nya vindar för vägledning. Utvecklingen av vägledningen sker på olika sätt och i olika takt. Variationerna går från samordningsstadium till mer välutvecklade och nätverkande vägledningssystem. Vissa länder och självstyrda regioner har ändrat i läroplaner och lagstiftning och styrt vägledningens utveckling uppifrån, medan det i andra länder vuxit fram modeller på gräsrotsnivå. Men fokus är detsamma - att kartlägga den kompetens, kunskap och erfarenhet som personen har för att visa på möjligheter. 

Kartläggning över karriärkompetens

Karriärkompetens, eller Career Management Skills (CMS), blir ett alltmer vanligt uttryck inom vägledningen. Målet är att den som får vägledning ska hitta sätt att hantera sin livssituation och utforska livet, lärandet och arbetet. CMS ska skapa en bra grund för att personen även under nya omständigheter, ska klara av att göra hållbara val för sin framtid.

JanLindblom.jpg
Jan Lindblom

-En bra vägledning ger personen verktyg att förstå och utveckla sig själv, menar Jan Lindblom som arbetar som undervisningsråd på Skolverket i Sverige. Han fortsätter - ett steg för att förbättra vägledningen, är att på politisk nivå se över hur styrdokumenten kring vägledning ser ut och se till att det finns bra vägledarutbildningar att tillgå.

Sverige är ett av de nordiska länderna där vägledningen formats uppifrån. Vägledningen inom exempelvis Norge och Grönland har istället formats på gräsrotsnivå genom att olika personer och instanser tagit kontakt och börjat samarbeta för att hitta system som ska kunna erbjuda kvalitativ CMS.

Färöarna har startat ett utbildningsprogram på magisternivå inom vägledning. Utöver detta har vägledarna på Färöarna själva skapat ett starkt och aktivt nätverk där de driver frågor i bland annat egen kompetensutveckling och lobbar politiskt för en samhällelig utveckling av vägledningsfunktionerna, För att synliggöra behoven politiskt har vägledarna en modell där de anhåller om pengar från departementet för sina kompetensutvecklingsinsatser.

Vägledning behöver samordnas

CarolaBryggman.jpg
Carola Bryggman

Överinspektör Carola Bryggman från Regionförvaltningsverket i Finland betonar vikten av att vägledningen samordnas både formellt och informellt.

-För personer som är i riskzonen för marginalisering är det extra viktigt med bra vägledning och ett tätare nätverk, säger Bryggman.

Hon lyfter fram att samordningen kan vara kring anvisningar och lagstiftningar, befogenheter och finansiering, men att den också i betydligt större utsträckning även borde inkludera arbetsmarknadsparter. För att hitta helhet och kontinuitet med strategier för samarbete lyfter både Bryggman och Lindblom fram European Lifelong Guidance Policy Network (ELGPN) som en viktig plattform.

TaruKekkonen.jpg
Taru Kekkonen

Ett stort nätverk underlättar för att hitta ledtrådar och skapa sig en nödvändig helhetsbild som grund för vägledningen, menar även Taru Kekkonen som arbetar vid Otavas Folkhögskola i östra Finland. Otavas folkhögskola är helt virtuell och erbjuder såväl undervisning som vägledning online. Kekkonen, som också är en  av medlemmarna i NVLs distansnätverk, poängterar vikten av att vägledaren kan läsa mellan raderna och säger att det bland annat därför kan vara en fördel att ha en och samma vägledare under en längre tid.

Att göra vägledningen mer tillgänglig och individanpassad

För att göra vägledningen mer tillgänglig lyfter universitetsläraren Mia Lindberg från Malmö högskola fram behovet av god samverkan och ett bra nätverk. Debatten om det livslånga lärandet (EU 2001), ligger till grund för hennes resonemang. Lindberg menar att vägledning gott kan ske såväl fysiskt ansikte mot ansikte som med hjälp av dagens teknik, IKT. Men, poängterar Lindberg, för att vägledningen över internet ska vara kvalitativ är det viktigt att anpassa den. Vägledningen ska inte endast bestå av information utan även inkludera personens aktuella förutsättningar baserat på kompetens och erfarenhet. 

Vägledning med hjälp av program/appar som till exempel Skype, Adobe Conect eller Google Hangout där man både ser och hör varandra gör att det är möjligt att läsa av kroppsspråk och reaktioner som under ett vanligt möte. Men, IKT möjliggör också att vägleda anonymt. Instanser som erbjuder vägledning över IKT behöver reflektera över vad som blir optimalt för deras vägledningstjänster – ska även anonym vägledning vara möjlig?

På Åland har regeringen i sitt utbildningspolitiska program Kompetens 2025 lyft behovet av att vägledningstjänsterna utvecklas. Ett första steg har tagits genom att arbetskraftsmyndigheten och utbildningsanordnaren har ingått ett avtal kring köp av vägledningstjänster.

Elisabeth Storfors, byråchef vid Ålands landskapsregerings utbildningsbyrå, poängterar att landskapet har ett intresse för att vägledningen och vägledningstjänsterna utvecklas ytterligare både på individ- och systemnivå. I väntan på besked om medel till ett ESF-projekt med syfte att utveckla vägledningen utgörs idag en stor del av vägledningen på Åland av traditionella möten ansikte mot ansikte. I syfte att öka tillgängligheten och flexibiliteten inom vägledningen skulle ett ökat IKT- användande kunna vara följande steg för Åland.

Teknikens roll för tillgänglig vägledning

JaanaKettunen.jpg
Jaana Kettunen

Forskaren Jaana Kettunen från Jyväskyläs universitet har studerat vägledning med hjälp av teknik (IKT). Hon poängterar att det är möjligt att använda sig av tekniken i en mycket större utsträckning och med bättre kvalitet än vad som görs idag. Även här finns skillnader i Norden. I Danmark har vägledning i chattform över internet blivit vanligare än vägledning genom konversationer i e-post.

Kettunen lyfter fram att nya läroplattformer kan skapa möjligheten att gå från envägs information till en interaktiv och kreativ plattform. På så sätt blir innehållet individanpassat och kommunikationen i det närmaste som ett möte ansikte mot ansikte.

Tekniken, anser Kettunen är avgörande för att förbättra tillgängligheten till vägledning. Det som krävs för vägledning ”ansikte mot ansikte” är tillgång till internet, inte närvaro på en specifik geografisk plats. En god karriärvägledning med hjälp av teknik är innovativt och kan stärka både motivationen och självsäkerheten.

-Det handlar om att våga pröva för att kunna fatta beslut om hur vägledningen blir bäst, menar Jaana Kettunen. 

Docenten Viveca Lindberg, som också är kontaktperson för NVL på Åland, håller med om att det är viktigt att våga pröva och summerar sina intryck från konferensen Nya vindar för vägledning:

-Sammantaget är min bild av det som pågår i de nordiska länderna idag när det gäller vägledning att det behövs samhällsinsatser i form av visioner, mål, strukturer och ekonomi, men också initiativ och försöksverksamhet av de som faktiskt jobbar med vägledning i vardagen. 



Maktlöshet motas med motivation och förståelse

Att utbilda vuxna som har intellektuella funktionsnedsättningar kan leda till etiska dilemman. Etiken i praktiken var därför temat på Lärvuxpedagogernas årliga konferens, där NVL deltog.
Marja Beckman     Dorthe Birkmose talade om vad som gör människor motiverade att lära.

Även om Malmö Clarion Live inte är lika högt som den skruvade skyskrapan Turning Torso, är byggnaden en ovanlig syn i Sverige. I det 25 våningar höga hotellet samlades 229 specialpedagoger och rektorer från främst Sverige, Danmark och Island den 15 och 16 september. Det var en varierad konferens som innehöll både motivation, sexualitet, teater och musik.

Kent Andersson, Kommunfullmäktiges ordförande, invigde konferensen genom att berätta att Öresundsbron har förändrat Malmö, från att ligga i en perifer region till att ligga mitt i Öresundsregionen. I närområdet finns 14 högskolor och universitet i bland annat Lund, Malmö, Köpenhamn, Roskilde – ”om vi får universitetet att fungera över nationsgränserna”. Staden var tidigare en industristad med ett fåtal stora arbetsgivare. Idag domineras näringslivet av småföretag med 10 anställda eller färre. Hälften av befolkningen är yngre än 35 år och många flyktingar kommer hit.

Skillnader i Norden

Därefter följde fyra korta presentationer av hur specialundervisning för vuxna ser ut i Danmark, Island, Norge och Sverige. Det finns både skillnader och likheter. I Norge ligger större fokus på sysselsättning eller arbete. Det isländska utbildningscentret Fjölmennt på Island har en annan inriktning med kurser som är mer inriktade mot exempelvis konstnärliga ämnen, datorer och sport.

Anita Lundin vid Lärvux Vetlanda berättade att vuxenutbildningen öppnades för alla i Sverige 1990 och att organisationen Lärvuxpedagogerna bildades 1991. Namnet Lärvux kom till eftersom många inte tyckte om ordet ”sär” – och ”vi vill jobba med att lära och inte sära”. Begreppet används dock inte i alla svenska kommuner.

Utgå från att människan är motiverad

Fredagens huvudtalare var den danska psykologen Dorthe Birkmose som talade om att arbeta med andras motivation. Hon talade först om begreppet ”nudging” som från början kommer från reklamvärlden – man knuffar vänligt en person i ”rätt” riktning. Publiken på Clarion hade inte hört talas om begreppet, varpå Dorthe sa, med en glimt i ögonen:

– Det kommer, för det är amerikanskt!

– Om man ägnar sig åt nudging utan att ha tala om det i förväg blir det manipulation. Varför inte använda ord som bestämma, styra? Men nudging har alltid en etisk riktning, sa Dorthe Birkmose.

Hon talade om att utgå från att människan är motiverad och att lärarens uppgift är att ta hand om studentens motivation. Men bara för att det finns motivation behöver det inte alltid betyda att det kommer ut något.

– Motivation är inte handling, det är beredskap till handling. Det kan finnas många barriärer för att komma från att vara redo till att komma till handling. Barriärerna kan finnas i den kognitiva funktionsnedsättningen, att en person har svårt komma igång, ta initiativ, eller inte kan minnas, sa Dorthe Birkmose.

Att göra motstånd kan vara ett sätt att bestämma över sitt liv, särskilt för den som har behov av hjälp med sina vardagssysslor.

– Motstånd är kommunikation: Detta får du inte bestämma, du kommer mig för nära, så jag säger ifrån med mitt motstånd. De kanske säger nej till allt för att andra alltid har bestämt över dem.

Det är annars lätt att någon med funktionsnedsättningar underkastar sig och får en ”inlärd hjälplöshet”. De ger upp innan de ens försökt. Det måste vara väldigt viktigt om man ska tvinga en elev till något.

Guldstjärnor gynnade inte motivationen

Belöningar kan också bli förödande för motivationen. Birkmose berättade om ett experiment på barn som satt och ritade teckningar, för att de ville. De delades in i tre grupper: en som lovades en guldstjärna för varje teckning. En som överraskades med guldstjärnor och en som inte fick guldstjärnor.

De som visste att de skulle få guldstjärna ritade många slarviga teckningar för att samla på sig så många stjärnor som möjligt.

De som blev överraskande ritade bara noga en gång, sedan slarvade de för att få fler guldstjärnor.

De som inte fick någon guldstjärna fortsatte att vara motiverade och arbetade noga.

– Man kan förstöra ett beteende med belöningar, för de triggar inte den sanna motivationen, sa Birkmose.

Att få ”fel” sorts beröm kan också vara missledande. I en undersökning fick en grupp femteklassare en matematikuppgift som var tillräckligt lätt för att de skulle kunna lösa den. Några av deltagarna fick sedan beröm för att de var smarta, medan andra fick beröm för själva insatsen.
Därefter fick barnen en svår uppgift. De barn som fått höra att de var smarta såg det som ett nederlag att de inte klarade uppgiften, medan de som fått beröm för uppgiften tyckte att det var okej att de inte klarade den svåra uppgiften.

Därefter fick de välja mellan en svår och en lätt uppgift. De ”smarta” barnen tog den lätta, medan de andra tog den svåra, men ändå kunde barnen som fått beröm för själva insatsen i högre grad lösa den sista uppgiften.

– Det är alltså inte utvecklande att ständigt säga till någon att ”du är smart, du är klok, du är något särskilt”, sa Dorthe Birkmose.

Hon talade också om det som på svenska kallas för ”maskrosbarn” – de som klarar sig bra fastän livet varit tufft.

– Varför har de klarat sig trots allt, varför är de så robusta? Forskning visar att robusthet inte är något man har, utan något man får via erkännande: Ni förstår mig, ni ser mig och hör efter. Ni hjälper mig med de problem jag känner att jag har. När jag upplever att andra erkänner mig, ser mig och förstår mig blir jag robust som människa.

Workshops om maktlöshet och högskolan

Efter lunch hölls olika workshops som egentligen var mindre, valbara föreläsningar. Dorthe Birkmose talade om hur människor reagerar när de känner maktlöshet: irrationellt och våldsamt. Antingen anklagar man sig själv eller så skyller man på brukaren; ”han är sån”. Det är inte ovanligt att anställda på ett gruppboende säger ”nu ska de professionella ta tillbaka huset” och visa vem som bestämmer. Men det är inte de professionella som bor i huset. Då handlar det återigen om att förstå och erkänna individerna, att tänka på etiken.

Elisabet Frithiof talade om högskolestudier för personer med intellektuell funktionsnedsättning ur ett idéhistoriskt perspektiv. Det kan låta på själva ordet som att högskolestudier inte är möjligt för den gruppen människor, men så är inte fallet. Eva Lundgren från Lärvux Stockholm berättade om en collegeutbildning för personer med kognitiva funktionshinder i Brooklyn.

Andra workshops handlade om att undervisa för personer med förvärvad hjärnskada och en söktjänst hos Specialpedagogiska myndigheten.

På torsdagskvällen fick de som kunde åka på sightseeing med en kanalbåt, och sedan bjöds alla in till Malmö rådhus och fick äta middag under enorma kristallkronor. Kommunalrådet Kent Andersson höll ett välkomsttal.

Moomsteatern_web.jpg
Pär Törnqvist berättade om Moomsteatern där personer med intellektuella funktionsnedsättningar står på scenen.

Omsorgsfull teatergrupp

Fredagen började med kultur. Pär Törnqvist berättade om Moomsteatern som startade som daglig verksamhet för människor med intellektuella funktionsvariationer.

Namnet stavades från början med ett o, Momsteatern. Det hade ingenting med skatt att göra utan var en förkortning av Malmö omsorg. En reklambyrå satte dit två ”o” för att kunna ha en glad och ledsen teatergubbe i logotypen.

Moomsteatern har bland annat varit på en teaterfestival i Australien, finansierad av Kockums som en gång var Malmös största arbetsgivare. Kärnensemblen består av personer med olika intellektuella funktionsnedsättningar. I föreställningarna deltar också etablerade, ofta kända skådespelare.

Efter en tid insåg man att det var orättvist att vissa personer arbetade för en usel dagersättning medan andra fick lön. Nu är teatern finansierad av Kulturrådet och alla skådespelare får skådespelarlön istället för daglig verksamhets-ersättning.

– Vi bestämde oss tidigt för att bannlysa alla sociala pedagogiska och terapeutiska mål. Vi ville berätta bra historier. Vår publik ska inte kunna identifiera oss, vi ska vara oförutsägbara. Människor med funktionsnedsättning är sedda som förutsägbara, därför har vi gjort pjäser som publiken inte väntar sig, berättade Pär Törnqvist

Några exempel på historier som Moomsteatern har satt upp är Gökboet, Stephen Kings Lida, Möss och människor och Elefantmannen. Nu i höst sätter de upp Strindbergs Ett drömspel.

NVL presenterade sig

NVL:s huvudkoordinator Antra Carlsen var också inbjuden till konferensen för att berätta om NVL:s verksamhet. Hon berättade bland annat att lärare är högt prioriterade för Nordiska ministerrådet och uppmuntrade lärarna att söka samarbeten genom Nordplus.

Sedan gick Lars Callmer upp på scenen. Han har Downs syndrom och sa ”Jag är fin, jag vet det. Jag kan lära mig allt, det här är mitt liv”. Den egna dikten följdes av ett utdrag ur Höga visan.

Hans läsning inledde sexologiprofessorn Lotta Löfgren Mårtenssons föredrag Sexualitet och unga med funktionshinder.

För en person som behöver hjälp av andra människor varje dag är det svårt att vara privat. På grund av sin beroendeställning går det inte att göra revolt på samma sätt som de flesta andra ungdomar gör.

– Det är inte då lätt att säga ”jag sminkar mig och klär mig som jag vill” eller ”jag rymmer, men vad är det för nummer på bussen, jag skaffar färdtjänst, kan du skjutsa mig?” Man har inte möjlighet att frigöra sig från sina nära och kära, eller sin personal som också är nära, sade Lotta Löfgren Mårtensson och citerade en ung människa: ”Alla oroar sig för att jag ska råka ut för någonting ont, men jag oroar mig för att jag aldrig ska råka ut för något gott!”

När ska man träffa någon och var ska man träffa någon om personalen kör hem en efter varje dans?

Lotta Löfgren Mårtensson sa att alla som arbetar med människor som har intellektuella funktionsnedsättningar bör fråga sig själva: Vad bär jag med mig utifrån vilken generation jag tillhör, vilken sexuell läggning jag har?

– Oftast pratar man bara om sex och funktionsnedsättningar om något har hänt, och oftast bara något negativt, de mörkare sidorna av sexualiteten.

Det är vanligt att tonårspojkar på boenden kallas ”hypersexuella” fastän de är som de flesta pojkar i den åldern. En äldre person i personalen kanske har glömt hur det var att vara ung och full av hormoner.

Det normativa perspektivet är starkt. Killar som dansar med varandra blir mer avbrutna av personalen än tjejer som dansar tillsammans eftersom killar förknippas med sex medan tjejer ”ska skyddas”. Att ha en intellektuell funktionsnedsättning anses vara tillräckligt annorlunda – då går det väl inte att vara homosexuell också?


Jan Schwencke berättade om en annan strokedrabbad man som köpte flera likadana ryggsäckar och packade dem med utrustning för fiske, jakt och andra utflykter. Det var nämligen för svårt att packa inför varje utflykt.

När huvudet inte hänger med

Den 9 oktober 2009 förändrades norske Jan Schwenckes liv. Han drabbades av en stroke. Nu, efter 7 år, säger han att han har 50 procent sämre kapacitet än tidigare, men betydligt större livskvalitet.

En talande händelse var när han åkte och köpte en kavaj. När han kom hem hittade han en likadan kavaj som han köpt en vecka tidigare.

Rehabiliteringen tog tid och allt går långsamt för honom idag. Han hade önskat att samarbetet mellan vård och andra instanser hade varit mer ”sömlöst”. Han har inte gått någon vuxenutbildning efter sin stroke utan har lärt sig allt själv.

För honom själv blev det viktigast att återfå sin självtillit. När han höll på att förlora kontakten med sin dotter fick han en drivkraft att förbättra sin självkänsla och han och dottern kom närmare varandra igen.

– Jag hade för mycket fokus på det som inte fungerade. Till slut kunde jag välja att istället fokusera på det som fungerade. Man måste våga prova och göra fel, ta sig tid och aldrig ge upp, sa Jan Schwencke som har funnit en tröst i musiken. Han spelade några av sina egna, vemodiga sånger.

I slutet av föredraget visade han en bild på en apelsin. Efter stroken upplevde han att apelsinens innanmäte blivit som ett svart hål. Sedan fick apelsinen nytt fruktkött och blev en kiwi i apelsinskal.

– Det är en märklig men frisk och fin frukt. Ingen kan missa att den är saftig och bra, sa Jan Schwencke.

Läs vad deltagarna tyckte om konferensen



PIAAC i Norden del 1

En artikelserie i tre delar om resultater fra den hidtil største internationale undersøgelse af voksnes grundlæggende færdigheder i læsning, regning og problemløsning med IT. Del 1.

PIAAC-undersøgelsen (The Programme for the International Assessment of Adult Competencies) blev gennemført i 2011-2012 i 24 lande. Der er tale om den hidtil største internationale undersøgelse af voksnes grundlæggende færdigheder i læsning, regning (matematik) og problemløsning med IT.

Mere end 22.000 personer blev testet i de fire nordiske lande deltog i undersøgelsen, Danmark, Finland, Norge og Sverige. De repræsenterer samlet cirka 16 mio. personer i alderen 16-65 år. 

I den første af tre artikler gennemgår den danske sociolog Anders Rosdahl hovedresultaterne fra PIAAC-undersøgelsen med fokus på de tre grundlæggende færdigheder.

PIAAC måler færdigheder i læsning, regning (matematik) og problemløsning med IT hos voksne. I 2011-2012 blev repræsentative udsnit af befolkningerne i alderen 16-65 år i de enkelte lande interviewet og testet. I de fleste tilfælde foregik testningen i personernes hjem og på en interviewers computer (PC) eller eventuelt med papir og blyant.

Grundlæggende færdigheder beskrives

Færdighederne i PIAAC beskrives sådan (OECD, 2013a):

  • Læsefærdigheder (”literacy”): Evnen til at forstå, vurdere og benytte skrevne tekster med henblik på at deltage i samfundslivet, opnå personlige mål og udvikle viden og forståelse.
  • Regnefærdigheder (”numeracy”): Evnen til at finde, bruge, fortolke og formidle matematikholdige informationer og pointer med henblik på at kunne give sig i kast med og mestre matematikholdige krav i en række situationer i voksenlivet.
  • Færdigheder i problemløsning med IT (”Problem-solving in technology-rich environments”): Evnen til at bruge digitale teknologier, kommunikationsredskaber og netværk med henblik på at finde og vurdere information, kommunikere med andre mennesker og udføre konkrete opgaver. Det drejer sig bl.a. om at kunne udføre søgning på internettet, finde rundt på hjemmesider, vurdere elektronisk information, bruge regneark og sende e-mails. For nemheds skyld bruges i denne artikel oftest udtrykket ”færdigheder i problemløsning med IT” som betegnelse for denne type færdigheder.

Disse færdigheder er grundlæggende i den forstand, at et vist færdighedsniveau er en forudsætning for at kunne fungere tilfredsstillende i moderne samfund, hvad enten det drejer sig om at gennemføre uddannelse, deltage i arbejdslivet, indgå i sociale sammenhænge og fungere som borger i forhold til demokratiske institutioner og velfærdssamfundets tilbud inden for fx sundhed, indkomstoverførsler og pleje.

Færdigheder måles i PIAAC på en skala fra 0 til 500. Mange befinder sig i det midterste område. Færre har meget gode eller meget ringe færdigheder. OECD har inddelt skalaen for læsefærdigheder og skalaen for regnefærdigheder i seks niveauer (0, 1, 2, 3, 4 og 5). Færdigheder i problemløsning med IT er inddelt i fem niveauer (ingen score, 0, 1, 2 og 3). Kategorien ”ingen score” omfatter personer uden erfaring med at bruge en computer samt personer, der ikke var i stand til, eller som ikke ønskede at gennemføre testen på interviewerens computer, men måtte bruge papir og blyant.

Der er en stærk positiv sammenhæng mellem de tre typer færdigheder. Har man gode (ringe) færdigheder på ét område, har man typisk også gode (ringe) færdigheder på de to andre områder.

Læse- og regnefærdigheder på tværs af lande

Boks 1 giver en oversigt over grundlæggende færdigheder i PIAAC-landene.

Gennemsnittet for læsefærdigheder i Finland (288), Sverige (279) og Norge (278) er højere end det internationale gennemsnit for samtlige PIAAC-lande (273). Finland er nummer to af samtlige lande. Japan er nummer ét med en score på 296. Danmark (271) ligger en smule under gennemsnittet for alle PIAAC-lande. Med score-værdier på omkring 250 er Spanien og Italien placeret helt i bunden med hensyn til læsefærdigheder.

Den gennemsnitlige score for regnefærdigheder er næsten den samme i Sverige (279), Norge (278) og Danmark (278), men lidt højere i Finland (282). Alle fire lande er placeret pænt over det internationale gennemsnit (269). Igen er Japan nummer ét med en score på 288, og Spanien og Italien ligger også her i bunden med en score på under 250. 

Det estimeres, at 6-9 point på skalaerne for læsefærdigheder og regnefærdigheder svarer til omkring ét uddannelsesår (OECD, 2013a). Variationen mellem landene med hensyn til disse færdigheder er således betydelig.

Færdigheder i problemløsning med IT

Rangordningen af landene med hensyn til færdigheder i problemløsning med IT kan ikke ske på grundlag af den gennemsnitlige score, fordi en betydelig andel af PIAAC-respondenterne ikke var i stand til eller ikke ønskede at gennemføre testen på interviewerens computer. Denne andel er et skøn over, hvor stor en del af befolkningen i alderen 16-65 år, som ikke har tilstrækkelige tekniske IT-færdigheder til at gennemføre testen på interviewerens computer. Andelene er 12 (Sverige), 14 (Norge), 14 (Danmark) og 18 (Finland) procent, hvilket er noget under det internationale gennemsnit (24 procent). Rangordningen af landene efter færdigheder i problemløsning med IT er i boks 1 baseret på den procentvise andel af befolkningen, der har færdigheder i problemløsning med IT på de to højeste niveauer (2+3). Personer uden tilstrækkelige tekniske IT-færdigheder indgår i procentgrundlaget i de tal, der er præsenteret i boks 1 og i det følgende.

Lande rangordnet efter 1) gennemsnitlig score i læsefærdigheder, 2) gennemsnitlig score i regnefærdigheder, 3) den procentvise andel af befolkningen med færdigheder i problemløsning med IT på de to højeste niveauer (2+3).

PIAAC 2011-2012.

PIAAC 2011-2012

Note: Kolonne 1 og 2 omfatter 23 lande. Rusland indgår ikke på grund af manglende data. Kun 19 lande indgå i kolonne 3, fordi færdigheder i problemløsning med IT ikke blev målt i Cypern, Frankrig, Italien og Spanien (OECD, 2013a).

Andelen på de to højeste niveauer i problemløsning med IT er et godt stykke over det internationale gennemsnit (34 procent) i Sverige (44 procent), Finland (42 procent), Norge (41 procent) og Danmark (39 procent). Sverige er nummer ét af alle lande, Finland nummer to, Norge nummer fire og Danmark nummer fem. De nordiske lande er således blandt de allerbedste, når det drejer sig om voksnes færdigheder i problemløsning med IT.

Alt i alt er Finland, Norge og Sverige placeret over gennemsnittet på alle tre områder: læsefærdigheder, regnefærdigheder og problemløsning. Danmark ligger over gennemsnittet på to områder (regnefærdigheder og problemløsning), men en anelse under gennemsnittet med hensyn til læsefærdigheder.

I fire lande (Cypern, Frankrig, Italien og Spanien) blev færdigheder i problemløsning med IT ikke målt. Disse fire lande ligger under gennemsnittet på de to andre færdigheder. Af de resterende 19 lande i boks 1 er det kun Holland samt Finland, Norge og Sverige, som er placeret over gennemsnittet på alle tre områder. Tre af de 19 lande ligger under gennemsnittet på alle tre områder (Irland, Polen og USA).

Af Anders Rosdahl

Lyssna också på våra poddcasts om PIAAC i nordisk foilkbildning



Helhed, sammenhæng og samarbejde

- Nordisk idékonference om læring for og i arbejdslivet.
Erla Sigurðardóttir     Længst til venstre: Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir, leder af uddannelse og innovation hos Islandske Arbejdsgivere (Samtök atvinnulífsins).

«Indspil om læring for og i arbejdslivet» var overskriften på en nordisk konference, der løb af stablen i Malmö den 26. august 2016. Arrangøren, ”Kompetence set fra arbejdslivet” er en del af NVL-netværket og består af repræsentanter for arbejdsmarkedets parter i de nordiske lande. Deltagerne bestod af eksperter fra forskellige sektorer, som har indflydelse på voksnes muligheder for læring i og for arbejdslivet.

På konferencen ønskede netværket at indhente idéer til hvordan man kan gøre samarbejdet mellem arbejdsliv og voksenlæring mere effektivt. Derved vil man kunne fremme arbejdstagernes mobilitet og forbedre deres stilling på arbejdsmarkedet. I den forbindelse er det vigtigt at se nærmere på de udfordringer, som fremtidens systemer og strukturer for kompetenceudvikling står over for. Hvilke underliggende faktorer står i vejen for og skaber problemer for arbejdslivslang læring?

Vi skal vide hvorfor vi ikke er kommet videre

2016-08-26-Innspil-Malmo-46.jpg  
Benedicte Sterner. Foto: Erla Sigurðardóttir

Benedikte Sterner fra LO i Norge deltager i netværket ”Kompetence set fra arbejdslivet”. DialogWeb spurgte om hvilke forventninger hun havde til dagens konference:

- At konferencen formår at munde ud i tydelige rekommandationer om praktiske tiltag, som vi kan begynde med. Det er endnu ikke lykkedes os at komme videre med at starte de rigtige tiltag. Hvis vi mener noget med det vi siger, at dette er vigtigt, så burde dette optage alle. Hvis det ikke er tilfældet, så må vi spørge os selv hvorfor det forholder sig sådan og prøve at forstå de dybereliggende grunde til dette. For jeg tror ligesom det også er blevet nævnt, at vi fortsat har problemer med egentlig at forstå hvorfor og hvordan vi skal videre.

Hvilket samfund vil vi have?

-Det som ligger dybt i os, hvad enten vi er faglige tillidsvalgte, virksomhedsejere, uddannelsesmyndigheder eller arbejdsmarkedsinstitutioner, er hvor vanskeligt det er at gennemføre ændringer når de ikke er en direkte reaktion på en akut krise. Vi, i de nordiske lande, har haft en periode med en fantastisk vækst i levestandard så vi har ingen anelse om hvori problemet ligger.

-Hvis man nu tog ud proppen af vores fantasiverden – fordi det er en slags fantasiverden, når du ser den i en global sammenhæng – så tror jeg, at dette ikke handler udelukkende om kompetenceudvikling. Dette handler om hvilket samfund vi vil have.  Vil vi gerne bevare det som vi har haft det indtil nu, og er vi parate til at gøre os umage for at det skal fortsætte sådan? Ja, men så må vi tage det på alvor.

Banket tilbage til bedstefars tid

-Vi har jo fået en god økonomisk god konjunktur, men den har vi også været med til at skabe gennem den måde vi har indrettet vores samfund på. Efter min mening er det ekstremt vigtigt at forstå hvilke vigtige mekanismer i den nordiske model, der bidrager til produktivitet. Det vil være med til at give os svaret på, hvordan vi får penge til at uddanne alle, hvad enten dette sker som læring i og for arbejdslivet, eller om det sker inden arbejdsmarkedet eller i uddannelsessystemet.

-Hvis vi ikke har penge til at betale for dette, så opstår en ubehagelig diskussion om prioriteringer af grupper; hvem der skal få og hvem der ikke skal få. Det banker os tilbage til min bedstefars virkelighed, som måtte give afkald på en uddannelse til fordel for sin yngre bror. I familien kunne man kun satse på én som fik en uddannelse ud af otte børn. Den virkelighed kan vi komme tilbage til, hvis vi ikke forstår hvad det er for en slags fantastiske og samtidigt sårbare model, som vi har udviklet i denne økonomiske randzone af Europa.

USA vs. Norden

-Både på nordisk plan og nationalt er det vigtigt at forstå, at den måde vi organiserer arbejdslivet på har indflydelse på landenes konkurrencefortrin. Lad mig tage et eksempel: Alle vil mene at amerikanerne har gode uddannelsessystemer. Men hvis du skal have en uddannelse, så koster den fx 1,5 million kroner. Ikke for staten men for dig selv. I Norge koster en uddannelse måske det samme men der er det hele samfundet som betaler, ikke jeg selv. Jeg skal forsørge mig selv og det klarer jeg, takket være gode låneordninger for studerende. 

-Nordiske virksomheder får dermed veluddannede mennesker til en billigere pris end fx et amerikansk teknologiselskab. Vores lønninger er helt anderledes når vores studiegæld måske er på 300.000-400.000 kroner mens en amerikaner har måttet betale 1,5 million for sin uddannelse. Den nordiske arbejdsgiver kan holde omkostningerne nede, og vi kan sælge vore produkter med høj kompetence til en lavere pris fordi vi allesammen har været med til at betale forudsætningerne for dette.

Store forventninger til Nielsson-rapport

-Vi i netværket skal jo aflevere et arbejde efter denne konference, som vi håber vil blive taget op på samme måde som de fantastiske forslag, som Poul Nielsons rapport (Arbejdsliv i Norden – udfordringer og forslag) indeholder. Hans vældig mange gode tiltag er sat i en slags fællesnordisk og økonomisk velfærdsstats kontekst. Nielsons strategiske udredning er på et højt politisk niveau og angiver hovedretninger, som vi må prøve at samarbejde om og konkretisere forslagene.

-Vi må forstå at kompetence og læring i arbejdslivet også handler om den måde vi organiserer arbejdslivet på. Hvis du fx har overvejende heltidsansatte, så er der større sandsynlighed for at du som arbejdsgiver investerer mere i kompetenceudvikling. Men hvis du satser på mange deltidsarbejdende så kan sådan en investering være et kontraproduktivt tiltag. Vi må være villige til at diskutere hvordan tingene hænger sammen, hvad som understøtter satsninger på kompetenceudvikling og hvad som modvirker dem. Der tænker jeg ikke på et snævert perspektiv, om vi skal lære via Internettet, om vi skal lære hjemme eller ude eller hvordan vi skal lærer. Det som afgør hvor effektiv kompetenceudviklingen bliver, det er de vilkår vi stiller op for arbejdslivet.

Flyv fra blomst til blomst

2016-08-26-Innspil-Malmo-42.jpg  

-Jeg nævnede heltidsansatte og deltidsansatte, men der er også andre. En påstand i dagens debat i flere lande går ud på at de unge og digitalt stærke er nomader som gerne vil flyve fra blomst til blomst. De vil lære lidt her og de vil producere lidt der, og at de ønsker at være frie. Det er stik modsat hvad vore unge mennesker svarer i Norge. De siger nemlig at de vil have et fast arbejde. Jo, fordi et fast arbejde er en forudsætning for at de kan låne penge til en egen bolig. Alle ønsker at flytte hjemmefra, så jeg tror ikke at vi skal bygge op falske illusioner om at disse nye mennesker er så vældig meget anderledes end vi var engang. Vi ønsker alle en vis tryghed, en mulighed for at etablere os, og vi må lægge forholdene til rette for det.

Incitamenter vigtige

Tidligere undervisningsminister i Island og nu leder af Islandske Arbejdsgiveres (Samtök atvinnulífsins) afdeling for uddannelse og innovation, Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir, repræsenterer arbejdsgiversiden i netværket ”Kompetence set fra arbejdslivet”. DialogWeb spurgte ind til hendes forventninger til idékonferencen:

-Det vigtige, det er selvfølgelig dette arbejde, som skaber forhåbninger, samt at eksperter fra hele Norden er samlet for at dele ud af deres erfaringer fra arbejdslivet. De forslag der har været oppe at vende lyder realistiske og konkrete, og det er selvfølgelig vigtigt for virksomhederne, som jeg jo præsenterer. Det er vigtigt at arbejdsgiverne indser hvor vigtigt det er at udvikle kompetence inden for deres egne rækker, og indrette et incitamentssystem i den forbindelse. Et system som motiverer virksomhederne til at øge deres værdiskabelse, produktiviteten alle former for innovation. Noget som kan opnås ved at øge kompetencerne. Men det er også vigtigt for de ansattes velfærd og dermed samfundets udvikling, det går begge veje og er en win-win situation for virksomhederne.

Uddannelse skal matche arbejdslivets behov

Men for at vi kan komme videre, kræves der et incitament i miljøet og det er ikke altid tilfældet. Der er fx ikke meget opmuntring at spore i forholdet mellem det formelle system og det uformelle system. Heldigvis sker der små ændringer hen ad vejen, men stadigvæk oplever jeg at det formelle undervisningssystem ikke er interesseret i det, der rører sig i arbejdslivet, at de ikke finder det tilstrækkelig relevant. På den anden side ser vi erhvervslivet som tager imod de elever som strømmer ud af skolerne, men som ikke nødvendigvis besidder de kompetencer, der kræves for at kunne bestride jobbet. Og hvordan stiller dette eleverne? De er ilde stedte. De får ikke et arbejde fordi de ikke har de fornødne evner og kompetencer.

Kærlighedsforhold mellem arbejdsliv og skole

Som minister spurgte jeg tit mig selv: Hvorfor når vi ikke hinanden? Jeg kalder det gerne kærlighedsforhold mellem arbejdslivet og skolen. Jeg kan fornemme en gnist, blandt andet takket været det nordiske netværkssamarbejde. Nationalt og ikke kun i Nordisk Ministerråds regi løfter man spørgsmålet på et niveau, som skaber et pres ud i samfundet. Der tænker jeg på Poul Nielssons rapport, ”Arbejdsliv i Norden – udfordringer og forslag”, men ikke mindst det arbejde som pågår i NVL-regi.

Jeg forventer at der kommer konkrete forslag eller en rapport efter dagens konference, som behandles formelt i Nordisk Ministerråd, og dermed munder ud i konkrete forslag til erhvervslivet.

Mennesket en vigtig naturressource

Samtidigt er det fortsat en udfordring hvordan vi får kærlighedsforholdet mellem skole og erhvervsliv til at fungere. Det er det vi fokuserer på i dag og efter min mening går det alt for langsomt. Jeg forestiller mig ikke at der skal slækkes på kravene i den akademiske verden. Derimod er det vigtigt at universiteterne lukker øjnene op for det, der foregår ude i arbejdslivet. Det er ikke kun inden for skolens fire vægge at indlæring finder sted. Det er magtpåliggende at man begynder at anerkende denne kunnen og viden, den uddannelse der finder sted i det uformelle system og på arbejdspladserne rundt omkring i landet. Det er afgørende for landets Islands kommunikations- og konkurrenceevne.

Hvis vi forlader revirtænkningen og laver et fællesløft i bevidstheden om de uanede ressourcer, som ethvert menneske besidder, så er jeg overbevist om at vi kan nå langt allerede i løbet af et par år.

Rekommandationer til Nordisk Ministerråd

I Island har vi et forbilledligt samarbejde på uddannelsesområdet, hvor lønmodtagerorganisationerne og arbejdsgiverne er gået sammen om at oprette efteruddannelses- og genoptræningsfonde. Parterne kan være nok så uenige når det handler om lønforhandlinger, men når det gælder uddannelse har vi et fælles mål. Det kan vi takke visionære pionerer som Ingibjörg E. Guðmundsdóttir, tidligere leder af Arbejdslivet Uddannelsescenter. Men også landets størrelse gør det nemmere for os at afprøve nye idéer. Hvis de lykkes hos, er der intet til hinder for at større lande lader sig inspirere. »

Netværket ”Kompetence set fra arbejdslivet” arbejder nu på at sammenfatte rekommandationer, som blandt andet bygger på de samtaler, der fandt sted på konferencen i Malmö. En endelig rapport vil blive forelagt Nordisk Ministerråd inden årsskiftet.

Material från konferansen



Mette Werner Rasmussen - Nordisk nettverk for veiledning

I en serie intervjuer presenteres her Mette Werner Rasmussen, som er medlem i det Nordiske nettverket for Veiledning. Nettverket skal bidra til utvikling av veiledning i de nordiske landene. De har arbeidet med kompetanseutvikling av voksne veiledere, spørsmål rundt livslang veiledning og karrierekompetanse samt utvikling av veiledningstjenestene.

Hvordan kan du benytte det som nettverket skal arbeide med i 2016 i ditt land/organisasjon?

Jeg har hatt stor glede av nettverkets arbeid med karrierekompetanse, både nasjonalt og i min organisasjon. Jeg tror at mange, som meg opplevde begrepet «Career Management Skills» som fremmedgjørende og utenfor. Det har vært en stor utvikling i å få konseptet oversatt og beskrevet i forhold til en nordisk (og dansk) kontekst. Dette har skjedd på anmodning fra og i samarbeid med ELGPN (European Lifelong Guidance Policy Network). Det er et viktig begrep, som på kort tid har vist seg å få en stor innflytelse på svære deler av veiledningssektoren i Danmark. For mange kan dette fortsatt være et vanskelig begrep, så derfor har vi valgt å forsøke å få til en felles nordisk konferanse på karriereferdigheter og læring i 2017 i regi av NVL, for å spre bevissthet om konseptet videre.

I fjor jobbet nettverket med «Guidance in Validation» og utarbeidet en rapport på emnet sammen med NVL’s valideringsnettverk. Dette emne er nært tilknyttet begrepet karrierekompetanse, da det handler om den læringsprosessen man kan gjennomgå som en del av en realkompetanse vurdering. Det ville vært interessant og nødvendig i en nordisk sammenheng å jobbe videre med forholdet mellom valideringsprosess og karrierekompetanse.

Et annet viktig område som vi har hatt fokus på i 2016 (og tidligere) er samordning og koordinering av veiledning, som har hatt stor verdi for meg å diskutere i nordisk sammenheng. På nasjonalt nivå, finnes det stort sett ikke noen form for egentlig samordning i Danmark, heller ikke i de andre nordiske landene på organisasjonsnivå. Jeg sitter selv i en koordineringsfunksjon på et delområde av utdannelsessystemet for voksne. Dette er ikke overraskende, men interessant, siden det er lite fokus i Norden på å skape større sammenheng i veiledning, spesielt nå som perspektivet er livslang læring.

Hva mener du er nettverkets viktigste satsinger/prioriteringer i 2016?

Jeg mener at nettverkets viktigste arbeid i 2016 er konferansen vi skal ha på Åland i september. Tidligere har vi avholdt veiledningskonferanser i andre selvstyreområder på Færøyene og på Grønland og har på den måten vært med på å dytte på en ytterligere faglig utvikling og profesjonalisering og ført til at veiledningsområdene blir en prioritering i de gjeldene landene. Vi håper at det samme kan gjøre seg gjeldene for Åland, som er i gang med å opprioritere og systematisere veiledningen. På den måten opplever jeg at veiledningsnettverket og NVL kan ha en viktig rolle i å løfte faglige områder og spørsmål frem, samt sette fokus på dem.

Hva er ditt personlige utbytte av å være medlem i et nordisk nettverk?

I tillegg til faglig inspirasjon og kunnskapsdeling på veiledningsområder, er det også spennende å gjennom nettverket få vite om alt annet på f.eks. det kulturelle området. Dette bidrar til å gi en større forståelse for det felles nordiske perspektivet. I tillegg gir arbeidet meg inspirasjon og muligheter til å dele mine erfaringer fra et langt arbeidsliv innen voksenveiledning på kryss og tvers.

Har du noe mer du vil legge til/fortelle om?

Nettverket er et utviklende forum innenfor voksenveiledning, som det ikke finnes tilsvarende på nasjonalt plan i Danmark. Jeg har alltid forsøkt å arbeide tversektorielt og få så mange vinkler som mulig med i mitt arbeid. Derfor har det stor betydning for meg at vi i veiledningsnettverket har representanter fra både utdannelses- og arbeidslivssiden. Det er nettopp samarbeidet og koordineringen mellom disse to sektorene det kniper meget i her i den virkelige verden, i alle fall i Danmark.

Et annet viktig perspektiv i NVLs nettverksarbeid er at vi arbeider på tvers av nettverkene. Det gir en bredere innsikt og utsyn. Veiledningsnettverket har arbeidet sammen med Valideringsnettverket, som nevnt, om rapporten «Guideance in Validation» og arbeider akkurat nå sammen med distansenettverket om IKT i veiledning.



Digitalisering – bedre adgang for de fleste

Formålet er at opnå digital adgang til alle offentlige funktioner i det færøske samfund.
I mai i år modtog projektet Digitale Færøerne en anerkendelse i Estland. Nicolai Balle, direktør for projektet, står yderst til venstre. Lilly Hanssen, konsulent, er nummer tre fra højre. Kristina Háfoss, finansminister står til venstre for Lilly.

Talgildu Føroyar, med udtalen [tɑld͡ʒɪldʊ fɜɾjɑɾ]. Betegnelsen, der på skandinavisk betyder Digitalt Færøerne, dækker over et ambitiøst projekt, der blev skudt i gang i 2015 med planlagt afslutning i 2020. Formålet med projektet er at opnå digital adgang til alle offentlige funktioner i det færøske samfund.

Udfordringer

Som så mange andre samfund står Færøerne over for en række udfordringer. En højere gennemsnitsalder. Et behov for en mere forskelligartet samfundsøkonomi. Flere og mere varierede erhvervsmuligheder, et tættere samarbejde mellem landsmyndigheder, kommuner, erhvervsliv og foreninger samt en mere effektiv offentlig administration er også udfordringer, der skal imødekommes.

Digitalisering kan være en del af løsningen for at opnå øget effektivitet i den overordnede administration af samfundet, viser erfaringer fra andre lande. I Danmark forventer myndighederne at spare 3 milliarder danske kroner ved at afskaffe papirbreve og formularer. Og i Estland estimeres det, at implementeringen af digital identitet og signatur vil medføre besparelser på 2 procent af landets BNP. Omregnet til færøske forhold svarer dette til 300 millioner danske kroner om året.

Med disse erfaringer i mente har politikerne besluttet at gennemføre en vidtrækkende digitalisering for at få et enklere regelværk og mindre bureaukrati, for at skabe større økonomisk plads til samfundets udfordringer, bedre uddannelsestilbud og bedre rammer for nye erhverv, som det anføres i strategien for Digitalt Færøerne.

Digital infrastruktur

Et af digitaliseringens produkter er en personlig nøgle med digital identifikation for alle borgere og virksomheder, en nøgle, der vil kunne anvendes af både borgere og leverandører af digitale tjenester, både offentlige og private. – Borgerne vil kunne anvende denne ID-nøgle i al kontakt med systemet. I stedet for at have flere forskellige adgangskoder, vil digitaliseringen give hver enkelt person et enkelt log-in, hvilket utvivlsomt vil frigive energi og forenkle hverdagen, siger Nicolai Balle, der er direktør for projektet Digitalt Færøerne.  

Med implementeringen af digitaliseringen bliver det nemmere og mindre tidskrævende for borgerne at kommunikere med det offentlige, samtidig med at offentlige instanser og virksomheder får bedre mulighed for at koncentrere sig om deres kerneydelser. En infrastruktur, hvorpå hele digitaliseringen bygger, er færdiggjort i år, og nu arbejdes der med en digital portal, der skal fungere som fælles indgang til alle de tilgængelige tjenester. Også arbejdet med at tydeliggøre digitaliseringens samlede identitet er i gang, som det anføres i strategien for Digitalt Færøerne.

Kompetencerne

I løbet af den første del af arbejdet med digitaliseringsprojektet har projektlederne arrangeret en række seminarer for ansatte i IT-branchen. – Færøske IT-virksomheder blev inviteret med til vores pilotprojekt. De har haft fingrene i mulden, og de har fået mulighed for at komme med deres input, som vi også har taget i betragtning i vores arbejde, fortæller Nicolai Balle.

Det næste skridt bliver kompetenceudvikling af direktører og ledere, både i det offentlige og i det private erhvervsliv. – Vi skal have udpeget personer, der har viljen og kompetencerne til at være ansvarlige for en bredere implementering. Og i en senere fase skal borgerne informeres og oplæres til at benytte sig af de mange muligheder, som digitaliseringen vil medføre, fortæller Lilly Hanssen, konsulent for projektet.    

Vedrørende de generelle IT-kompetencer på Færøerne vurderer IT-styrelsen, at befolkningen generelt er på højde med de andre, nordiske lande. 92 procent af befolkningen har internet-adgang i hjemmet, og så godt som alle har mobiltelefon. – Med hensyn til borgernes IT-kompetencer bør vi nok gå ud fra, at nogle formår at være med uden større problemer, hvorimod det for andre er sværere. Men disse udfordringer tackler vi, når de opstår, siger Lilly Hanssen.

Fundament for IT-iværksættere

Digitaliseringen er stor og vidtrækkende, og en stor del af det nødvendige arbejde udliciteres til færøske IT-virksomheder, hvilket vil skabe flere færøske arbejdspladser. I første omgang i IT-branchen, men efterhånden også i andre brancher. – Med digitaliseringen vil vi se forudsætninger for, at det bliver nemmere at lancere nye produkter og tilbud. Så for iværksættere med idéer til nye tjenester vil digitaliseringen medføre gode rammer og et fundament, som de kan bygge videre på, siger Nicolai Balle.

Adgang for alle

Teknologien skal give alle adgang til vores digitale samfund, anføres det i strategien for Digitalt Færøerne. Således vil digitaliseringen også muliggøre adgang for borgere med forskellige udfordringer. – Vi har en dialog i gang med Færøsk Handicapforbund for at sikre, at mennesker med begrænset førlighed også får gode vilkår for at anvende vores digitale løsning. Vi tager også hensyn til brugere, der af andre årsager ikke vil få nogen nem og indlysende adgang til vores system. Men i det store og hele vil de mennesker, der i dag er afskåret fra at løse mange af hverdagens forskellige opgaver, få bedre forbindelse og nemmere adgang, hvilket også fremmer demokratiet i dagligdagen, siger Nicolai Balle.

Anerkendelse fra udlandet

Tidligere i år fik projektet Digitalt Færøerne overrakt en formel anerkendelse for hurtig og smidig implementering af den første del af projektet. Anerkendelsen blev givet på en konference om e-Governance, afholdt i Estland i mai i år med 54 deltagerlande, og med den estiske præsident Toomas Hendrik Ilvas og den færøske finansminister Kristina Háfoss blandt talerne.

Estland har fra projektets start været blandt inspirationskilderne til det færøske arbejde med digitalisering.

På Færøerne er man i Finansministeriet velfornøjet med den estiske anerkendelse og opfatter den som et bevis på, at de nødvendige forudsætninger for en digitalisering er til stede, hvis blot de nødvendige interessenter viser vilje og tilslutning. – Mindre bureaukrati og flere ressourcer til fordel for dem, der virkelig har brug for det. Digitaliseringsprojektet er en win-win situation, er Nicolai Balle og Lilly Hanssen enige om.

 

Kilder:

Interview med Nicolai Balle, direktør for Digitalt Færøerne og med Lilly Hanssen, konsulent for Digitalt Færøerne

Talgildu Føroyar. Heildarætlanin 1. oktober 2015. Findes på www.talgildu.fo. På færøsk.

Talgildu Føroyar på Facebook.



Näringslivets perspektiv på lärande efterlyses

Ett tätare samarbete mellan näringsliv och skola. Ett vidgat synsätt på kompetens. Det kan vara lösningar på problemet med att det finns så många arbetslösa samtidigt som näringslivet skriker efter rätt personal, tror Kenth Kronwall som arbetar med vuxenutbildningar i samarbete med näringslivet.
Privat.     Kenth Kronwall

Kenth Kronwall har erfarenhet av både skolans värld och av att driva företag. Idag är han chef för vuxenutbildningen i Örebro, och samtidigt ansvarig för CityAkademin. Det är ett kommunalt lärcenter, som bland annat arbetar med yrkesutbildningar i samverkan med företag.

– De senaste åren har vi arbetat med kompetensutveckling för anställda med stöd från Europeiska socialfonden. CityAkademin har varit navet mellan utbildning och näringsliv. Vi är en neutral plats som matchar individer med utbildningar, säger Kenth Kronwall.

Förändringar in näringslivet och behovet av vidareutbildning ökade markant i samband med Lehmann Brothers-kraschen 2008.

– Sedan dess har vi på CityAkademin hanterat cirka 100 miljoner i kompetensutveckling och varit intermediären för 6500 anställda mellan behov och utbud, från stora företag som Volvo och Atlas Copco till små enmansföretag, berättar Kenth Kronwall.

Byråkratiskt att söka pengar

Innan CityAkademin började agera mellanhand och sköta administrationen låg mycket pengar outnyttjade eftersom det var svårt att och krångligt för företagen att söka medeI.

– Ett antal lärcentra i Örebro län samarbetade kring detta och på så sätt nådde vi ut till företagen i hela länet. En förutsättning var också att Örebro kommun agerade bank innan pengarna från Europeiska socialfonden hade kommit in, vilket man gjorde och den satsningen har betalat sig. Nu har vi många näringslivskontakter som ställer upp i olika former tillsammans med oss, de kanske känner lite ”pay back time”, berättar Kenth Kronwall.

Några exempel är där näringslivet och kommunen tillsammans byggt upp yrkesinriktade gymnasieutbildningar och sajten www.matchning.nu där unga får chans till en praktik innan studier eller arbete.

Verksamheter läggs ner

Kenth Kronwall är med i NVL:s nätverk ”Kompetens från arbetslivets perspektiv” och är liksom många andra bekymrade över att så många är arbetslösa samtidigt som behovet av kompetent personal är skriande.

– Det händer att företag inte hittar rätt folk och därför, i värsta fall, väljer att lägga ner eller fasa ut verksamheter, berättar han.

Satsningen på yrkesutbildningar på gymnasienivå och Yrkeshögskolan är mycket bra, men vi måste bli bättre på att locka folk till utbildningarna, enligt Kenth Kronwall.

Bristen på sökande kan ha många olika orsaker. För en del människor är det svårt att ta steget till att satsa på studier, även om utsikterna för att få jobb efteråt är bra.

Personer från näringslivet får för lite utrymme i diskussionerna om validering och vidareutbildning. Det är de som vet vilka kompetenser som behövs på arbetsmarknaden, menar Kenth Kronwall vid CityAkademin i Örebro. Personerna på bilden har inte direkt med texten att göra. Foto: Magnus Fröderberg/norden.org

Näringslivet och valideringen

När ämnet validering kommer på tal anas en viss frustration hos Kenth Kronwall. Han undrar varför den svenska regeringens valideringsdelegation diskuterar samma frågor som förra delegationen för elva år sedan. Han undrar också varför inte fler personer som är aktiva i näringslivet har fått ta plats i delegationen. Nu är det enbart representanter från olika intresseorganisationer och myndigheter med.

– Det finns en tro och tanke på att det räcker med att kunna validera mot skolbetyg och skolkunskaper, men vi har fortfarande inte blivit bra på att validera de yrkeskunskaper som näringslivet efterfrågar, säger Kenth Kronwall.

Han menar att företagen ibland slentrianmässigt kräver gymnasiekompetens, utan att precisera vad som är bra med detta och att det finns en övertro på gymnasiekompetens.

– Även en människa med en lägre utbildningsnivå har givetvis kompetenser som näringslivet kan ha nytta av. De måste bara bli synliggjorda och erkända! För att få validering som arbetsgivare och medarbetare upplever som värdefulla måste företagen vara med att utforma modeller och system för hur valideringen ska gå till!

Vad är en baskompetens?

NVL har lyft frågan att ett antal personer i Norden saknar baskompetenser.

– Då kan vi fråga oss vad som är en baskompetens? Är det att komma i tid, att kunna jobba ihop med andra, vara pålitlig? Svenskan kanske är ett mindre problem om du kan dessa saker. Många menar att baskunskaper är lika med godkänt i svenska, engelska och matte, men du lär dig mycket medan du jobbar, säger Kenth Kronwall och tillägger att det finns yrkesintroduktionsprogram där eleverna arbetar 50 procent och studerar 50, även om dessa har fått dålig genomslagskraft.

Fler perspektiv från näringslivet behövs alltså för att validering ska vara något att räkna med i framtiden. Kenth Kronwall nämner Ingegerd Green på Skärteknikcentrum Sverige som är med i samma NVL-nätverk som han.

– Skärteknikcentrum har validerat flera tusen människor inom olika industriarbeten. Det är ett bevis för att det är en validering som fungerar och skapar nytta. Validerings-delegationen borde ta vara på det som finns och fungerar, då skulle det kanske gå snabbare från alla ord till handling.



NOEN – som kan og vil

Noenskolen er en av virksomhetene Noen AS driver
NOEN/NHO Trøndelag     Daglig leder og gründer Heidi Wang

«NOEN tilbyr aktivitets- og omsorgstjenester. Vårt mål er å bidra til bedre livsvilkår for personer med demens, eldre og pårørende gjennom helsefremming og økt livskvalitet.»

Det startet med at faren til Heidi fikk demens og familien tilrettela slik at han kunne holde seg i aktivitet, med det resultat at han hadde god helse og livskvalitet og at han beholdt verdigheten hele livet. Erfaringene familien gjorde har så blitt videreutviklet til NOEN-konseptet, et konsept der eldre personer med demens og de pårørende får veiledning og oppfølging av veiledere som er skolert med den nyeste kunnskapen innen demensomsorg.

Glade vinnere av NHO Trøndelag sin nyskapingspris 2016

NOEN as ble etablert i Steinkjer i Nord-Trøndelag og har nå fått avdelinger flere steder i regionen. NHO Trøndelag kåret NOEN as til vinner av nyskapingsprisen 2016.

Daglig leder og gründer Heidi Wang forteller at verdigrunnlaget er den viktigste drivkraften. Det er kundene og brukerne som til hver tid er den øverste sjefen og verdiene våre styrer alt vi gjør og definerer hvem vi er. 

Hva er verdiene deres?

Våre to grunnleggende verdier er likeverdig og helhetlig. Likeverdig betyr at alle er like mye verdt. Vi er opptatt av å opptre som likeverdige, og ikke undervurdere eller overvurdere hverken egen eller andres tilværelse. Dette gjelder både som virksomhet og som personer. Vi bestreber oss på at det skal beskrive vår atferd. Det er hver og en sitt ansvar og mulighet å synliggjøre verdien ved å legge til rette for at andre opplever at vi mener det. Til daglig praktiserer vi dette med å omtale alle som personer, og ta hensyn til at hver person har styrker og svakheter som vil prege ens forutsetninger og muligheter. Vi har alle mulighet for å framheve andres fortreffelighet og ressurser og ha forventninger tilpasset disse.  Helhetlig har betydning i hvert fall på to områder: Som profesjonell aktør gjennomfører vi oppgavene og sørger for å avslutte på en god måte.  Mellommenneskelig betyr det at vi har et helhetlig menneskesyn og er opptatt av å skape helhet og sammenheng i alt vi gjør og opplevelser vi skaper for brukerne, kunder og ansatte. Helhet og sammenheng er et grunnleggende behov vi mennesker har for å oppnå god helse.

«Helsefremming for bruker og ansatt» - betyr det at NOEN as er en helsevirksomhet?

Ja, det er vi. Vi leverer kunnskapsbaserte helsetjenester, nye helsetjenester, der spesialiserte veiledere utfører strukturert og målrettet innsats under ledelse av autorisert helsepersonell. Bak hverdagsvisjonen vår, som du spør om her, ligger en overbevisning om «walk as you talk». Våre ansatte skal oppleve selv, det vi ønsker at de skal skape for brukerne av våre tjenester. Så, vi har både bruker og ansatt i fokus. Om ikke vi tar vare på våre ansatte vil ikke brukerne få god nok tjeneste. NOEN-ansatte må være trygge personer og ha kompetanse til å utføre tjenesten. Derfor har vi laget NOEN-skolen for å gi våre medarbeidere et solid grunnlag. Mange av våre medarbeidere har selv vært helt eller delvis utenfor ordinært arbeidsliv på grunn av helsesvikt. De opplever at de får noe meningsfylt i arbeid hos NOEN, etter at de har gjennomgått NOEN-skolen og fått ny kunnskap og omsatt taus kunnskap til bevisst kompetanse. Vi vil fortsette å rekruttere godt voksne mennesker med verdifull livserfaring til oppdrag for NOEN.

NOEN - Torunn og Mildrid

Kan du si noe mer om NOEN-skolen – hva er innholdet og hvordan foregår opplæringen? Hvilke erfaringer har dere?

NOEN-skolen er en av virksomhetene NOEN driver. Vi tilbyr grunnkurs i veiledning, personsentrert demensomsorg og helsefremmende tiltak samt påbygning i Miljøbehandling med KuPA-metoden. Vi tilbyr også spesialtilpassede kurs til bedrifter, frivillige og offentlige aktører. Vi sertifiserer KuPA-veiledere som kan praktisere Miljøbehandlingen når de er tilknyttet en godkjent organisasjon.

De ansatte er ofte folk som har vært helt eller delvis utenfor arbeidslivet. De trenger omskolering i dobbelt forstand – for å komme i gang i arbeidslivet og for å yte tjeneste til folk som trenger spesialisert og individuell tjeneste. Hva har vært den største utfordringen?

Den største utfordringen er å få systemet til å ha tillit til den enkelte. Vi har erfart at veilederen er en trygg og stabil arbeidskraft fra dag en, med fast ansettelse og felles mål om å øke arbeidsmengden i takt med at kapasiteten og tryggheten øker. Vi opplever imidlertid at NAV setter kjepper i hjulet for en slik progresjon, fordi de stadig skal ha vedkommende på arbeidsutprøving, og ikke ser gevinsten ved at arbeidstakeren har funnet sin veil til målet om meningsfylt arbeid og må ta det i sitt tempo. Vi har prøvd å rekruttere frivillige også, men da ble ikke tjenesten stabil nok. Med folk i arbeidspraksis, så får vi ikke trygge nok veiledere. Med en fast ansettelse opptrer den samme ansatte med en mye større profesjonalitet og stabilitet.

"Disse menneskene er ekstremt gode på å skape en profesjonell og konstruktiv relasjon til brukerne..

Heidi Wang

Disse menneskene er ekstremt gode på å skape en profesjonell og konstruktiv relasjon til brukerne. Det skjer fort og gjør at brukeren raskt blir mottakelig for et målrettet og strukturert innhold i tjenesten.  Fordi de har så mange egne knagger å henge kunnskapen på, så er disse flotte menneskene raske til å tilegne seg kunnskapen og evner å utøve den i praksis. Det er 37 ansatte i NOEN, folk med ulik bakgrunn, folk med relevant livserfaring som er empatiske og ansvarsfulle og har gått kurs.

Kursene våre består av en miks av forelesninger, øvelser og ulike former for refleksjon. Det betyr at kursdeltakerne med stor sannsynlighet får materialet presentert på et vis de begriper. Samtidig trener de raskt på å omsette kunnskapen til kompetanse fordi de på denne læremetoden må ta inn, foredle informasjon og formidle den selv også. Learning by doing! I Miljøbehandlingen handler det om å praktisere som du tenker, så kurset er også lagt opp slik at du skal komme fra å tenke det, ville det – du får faktisk trene på å si det og gjøre det også.

NOEN - Jon deler opplevelser med Joar

Fortell mer om Miljøbehandling og om KuPA-metoden.

Diagnostisering utløser ingen behandling. Det finnes i dag ikke et pasientforløp for denne sårbare pasientgruppen. Det betyr at pasienten er helt avhengig av omsorg fra de nærmeste, evne og vilje til å påkalle rett behandling til rett tid. Myndighetene har fastslått at Miljøbehandling skal benyttes før medikamentell behandling. Det finnes imidlertid få kjente metoder og lite trente miljøbehandlere. Derfor har NOEN utviklet KuPA-metoden.
KuPA-metoden er en strukturert og målrettet arbeidsmetode som har individuell helsefremming som mål for pasienten og pårørende. KuPA-metoden brukes i Miljøbehandling for personer med demens og som støtte til pårørende. Behandlingen foregår som et individuelt pasientforløp og følges opp av autorisert helsepersonell som koordinerer tiltakene for pasienten og veiledningen av pårørende. Veiledere med kompetanse innen personsentrert demensomsorg og helsefremming støtter pasienten i aktivitetsrettede tiltak. KuPA-metoden inneholder en tjenestemodell og en organisering som sikrer involvering, evaluering og kvalitetssikring av et individuelt og langsiktig pasientforløp

Erfaringene tyder på at pasientene som benytter Miljøbehandlingen forebygger fysisk helsesvikt, reduserer angst og depresjon. En pilotstudie viser at deltakerne som benyttet tjenesten med KuPA-metoden, i motsetning til kontrollgruppen, opprettholdt livskvaliteten og i tillegg fikk økt livskvalitet i form av estetiske opplevelser [1]

Hvordan har utviklingen av KuPA gått for seg?

KuPA-metoden er et resultat av samskaping mellom våre ansatte og 400 voksne som har ervervet demens eller kognitiv svikt og deres pårørende. Det er fremskaffet ny forskning om helsefremming hos personer med demens og teknologistøtte til denne typen arbeidskraft. Forskningen og teknologisk utvikling bak KuPA-metoden er samskapt med Kantega AS, UNO IT, SINTEF og HiNT. Arbeidet har vært støttet av Kavlifondet, Norges Forskningsråd, Ashoka. Nasjonalforeningen for folkehelsen, Steinkjer kommune og Kirsten Lange har bidratt som referanser mot samfunnet og de individuelle og samfunnsmessige utfordringene vi søker å løse med KuPA-metoden.

Noen
- som forstår
- å snakke med
- som kan og vil
- som har tid
- som er der

Telefon: 0047 97042273
Hjemmeside: www.noen-as.no 

Mer om Noen:Noen, men ikke hvem som helst 

Hva skjer videre – fremtidsplanene?

Vi har ambisjon om å bidra til helhetlig pasientforløp når du får diagnose og jobber derfor for å få KuPA-metoden anerkjent som et refunderbart helsetilbud. Vi er i ferd med å spre konseptet ut av Trøndelag og håper å kunne distribuere til utlandet fra 2020. Det er hovedsakelig privatpersoner som har benyttet vårt tilbud så langt, men nå går vi inn i et større samskapingsprosjekt med kommunale aktører for å tilpasse modellen til offentlig bruk.


Ufaglærte kvinder begrænset adgang til arbejdsmarkedet

Arbejdsløsheden på Færøerne er lavere, end den har været i mange år. Men vejen til arbejdsmarkedet er ikke nødvendigvis nem for alle.
Anna Katrin Matras     Deirdre Hansen er voksenvejleder uddannelsescentret Fjarnám.

Ufaglærte kvinder i fyrrerne og ældre udgør en relativt stor gruppe i A-kassen, og de oplever, at de presses ud og erstattes af yngre, uddannede kræfter. Gode muligheder for voksenuddannelse er en nødvendig del af løsningen på denne udfordring.

Kvinder længst i A-kassen

Med sine 2,4 procent er arbejdsløsheden på Færøerne den laveste i Europa. Men på trods af disse positive tal, er der fortsat er en gruppe mennesker, der ikke har så nemt ved at få adgang til arbejdsmarkedet. Der er især tale om kvinder, der ikke længere er helt unge. I det store og hele er kvinder længere i A-kassen end mænd, og kvinderne i de ældste aldersgrupper oplever den mest langvarige arbejdsløshed.

Der kan være mange årsager til, at kvinderne er havnet i A-kassen, og at de ikke har så nemt ved at komme tilbage på arbejdsmarkedet, især hvis de er ufaglærte, fortæller Oda Jóhansdóttir, socialrådgiver i A-kassen. – I mange tilfælde har kvinderne mistet arbejdet, efter at deres arbejdsplads lukkede. De er nedslidte efter et langt arbejdsliv på filetfabrik eller i andre, fysisk krævende stillinger, og deres energi er opbrugt. De, som har været ansat i andre stillinger, på kontor, i en bank eller som receptionister, er ikke altid fagligt opdaterede, og når de ryger ud, har de svært ved at finde et lignende job igen, især hvis de er halvtreds eller ældre. De stirrer sig blinde i det, de har beskæftiget sig med hele deres liv. I en sådan situation har de svært ved at få øje på nye muligheder, og de oplever også at blive fravalgt til fordel for yngre, nyuddannede mennesker. Deres selvtillid er ofte lav, og de er tilbageholdende i forhold til at finde et nyt arbejde, fortæller Oda Jóhansdóttir.

Ufaglærte erstattes af yngre og uddannede kræfter

Deirdre Hansen arbejder som voksenvejleder i Fjarnám, et uddannelsescenter baseret i Klaksvík. Gennem sit arbejde møder Deirdre af og til kvinder, der føler sig presset ud af arbejdsmarkedet. – Jeg oplever, at en del kvinder, der har rundet de halvtreds, kan have svært ved at holde på deres job. De er typisk ufaglærte og har været ansat i mange år, når de sendes hjem med den begrundelse, at arbejdspladsen skal spare penge. Men samtidig ansættes yngre mennesker med uddannelse, og det viser sig, at arbejdsgiverne foretrækker uddannede medarbejde, hvilket de dog ikke altid informerer kvinderne om, fortæller Deirdre Hansen.

Situationen er ubehagelig, og kvinderne oplever, at yngre kræfter indtager de positioner, som de selv har bestridt i længere tid.  – Situationen er dobbelt sårbar, fordi de arbejdsløse kvinder i de mindre bygder har ikke særlig mange muligheder for at videreuddanne sig, og de har hverken lyst til eller mulighed for at rejse fra deres hjembygd, hvor de har familie, og hvor de har deres tilværelse, siger voksenvejleder Deirdre Hansen.

Mangelfuld modtagelse

DialogWeb har talt med en kvinde i fyrrerne, der har haft svært ved at finde arbejde i det område, hvor hun bor med sin søn, der er teenager. Hun er uddannet hjemmehjælper men hendes dårlige ryg gør det svært for hende at arbejde på det område. Som voksen har hun taget en teknisk studentereksamen, og er nu i erhvervspraktik på et kontor. Hun har før boet i Norge og i Danmark, hvor man på kommunalt niveau havde en organiseret modtagelse af nye borgere, både med hensyn til nødvendig udvikling af kompetencer og med hjælp til jobsøgning. – Det har været umuligt for mig at finde et arbejde her. Jeg kender ikke så mange mennesker, fordi jeg har boet i udlandet, men det ser ud til, at man skal være i familie med arbejdsgiveren for overhovedet at komme i betragtning til et arbejde. Og jeg har virkelig savnet god vejledning fra kommunen og fra socialkontoret. I både Danmark og i Norge, hvor jeg har boet, bliver man modtaget med åbne arme af kommunen. Så på Færøerne mangler der meget på dette område, fortæller kvinden om hendes erfaringer som jobsøgende. 

Fastholdte

Mange ufaglærte kvinder ønsker at få bedre faglige kompetencer, hvilket ikke er nogen indlysende sag, når man bor ude på de mindre pladser i landet. – De mangler muligvis et eller to fag på gymnasialt niveau for at kunne tage en uddannelse, men vi har ikke rigtig nogle tilbud til voksne, der ønsker at videreuddanne sig. Det drejer sig om at få folk over broen og ind i et arbejde, men jeg må endnu engang konstatere, at der er stor mangel på mere fleksible tilbud om voksenuddannelse. I dag holdes mange mennesker fast i en uheldig situation, men det ville betale sig, også på et samfundsmæssigt plan, at skabe muligheder for voksenuddannelse, siger Deirdre Hansen.

Mismatch og voksenuddannelse

De fleste arbejdsløse er ufaglærte voksne mennesker. Ifølge A-kassens årsberetning for 2015 er det i dag kendetegnende for arbejdsløse, at de ikke[MáDO4]   i tilstrækkelig grad har de kompetencer, som arbejdsgiverne har brug for. Dette mismatch mellem eksisterende og ønskede kompetencer bliver særlig tydeligt i tider med lav arbejdsløshed. 

Der findes næppe nogen kortvarig løsning på dette problem, men betydningen af at tage en god uddannelse kommer særlig til syne i tider med en lav arbejdsløshed. Derfor bør myndighederne skabe de nødvendige forudsætninger for, at voksne mennesker kan uddanne sig og derved få bedre mulighed for at få et meningsfuldt arbejde, som det anføres i A-kassens årsberetning for 2015.

Faktaboks

Læs mere om den færøske A-kasse på www.als.fo. Informationen er på færøsk.

Læs mere om Fjarnám, der tilbyder voksenvejledning og diverse faciliteter for uddannelsessøgende, på www.iverksetan.fo. Informationen er på færøsk

 

 


Aftenskoler kan hjælpe psykisk sårbare

Aftenskolerne kan spille en vigtig rolle for psykisk sårbare og være med til at styrke den mentale sundhed og trivsel.
Jette Svane    

Antallet af borgere med psykiske diagnoser er kraftigt stigende, det gælder blandt andet udviklingen af stress, angst, depression og ensomhed. Aftenskolerne kan spille en vigtig rolle for psykisk sårbare og være med til at styrke den mentale sundhed og trivsel. Hvad er er det, aftenskolerne særligt kan? Det giver Henriette Bjerrum og Knud Birk Pedersen deres bud på.

Stadigt flere psykisk sårbare – i befolkningen og blandt kursisterne

Den typiske aftenskolekursist er en midaldrende, ressourcestærk kvinde. Det billede bekræfter en kortlægning af aftenskolernes rolle i danskernes fritidsliv, som Henriette Bjerrum har været med til at udarbejde. Kortlægningen viser også, at billedet er mere komplekst end som så. Samtidig med at den gruppe af befolkningen, der anvender aftenskoletilbud, generelt opfatter sig selv som sundere end befolkningen generelt, så er omkring 10 % af kursisterne lettere depressive.

Antallet af danskere med diagnoser som stress, depression, ensomhed og angst er tilsvarende steget markant gennem de sidste årtier. Ifølge Knud Birk Pedersen er det til dels udtryk for en stigende tendens til diagnosticering og sygeliggørelse af nogle af livets udfordringer. Der findes mange pædagogiske og kognitive værktøjer til at udvide det rum, man kan være i uden at blive sygeliggjort. Her kan og bør aftenskolerne og folkeoplysningen spille en central rolle og tage et større ansvar i indsatsen for at fremme mental sundhed, mener Knud Birk Pedersen.

Tryghed og trivsel afgørende for læring

En af aftenskolernes styrker er, at de er gode til at tage imod og rumme alle typer af kursister. Selv om en bestemt type af kursister er i overtal på aftenskolerne, så føler alle sig velkomne og godt tilpas. ”Der er en ånd af, at vi er gode ved hinanden og er her for det samme”, siger Henriette Bjerrum.

Lille Skole for Voksne er skoler under folkeoplysningen, der er særligt rettet mod voksne med psykiske, sociale eller eksistentielle problemer. Også her er rummeligheden karakteristisk. Med Knud Birk Pedersens ord: ” Vi kan rumme alle, der ikke har en adfærd, som hindrer andre i at deltage”.

Det er kendetegnende for Lille Skole for Voksne, at kurserne finder sted på små hold. Det er med til at understøtte den trivsel og tryghed, der ifølge Knud Birk Pedersen er helt afgørende for at kunne lære. Hvis man ikke er tryg, kan der ikke finde reel læring sted.

Nær relation til læreren

De små hold betyder også, at kursisterne her kan få en nær relation til læreren. En relation der ifølge undersøgelserne har stor betydning, særligt for psykisk sårbare kursister, der både har behov for at kunne tale med læreren om det konkrete fag og om personlige emner.

Aftenskolerne har generelt god plads til at understøtte relationer mellem lærere og kursister, men små hold kan bidrage til, at også mere tilbageholdne kursister kan få plads og tæt kontakt med læreren.

På aftenskolen mødes man om et fag, som kursister

Det er det faglige, man mødes om på aftenskolen. Hverken aftenskolerne eller daghøjskolerne er væresteder; kursisterne er der for at følge et fag og for at lære noget.

Traditionelt har man talt om styrken i at mødes om ”et fælles tredje”. Det er noget af det, aftenskolerne kan. De kan møde kursisterne som netop det; kursister, fremfor klienter og patienter. Opfattelsen er, at det understøttes af at mødes om et fag, hvor det ikke er en selv der er i fokus, men en fælles interesse.

Jette Svane

Aftenskolerne hjælper psykisk sårbare til at skabe mening og sammenhæng i livet

Undersøgelsen viser ifølge Henriette Bjerrum, at aftenskolerne generelt bidrager til kursisternes mentale sundhed ved at de får lov til at engagere sig i noget, de kan lide, de får ny inspiration og livsudfoldelse.

For Knud Birk Pedersen er det dog vigtigt at aftenskolerne kan mere end det. De kan tilbyde kurser, der underviser kursisterne i at håndtere livet anderledes. Ingen kommer igennem livet uden at møde bump og svære perioder. Kunsten er ikke at undgå udfordringerne, men at få redskaber til at tackle dem og finde balance i livet. De redskaber findes, og dem kan og bør aftenskolerne tage større ansvar for at undervise i, blandt andet på kurser, der er rettet mod kursister der ønsker at forandre deres liv.

Knud Birk Pedersen understreger, at aftenskolerne hverken kan eller skal behandle, men de kan hjælpe til at lære at håndtere en given diagnose.

Fakta

Henriette Bjerrum er Chefanalytiker for Videncenter for Folkeoplysning (Vifo) og har været med til at gennemføre undersøgelsen vedrørende aftenskolernes rolle i danskernes fritidsliv samt udarbejde undersøgelsen bag ”Aftenskolerne og psykisk sårbare”.

Knud Birk Pedersen er forstander for Sind Skolerne i Aalborg og har været med til at redigere rapporten ”Aftenskolerne og psykisk sårbare”.

Undersøgelserne blev pæsenteret på Vifo’s konference ”Folkeoplysning i forandring II”, der blev afholdt i Vejen den 23.-25. maj 2016. Du kan læse mere om konferencen og finde materiale fra den her.

Undersøgelsen om aftenskolernes rolle i danskernes fritidsliv er foretaget i Aalborg. Oplægget, der blev præsenteret på konferencen kan findes her.

Rapporten ”Aftenskolerne og psykisk sårbare” er udarbejdet på baggrund af projekt med udspring i Sind Skolerne i Aalborg, Dansk Oplysningsforbund og Landsforeningen Sind, og kan hentes her, Knud Birk Pedersens oplæg på baggrund af rapporten kan findes her.

Omkring 250 aftenskoler i Danmark er organiseret under Dansk Oplysnings Forbund (DOF). Heraf er 12 daghøjskoler, Lille Skole for Voksne m.v. , som har tilbud der er særligt rettet mod voksne med psykiske, sociale eller eksistentielle problemer. 



integrering
18-07-2016

Når kunnskap og opplæring er livsviktig

Den som må flykte fra hus og hjem har ikke mange eiendeler med seg.
Eksempel på læringsressurs: Verb som å «pakke» vises i en kort videosnutt. En får forklart både lydbilde, skriftbilde og selve handlingen. Slik gjøres det for en rekke mye brukte verb.

Den som må flykte fra hus og hjem har ikke mange eiendeler med seg. Men det en har i hodet i form av kunnskap og utdanning mister en ikke selv om flukten er dramatisk, og det nye landet virker ugjestmildt og fremmedartet. Da blir det viktig å få bevis for det en kan, bygge videre på det, lære seg språket i det nye landet og kvalifisere seg for jobb.

Gjennomgangstonen i norsk flyktningpolitikk for tiden er å få flyktninger raskt ut i arbeid. Et slikt mål det er lett å være enig om for alle parter. Men flyktningene selv må gjøre den største jobben. De må over språkterskelen før de kan fungere i de fleste jobber i Norge. De som kan engelsk har en lettere vei å gå, men også for dem er språket i det nye hjemlandet viktig for å fungere i hverdagen. Vertslandets jobb er å legge til rette for læring.

Noen nye tiltak er satt i verk etter at det i 2015 kom flere flyktninger enn et land som Norge er vant med. Her skal vi omtale tre av dem:    

  • Skolekassa   
  • Frivillige norsktrenere
  • Kvalifikasjonspass for flyktninger

Et fjerde tiltak, eller lovendring, kommer også snart. Forslaget er at barn som kommer til Norge skal få grunnskoleopplæring så raskt som mulig, og senest innen én måned.

Dugnad på læringsressurser

Barn i flyktningfamilier skal inn i norsk skole, enten med opplæring i flyktningmottak eller i innføringsklasse på den lokale skolen. Å starte skolegang i et helt nytt miljø kan være en tøff etappe for barn som har vært gjennom en flukt, og som ofte lever i en usikker situasjon. For å lette læringssituasjonen har Utdanningsdirektoratet åpnet en egen nettportal med digitale læringsressurser som barna kunne bruke. Nettsiden heter Skolekassa.no.  Læringsressurser er vanligvis ikke gratis, men her har leverandører gått sammen i en dugnad (frivillig innsats for et felles mål) for å skaffe mest mulig gode digitale læringsressurser for flyktningbarn. Ressursene brukes i undervisningssituasjonen, og de kan selvsagt også brukes på fritid, gjerne sammen med venner eller foreldre. Mange produsenter av digitale læringsressurser har bidratt til et bredt utvalg av ressurser på nettet som barn kan boltre seg i. Ressursene er ikke beregnet for voksne, sier Ragnhild Meisfjord i Utdanningsdirektoratet, men vi jobber også for å finne løsninger for digitale læringsressurser for voksne.

Dugnaden gjelder i første omgang for ett år, men Utdanningsdirektoratet vil gjerne fortsette også neste år.

Skjermdumpen viser ei av sidene, History for kids, som kombinerer engelsk og historie.
Skjermdumpen viser ei av sidene, History for kids, som kombinerer engelsk og historie.

Språktrenere gir raskere vei til daglignorsk

Etter at det kom et stort antall flyktninger til Norge i 2015 ble det fart i den frivillige innsatsen fra privatpersoner for å bidra med norsktrening. Dette organiseres av en rekke frivillige, veldedige organisasjoner, som Røde Kors og Norsk Folkehjelp, og også av offentlige biblioteker. Norsktrening er et lavterskeltilbud der flyktninger og innvandrere trener på norsk språk i en uformell sammenheng. Poenget er at de frivillige skal bidra til læring av dagligtale, helt uformelt. Det er ikke norskkurs, men språktrening som kommer i tillegg til norskkurs. Det handler ikke om grammatikk og stavemåter, men om å muntlig tale i en uformell og avslappet atmosfære.

Selv om de frivillige ikke skal være lærere, ønsker de å gjøre en god jobb. Mange vil ha et kurs i å være norsktrener. Dette har Nasjonalt fagorgan for kompetansepolitikk, Vox, imøtekommet. De har allerede gjennomført ti slike kurs, forteller seniorrådgiver Kari Gregersen i Vox. Til høsten vil Vox reise landet rundt med kurs for norsktrenere. Dessuten har Vox bygd opp en ressursbank med digitale ressurser for de som er frivillige norsktrenere.

Røde Kors har lang erfaring i samtalegrupper med norsktrening. I dag har de 700 frivillige som hjelper til.
Røde Kors har lang erfaring i samtalegrupper med norsktrening. I dag har de 700 frivillige som hjelper til.
Vox tilbyr digitale ressurser for norsktrenere, blant annet enkle billedkort. Her er et eksempel på et billedkort som kan være til hjelp når en snakker om klokkeslett.
Vox tilbyr digitale ressurser for norsktrenere, blant annet enkle billedkort. Her er et eksempel på et billedkort som kan være til hjelp når en snakker om klokkeslett.

Kvalifikasjonspass

Mange flyktninger har god utdanning fra hjemlandet. For å ivareta dette ble det opprettet et pilotprosjekt med «kvalifikasjonspass» som gis til flyktninger som faller utenfor ordningen med vanlig godkjenning av utdanning (se mer i faktaboks).  Dette kvalifikasjonspasset gis av Nasjonalt organ for kvalitet i utdanning, NOKUT. Det er «en standardisert uttalelse fra NOKUT som inneholder informasjon om søkerens høyeste oppnådde kvalifikasjon, arbeidserfaring, språkkompetanse, i tillegg til råd og veiledning om veien videre», sier NOKUT.

Et slikt dokument er god hjelp for de med dokumentert utdanning, men uten formell godkjenning eller autorisasjon i Norge, noe det ofte kan ta lang tid å oppnå. Kvalifikasjonspasset er gyldig i tre år. På disse tre årene skal søkerne være kommet i arbeid eller ha skaffet seg mer utdanning.

FAKTA

• NOKUTs kvalifikasjonspass for flyktninger er for søkere som:
- ikke har tilstrekkelig gode språkkunnskaper i engelsk, norsk eller annet skandinavisk språk
- ikke har permanent oppholdstillatelse i Norge eller
- ikke har en fullført kvalifikasjon innen høyere utdanning

• Det er så langt utstedt 21 kvalifikasjonspass for flyktninger til personer fra bl.a. Syria, Eritrea, Irak og Afghanistan
• Tiden fra gjennomført strukturert intervju til utstedelse av kvalifikasjonspass var i gjennomsnitt tre virkedager
• Dette har vært et pilotprosjekt i perioden februar- mai 2016. NOKUTs styre anbefaler videreføring av prosjektet ut året.
 



baskunskaper
12-07-2016

Hål i den nordiska basen försvagar

Norden behöver göra något åt den stora gruppen med låga basfärdigheter.
Johanni Larjanko     Dagen innehöll också workshops, där vi diskuterade hur vi skall gå vidare.

När experter från hela Norden träffas i Helsingfors är de ganska eniga. Något måste göras. Alltför många i Norden har svaga eller nästan inga basfärdigheter. Frågan är inte ny, men diskussionen har tagit ny fart de senaste tre åren, mycket tack vare PIAAC-resultaten.

Då PISA-resultaten i tiderna kablades ut över världen fanns det mycket att vara stolt över. De nordiska länderna, och Finland i synnerhet, klarade sig mycket bra i den internationella jämförelsen. I många år har besökare från hela världen kommit för att se och lära av skolsystem som lyckats så bra. Högt teknologiskt kunnande, långsiktiga satsningar på lärande, en ren natur och ett förhållandevis jämlikt, tolerant och öppet samhälle har präglat bilden utomlands av den ”nordiska modellen”. Många har förklarat modellen med vår utbildning. Vi har, ofta med rätta, varit stolta över vårt utbildningssystem.

Samtidigt har vi som arbetar med lärande har ofta förhållit oss kritiskt till mätresultat och metoder inom PISA men också dragit nytta av det goda rykte undersökningen fört med sig. När OECD därför bestämde sig för att genomföra PIAAC, en motsvarande internationell jämförelse av vuxnas förmåga att förstå och kunna använda sina läs- och räknekunskaper, samt lösa problem med hjälp av IKT kändes det som en naturlig fortsättning.

Ingen rolig läsning

Resultaten kom som en kalldusch. Det visade sig att vi har omfattande brister i vårt system. Oroande stora befolkningsgrupper hamnar utanför samhället på grund av bristande färdigheter.

Och det som vi alltid har vetat, men inte så ofta talat om, publicerades nu svart på vitt.

Det var många länder som fick en hel del att tänka på. I offentligheten poängterades de områden där vi lyckats bäst, och där vi var bättre än andra, men för många stod det klart att något måste göras. Detta var inte en tävling med vinnare, detta var en indikator på att också våra system hade stora brister och många som inte fick den hjälp de behövde,

När Danmark var ordförandeland för Nordiska Ministerrådet presenterades en jämförande nordisk PIAAC-rapport. Den visade på liknande trender i alla nordiska länder. Det finns många som saknar grundläggande färdigheter. Rapporten tar inte ställning till vad som behöver göras. Den kommer inte med några rekommendationer. Det är en fråga för politikerna.

För att underlätta beslutsprocessen följde NVL, Nordiskt Nätverk för Vuxnas Lärande upp med en nordisk arbetsgrupp som skulle ta fram förslag för vidare insatser på nordisk nivå. Arbetsgruppen blev sammasatt av representanter från ministerier och myndigheter anvariga för vuxnas lärande i Norden. I gruppen satt också representanter för arbetslivet och utbildningssektorn med.

NVLs rapport on grundläggande färdigheter

Mot framtidens samhälle

I maj 2016 presenterades rapporten i Helsingfors på ett nordiskt expertseminarium sammankallat av Undervisnings- och kulturministeriet i Finland inom ramen för det finska ordförandeskapet.

Ulla-Jill Karlsson från ministeriet beskrev hur Finland ser på utvecklingen av vuxnas lärande. Enligt henne är själva kunskapskedjan i skick. Samtidigt påverkas samhället, och arbetsmarknaden, av den snabba digitaliseringen. Det får konsekvenser för utbildningsbehoven. Ingen vet exakt hur framtidens jobb ser ut, eller vilka kompetenser som behövs, men alla är överens om att vi står inför stora förändringar.

Även om vi inte vet vilka specifika kompetenser som behövs i framtiden vet vi vilken grund som behövs. Ulla-Jill Karlsson menar att det i framtiden blir allt viktigare att värna om de generiska kompetenserna för själva inlärningsprocessen. Det betyder bland annat sociala kompetenser och lära att lära sig.

Detta kan vi åtgärda genom att dels fortlöpande uppdatera kunskaperna och samtidigt höja den vuxna befolkningens kompetensnivå. För att det skall fungera måste vi också se till att hela befolkningen har grundläggande färdigheter. I Sverige talas nu till exempel mycket om ett nytt kunskapslyft. Representanter från arbetslivet som deltog på seminariet betonade också behovet av en kontinuerlig samt mer differentierad kompetensutveckling för vuxna för att säkra Nordens konkurrenskraft.

Ett konkret förslag som lades fram på seminariet var att jämföra kunskapsbehoven i arbetslivet ur ett nordiskt utbildningsperspektiv.

Ett nytt nordiskt nätverk?

Vad kan vi då göra för att förbättra de grundläggande färdigheterna? Svante Sandell, NVL-koordinator i Sverige berättar att arbetsgruppen undersökt förutsättningarna för ett nätverk kring grundläggande färdigheter.

-Vi vet ju att frågan är aktuell, och samtidigt finns det flera nätverk som redan jobbar med den. Det vi diskuterade i arbetsgruppen var bland annat om det faktiskt behövs ett nytt nätverk, hur det skall samarbeta med andra, och vad målsättningarna skall vara, berättar Svante.

- Det gruppen bland annat märkte var att det finns stora skillnader i hur man arbetar med grundläggande färdigheter i de nordiska länderna. Koordination och gemensamma målsättningar kan hjälpa, det finns därför ett klart behov för ett nätverk kring detta, säger å sin sida Graciela Sbertoli, som har varit medlem i arbetsgruppen och skribent för rapporten.

Enligt Graciela Sbertoli måste ett eventuellt nytt nätverk få ett klart och tydligt mandat, arbetet skall göras på policy/systemnivå. En första uppgift kunde vara att se på strukturerna i utbildningssystemen. Eftersom fältet är mycket omfattande bör nätverket styras av gemensamt intressanta teman, och dessa skall vara politiskt förankrade.

En annan tanke som gruppen diskuterat är en lärarfortbildning för lärare inom vuxenutbildning, speciellt inom grundläggande färdigheter. Eftersom situationen i respektive land skiljer sig är detta förstås inte helt enkelt. Modellen kunde vara en modulär (MOOC-liknande) helhet där var och en kan ta ut och använda det som känns relevant nationellt.

En av reaktionerna under expertseminariet när arbetsgruppen presenterade sin rapport var att de nuvarande nätverken inom NVL måste och behöver också fortsätta samarbeta med varandra.

Inga enkla jobb

Goda basfärdigheter ger förutsättningar till ett rikare och bättre liv. Det är något alla vinner på. Människan, samhället och näringslivet. Därför ligger det i allas intresse att höja nivån.

I Sverige har den socialdemokratiska regeringen flaggat för nya enkla jobb. Målgruppen är de med låg utbildning och nyanlända. Tanken är god, att erbjuda en väg in i arbetslivet. Men Ingegerd Green, medlem i NVL:s nätverk bestående av arbetslivets representanter konstaterar torrt på expertseminariet att det inte finns några enkla jobb längre. Sett från arbetslivets synpunkt ökar snarare kraven på strategisk kompetensförsörjning. Statistik visar att de med högre utbildning har bättre möjligheter att få jobb än de med liten eller ingen utbildning. Men.

- Utbildningar idag gör inte ungdomarna anställningsbara, säger Ingegerd också, och provocerar därmed medvetet. Enligt henne styrs skolan av ämnen, inte kompetenser, och däri ligger ett stort problem. Dessutom, säger hon, valideras kompetenser idag inte utifrån arbetslivet, utan från andra aktörers premisser . Validering utifrån att du skall klara jobbet saknas.

-Vi behöver ett paradigmskifte. Alltför länge är det bara utbildningssystemet som tänkt och planerat utbildning. Nu behöver det förändras, menar Ingegerd.

För samhället i stort är det dessutom lika viktigt att säkerställa kompetenser för de som idag är i arbete som att utbilda nya. Det är inte bara staten och utbildningsinstitutionerna som måste tänka om. Också näringslivet har skäl att se sig i spegeln.

- Idag ser man i arbetslivet kompetensutveckling som en kostnad, men utrustning ses som en investering. Varför är det så, frågar Ingegerd. Frågan är retorisk, ingen av oss i rummet har några bra svar. Kanske är det också just därför ett nordiskt nätverk kring vuxnas baskompetenser behövs.

Läs rapporten



Nu går det att få papper på att du kan samarbeta

Inom folkbildningen pågår nu ett projekt för att validera generella kompetenser.
Marja Beckman     Anna Lundqvist och Göran Hellmalm.

Vissa kompetenser är vi vana vid att mäta. Men det finns många andra generella kompetenser som det är svårare att få papper på men som kan vara avgörande för den som vill en fot in i samhället och arbetslivet.

Det finns formell utbildning, som högskola och universitet, och det finns icke-formell utbildning, till exempel studiecirklar som har en given struktur men ingen läroplan eller betyg. Dessutom finns informell utbildning – sådant som inte heller ger betyg men sociala färdigheter, till exempel föreningsverksamhet. Den som är ung och söker sitt första jobb, eller är nyanländ i Sverige, kan lätt bli uppgiven av jobbannonser som kräver ”5-10 års arbetslivserfarenhet”.

– Vad arbetsgivarna egentligen menar är att de vill veta om personen funkar på en arbetsplats, säger Göran Hellmalm, kvalitetsansvarig och omvärldsanalytiker på bransch- och intresseorganisationen Studieförbunden i Stockholm.

EU:s nyckelkompetenser

”Att funka” ihop med andra kan till exempel betyda att man förstår sociala koder, kan lösa konflikter, kan bemöta andra människor och kan anpassa kommunikationen till olika målgrupper. Det kan också handla om digitala kunskaper, att vara bra på att leda grupper och ta initiativ eller att vara idérik. Dessa ”mjuka” kompetenser kommer kanske fram när någon frågar efter en referens, men att få papper på sina generella kompetenser kan också minska risken för att referenspersonens tycke och smak blir avgörande. EU har tagit fram åtta nyckelkompetenser som anses vara nycklarna till att individen ska kunna tillgodose sig sina övriga kompetenser och ha nytta av dem. Nyckelkompetenserna kombinerar kunskap, färdigheter och attityder som behövs för personlig utveckling, social integration, aktivt medborgarskap och anställningsbarhet.

”Inte bara något man skriver rapporter om”

För ett par år sedan bildade Folkbildningsrådet en grupp som skulle arbeta med folkbildning och validering, och kom snart fram till att Studieförbunden var bäst lämpade att ta itu med ämnet. Valideringsdelegationen skrev sedan en rapport om generella kompetenser, vilken är utgångspunkt för det arbete som Göran Hellmalm nu har påbörjat i samarbete med projektledaren Anna Lundqvist.

– Vi äskade medel till ett litet pilotprojekt för att kunna visa att validering inte bara är något man skriver rapporter om, säger Göran Hellmalm.

– Vi som arbetar med folkbildning är vana vid att möta människor där de är och anpassa våra metoder efter deras behov, säger Anna Lundqvist som arbetar ”hands-on” med valideringsprojekt ute på landets olika studieförbund.

OCN-metoden

För att få en struktur på valideringen av generella kompetenser valde Studieförbunden OCN-metoden som ägs företaget Nordiskt valideringsforum och som står för Open College Network. Det är från början en engelsk metod för kvalitetssäkring, som har använts för att hantera gruvkriser och stålkriser när många har blivit arbetslösa och kompetenser behöver synliggöras på ett tydligt och praktiskt sätt. Metoden bygger på ett system med moduler som handledarna fyller i, men även deltagaren visar sitt lärande aktivt. Lärandet kan erkännas på tre olika nivåer som går att jämföra med nivåerna inom European Qualificaiton Network (EQF). När en person är validerad får han eller hon ett intyg där enbart validerade kunskaper syns, det står inte vad man inte kan.

– Många pratar om validering nu. I den nordiska arbetsgruppen inom NVL finns många olika åsikter. Vissa anser att det viktigaste är att individen själv får en kartläggning av vad han eller hon är bra på. Men om man vill göra det begripligt för en utomstående, till exempel en potentiell arbetsgivare, är det viktigt att sätta upp lärandemål i modulerna och beskriva detta på ett tydligt sätt i ett intyg, säger Göran Hellmalm.

– Man blir inte värderad som när man får betyg, alla har MVG här! Det brukar talas om två olika sorters bedömningar: Formativ bedömning där lärandeprocessen följs minut för minut, och summativ bedömning som förutsätter att personen redan har alla kunskaper och att det bara gäller att visa upp dem. Vi arbetar mest med summativ bedömning, säger Anna Lundqvist.

Ung målgrupp

Efter pilotprojektet behövde Studieförbunden nya medel för att kunna fortsätta med arbetet och vände sig då till Allmänna arvsfonden. Där krävdes dock en begränsad målgrupp, vilket ledde till att Studieförbunden valde att rikta in sig på unga mellan 16 och 25 år.

– Det passade bra eftersom cirka 20 procent av de unga inte slutför gymnasiet och därför inte har några papper eller meriter att visa upp. Jag tror även att integrationen kan underlättas om nyanlända genom validering får på papper att de kan något. Men framför allt får de individer som genomgår validering stärkt självkänsla, vilket är minst lika viktigt som ett intyg, säger Göran Hellmalm.

Tre spår

Alla handledare i hela landet får samma utbildning. Projektet, som nu har pågått i lite mer än ett år, har tre spår.

Spår 1 handlar om att utveckla metoder för att validera nyanlända ungdomar i olika verksamheter. Det handlar dels inom de baskompetenser som de redan har metoder att arbeta med, men också för kommunikativa språkkunskaper (enligt den Europeiska referensramen för språk), samhällsinformation och entreprenörskap.

Spår 2 handlar om att studieförbunden arbetar generellt med stöd och matchning med arbetslösa ungdomar. Några exempel kan vara att de matchas mot praktikplatser och får övning i att gå på anställningsintervjuer.

– Mycket handlar om att skapa en motivation hos dessa ungdomar. Valideringen kan förutom att man kartlägger vilka kunskaper och färdigheter de har, även ger inspiration och verktyg att ta sig vidare mot arbetslivet och/eller studier, berättar Anna Lundqvist.

Spår 3 görs i samarbete med föreningslivet och arbetar med att lyfta fram bland annat ledaregenskaper och förmågan att driva egna projekt. Många arbetsgivare uppskattar erfarenhet av föreningsarbete eftersom det kan vara tecken på att en individ är aktiv, engagerad och van vid att samarbeta. Nu går det alltså också gå att få dessa kunskaper på papper.

Pionjärverksamhet

För att för att kompetensintygen ska vara relevanta har en panel bestående av olika representanter i samhället varit med och tagit fram innehållet i modulerna. Representanterna kommer till exempel från det formella utbildningssystemet, arbetsgivarorganisationer, fackförbund och myndigheter.

– En fråga många ställer är förstås: Kommer arbetsgivarna att titta på kompetensbevisen? Mitt svar är: Ju fler de blir, desto mer värda blir de. Vi bedriver pionjärverksamhet här, säger Göran Hellmalm.

Som Göran nämnde tidigare är självkänsla kanske den viktigaste generella kompetensen. Anna Lundqvist berättar om en 19-årig tjej som sökte sommarjobb efter att ha fått sina generella kompetenser validerade.

– Hon sa: ”Jag sökte två jobb och fick båda!”. ”Men du har ju inte ens fått ditt kompetensbevis”, sa jag. Hon svarade: ”Men nu var det inte svårt att berätta att jag kunde!”, berättar Anna Lundqvist.

Läs också om AVA-projektet (Actionplan for Validation)

Fakta:

EU:s 8 nyckelkompetenser för livslångt lärande

  1. Kommunikation på modersmålet.
  2. Kommunikation på främmande språk.
  3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
  4. Digital kompetens.
  5. Lära att lära.
  6. Social och medborgerlig kompetens.
  7. Initiativförmåga och företagaranda.
  8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.


FIKA - integration över en kopp kaffe – eller te

Ivrigt diskuterande kommer de två kvinnorna gående längs Mannerheimvägen, Helsingfors huvudgata. Den ena är kort med svart hår, den andra ljus och lite längre. Deras sätt att umgås tyder på att de har känt varandra länge.
Clara Puranen     Guo Chen och Carola Nyman lär sig om varandras kulturer.

Vi sätter oss alla tre ned i Svenska Teaterns café i hjärtat av Helsingfors och jag får höra närmare om hur de två kvinnorna blivit vänner. Det visar sig att Guo Chen och Carola Nyman de facto har känt varandra i bara tre månader. De fick kontakt inom ramen för mentorprogrammet FIKA som drivs av det finlandssvenska informations- och kulturcentret Luckan. Både den som vill bli mentor och den som vill bli adept anmäler sig till Luckan, fyller i ett frågeformulär och blir intervjuade. I följande steg matchas personer som kan tänkas trivas ihop och de träffas sedan 4-8 gånger i månaden under informella former.

Tina Rehnström, som är Luckans integrationskoordinator, berättar att mentor och adept (på engelska mentee) paras ihop utgående från adepternas önskemål och behov.

− Vanligtvis har mentor och adept samma typ av utbildning, yrkesbakgrund eller fritidsintressen, berättar Tina.

Två flugor i en smäll

För Carola Nyman från Helsingfors är Guo Chen från södra Kina hennes andra adept. Carola har bara gott att säga om integrationsarbete som sker på frivillig basis. Viljan att göra en frivillig insats för samhället är för henne en drivkraft, viljan att lära sig känna nya kulturer en annan.

− Den ensidiga och tråkiga diskussionen om invandring i Finland motsvarar inte riktigt mina idéer. Dessutom vill jag göra en praktisk insats, lägga ned lite av min tid på något, inte bara stoppa ner pengar i en insamlingsbössa, säger Carola.

Det var i tidningen hon läste om FIKA och bestämde sig för att pröva på. Hennes första adept kom från Singapore och det gick bra från början.

Luckan erbjuder mentorerna en sex timmars utbildning, där de tar upp frivillighet, mentorskap, mentorskap inom FIKA, interkulturell kommunikation och invandring till Finland.

Inlärning i två riktningar

Guo Chen kom första gången till Finland som utbytesstudent för tio år sedan. Då var studieorten det nästan helfinska Uleåborg i norr.

− Visst hade vi tutorer vid universitetet som hjälpte oss, men mitt liv ser helt annorlunda ut nu, säger Guo.

Nu är hon fast bosatt i Esbo nära Helsingfors, har ett fast jobb, man (med kinesisk-finsk bakgrund) och en liten dotter. Hennes främsta mål är att lära sig landets första språk, finska, men hon är mycket nyfiken på den finlandssvenska kulturen.

− Vi försöker prata finska, men jag lär ut svensk kultur, förklarar Carola. 

De träffas efter jobbet två gånger om månaden då de gör olika trevliga saker tillsammans.

− Carola är helt fantastisk! Hon använder så mycket tid tillsammans med mig. Hon hjälper mig faktiskt med att bli integrerad i kulturen, säger Guo.

− Men jag har ju hur mycket tid som helst, inget barn som längre bor hemma och det ger så mycket att umgås med yngre människor. Dessutom är det väldigt intressant att se hur en utlänning lever i Finland.

− Och jag har lärt mig mycket om hur man ser på Kina i den västerländska världen, säger Guo.

Åldersskillnaden mellan Guo och Carola är drygt tjugo år och det ser de båda som en fördel. De konstaterar dessutom att de knappast träffar sina närmaste vänner lika ofta som varandra.

− Ungdomligheten smittar av sig. Jag är väldigt imponerad av den iver och den intensitet med vilken Guo närmar sig sitt nya land. Hon jobbar hårt för att lära sig finska och med sin bakgrund i kinesisk bokföring kommer hon att ha mycket att ge Finland, säger Carola.

Fika_artikel_2.jpg

Redovisning gemensam passion

Kanske lite överraskande visar det sig att ett av deras gemensamma intressen är bokföring. Carola jobbar på bank och Guo har studerat både kinesisk och finländsk bokföring.

− Vi brukar diskutera olikheter och även hur man gör business i Kina, berättar Carola, som själv har besökt Kina en gång då hennes dotter studerade i Shanghai.

Damernas eftermiddagsträffar innehåller betydligt mycket mera än bokföring: de diskuterar livet i största allmänhet, jämställdhet, resor, vår kaffekultur, konst och musik för att nämna något. Nyligen var det offentliggörandet av de s.k. Panamapappren som var på tapeten.

− Och Carola kan hjälpa mig med min företagsplan eftersom hon kan se på det hela med lokala ögon.

Att gå på restaurang och café hör ibland till programmet och speciellt spännande har det varit för Carola att gå på kinesisk restaurang, där Guo kunnat beställa det allra bästa och på mandarin.

− Jag rekommenderar ”hot pot”, väldigt gott, intygar Carola.

Förkortar integreringsstigen

Tina Rehnström på Luckan berättar att FIKA har visat sig vara ett väldigt lyckat koncept då det gäller att förkorta invandrarnas stig till att etablera sig i sin nya omgivning.

− Sammanlagt har verksamheten matchat över 200 par sedan den första utbildningen erbjöds hösten 2012. Verksamheten har uppfattats som givande för deltagarna, adepterna har fått nya tips och idéer för att komma in på arbetsmarknaden, hjälp med studier, yrkesval och ansökningar, tips för att utveckla företagsidéer, nya kontakter och möjligheter. Mentorerna har också upplevt verksamheten givande och många mentorer har ställt upp för nya adepter efter avslutat förvärv.

Den officiella FIKA-perioden spänner över sex månader och det betyder att Guo och Carola befinner sig mitt i. När den avslutats görs en utvärdering, där mentor och adept får fylla i ett frågeformulär, som hjälper till att utveckla verksamheten.

Carola Nyman är mycket nöjd med arrangören Luckans roll.

− De är mycket tillmötesgående och man kan alltid kontakta dem om man behöver hjälp.

De är organiserade på ett bra sätt.

Och vad händer om tre månader då den officiella perioden tar slut?

− Vi kommer att träffa varandra i alla fall på samma sätt som jag fortsättningsvis träffar min första adept, säger Carola.

Och Guo nickar glatt till medhåll. 

Fakta

luckan.fi

Luckan är ett finlandssvenskt kultur- och informationscentrum som finns på elva orter i Finland.

Svenska är Finlands andra nationella språk och det talas av ca fem procent av befolkningen.

Luckan Integration är ett delområde inom Luckan, där man utbildar mentorer för nyanlända.

En person som känner till den finländska arbetsmarknaden och samhället kan ansöka om att bli FIKA-mentor och hjälpa till med integrationsprocessen genom att träffa sin adept under en sex månaders period, vanligtvis två gånger i veckan.

Utbildningsprogrammet SFX svenska kombinerar studier i svenska med närvårdarstudier. (sv underskötare). För tillfället söker Luckan studiementorer som hjälper till med nyanländas vårdstudier. Programmet genomförs i samarbete med Helsingfors Arbis och Prakticum som utbildar närvårdare. 



Terje Røstvær - Fengselsundervisning

I en serie intervju presenteres her Terje Røstvær som sitter i Fengselsundervisnings nettverket. Nordisk nettverk for fengselsundervisning ble formelt etablert i 2006. Det nordiske nettverket har bestått av sentrale personer innenfor kriminalomsorgs- og utdanningsmyndighetene med særlig ansvar for fengselsundervisning i de nordiske landene.

Hvordan kan du benytte det som nettverket skal arbeide med i 2016 i ditt land/organisasjon?

Nettverkets hovedmål for 2016 er å undersøke hvordan skole og arbeidsdrift best kan samarbeide og motivere hverandre for å støtte og styrke de innsattes læring. Vi ønsker å arbeide for at integrasjon mellom skole og arbeidsdrift i fengsler utvikles. Fylkesmannen i Hordaland ønsker en utvikling hvor antall innsatte med dokumentert yrkesrettet kompetanse øker, slik at flere kan tilby etterspurt kompetanse til arbeidsmarkedet etter endt soning. Det er ønskelig at skole og arbeidsdrift samarbeider når det gjelder yrkesopplæring, og det er ønskelig at samarbeidet utvikles i samsvar med Strategi for utvikling av kriminalomsorgens arbeidsdrift 2015 – 2018. Mitt inntrykk er at temaet samarbeid mellom skole og arbeidsdrift oppleves som svært relevant for samtlige i nettverket. For de norske representantene i nettverket (Fylkesmannen i Hordaland og Kriminalomsorgsdirektoratet) er dette et tema som er særs relevant, da det veldig ofte står på felles agenda. Det å kunne samarbeide med våre nordiske kollegaer rundt dette tema er svært nyttig. I nettverket har vi stort fokus på å dele informasjon og erfaringer.
 
Hva mener du er nettverkets viktigste satsinger/prioriteringer i 2016?

Nettverkets viktigste oppgave i 2016 er å arrangere fellesnordisk konferanse på Island i september. Temaet for konferansen er samarbeid mellom skole og arbeidsdrift.
 
Ser dere i nettverket på behovet/mulighetene for å sammarbeide med andre NVL nettverk?  

Flere av de andre nettverkene under NVL har emneområder som vurderes å være relevant for vårt nettverks arbeid. Derfor ønsker nettverket å etablere samarbeid med utvalgte nettverk på sikt. Nettverket vil også vurdere muligheten for et samarbeid med representanter fra de baltiske land.
 
Har du noe du vil legge til/fortelle om?

Nettverket har på et tidligere tidspunkt utarbeidet rekommandasjoner. Disse integreres i arbeidet med våre virksomhetsmål. Vi har i 2015 og 2016 valgt å arbeide med få virksomhetsmål ,da en ønsker kontinuitet i arbeidet med få tema. Nettverket arrangerte sammen med NVL og Torfinn Langelid et miniseminar i Helsinki i februar 2016. Her deltok tidligere medlemmer av nettverket, og sammen drøftet vi hvilke fokus nettverket bør ha i årene som kommer. Vi fikk mange gode innspill som vi skal arbeide videre med.  


Skandinavisk språkgemenskap helt unik

Det var svin som sådde det första nordiska fröet hos finlandssvenska Nina Söderlund.
privat.     Hos Nina Söderlund på Ramsö i den finländska skärgården firas syttende mai varje år.

Då hon var en liten flicka på 1960-talet byggdes en av Europas största svinfarmer i den lilla skärgårdskommunen Nagu i Åbolands skärgård, där hon växte upp. För att få igång verksamheten importerades norrmän och danskar, som kunde svinskötsel, och några av dem stannade kvar med sina familjer i flera år. En grupp norrmän med anknytning till Nagu brukar fortsättningsvis komma på besök från sin hemö Karmöy och ofta åker några från Nagu för att besöka dem.

− Jag lärde mig förstå språken redan som barn. Och varje år firar vi syttende mai hos oss. I år kunde vi inte fira stort, men vi bjöd våra vänner på de sista skivorna av en brunost, som hade bästföredatum just den sjuttonde maj. Det är förresten många här som inte alls vet vad brunost är, säger Nina Söderlund.

Det är på Ninas födelseö Ramsö det firas. Där är hon igen fast bosatt efter att bland annat ha pendlat från Åbo till de nordiska huvudstäderna, då hon kring millennieskiftet jobbade som nordisk sekreterare för vänstergruppen inom Nordiska rådet. I snart femton år har hon arbetat som projektkoordinator vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi (CLL) med nordiska frågor som ett av sina specialområden, skärgård ett annat. Arbetsplatsen finns i Åbo stad bakom två färjor.

− Det tar ca två timmar att komma dit, men det går lite snabbare om jag åker den första sträckan i min egen båt.

Saknar ”skandinaviskan”

I Nordiska rådet skapade Nina många kontakter som hon har haft nytta av senare.

− Det är viktigt att känna nån som känner nån. Jag har ofta använt mina kontakter för att öppna dörrar, men tyvärr fungerar det inte som förr. Projekt tar slut, enheter läggs ned och folk försvinner till något helt annat eller blir pensionerade.

Det nordiska samarbetet har Nina alltid upplevt som informellt med väldigt hjälpsamma människor. Tyvärr är det inte längre självklart att allting går på skandinaviska och det tycker Nina är synd eftersom vi förlorar mycket på att tala dålig engelska i stället för vårt eget modersmål.

− Jag har inga som helst problem med skandinaviskan och jag har en egen strategi för att förstå till exempel dialekter som talas på norska kusten. Det gäller att förstå nyckelordet i en diskussion, inte hela meningar. Till och med isländska har jag klarat av genom att plocka några ord här och där. Men om det är någon hänsynslös dansk som talar alltför fort brukar jag svara med att tala finska. Det hjälper.

Att det finns fem länder och tre självstyrande områden, vars befolkning kan kommunicera på ett språk är helt unikt.

− Jag kommer ihåg en bilfärd på Island, där två fransmän satt och förundrade sig över gruppen med nordbor, där alla talade olika språk, men kunde förstå varandra.

För Nina Söderlund är Norden en del av hennes identitet och en värdegrund, något som sydeuropéer kan ha svårt att förstå.

− Jag hörde en gång en italienare i EU-parlamentet som rasande frågade varför de nordiska partierna envisades med att ha ett eget nordiskt samarbete i sina grupper. För de flesta nordbor är detta så självklart att vi inte ens har ett svar att ge.

Sår nordiska frön

Både Åbo Akademi och CLL har nordiskt samarbete inskrivet i sina strategier och när det gäller att föra ut kunnande internationellt står Norden på första plats.

− Under de senaste åren har jag försökt plantera in ett nordiskt tänkande i så många av mina planerarkollegers huvud som möjligt.

Ninas erfarenhet är att det kan gå att föra vidare ett kontaktnätverk till yngre kolleger om det finns en vilja till det och om nätverken råkar finnas kvar. En svårare bit är projektkunnandet.

− Sådant kunnande växer inte på träd. Personer som annars kunde passa råkar inte alltid ha det. Och personkemin är alltid viktig.

Pilgrimsled över havet

Nina har färska erfarenheter av ett lyckat nordiskt samarbete, där de erfarna hjälpte de mindre erfarna. Det handlar om ett stort Central Baltic EU-projekt, ”Pilgrim på havet”, som ska genomföras tillsammans med Sverige om finansiering beviljas. Tanken är att öppna en vandringsled mellan Åbo, Åbolands skärgård, Åland och den svenska östkusten och göra den till en kompletterande del av S:t Olavs vandringsled, som redan går över Sverige ända till Trondheim, det forna Nidaros. Det går inte att missta sig på Ninas stora engagemang i detta.

− Det är häftigt att jobba med saker som hände för tusen år sedan. I det sammanhanget känns 1800-talet lite barnsligt, säger Nina med ett finurligt leende.

Det handlar om ett stort samarbete mellan olika organisationer och med de vandringsleder som redan finns i Danmark, på Gotland, i Norge och ute i resten av Europa. Lederna till Rom, Jerusalem, Santiago de Compostela och Nidaros har tagits i bruk på nytt, men den långa leden från Novgorod till Sveriges östkust saknas tills vidare. Projektet vill belysa vår långa gemensamma nordiska historia och framför allt underlätta marknadsföringen, där flera stora aktörer samarbetar. Att få leden utvidgad ända till Novgorod kan ändå vara svårt, bedömer Nina.

− Pilgrimsvandringar och vandring överhuvudtaget är kanske inte Putins främsta prioritet.

Leden från Finland till Sverige kommer att vara den enda som går över havet och som därför kräver att färjor och förbindelsebåtar involveras.

− Om det här lyckas kommer det att inverka stort på skärgårdens överlevnad.

Skärgårdens möjligheter att överleva engagerar Nina på olika sätt. Hon sitter som beslutsfattare i sin hemkommuns fullmäktige och på jobbet är hon ordförande för ledningsgruppen för Skärgårdsinstitutet, som bland annat ger ut kvalitetstidskriften Skärgård, unik i sitt slag med målet att beskriva kustsvenskarnas liv och kultur i Finland.

− Jag drömmer om att kunna ge ut ett nordiskt nummer som berättar om skärgården i alla våra länder.

Redan nu erbjuder Öppna universitetet en återkommande nätkurs i skärgårdskunskap som förstås är öppen för alla öbor och andra intresserade i Norden och i hela världen. Kursen riktar sig specifikt till vuxenstuderande och finns både i en svensk och engelskspråkig version.

Efterlyser nordisk expert

Vad skulle du främst satsa på om du var nordisk minister i vuxnas lärande?

− Det borde finnas en människa, det räcker med en, som ser till att all information om Norden finns tillgänglig på ett och samma ställe. Jag skulle också möjliggöra kontakter över ett brett fält och göra det så enkelt som möjligt för oss att besöka varandra och inleda samarbete. Nordplus-programmen är ju väldigt bra och byråkratiskt sett så enkla som program kan bli, men det är många som inte känner till dem. Jag skulle också se till att man redan i grundskolan fick bekanta sig med nordiska språk, inte bara svenska, och så skulle jag se till att de fanns flera kurser som lär ut hur man klarar sig i Norden. Man kunde få lära sig de hundra vanligaste orden till exempel, värre än så behöver det inte vara.  

Nina påpekar att mycket är likt i de nordiska länderna, men samtidigt är mycket olikt och Finland är mest olikt i jämförelse med resten av Norden.

− Det skulle till exempel vara bra för oss i Finland att veta hur dåliga vi är på äldre omsorg. Både i Sverige och i Danmark finns det bra lösningar som vi kunde ta efter.

Ingen datanörd

Nina är mera fascinerad av vår historia än vår nutid med allt vad det betyder av sociala medier och tekniska mojänger. Om det var möjligt kunde hon gärna stå utanför den världen, men hon inser samtidigt att det är mycket praktiskt att kunna knyta till exempel nordiska webbsidor till varandra och vara synlig på nätet.

− ”Pilgrim på havet” skulle knappast vara möjligt att genomföra utan modern teknik, men det viktigaste är att inse att förståelsen för det nordiska grundar sig på historiska saker.

I sitt arbete som projektkoordinator håller Nina Söderlund kontakt med väldigt breda nätverk, där det ingår olika typer av organisationer och högskolor.

− Bredden är det vi kan tillföra universitetet, det är vår styrka som utbildningsenhet.

Bredd betyder också att kunna förmå till exempel humanister och naturvetare att tala samma språk, och det är inte alltid så lätt, medger Nina.

− Jag ser ändå som min huvudsakliga uppgift att komma på lösningar och inte hitta på problem.

 

Faktaruta:

Namn, ålder och land: Nina Söderlund, 55, Finland

Bor: Med sin man Alarik Repo på den lilla ön Ramsö i Åbolands skärgård, där det bor tolv personer året om, varav två är instrumentbyggare och en expert på Shakespeare. Inflyttning har skett i rask takt och ”det spelas och musiceras hela tiden”.

Nuvarande ställning: Projektkoordinator vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi.

Formell utbildning: Pol.mag.

Roll i ett nordiskt sammanhang: En viktig del av jobbet är att skapa projekt tillsammans med nordiska partner.

Nordiska uppdrag: Nordisk sekreterare för vänstern i Nordiska rådet under sex år kring millennieskiftet.

Nina om sig själv med fyra ord:

Kreativ, nyfiken, samarbetsvillig och humoristisk.

Kuriosa: Samlar anekdoter om president Kekkonen och har gett ut ett nummer av tidskriften Skärgård som handlar om Kekkonen i Åbolands skärgård.



Flygtninge bidrager til positiv udvikling på Samsø

De 244 flygtninge, der bor på Samsøs asylcenter, er mere end velkomne. Flygtningene bidrager positivt til øsamfundets arbejdspladser, økonomi og lokale institutioner – men det handler først og fremmest om mennesker, understreger socialchef Margrethe Vogt Thuesen.
Margrethe Vogt Thuesen er socialchef på Samsø.

Stor folkelig og politisk opbakning

Det var en enig kommunalbestyrelse, der støttede etableringen af et asylcenter på Samsø og i efteråret 2014 indgik aftale med Røde Kors om et asylcenter på øen. I første omgang blev centeret etableret som et midlertidigt center, i dag har det fået permanent status.

Den samlede kommunalbestyrelse kunne se muligheder i at få et asylcenter til øen og kommunens administration bakkede op. Det drejer sig mest af alt om at hjælpe nogle mennesker, der har brug for det. Men det var også klart for politikerne, at etableringen af et asylcenter kunne bidrage til udviklingen af øen, der blandt andet kæmper med et faldende børnetal.

Op til etableringen af centeret indkaldte kommunen til borgermøde, hvor lokalbefolkningen kunne stille spørgsmål og høre mere om baggrunden for beslutningen. Man var forberedt på at møde modstand mod beslutningen og tvivlede på at lokalbefolkningen ville være lige så positivt stemt som politikerne og administrationen.

Frivilligt engagement

Den tvivl blev hurtigt gjort til skamme. En enkelt borger spurgte politiet om der andre steder var problemer med tyverier eller andet områder med asylcentre. Det kunne betjenten svare klart nej til. Resten af borgermødet gik med at byde ind med måder, man kunne hjælpe de flygtninge der vil begynde at komme til øen i dagene efter. En havde en kælder, der kunne bruges, nogle oprettede en facebookgruppe, hvor folk kunne donere og planlægge aktiviteter for de nye beboere på øen.

Den positive ånd har holdt ved. Der er i dag etableret en Verdenscafé i et samarbejde mellem den lokale sognepræst og frivillige øboere. Caféen danner ramme for gåture, introduktion til øen, strikkeklub, skakturneringer og meget mere. Andre frivillige arrangerer fællesspisning for alle interesserede. Også det lokale erhvervsliv bakker op og centeret er i denne tid ved at indgå aftaler med nogle af virksomhederne om virksomhedspraktik.

Synlige gevinster

Nogle af gevinsterne ved etableringen af asylcenteret er meget konkrete og synlige. Blandt andet har det betydet, at en forestående lukning af en af øens børnehaver blev afværget i sidste øjeblik. Det faldende børnetal sm øen oplever i disse år betød, at øens skovbørnehave skulle lukke. Da asylcenteret blev etableret, indgik kommunen en aftale med Røde Kors om at kommunen skulle varetage pasningen af børnene i børnehavealderen. Herved opnåede man et antal der gjorde, at børnehaven kunne bevares, med den stabilitet og de arbejdspladser der derved blev reddet.

Asylcenteret har i sig selv skabt 23 arbejdspladser på øen i form af forskellige funktioner der skal varetages i forbindelse med centeret. Derudover oplever øen en række indirekte gevinster. Økonomiske i form af at asylansøgerne bruge penge i de lokale butikker som alle andre, og dermed er med til at øge omsætningen, men også i form af nye idéer og initiativer fra flygtningene. Et eksempel er, at nogle synes, at det danske udvalg af krydderier, er for begrænset, så nu vil en syrisk flygtning åbne en kryddeributik på øen.

Fokus på god modtagelse og integration

Margrethe Thuesen har vanskeligt ved at finde negative konsekvenser af etableringen af asylcenteret i øsamfundet. Hun mener at en af forklaringerne skal findes i, at Samsø på den ene side er et lille lokalsamfund, hvor de positive effekter er meget tydelige. Samtidig er Samsø en ø, der er vant til at være åben mod omverden, og som ikke er bange for det nye og ukendte. Halvdelen af året er øen præget af store strømme af turister, der mangedobler befolkningen på øen, mens de er der. Samtidig har øen opbygget et stærkt brand som bæredygtig ø. Det har været med til at sætte Samsø på verdenskortet og har understøttet øens relation og interaktion med omverden; både nationalt og internationalt.

Den faste lokalbefolkning er altså vant til at forholde sig til mennesker udefra og tage godt imod dem. I forbindelse med etableringen af asylcenteret har kommunen været meget opmærksom på at sikre den bedst mulige start for både lokalbefolkning og flygtninge.

Den gode integration starter med det samme, og på Samsø har man fra starten været opmærksom på at tænke flygtningene ind i de miljøer, de skal indgå i fremover og arbejde for at de får en tilknytning til de rigtige miljøer og indgår i lokalsamfundet fra starten. Det er baggrunden for at øen sammen med Røde Kors har valgt at etablere skole for flygtningebørn i tilknytning til den lokale folkeskole. Flygtningebørnene kan ikke uden videre gå direkte ind i de eksisterende klasser, men ved at etablere skolen på folkeskolens område og dele faglokaler og idrætsfaciliteter sikrer man, at børnene bliver vant til at komme på folkeskolens område og kender både skolen og de voksne og børn, der går der. Det skulle meget gerne lette overgangen når de med tiden skal begynde at gå i folkeskolen.

 

Fakta

Margrethe Vogt Thuesen er socialchef på Samsø

Asylcenteret blev etableret som midlertidigt asylcenter i oktober 2014 og har i dag permanent status.

I foråret 2016 er bopæl for 244 flygtninge. Kapaciteten øges i vinterhalvåret (1.10-1.4) til 280-300 beboere, hvilket svarer til knapt 10 % af øens faste befolkning.

Du kan læse mere om centeret på Røde Kors’ hjemmeside.



innovasjon
26-05-2016

Marianne Sempler - Entreprenøriel læring og innovation

* Nettverket bruker Engelsk som kommunikasjons språk derfor er det benyttet Engelske terminologier i dette intervjuet. 

I en serie intervju presenteres her Marianne Sempler som er den Norske representant i det Nordiske nettverksamarbeidet: «Entrepreneurship, entrepreneurial learning and innovation». I 2013 innledet NVL et nytt nettverk med fokus på kvalitetsutvikling av det voksenpedagogiske område og med et særlig fokus på «Entrepreneurship, entrepreneurial learning and innovation». Formålet er å analysere eksisterende kunnskap og erfaringer, og på grunnlag av resultatene etablere pilotprosjekter for å teste en modell for Nordisk praksisnær kompetanseutvikling innenfor område. Nettverks deltakerne arbeider spesifikt med «Entrepreneurship, entrepreneurial learning and innovation» i innovative miljøer

Hvordan kan du benytte det som nettverket skal arbeide med i 2016 i ditt land/organisasjon?
 
Min arbeidsplass griper nå muligheten til å koble vårt nasjonale utviklingsarbeid på Arbeid og helse – Åpen arena, med det nordiske nettverkets satsing på utprøving av Læringssirkler i 2016. På arenaen jobber vi målrettet med innovasjon og samskaping (co-creation) for å lage gode tjenester så at folk igjen kan stå i arbeid. Tjenesteytere, tjenestebrukere og forskere kommer sammen i grupper for å møte felles komplekse samfunnsutfordringer. Vi gir nå grupper fra Åpen arena mulighet for å fortsette sitt utviklingsarbeid i form av en læringssirkel – etter modell fra Nettverkets pilotprosjekt. Målet er å utvikle innsikt og ny kunnskap om forskjellige innfallsvinkler til «Inclusion in working life». Vi vil måle hvordan deltakerne klarer å implementere nye ideer i egen organisasjon og vi prøver å koble resultatene fra nasjonale læringssirkler til evalueringen av det nordiske prosjektet. Nordisk kunnskap og erfaringer deles og utvikles på tvers av nasjonal og nordisk nivå -  «We walk the talk».
 
Hva mener du er nettverkets viktigste satsinger/prioriteringer i 2016?
 
Nettverket skal teste og utvikle «transfomative learning circles» som en ny nordisk læringsmodell for utviklingsarbeid og samskaping. I 2016 gjennomføres tre nordiske læringssirkler, med tre forskjellige tema, ledet av hver sin fasilitator. Dette er viktig nybrottsarbeid og blir utrolig spennende – Og krevende.
 
Har nettverksarbeidet gitt nye/ spesielle perspektiver og inspirasjon til å jobbe med entreprenøriell læring, entreprenørskap og innovasjon?
 
Jeg skal fasilitere lærings sirkelen: «Inclusion in working life: Fasilitation and co-creation», og skal samtidig følge opp et antall norske læringssirkler. Dette er for meg å jobbe med entreprenøriell læring og innovasjon i praksis, samt å utvikle nye perspektiv på fasilitatorkompetanse. Den nordiske læringsmodellen vi skal utvikle tror jeg blir et viktig verktøy for å kunne møte de komplekse samfunnsutfordringene Norden står overfor.
 
Har du noe du vil legge til/fortelle om?
 
Etter å ha gjennomført den første samlingen i «min» nordiske læringssirkel er jeg utrolig inspirert til å fortsette arbeidet. Deltakerne i sirkelen besitter tilsammen uvurderlig kompetanse til å løse oppgaven. Alle er innstilt på å bidra med sitt og ikke minst å kollektivt utvikle ny kunnskap til beste for oss, for våre organisasjoner og for Norden. 


Kompetence set fra arbejdslivet

Netværket «Kompetence set fra arbejdslivet» skal komme med anbefalinger til en kompetencepolitik i de nordiske lande. Den 25. august 2016 præsenterer projektet de foreløbige resultater på en nordisk konference, hvor man forventer indspil fra arbejdsmarkedets parter, undervisningsministerier og arbejdsformidlinger.

Den 25. august 2016 præsenterer projektet de foreløbige resultater på en nordisk konference, hvor man forventer indspil fra arbejdsmarkedets parter, undervisningsministerier og arbejdsformidlinger. Endelig rapport ventes i slutningen af året, og den vil blive præsenteret i landene i 2017.

Stor interesse for samarbejde om kompetenceudvikling

Nætverket »Kompetence set fra arbejdslivet« blev startet af Nordisk Netværk for Voksnes Læring (NVL) i 2014. Målet med projektet er at identificere, drøfte og synliggøre de underliggende nøgleudfordringer for arbejdslivslang læring.

Inden projektets start havde NVL konsultationsmøder med arbejdsmarkedets parter, brancheorganisationer, myndigheder og uddannelsesudbydere, for at undersøge om der var interesse for et samarbejdsprojekt om læring og kompetenceudvikling koblet til arbejdslivet. Interessen viste sig at være stor, da de nordiske lande har mange ting til fælles når det gælder forholdet mellem udbud og efterspørgsel af arbejdskraft, samt hvordan man kan styrke voksnes læring og koble den til arbejdsmarkedets behov.

Styringsgruppe og netværk

Projektets netværk er et dialogforum for arbejdsgivere, arbejdstagere og uddannelsesaktører om kompetenceudvikling i arbejdslivet. Deres opgave er at diskutere udfordringer forbundet med fremtidens strukturer for kompetenceudvikling i og for arbejdslivet. Projektet har også en styringsgruppe som forbereder grundlagsmaterialer til netværkets møder, forslag til problemformuleringer og afgrænsning af opgaver, og dokumenterer netværkets diskussioner. 

Hvordan baner vi vejen for kompetenceudvikling?

Fælles for arbejdslivet i de nordiske lande er de høje krav, der stilles til de ansattes kompetencer. Enkeltpersoner, virksomheder, organisationer og samfundet generelt investerer en del tid og ressourcer i at udvikle grundlæggende kompetencer. Omstillinger på arbejdsmarkedet kræver at kompetencer beskrives og formidles hurtigere end tidligere, og at de integreres ud fra forskellige perspektiver. Vedvarende velfærd og bæredygtig udvikling i Norden stiller krav om en fleksibilitet i uddannelsessystemet, og at den enkeltes livslange læring matcher med arbejdslivets behov.

Projektets mål er således at sammenfatte anbefalinger om effektive løsninger og bedre rammevilkår for læring på arbejdspladsen. Herunder hvordan man baner vejen for kompetenceudvikling på arbejdspladserne ved at fjerne hindringer, for den enkelte såvel som virksomheder. Netværket har samlet viden om centrale udfordringer for arbejdslivslang læring ved at prioritere og analysere deres årsager og konsekvenser. Udfordringerne deles op i tre hovedgrupper:

  • Læring for arbejdslivet i det formelle uddannelsessystem
  • Læring for arbejdslivet for folk, som ikke er i arbejde, fx udlændinge/flygtninge
  • Læring i arbejdslivet 

Læring for arbejdslivet i det formelle uddannelsessystem

Når det gælder læring i det formelle uddannelsessystem, stiller projektet efterfølgende spørgsmål: Hvorfor oplever så mange arbejdsgivere på store dele af arbejdsmarkedet, at formelle uddannelser ikke formår at bidrage med det, der kræves for at de ansatte kan udføre jobbet på en måde, der sikrer virksomhedernes konkurrenceevne, lønsomhed og udviklingspotentiale? Hvilke udfordringer står det formelle uddannelsessystem overfor, når det handler om at skabe de nødvendige forudsætninger for en læring, der forbedrer individernes chancer for at få foden indenfor på arbejdsmarkedet efter en gennemført uddannelse?

En udfordring er mismatch-problemet, det vil sige når arbejdsmarkedets krav ikke stemmer overens med de kompetencer, som en formel uddannelse giver.

Læring i arbejdslivet for folk, som ikke er i arbejde, fx udlændinge/flygtninge

Hvorfor finder så mange arbejdsgivere det svært at finde personer med de rette kompetencer, når de rekrutterer til ledige stillinger? Ikke blot til avancerede stillinger men også til jobs, som ikke kræver specialkompetencer. Hvorfor mangler vi arbejdskraft på dele af arbejdsmarkedet, mens det samlede ledighedstal er for højt i de fleste nordiske lande?

En af de udfordringer, der diskuteres, er utilstrækkelig kvalitet i valideringen og anerkendelsen af arbejds- og erhvervskompetencer.

Læring i arbejdslivet for medarbejdere

Hvorfor savner så mange virksomheder og arbejdspladser et struktureret og systematisk arbejde for at sikre de kompetencer, der kræves for konkurrenceevnen og udviklingen? Hvorfor finder uddannelsesudbydere, vejledere og arbejdsformidlere det så svært at tolke arbejdslivets kompetencebehov på en måde, der baner vejen for en effektiv uddannelse og god matchning?

I netværkets anbefalinger til en kompetencepolitik omfatter strategien det formelle uddannelsessystem, oplæringssystem på arbejdsmarkedet, den traditionelle voksenundervisning og et system ofr beskrivelse og vurdering af realkompetence.

Idékonference i august

Netværket «Kompetence set fra arbejdslivet» holder en nordisk idékonference i Malmö den 25. august 2016. Her vil projektets foreløbige resultater blive forelagt indbudte nationale repræsentanter for arbejdsmarkedets parter, undervisningsministerier og arbejdsformidlinger. Den endelige rapport ventes i slutningen af året og vil blive præsenteret i landene i 2017.

Nærmere oplysninger giver den ansvarlige NVL koordinator:

Sigrún Kristín Magnúsdóttir, tlf. +354 862 6601, sigrunkri@frae.is

Nærmere oplysninger om projektet

Netværkets medlemmer:

  • Ann B. Paulsen, Dansk Arbejdsgiverforening, Danmark
  • Martin Liebing Madsen, FTF Hovedorganisation for offentligt og privat ansatte, Danmark
  • Mikko Koskinen, SAK – Finlands Fackförbunds Centralorganisation
  • Benedikte Sterner, LO, Norge
  • Tormod Skjerve, VIRKE, Norge
  • Ingibjörg Guðmundsdóttir, Arbejdslivets Uddannelsescenter, Island
  • Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir, SA Business, Island    
  • Ingegerd Green, selvstændig konsulent, Sverige
  • Thomas Pettersson, Skärteknikcentrum, Sverige
  • Kenth Kronwall, Kommuner og landsting, Sverige


Delningsekonomin påverkar utbildningsvärlden

Hur ser utbildningsvärlden ut om 20 år? Kommer vi snart att få utbildningens motsvarighet till taxiföretaget Uber?
Marja Beckman     Ser vi början på ett nytt Närvaronätverk?

Världen digitaliseras snabbt och delningsekonomin påverkar även utbildningsbranschen. Seminariet ”Kunskap är kul” fokuserade på vad glesbygden kan vinna på distansutbildning.

Det är maj i Östersund. Solen skiner och några studenter sitter i gräset. I bakgrunden syns ett fjäll med snöfläckar. Tittar man lite åt vänster syns Storsjöns ljusblå vatten och Frösöbron. Inne i Österängsskolan, en modernistisk byggnad som byggdes runt 1950, hålls ett seminarium distansutbildning och framtidens lärande. Österängsskolan används nu som lärcentrum för vuxna studenter.

Seminariet ”Kunskap är kul” arrangerades i samarbete mellan NVL och Region Jämtland Härjedalen. För dem som bor i mindre orter långt ifrån universitet och högskolor kan det växande utbudet av distansutbildningar vara en stor tillgång. I det avslutande panelsamtalet talades det förhoppningsfullt om möjligheterna som distanslärande kan innebära, till exempel för dem som vill bo kvar på sin lilla ort.

MOOC – en revolution men ingen tsunami

Alastair_web.jpg
MOOC är för sådana som oss, sa Alastair Creelman och poängterade MOOC-arnas betydelser för livslångt lärande

Alastair Creelman, specialist inom e-lärande vid Linnéuniversitetet, talade om Mooc (Massive online open course) som för några år sedan blev en ”hajp” inom utbildningsvärlden.

– Massmedia skrev mycket om det, men utan djup. Det skrevs att Mooc var en ”tsunami” som skulle svepa bort alla universitet i världen. Nu är hajpen borta och vi kan börja arbeta, sa han.

Det mest revolutionerande med Mooc är att vem som helst kan ta del av kurser från prestigefyllda universitet som exempelvis Stanford och MIT i USA. Detta är en följd av den digitala revolutionen och delningsekonomin som har skakat om och förändrat de flesta branscher – inte minst musikbranschen och taxinäringen. En av paneldeltagarna i slutet av seminariet frågade när vi får utbildningens motsvarighet till taxiföretaget Uber, där kunderna bland annat kan boka och betala genom en app,.

– De utbildningsanordnare som tror att det är ”business as usual” lever farligt. De som skapar beredskap för framtiden klarar sig. Vi är inte immuna mot det som händer i världen, sa Alastair Creelman.

Han berättade att de första ”Mooc-arna” skapades av kanadensiska forskare som såg möjligheterna i att använda internet och sociala medier till att skapa kollaborativt lärande. Det var alltså inte de stora amerikanska universiteten som var först.

– De flesta campusstudenter har aldrig hört talas om det, Mooc är för sådana som oss. De flesta läser av ren nyfikenhet.

Det vanligaste upplägget är att kurserna är gratis, men den som vill få ett certifikat på att de har gått kursen får betala en mindre summa. Kurserna ger inga högskolepoäng, men det håller på att ändras. Vissa universitet har börjat ta betalt för handledning på distans. Creelman tillade att denna handledning är betydligt billigare än campuskurserna.

Om kurserna så småningom ger högskolepoäng måste det också gå att examinera studenterna på ett säkert sätt. Några företag i USA har utvecklat säkerhetssystem som övervakar hemtentor.

– Studenten måste visa leg genom sin webbkamera och kameran ser hela rummet, även bakom stolen och dörren. Allt spelas in. Systemet upptäcker avvikelser. Ett exempel är att systemet gjorde en avvikelserapport efter en timme och tio minuter, det var studentens mamma som kom in med kaffe. Dessa system är förmodligen säkrare än en person som vaktar en salstentamen med ett hav av personer, sa Alastair Creelman.

Mooc för arbetslösa

Asa_web.jpg
Åsa Händel berättade om hur MOOC-kurser kan användas för att stärka arbetslösas självkänsla och studiemotivation.

Lite senare berättade Åsa Händel från Kommunalförbundet Akademi Norr om hur de använt Mooc-kurser för att hjälpa arbetslösa att komma vidare och kanske hitta en ny karriär. Studenterna får behålla sin ersättning medan de läser Mooc-kurserna eftersom dessa inte är studiemedelsberättigade.

– I samarbete med lärcentrumen i våra kommuner kartlägger vi vad studenten vill och sätter ihop studiepaket. På måndagar klockan nio samlas alla som läser samma studieform, men inte nödvändigtvis samma kurs, berättade Åsa Händel.

Projektet arrangeras i samarbete med Lunds universitet som examinerar deltagarna, antingen genom muntlig eller skriftlig tentamen. Då får de ett intyg. Högskolepoäng gå det som sagt inte att få för Mooc-kurser – ännu. Att det blev Lund berodde på att de var de enda som tackade ja – de närliggande universiteten visade inget intresse då. Numera är intresset från universiteten större, noterade Åsa Händel.

– Kursernas syfte är bland annat att ”boosta” självkänslan kring studier, att studenterna ska känna att de studerade för att de ville, inte för att de måste. Det kan också motivera dem att gå vidare in reguljär utbildning. Detta är en möjlighet för oss att nå ut till en målgrupp som vi tidigare inte har kunnat hjälpa. Många av dem saknar högskolebehörighet och ett annat hinder kan vara att de bor långt ifrån något universitet och inte är flyttbara, på grund av familj eller någon annan orsak.

Hur aktivera passiva studenter?

Hrobjartur_web.jpg
Hróbjartur Arnason bad publiken placera var, på en skala mellan professionellt och privat, och huruvida de var deltagare eller besökare, på olika sociala medier.

På såväl campuskurser som distanskurser finns det oftast en grupp tysta och passiva studenter. Hróbjartur Arnason från Islands universitet och Jørgen Grubbe från föreningen FLUID (Føreningen for fleksibel uddannelse i Danmark) berättade om Distansnätverkets projekt där de undersökte varför vissa distansstudenter inte deltar i online-diskussionerna.

Projektet innehöll följande delar:

  1. Verktyg för att aktivera passiva elever.
  2. Vertyg för att förutse passiva elever.
  3. Verktyg för att känna igen passiva elevers lärande.
  4. Ett test att använda dessa tre verktyg parallellt.

På internet används ordet ”lurkers” – de personer som finns online men väldigt sällan skriver något i diskussionsfältet eller deltar på andra sätt.

– Om du aldrig deltar i diskussionen vet vi lärare inte: Är du där, är du sjuk, dog du? sa Hróbjartur Arnasson, vilket lockade publiken till skratt.

Diskussionen som följde handlade om att samma person kan vara väldigt aktiv i ett socialt medium och bete sig som en ”lurker” i ett annat. Det finns Facebookgrupper för alla möjliga intresseområden och de flesta har sina särskilda regler när det gäller socialt beteende och tonläge. Valet att vara mer eller mindre aktiv kan bero på gruppens storlek och stämning, men passivitet kan också grundas i en rädsla för att ställa fel frågor och verka dum. Och för en del är det helt enkelt obekvämt att vara aktiva i sociala medier.

– När jag säger till studenter att jag vill att de deltar mer online, säger de ”jag vill inte ha mitt namn där hela världen kan se det”, sa Hróbjartur Arnasson.

Den efterföljande övningen visade också hur mycket våra privata och professionella liv sammanblandas på internet.

En fråga för framtidens distansutbildningar är om de passiva eleverna i framtiden kommer att bli färre, eller om det alltid kommer att finnas en grupp människor som är obekväma med att synas i sociala medier.

Jan Lindblom på Skolverket talade om EU:s mål för livslång vägledning och de rapporter som NVL gjort där man använder begreppet Career Management Skills ur ett nordiskt perspektiv. Han berättade bland annat att Skolverket har kurser om vägledning för vuxna och planerar en kurs om vägledning och validering.

Otava – flexibel folkhögskola

Taru_web.jpg  
Taru Kekkonens arbetsplats, folkhögskolan Otavan Opisto, som har varit online sedan 1997.

På Otava Folkhögskola i Finland tas flexibiliteten till en högre nivå. Taru Kekkonen  berättade att skolans distansstudenter får välja det digitala verktyg som de känner sig mest bekväma med. Och istället för att ha skoluppgifter får eleverna göra sina egna uppgifter och lägga dem i en portfolio. Betygen baseras på portfolion.

Distanskurserna gör att folkhögskolan når ut till studenter som annars inte skulle ha haft möjlighet att studera. Bland studenterna finns skiftarbetare, arbetslösa, entreprenörer, personer som reser mycket i arbetet, professionella idrottare, utlandsfinnar, pensionärer, småbarnsföräldrar, människor med hälsoproblem, folk som bor långt borta och personer med negativ skolhistoria.

– Mammor med små barn kan skicka sina uppgifter klockan fyra på morgonen, sa hon, och berättar vidare om en kvinna som var väldigt aktiv online, men när jag sa att hon skulle delta i  en muntlig övning sa hon att hon fick panikattacker av att tala med folk. Hon behövde inte göra någon muntlig övning, berättade Taru Kekkonen.

Personalen på Otavan Opisto har också börjat byta ut ordet distans till närvaro (presence). Blir det framtida namnet på NVL:s distansnätverk Närvaronätverket? Den som hänger med får se.

Fikarast_web.jpg
Rasterna gav möjligheter till mingel och kunskapsutbyte. Konstverken i taket är gjorda av Mats de Vahl.



Caitlin Wilson - Sustainable Development Network

In a series of interviews we her by present Caitlin Wilson working for the Sustainable Development network. The term sustainable development became known through the report “Our Common Future” presented in 1987 by the UN World Commission on Environment and Development. It indicates how closely linked environmental, economic and social development are. The main message was that the international community must organize themselves and do what is required to ensure sustainable Development.

How can you in your organization / country use the work carried out in 2016 and results of the Education for Sustainable Development network activities?

Landvernd, the Icelandic Environment Association, is an environmental NGO that works with adult education both informally through public education and formally through supporting teachers in the Green Flag/Eco-Schools program. As such, we play a mediating role to a rather large audience. Through the ESD network we gain insight into what our Nordic neighbors are doing with respect to sustainability and education and, not least, how they are doing it. In turn, we take that experience and spread it among our networks. For example, during the Nordic course on adult education for sustainable development and at the Symposium on sustainability and education (both activities of the ESD network) we tried out the circle method for stimulating communication and collaboration, and then took it and used it at our national meetings with the Green Flag/Eco-Schools teachers, who found it to be quite inspiring and many said they would use it themselves.

What do you think is the network's most important focus in 2016?

The network has been gaining attention and momentum through the Nordic course on adult education for sustainable development, and I think it is due to the transformative methods used. With important landmarks like the UNESCO Global Action Programme, the new UN sustainable development goals and the signing of the Paris Agreement on climate change by 175 nations, people are realizing the urgency of sustainable development and the important role education plays in sustainable development. The ESD network has valuable experience to share in highly effective, transformative methods that are needed now.

Networking is a special way of working, what in your opinion are the benefits and challenges of networking?

Networking is a very human thing, and as most human things are, it can be a great pleasure and a great frustration. Interaction with others who are working towards the same goals but with different perspectives is probably the greatest source of new ideas I ever experience. What is frustrating is making connections through our network but then returning home and going through withdrawal! Not to mention it is not very sustainable to fly frequently. This is why I think the face-to-face meetings are critical to establish the human connection, but then we have to be more creative about keeping up afterwards.



Privat.     Graciela Sbertoli tar det europeiske blikket med inn i Norden, og det nordiske perspektivet med tilbake til Europa. Hun er – som bildet viser - en engasjert ambassadør for samarbeid og synergi.

Ung og entusiastisk, språkmektig med Argentina, Spania og Italia i blodet kom Graciela Sbertoli til Norge på 1970-tallet. Nå er hun norsk og nordisk med hele seg, og det tenker hun ofte på når hun reiser i Europa. - Jeg er blitt en nordboer og er stolt av å jobbe i Norden, sier hun. Verdiene og levesettet i Norden er blitt en del av henne. Ett sted går likevel grensen, noen god skiløper ble hun aldri. Grunnen til det er at hun har spanske bein, ifølge barnas forklaring da de var små.  

Graciela Sbertoli var en typisk argentiner med foreldre fra Italia og Spania. Da hun var seks, flyttet familien til Barcelona, hvor hun vokste opp og studerte språk. Hennes egentlige morsmål var katalansk, men hun lærte likevel først spansk. Så kom fransk, engelsk, italiensk, norsk – og jammen skjønner hun også tysk og estisk. Hun har jobbet med voksnes læring hele livet, i mange ulike sammenhenger. Hun oppdaget tidlig at digital kompetanse og teknologi åpner nye muligheter for å styrke læringen. Dette har hun ivret for i årevis, og noen vil huske henne som kursholder i bruk av internett i språkopplæringen ved Nordens Folkliga Akademi.

Politisk vilje til å satse på voksen læring

- Hva assosierer du først og fremst med Norden?

- Konsensus om verdier, demokrati, Grundtvigs idealer om livslang læring og likhet på tvers av politiske systemer. Graciela tenker seg om et øyeblikk før hun føyer til, - og politisk vilje til å ta ansvar for voksnes læring. NVL er et eksempel på det, finansiert av landene gjennom Nordisk ministerråd.

Graciela er internasjonal koordinator i norske Vox, nasjonalt organ for kompetansepolitik. Hun er også kontaktperson i Vox som vertsorganisasjon for NVL.

- Jeg ser Norden som en del av Europa og forsøker å fremme den nordiske profilen i Europa, sier hun. Hun er norsk kontaktperson for livslang læring overfor EU-kommisjonen, videre er hun en såkalt NSS (National Support Service) for EU-portalen EPALE, kontaktperson for Nordisk ministerråd og for ikke å glemme så er hun styreleder i nettverket EBSN, European Basic Skills Network.

- Fortell om en typisk arbeidsdag eller typisk arbeidsoppgave du har i jobben din?

- Bortsett fra at jeg jobber mye med nettverksutvikling på e-post, så har jeg kanskje ikke noe slikt som en typisk arbeidsdag. Jeg er alltid på jakt etter synergier. Synergi er mitt mantra!

- Beskriv deg selv med fire ord!

- Kreativ, kommunikativ, litt lat og entusiastisk…

Den late siden ved henne kan være vanskelig å oppdage midt mellom alle jern hun har i ilden. Men kreativ og med kommunikative evner, ja, det ligger åpent i dagen.

- Jeg ble vred

-  Når du kikker deg tilbake, hva har du gjort som du selv er særlig glad for, og kanskje også stolt av? Her er Graciela ikke i tvil.

- Jeg er stolt av å ha fått etablert EBSN. Det var ikke min ide, men kom fra en arbeidsgruppe. Det var behov for et slikt nettverk i Europa. Jeg ble bedt om å skrive en søknad om penger for å få etablert nettverket. Søknaden var mer som en formalitet, for pengene skulle komme. Men noe gikk galt i behandlingen, og det ble avslag på søknaden.

Da tente det til i Graciela.

- Jeg ble vred, og tenkte at dette må vi bare få til, selv om vi ikke har penger. Det var da jeg gikk til sjefen og ba om arbeidstid for å jobbe med å etablere et slikt nettverk, og han sa ja! I dag, etter bare seks år, er nettverket anerkjent og tas ofte med på råd. Det består av 72 institusjoner fra 30 land, pluss assosierte institusjoner fra fire land utenfor Europa. Nettverket vokser, og aktiviteten er stor.  Vi vil nå etablere en rekke «special interest»-grupper som skal jobbe med kompetanseutvikling for lærere i grunnleggende ferdigheter.

Det halvfulle glasset

- Hva av egen kompetanse, erfaringer og nettverk bruker du i nordisk sammenheng?

- Jeg tar med meg det europeiske blikket inn i nordisk samarbeid. Da ser jeg ofte det halvfulle glasset. VI er kommet langt i Norden sammenliknet med resten av Europa! Graciela slår ut med armene. - Det er uendelig viktig å utveksle erfaringer, lære av hverandre og skape synergi.

- Hva har du oppnådd eller lært i det nordiske samarbeidet som du har tatt med tilbake til egen jobb?

- De nordiske land lærer av hverandre hele tiden. Jeg legger merke til at det alltid finnes flere alternative løsninger på et problem. Når det gjelder grunnleggende ferdigheter, som jeg jobber mye med, så har de nordiske landene i stor grad de samme type problemer, men løsningene kan være forskjellige. Vi trenger ikke låse oss i den samme løsningen, men kan ta impulser og ideer fra hverandre, selv om rammene og systemet er forskjellig.

Alfabetisere med mobiltelefonen

- Dersom du fikk jobben som Nordisk minister for voksnes læring, hvilke tiltak ville du ha satset på?

- Først ville jeg ha etablert en lærerutdanning og lærerutdanningsverktøy for konstant videreutdanning av lærere for voksne på nettet. Jeg ville lagt opp til en mosaikk av ressurser fra mange land, som en supermarkedshylle hvor lærerne kunne plukke det de trenger. Her ville vi få synergier! Ellers vil jeg ha lagt all min tyngde i alfabetisering.

Graciela blir visjonær: - Vi skulle bruke mobiltelefonen til å alfabetisere verden! Det skjer en mobil og digital revolusjon, og dette kan brukes til voksnes læring.
Så blir hun litt mer praktisk: - Jeg ville jobbe for en forståelse for funksjonell literasitet, en forståelse for at det er mange nivåer i literasitetsbegrepet. En må opp på et visst nivå før det er bra nok til å fungere godt i samfunnet.

Graciela ville hatt en travel dag som nordisk minister, hun har mye på hjertet: - Jeg ville satse på å øke den digitale kompetansen hos voksenlærerne dramatisk.

Påvirke der politikk skapes

- Hva ser du som den største verdien i et prosjekt som Nordisk nettverk for voksnes læring, NVL, og i DISTANS-nettverket som jobber med digitale muligheter?

- Nettverksarbeidet har stor verdi. Utfordringen ligger også i å utvide kontaktflaten til de ulike nettverkene, og videreutvikle samarbeidet mellom de ulike nettverkene for å skape synergi. En annen stor utfordring er å jobbe oppover mot politiske nivåer -  for å påvirke der politikk skapes.

FAKTABOKS:

Navn, alder og land: Graciela Sbertoli (63), Norge
Nåværende stilling: Internasjonal koordinator i Vox
Høyeste formelle utdanning: Cand.mag med engelsk og spansk
Rolle i NVL og annen nordisk sammenheng: Kontaktperson for vertskapsinstitusjonen overfor Nordisk ministerråd
Gjennomførte oppdrag i nordisk sammenheng de siste to-tre årene:
- Deltatt i arbeidsgruppen for utredningen «Mooc for nordisk lærerutdanning innen grunnleggende ferdigheter for voksne?»
- Medlem av arbeidsgruppe som utreder spørsmål om å etablere et nytt NVL-nettverk for grunnleggende ferdigheter
- Initiativtaker til «Møteplassen mellom NVLs nasjonale koordinatorer og de nordiske National Coordinators for Adult Learning», for implementering av EU-kommisjonens Agenda



Når velferdsstaten ikke strekker til: er sosialt entreprenørskap løsningen?

Sosialt entreprenørskap og sosial innovasjon kan bidra til å utvikle de nordiske velferdsmodellene, sier Norges arbeids- og sosialminister Anniken Hauglie.

Når Norge tar over formannskapet i Nordisk ministerråd i 2017, er dette perspektiver hun vil løfte frem.

- Det er et tankekors, men myndighetene når ikke alltid ut til dem man ønsker å nå. Det offentlige har et ansvar for å hjelpe folk, men det er bra å ha sosiale entreprenører som et supplement, sa arbeids- og sosialminister Anniken Hauglie til Arbeidsliv i Norden under en nordisk konferanse i Malmø nylig om sosialt entreprenørskap og sosial innovasjon.

- Jeg vil legge til rette for at vi har et sosialt entreprenørskapsperspektiv i arbeidslivs- og sosialsektoren under vårt formannskap i 2017, og Nordisk ministerråd vil sette i gang et arbeid for å se på mulighetene for å videreutvikle det nordiske samarbeidet på sosialområdet, understreket ministeren.

Utgangspunktet for konferansen i Malmø var rapporten «sosialt entreprenørskap og sosial innovasjon» en kartlegging av innsatser i Norden. Den er utarbeidet av et nordisk utvalg oppnevnt av Nordisk ministerråd i 2013. Både sosiale entreprenører, forskere, myndigheter og frivillig sektor var tilstede for å diskutere resultatene av kartleggingen og peke på veier fremover.

Den nordiske velferdsstatens fremtid er mye diskutert for tiden, ikke minst på bakgrunn av det høye antallet flyktninger og innvandrere som søkte asyl i de nordiske landene høsten 2015. I tillegg er det fortsatt mange unge som ikke er i arbeid eller utdanning, og andre som har problemer med å komme inn på arbeidsmarkedet. Her har nordiske land noen felles utfordringer som egner seg til å bli diskutert på nordisk plan.

- Dette handler om å utvikle de nordiske velferdssamfunnene og de nordiske velferdsløsningene. Det er en hovedoppgave for det nordiske samarbeidet, sier Nordisk ministerråds generalsekretær Dagfinn Høybråten.

I nordisk tradisjon

Han synes rapporten utvalget har levert om sosialt entreprenørskap og sosial innovasjon peker på spennende muligheter som er i tråd med nordiske tradisjoner.

- Fremveksten av velferdssamfunnet bygger på et bredt sosialt engasjement i befolkningen og en folkelig organisering av dette hvor man dels har valgt kooperative løsninger, dels kommersielle løsninger og dels ideelle løsninger. Det vi ser nå, er at disse løsningene tar litt nye former. Derfor er det spennende å analysere dette mangfoldige bildet både for å få en oversikt, og for å diskutere hva som er en god politikk, for å fremme løsninger av sosiale spørsmål i et samspill mellom ulike aktører.

- Kan det være en fare for at myndighetene skyver ansvaret over på private aktører og andre som rører i dette farvannet?

- Det er jo selvfølgelig en viktig diskusjon hvordan det offentlige ivaretar sin styringsrolle, sin rolle som premissleverandør, rammegiver, og der vil det være ulike svar. Det som er viktig, er å bidra til å belyse spørsmålene så vi får et bilde av potensialet. Så må landenes folkevalgte treffe noen politiske valg.

Dagfinn Høybråten bruker velklingende ord som spennende muligheter, spennende perspektiver. Spørsmålet er hva som ligger i det.

- Jeg tenker at det å utvikle et samfunn som gir muligheter til alle, basert på et felles grunnlag, må skje med ulike typer virkemidler. Vi er i en fase nå hvor vi ikke har råd til å la være å undersøke og være nysgjerrig på andre måter å løse disse brede samfunnsoppgavene på.

Mange muligheter

Hvordan kan sosial innovasjon og sosialt entreprenørskap fremme inkludering i arbeidslivet for personer som blir stående i utkanten eller helt utenfor? 
Yalla Trappan var ett av eksemplene som ble presentert på konferansen i Malmø. Det er et kvinnekollektiv for dem som står lengst fra arbeidsmarkedet, fortalte Christina Merker-Siesjö som har vært med å bygge opp virksomheten fra starten.

Yalla Trappan begynte som et arbeidsmarkedsprosjekt i bydelen Rosengård i Malmø i 2009, og har nå utviklet seg til å bli et selvgående arbeidsintegrerende sosialt kvinnekooperativ som driver både med kafe og catering, rengjøring og syatelier og språkopplæring på jobben. De startet med åtte ansatte, og er i dag 30, og nesten alle jobber full tid, forteller Christina Merker-Siesjö.

- En stor del av dem som kommer til Sverige savner mye i sin bagasje. En metodikk som fungerer er derfor å bygge på de ferdighetene den enkelte kvinne har, sier hun.
«Alle kan ikke bli Zlatan eller få Nobelprisen som Nelly Sachs (en jødisk forfatter som med Selma LagerLøfs hjelp flyktet fra Hitlertyskland i 1940, og som fikk Nobelprisen i litteratur i 1966.) Men man må ikke slutte å synge fordi man ikke blir soloartist eller verdensstjerne.” skriver forfatteren Susanna Alakoski i forordet til boken om Yalla Trappan.

Egen systue på IKEA

Samme dag som konferansen om sosialt entreprenørskap ble holdt i Malmø åpnet Yalla Trappan en egen systue på IKEA i Malmø. Varehussjefen Hanna Köhl er begeistret over samarbeidet der IKEA stiller lokaler til rådighet og de ansatte i Yalla Trappan tar oppdrag og syr gardiner og duker av IKEA stoffer, eller det kunden måtte ønske.

- Vi har spart samfunnet for 80 millioner svenske kroner på seks år og samtidig gitt lykke og helse til individene, sier Christina Merker-Siesjö som håper at boken om Yalla Trappan kan være med å inspirere andre til å sette i gang.

Ansatte fra fengsler

Monsterbedriften AS var et annet av de åtte eksemplene som ble omtalt på konferansen om sosialt entreprenørskap. Monsterbedriften AS ble kåret til Årets sosiale entreprenør i Norge i 2014. 
Monsterbedriften har over 40 ansatte og driver med bygge og rivingsoppdrag som baderomsriving, asbestsanering, kjerneboring, betongsaging og andre rive og sjaueoppdrag.

Thomas Doull (t.v.) og Håvard Martinsen fra Monsterbedriften, NorgeFoto: Jan Richard Kjelstrup/ASD

- Det er et ekstremt hardt arbeid, sier talspersonen Håvard Martinsen (t.h på bildet ovenfor), som forteller at de ansetter tidligere innsatte i fengsel og andre som har store problemer med å komme inn på arbeidsmarkedet, og som liker å bruke kreftene.

Sammen med en av medgründerne och daglig leder, Thomas Doull, prenterte de bedriften som   nå er en del av Ferd sosiale entreprenører. 

All Ears Telemarking er en dansk bedrift som selger Telemarketing tjenester og bygger arbeidsplasser for blinde og svaksynte. Gjennom All Ears Academy driver bedriften kompetanseavklaring og opplæring innenfor salg og kundeservice.

- Blinde og svaksynte er den gruppen med størst arbeidsløshet. Etter et forløp hos oss går seks av åtte rett i jobb, forteller Connie Hasemann. Hun er direktør og grunnlegger av All Ears, og har gjort den dobbelte bunnlinje til en livsoppgave: hun vil gjøre en forskjell og skape verdier.

Thea Emilie Dalen Dille er tjuetre år. Hennes utgangspunkt var at hun ville skape en arbeidsplass til seg selv, og nå vil hun bidra til at flere unge får jobb. Thea Emilie Dalen Dille er daglig leder for MERK Norge AS, en bedrift med fire ansatte som driver med skilting og dekor.

Penger å spare

- 11,6 millioner kroner i nåverdi er den fremtidige verdien av å flytte en ungdom som står utenfor, inn i arbeid eller skole frem til 35 års alder. Du kan bruke mange penger hvis det er stor sannsynlighet for å skape endring. I dag brukes det mange penger for ikke å få til dette skiftet, sier Johan H. Andresen, eier av Ferd, Norge, et familieeid norsk investeringsselskap som i tillegg til sin kommersielle virksomhet har et omfattende engasjement innenfor sosialt entreprenørskap.

- Vi har en visjon som gjør det mulig å drive verdiskaping på andre områder enn de rent kommersielle, sier Andresen. 

Hans fremste budskap er at hvis en skal drive businessutvikling må sosiale entreprenører skaleres på samme måte som andre foretak.

- Jeg føler at vi kan gjøre en reell forskjell, fordi disse bedriftene ligner mye på andre bedrifter. Vi ser etter innovasjonshøyde – noen som kommer med nye løsninger på et bestående problem, basert på en bærekraftig utvikling.

Ferd sin kompetanse er å bidra med forretningsmessige metoder.

- Når det ikke er mye penger er det nødvendig, alt annet ville være uansvarlig. Verdiene må måles og løsningene må måles, er hans credo.

Det trengs en kokebok i Norge, sier han, om hvordan kommunene og det offentlige skal forholde seg til sosiale entreprenører. 

- Den må ikke bare inneholde ingredienser, men også retter som vi vet smaker godt og som folk er villige til å betale for. Dette vil være investerbare sosiale entreprenører selv for et bredere investorfelleskap enn det vi har sett i dag, argumenterer han.

Kokebok skal bli

- I regjeringen gjør vi ganske mye, sier arbeids- og sosialminister Anniken Hauglie.

- I Norge er dette området spredt over flere departementer. Hos arbeids- og sosialministeren har vi en egen tilskuddsordning. Det er satt ned en egen arbeidsgruppe mellom departementene. Sosialt entreprenørskap er en del av regjeringens gründerstrategi, og kommunalministeren jobber nå med en kokebok som en veileder for offentlig sektor for hvordan de kan bruke sosialt entreprenørskap i sin tjenesteyting. Så er jeg innstilt på at vi kan gjøre mer fremover. Formannskapet i Nordisk Ministerråd i 2017 kommer vi til å bruke til å flagge sosialt entreprenørskap.

- Nettverksarbeid og konferanser som dette er viktig. Knytte kontakt mellom aktører og land mellom privat og offentlig sektor. Så får vi se hvordan vi skal utvikle det videre, men jeg tenker at vi har alle interesser av det i Norden, for hvis den nordiske modellen skal bestå trenger vi å løse oppgavene på en ny og bedre måte.

- Sosialt entreprenørskap er en ny måte å gjøre ting på. Så har vi ikke helt funnet ut hvordan man skal plassere det og hvordan finansieringen skal være. For det er viktig slik det er kommet frem her at man må kunne vise til gode resultater.

Hva er perspektivene?

- Perspektivene er at vi nå fremover kan ta i bruk sosiale entreprenører mer. Da er det viktig å få sosiale entreprenører som klarer å løse oppgavene for det er et stort ansvar for dem som nå skal ut å hjelpe folk. At de kan brukes mer i tjenesteproduksjonen at de kan brukes mer i å utvikle tjenester og utfordre oss i hvordan vi kan løse oppgaver, hvordan vi kan tenke annerledes, hvordan vi kan myke opp systemene og hvordan vi kan tenke mer tverrsektorielt. Jeg tror vi må myke opp grensene mellom sektorer for å få mer tjenesteproduksjon, sier arbeids- og sosialminister Anniken Hauglie til Arbeidsliv i Norden.

Berit Kvam

Denna text publicerades i Arbeidsliv i Norden. Den återges här med tillstånd av redaktionen.



Gotland behöver flyktingarnas kompetenser

Tala med de nyanlända, inte om dem. Det var en av grundtankarna med ett så kallat ”to do”-seminarium som ägde rum på Gotland i april.
Jenny Lennhammar

Den svenska ön Gotland, som ligger i Östersjön cirka 100 kilometer från det svenska fastlandet, är en ort som många flyttar ifrån. Det leder till brist på både arbetskraft och nya idéer. Samtidigt flyr människor med alla möjliga kompetenser till Sverige.

Gotland, med sin mycket speciella natur, är en populär turistort på somrarna. Resten av året kan det vara svårt att hitta folk som vill bo där. Öns mål att öka antalet invånare från nuvarande 57 000 till 65 000 år 2025. Detta, i kombination med en vilja att hjälpa flyktingar att skapa ett nytt liv i Sverige, var utgångspunkten för ”To do”-seminariet. Gotland ingår tillsammans med Bornholm och Åland i det ö-nätverk som finns inom NVL, där syftet är att utgå från det gemensamma ö-läget och fokusera på både utveckling och utmaningar som ö-läget bidrar till. ”To-do seminariet” är en aktivitet som ska genomföras på samtliga öar, då nätverket har bland annat integration som samarbetsområde. Bornholm genomförde sitt seminarium under vintern, då även Gotland och Åland deltog.

– Vi bjöd in brett, folk från myndigheter, kommun, arbetsgivarorganisationer, privata arbetsgivare, sociala företag, volontärnätverk och organisationer som Grönt Centrum, berättar Jenny Lennhammar, enhetschef vid Integrationsenheten på Kompetenscentrum Gotland.

Utgår från en frågeställning

Arbetsmodellen kallas idag ”to do” men liknar 70-talsmetoden ”Framtidsverkstad”. Man utgår från en frågeställning, i det här fallet ”Hur kan vi tillvarata nyanlända gotlänningars kompetenser?”. De 60 seminariedeltagarna delades in grupper om högst 6 personer, och det fanns minst en nyanländ i varje grupp.

– Det är viktigt att grupperna styrdes till mindre grupper, helst med representanter från flera av aktörerna, för att få igång ett samtal och dialog, menar Jenny Lennhammar.

Ekonomisk vinst att ta tillvara

Dagen började med en föreläsning av och med Shahamak Rezaei, dansk ekonom och docent vid Roskilde universitet. Syftet med Shahamaks föreläsning var att få alla gemensamt att lyfta blicken, och se vad som händer över hela vår värld när människor med olika kompetenser bryter upp från sin kontext för att flytta till en annan. Han belyser även den ekonomiska vinsten som det nya samhället gör om man lyckas att ta tillvara på den arbetskraft som flyttar in. Dessutom gör samhället en ekonomisk förlust om vi inte lyckas tillvarata den nya arbetskraften och kompetensen.

– Föreläsningen gav seminariet en global utgångspunkt och en bra start för att börja arbeta med de tre stegen, som ”to-do” modellen utgår från, säger Jenny Lennhammar.

Den första gruppdiskussionen gick på temat hinder: Vad är det som hindrar Gotland från att tillvarata nyanländas kompetenser? Deltagarna uppmuntrades att säga allt de kom att tänka på.

– Deltagarna fick sätta ord på frustrationen. Allt som sades skrevs ner digitalt i ett Padlet-program, säger Jenny.

När nästa del av grupparbetet började visades allt som sagts i grupperna på en skärm. Nästa uppgift var att prata om visioner: Vad drömmer vi om? Vad skulle vi göra om vi till fullo kunde dra nytta av de nyanländas kompetenser?

arbete-i-grupp_web.jpg
Deltagarna på workshopen delades in i små grupper som alla innehöll minst en nyanländ person. Här syns bland andra NVL:s huvudkoordinator Antra Carlsen.

Tänk globalt – agera lokalt

Under lunchtimmen satt Jenny och hennes kollegor och sorterade in alla diskussionsämnen i teman.

– Vi kom fram till följande teman: Språk och utbildning, Mötesplatser – arbete, Samhälle, Mötesplatser – kultur, Tänk globalt – agera lokalt, och Validering. Sedan såg vi vilka hinder och visioner som fanns för dessa olika teman.

Innan det var dags för den tredje och sista workshopen, välkomnades dagens andra föreläsare, Fredrik Bergman som kom från det sociala kooperativet Macken i Växjö.

– Om Shahamak fick oss att tänka och se globalt, lyckades Fredrik nu oss att se mer lokalt, berättar Jenny. Han pratade om att tillvarata intressen och engagemang.

– Om en nyanländ har varit fåraherde i Afghanistan kan vi lansera Växjö som den gröna staden, inhägna parkerna och låta honom jobba med får! Han sprutade ur sig konkreta idéer om vad vi kan göra i vår litenhet.

Den sista workshopen hade titeln ”What to do now”. Där fick deltagarna gå till det temaområde där de har sitt hjärta.

- Även här styrde vi grupperna att inte bli för stora, säger Jenny. De nya grupperna fick i uppgift att fundera över vad de skulle kunna göra tillsammans för att nå visionerna. Utgångspunkten var samtliga hinder och visioner, som var kategoriserade under respektive tema.

– En grupp kunde till exempel bestå av en representant från Arbetsförmedlingen, Ahmed från Syrien och Kicki från företaget PayEx. Vad skulle de kunna skapa tillsammans? De uppmuntrades att tänka från det stora till det lilla, berättar Jenny Lennhammar. Tillsammans i workshopen gjorde nya grupperna en konkret handlingsplan, där det viktiga var fokus på att det var en idé eller handling som deltagarna i ”what to-do now” workshopen själva kunde ta ansvar för. Vad, vem, hur och när skulle preciseras i handlingsplanen.

– Den 5 oktober samlas deltagarna på ett nytt seminarium, där vi följer upp vad som har hänt och hur det har gått, berättar Jenny.

Viktigast att skapa möten

De nyanlända deltagarna hade valts ut av Integrationsenheten och hade varit i Sverige i allt från 9 månader upp till fyra år. För att kunna delta behövde de kunna göra sig förstådda på svenska eller engelska.

Personalbehov finns i de flesta branscher – från turistnäringen till välfärden.

– Det viktigaste är att öppna upp och skapa möten, så att människor ska våga anställa nyanlända. Det kan vara ett smart drag att anställa någon som kan arabiska, för där kanske nästa kundgrupp finns, säger Jenny Lennhammar.

– Vi försöker säga att här på Gotland kan ni bygga muskler och ”bli någon” i stället för i till exempel Malmö där du blir en av tusen som är IT-ingenjör och talar arabiska.

Stor välvilja och engagemang

Det är lätt att tro att främlingsfientligheten generellt är större på mindre orter, men det stämmer inte om man tittar på Gotlands valresultat från 2014. Där fick Sverigedemokraterna 8 procent av rösterna, vilket är betydligt mindre än rikets 13 procent.

– Här finns en väldigt stor välvilja och ett enormt engagemang! Gotlänningarna använder sina nätverk för att hitta praktikplatser till de nyanlända. Tidigare tog de emot båtflyktingar från Balkan och Jugoslavien. Gotland har nära till allt, även om ön känns långt bort för den som kommer från Damaskus, säger Jenny Lennhammar.



Inge Munch - Øy-nettverket i Østersjøen

I en serie intervjuer presenteres her Inge Munch som sitter i øy-nettverket i Østersjøen. På bakgrunn av det nordiske samarbeids sitt fokus på utfordringer og muligheter for de såkalte «ytterområder» samt et nordisk politisk fokus, initierte NVL i 2012-2013 et tvær sektorielt nettverk med deltagere fra Bornholm, Åland og Gotland. Tre øy-regionen i Østersjøen, har både like/ulike utfordringer og potensialer. Alle tre områdene arbeider for å fastholde og utvikle muligheter for et bedre livsgrunnlag, fastholdelse av lokal velferd og et bærekraftig samfunn.

Hvordan kan du benytte det som nettverket skal arbeide med i 2016 i ditt land/organisasjon?

Som leder for AOF Center Bornholm benytter jeg meg av ideene fra TO DO seminarene (seminar med fokus på å inspirere, skape kontakt og dele nye og gamle ideer til hvordan foreningslivet på Bornholm på best mulig måte kan få de nyankomne til å bli en del av livet på Bornholm). Dette har virkelig vært en inspirasjon til vårt arbeid med nyankomne.

Hva mener du er nettverkets viktigste satsinger/prioriteringer i 2016?

Det viktigste er at vi fortsetter arbeidet i læringssirkler på temaeene nykommere og integrering. Lokalt, prøver vi å holde oss til koordineringen av arbeidet. De 2x2 dagene vi jobbet med TO DO, var fantastisk fruktbart. Både for oss som organisasjon og for deltakerne. Vi hadde nykommere, industri, fagforeninger, Job Centre, Language Centre og utdanningsinstitusjoner med oss på seminar dagene.

Kan et Øy-nettverk mellom Gotland, Åland og Bornholm ha en betydning for/eller tilføre noe spesielt for å fortsette med å opprettholde velferd og utvikling på øy områdene?

Den gjensidige inspirasjon kan bidra til å sikre ny utvikling til nytte og glede for alle tre øyene.

Har du noe du vil legge til/fortelle om?

Lokalt på Bornholm etablerer vi et samarbeid mellom aktørene i de frivillige tjenestene – De folkeopplyste foreningene spiller også en viktig rolle i forhold til nyankomne borgere.


Taru Kekkonen - Distans Network

In a series of interviews we present Taru Kekkonen working for the Distans Network. Distans are ambassadors for increased use of ICT methods and tools in adult learning. They work hard to create meeting places and provide inspiration for organizations, projects, politicians and networks that are engaged in educational and development activities in this area. The overall objective of the NVL that we contribute to is to initiate, promote and enhance cross-sectoral cooperation in order to increase competitiveness in the labor market and society.

How can you in your organization use the work carried out in 2016 and results of the Distans network activities?

The webinars that we arrange are a smooth way of sharing our experiences and things that we have learnt together. Anyone can join the webinar, and there´s a lot of space in the Internet - so this year, I hope that we’ll have crowds rushing in to use this opportunity. My organization Otava Folk High School benefits especially from the work that we do with online learning. This year we are focusing on online guidance as well as the silent / invisible online learners. In my organization, we are facing the same challenges with our students that we are now dealing with within the network, so it is a pure win-win situation.

What do you think is the network's most important focus in 2016?

I think the most important priority this year is the cooperation with other networks. We have not done that much lately and I think that now is the time to learn more together with other networks and from them.

What is your personal advantage of being a member of a Nordic network?

I feel that my personal advantage is that I get to know wonderful people from various Nordic countries. I feel privileged having the opportunity to work together with all these skilled and experienced professionals. It is great to have “an open window” to each of the Nordic countries as well as to the three home rule areas. Working with the network members is very easy, as everyone in my network is ready to share their knowledge, experience and expertise with others. They give me inspiration and support and they never “shoot you down” not even the craziest ideas. It´s a lot of fun to work with them.

Do you have something you want to add/tell the readers?

I think we have learned how to combine resources of the network and of projects. Now we have got two projects and two working groups that support the aims of the network and vice versa. I warmly recommend this way of joining forces to other networks.



Forskellige nok til at kunne lære af hinanden

E-mail, blog og video – tre vigtige redskaber, når NVL-veteranen Hróbjartur Árnason udfører fjernundervisning fra sin skærm.
Hróbjartur i cyberspace.

En voksenlæring, der giver hans studerende i hele Island og i udlandet mulighed for at tænke nye tanker, se sit arbejde i et nyt lys og bruge denne indsigt til at skabe noget nyt og godt for sig selv og sine medrejsende.

Hróbjartur Árnason er adjunkt med ansvar for voksnes læring og efteruddannelse ved Pædagogisk Fakultet, Islands Universitet. Han har stor erfaring med at undervise lærere, både uformelt og inden for rammerne af den masteruddannelse i voksnes læring, som han står i spidsen for på universitetet. Hróbjartur uddannede sig som teolog fra Islands Universitet, hvorefter han læste videre i Frankrig, Israel og Tyskland. Det var i forbindelse med hans forskningsarbejde i udlandet, at fik han øjnene op for voksenpædagogik.

Hróbjarturs fysiske kontor ligger tæt på Reykjavík centrum. Her havde det tidligere lærerseminarium til huse, som i dag er Pædagogisk Fakultet på Islands Universitet. Det er herfra adjunktens verden går – hvor han kommunikerer og samarbejder med studerende og kolleger, hvor end de befinder sig i verden. Og det er her i cyberspace, vi træffer ham i frokostpausen og lægger ud med det første spørgsmål:

"Nysgerrig, kreativ, hjælpsom, innovativ."

Hróbjartur

– Hvordan vil du beskrive dig selv med fire ord?

– Nysgerrig, kreativ, hjælpsom, innovativ.

– Hvordan vil du beskrive en typisk arbejdsdag?

Arbejdsdagen går med, at jeg kommunikerer med mine studerende via nettet, gennem e-post, Facebook og studiewebben. Jeg deltager i møder i universitetets forskellige udvalg og komitéer, for eksempel studielinjernes fagudvalg og Pædagogisk Fakultets undervisningsudvalg. Jeg skriver, forsker og udarbejder undervisningsmateriale til de studerende, ofte i form af blogs og video. Jeg skriver artikler og indlæg, der bygger på min forskning, og det handler som regel om voksnes læring på en eller anden måde, og hvordan man kan bruge informationsteknologi til at understøtte deres læring.

Blandt nye opgaver kan jeg nævne en teoretisk forskning om voksnes læring som en kreativ proces, der vedrører forholdet mellem forskning, kreativitet og teorier om voksnes læring. Min seneste præsentation handler om brug af fjernundervisningsudstyr, differentiering og deltagelse i voksnes læring.

– Når du kigger tilbage på dit arbejdsliv, hvad er du så mest tilfreds med?

– Det er, når de studerende videreudvikler nyttige ting, som de har lært hos mig. Når de kan bruge studierne som et springbræt til at udføre fantastiske ting efterfølgende. En anden ting, jeg kan nævne, er det gode samarbejde, jeg har med mine fantastiske kolleger inden for voksnes læring, både her i Island og i nordisk sammenhæng. Og så at jeg har haft mulighed for at beskæftige mig med sjove og nyttige projekter – både teoretiske og praktiske – for og sammen med både gode og engagerede mennesker inden for voksnes læring, udviklingsarbejde og karriereudvikling hos virksomheder og på uddannelsesinstitutioner både i ind- og udland.

– Har du lært noget af det nordiske samarbejde, som gavner dig i dit daglige arbejde på Islands Universitet og andre steder?

– Jeg plejer at sige, at nordboer ligner hinanden tilstrækkelig meget til at kunne forstå hinanden, samtidigt med at forskellene gør det muligt for os at lære noget af hinanden. Jeg har lært meget af mine kolleger i NVL. Dialog er nok det, der står øverst. Jeg er meget interesseret i kreative og demokratiske metoder og praksis. Dialogen har dybe rødder i Nordens kultur, og jeg synes, jeg har fået mulighed for at træne disse metoder i det nordiske samarbejde.

– Hvad bringer du med dig fra Island til det nordiske samarbejde?

– I Island arbejder vi tæt sammen inden for voksnes læring. Kløften mellem de enkelte sektorer er ikke så stor som i de øvrige nordiske lande og andre steder. Afstanden mellem træning af personale på arbejdspladserne, efteruddannelse og karriereudvikling i erhvervslivet, eller mellem organisationer og på uddannelsesinstitutioner er ikke større, end at folk møder hinanden på konferencer, møder og gennem projekter. Derfor har jeg kunnet inspirere mine

Hvad anser du for at være din opgave her i livet?

At hjælpe mennesker og organisationer til at blive så gode som muligt til at støtte voksnes læring og udvikling uanset hvor.

Hróbjartur Árnason
nordiske kolleger ved at fremhæve dette tætte samarbejde og den nærhed, vi har her i landet. Det er for eksempel helt enestående, hvor godt fagbevægelsen og arbejdsgiverne samarbejder på uddannelsesområdet her i Island. Det eksempel fremhæver vi gerne. Landets størrelse gør, at en person i min stilling får utroligt mange berøringsflader med de forskellige aspekter af de voksnes læring. Denne erfaring forsøger jeg at formidle i mine projekter.

 

– Hvad ser du som NVLs vigtigste styrke?

– NVL er et netværk af netværk. Deltagerne får mulighed for at samarbejde gennem længere tid med projekter, der minder om hinanden. På den måde får de både skabt ny viden og trænet deres samarbejdsevner, hvilket til sammen gør at de opnår resultater.

Projektlederen har styret arbejdet med sikker hånd, hvor alle, der deltager i samarbejdet, har fået en støtte men også den nødvendige frihed. Her mødes forskellige mennesker og samarbejder om at opnå gode resultater knyttet til deres fælles interesse, som er voksnes læring.

– Hvad anser du for at være din opgave her i livet?

– At hjælpe mennesker og organisationer til at blive så gode som muligt til at støtte voksnes læring og udvikling uanset hvor.

– Du siger at læreren skal være leder, kan du uddybe det?

– En lærer er specialiseret i at samle mennesker omkring begivenheder, fysiske eller på nettet, som medfører, at deltagerne vender hjem rigere, end da de kom. Læreren leder deltagerne gennem en proces, hvor de får en viden og kunnen, som gør dem i stand til gøre noget mere og bedre, end før de kom. Læreren er en leder, som giver mennesker mulighed for at tænke nye tanker, få nye ideer og se sit liv og sit arbejde i et nyt lys og udnytte det til at skabe noget nyt og godt for sig selv og sine medrejsende.

Dermed er læreren, mens han og deltagerne følges ad i en undervisningstime eller gennem flere år, lederen, som påpeger nye muligheder, udfordringer og hindringer. Læreren fører dem ind på nyt terræn ved at oprette og styre begivenheder, ved at give dem tips om nyttigt materiale, ved at „lære dem at fiske i stedet for at give dem en fisk“ og ved at medvirke til, at hans medrejsende kan drømme om en bedre fremtid og et bedre liv. Han gør dem bedre rustede til at forfølge deres drømme.

Selv prøver jeg at løfte dette ansvar, og jeg bestræber mig på at få de studerende til at gøre det samme. Vi kan alle sammen være hinandens ledere på forskellige områder og på forskellige tidspunkter. Jeg har fået så meget forærende og føler mig derfor forpligtet til at give det videre på en eller anden måde.

Nu når vi har så mange gratis værktøjer til at formidle og til at samarbejde, så gælder det om at udnytte dem.

– Hvordan ville du klare dig uden informationsteknologi i dit arbejde?

– Jeg ville benytte mig af papir, blyant, kamera og film, telefon og samtale.

Da jeg begyndte at undervise voksne, foregik det på et par tekniske skoler, Viðskipta- og tölvuskólinn (Handels- og computerskolen) og Rafiðnaðarskólinn (Elektroteknikerskolen). Der underviste jeg i teknologi og trænede tekniklærere. Da jeg begyndte at undervise på universitetsniveau, besluttede jeg mig for, at jeg ikke ville tabe det, jeg allerede havde lært, men snarere holde det ved lige og gøre det til en central del af mit arbejde. Teknologien har skabt mange nye muligheder, givet os adgang til nyttigt materiale af god kvalitet og gjort det nemmere for os at samarbejde med vores kolleger.

Jeg var glad for papir og blyant, men jeg bruger teknologien lige så helhjertet. Næsten alt mit materiale findes tilgængeligt på webben, så jeg kan arbejde hvor som helst og med næsten hvilket som helst værktøj. Skulle strømmen forsvinde, ville meget af det materiale, jeg har arbejdet med i de senere år, gå tabt. Samarbejdsformerne ville også blive begrænsede. Men jeg benytter mig også af mange ’low tech-løsninger’ i mit arbejde med voksne, så jeg ville nok ikke blive hjælpesløs.

Fakta

Navn og land: Hróbjartur Árnason, Island

Nuværende stilling: Adjunkt ved Pædagogisk Fakultet, Islands Universitet

Højeste formelle uddannelse: Cand.theol., Islands Universitet 1987. Postgraduat uddannelse i voksenpædagogik, Otto Friedrich Universität Bamberg 1997.

Har arbejdet sammen med NVL siden december 2005. NVL Distans samt VuxPed-projektet og Kompetens-projektet ”8 Success Factors”.



Peter Villads Vedel - Alfarådet

I en serie intervju presenteres her Peter Villads Vedel som sitter som leder i Alfarådet. Målgruppen til Alfarådet er voksne med et annet morsmål en de nordiske språkene, med liten eller ingen skolegang og med behov for undervisning i grunnleggende lese- og skriveferdigheter. Målgruppen er en liten men viktig del av voksenopplæringen for innvandrere i de nordiske landene. Undervisningen i grunnleggende ferdigheter, muntlig kompetanse i mål-språket, samt informasjon om arbeidsmarkedet, samhold og utdannelse er prioritert undervisning.

Hvordan kan du benytte det som nettverket skal arbeide med i 2016 i ditt land/organisasjon?

Det er blant dansklærerne og de som underviser i dansk som andrespråk for utlendinger, en stor etterspørsel etter kurs for lærere om undervisning i grunnleggende lese- og skriveferdigheter.

Departementet gir tilskudd til lærernes etterutdanning, og dette temaet er blant de med høyest prioritet i etterutdanningen. Kursene bygger i stor grad på Alfarådets arbeid – ikke minst «Kompetensbeskrivningen av lärare», som Alfarådet har kommet bredt ut med. I de nordiske landene ser vi en voksende gruppe av flyktninger som har behov for opplæring i grunnleggende lese- og skriveferdigheter, blant annet mange syriske flyktninger som må stifte bekjentskap med det latinske alfabetet.

Hva mener du er nettverkets viktigste satsinger/prioriteringer i 2016?

Alfarådet støtter utdanning og etterutdanning av lærere. Vi prioriterer å bygge videre på kompetansebeskrivelsen på spesielt to områder: Hverdags matematikk og IT-didaktikk. Dessuten vil vi prioritere å utvikle materialene på nett fordi det kan benyttes til erfaringsutveksling og kompetanseutvikling. Første forsøk på et av prioriterings områdene blir en dokumentasjon av erfaringer med «IT-didaktikk», som lærerne kan finne tilgjengelig på nett. Prosjektet vil ferdigstilles i 2016. Alfarådet prioriterer dessuten å opplyse myndigheter, utdannelsesinstitusjoner og faglige nettverk om sitt arbeid.

Du kjenner Alfarådets arbeid veldig bra, er det noe du ønsker at nettverket skal gjøre mer/mindre av framover?

Det er et sterkt politisk ønske om å hjelpe flyktningene ut i arbeid. Det er viktig at Alfarådet får fortalt at grunnleggende undervisningen i lese- og skriveferdigheter spiller en viktig rolle i integrasjon –og sysselsettings innsatsen i de nordiske landene.

Har du noe du vil legge til/fortelle om?

Vi planlegger en felles nordisk lærerkonferanse om alfabetiseringen i april 2017. Konferansen vil bli holdt i Helsingør i Danmark og nærmere informasjon om dette vil bli publisert på NVLs hjemmeside. 

 



Karbonnøytral nettverksbygging?

Å kjøre tog gir meg god miljøsamvittighet. Her om dagen fikk jeg en hyggelig melding fra Sveriges Jarnvegar, SJ. Du har reist 492 kilometer med oss, og du har spart miljøet for 47 kilo CO2, forteller SJ.
Sveriges Jarnvegar er dyktige til å minne kundene om deres innsats for miljøet. SJs miljøkalkyle gjør godt i «miljøsamvittigheten».

For virkelig å vise hvor bra dette er, har de laget en «miljøkalkyl». Hadde jeg kjørt bil i stedet for å ta toget, ville jeg altså ha belastet miljøet med 47 kilo CO2. Miljøverstingen er fly, som ville ha spydd ut 76 kilo karbondioksid for meg som passasjer på de samme 492 kilometerne. Som oftest flyr en mye lenger enn 50 mil, og utslippene blir enorme. SJ har mer på lager: «En resa runt jorden med tåg motsvarar en bilresa på 1,3 km.»

Norges statsbaner, NSB, vil ikke være dårligere enn søta bror. Hver gang jeg kjøper en NSB-billett fra hjemsted til jobb, popper det opp en melding som sier at nå har du valgt et reisealternativ som er 4,4 ganger mer miljøvennlig enn å kjøre bil.

Regnestykker kan diskuteres, men faktum er at tog og baner som drives av elektrisk kraft ikke ødelegger klimaet med CO2-utslipp, mens bil og fly gjør det. Transport på sjø og på land er en sektor som veier tungt i klimaspørsmål, og det aller meste av transporten bruker fossil energi. Ennå har ingen politikere turt å legge begrensninger på persontrafikken, og det monner vel lite at noen av oss kjører tog? Dessuten kan vi ikke kjøre tog overalt, og slett ikke på de lange avstandene. Det diskuteres riktignok ofte om og når for eksempel Norge som land kan bli karbonnøytral og hvordan en kan nå et slikt mål. 2030 eller 2050 er aktuelle årstall i diskusjonen.

Fra fossil til fornybar energi

Professor Kjell Bendiksen ved Universitetet i Oslo sier at Norge har et stort potensial for utbygging av vannkraft, som vil gi et voksende kraftoverskudd. I kombinasjon med energieffektivisering kan det føre til betydelige kutt i skadelige CO2-utslipp. Det krever også en betydelig omlegging fra fossil til fornybar energi, spesielt i transportsektoren, som står for størstedelen av dagens sluttbruk av fossile brensler. Vi har mer enn nok kraft til å elektrifisere transportsektoren, utfordringen er få frem mer robuste el-biler, ifølge Bendiksen. Kan vi også håpe på el-fly? Eller biobrensel-fly.   

Karbonnøytrale fly

- Norwegian jobber aktivt med å redusere utslippene i norsk luftfart og ønsker å bidra til å gjøre luftfarten karbonnøytral innen 2050. Det viktigste et flyselskap kan gjøre for å redusere utslippene er å investere i nye, mer miljøvennlige fly, sier kommunikasjonssjef Lasse Sandaker-Nielsen i flyselskapet Norwegian til DialogWeb. Han sier at selskapet reduserte utslippene med 9,3 prosent fra 2014 til 2015.

Men nye fly løser ikke utslippsproblemene dersom de flys på fossilt drivstoff.
- Bærekraftig biodrivstoff er et viktig tiltak, og Norwegian står klar til å fylle biodrivstoff på tankene når dette blir tilgjengelig til en konkurransedyktig pris, opplyser Lasse Sandaker-Nielsen. Her ligger muligheter, om politikerne tør å ta noe håndfaste grep.

En dag i november 2014 gjorde SAS og Norwegian et høyst uvanlig forsøk. De fløy med 50 prosent innblanding av biodrivstoff fra brukt matolje på to innenlandsruter i Norge.[2] Det var Avinor og miljøstiftelsen Zero som stod bak forsøket.  - Vi ønsker å gjøre mer av dette og oppfordrer myndighetene til å gi gode rammebetingelser og incentiver slik at flyselskapene kan investere i og benytte seg av miljøvennlig alternativer, sier Norwegians Sandaker-Nielsen.

Dilemma

Med dagens alvorlige klimatrussel ligger det et dilemma i ønsket om å møtes til samarbeid og nettverksbygging kontra behovet for å redusere transportutslippene. Vi trenger nettverksarbeid og samarbeid i Norden, i Europa og på verdensbasis. Å være sammen, lære å kjenne hverandre, jobbe sammen er trolig nødvendig for å skape forståelse, fred og velferd. Men hva gjør vi med utslippene? Klimakonsekvensene kan skape nye utfordringer med flere flyktningestrømmer og skadelidende matproduksjon. Her kan teknologien komme oss til hjelp, hvis vi er villige til å prøve. Vi kan flytte mange av de fysiske møtene over på nettet. Møteplattformer er lett tilgjengelig. Med riktig utstyr, litt øvelse og disiplin blir nettmøtene like gode som fysiske møter. De sparer miljøet for en mengde utslipp, og vi sparer massevis av reisetid, som vi i stedet kan bruke til mer nettverksarbeid i familie og lokalsamfunn.

Nordisk Ministerråd ønsker blant annet gjennom samarbeid å styrke en nordisk strategi for bærekraftig utvikling, heter det i et av ministerrådets dokumenter. Og hva med vår eget lille nettverk, NVL, og de mange undergruppene? NVL har også et eget nettverk som jobber spesielt med bærekraft eller «hållbar utveckling».

NVL reduserer reiseaktiviteten

DialogWEb spør hovedkoordinator Antra Carlsen om hva NVL gjør for å redusere reisevirksomheten.

- Vi jobber for å redusere reisingen ved å prøve nye møteformer og nye metoder for seminarer og konferanser. Noen nettverk tester ut nye møterutiner, sier Antra Carlsen. Hun viser til redusert resing i flere av nettverkene: Valideringsnettverket har redusert fra fire til tre fysiske møter i året, og har i stedet flere online-møter. Øy-nettverket (Bornholm, Gotland, Åland) har regelmessige online-møter og holder fysiske møter i tilknytning til konferanser der de likevel er til stede og deltar i programmet. Målet er å ikke ha mer enn ett fysisk nettverksmøte per øy per år. Distansnettverket har som mål å redusere fra fire til to fysiske møter i året.

Webinar heller enn seminar

Hovedkoordinatoren peker også på økt bruk av webinarer, som sparer mye reising.
Alfarådet holder webinarer i samarbeid med European Basic Skills Network EBSN om lærerkompetanse, med deltakere fra 15-20 europeiske land. Validering och folkbildning-arbeidsgruppen arrangerer webinar om gruppens nyeste rapport, ”Folkbildning, key competences and validation”. Distansnettverket har i mange år arrangert webinarer om aktuelle tema. Det har også vært webinar om selve webinar-formen som et nyttig verktøy for samarbeid og nettverksbygging.

NVL organiserar också webinarer i forkant av konferanser, som for eksempel fire webinarer om formannskapskonferansens tema, ”Nordiska broar”. Dette gir deltakerne mulighet til å forberede seg, og tiden på selve konferansen kan brukes effektivt och målrettet. NVL strømmer de viktigaste nordiske konferansene, slik at vi når ut til flere enn de som fysisk deltar, avslutter Antra Carlsen.

NVL jobber altså jevnt og trutt for å redusere reisingen uten å tape nettverksgevinstene. De tar klimautfordringen og viser overfor andre organisasjoner at det er mulig å gjøre jobben minst like godt uten å møtes fysisk hver gang.

FAKTA
En reise rundt jorda med tog vil ha samme mengde CO2-utslipp som en bilreise på 1,3 km, ifølge Sveriges Jarnvegar.



näringsliv
14-04-2016

Tormod Skjerve - Kompetanse sett fra arbeidslivet

I en serie intervju presenteres her Tormod Skjerve som sitter i nettverket kompetanse sett fra arbeidslivet. Nettverket skal være en arena for dialog og diskusjon mellom arbeidsgiverorganisasjoner og arbeidstakerorganisasjoner og utdanningstilbydere om kompetanseutvikling i arbeidslivet. Målet med dialogen er å komme fram til anbefalinger som kan føre til mer effektive løsninger og bedre rammevilkår for læring på arbeidsplassen. Dette innebærer også å redusere hindringer for både individer og virksomheter når det gjelder kompetanseutvikling på arbeidsplassen.

Hvordan kan du benytte det som nettverket skal arbeide med i 2016 i ditt land/organisasjon?

Vi er i en omfattende prosess i Norge nå med å utvikle en nasjonal kompetansestrategi. Denne strategien skal være et felles produkt som både myndigheter og partene i arbeidslivet føler eierskap til. For å lykkes i det, er det avgjørende å kunne se kompetansepolitikken i et arbeidslivsperspektiv. Både utfordringer og løsninger ser annerledes ut med ståsted i arbeidslivet enn i det formelle utdanningssystemet. Men det setter også krav til at vi som representerer arbeids- og næringsliv er gode til å identifisere og beskrive utfordringene så presist som mulig, og her bruker jeg diskusjonene i det nordiske nettverket inn i det nasjonale arbeidet. Nettverket gir også anledning til å holde seg oppdatert om utviklingen på kompetanseområdet i de andre nordiske landene, og jeg har flere ganger brukt kollegaer i nettverket for å få informasjon som jeg trenger i prosesser her i Norge.

Hva mener du er nettverkets viktigste satsinger/prioriteringer i 2016?

Det viktigste for nettverket i 2016 er å formulere så gode anbefalinger som mulig til politikerne i de nordiske landene på det kompetansepolitiske området. Anbefalingene må kunne forstås og brukes i pågående politiske prosesser, og de må begrunnes både motiverende og overbevisende. Vi skal være gode på analysene, men det er kvaliteten på anbefalingene som kan føre til en nødvendig nytenkning i politikken.

Har du noe du vil legge til/fortelle om?

Jeg synes vi har klart å etablere en veldig god dialog i nettverket. Vi jobber målrettet samtidig som vi lytter til hverandres standpunkter og erfaringer. Det har gitt gode resultater og bra framdrift. Og ikke minst tror jeg alle opplever at deres bidrag er viktig og at diskusjonene i nettverket gir innsikt en ikke får på den nasjonale arenaen. Det er også helt avgjørende at nettverket har en koordinator som både er engasjert og legger til rette på en veldig god måte.

Hvorfor valgte arbeidslivet å være med i et NVL-nettverk?

For meg var begrunnelsen for å delta i dette nettverket at det skulle være for arbeidslivets parter. Det overbeviste meg om at NVL virkelig ønsket å arbeide med kompetanseutfordringene fra arbeidslivets ståsted, og at nettverket skulle få jobbe resultatorientert og effektivt.


yderområder
11-04-2016

En insisterende ildsjæl giver Bornholm stemme

I 2010 blev Winni Grosbøll socialdemokratisk borgmester i Bornholms Kommune. Hun er i årene siden blevet kendt som ”Bornholms stemme” takket være sit store fokus på at styrke opfattelsen af øen; en af hendes meget synlige bedrifter er etableringen af Folkemødet på Bornholm.

Profiler i Norden

Bornholmer for livet

Winni Grosbøll er født og opvokset på Bornholm. Det er kendetegnende for hende, at hun har en stærk identitet som bornholmer. Noget hun mener gælder for de fleste, der vokser op i et ø-samfund. En identitet der ikke afhænger af, hvor i landet, man bor, men som altid er lige stærk.

Trods den stærke identitet, havde Winni en stor udlængsel da hun blev færdig med gymnasiet. Studenterhuen havde ikke siddet mange dage på hovedet, før hun stod i København – i storbyen, drevet af frihedstrang. Hun blev i hovedstaden i ni år før hun vendte tilbage til Bornholm for at stifte familie der. For lige så stor som udlængslen var i gymnasietiden, lige så dybt har det altid ligget i hende, at hun skulle tilbage, at hendes børn ikke skulle vokse op i storbyen.

Her adskiller Winni Grosbøll sig fra de fleste af dem, der rejser fra øen for at tage en uddannelse. Langt de færreste vender tilbage. Det er en af øens udfordringer. Fra Winni Grosbølls synspunkt er det kun sundt og godt, at unge rejser fra øen og får nye impulser og input. Udfordringen ligger i at finde en måde, at få dem til at vende hjem igen og skabe et liv med familie og karriere på Bornholm.

Bornholms stemme

En af Winni Grosbølls mærkesager er netop at vende udviklingen på Bornholm, blandt andet ved at vende billedet af øen. Her har Winni Grosbøll gået forrest. For som hun siger: ”det starter ved borgmesteren”. Borgmesteren er en markant og vigtig kulturbærer, der med sit fokus kan være med til at præge omverdenens opfattelse af øen. Winni Grosbøll gør en dyd ud af at fortælle den gode historie og det ser ud til at det er lykkedes at vende billedet. Bornholm er i dag voldsomt eksponeret med positive historier om den smukke natur, den gode mad og råvarerne af høj kvalitet. Den store bevidsthed om at være bannerfører i den udvikling har medvirket til at Winni Grosbøll af mange betegnes som ”Bornholms stemme”. Der er tydeligvis tale om mere end bare ord, stoltheden og entusiasmen er ikke til at tage fejl af når man taler med Winni Grosbøll.

Insisterer på andre løsninger

Det store fokus på at huske de gode ting ved at bo på Bornholm følges med en stærk vilje og insisteren på at ting kan lade sig gøre, at det er muligt at finde andre løsninger. Det kom første gang politisk til udtryk allerede da Winni Grosbøll blev borgmester i 2010 ved at Socialdemokraterne konstituerede sig med Venstre. Det politiske klima på øen var dengang anspændt og præget af store politiske og personlige slagsmål, og konstitueringen vakte stor opsigt. Men Winni Grosbøll er ikke interesseret i at føre politik på den måde, hun insisterer på at finde løsninger og på at samarbejde er afgørende for at få ting til at lykkes.

Det viste sig igen da slagteriet på Bornholm i 2014 var lukningstruet. En stor arbejdsplads på øen, med stor betydning for mange af indbyggerne og udviklingen af øen. Winni Grosbøll engagerede sig stærkt i kampen for at finde alternative måder at sikre slagteriet og det lykkedes i fællesskab at finde en lokal løsning.

En ø præget af åbenhed, udsyn og samarbejde

Samarbejde er et nøgleord i Winni Grosbølls tilgang til politik. Det er også et nøgleord i hendes beskrivelse af Bornholm. En af udfordringerne ved at være et ø-samfund er, at man er isoleret og i høj grad må klare sig selv. Det er en udfordring, der samtidig virker befordrende for samarbejdet. Når der er modgang og det er svært, rykker man sammen og støtter hinanden, for der er ikke andre til at gøre det. Og der har været modgang i borgmesterperioden. Den økonomiske krise ramte også Bornholm hårdt, men blandt andet kampen om slagteriet viste, at med samarbejde og den stædighed og insisteren, der kendetegner Winni Grosbøll, kan det lykkes.

Bornholms geografiske position er nok isoleret, men samtidig betyder placeringen centralt i Østersøen at Bornholm gennem historien har haft et tæt samarbejde med mange naboer, og altid har været vant til stor udveksling med de omkringliggende lande, ikke mindst Baltikum og Sverige. Det har medvirket til, at øen er vant til at skue ud og har været præget af stor åbenhed.

Folkemødet – en frugt af samarbejde

Samarbejdet med andre øer i Østersøen udmøntede sig i 2011 i et af Winni Grosbølls hjertebørn: Folkemødet. Flere politikere fra Bornholm havde i årene forinden deltaget i Almedalsveckan på Gotland og blev stærkt inspireret og ønskede af lave noget lignende på Bornholm. Så da muligheden opstod i 2010, greb Winni Grosbøll den med det samme.

Det er karakteristisk at Winni selv var engageret og også deltog i den driftsmæssige planlægning og forberedelse af Folkemødet de første år. At det lykkedes at stable Folkemødet på benene og etablere så stor en succes, tilskriver hun dog endnu engang at de lokale indbyggere bakkede op om idéen og gik sammen om at få det til at lykkes.

 

Fakta

Winni Grosbøll, 39 år. Uddannet cand.mag i historie og samfundsfag. Borgmester i Bornholms Kommune siden 1. januar 2010.



Styrelsebeslut för valideringen framåt

På Åland har vägen till validering av kunskaper på såväl gymnasial- som högskolenivå tidigare varit otillgänglig för personer som inte varit inskrivna vid skolorna. Men nu berättar utbildningsplanerare Monika Sundqvist att det vid Ålands gymnasiums senaste styrelsemöte fattades ett beslut som luckrar upp detta på gymnasienivå.
privat.     Monika Sundqvist

Behovet av validering har diskuterats länge, men att få det att fungera i praktiken på Åland har tagit längre tid än väntat. Efter EU-kommissionens uppmaning till alla medlemsstater (2006) att upprätta strukturer för validering inom fem års tid initierades ett valideringsprojekt. Valideringsprojektet avslutades i april 2013 efter två förlängningsperioder. En valideringslag kom 2011, och en ny vid årsskiftet 2015.

- Att kunna validera mot eller genom fristående examen gör att även arbetserfarenheten inkluderas. Då valideras hela din kunskap utan att det spelar någon roll hur du lärt dig. Många olika branscher har beröringspunkter, service och företagsamhet till exempel kan man lära sig på många sätt och i många sammanhang, det är något som inte alla tänker på, berättar Sundqvist.

Gymnasiereformen behövde landa

Parallellt med arbetet att hitta konkreta strukturer och former för valideringen har också en gymnasiereform drivits igenom. Sundqvist lyfter fram vikten av att låta Yrkesgymnasiet få hitta sina former först även om valet förde med sig att många inblandade upplevde en lång väntan. Genom att låta gymnasiereformen landa skapades bättre förutsättningar för att hitta hållbara strukturer kring valideringen. Sundqvist konstaterar att bitarna nu börjar falla på plats: 

- Då, när den nya lagen kom kändes det ändå ganska långt borta. Det var så abstrakt. Men nu, ett år senare, känns det konkret och som att det kommer att fungera. Och det är inte genom någon magisk papper som man fick känslan av förut.

De tre utbildningsplanerarna har delat in sitt arbete så att de ansvarar över tre olika specialområden både vad gäller yrken och examina. Cecilia Stenman ansvarar för de tekniska området, Marica Eliasson för social- och hälsovård och Monika Sundqvist för hotell- och restaurangbranschen, företagsekonomi och data. I februari anställdes också vuxenutbildningssamordnaren Jennika Kullman, som bland annat ansvarar för kontakten med Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (Ams). Kullman kommer också arbeta med den grundläggande kartläggningen för att bedöma om en validering av kunskapen är möjlig på gymnasienivå.

validering_aland.jpg
Foto: Daniel Eriksson

Steget framåt

I slutet av mars behandlade Ålands gymnasiums styrelse en skrivelse från Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet där de efterfrågade möjligheterna att kunna validera kunskapen hos sina kunder. Styrelsen fattade ett beslut som innebär ett viktigt steg framåt för valideringen på Åland. Både kriterier och kostnadsförslag för gymnasiets valideringssystem klubbades igenom. Ett sådant beslut, menar utbildningsplanerare Sundqvist, öppnar upp för validering av kunskap även hos personer som inte är inskrivna som elever vid gymnasiet.

Via Ams, försäkringsbolag, FPA och näringsliv kan det således bli möjligt för arbetssökande och personer som av någon orsak funderar på att, eller behöver, byta yrke att validera sin kunskap. Även anställda och personer som vill få ett examensintyg, för att möjliggöra en fast anställning, kan ha möjlighet att valideras antingen på egen bekostnad eller arbetsplatsens.

- Vi hoppas det ska kunna växa så att också en privatperson, på eget initiativ, ska kunna validera sina kunskaper men i dagsläget avstår man nog på grund av kostnaderna säger Sundqvist, och informerar om att bara den grundläggande kartläggningen kommer kosta 300 €.

Validering inom Ålands gymnasium kan erbjudas endast för yrken och utbildningar på gymnasienivå.

Länkar:

www.gymnasium.ax

www.ams.ax

www.regeringen.ax  



Pär Sellberg - Valideringsnettverket

En stor del av NVLs virksomhet gjennomføres av tematiske nettverk. men hvilke mennesker sitter i disse nettverkene? I en serie intervju presenterer vi noen av nettverksmedlemene og først ut er Pär Sellberg som sitter i Valideringsnettverket.
Valideringsnettverket har som oppgave å følge og bidra til utvikling av validering i de nordiske landene. Nettverkets medlemmene representerer arbeidslivet, utdanningssektoren, folkeopplysning og forskningsmiljøene. Det ble etablert i 2005.

Hvordan kan du benytte det som nettverket skal arbeide med i 2016 i ditt land/organisasjon?

Vi skal ta frem en nasjonal strategi for validering i Sverige og i den sammenheng vil arbeidet som utføres i nettverket være verdifulle utgangspunkter. Arbeidet man gjør i nettverket med å implementere «Roadmap 2018 – Validation and the value of competences» kan direkte relateres til arbeidet mot en nasjonal strategi. Tidligere arbeid, der nettverket har vært styringsgruppen i ulike Nordplus-prosjekt gjeldene kvalitet i validering, kommer til å være aktuelle.
 
Hva mener du er nettverkets viktigste satsinger/prioriteringer i 2016?

Et økt samarbeid mellom Veiledernettverket, Distansenettverket og Valideringsnettverket er en interessant utvikling der vi ser gode muligheter til synergier og erfaringsutbytte. Det å følge og implementere resultater fra pågående Nordplus-prosjekter med tanke på kompetanseutvikling for aktører i valideringsområde er et annet interessant område. I løpet av året kommer forskning til å initieres med utgangspunkt i ekspertnettverkets kvalitetsmodell.
 
Selv om du har et travelt tidskjema, sitter du fortsatt i et NVL-nettverk. Hvorfor?

Det gir meg muligheter til å løfte blikket ovenfor de nasjonale spørsmål og innsikt i at det finnes flere ulike løsninger på de utfordringene som ligger framfor oss. Nettverket gir også en mulighet til kollegial samarbeid og erfaringsutbytte på et nivå som sjelden tilbys i nasjonal sammenhenger. Kort sagt gir det muligheter til kontinuerlig å forbedre seg selv sammen med dyktige, kunnskapsrike og trivelige kollegaer fra andre nordiske land.
 
Har du noe du vil legge til/fortelle om?
 
Vi skal i løpet av året begynne å jobbe med forberedelsene til den andre «Validerings Bienalen» som vil ha oppstart i 2017.

Jeg vil trekke frem hvor bra NVL er som plattform for nordiske og internasjonale samarbeid.
Ekspertnettverkets synspunkter og deltagelse i ulike sammenhenger tas vel imot. Vi hadde sannsynligvis ikke fått samme gjennomslag for våre erfaringer om vi ikke hadde hatt dette samarbeidet i Norden gjennom NVL.

 


Ökade krav på livslångt lärande för yrkesverksamma

Hur kan de som har kort utbildning och har arbetat länge på samma arbetsplats få hjälp av validering och vidareutbildning för att undvika att hamna utanför arbetsmarknaden om några år?
TSL     Caroline Söder
Digitalisering, automatisering, krav på certifieringar, nya maskinparker och globalisering. Vi befinner oss i en omställningstid som innebär att många av dagens jobb är hotade.     
Caroline Söder är vd på Trygghetsstiftelsen TSL, en stiftelse för anställda inom företag som tillhör Svenskt Näringslivs och LO:s kollektivavtal. Om de blir uppsagda får de enligt avtalet hjälp av TSL. Till LO hör 14 fackförbund, främst inom traditionella arbetaryrken. TSL omfattar 100 000 företag som tillsammans har 900 000 anställda. Omställningsavtalet innebär att den som blir uppsagd på grund av arbetsbrist erbjuds stöd i sin jobbsökarprocess. Stödet innebär samtal med en coach som bland annat genomför en kompetenskartläggning och hjälper till att göra ett CV. För 80 procent av de uppsagda bidrar stödet till att de får nytt arbete, men 15–20 procent har inget jobb efter ett år.
 
– Många av dem skulle ha behövt extrainsatser tidigare, till exempel vidareutbildning eller validering, något som TSL inte har resurser för idag, säger Caroline Söder.
 

Nya krav på jobben

 
Det är inte ovanligt att TSL möter personer som har arbetat på samma företag i 20–30 år. När de blir uppsagda upptäcker de att arbetsgivarna efterfrågar vissa kompetenser eller utbildningar som personerna inte har papper på, men som de har lärt sig genom arbete. I de fallen saknas tydliga strukturer för möjligheten till validering av kunskaperna. I andra fall handlar det om att den uppsagde försöker få ett nytt jobb inom sitt gamla yrke, men inser att företagen har börjat ställa nya formella krav för att utöva yrket.
 
– Ta till exempel en bussförare som vill fortsätta sitt yrkesliv med att köra buss, men plötsligt krävs en yrkeskompetenscertifiering som den uppsagde skulle behöva hjälp med för att få ett nytt arbete, säger Caroline Söder.
 

ESF-projekt ska ge bättre strukturer

 
TSL har nu startat ett nytt projekt som finansieras av Europeiska Socialfonden, ESF. TSL:s projekt handlar om att kartlägga och identifiera befintliga strukturer inom TSL:s omställningsprocess: Hur kan de förbättra matchningen mellan den enskilde och företagens behov, genom validering och yrkesutbildning?
TSL kartlägger bland annat hur yrkeserfarenhet kan certifieras genom branschgodkända valideringsmodeller. De analyserar också hur de befintliga strukturerna fungerar, relaterat till validering och yrkesutbildning. Målet är att lära mer kring vad som stödjer eller hindrar en effektiv omställning eller matchning. Parallellt pågår också ett pilotprojekt i samarbete med Arbetsförmedlingen.
 
– Det saknas en branschgemensam och accepterad standard för validering och yrkeskompetens och det finns ingenstans där den enskilde kan navigera för att få en överblick över vilka insatser som kan krävas, säger Caroline Söder.
 
arbetsmiljoe_web.jpg
Den som har arbetat länge på samma arbetsplats och blir av med jobbet kan mötas av nya krav på sitt gamla yrke, till exempel utbildning eller certifieringar. Hur ska dessa personer få sin långa arbetslivserfarenhet validerad? Foto: Magnus Fröderberg/Norden.org
 

Många yrkesaktiva behöver vidareutbildning

 
I en undersökning som Statistiska Centralbyrån gjort åt tjänstemännens fackförbund TCO svarade 86 procent av yrkesaktiva tjänstemän i åldern 30–55 år att de kommer att behöva vidareutbildning inom 5 år. 63 procent vill helst vidareutbilda sig på högskolan. I mitten av mars 2016 beslutade den svenska regeringen att tillsätta en utredning för hur det ska bli lättare för personer med några år i yrkeslivet att börja på eller återvända till högskolan.
 
Regeringens rapport Arbetet i framtiden, som kom våren 2015, togs fram av en analysgrupp, bestående av representanter från näringslivet, facket och utbildningsvärlden, under ledning av förra Kommunalordföranden Anneli Nordström och ekonomen Klas Eklund. I rapporten finns ett förslag om att yrkesverksamma ska ha rätt till livslångt lärande under hela yrkeslivet.
Efter att ha analyserat framtidens jobb konstaterar arbetsgruppen bland annat att kraven skärps på människor att utvecklas och lära nytt under hela arbetslivet. Kompetens blir i många branscher viktigare än erfarenhet och det är framför allt arbetskraft i “mellanskikten” som ligger i riskzonen. I rapporten skriver arbetsgruppen: “För att motverka polarisering och få en dynamisk arbetsmarknad med bättre matchning och fortsatt hög sysselsättning behöver vi stärka möjligheterna till kontinuerlig kompetensutveckling och lärande genom hela arbetslivet.”
 

Reform för livslångt lärande föreslås

 
Kommissionen föreslår en reform för livslångt lärande, i form av kontinuerlig kompetensutveckling, riktad till dem som har ett arbete. Arbetsgruppen föreslår att det ska finnas ett enskilt stöd för alla anställda över 30 år och en kompetensförsäkring som ger förutsättningar för en person som befinner sig mitt i arbetslivet att utveckla sin kompetens. De föreslår också att utbildningssystemet ska dimensioneras så att det passar yrkesverksammas behov och ger dem större möjligheter att kunna delta på utbildningarna.
 
– Fokus gällande validering har en tyngdpunkt mot det formella utbildningssystemet. Men vi har ett behov av att utveckla och lägga ett mycket större fokus på validering av yrkes- och erfarenhetskompetens gentemot av branscherna godkända behov, konstaterar Caroline Söder.
I maj 2016 anordnar TSL en slutkonferens för att presentera resultaten av ESF-projektet.
 

Mer läsning

 
  • TSL:s ESF-projekt
  • Regeringens rapport Arbetet i framtiden
  • I boken ”Miljonprogram för kunskap”, utgiven av tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega, ifrågasätter författaren Nima Sanandaji varför vi bara ska läsa en utbildning i ungdomen och sedan jobba till pensionen. I dag och i framtiden kommer många att behöva vidareutbilda sig genom hela livet. Med nutidens utvecklingstakt behöver vi flera gånger i livet se över våra kompetenser så att de stämmer överens med arbetsgivarnas och samhällets behov.
 


Strong commitment for validation in Oslo

A silent white coat of snow fell on Oslo as almost 50 adult education professionals from all over Europe met at the AVA expert seminar on validation at the beginning of February. The goal: an action-plan to make validation of non-formal education a reality.
Marja Beckman     Deidre and Göran discusses validation in Ireland and Sweden.
The meeting room was a beehive of activity for two full days as the many aspects, opportunities and challenges of validation was discussed and dissected. There is, currently, a sense of urgency around this topic - perhaps more so than in the last 20 years. Why?
Well, let us look at who is participating in non-formal adult education in Europe today.
The European commission refers to the average participant in adult education in Europe as a young (under 34) employed woman from Northern Europe. She is highly educated and takes part in short, non-formal work-related and often company-financed education. (Find more information about the survey on this link from the European Commission).
At the same time, there are 70 million low skilled adults in Europe. One of five adults in the EU lack literacy and numeracy skills. It is 2,5 times more likely that people with high level of literacy will participate in learning. The skills divide is real, and it is here. The increase in refugees to the European Union during 2015 has also increased the need for reform and development of education systems. The EU has taken these challenges to social cohesion seriously.
One response came in 2011 with the renewal of the European Agenda for Adult Learning. The goals in this Agenda are ambitious:
  • making Lifelong Learning and mobility a reality,
  • improving quality and efficiency,
  • promoting equity, social cohesion and active citizenship
  • enhancing creativity and innovation.
What does that mean for validation? The AVA project (Action Plan for Validation) is an Erasmus + project looking at exactly that.
Thus, there are several levels of expectation for what adult education can and should do in the current situation. Gina Ebner, secretary general of the European Association for the Education of Adults opened the AVA expert seminar in Oslo on February 1–2 by providing a snapshot of recent developments and challenges. By setting the scene she instilled a sense of urgency and she put validation into a larger context. The AVA project helps member states to get their validation systems in shape in time for 2018, when everyone is expected to have functioning validation practices up and running. A clear and coherent action plan will help focus the work ahead, and it will guide the direction Europe should take.
The action plan will be launched and presented to European and national stakeholders in Brussels on the 29th of June 2016. This plan will address validation providers, the non-formal adult education sector, the business sector, national, regional and local governments as well as social partners.
– Now, with the refugee flow in Europe and the issue of radicalisation, learning is needed even more for democracy. Effective, permeable and inclusive validation systems will certainly contribute to increasing the participation in adult learning. Gina Ebner said in her opening speech.
 

An ambitious event

 
The Expert Seminar in Oslo was used to fine-tune the outline of the Action Plan, to discuss the various suggestions that could be included, and to connect it to the research conducted by the AVA-project. The event was organised by NVL and EAEA, but its success was thanks to the outstanding commitment of the AVA consortium and the great engagement of the whole seminar audience.
The goals of the conference were to:
  1. Exchange experiences on validation focusing on the learning outcomes from the non-formal adult education sector.
  2. Contribute to the Action Plan and its recommendations drafted within the AVA project and focusing on two main priorities:
    1. access of disadvantaged people to validation, and consequently further learning and/or the labour market;
    2. the permeability of non- and informal learning with the formal education system.

Checking the figures

 
When policy is developed it sometimes happens that recommendations are built on vested interests and lack solid research evidence to support its foundation. The AVA project initiated research to gauge the state of validation within non formal adult learning in Europe today. Two researchers, Bodil Husted and Kirsten Aagaard from the NVL Expert Network on validation, have carried out a survey. The results and recommendations served as a basis for the discussions during the seminar. A special focus was put on methodologies and innovative approaches to make validation systems more inclusive and allow disadvantaged groups to move vertically and horizontally in their personal and professional lives. The horizontal analysis of the survey shows that respondents wish to cooperate more with other institutions both from the non-formal and formal sector in their countries. The survey also shows that there is a lack of inclusion strategies for disadvantaged groups into the validation process. This is true not only at the national level, but also at the providers’ level.
 
In many policy papers the term “low skilled adults” is used to describe a specific segment of the population. During the seminar the term came under heavy fire as it tends to contradict the main philosophy of validation based on the notion that validation should help the individual to find out and document the skills she / he has. Participants agreed that the deficit-based approach should finally be abandoned in favour of an empowering one and suggested that more resources should be dedicated to the training of assessors in that sense.
 

The dilemma of validation

 
There is an increasing awareness about the importance of making the learning outcomes from all types of learning visible. Competences obtained through participating in non-formal education do get validated more often in Europe. Non-formal education is often organized as planned activities with a set goals and a specific time frame. In Sweden “Folkbildning” traditionally focuses on the learning outcomes as the right of the individual, and is concerned about what learning means for the individual. There are no grades or a diploma at the end of the course/training/study circle, and people participate voluntarily, out of their own wish for engagement and interest. Many skills and competences gained through participating in non-formal education can be validated, for example by using the new European qualification framework. But there is a dilemma; if the validation perspective becomes dominating it might undermine the genuine engagement, the sense of freedom and voluntariness and the critical potential of Folkbildning. For a deeper analysis and explanation of the challenges in validation non formal learning outcomes, see this NVL report about key-competences.
 

Validation in other parts of the world

 
To broaden the perspective further the conference invited Christine Wihak, PhD and Director at Thomson Rivers University in Canada as the first keynote speaker. Wihak explained that in the modern world it is really a challenge to sort out between the different kinds of learning. We live in a time, she said, when people can engage in a lot of informal learning from social media, MOOCs, gaming, Wikipedia and use the information on internet. The field is blurred, and the pace of the change has left us gasping for air.
In order to illustrate and better understand the validation of non-formal learning Wihak presented “the continuum of learning” using four different dimensions:
Process – how the learning process is controlled, supported and assessed.
Location and setting -whether the environment is designed for learning, production or some other purpose, like socializing at for example a pub.
Purpose – whether the learning is a primary or secondary focus of activity and whether the focus is controlled by the learner or an external authority.
Content – whether the learning outcomes are highly specified; abstract or practical.
As processes can sometimes be very abstract and hard to grasp Professor Wihak introduced us to Fred. Fred is in his early fifties and works as a network manager in a small business. He is afraid of becoming unemployed because he does not have any formal diploma. He contacts an education provider to validate his computer skills.
Wihak placed Fred in the continuum of learning and suggested that Fred probably studies at the library or in the living room with his family around him, and that his purpose is externally driven because he needs to validate his computer skills to stay on the working market.
 
– Are the assessments of his competences as rigorous as during college learning and do they mirror an academic credit? Many say yes, Christine Wihak said.
She presented a couple of global examples of validation from the Programme review done at the Thomson Rivers University in Canada. In America, the American Council on Education is a network of over 2 000 colleges and universities that offer credit towards formal credentials for programs reviewed by the council. Several business organisations are involved. The council checks that the learning outcomes are measurable and that they are comparable to learning outcomes of similar formal education courses in the subject or field. In the Republic of Korea, learners can accumulate credits in learning accounts in order to earn higher education degrees. Korea also accredits traditional and cultural artistic activities.
 

Good examples of validation

 
Eight validation projects were then presented in a “gallery walk”. The participants walked between stands where the project coordinators introduced their scope, working methods and results. All the projects are presented here.
The gallery walk caused a great deal of discussion and the participants could write their questions on an on-line tool called Padlet. Below is a small selection of the questions[1].
Disadvantaged groups:
• Are there any experience that validation methods are more valid than school or classic VET?
• Which role do the European key competences in Lifelong learning play in validation?
Future of validation:
• What do we think will be the ideal situation in 2018?
• Do we need special measures for the refugees?
Outcome:
• What would be alternative outcomes for validation other than partial/full formal certificates and what benefit would they bring to the candidate?
Quality:
• Can we define the competences acquired in non-formal learning settings – and how to value them the right way?
 

Main challenges according to the stakeholders

 
The gallery walk was followed by a “fish bowl” debate, where a group of people discussed the main themes and the outcomes of the AVA survey and analysis and the issues brought up during the conference day. One of the important questions discussed was “How can people in a disadvantaged position be validated, and who should finance the validation?” Cooperation between all stakeholders and lobbying to make everybody understand the value of validation are core suggestions.
Ingegerd Green from Skärteknikcentrum, an industry association in Sweden, said that there often is an absence of perspective from the working life when validation is being discussed. Skärteknikcentrum validate different industrial skills, and it leads to certificates.
 
– When you run a business, you want to make money. Your main question is to find staff that is competent enough to make your business become competitive. We need to understand each other’s perspective, Green said.
 
Guidance counsellors have an important role, both for motivating people to start studying and to help them go through the entire validation process. “They are the glue between the people and opportunity”, said Fjóla Lárusdóttir from Iceland.
 
With so many different needs and views someone called for a “Validation Fairy” to enter the stage. This was met with much enthusiasm, and her work was immediately set out.
 
– I wish she could make everyone understand the economic value of validation. Lack of money is one of the major problems for the non-formal adult education sector working on validation. Will you do it, fairy? Susana Oliviera from the Portuguese organisation Kerigma asked with a smile.
 
 

Everyone must be involved

 
The second day of the conference was opened by Astrid Krohn, EPALE coordinator from Norway. EPALE is an Electronic Platform For Adult Learning in Europe. Krohn presented EPALE as “the mother of all sites” on adult learning with the purpose to unite the whole field, to collect inspiration, guidelines, resources and research about adult learning. EPALE is a good tool for the AVA consortium and the seminar participants to keep the discussion about the Action plan for validation going on until the policy debate in Brussels and onwards. Krohn encouraged all conference participants to register on the site. Gina Ebner from EAEA added:
 
– It has been created for us, adult educators. If we do not use it, the Commission might question if it is worth investing in adult education!
 
Work continued in open space workshops where the participants discussed four themes based on the model cases for validation created within the AVA survey:
  1. Best practice – a model for a structured, coherent and well-developed validation activity in non-formal settings.
  2. Validation as a ‘project activity’ – not anchored in national validation policy and validation practices.
  3. Alternative routes in methods and approaches.
  4. ‘One step up’ as the result of validation.
 
A number of issues were raised in the workshops and will be taken on board during the final stage of the AVA project. Here are some highlights from the workshops:
  • Everyone - communities, municipalities, social partners, education sector, employers - should be involved in the validation process. But that is not all. The validated person’s family must also be involved and understand the process.
  • It is still important to discuss the goal of validation. Your focus will look very different depending on if you look at validation as a tool to get a job, a means to advance in one´s career or education, or a way to further personal development.
  • In the informal and non-formal sector, empowerment is an important goal. It is also challenging. Measures are needed to help document empowerment.
  • There is a general need to improve cooperation between stakeholders. One example: in Iceland, the education providers cooperate with trade unions and employer organisations.
  • To mainstream validation there is still a need to “sell it” to relevant parties. It is also necessary to canvas for increased funding streams.
  • Using terms and phrases: in the AVA report, the term disadvantaged groups is used. The participants suggested to use, depending on the context: excluded groups, marginalised groups, low-qualified groups.
  • Professionals will also need training. We need a “validation checklist” for teachers with no experience of non-formal education to make them more aware of non-formal skills.
 
A general comment was made during the conference that the top down and bottom up initiatives should complement each other. The top down approach insists that the stakeholders lobby for / pressure for the creation of appropriate legal frameworks. The bottom up approach should help create networks between stakeholders and validation practitioners in order to
  1. talk together;
  2. understand each other’s language better;
  3. work together for validation.
Organisations like NVL and EAEA, as well as the EPALE platform can help showcasing examples when networks succeed in influencing policy and / or develop good practice.
 
 
After two days of inspiring work the participants returned home with both new ideas and contacts. The commitment of the participants for further work on validation was evident.
 

Questions to participants

Deirdre_Goran_web.jpg
Deirdre Goggin, company advisor at Cork Institute of Technology, a higher education institution in the south of Ireland offering programmes in business, humanities, science, engineering, marine studies, music and art.
What is the biggest challenge for validation in your country? 
– The biggest challenge for validation in Ireland is that our system is quite fragmented between all the stakeholders and the learner is in the centre of the system. The fragmentation means that different systems exist between and within sectors. There is no consistency of approach, which is difficult for a learner to navigate.
 
And the biggest challenge in your work?
– The biggest challenge in my work relates to managing expectations in my interactions with other stakeholders and learners. As the national framework of qualifications underpins my work in higher education, then I am bound to equity, fairness and quality assurance for all learners, those from traditional paths and also those with informal and non-formal learning. It can happen that a learner or cohort of learners do not have the necessary skills to enter higher education at a certain point. The challenge is how to manage this message, whilst also indicating a more appropriate route for them, which may not be the message they wanted to hear. This can also relate to work place learning.
 
Can you tell more about the Irish solutions?
– One Irish solution for this has been to develop a RPL practitioner network to get all stakeholders into one room to discuss the issues, challenges, solutions and processes, to try and work together to develop solutions that align with each other whilst also maintaining autonomy. The stakeholders represent the broad span of higher education, further education, private providers, social partners, industry representatives, professional bodies, guidance and policy makers/ influencers. In order for each stakeholder to implement processes they need to have ownership over what is implemented, so a central national standardised process is not foreseen in the near future. The practitioner network keeps the learner as the central focal point and is developing practice organically through peer learning activities, as organisations are at different stages of development. It is hoped that a national policy will develop to support this organic development of practice. This is certainly a first step, which hopefully will help in addressing the fragmentation of the system.
 
Göran Hellmalm, quality manager/business analyst at Studieförbunden, the Swedish umbrella organisation for non-formal adult education:
Which are the biggest challenges for validation in your country?
– Financing and regulation. The cost for individuals has to be low and we need legislation of civil rights for the disadvantaged groups. Validation already exists for people with formal and higher education. A Syrian doctor will always succeed; it is more difficult for an illiterate person from Somalia.
– Until now, Sweden has been focusing on the formal education and we have been the last to join the formal qualification framework. It will be interesting to see how the formal and the non-formal systems develop in Sweden. We have a good organisation and infrastructure at Studieförbunden and we can work widely in Sweden. When we set the standard for general skills, we can produce a validation certificate with relevance on the labour market.
 
Martin_web.jpg
Martin Noack, senior project manager at the Bertelsmann Stiftung in Germany, whose programs are designed to strengthen society and help individuals reach their full potential by developing the resources needed to achieve those goals.
What is the biggest challenge for validation in your country? 
–  The biggest challenge for validation in Germany is to develop and install procedures for the validation of informal (and non-formal) learning that work on a large scale and provide successful participants with valid formal certificates below the established educational degrees.
More information about the German project:
This is the link to our study (in German) with a direct link to the publication here.
English version and direct link here.
 
Birgit_Schmidtke_web.jpg
Birgit Schmidtke, Austria, researcher at the Austrian Institute for Research on Vocational Training (öibf), a scientific, non-profit, independent research institute.
 
How do you work with validation?
– One of our research fields includes vocational guidance and counselling.
In Austria independent guidance has an important role to support validation processes. In addition to accompanying guidance, low-threshold counselling for target groups can provide access to validation through information and orientation.

More information and links:
All information about the AVA seminar has been collected at the AVA page.
Videos about good examples on validation from different countries : http://bit.ly/AVA_videos 
All tweets with the hashtag #actionforvalidation and other relevant information from the seminar can be found here: http://bit.ly/storifyAVA 


Nemmere dagligdag for tilflyttere

Tilflytterne i kommunen skal føle sig velkomne, og de skal kende deres nye hjemland. Sproget spiller naturligvis en vigtig rolle, men indblik i samfundsforhold og kultur er også afgørende for et vellykket integrationsforløb, siger lærerparret Tórhild og Rúni Bjarkhamar til DialogWeb, der er på besøg i deres hjem i bygden Leirvík i Eysturkommuna.
Fríði Bjarkhamar     Entreprenante lærere. Tórhild og Rúni Bjarkhamar har udviklet et kursus for tilflyttere i Eysturkommuna.
I Eysturkommuna som i hele landet har man i mange år diskuteret vigtigheden af gode sprogkurser for udlændinge, der i større og større grad flytter til Færøerne.
 

Fra snak til handling

Trætte af for megen snak om manglende tilbud til tilflyttere uden egentlig handling besluttede Tórhild og Rúni sig for at tage affære. De brugte sidste efterårsferie på at udvikle et kursus, der skulle være en bred indføring i det færøske samfund for tilflyttere. Resultatet fik de hurtigt afsat til byens borgmester, der straks var med på idéen.
 

En nemmere dagligdag

Hvis vi kan gøre dagligdagen nemmere for tilflytterne, deres pårørende og deres omgivelser, så er kurset spændende, siger Jóhan Christiansen, borgmester i Eysturkommuna. Kommunen havde ellers arbejdet med forskellige idéer og muligheder for at hjælpe den voksende gruppe af udenlandske beboere til en bedre integration, da lærerparret Bjarkhamar kom med en færdig løsning, som var værd at forsøge, og kommunen ville afprøve kurset med det samme, fortæller borgmesteren i en samtale i Færøernes Radio den 8. november 2015.    
 
Et brev blev sendt til alle kommunens husstande, hvori muligheden for et gratis grundkursus i færøsk sprog, kultur, samfundsforhold med mere blev beskrevet, og to uger senere havde Tórhild og Rúni Bjarkhamar den første undervisningstime. Holdet bestod af tolv folk fra otte forskellige lande.
 

Hverdagens udfordringer i fremmede omgivelser

For tilflytterne fra alverdens lande er det ikke altid nemt at gennemskue, hvordan man navigerer i den færøske hverdag. Hvad slags mad er den rigtige til børnenes madpakker? Hvad går folkeskolens forældremøder ud på, og hvorfor bør man som forælder møde op? Hvordan skal man forholde sig, hvis man har brug for lægehjælp? Og hvilke rettigheder har de nye færøske samfundsborgere?
– Der er mange spørgsmål, men ingen selvfølgelighed for, at vores nye borgere får svar. De vil rigtig gerne være en del af vores samfund, men mange har brug for hjælp for at kunne gennemskue og forstå, hvordan samfundet fungerer, siger Tórhild og Rúni.  
 
Kommunens borgmester er enig. Folk flytter til Færøerne fra fjerne lande med en grundlæggende anderledes kultur, og borgmesteren ser kurset som en invitation til kommunen og til samfundet. Derudover kan tilflytterne lære noget om de grundlæggende værdier i det færøske samfund, siger borgmester Jóhan Christiansen til Færøernes Radio den 8. november 2015.
 

Uforståelige selvfølgeligheder

Undervisningen viste sig at fungere fint, både for lærerparret og for kursusdeltagerne. – Vi supplerede hinanden, og tilgangen blev bredere i og med, at både min mand og jeg underviste. Og vi er faktisk overraskede over, hvor godt vi samarbejdede, fortæller Tórhild, der som sin mand har været lærer i folkeskolen i 20 år. Både Tórhild og Rúni har rejst meget og har stor interesse i nordisk og internationalt samarbejde om undervisning og kultur.
 
Tórhild har altid haft et ømt punkt for dem, der ikke er født på Færøerne, men som er flyttet til landet. Drivkraften er delvis hendes erfaringer med at undervise mindre grupper af fremmende kvinder i færøsk. I løbet af et tidligere undervisningsforløb indså hun, hvor stort behovet var for at informere om forskellige aspekter af det færøske samfund, aspekter, der for det store flertal er selvfølgeligheder, men for en lille gruppe af Færøernes nye beboere kan være kilder til forundring og frustration.
 
Noget så tilsyneladende simpelt som hverdagskosten og børnenes madpakker kan være en udfordring, og med lidt rådgivning er det nemmere for de tilflyttede kvinder at få madlavning og madpakker til at falde i både deres egen, deres færøske mands og i børnenes smag, fortæller Tórhild.
 

Både tilflyttere og pårørende

"Vi gjorde det klart, at de studerende ikke ville lære færøsk ved at møde på kurset en gang om ugen for derefter at kommunikere på engelsk eller andre sprog resten af tiden. I så fald ville udbyttet være begrænset. Ægtefællerne fik til opgave at tale færøsk hjemme, og at afsætte tid til læringen hver eneste dag" .

Tórhild og Rúni
For at få indlæringen til at rykke valgte Tórhild og Rúni at involvere tilflytternes ægtefæller og andre færøske pårørende i projektet. De pårørende var i begyndelsen med til undervisningen, og de blev udfordret til at samarbejde og til at sørge for, at der blev talt færøsk derhjemme hver eneste dag.  
– Vi gjorde det klart, at de studerende ikke ville lære færøsk ved at møde på kurset en gang om ugen for derefter at kommunikere på engelsk eller andre sprog resten af tiden. I så fald ville udbyttet være begrænset. Ægtefællerne fik til opgave at tale færøsk hjemme, og at afsætte tid til læringen hver eneste dag, fortæller Tórhild og Rúni.
 

Projektets fremtid

Lærerparret var spændte på, hvordan deres koncept ville fungere, men de har fået god feed-back, og deltagerne har været glade for tilbuddet.
 
En af deltagerne, serbiske Miroslav Bobic, er begejstret. - Kurset var fantastisk. Der var grundlæggende undervisning i sproget, så som hvordan man hilser på hinanden og små samtaler. Vi fik også megen interessant viden om historien og samfundet, om sygesikring, det politiske system og om alt det, vi bør vide, når vi ankommer. Kurset er både interessant og nyttigt for udlændinge, siger Miroslav, der håber på en fortsættelse. 
 
Afslutningen blev fejret med et flot diplom, udstedt af kommunen og et sammenskudsgilde hjemme hos lærerne, der nu venter på, at kommunen tager en beslutning om kursets fremtid. Som Miroslav er også Tórhild og Rúni klare til en fortsættelse. 
 
 
Faktaboks:
I 2015 boede der tilsammen 48.704 mennesker på Færøerne, hvoraf 1282 er udenlandske rigsborgere.
Eysturkommuna ligger på Eysturoy, den næststørste af Færøernes 18 øer. Der bor hen ved 2.000 mennesker i kommunen, hvoraf omtrent 50 er udenlandske rigsborgere.
Se mere på kommunens hjemmeside, www.eysturkommuna.fo. Informationen på hjemmesiden er på færøsk.  


Tilbage til skolebænken

Efteruddannelsescentre i Island tilbyder kurser for voksne ordblinde, der skal styrke deres selvværd og træne deres læse- og skrivefærdigheder ved hjælp af den såkaldte Davis-strategi. Knapt 1.200 voksne har gennemført kurset siden det blev søsat i 2004.
Snævar Ívarsson     Læreren er ordblind og vælger at bruge et kamera for at dokumentere, hvor mange elever er mødt op. Her fra undervisning i computerfærdigheder.
En ganske almindelig tirsdag aften i februar. På gymnasiet Fjölbrautaskólinn í Ármúla i Reykjavik havde speciallærerne Sveinbjörg Sveinbjörnsdóttir og Elín Vilhelmsdóttir arrangeret et informationsmøde for dyslektikere, hvor Davis-vejlederen Alex Guðmundsson skulle fortælle om en utraditionel undervisningsmetode for ordblinde. Publikum strømmede til, og snart var lokalet stuvende fuldt. 700 mennesker i alle aldre var mødt op for at høre, hvordan de selv eller deres pårørende kunne få hjælp til at overvinde de hindringer, der havde udhulet deres selvværd og for mange også været med til at forkorte deres skolegang.
 
Et par dage efter informationsmødet trykte den landsdækkende avis Morgunblaðið en leder med overskriften „Ordblinde øjner et håb“. Her opfordrede avisen den islandske regering til at øge bevillingerne til dysleksiområdet og ligestille ordblindhed med handicap som blindhed og døvhed. Islandsk TV viste i samme periode en dokumentar om en ordblind dreng, der gjorde imponerende fremskridt ved hjælp af netop Davis-læringsstrategi.
 
Det var også i 2003 at Mímir – Center for Livslang Læring – fik støtte fra Socialministeriet og arbejdsmarkedets parter til at udvikle to forskellige kurser for ordblinde voksne. Det kortere kursus, ”Skridt til selvhjælp til skrivning og læsning”, skulle introducere eleverne til forskellige redskaber, der hjælper ordblinde med det skrevne sprog. På det længere kursus, ”Tilbage til skolebænken”, valgte man at gå mere i dybden med den ordblindes selvværd og indlæringsvanskeligheder med udgangspunkt i den såkaldte Davis-strategi.
 

Skamfuldt at være ordblind

Ingibjörg E. Guðmundsdóttir, direktør for Erhvervslivets Uddannelsescenter, husker tydeligt, hvordan det overvældende fremmøde til foredraget markerede en ny begyndelse i forhold til voksne med læse- og skrivevanskeligheder:
 
- Da vi søsatte de to kurser for ordblinde i 2004, havde vi allerede gjort flere forsøg på at nå ud til den store gruppe ude i arbejdslivet, som vi vidste døjede med læse- og skrivevanskeligheder. Men det er svært at nå ud til folk med læsevanskeligheder, og emnet er følsomt. Mange dyslektikere går rundt med en skamfølelse og tøver måske derfor med at give sig til kende. Vi manglede også ressourcer. De relativt få speciallærere, der fandtes inden for feltet, var allerede fuldt beskæftiget med børn i den skolepligtige alder, og de følte måske heller ikke, at de var klædt på til at undervise voksne.
 

Davis-læringsstrategi

Kimen til kurset “Tilbage til skolebænken” blev den førnævnte Davis-strategi, der er udviklet af amerikanerne Ronald Davis og Sharon Pfeiffer. Ifølge Davis er ordblindhed resultatet af en iboende mental gave eller evne. Han mener, at ordblinde tænker i billeder snarere end ord. At de er fantasifulde og kreative, og at de forsøger at løse problemer ved at se på hele billedet fremfor at arbejde trin-for-trin. Davis opererer med begrebet korrektion, der handler om at bruge førnævnte mentale evner til at overvinde indlæringsvanskeligheder.
Kurset kombinerer centrale dele af Davis-programmet med træning i styrket selvværd, islandsk og computerfærdigheder. 40 ud af kursets 95 undervisningstimer er individuelle.
 

Ordblindhed og ikke lav intelligens

En evaluering af kurset, som konsulentfirmaet Kná udførte i 2009, viser, at over halvdelen af kursisterne havde oplevet mobning i skolen. På kurset fik de øjnene åbnet for, at det var ordblindhed og ikke lav intelligens, der havde spændt ben for deres drømme om en uddannelse. Snævar Ívarsson, formand for Ordblindeforeningen i Island, bekræfter, at mange ordblinde bærer en historie om mobning i skolen med sig.
 
- Lærerne lod os forstå, at vi var for dumme, fordi vi ikke kunne finde ud af at læse og skrive på samme niveau som andre i klassen. Vi fik besked om, at vi skulle tage os sammen. Det er et stort skridt at komme ud af busken og turde tro på, at der er hjælp at få til at overvinde hindringerne.
 

Mange vender tilbage til skolebænken

Udover at styrke elevernes selvværd og indlæringsfærdigheder skal kurset også motivere dem til at læse videre. Udvalgte dele af kurset kan meritoverføres til en ungdomsuddannelse (de 16-19 åriges uddannelser, red.).
 
Ifølge Knás evaluering havde størstedelen af kursisterne enten fortsat deres studier eller havde planer om at fortsætte. Fire ud af fem mente, at kurset havde gjort en forskel for dem. Her adskilte hovedstadsområdet sig dog fra resten af landet, hvilket ifølge rapporten ikke skal forklares med kursernes svingende kvalitet, men det faktum, at udbuddet af arbejdspladser og uddannelser er væsentligt større i hovedstaden end i de mindre samfund.
 

Fortsat et stort behov

Førnævnte evaluering viste også en udbredt tilfredshed med kurset blandt deltagerne. Derfor kan det undre, at deltagerantallet er dalet lidt inden for de senere år. Ingibjörg E. Guðmundsdóttir kommer med et bud på en forklaring:
 
- Man kan forestille sig, at det store opsamlede behov for kurset kan forklare den store tilstrømning, der gjorde, at deltagerantallet toppede i de første mange år. Derudover må vi også se i øjnene, at kurset ”Tilbage til skolebænken” er relativt dyrt på grund af de mange private undervisningstimer – både for arrangørerne og deltagerne.
 
En egenbetaling på 18.000 islandske kroner (ca. 900 DKK) kan føles dyr, ikke mindst i en tid hvor mange må vende enhver krone, påpeger hun. Til trods for et dalende deltagerantal i det senere år er efterspørgslen stadig tilstrækkelig stor til, at efteruddannelsescentrene fortsætter med at tilbyde kurserne.
 
- I 2003 lykkedes det os endelig at bryde igennem til de ordblinde, som anslået udgør 10 procent af den samlede befolkning. Hvorom alting er, er der ingen tvivl om, at behovet for kurserne stadigvæk er stort, fastslår Ingibjörg E. Guðmundsdóttir.
 

Links:



Lär barn och vuxna olika?

Är du specialpedagog och intresserad av att forska om vuxnas lärande? Enligt Per Andersson, professor i pedagogik vid Linköpings universitet, kan du bli efterfrågad. DialogWeb har pratat med honom om några olika skillnader mellan att undervisa barn och vuxna.
Marja Beckman     Per Andersson är professor i vuxenpedagogik och skulle gärna se fler speciallärare riktade till vuxna.
Per Andersson har varit med i NVL:s nätverk för validering sedan starten 2005 och några av hans forskningsämnen är validering, yrkeslärares ämneskompetens, vuxenutbildares professionella utveckling samt folkbildning och IKT. DialogWeb fångar honom före ett möte med NVL:s andra svenska nätverksrepresentanter, och samtalsämnet är skillnaden mellan att undervisa barn och vuxna. En stor skillnad är erfarenheterna som de vuxna har med sig när de sätter sig i skolbänken. Vuxna som ska lära sig läsa och skriva ska till exempel helst slippa arbeta med böcker som är skrivna för lågstadiebarn, utan få texter som är relevanta för dem. Därtill finns det många föreställningar om skillnaden mellan att undervisa barn och vuxna. En är att det är lättare att undervisa vuxna eftersom de till skillnad från barnen inte behöver fostras och att barn är mer beroende av auktoriteter.
 
– Vuxna är ju myndiga medborgare och förväntas ha erfarenheter med sig, men det händer att även vuxna måste ”fostras” i demokratiska värderingar, säger Per Andersson och nämner exemplet med läraren som blev anmäld av en elev som kände sig kränkt när läraren ifrågasatte att eleven förnekade Förintelsen.
 
– Det kan vara en utmaning för en lärare med vuxna elever som har utvecklat olika uppfattningar, till skillnad från barn och unga som inte känner till allt som undervisningen handlar om, säger Per Andersson och refererar till sin före detta kollega Staffan Larsson, numera pensionerad professor i vuxenpedagogik på Linköpings universitet.
 
– Han talade om att utmana vardagsföreställningar. När sådana finns måste läraren försöka anknyta och utmana eleverna, och fråga ”hur tänker ni om det här”? säger Per Andersson.
 
Den vuxnes erfarenheter, från arbetslivet, men också från exempelvis folkbildning eller föreningsliv, måste också vägas in i undervisningen för vuxna. Detta tänkande ligger nära validering.
 
– Ofta finns inget rätt eller fel utan det beror på hur utvecklat tänkande och resonemang man har, säger Per Andersson.
 

Skolplikt kontra frivillighet

 
En annan skillnad mellan grundskola och vuxenutbildning är att barnen har skolplikt medan vuxenutbildningen är mer eller mindre frivillig, även om en del vuxna kan känna sig tvungna att studera på grund av exempelvis arbetslöshet. Vuxna måste oftast försörja sig själva och kanske även sina barn samtidigt som de studerar, vilket skiljer deras studiesituation från barnens.
 
– På universitetet där jag arbetar är det ju oftast frivilligt att delta på föreläsningarna och det är upp till den vuxna studenten att avgöra hur denne lär sig bäst. Men det går förstås att utforma examensformerna så att studenterna måste ta del av undervisningen för att lära sig och få godkänt, säger Per Andersson.
 

"För många som kommer till gymnasial vuxenutbildning är det ”andra chansen”. De kanske har dåliga erfarenheter av skolan. Detta är särskilt vanligt på folkhögskolorna."

Per Andersson
 
För många som kommer till gymnasial vuxenutbildning är det ”andra chansen”. De kanske har dåliga erfarenheter av skolan. Detta är särskilt vanligt på folkhögskolorna.
 
– Där kan lärarna behöva lägga upp undervisningen på annat sätt. Det finns få speciallärare som är riktade särskilt till vuxna och jag skulle gärna se fler kvalificerade specialpedagoger som forskar om vuxnas lärande, säger Per Andersson.
 

Andragogik

 
Begreppet andragogik användes redan på 1830-talet av tysken Alexander Kapp även om Malcolm S. Knowles ofta omnämns som andragogikens frontfigur. Enligt Wikipedia kan skillnaden mellan pedagogik och andragogik beskrivas så här:
 
  • Pedagogiken omfattar barns och ungdoms uppfostran. Studiemålen fastställs av samhället. Pedagoger anställs av de vuxna.
  • Andragogiken omfattar vuxna människors fortsatta lärande. Studiemålen väljs av de studerande själva. Andragoger arbetar på uppdrag av sina objekt.
Per Andersson hör dock sällan någon som använder begreppet andragogik idag, eftersom vi i dag även ser barn som individer som ska ha möjlighet att påverka sitt lärande. Och ur den synvinkeln är skillnaden mellan att utbilda barn och vuxna mindre än någonsin.


Elever lär sig svenska och självständighet

Hur lär sig en vuxen ett nytt språk på bästa sätt? En skola i Göteborg arbetar för att eleverna själva ska bli mer aktiva och delaktiga i vad de vill lära sig och varför. Metoden kallas Learner Autonomy.
Marja Beckman     Dejvit Ali kom till Sverige från Makedonien för två år sedan. Han siktar på att bli busschaufför.
– Vi har alla sett SFI-elever bli passiva i det svenska skolsystemet och sökt efter teoretisk bakgrund att ta stöd hos. Learner Autonomy bygger på den amerikanska lingvisten David Nunans teorier, säger Erik Eklund som är lärare på Cuben Utbildning i Göteborg.
 
SFI står för undervisning i svenska för invandrare och utgör huvudverksamheten hos Cuben Utbildning, en privat vuxenutbildningssamordnare med avtal på entreprenad med Göteborgs stad. Sedan starten 2011 har skolan arbetat med entreprenöriellt lärande som har många likheter med Learner Autonomy – det handlar i grunden om att lära eleverna att själva ta ansvar för sitt lärande och hitta sina drivkrafter.
 
– Vi ville ta tillvara all den kunskap och kompetens som våra elever har med sig, säger Erik Eklund. Vi testade först metoden på en klass och involverade sedan hela skolan. Nu finns tänkandet med i hela organisationen, oavsett yrkesprofession.
 
När skolan började använda metoden fick de statsbidrag och kunde bland annat bemanna med extra studie- och yrkesvägledare (syv), köpa in tekniska hjälpmedel samt ha inne två lärare under vissa lektionspass. Dessutom fick de möjlighet att ha extra planeringstid för att skapa nya arbetsrutiner.
 

Frågade efter ”riktig” lektion

 
De första utvärderingarna från elever visar att många känner större studieglädje nu, men till en början var några av dem skeptiska.
 
– Den första reaktionen var ibland ”å vad jobbigt, måste jag göra något”. Många av våra elever har en traditionell skolbakgrund och frågar om vi inte ska ha en ”riktig” lektion. De kunde säga ”ska vi ta en hel svenskalektion till att prata”, berättar studie- och yrkesvägledaren Lotta Smideborn.
 
Eleverna uppmuntras att fundera över vart de vill nå, och varför. Sedan ska de arbeta aktivt för att nå dit. Eftersom målet är att eleverna ska kunna försörja sig själva är det önskvärt att de gärna praktiserar på arbetsplatser. Skolan ordnar också speciella arbetsgrupper för dem som är intresserade av samma yrkesområden. Lärarna besöker eleverna på praktikplatserna. En av Cubens verksamhetschefer, Sanna Ahrens, berättar om en elev som behövde lära sig vad verktygen han arbetade med hette på svenska.
 
– Då tog läraren bilder på verktygen och vid nästa lektionstillfälle övade de på de orden på svenska. En annan elev, som inte hade sagt ett ord på lektionerna, blev en helt annan person på praktikplatsen – pratade bra svenska och hade blommat upp. Det var en riktig solskenshistoria.
 

Företagskuvös på skolan

 
Cuben har också startat ett ekonomiskt kooperativ för att fånga upp elever med företagsidéer. I början av februari öppnas ett kafé på skolan där några elever ska arbeta och göra praktik.
 
– Tanken är även att de elever som tar uppdrag, till exempel snickare, ska kunna fakturera genom kooperativet. Det kan bli en sorts “företagskuvös”, säger Sanna Ahrens.
 
Learner Autonomy har sju olika steg. I det sjätte steget uppmuntras eleverna att själva vara “lärare”. Då kan de sätta ord på vad de har lärt sig och i vissa fall hjälpa personer med samma modersmål. Ett tjugotal elever som kommit en bit i det svenska språket är faddrar och går in och hjälper till i klasser som inte ha kommit så långt, bland annat genom modersmålsstöttning. Flera forskningsresultat visar att det är lättare att lära sig ett nytt språk om man får stöd på modersmålet i början.
Skolan arrangerar också marknadsdagar då eleverna får möjlighet att visa upp något de kan och då också ta betalt för en egenproducerad vara eller tjänst.
 
– Elevernas redovisningar kan se väldigt olika ut beroende på skolbakgrund. Akademikerna gör presentationer i Powerpoint eller Prezi medan de med kortare utbildning kanske visar ett kort på familjen och säger “mamma pappa hemland bra”, berättar Erik Eklund.
 
Cuben_web.jpg
 

Två veckors introduktion

 
De största utmaningarna med detta nya undervisningssätt är att få med eleverna “på tåget” och få dem att förstå att de fortfarande går i en “riktig” skola.
 
– Vi börjar med två veckors introduktion så att eleverna förstår vad vi förväntar oss av dem. Skolan har, bland annat, skrivit ett introduktionsbrev som är översatt till de vanligaste invandrarspråken. Det är viktigt att det inte bara blir information i början utan en riktig introduktion om hur vi arbetar på Cuben och varför vi har valt att bedriva undervisning på detta sätt, säger Erik Eklund.
För läraren blir utmaningen att få eleverna aktiva.
 
– SFI har inget centralt innehåll, så det är upp till eleverna att välja vilket innehåll de vill lära sig svenska inom, vilka färdigheter de behöver träna på i samråd med läraren, säger Erik Eklund.
Erik Eklund medger att de nationella proven som eleverna måste skriva går lite stick i stäv med den övriga undervisningen där nästan inget är “rätt” eller “fel”.
 
– Proven orsakar stor nervositet hos eleverna men när vi gör vår bedömning blir det utifrån en sammantagen bild av vad eleven har presterat. Provet är bara en del. Minst lika viktigt är hur det har gått på lektionerna, hur det muntliga fungerar på praktiken och i samspel med klasskamraterna.
 
Arbetslagen på Cuben Utbildning har sett att det kan ta tid att implementera nya undervisningssätt. Eleverna har ofta fått vänta länge på uppehållstillstånd innan de började på skolan och då kan det ibland vara svårt att börja engagera sig direkt. För en del elever kan det därför räcka med små, enkla val som huruvida de vill lyssna på uttal med hjälp av en iPad eller om de vill träna på att skriva sitt namn.
 
– Ibland är vi den första kontakten de har i Sverige och de har aldrig fått berätta för någon om sina erfarenheter, säger Lotta Smideborn.
 
 
Fakta:
De 7 stegen i Learner Autonomy
Steg 1. Stimulera eleverna att arbeta mot sina egna mål
Steg 2. Stimulera eleverna att använda svenska också utanför klassrummet
Steg 3. Hjälpa eleven att identifiera sin egen körstil och -strategi
Steg 4. Stimulera eleverna att göra val
Steg 5. Stimulera eleverna att ta fram sina egna uppgifter
Steg 6. Stimulera eleverna att bli “lärare”
Steg 7. Stimulera eleverna att bli “språkforskare”
 
Cuben Utbildning har cirka 1000 elever på dag- och kvällstid. De flesta är SFI-elever men Cuben har även yrkesutbildningar, varav några är kopplade till SFI.
Företaget ligger på Hisingen i Göteborg och har ungefär 30 anställda.


Clara Puranen     Mobiliteten bland lärare och studerande är en av grundstenarna för nordiskt samarbete, säger Ulla-Jill Karlsson på undervisnings- och kulturministeriet.
Sektorns huvudtema är ”Digitalisering, delaktighet och kompetensutveckling” och det övergripande temat är ”Vatten, natur och människor”.
 
− Programmet visar tydligt att vi beaktar asylsituationen i Norden just nu, säger Ulla-Jill Karlsson, konsultativ tjänsteman på undervisnings- och kulturministeriet i Finland.
Hon är finländsk medlem i Ämbetsmannakommitn för utbildning och forskning (ÄK-U) och sitter med i NVL:s arbetsgrupp för basfärdigheter. NVL, nätverket för vuxnas lärande, står för det konkreta nordiska samarbetet.
 
− För att nyanlända ska kunna integrera sig i det nya hemlandet är det av största vikt med åtgärder som stöder ett aktivt medborgarskap, språkundervisning, erkännande av kompetens, och en snabbare övergång till arbetslivet.
Det är speciellt viktigt att vi inom Norden delar med oss fungerande lösningar mellan länderna, säger Karlsson.
 

Tvärsektoriellt utmanar

 
Under ordförandeåret ordnas ett digert program, men inga större evenemang ordnas specifikt kring Basic Skills, basfärdigheter, men tack vare att ämnet lyfts upp på nordisk nivå träffas kolleger från olika ministerier mera intensivt för att diskutera det. Även det nordiska samarbetet i gemen får tack vare ordförandeskapet högre prioritet inom ministerierna.
Under åren 2016 till 2018 sätter Finland igång det sektoröverskridande projektet ”Ett innovativt och öppet Norden med välmående människor 2020”. 
 
Ulla-Jill Karlsson påpekar att det tvärsektoriella samarbetet, där alla nivåer inom utbildningen är inbegripna, alltid är en utmaning. Det uppmärksammades redan 2011 då Finland senast var ordförandeland, och nu kommer man att fortsätta på den linjen.
 
− Den nya asylsituationen tangerar ju alla nivåer inom utbildningen och dessutom skulle det vara viktigt att samarbeta med både arbets- och näringsministeriet samt integrationsministeriet.  
Ett välfungerande samarbete stärker den nordiska dimensionen både på EU-nivå och globalt sett. Karlsson påpekar att mobiliteten bland studerande och lärare är en av grunderna för den nordiska samarbetet.
 
− Vi kommer att uppdatera nordiska avtal och diskutera det nordiska mervärdet då det gäller att främja mobilitet och utbildningssamarbete. Samarbetet inom Nordplus och CIMO fortsätter förstås också.
 

Basfärdigheter under lupp

 
Den internationella PIAAC-undersökningen, som i början av 2010-talet mätte utbildningsnivån hos vuxna, spelar en viktig roll i det nordiska samarbetet kring basfärdigheter. Ordförandeåret ger större möjligheter att fortsätta samarbetet och den nya flyktingsituationen gör ämnet högaktuellt.
 
I februari kommer en arbetsgrupp inom NVL att ge ut en översikt över de nationella systemen för basfärdighet som bygger på den forskning kring ämnet som sattes igång under Danmarks ordförandeår i fjol. Översikten beskriver hur basfärdigheterna kommer fram i utbildningssystemen i de nordiska länderna.
 
− Det blir ingen tjock lunta utan den lyfter bland annat fram områden som behöver bearbetas vidare på nordisk nivå och områden som kan komma att kräva mer forskning, säger Karlsson.
Att det finns brister i baskunskaperna hos finländare som fyllt femtio kom fram redan i PIAAC-undersökningen. Traditionellt definieras Basic Skills som kunskaper i skrivning, läsning och matematik som i Finland jämförs med den utbildning som ges i grundskolan. De vuxna som behöver komplettera sina kunskaper har hittills haft möjlighet att göra det på kvälls- och veckoslutskurser. Den nya flyktingsituationen gör emellertid att man måste ta sig en ordentlig funderare på vilka målgrupperna är och vilka olika behov det finns.
 
− Vi behöver olika lösningar för olika människor. Mycket beror på vilken bakgrund en människa har och vilka brister det finns i utbildningen. Basfärdigheter kan handla om att i främsta hand lära sig läsa och skriva och det finns nu till exempel flera personer som kan studera på dagtid, säger Karlsson.
 

Vad säger företagen?

 
Tätt knutet till frågan om basfärdigheter är lärande på arbetsplatsen.  NVL:s nätverk Kompetens ur ett arbetslivsperspektiv har tagit sig en närmare titt på hur man kan kombinera de två. Nätverket kommer att ge förslag på och rekommendationer för hur man bättre kunde samordna vuxenutbildningssystem och arbetsplatslärande.
 
− I maj håller vi ett sakkunnigmöte inom ramen för ordförandeåret, där vi diskuterar hur man kan koppla ihop basfärdigheter och arbetsplatslärande. Vi vill bland annat ta reda på vilka åtgärder som krävs i samarbetet mellan utbildningsanordnare och näringslivet/företagen i fall där en person inte har de basfärdigheter som arbetet kräver, säger Karlsson.
 

Att gå över hinder

 
Jag frågar Ulla-Jill Karlsson hur det är att jobba för intensivare nordiskt samarbete samtidigt som gränshindren mellan de nordiska länderna blir allt högre, trots allt vackert tal om det motsatta.
 
− Visst känns det främmande om man skulle behöva ta fram passet när man åker till Sverige. Det är svåra frågor. Jag har jobbat med nordiskt samarbete i väldigt många år, där demokrati och jämställdhet alltid har varit grundläggande frågor. Nu är det ännu viktigare att jobba med dem. Viktigt är det också att vi i Norden är medvetna om varandras åtgärder och att vi tillsammans får fram fungerande lösningar inom utbildningen. Det behovet blir nu alltmera akut. 
 
Läs mer:
 
Utdrag ur sektorprogrammet för utbildning och forskning:
 
”I framtiden blir det allt viktigare att värna om de generiska kompetenserna för själva inlärningsprocessen och att fortlöpande uppdatera kunskaperna i en föränderlig verksamhetsmiljö. Att höja den vuxna befolkningens kompetensnivå så att den svarar mot behoven på arbetsmarknaden är en gemensam utmaning för alla nordiska länder. Under ministerrådets möten under inkommande år, kommer Finland särskilt att uppmärksamma sambanden mellan utbildning och arbetslivet samt i synnerhet digitaliseringens inverkan på utbildning och arbetslivet.”
 


Det gælder om at finde den rigtige rytme

På skolen i Fjallabyggð kan alle elever deltage i undervisningen, ligemeget om de er fysisk på plads i skoleværelset eller følger med over nettet.
Skolen i Fjallabyggð     Lára Stefánsdóttir sammen med Tómas Atli Einarsson, lærer i et fag der kaldes Art FabLab.
Foruden at være rektor for Islands yngste videregående skole er Lára Stefánsdóttir en erfaren distanse-lærer over internettet. Så tidligt som i 1990 deltog hun i et kursus på Open University i Storbritanien hvor hun lærte hvordan man underviser over nettet. Derefter var hun med til at starte fjernundervisning på en række videregående skoler og universiteter.

 

– Det gik på mange måder godt, men der var et eller andet der ikke faldt på plads. Jeg syntes at der var for mange der gav op, drop-out raten var langt højere end i de vanlige skoler. Den service som distanseeleverne fik var dårligere end på dagskolen, man oplevede dem som en billig bonus. Men erfaringen viser at fjernundervisning ikke er billigere end dagskolen hvis distanseeleverne få den samme individuelle støtte sem dagskoleelever.

 

Til slut mistede jeg interessen for skolen og havde planer om at omskolere mig til en kunstfotograf. Jeg blev optaget på en skole i Californien hvor jeg tog en mastergrad. Det som jeg blandt andet syntes var interessant på den skole var at de brugte det samme model som jeg havde lært om i England, men folk i Island syntes ikke var godt nok, siger Lára.

 

Alle behøver en arbejdsrytme

 

– Pludselig fandt jeg ud hvad der manglede. En elev der deltager i fjernundervisning behøver en rytme i sin arbejdsdag, ligesom vanlige elever der følger et skoleskema. På Open University blev der understreget at man burde dele undervisningen op i overskuelige perioder, for eksempel en uge ad gangen. Sådan var det i San Francisco. Jeg vidste at hver søndag aften skulle jeg aflevere en opgave og mandag formiddag fik jeg en ny opgave.

"Vi holder den rytme, ligemeget hvad der sker i elevernes liv. Man kan ikke få dispensation fordi man bliver forkølet eller skal en tur til hovedstaden, der findes jo meget fine internetforbindelser i Reykjavík."

Lára Stefánsdóttir
Da vi startede vores skole i Fjallabyggð besluttede vi at organisere alle studier på ugebasis. Det betyder ikke at vi kun har kortvarende opgaver, men deler de større op i uger: den første uge bruger eleven til at indsamle data, uge to bruges til at lave opkast og uge tre til at skrive en rapport færdig, for at nævne et eksempel, siger Lára.

 

Alle elever i samme båd

 
På skolen i Fjallabyggð kan alle elever deltage i undervisningen, ligemeget om de er fysisk på plads i skoleværelset eller følger med over nettet. De sidstnævnte kan stille spørgsmål og bidrage til diskussionen på lige fod med de tilstedeværende. – Vi anvender spejlvendt undervisning, det vil sige at alle forelæsninger og opgaver bliver lagt ud på nettet men timerne bruger vi til at arbejde med opgaver og hjælpe eleverne med dem, siger hun. Elevernes opgaver bliver bedømt og danner grundlag for den endelige karakter, men der findes ingen sluteksamen.

 

– Vi holder den rytme, ligemeget hvad der sker i elevernes liv. Man kan ikke få dispensation fordi man bliver forkølet eller skal en tur til hovedstaden, der findes jo meget fine internetforbindelser i Reykjavík. De eneste undtagelser er hvis eleven indlægges på sygehus eller mister en af sine nærmeste slægtninger. Hvis en opgave udebliver fører det til en lavere karakter, tilføjer Lára.

Erfaringen af disse metoder er den at drop-out raten er den samme på dagskolen som i fjernundervisningen. Den ligger på 4-6% som er meget lavt på islandsk målestok.

programmere.jpg

 

Den digitale provinsskole

 
Selvom lærerforeningens lønaftaler endnu ikke dækker fjernundervisning er der efterhånden vokset frem en del erfarne distanselærere. De kan i praksis arbejde hvor som helst, medmindre de har en rimelig internetforbindelse. Det åbner op for mange nye muligheder for de små skoler i provinsen. Lára fortæller om et projekt der kaldes Fjarmenntaskólinn.is, Distansegymnasiet, hvor 12 små provinsskoler samarbejder om at formidle undervisning i fag hvor eleverne ikke er mange nok på hver enkelt skole.

 

– På den måde er de små skoler i stand til at tilbyde en meget bredere undervisning og det er der en stor gruppe der har benyttet sig af. Mange lærere på de større skoler henviser deres elever til Fjarmenntaskólinn.is og vi får elever fra hele landet, ja, også fra havet da en del fiskere deltager over nettet. Vi får ansøgninger fra drop-outs som vil optage studierne igen, unge der bor i udlandet med deres familier og voksne der ønsker at tage kurser ved siden af deres arbejde, siger en stolt Lára Stefánsdóttir.


vägledning
01-02-2016

Livslång vägledning förenar Europa

Det är ingen slump att begreppet livslång vägledning har lyfts upp på agendan i ett stort antal europeiska länder under de senaste åren.

Till stor del kan det ses som ett konkret resultat av arbetet inom det europeiska nätverket ELPGN (European Lifelong Guidance Policy Network) för livslång vägledning. Nätverket fick sin roll och sitt uppdrag definierade av europeiska kommissionen år 2008 och är de facto det enda nätverk som finansierats direkt av EU-kommissionen. En grupp med finländska experter med ELPGN-koordinatorn Raimo Vuorinen i spetsen, har lett arbetet inom nätverket. Efter avslutat arbete kom nätverket, där det ingått 30 europeiska länder, ut med en summerande rapport 2015.
 

Kontaktytor finns

Raimo Vuorinen berättar att man beaktat både utbildnings- och sysselsättningssektorn och arbetet har byggt på en så kallad Open Method of Coordination, som är vanlig inom EU.
 
− Det finns inte en enda modell för livslång vägledning som skulle passa alla länder eftersom det är mycket som är olikt i länderna, såsom till exempel läroplaner, finansiering och personal, men vi har hittat kontaktytor och gemensamma teman som stöder gruppinlärningen.
Bland annat har nätverket lyckats förstärka regeringssamarbetet kring utvecklingen av vägledning på nätet.
 
− Vi har inte kommit så långt inom IT som man trott, de facto släpar vi lite efter i Finland. I Skottland och Danmark har de kommit långt på det området, men å andra sidan visade det sig att resten av vägledningen blivit åsidosatt, säger Vuorinen.
Han nämner också Skottland som ett bra exempel på hur man lyckats få till stånd ett givande samarbete mellan olika förvaltningsgrenar.
 
− I Finland är vi på god väg åt samma håll.
 

Samarbetet fortsätter

Vuorinen påpekar att alla länder varit både givande och mottagande part när det gällt att utveckla livslång vägledning.
Betoningen har varit på att utbyta erfarenheter och berätta vad man gjort snarare än att utgå från vad man borde göra.
 
− Vi fick överraskande resultat i medlemsländerna: nästan varje land meddelade att samarbetet mellan olika ministerier hade förbättrats.
Som ett projekt inom Erasmus+ tar nu ELPGN:s arbete nu slut, men nätverket och människorna finns kvar och de kan inom olika konstellationer fortsätta att följa upp utvecklingen av livslång vägledning både på en nationell och på en europeisk nivå. I sommar ordnas till exempel den sjätte europeiska vägledningskonferensen i Holland och år 2018 står Estland i turen.
 
− Kommissionen har inte ännu meddelat i vilken form samarbetet ska fortsätta, men det centrala är vetskapen om hur vägledningen fungerar i de olika länderna. Vi har kunnat samla nio års arbete till en verktygsback, vilket var vårt mål.
Vuorinen påpekar att det också i fortsättningen behövs ”mutual policy learning”, inte minst från kommissionens sida.
 
− I vissa länder behövs internationell hjälp för att man ska komma vidare, säger Vuorinen.
Den nya flyktingsituationen i Europa aktualiserar även behovet av livslång vägledning.
 
− Vi behöver olika typer av ad hoc-vägledning både för dem som kommer hit och för dem som tar emot flyktingar. Vägledningen har stor betydelse både när det gäller integration och validering.
 
Resurser


Öppen attityd krävs i arbetet med asylsökande

Vi kan inte traska på i gamla spår när vi tar emot asylsökande och invandrare. Det säger två erfarna kvinnor, Kia Lundqvist och Sini-Tuula Numminen, som på var sitt håll jobbat länge med integration och har lång konkret erfarenhet av att arbeta på flyktingmottagningar.
Clara Henriksdotter-Puranen     Flyktingkoordinator Sini-Tuulia Numminen efterlyser antropologer i integrationsarbetet.
Lundqvist, som för tillfället jobbar som planerare vid Åbo Universitet, har bland annat skräddarsytt utbildningar för personer som representerar barn som kommer ensamma till Finland, för personalen på flyktingmottagningar och grupphem och för kommunanställda som kommer i kontakt med asylsökande.
Utbildning ordnas på flera håll av olika anordnare, men eftersom det hösten 2015 kommit exceptionellt många asylsökande också till Finland är det långt ifrån alla som jobbar med dem som har någon utbildning för just detta arbete.
Kia Lundqvist säger att det ändå är viktigt att det finns frivilliga initiativ trots att man saknar utbildning för uppdraget.
 
– Det viktiga är att förhålla sig öppet och ödmjukt till situationen på ett reflektivt sätt. Och man bör förstås vara redo att skaffa sig kunskap, säger Lundqvist.
 

Akademiska frivilliga

 
Vid Åbo Universitet har rektorn initierat frivilligverksamhet bland de anställda och det finns nu en stor grupp högt utbildade, bland annat läkare och annan vårdpersonal, som deltar i arbetet, berättar Lundqvist.
 
– De bildar team som besöker flyktingarna för att ge dem råd i hälsofrågor, men de gör inte diagnoser eller skriver ut medicin.
Ett annat team undervisar i finska och förmedlar på så sätt berättelsen om det finländska samhället. Kia Lundqvist informerar de frivilliga om livet på en mottagningscentral som på många sätt är speciellt.
 
− Det är bra att känna till den miljön även om det inte är en förutsättning för att man ska kunna gå in som frivillig, säger Lundqvist.
Hon beskriver miljön som krävande och fristående från det övriga samhället.
 
– Det är mycket som är hemligstämplat och alla väntar på beslut. Det finns mycket ångest och rädsla åtminstone hos dem som varit här en längre tid. De nyanlända upplever i allmänhet i början en sorts smekmånad med stora förhoppningar, men de har ofta svårt att förstå myndigheternas språk och hur byråkratin fungerar.

 

Det börjar med smekmånad

Smekmånadsfasen präglar i allmänhet stämningen på de nyöppnade flyktingmottagningarna eftersom de som bor där alla är nyanlända.
 
– För den som jobbar med flyktingar är det därför viktigt att man känner till hur länge en människa har varit i landet och om det är frågan om komplicerade fall. Man måste också veta hur systemet fungerar, till exempel asylprocessen och uppehållstillstånd, säger Lundqvist.
 
Hon påpekar att det kan vara en svår sits för dem som jobbar med asylsökande att vara positiva och stödjande samtidigt som de inte ska inge falska förhoppningar.
 
– Om man inte känner till hur systemet fungerar är det lätt hänt att man ger löften som sedan inte håller i asylbehandlingen. Det kan leda till stor förtvivlan hos de asylsökande. Hoppet är ju allt de har.

 

Del i en större helhet

Kia Lundqvist har bland annat planerat en utbildning som riktade sig till organisationer och kommuner som är involverade i flyktingmottagning. Den utgjorde en del i en större forskningshelhet inom Åbo universitet, som bygger på interkulturellt kunnande. Just nu kan man anmäla sig till en utbildning kring immigration och integration som ger fem studiepoäng och räcker ett halvt år.
 
– Man kan lära sig mycket via sin egen erfarenhet och genom försök och misstag, men utbildningen ger deltagarna rätt unika möjligheter att reflektera kring den arbetserfarenhet de har och samtidigt fördjupa sin kompetens, säger Lundqvist.

 

Först jobb, sedan utbildning

Det är alltså flera olika aktörer på olika nivåer som ger utbildning i flyktingfrågor just nu, bland annat Röda korset och församlingarna, men någon övergripande nationell plan för hur utbildningen skall byggas upp finns inte. Flyktingkoordinator Sini-Tuulia Numminen, som har arbetat på Röda korset i Finland och på FN:s koordineringsbyrå i Nepal, säger att det är väldigt viktigt att de som jobbar med asylsökande får utbildning för sitt värv, men hon befarar att det i den aktuella situationen inte funnits alltför mycket tid för att tänka på detta.
 
– Jag gissar att det finns massor med folk som inte har någon utbildning. Nu handlar det mest om att snabbt rekrytera folk, först sådana som har erfarenhet, och sedan får utbildning komma i efterhand.
 
Hur läget är i de privata flyktingförläggningarna känner hon inte till, men av de samtal som kommit till Röda korsets förläggning, där hon arbetat, drar hon slutsatsen att det finns många där ute som tampas med de mest grundläggande frågorna.
 

Kamratskap går före kläder

Numminen är nyanställd flyktingkoordinator i den lilla skärgårdskommunen Kimitoön, som tar emot tjugo syriska kvotflyktingar i början av februari 2016. Röda korset och kommunen har ordnat introduktionskvällar för kommuninvånarna som förberedelse. Numminen nämner att Röda korset anlitar experter från olika områden som föreläsare som bas för en mera ingående diskussion. Att de som går på kurs tar itu med sina egna fördomar och förstår hur de själva tänker är centralt.
Hittills har Numminen både stött på stor hjälpvilja och på skepticism hos kommuninvånarna, som totalt är drygt 7000. Numminen håller med Lundqvist om att en öppen attityd är avgörande.
 
– Nu sätter man lätt en flyktingstämpel på de nyanlända i stället för att tänka på dem som människor som har sin egen berättelse och som innerst inne är som du och jag.  Med flyktingstämpeln förknippas konstiga uppfattningar om att man måste vara försiktig och att det är vissa saker man inte får fråga.
Största delen av befolkningen har i alla fall visat stor hjälpvilja, men lite problematiskt är det att hjälpen lätt kantrar över i kläddonationer då det är kamratskap som behövs i första hand.
 
– Det är förmågan att ”leva med” som behövs allra mest. Det är inget märkvärdigare än att ställa upp som kompis i vardagen, gå ut på promenad, handarbeta tillsammans eller gå till butiken. Vuxna fastnar lätt vid att de inte kan språket, men det behöver inte vara något hinder. I det fallet har vi mycket att lära av barnen, som är bra på att kommunicera fast de inte har något gemensamt språk.

 

Varför inte antropologer?

Av dem som är anställda för att jobba med flyktingar har anmärkningsvärt många en bakgrund inom socialsektorn. Enligt Numminen, som är politices magister med inriktning på internationella relationer, är det i princip inget fel på det, men hon skulle gärna se till exempel flera antropologer i detta sammanhang.
 
– De är ju kulturtolkar som har knowhow kring hur man bemöter människor från olika kulturer.
Numminen, som är ”parkerad” i kommunens socialavdelning, förstår att flyktingärenden förknippas med den sociala sektorn dels för att det är en relativt ny sak och dels för att det den vägen är lätt att bemöta människors behov, men hon påpekar att vilken sektor som helst kunde vara ansvarig.
 
– Alla sektorer är ju involverade, från kultur och sport till skolfrågor.  


innovation
21-01-2016

Læringscirkler skal fremme entreprenørielt mindset i Norden

Den 27. november 2015 mødtes voksenundervisere, ledere, studerende, entreprenører mfl. til en konference i Kolding om entreprenørskab, entreprenøriel læring og innovation. Formålet var at få mennesker med forskellige tilgange til i fællesskab at udforske, hvordan entreprenørielt mindset kan fremmes i og udenfor organisationer.

Konferencen var arrangeret af IBA Erhvervsakademi Kolding i samarbejde med NVL Nordisk Netværk for Voksnes Læring.
 

Entreprenørskab og innovation som vej til at bevare den nordiske velfærdsstat

De nordiske lande fylder befolkningsmæssigt ikke meget på det globale marked, men som region udgør vi med beskedne 26 millioner indbyggere Europas 5. største økonomi og verdens 12. største økonomi.
 
Global konkurrence og skiftende socioøkonomiske forhold udfordrer imidlertid den nordiske velfærdsmodel, og gør det nødvendigt at finde nye og bæredygtige løsninger. Derfor er innovation, entreprenørskab og udvikling af entreprenørielle mindset et indsatsområde for Nordisk Ministerråd, der skal bidrage til at bevare den nordiske velfærdsstat.
 
Konferencen satte fokus på, hvordan forskellige tilgange til entreprenøriel læring være med til at fastholde og udvikle den nordiske velfærdsmodel. Med et varieret konferenceprogram der havde fokus på samskabende arbejdsprocesser og stor diversitet blandt deltagerne, var rammerne sat for samspil mellem forskere, praktikere og andre aktører. Et samspil som kan fremme ny praksisnær viden samt netværk og samarbejdsflader mellem studerende, uddannelsesinstitutioner og virksomheder.  
 
Programmet bestod dels af keynoteoplæg fra professor Shahamak Rezaei, praksiseksempler fra Norden og oplæg fra en række entrepenører der står bag nyopstartede og socialøkonomiske virksomheder i lokalområdet.
 

Transformative læringscirker som ny nordisk efter-videreuddannelse

Konferencen tog afsæt i et konkret nordisk udviklingsprojekt om entreprenørskab og entreprenøriel læring. Et netværk, initieret af NVL, arbejder netop nu med at udvikle og afprøve en ny nordisk model for praksisnær efter- videreuddannelse. Arbejdsformen skal fremme en transformativ læringstænkning, som kan bidrage til at udbrede en entrepenøriel tankegang, som kan skabe både økonomiske og socialt bæredygtige forandringer i praksis.
 
Modelen er baseret på ”transformative læringscirkler”, som består af både forskere og praktikere. Læringscirklerne bygger på et samskabende kundskabssyn, hvor deltagernes erfaringer inddrages med henblik på gensidig læring. De overordnede temaer for cirklerne er valgt af NVL-netværket. Indholdet tager afsæt i reelle udfordringer, som deltagerne oplever i deres arbejdsliv, for at opnå en høj transferværdi.  
 

Diversitet er nøglen til innovation

Shahamak Rezaei satte rammerne for konferencens program ved at definere entreprenørskab og innovation. Innovation er ifølge Rezaei tæt forbundet med diversitet. Som mennesker samles vi ofte i sociale netværk, hvor vi deler værdier og viden. Problemet er, at vi internt i de netværk har en tendens til at tænke de samme ting. Når vi i stedet åbner op for vores netværk ved enten at sende et gruppemedlem ud for at møde andre, eller ved at inkludere  ”de fremmede” kan ”strukturelle huller”, som Roland Barthes kalder dem, opstå.  Diversitet i grupper kan altså føre til skabelsen af innovative ideer og såfremt de strukturelle rammer er til stede, kan de manifesteres i eller udenfor virksomheder. 
 
Ifølge ham er der overvejende enighed blandt forskere om, at entreprenørskab er ”en proces, hvor der skabes værdi, når en unik sammensætning af ressourcer bliver bragt sammen med henblik på at udnytte en mulighed.”  Når det drejer sig om socialt entrepenørskab, er der yderligere er et mål om at opnå social værdi.
 
Der er visse karaktertræk og kompetencer, der knytter sig til det entreprenørielle. Men det er først i samspillet mellem baggrund, kompetencer og institutionelle rammer, at muligheden for innovation og entrepenørielt mindset opstår. I Shahamaks Rezaeis forskning er der fokus på international, transnational, etnisk og diasporisk entrepenørskab. Han undersøger bl.a. hvordan netværk kan forbindes og  samarbejdsflader kan opstå på tværs af grænser, kulturer og befolkningsgrupper.
I en globaliseret verden er muligheden for at forbinde socialt og kulturelt forskellige netværk vokset kolossalt, og de mennesker, som flytter på tværs af landegrænser, er med til at skabe ”strukturelle huller”, der potentielt kan lede til innovation. Flere Europæiske samfund i dag præget ikke bare af diversitet, men af ”super-diversitet”, hvor sammensætningen af borgere er ekstrem kompleks og forskelligartet. I denne kontekst kan man tale om en særlig transnational kompetence, som findes hos dem, som er i stand til at agere i forskellige nationale kontekster. På samme måde kan man tale om transnationale entreprenører, som typisk flytter fra et land til et andet og agerer som iværksættere på tværs af landegrænser, hvor de kan indgå i mindst to socioøkonomiske sammenhænge.
 
Diversitet som element i socialøkonomisk og transnationalt entreprenørskab blev senere konkretiseret gennem oplæg fra lokale iværksættere. Allan fra BOAS-specialisterne fortalte om virksomhedens arbejde med at få folk med Aspergers syndrom i arbejde. Oplægget var et tydeligt eksempel på, at man i samarbejde med mennesker som har en ”anderledes” profil kan skabe resultater og løsninger, som man aldrig havde kunnet gøre alene. Ramsdal gruppen var repræsenteret med Virksomhedsportalen og satte fokus på forretningspotentialet i at drive en socialøkonomisk virksomhed. Herudover fortalte lokale iværksættere med flere forskellige nationaliteter om start af virksomhed indenfor rammerne af GoBizz, et program på IBA Erhvervsakademi Kolding for studerende, der arbejder på at etablere egen virksomhed.

Entreprenøriel læring og læringscirkler

Gennem en række nordiske praksiseksempler satte konferencen fokus på entreprenørskab, entreprenøriel læring og innovation. Praksiseksemplerne var kendetegnet af en cirkelbaseret og praksisnær tilgang til læring og fungerede således som inspiration til det fremtidige arbejde med transformative læringscirkler.
 
ProAcademy, en entreprenørskabsuddannelse ved Tampere Universitet i Finland, fortalte om deres læringsmodel, som er blevet udviklet og testet over 15 år. Her er de studerende organiseret i grupper, som kaldes for ”team enterprises”. De arbejder med konkrete projekter og underviserne fungere som coaches undervejs. ”Become the best you can be”, er ProAcademys slogan, og de har med stor succes givet de studerende ansvar for egen læring, alt imens de opstarter virksomheder og opnår flotte tal på bundlinjen.
Marianne Sempler, fra AiR –  Center for occupational rehabilitation i Norge præsenterede centerets cirkelbaserede arbejde med læring og innovation. Centerets hovedopgaver er forskning, dokumentation, formidling og netværksetablering omkring det at tilbagevende til arbejdsmarkedet. Med henblik på at skabe ny viden, etablerede de et samarbejde mellem rehabiliteringssektoren og sundhedssektoren. Samarbejdet består i åbne arenaer, som faciliteres årligt og fungerer som et tværsektorielle mødesteder. Ved sidste arena forberedte man et udvalg af deltagere til at være ”facilitatorer af samskabelse og innovation”, som bidrog til at gruppen i fællesskab fandt løsninger på konkrete udfordringer.
 
Kamran Namdar fra Mälardalens Universitet i Sverige fortalte om sine konkrete erfaringer med forsknings- og læringscirkler, en model til deltagerbaseret læring hvor deltagerne selv udvikler og forandrer egen praksis. Namdar har udviklet et aktionsforskningsdesign til det tidligere omtalte NVL netværks pilotprojekt i 2016. Designet er baseret på aktionsforskning, fordi det følger cirkelformens deltagerinvolverende og demokratiskabende læringstanke.
 

Samskabelse på tværs

Ved hjælp af en samskabelsesproces, faciliteret af Ph.d. Marie Kirstejn Aakjær, engagerede konferencens deltagere sig i løbet af eftermiddagen i diskussioner og refleksion over konferencens indlæg i mindre cirkler. Forhåbningen var, at der i samspillet mellem studerende og repræsentanter fra uddannelsesinstitutioner og virksomheder kunne opstå ny inspiration og samarbejde omkring at udvikle tilgange, der stimulerer entreprenørielt mindset.
 
Dagen afsluttede i plenum, hvor både ideer og konkrete samarbejdsaftaler havde taget form. En gruppe studerende og undervisere havde for eksempel planlagt at etablere et netværk af entreprenører i Kolding, hvor både erfarne, nyopstartede og nyankomne iværksættere kan hente inspiration og hjælp fra hinanden. Samtidig havde en gruppe lærere ved IBA Erhvervsakademi Kolding planlagt at etablere en ”wall of fame” med lokale entreprenører, så synligheden og muligheden for kontakt og samarbejde mellem forskellige entreprenører styrkes.
 
Shahamak Rezaei understregede vigtigheden af strukturelle rammer, der fremmer entreprenørielt mindset. Disse rammer kan ikke nødvendigvis kopieres fra en national sammenhæng til en anden, men vi kan lade os inspirere af god praksis og skabe vores egen.
 
Kamran Namdar konkluderede konferencen foran et forskelligartet deltagerskare med følgende ord: ”Diversitet er en værdifuld drivkraft for innovation og entreprenørielt mindset, ligegyldigt, hvor trættende det kan være. Diversitet driver os altid til det punkt, hvor vi bliver forstyrret og må genoverveje, hvad vi tror på. Derfor må vi skabe mødesteder, hvor forskelligheder får os til at vokse.”
 
 
Ilona Marquard
Av Ilona Marquard


Torhild Slåtto     Denne månedens profil i Norden, Aina Leitisstein Knudsen, her på bispesetet Skálholt i Island, hvor Distans-nettverket holdt sitt møte i desember.

Som ei havsule dukker hun opp langt ute i havet, mellom Norge og Island. Hun er på vingene, for å gjøre en jobb for utdanning på Færøyene. Av og til er hun også utenfor øyene, så som på møter i det nordiske nettverket DISTANS. Aina har et sterkt engasjement for utdanning og for levedyktige og selvstyrte Færøyene. Sammenhengen er klar. Barn og unge må få relevant og solid utdanning, først hjemme og så kanskje ute, for å gjøre seg klar for å ta i et tak for en framtid for øyene.

Selv har Aina lagt ned mange timer og år for å skape både gode utdanningsmuligheter og kvalitetsundervisning. Hun har vært leder for avdelingen for høyere utdanning ved Færøyene Handelsskole i Torshavn, og er nå administrativ leder ved skolen. Samtidig underviser hun også litt i strategi, organisasjon og ledelse.

Høyt til himmelen

Vi spør Aina under et møte i vakkert vær og i typisk islandsk natur:

Hva assosierer du først og fremst med Norden?

- Det er høyt til himmelen! Ren natur, dramatisk klima med store motsetninger. Norden er demokrati, velferd og toleranse. Vi færøyinger sammenlikner oss titt med Danmark, men også med de øvrige nordiske landene, hvor vi henter inspirasjon og ideer, sier Aina, som selv var nitten år første gangen hun kjente Norden på kroppen, så å si. Hun fikk delta i Norjobb i Sverige, en positiv erfaring.

Hvordan arter en typisk arbeidsdag seg for den administrative lederen ved Føroya Handilsskúli?

- Det blir en god blanding av administrative og HR-oppgaver, pluss undervisning i én klasse. Det nye for tiden er fusjonsforhandlinger med to andre skoler. Trolig blir det snart en sammenslått skole med både gymnas, yrkesfag og handelsfag, og på flere nivåer. Vi venter også på nytt skolebygg, sier Aina, som trives i jobben. Hun synes det er nyttig å ha nær kontakt med studenter gjennom undervisning. Kanskje er det undervisningen som gir de største oppturene.

Underviserens store glede


Jeg mener nok at jeg er åpen, nysgjerrig, fleksibel og også strukturert. Den strukturerte siden kommer gjerne til syne når vi trenger å komme i gang og få ting gjort

Aina Leitisstein Knudsen

- Det er en fantastisk opplevelse når en lykkes med undervisningen, når en opplever at studentene flytter seg både faglig og personlig. Jeg har fått oppleve at studenter som kanskje ikke syntes å være så faglig sterke, har hatt en god utvikling og nådd langt. Det gir meg virkelig glede. Og veien dit for en underviser går gjennom oppfølging, feedback, og ros.


Hvem er så Aina – kan du beskrive deg selv med fire ord?

- Jeg mener nok at jeg er åpen, nysgjerrig, fleksibel og også strukturert. Den strukturerte siden kommer gjerne til syne når vi trenger å komme i gang og få ting gjort.

Når du kikker deg tilbake, hva har du gjort som du selv er særlig glad for og kanskje også stolt av?

- Jeg er ganske stolt av å ha utviklet høyere utdanningstilbud ved handelsskolen vår i min tid som utdanningsleder. Det var et godt tiltak, og jeg gjorde det sammen med andre, understreker Aina. Dette er en av Ainas hjertesaker, å skaffe god og relevant utdanning for de unge på Færøyene. Det er investering i framtid for den enkelte, men også for Færøyene, som sliter med at halvparten av de unge som tar utdanningen sin i utlandet, bosetter seg i utlandet på permanent basis. Aina og familien har bodd både i Danmark og England, men flytter for noen år siden tilbake til Torshavn. Nå håper hun at den eldste av barna, som studerer i København, vil finne veiene hjem igjen når utdanningen er i boks.

Deler felles øy-utfordringer


Aina Knudsen har vært færøysk representant i Distans-nettverket i NVL de siste årene.

Hva av egen kompetanse, erfaringer og nettverk bruker du i nordisk sammenheng?

- Min kompetanse både i undervisning og administrativt er nyttig, og ellers nettverk og erfaringer på mange plan, sier Aina, som bidrar med innledninger og presentasjoner på nordiske konferanser. På en konferanse på Åland var det mange som lyttet oppmerksomt til Ainas presentasjon av utdanning og fjernundervisning på Færøyene. De selvstyrte områdene og øyene i Norden har særlig stor glede av hverandres erfaringer idet de har mange felles utfordringer. Gjennom et nettverk som Distans blir det delt erfaringer over hele Norden. Aina har også bidratt til serien av symposier med temaet «Utdanner skaper utvikling i utkantene», som Distans-nettverket har gjennomført, og som er nedfelt i en rapport. (http://nvl.org/content/id/1318/utdanning-skaper-utvikling-ny-rapport-fra-distans-nettverket).

Arrangementer i alle hjørner av Norden ga inspirasjon og erfaringsutveksling for de lokale utdanningsaktørene og for nettverksdeltakerne.

Hva har du oppnådd eller lært i det nordiske samarbeidet som du har tatt med tilbake til egen jobb?

- Jeg har fått mye viten om fleksibel utdanning, kontakter over hele Norden og tilgang til nye kunnskapskilder.

Hva ser du som den største verdien i et prosjekt som Nordisk nettverk for voksnes læring - NVL – og i DISTANS-nettverket?

- Gjennom nettverkene bygger vi opp viten, og vi formidler både online og offline. Vi lærer selv og formidler videre gjennom webinarer, konferanser, seminar og skriftlig gjennom facebook-grupper og blogger. Jeg synes det er et godt bidrag til det nordiske samarbeidet.

Slå et slag for digital kompetanse


Dersom du fikk jobben som Nordisk minister for voksnes læring, hvilke tiltak ville du da ha satset på?

- I en slik posisjon ville jeg for det første slå et slag for digital kompetanse! Det er et stort gap i dag mellom de som har god digital kompetanse og de som har liten eller ingen. Den digitale kompetansen er viktig for å delta i samfunnsliv og i demokratiske prosesser. For det andre ville jeg lagt opp til mer fleksibel utdanning på tvers av de nordiske landene. Her ligger store muligheter! Dessuten ville jeg ha satset på validering for å gi større anerkjennelse til de som har kompetanse, men mangler papir på det. En viktig sak!


Faktaboks
  • Aina Leitisstein Knudsen (50), Færøyene
  • Nåværende stilling: Administrativ skoleleder og underviser
  • Høyeste formelle utdanning: Cand. merc. i strategi, organisasjon og ledelse
  • Rolle i nordisk sammenheng: Representerer Færøyene i Distans-nettverket, NVL, og deltar i Nordplus-prosjektet om «silent learners»
  • Gjennomførte oppdrag i nordisk sammenheng de siste to-tre årene: Medforfatter i rapporten «Utdanning skaper utvikling i utkantområder»
  • Har deltatt i det nordiske prosjektet Digital learning, democracy, active citizenship and transparency.


Folkeoplysning – kompetencer og validering

En arbejdsgruppe under NVL har siden 2013 undersøgt, hvilke kompetencer, nonformel voksenuddannelse særligt kan understøtte og hvordan disse kompetencer kan valideres.
Randi Jensen
Mens den formelle sektor primært har fokus på erhvervelsen af viden og færdigheder, ligger folkeoplysningens potentiale i at styrke deltagernes evne og engagement til at anvende den erhvervede viden og færdigheder. Dermed hænger folkeoplysningen rigtig godt sammen med målet om livslang læring.

Folkeoplysningens særlige styrker

Randi Jensen, der er sekretariatsleder i Daghøjskoleforeningen i Danmark, har deltaget i arbejdsgruppen under NVL. Hun understreger blandt andet at det særegne ved folkeoplysningen, dét den tilbyde i forhold til formel læring, bunder i, at folkeoplysningen bygger på kursisternes eget engagement og ønske om at lære. Inden for folkeoplysningen kan man i højere grad møde folk, hvor de er og tilpasse forløbene til den enkeltes behov og ønsker.
Folkeoplysningen er altså først og fremmest baseret på og drevet af deltagernes engagement og interesse, hvilket gør folkeoplysning særskilt interessant ud fra et valideringsperspektiv. Med et øget fokus på validering kan man dog risikere, at opmærksomheden skifter fra læringsudbyttet i sin egen ret til i højere grad at dreje sig om at få noget på CV’et. Arbejdsgruppen peger på, at man hermed kan risikere at underminere det genuine engagement, der er fundamentet for folkeoplysningens potentiale.

Kan validering true engagementet?

Randi Jensen ser ikke dette dilemma som en alvorlig udfordring mod deltagernes engagement og folkeoplysningens særlige muligheder. Folkeoplysningen har i hele sin historie også haft fokus på det nyttige og Randi Jensen mener ikke, at nytteperspektivet i sig selv er skadeligt, når blot man er bevidst om dilemmaet og forholder sig til det.
Det er altså vigtigt at fastholde, at hovedindgangen til folkeoplysningen er engagement, interesse og læring som noget, der har værdi i sin egen ret. Sekundært og i forlængelse heraf kan de tilegnede kompetencer vurderes og valideres i forhold til beskæftigelse og uddannelse. Ud fra Randi Jensens perspektiv er det således ikke så meget spørgsmålet om kompetencerne kan valideres, men snarere hvordan vi validerer kompetencerne, der er interessant.

Validering af ikke-formelle og uformelle kompetencer

Det er vigtigt at huske, at kompetencer handler om tilegnelsen af viden og færdigheder og om evnen og engagementet til at anvende den tilegnede viden og færdigheder. Mens formel læring typisk fokuserer på tilegnelsen af viden og færdigheder, så har folkeoplysningen et særligt potentiale for at udvikle de kompetencer, der er knyttet til engagement og evne.
Man forfejler ifølge Randi Jensen målet, hvis man alene fokuserer på at realkompetencevurdere kompetencer, der er opnået gennem ikke-formel og uformel læring i forhold til det formelle uddannelsessystem.
Baggrunden for validering er netop et ønske om at synliggøre kompetencer, der er opnået uden for det formelle system og dermed give dem værdi og nytte. Det handler altså ikke nødvendigvis om at ’få papir på’ kompetencerne, valideringen har ikke mindst til formål at gøre de erhvervede kompetencer overførbare og anvendelige i nye sammenhænge.
Evnen til at overføre kompetencerne til nye sammenhænge kan ifølge Randi Jensen i lige så høj grad opnås, ved at den enkelte bliver mere bevidst om sine kompetencer og bliver stand til at sætte ord på dem og illustrere dem. Det gælder ikke mindst for de generelle kompetencer, for eksempel sociale kompetencer, hvor mere formelle målemetoder er forbundet med både metodiske og etiske problemer.

Synliggørelse af folkeoplysningens nytte

Det bredere fokus på validering, som Randi Jensen anvender, tager udgangspunkt i idéen om livslang læring. EU har identificeret otte nøglekompetencer, som vurderes at være afgørende for at kunne fungere i samfundet. Det er kompetencer, der skønnes nødvendige for at det enkelte individ kan opnå personlig udfoldelse og udvikling, blive integreret socialt, blive en aktiv medborger og begå sig på arbejdsmarkedet.
Folkeoplysningen har i særdeleshed noget at tilbyde i forhold til de fire nøglekompetencer, der drejer sig om kulturel bevidsthed og udtryksevne, initiativ og iværksætterånd, sociale kompetencer og medborgerkompetencer samt læringskompetence. Dermed bliver selve anderkendelsen af betydningen af livslang læring også en anderkendelse af den måde at tænke læring på, som danner grundlag for folkeoplysningen og en synliggørelse af folkeoplysningens nytteværdi. Altså læring som en værdi i sig selv, båret af engagement og genuin interesse, som kan omsættes og bæres ind i nye sammenhænge.

Fakta

Randi Jensen er sekretariatsleder i daghøjskoleforeningen og har deltaget i arbejdsgruppen under NVL.
 
EU’s otte nøglekompetencer for livslang læring fra 2006 omfatter: kommunikativ kompetence på modersmålet, kommunikativ kompetence på fremmedsprog, matematisk kompetence og naturvidenskabelig og teknologisk basiskompetence, digital kompetence, læringskompetence, social kompetencer og medborgerkompetencer, initiativ og iværksætterånd, samt kulturel bevidsthed og udtryksevne.
 


Volontärer lär tiggare svenska

Arash Ghasemi, vd för det åländska läxhjälpföretaget Study fuel, har tillsammans med andra frivilliga startat en kurs i svenska. Genom att lära ut grundläggande svenska gratis vill Arash hjälpa människor som annars lätt hamnar utanför systemet.
Privat.    
De senare åren har gatubilden på Åland, liksom på flera ställen i Norden, förändrats. Det spända världsläget och en ansträngd ekonomisk situation i Europa har gjort att flera människor tvingas flytta på sig för att söka arbete eller hitta en säker plats att bo på.
 

Utbilda bort utanförskap

 
Dagens samhällsstrukturer gör att vissa grupper hamnar utanför. De som söker sig till andra länder för att hitta arbete får svårt i konkurrensen om jobb ifall de inte behärskar landets språk. Samtidigt har de arbetsmarknadspolitiska utbildningarna, som Svenska för inflyttade (SFI), både ett begränsat antal platser och diverse krav på de som antas till kursen. Till exempel måste kursdeltagaren vara mantalsskriven på Åland, ha rätt status i sitt pass, och ha möjlighet att studera på heltid. Krav som dessa inkluderar vissa - och utestänger andra. Trots att det även ordnas svenskkurser utan dessa krav, så har det visat sig att deltagaravgifterna kan utgöra ett hinder.
 
Arash Ghasemi berättar att idén om en kostnadsfri svenskakurs från början handlade om att han ville göra en konkret insats för de hemlösa tiggarna på Åland, så att just den målgruppen skulle få bättre förutsättningar. Men idag är kursen i grundläggande svenska även öppen för andra.

 

- Vi informerar folk som inte vet om kursen att möjligheten finns. Men detta är en kurs som är för människor som absolut inte kan svenska, så det är verkligen från grunden. Vi har inga tråkiga lagar som avgränsar. Alla som vill får vara med, man startar helt enkelt genom att komma till kursen berättar Arash.

 

Kursen skapades på 20 dagar

 
Allt gick fort. Efter ett inlägg på Facebook 10 november 2015 och några telefonsamtal hade Arash fått tag i vad som behövdes för att starta. Röda korset ställde upp med lokaler, en bokhandel sponsrade med pennor, häften och annat nödvändigt material. Innan lokalfrågan var löst hade både lärare och psykolog kontaktat Arash för att få ställa upp som volontärer under kursen. Redan den sista november var det möjligt för den ideella verksamheten att hålla sin första lektion.

 

- Jag hoppas på att fler tar efter och hjälper utsatta människor. Speciellt borde politiker försöka arrangera sådant här. Jag är endast ersättare i stadsfullmäktige och lyckades med några telefonsamtal och ett Facebookinlägg få folk att hjälpa till - så varför ska inte andra lyckas? Undrar Arash.

 

I början av december uppgick deltagarantalet till knappa 10 vuxna personer. Över julledigheterna har flera av kursdeltagarna rest tillbaka till sina hemländer för att få vara med sina familjer, men i januari fortsätter kursen för de som är intresserade.
 
Som stöd längs vägen finns även frivilligorganisationen Emmaus Åland. När kursdeltagarna bedöms ha tillräckliga kunskaper i svenska kommer Emmaus arbetspool hjälpa till med att hitta arbeten eller praktikplatser.


Gem som PDF