Gem som PDF

29-01-2018

Grønland har masser at lære af Norden

Det har aldrig været nemt at være ordblind i Grønland. Det fortæller tømrer, Krister Støvlbæk, der selv er ordblind. Grønland må lære fra de nordiske lande, siger han.
Privat     Krister Støvlbæk er ordblind og har haft masser af forhindringer. - Det er hårdt at være ordblind i Grønland og landet må lære af de nordiske lande, siger han. På billedet står han stolt med sin uddannelsesbevis som tømrer fra 2015.

Krister Støvlbæk er 40 år, bor sammen med sin kone og deres to børn ved Grønlands polarcirkel, i Sisimiut. Siden barndommen har han været alpinskiløber, og var i det danske landshold i alpint skiløb i et helt årti. Men, i hele hans folkeskoletid har han holdt sin ordblindhed hemmeligt af flere grunde.
For det første, ville han ikke ende i special klassen. For det andet, ville han ikke forlade sine klassekammerater, som han holdt af og følte tryg ved. Han kunne ikke skrive og læse som alle andre i klassen. Først efter han flyttede til Sverige, fortalte han åbent om sin ordblindhed.
– Jeg fandt hurtig ud af, at der var mange ordblinde og at der var flere muligheder indenfor uddannelser i norden. Jeg har altid været god til alpinski og var meget aktiv i sport. Jeg boede i Sverige og Norge og trænede somme tider i andre lande, så det har aldrig været et problem med at tale engelsk, dansk, svensk og norsk, fortæller Krister Støvlbæk, som senere mødte systemets forhindring i Grønland, da han søgte på en  uddannelse.

Fik afslag

Da Krister Støvlbæk var i Norge fik han diagnosticeret sin ordblindhed og gik til undervisning. Da han kom tilbage til Grønland var han mere åben om sin ordblindhed og søgte muligheder.
– Jeg søgte ind på opkvalificeringscentret »Piareersarfik« som i dag hedder »Majoriaq« for at forbedre mine karakterer i 2009, men fik et mundtlig afslag på grund af min ordblindhed. Der var ikke nok erfaringer og ingen hjælp for ordblinde indenfor deres område og de måtte derfor ikke optage mig som elev, fortæller han og synes det var ærgerligt.
– Det er ikke let at være ordblind i Grønland, for det er et stort tabu i landet. Som om ordblinde ikke passer til i uddannelsessteder, fordi uddannelser er så præget af papirarbejde, læsning og skrivning. I Norden har de masser af erfaringer og muligheder, som Grønland kan lære meget af og det burde de gøre, siger Støvlbæk.

Krister blev ved med at søge muligheder

Krister Støvlbæk gav dog ikke op og begyndte at lede efter muligheder.
– Jeg måtte altid selv prøve at finde muligheder og det har været meget vigtigt at have forbilleder. Han fandt ud af, at der var mange ordblinde, der havde opnået store ting indenfor erhverv i andre lande. Jeg fandt for eksempel ud af, at flere iværksættere der har startet deres eget firma og fik stor succes var ordblinde, såsom grundlæggeren af JYSK Sengetøjslager, Lars Larsen fra Danmark og grundlæggeren af bilfabrikken Ford, Henry Ford. Det har hjulpet og motiveret mig at vide, at man kan have succes i livet, selvom man er ordblind, fortæller Støvlbæk.

tomrer.jpg
Det lykkedes for Krister Støvlbæk at starte på tømreruddannelsen og blev færdig i 2015. I dag arbejder han som tømrer i sin hjemby, Sisimiut.

En dag hørte han, at Bygge og Anlægskolen i Sisimiut ville begynde at tage voksenlærlinge og han søgte ind på tømreruddannelsen. Det lykkedes ham at starte, da han allerede havde 3 års erfaring i tømrerfaget og fik kæmpe støtte fra en af underviserne, som brugte stor energi på at udarbejde uddannelsesmateriale for ordblinde. Krister blev færdig i 2015. I dag arbejder han som tømrer i sin hjemby Sisimiut.

Da det er en tværfaglig område i Grønland, mangles der koordinering i arbejdet med at udvikle i det område, for eksempel grønlandsk sproget test for ordblinde og hjælpe materiale for grønlandsksproget ordblinde.

I de nordiske lande gøres der stort indsats for at uddanne ordblinde og i nabolandet Island, er der opført efteruddannelsescentre, hvor knap 1.200 voksne ordblinde gennemførte en såkaldt ’Davis-strategi’ i 2016. Denne strategi startede i 2004 med det formål at styrke ordblindes selvværd og træne deres læse- og skrivefærdigheder ved hjælp af den såkaldt ’Davis-strategi’ i Island, det skriver DialogWeb i en artikel i marts 2016.



– Vi vill bygga vidare på det som fungerar bra

En konferens om PIAAC, en om kvalitet i högre utbildning och en om unga i socioekonomiskt utsatta områden.
Marja Beckman     Moa Ageberg, samordnare på Utbildningsdepartementets internationella enhet, kommer under 2018 att arbeta med Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet.

Det är några av planerna inom utbildningssektorn när Sverige tar över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Ett inkluderande, innovativt, tryggt, hållbart och öppet Norden är ledorden.

– Utbildning och forskning står för framtidstro och hopp.

Så inleder Helene Hellmark Knutsson, Sveriges minister för högre utbildning och forskning, ett sektorprogram för utbildning och forskning när Sverige tar över som ordförandeland i Nordiska ministerrådet. ”I oroliga tider som dessa är det viktigare än någonsin att fortsätta satsa på kunskap”, skriver hon också.

Högnivågruppen har tagit fram riktlinjer

DialogWeb träffade Moa Ageberg, samordnare på Utbildningsdepartementets internationella enhet, för att prata om vad som händer inom utbildningssektorn under ordförandeåret.

Vad vill Sverige göra med det nordiska samarbetet inom utbildningssektorn?

– Övergripande vill vi fokusera på långsiktiga strategiska frågor och bygga vidare på det som fungerar bra snarare än att påbörja nya initiativ. Grundbudskapet är att vi vill arbeta för ett inkluderande, innovativt, tryggt, hållbart och öppet Norden. När det gäller utbildning och forskning ha vi två stora framtidsfrågor: Framtiden för den gemensamma forskningen, och de riktlinjer som den så kallade Högnivågruppen har tagit fram, säger Moa Ageberg.

Högnivågruppen består av Aida Hadzialic, tidigare gymnasie- och kunskapslyftsminister i Sverige, Thomas Wilhelmsson, kansler vid Helsingfors Universitet i Finland och Petter Skarheim, departementsråd på Kunnskapsdepartementet i Norge. Sedan våren 2017 har Högnivågruppen arbetat med att diskutera nordiska styrkepositioner, utmaningar och samarbetsmöjligheter inom utbildningsområdet.

Högnivågruppen har lyft fram rekommendationer inom följande rubriker: Ministerrådsmöten och processer för samarbetet, En gemensam utbildnings- och arbetsmarknad i Norden, Behov av gemensamt kunskapsunderlag, Nordiska digitala plattformar för utbildning, Universitetssamarbete, Innovation och forskarutbildning samt Nordisk identitet och bildning.

Kvalitetsutbildning för alla

Kvalitet i högre utbildning är en av de inriktningar som ska prioriteras.

– Det är en viktig fråga för alla nordiska länder. Utbildning ska ha hög kvalitet oavsett var man bor i Norden och det ska gå att få tillgång till utbildning i hela landet och under hela livet. I juni planeras en konferens om kvalitet i högre utbildning, berättar Moa Ageberg.

Till hösten planeras ett expertseminarium om PIAAC, den internationella jämförelsen av vuxnas färdigheter. De första resultaten av PIAAC publicerades 2013, vilket också är det år då Sverige senast var ordförandeland i Nordiska ministerrådet. Ett särskilt nätverk för PIAAC finansieras av Nordiska ministerrådet och de har bland annat tagit fram en nordisk PIAAC-rapport och skapat en nordisk PIAAC-databas. Undersökningen som publicerades 2015 visade att Norden överlag har bra resultat när det gäller den arbetsföra befolkningens kunskaper och kompetens, men att en relativt stor andel i åldern 16–64 år har låga kunskapsnivåer.

– Vi tar väldigt gärna emot förslag från NVL och hör vad ni arbetar med just nu, säger Moa Ageberg.

Utgå från ungas perspektiv

Ett annat tema är ungas sociala inkludering, med särskild fokus på unga i socioekonomiskt utsatta områden. Inom det ämnet driver Sverige ett ordförandeskapsprojekt som ska pågå under tre år. Arbetet har inte kommit så långt än men planen är att anordna en konferens mot slutet av 2018.

– Tanken är att projektet ska ge en samlad nordisk kunskapsbild om ungas sociala inkludering som utgår ifrån ett ungdomsperspektiv. Forskare och andra experter ska utifrån det som unga själva beskriver ta fram arbetssätt, strukturer och policys för att förändra och förebygga de problem som leder till social exkludering, säger Moa Ageberg.


Koncentration som kompetence under lup i Jakobstad

Eksperter og ansatte i uddannelsessektoren og erhvervslivet satte i november koncentrationskompetencen i fokus under et dialogmøde i Finland.
Julie Elver    

Af Julie Elver

At kunne forberede sig på en opgave, selektivt plukke ud og vedblive med at holde fokus. Koncentration som kompetence var på dagsordenen, da nordiske eksperter, uddannelsesaktører og ledere i arbejdslivet mødtes for anden gang i NVL’s projektgruppe, der undersøger grundlæggende færdigheder i og for arbejdsmarkedet. Denne gang i Jakobstad, Finland, hvor produktionsskolen Optima lagde lokaler til dagens dialogmøde. Ligesom ved det foregående møde i Stockholm dannede en rundbordsdiskussion rammen for dialogen, hvor deltagerne bød ind med deres syn på kompetencen og betydningen for den enkeltes arbejdsliv og livslang læring. Det viste sig hurtigt at være et svært begreb at definere og med mange forskellige synspunkter blandt deltagerne.

Koncentrationskompetence

Ingegerd Green, direktør hos Skärteknikcentrum i Sverige, påpegede som noget af det første ordets indlejrede, negative diskurs.

– Når man siger ’koncentrationskompetence’, drages tankerne automatisk hen på ’koncentrationsbesvær’, hvilket ofte hentyder til en diagnose som ADHD, Asberger eller lignende. Kan vi arbejde med et andet ord end koncentrationskompetence, der ikke vækker samme negative genklang?, spurgte hun.

Marie  
Marie Nørgard Laursen

Også Marie Nørgaard Laursen, chefkonsulent hos Erhvervsakademiet Lillebælt, satte spørgsmålstegn ved, om ’koncentration’ på sit sæt er det mest optimale ord i sammenhængen.

– Det første, jeg tænkte på, da jeg fik materialet fra NVL, var, at vi hele tiden bliver stillet overfor at skulle koncentrere os og fokusere. Det hænger sammen med dét at kunne navigere i alle de kontekster, vi er i, som en del af arbejdslivet. Kan man på en måde oversætte koncentrationskompetence til navigation? I disruptions-dagsordenen er det et vilkår, vi er i. Alting forandrer sig, og for at kunne være i denne forandring i arbejdslivet er vi nødt til at kunne navigere i informationer, krav, opgaver, funktioner, nye maskiner og robotter. I det virvar skal jeg konstant kunne holde fokus på kerneopgaven for mit virke – og det er lige meget, om jeg er ansat i det offentlige og skal sørge for mad og omsorg til de ældre, eller om jeg står ude på en fabrik og laver dele til vindmøller. Men i stedet for at være forskrækkede over udviklingen, så lad os prøve at tænke over, hvad der skal til, for at vi kan udvikle os som gode navigatører, sagde hun.

Virksomhedens har et ansvar

En af metoderne til det er blandt andet, at ledelsen i høj grad tager et medansvar for at bringe kompetencen ordentligt i spil, påpegede hun efterfølgende over for DialogWeb. Selv har hun oplevet på nært hold, hvordan arbejdspladsens indretning havde indflydelse på hendes egen koncentrationsevne.

– Jeg sad tidligere i et åbent kontorlandskab, og her var det enormt svært at bevare koncentrationen. Der var hele tiden bevægelse eller dialog, som gjorde, at jeg let blev forstyrret, og der var mange afbrud i løbet af dagen. Når jeg virkelig skulle koncentrere mig, var jeg nødt til at sætte mig i et mødelokale eller blive hjemme. Der er dog mere vidensdeling i et åbent kontor, men det går desværre ofte ud over koncentrationsevnen.

Løsningen på problemet fandt medarbejderne frem til gennem en samtale med chefen.

– Vi fik indrettet nogle små glasburer, hvor man kunne sidde og have lydisoleret arbejde. Der kunne man gå ind, hvis man ville arbejde koncentreret. Det gjorde, at jeg som medarbejder kunne tage stilling til, hvor mine opgaver skulle løses og planlægge på en hel anden måde end før. Men det er jo ikke alle, der er så privilegerede, og har den mulighed.

I hendes optik har virksomheden derfor også et stort ansvar for at sikre, at den enkeltes kompetence kommer i spil, påpeger hun.

– Medarbejderne skal have de rette omgivelser, hvor de er i stand til at løse arbejdet og udøve de kompetencer, virksomheden forventer af dem. Om det er at sikre ordentlige forhold for de kontoransatte eller tilrettelægge arbejdet, så hjemmehjælperen kan være nærværende og koncentreret om sin opgave ude hos den enkelte borger, så har ledelsen et medansvar. Det er vigtigt for at kompetencerne kan blive bragt rigtigt i spil.

Konteksten er vigtig

John  
John Vinsbøl

Tilbage på mødet i Jakobstad ridsede John Vinsbøl, udviklings- & VEU-chef hos ZBC Selandia, en række kontekster op, hvor kompetencen ud fra hans perspektiv bliver bragt i spil i dag. Som første kontekst pegede Vinsbøl på relationer i omgivelserne, herunder hvad andre forventer af den enkeltes koncentration  i forhold til job og opgaver. Dernæst slog han ned på selve omgivelserne og samfundet i øvrigt, hvor eksempelvis disruption-dagsordenen fylder meget for tiden.

– Vi er nødt til at forholde os til alt det uforudsete, vi ikke ved, kommer, og det, vi er vant til at have, som forsvinder. Disruptionen er med til at skabe uro i arbejdsstyrken, og det er vi nødt til at adressere, fastslog han. 

Slutteligt fremhævede han koncentrationskompetencen set i lyset af den enkeltes egen udvikling og balance - herunder balancen mellem på den ene side at tilegne sig ny viden og på den anden side det at kunne løse de opgaver, man bliver stillet. DialogWeb fangede ham efter mødet til et par uddybende kommentarer.

Hvorfor er det overhovedet vigtigt tale om kontekster i relation til kompetencen?

– For at kunne definere, hvornår noget er koncentration, og derigennem blive bevidst om, hvis perspektiv jeg skal koncentrere mig ud fra. Hvor er koncentrationen ud fra min egen udvikling? Hvilken koncentration skal jeg have for at udføre mine opgaver? Meget ny læring sker gennem digitale medier og i bitte små sekvenser, hvilket betyder, at traditionel læring bliver mindre og mindre. Det er altså helt andre kontekster, vi skal kunne koncentrerer os i i dag.

Hvad forstår du selv ved begrebet koncentrationskompetence?

– Det at kunne holde fokus, have et godt overblik, lukke udvendig støj ude, som påvirker det, jeg er i gang med og at kunne nedbryde større ting til mindre enheder.

Hvordan kan vi træne den i din optik?

– Ved hjælp af simulation og nye teknologier. Vi kan kører situationer igennem fra arbejdslivet, hvor vi sætter fokus på de enkelte kompetencer, og der kan teknologien hjælpe os på vej.

Er evnen til at koncentrere sig blevet mere vigtig i takt med digitaliseringen og et forandret arbejdsmarked?

– Ja, det synes jeg. Du er nødt til at være skarp for at kunne byde ind på arbejdsmarkedet. I stedet for at respondere på hundrede indtryk, skal du kunne selektere, prioritere og dernæst koncentrere dig om opgaverne.

Hvor vigtig er det i din optik, at man kan dokumentere en soft skill-kompetence som koncentration?

– Det, tror jeg, man bliver nødt til at finde en løsning på, ellers får vi ikke det offentlige rum til at interesse sig for denne nye udfordring med kompetencerne. Det er nødt til at blive formaliseret, præcis som med andre kompetencebehov, og det er ikke kun et job for arbejdsgivere at tage sig af. Desværre er det jo ikke et materielt produkt, hvilket gør det sværere at få folk til at interesse sig for det.

Hvad har du fået ud af dagens dialog?

– Det sår frø, som kan spire til nye ideer. Ud fra hver vores perspektiv fik vi vores fællesnævnere ridset op. Der var en hel del ting, vi ikke var enige om, og det er helt fint. Det gør, at vi bliver mere skærpede i vores opmærksomhed. I virkeligheden synes jeg, det allerbedste er, hvis vi til møderne her ikke er enige. For det brede er godt. Det giver en højere synergi.

Med ved bordet sad også to forskere. Det er nu deres opgave at analysere alle deltagernes input og bearbejde det hele i en rapport, der skal afdække emnet samlet.

Fakta

Mødet den 22. November 2017 satte fokus på koncentrationskompetencen som en del af projektet ’Grundlæggende færdigheder i og for arbejdsmarkedet’ under Nordisk Ministerråd. Projektet arbejder for at skabe viden om, hvordan de grundlæggende færdigheder kan forstås og udvikles set i lyset af et arbejdsmarkedet, der i dag er kendetegnet af hurtige forandringer og et øget krav om kompetencer og viden. Første møde blev afholdt Stockholm 5. oktober 2017.

Projektets mål

Projektets mål er todelt. For det første er målet at analysere, hvordan læring i arbejdslivet dokumenteres og kombineres med formel læring. Dernæst ønsker projektet også at identificere og beskrive modeller, der anvendes i Norden til at visualisere resultaterne af udviklingen af de grundlæggende færdigheder i arbejdslivet - både i organiseret og uformel form.

Forventede resultater

Nordisk Ministerråd ønsker at etablere en vidensbase, der omfatter kortlægning, analyser, anbefalinger og konklusioner om:

  • Hvordan indlæring i og for arbejdslivet kan dokumenteres og godkendes i det formelle uddannelsessystem.
  • Hvordan man kan udvikle og skabe konsensus om en relevant kvalifikationsramme for grundlæggende færdigheder, der også kan formidle standarder til både erhvervslivet og uddannelsessektoren i Norden.


Metoo inspirerar folkbildningen

Hashtaggen #Metoo har spridits över världen och skakat om flera branscher. Folkbildningssektorn är av tradition inkluderande, men är ändå inte befriad från ojämlika strukturer.
Privat     Karin Bengtsson

Människors lika värde, gemenskap, demokrati och tillgänglighet för alla. Det är värderingar som traditionellt förknippas med folkbildningen. En handlingsplan från Folkbildningsrådet i Sverige visar att det ändå finns brister när det gäller jämställdhet mellan könen. Män dominerar på ledande poster på studieförbund och folkhögskolor och det finns en könsstereotyp uppdelning mellan kurserna. De gånger ett aktivt jämställdhetsarbete har genomförts har det gjorts tack vare enskilda eldsjälar. Ofta glöms jämställdhetsarbetet bort på grund av att det finns ett bredare arbete med mänskliga rättighetsfrågor.

Folkbildningen ska inte styras

Sedan 2016 ingår Folkbildningsrådet i den svenska regeringens utvecklingsprogram för Jämställdhetsintegrering hos myndigheter, JiM. Tillsammans med 59 myndigheter fick Folkbildningsrådet i uppdrag att integrera jämställdhet i all sin verksamhet. En handlingsplan skrevs, och den genomförs nu bland annat i form av workshops på studieförbund och folkhögskolor. Målgruppen är beslutsfattare; verksamhetsledare och rektorer. Deltagandet är frivilligt.

– Det var vårt sätt att ta oss an myndighetsuppdraget. Myndigheterna har fått i uppdrag att integrera jämställdhet i sin verksamhet men vi har även fått ett extra uppdrag att integrera det i folkbildningen. Men vi styr inte folkbildningens verksamhet – vårt uppdrag är att fördela pengar till studieförbund och folkhögskolor. Visst kan man styra genom att sätta upp mål för olika bidrag, men det är ganska trubbiga verktyg. Det hör heller inte till vår tradition att styra på det sättet, säger Linda Rosén, handläggare inom folkhögskola och studeranderätt på Folkbildningsrådet.

Den som leder dessa workshops är Karin Bengtsson, genusvetare vid Nationella sekretariatet för genusforskning i Göteborg. Hon har arbetat med flera olika myndigheter.

– Vi ger stöd till alla myndigheter som ingår i JiM och Folkbildningsrådet har utöver det valt att anlita oss för att också anordna workshops för studieförbund och folkhögskolor. Därför har jag under året arbetat mer för dem och anpassat mina workshops till folkbildningen, säger Karin Bengtsson.

Workshopserien har lagts upp enligt en modell som utvecklats inom JiM-arbetet. Först analyseras nuläget och vilka ojämställdhetsproblem som behöver lösas, sedan definieras målet, och därefter vilka åtgärder som ska sättas in.

– Det är vanligt att skolorna börjar direkt med åtgärder, med utbildningar eller temadagar. Men det kan vara svårt att få motivation till att jobba med förändring om du inte vet vad det ska leda till. Det är också svårt att planera åtgärder som faktiskt leder till förändring om man inte från början har en tydlig bild av vad problemet är och hur man vill att det ska se ut istället, säger Karin Bengtsson.

hands.jpg  
Det är vanligt att kvinnor väljer traditionellt kvinnliga kurser på studieförbunden, visar en handlingsplan från Folkbildningsrådet i Sverige. Foto: Pixabay

Könsstereotypa ämnesval

2018 trappas arbetet med jämställdhetsintegrering upp ytterligare. Karin Bengtsson börjar arbeta på heltid för Folkbildningsrådet. Två prioriterade ämnen är dels utrikesfödda kvinnor som har en svag ställning på arbetsmarknaden, och dels könsbundna studieval. En ny omgång workshops kommer att genomföras, på olika orter i landet.

– Utrikesfödda kvinnor har en svag ställning på arbetsmarknaden, både i förhållande till män och till inrikesfödda kvinnor. Vi har ett intersektionellt perspektiv i hela arbetet med jämställdhetsintegrering. När det gäller kvinnors ställning på arbetsmarknaden betyder det att det inte bara handlar om kön, utan även om etniskt ursprung och föräldrarnas utbildningsbakgrund. Ungdomar med föräldrar utan akademisk utbildning väljer i mycket högre utsträckning könsstereotypa utbildningar, säger Linda Rosén.

God kunskap om jämställdhet

Eftersom deltagandet har varit frivilligt har Karin Bengtsson inte mött så många som har blivit provocerade eller på något sätt avfärdat informationen om att det finns problem med jämställdheten.

– När vi identifierade problemen trodde jag att det skulle talas mer om jargong, sexuella trakasserier och samtalsklimat, men till en början var det ganska få som tog upp de frågorna. Under workshopseriens gång startade Metoo-rörelsen som kom att prägla diskussionerna under workshopsen. Flera studieförbund och folkhögskolor har valt att fokusera på att sätta in åtgärder för att stoppa och förebygga sexuella trakasserier, berättar Karin Bengtsson.

Hon tycker att deltagarna överlag har mycket kunskap om jämställdhet och har lärt mycket av varandra.

– Jag har framför allt bidragit med det systematiska tänket, för att hjälpa deltagarna att planera sitt jämställdhetsarbete på ett hållbart sätt, säger Karin Bengtsson.

Fakta

Folkbildningsrådet i Sverige har som uppgift att fördela och följa upp statsbidrag till folkhögskolor och studieförbund. Folkbildningsrådet är en ideell förening med vissa myndighetsuppdrag givna av riksdagen och regeringen.

Karin Bengtsson på Nationella sekretariatet för genusforskning arbetar utifrån följande modell:

  1. Vad är problemet?
  2. Vilket är målet?
  3. Vilka åtgärder bör sättas in för att nå målet?

Läs mer

Karin Bengtsson börjar vid årsskiftet 2017-2018 att arbeta på heltid för Folkbildningsrådet med dessa frågor. Den som vill genomföra jämställdhetsintegrering på sin folkhögskola eller studieförbund kan mejla henne på karin.bengtsson@folkbildningsradet.se

Fakta om #Metoo

I oktober 2017 gick flera kvinnor i USA ut med anklagelser om anklagelser och sexuella övergrepp mot filmproducenten Harvey Weinstein. Skådespelerskan Alyssa Milano uppmanade kvinnor att berätta om sexuella övergrepp på sociala medier och använda hashtaggen #Metoo. Den spreds snabbt. I Norden är Sverige det land där #Metoo har använts flitigast och särskilda hashtaggar skapades för olika yrkeskategorier. Hashtaggen kom även att handla om maktstrukturer och tystnadskultur.

Nättidskriften KIT Sverige om hur #Metoo har tagits emot i de olika nordiska länderna (22 november 2017)



”Validering ska ta utgångspunkt i verkligheten”

Individen står i fokus, inte skolan, när NVL samlar gemensamma krafter för att skapa verktyg och struktur för dem som arbetar med validering.
Marja Beckman     NVL-seminariet gav möjlighet för experter från olika sektorer och länder att diskutera validering.

Validering – för den som inte vet det – innebär strukturerad bedömning, värdering och erkännande av en persons kunskaper och kompetenser, oavsett hur personen har tillgodogjort sig kunskaperna.

– Jag tycker att vi i Norden borde slå oss på bröstet och säga att vi är bra på validering, sa Anna Kahlson från Sveriges Valideringsdelegation när experter från hela Norden möttes i Stockholm den 30 november.

Anna Kahlson berättade att NVL-nätverkets rapport ”Validation and the value of competences – Road Map 2018” används i flera länder som hon har samarbetat med. Rapporten ger en bild av hur valideringsprocessen kan fungera, från kartläggning och bedömning av tidigare kompetenser, till hur resultaten av processen kan vara till nytta för både individen och samhället.

– Ska validering ge resultat för individen och samhället i stort måste man hitta tydliga beskrivningar för vad man valideras mot. Det krävs transparens och relevans. Hur skapar man relevans? Vem säger att något är relevant? Samverkan är nyckeln. Vi i Norden får dåliga betyg på att matcha kompetens mot arbetslivet. Vi är inte så bra på att beskriva vad vi har för kompetensbehov, sa Anna Kahlson innan hon behövde rusa vidare till nästa möte.

Undersökning av valideringsprojekt

På seminariet i Stockholm presenterades en forskningsrapport om validering i Norden. Forskarna, som kommer från Sverige, Finland och Danmark, har följt utvalda utbildningsanordnare i respektive land. De har studerat arbetsprocessen när individer får sina kunskaper validerade. Med jämna mellanrum har forskarna sedan mötts och tagit del av varandras erfarenheter och arbete.
– Det är inte vi som forskare som har gjort kvalitetsarbetet, utan de som jobbar med det, sade Per Andersson från Linköpings universitet i Sverige.

Gruppen ser sin forskning som en dialog, inte aktionsforskning.

– Vid aktionsforskning är forskaren med och gör jobbet. Jag satt inte och utvecklade nya instrument för kartläggning. Hade det varit aktionsforskning hade jag varit med och jobbat med mina idéer, sade Per Andersson.

– Vi har påverkat praxis men vi har inte utvecklat modellen, sade Ulla Nistrup från VIA UC i Danmark.

– Vi har beställt frågor som är viktiga för dem att diskutera. De har varit aktörer, tillade Timo Halttunen från Åbo universitet i Finland.

Utgångspunkt i verkligheten

På konferensen varvades presentationer med gruppsamtal. DialogWebs redaktör satt vid samma bord som några av nätverksmedlemmarna: Fjóla Larusdottir och Haukur Har∂arson från Arbetslivets utbildningscenter på Island, John Dalsgaard från Yrkesutbildningskontoret på Färöarna, och Åge Hansen från Utdanningsdirektoriatet i Norge.

Bordssamtal.JPG  
Fjóla Larusdottir, John Dalsgaard, Haukur Har∂arson och Åge Hansen är överens om att individens behov är viktigast när det gäller validering.

Vilka är era tankar kring forskningsrapporten?

– Den måste vara så enkel att den ska gå att använda, sade John Dalsgaard.

– Den ska ta utgångspunkt i verkligheten snarare än i modellen. Och det är stor skillnad mellan yrkesskola och allmänna teoretiska ämnen, sade Åge Hansen.

– Vårt fokus är att individen ska stå i centrum, inte skolan, sade Haukur Har∂arson.

Fjóla Larusdottir tillade:

– Studie- och yrkesvägledarna är viktiga. Det är ofta dem du får information av och då måste vägledarna kunna informera om vilka alternativ som finns.

Haukur Har∂arson säger att majoriteten av dem som vill validera sina kunskaper på Island är över 40 år och har en oavslutad utbildning bakom sig. Många bär på en känsla av att ha misslyckats i skolan.

– Om du till exempel är 40 år och har arbetat som snickare men saknar formell utbildning behöver du inte lära dig att hålla en hammare. Du behöver inte börja på samma punkt som den som är 20 år och saknar erfarenhet, sade Fjóla Larusdottir.

– Många blir överraskade över hur mycket de kan. De kanske bara behöver ett halvt års vidareutbildning i stället för två år, sade Åge Hansen.

Att vi står inför ett stort paradigmskifte när det gäller utbildning och kompetens var flera deltagare överens om. Många branscher digitaliseras och förändras. Många människor kommer till Norden som flyktingar och behöver få möjlighet att bevisa vad de kan för att komma in i samhället. Samtidigt blir invånarna äldre och friskare.

Nätverken har mycket att göra. 2018 ska EU:s medlemsstater ha en struktur för nationell validering på plats.

Forskarna.JPG  
Valideringsmodellen som Per Andersson, Timo Halttunen och Ulla Nistrup har tagit fram ska kunna anpassas till många olika sammanhang.

Mer information

Forskarnätverket presenteras närmare i DialogWeb-artikeln ”Projektgrupp skapar kunskap om att utveckla kvalitet på validering”

ValiGuide är en plattform för dem som arbetar med validering. ValiGuide ger stöd för hur du metodiskt kan kartlägga en individs kunnande: http://nvl.org/valiguide

Rapporten Validation and the value of competences - Road Map 2018 som har varit underlag för flera länders valideringsarbete: http://nvl.org/Content/Validation-and-the-value-of-competences-Road-Map-2018

Skolverket i Sverige har en Mooc om validering: www.skolverket.se/valideringsutbildning. Dessutom har hittills två universitetsutbildningar i validering påbörjats i Sverige under hösten 2017. Eftersom söktrycket var stort kommer kurserna förmodligen att finnas på sju universitet under 2018.



Strukturelle barrierer for inklusion

Der mangler viden om ny-ankomnes egne perspektiver på hvordan de bedst kommer i arbejde. Hvad tænker ny-ankomne selv de har brug for, for at kunne få job?

Hvilke systemer og strukturer er med til at sikre god & vellykket inklusion og integration af ny-ankomne i de nordiske lande?

Det er et af de vigtige spørgsmål, som projektet ”Lärande för arbejsliv och aktivt deltagande i samhälle”, har som mål at besvare. Projektet er igangsat af Nordisk Ministerråd med det formål at finde frem til, hvordan de nordiske lande på bedste vis kan integrere ny-ankomne i arbejdslivet og i de nordiske samfund. Som en del af projektet er der blevet afholdt tre nordiske møder: i Helsinki d. 31. Maj og i Lund d. 26. September og i Bergen d. 15. November. 

De to møder i Helsinki og Lund havde som fokus at finde frem til hvilke pædagogiske modeller, der understøtter vellykket inklusion. Mødet i Bergen havde fokus på hvilke systemer og strukturer, der henholdsvis understøtter og hindrer integration og inklusion.

I Bergen startede mødet med en gensidig præsentation af deltagerne. Det var tydeligt at alle deltagerne havde meget kompetence og viden om dagens tema. Herefter gav lektor Shahamak Rezaei fra Roskilde Universitet i Danmark et introducerende og udfordrende oplæg. Han rejste bl.a. spørgsmålet om ny-ankomne ønsker at blive integreret - eller om de primært kommer ud fra et ønske om i socio-økonomisk mobilitet – at få bedre livs-omstændigheder. Andre centrale pointer i oplægget var bl.a. om, at man i de nordiske lande ofte glemmer at tage de ny-ankomnes perspektiv – og spørge til deres ønsker og drømme. I stedet søger man at integrere alle hurtigst muligt ud fra devisen ”we know what is good for you”. De fleste ny-ankomne får tilbud de samme kurser (one box fits all) – uanset hvor høj eller lav den ny-ankomnes motivation er – og uanset hvor mange kompetencer vedkommende har. Man får derfor ikke øje på den ny-ankomnes potentielle ressourcer.

Efterfølgende arbejdede deltagerne i grupper, hvor de startede med at dele inklusionserfaringer med hinanden. Derefter diskuterede deltagerne hvilke systemer og strukturer, der kan understøtte inklusion af voksne i arbejdsliv og civilsamfund. Blandt deltagerne var der bred enighed om at følgende kan understøtte inklusion:
  • På systemniveau er der brug for koordinering af forskellige aktørers indsatser i stedet for silo tænkning. Det er fx vigtigt at koordinere og lave samarbejdsaftaler mellem karrierevejledning, sprogstudier, praktikordninger og virksomheder – i stedet for at arbejde i siloer. Ofte har sprogcenter, jobcenter og virksomhed intet med hinanden at gøre. Der mangler simpelthen et koordinerende led. Dette koordinerende led vil ligge bedst hos sprogcentrene.
  • Arbejdsgiverne mangler viden og bevidsthed om hvordan de integrerer nyankomne. Der er brug for, at arbejdsgivere begynder at forholde sig til, hvordan de bedst muligt kan inkludere ny-ankomne – og ikke bare ser dem som billig arbejdskraft. Der blev talt om forskellige måder at forbedre arbejdspladsernes integrationsarbejde:
    • Arbejdspladser kunne have en intrduktionsplan med ansvarsfordeling, så det ikke er tilfældigt hvad der sker, når den ny-ankomne starter.
    • Der findes frskellige enterprise policies, fx mentorordninger, som flere virksomhederne bør kende til.
    • Der kan udarbejdes ”10 gde råd” til at integrere ny-ankomne på arbejdspladsen.

Efter frokost arbejdede deltagerne i nye grupper omkring hvilke strukturelle barrierer der kan være for inklusion – og hvordan Nordisk Ministerråd og policy niveauet fremover kan understøtte inklusion. Nogle af hovedpointerne var:

  • Hvis den nyankomne ikke har dokumentation for uddannelse eller mange års arbejde, skal vedkommende have vurderet sine kompetencer op imod en specifik uddannelse. Det er ikke muligt at prøve kompetencerne af i praksis. Der er således brug for viden om hvordan man kan vurdere faglige færdigheder. Til dette bør man i højere grad inddrager virksomheder og erhvervsuddannelser. Der er således brug for fælles nordiske rammer for realkompetencevurdering / validering.
  • Systemernes manglende fleksibilitet. Fx har kun nogle specifikke aktører tilladelse til at bedrive voksenlæring. Det gør det svært at afprøve nye initiativer – og innovation udebliver som følge heraf.
  • Der mangler gode digitaliserede sprogkurser og digitaliseret karriere vejledning som supplement til faceto-face undervisning og vejledning.
  • Der mangler viden om nyankomnes egne perspektiver på hvordan de bedst kommer i arbejde. Hvad tænker ny-ankomne selv de har brug for, for at kunne få job?

Dagens diskussioner var præget af deltagerne store viden og aktive engagement.

Inden mødet havde deltagerne fået tilsendt en refleksionsguide med spørgsmål som fx: Hvilke systemer og strukturer kan henholdsvis understøtte og hindre inklusion af voksne i arbejdsliv og civil samfund? Refleksionsguiden blev først brugt som deltagernes forberedelse til mødet og som udgangspunkt for diskussionerne på mødet.

Efter mødet udfyldte og sendte deltagerne refleksionsguiden til Maria Marquard (dansk NVL koordinator) og Nina Tange (begge fra Aarhus Universitet), som efterfølgende har samlet og analyseret deltagernes refleksioner, pointer og kommentarer.  Denne input skalm sammen med en desk-research om modeller og måder at integrere og inkludere voksne i arbejdsliv og civilsamfund, samles i en rapport til Nordisk Ministerråd. Rapporten forventes færdig primo 2018.

af Nina Tange



Roadmap 2018 – kompetencernes værdi

Et nationalt tilbud om validering tilgængeligt for alle borgere. Et sådant tilbud skal ifølge en rekommandation fra EU være klart i løbet af 2018 i alle EU's medlemslande.
Bjarni Wilhelm     John Dalsgarð er ansat i Kulturministeriet, hvor han arbejder med voksenlæring og validering.

På nordisk plan har rekommandationen ansporet NVL til at udarbejde en køreplan for validering, og også på Færøerne arbejder man med at systematisere valideringsområdet.

Højt krav til kompetencer  

Arbejdsmarkedet i Norden er kendetegnet ved, at kravet til kompetencer er højt, og både hos enkeltpersoner, på arbejdsmarkedet og på samfundsmæssigt plan anvender man tid og ressourcer på at udvikle de relevante kompetencer. Den hurtige udvikling og ændringer i arbejdslivet betyder også en øget identificering og formidling af krav til kompetencer.

Med disse ord indledes NVLs udgave Validation and the value of competences. Roadmap 2018. Udgaven er tænkt som basis for benchmarking i forhold til muligheder og systemer for validering i Norden. Udgaven giver et bredt perspektiv  i forhold til arbejdet med validering af uformel læring.

Udgaven er udarbejdet af nationale repræsentanter i NVL-netværket for validering, og der tages udgangspunkt i det hidtidige europæiske arbejde på området. Roadmap 2018 indeholder en lang række anbefalinger og er en manual for, hvordan de respektive myndigheder kan udvikle og opbygge systemer for validering. Roadmap 2018 er udarbejdet på grundlag af en EU rekommandation fra 2012 om validering af uformel læring.

Validering en prioritet

Livslang læring og validering af uformel læring har længe været en prioritet i Norden. De nordiske lande har arbejdet med at udvikle valideringssystemer, siden emnet for to årtier siden kom på den europæiske dagsorden. Grundprincippet i dette arbejde er, at mennesker har kapacitet til fortsat læring, og validering af uformel læring er en uundværlig del af denne tilgang til læring.

Også på Færøerne arbejdes der med validering, og der lægges nu sidste hånd på arbejdet med at få et formelt system på området.

– Der er mange brikker, der skal falde på plads i forbindelse med validering, men nu er de formelle regler næsten på plads. De færøske forberedelser for at iværksætte validering er hovedsagelig i overensstemmelse med de bestemmelser og principper, som de nordiske lande er enige om at anvende i forbindelse med validering,  siger John Dalsgarð, der er ansat som fuldmægtig i Kulturministeriet og arbejder med voksenlæring og validering.

En vis modstand at spore

Ifølge John Dalsgarð har der på Færøerne traditionelt været en vis modstand at spore mod validering, en modstand, der muligvis kommer af manglede oplysning.

– Der er tale om et helt nyt område indenfor uddannelse, der på en måde kan opfattes som en trussel mod eksisterende uddannelser og mod vores opfattelse af, hvad uddannelse er. Derfor har det været nødvendigt at bruge tid på en nødvendig dialog med de relevante parter. I arbejdet med at iværksætte validering på Færøerne har vi derfor prioriteret samarbejde og samtaler højt, fortæller John Dalsgarð.    

Det færøske system bliver næppe fuldt udbygget ifølge alle bestemmelserne i Roadmap 2018 i løbet af 2018, men ifølge John Dalsgarð er der politisk interesse for at fortsætte arbejdet med forberedelser og implementering.

Men har man på Færøerne kvalificerede personer til at stå for og udføre valideringen? Ja, er det korte svar.

– Vi har folk, der er kvalificerede til at stå for validering. Det kan være fagfolk på området, så som lærere, der er vant til at eksaminere. Indenfor professionsuddannelserne har vi for eksempel håndværkerne, der skal vurdere lærlingenes afsluttende opgave i læretiden. Men det bliver dog nødvendigt at efteruddanne nødvendigt personale i selve faget validering. Denne efteruddannelse har vi ikke på Færøerne, men den findes andre steder i Norden. For eksempel har de i Island kortere kurser for folk, der skal stå for validering, siger John Dalsgarð.

Omstilling det nye normale

Som Gina Lund, direktør i Kompetense Norge, udtrykte i Dialogs trykte udgave for 2017: Arbejdstagere i Norden står overfor to store udfordringer: kravene til arbejdstagerne bliver stadig højere, og stillingerne til dem uden uddannelse forsvinder. Omstilling er det nye normale i arbejdslivet, og Norden må følge med. (Dialog 2017, s. 3).

Vise ord, der også påpeger vigtigheden af en systematisk og bredt tilgængelig validering, så at de mange forskellige kompetencer, som et menneske har, og som arbejdsmarkedet har brug for, kommer i spil.

 

Faktaboks

Link til NVLs udgave Validation and the value of competences. Road Map 2018: http://nvl.org/Portals/0/rapporter/NVL_report_Roadmap_01122015.pdf?ver=2016-01-12-150609-867

Link til EU's rekommandationen: Council recommendation of 20 December 2012 on the validation of non-formal and informal learning: http://www.eaea.org/media/policy-advocacy/validation/2012_council_recommendation.pdf



validering
19-12-2017

Validering löste intagning av 45 studerande till 16 platser

60 personer sökte in till närvårdarutbildning. 45 sökande valde att inleda vuxenutbildningen och alla 45 antogs till en utbildning som är oförändrat dimensionerad för 16 studerande.

I januari 2018 träder en ny rikslag i kraft som resulterar i förändringar för vuxenutbildningen till närvårdare på Åland. Bland annat utgår reformen från att alla vuxenstuderande, till skillnad från tidigare, måste läsa gemensamma ämnen på gymnasienivå, bland annat språk, matematik, samhällskunskap och kemi.

För vuxenstuderande som för länge sedan avslutade grundskolan och nu har många års yrkeserfarenhet kan det bli ett stort steg att exempelvis börja läsa ämnen som språk – vissa har kanske inte ens läst finska, engelska, matematik och kemi på gymnasienivå.

Kan det förväntade nya kravet om utökade studier på gymnasienivå vara orsaken till att Ålands Gymnasium valde att öppna för fler sökande och att så många vuxenstuderande nu också sökte för att få formell yrkesbehörighet?

– Det påverkar säkert. I nuläget är det inte klart hur exakt det hela blir i praktiken men förändring blir det i varje fall med den nya lagen och vi får lösa de frågeställningar som uppstår vartefter, säger Cecilia Stenman, utbildningsplanerare vid Ålands Yrkesgymnasium.

De 45 vuxenstuderande som inledde sina studier hösten 2017 får slutföra sin utbildning enligt nuvarande system.

Att ta in 45 studerande i en utbildning med helt oförändrade resurser, 16 studieplatser, verkar vara en nära på omöjlig uppgift.

– Det går att förverkliga eftersom vi nu utgår från vars och ens kunskap, erfarenhet och kompetens. De får med stöd av valideringen helt egna scheman. Ett exempel på vad validering kan resultera i är att en studerande faktiskt förväntas bli klar närvårdare redan till julen.

Valideringen är således nyckeln, redskapet till att skapa struktur i studierna både för de studerande och för hela gruppen om 45 personer som alltså införlivas i resurser avsedda för 16 studerande.

Cecilia Stenman har, tillsammans med LiA (Lärande i Arbete) -samordnaren Johanna Muukkonen, träffat alla 45 studerande enskilt. De har också innan dess tagit del av dokument som arbetsintyg, kursintyg och betyg. De sökande har även skriftligt fått uppskatta sitt kunnande utifrån läroplanen.

– Det nuvarande systemet med friståendeexamen ger vuxenstuderande en fördel eftersom yrkeskompetensen erkänns oberoende av hur man har fått den. I princip inventerar vi gemensamt själva kunnandet.

– Viktigast är att behärska yrket och det kan vi sedan slå fast genom att den studerande genomför fristående yrkesexamenstillfällen inom utbildningens förutbestämda områden. I närvårdarutbildningen ingår totalt fem examenstillfällen.  På så sätt har vi också en kvalitetskontroll. Vi vet och kan lita på att valideringen är korrekt utförd och det är viktigt, förklarar Cecilia Stenman.

Lyssna, notera och dokumentera

Att träffa så många studerande, bygga upp en bra relation, skapa förtroende, att lyssna också till det som inte sägs, notera och dokumentera kräver inte bara koncentration och långa arbetsdagar.

– Vi har varit två om detta vilket nog är nödvändigt för att nå ett bra resultat. För mig har det, trots många långa arbetspass, varit mycket givande och samtidigt ofta utmanande och fascinerande i många möten med människor som jag får vara med om att lotsa fram vidare i livet, i utbildning till en examen.

– Vuxenstuderande, särskilt tyvärr kvinnor, kan känna att de är för gamla för att satsa på sig själva och studier. Det kan också vara en utmaning, för den som utför valideringen, att ”spåra” så kallad tyst och egentligen omätbar kunskap och att få den sökande att förstå att lång yrkeserfarenhet faktiskt väger tungt i sammanhanget.

– Åland har många inflyttade som ännu inte lärt sig språket helt och för dem kan det behövas extra stöd vilket inte alltid den studerande riktigt kan avgöra själv eller till och med väljer att inte beröra eftersom man tror att studieplatsen kan äventyras då. En utmaning i valideringen är också att kunna ”mäta”, jämföra en specifik examen från ett annat land.

Validering beskrivs ofta som ett viktigt och kraftfullt verktyg för livslångt lärande, en förstärkning av individens möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden. Validering kan helt enkelt bidra till kompetensförsöjniingen på nationell, regional och lokal nivå.

Hur kommer det att märkas om några år att ytterligare 45, istället för 16 personer, har avlagt närvårdarexamen?

– Andelen behörig personal har ökat märkbart då och det är positivt eftersom det sker i ett kvinnodominerat yrkesområde där arbetsbelastningen, liksom även sjukskrivningen är hög.  Det här är ett yrkesområde där arbetsinsatserna också påverkas i samma takt som patienterna blir allt äldre och även fler till antalet, konstaterar Cecilia Stenman.

Annette Bergbo



Social retfærdighed skal være en del af vejledningen

Ronald G. Sultana vil hellere tale om karrierelæring end om CMS, og så linker han vejledernes rolle sammen med kampen for social retfærdighed.
Julie Elver     Robert G. Sultana

DialogWeb mødte den anerkendte forsker på NVL’s konference om Career Management Skills i Malmö. 

Du fortalte under din keynote, at du ikke bryder dig om begrebet ’Career Management Skills’, hvad skal vi kalde det i stedet?

– For mig er den bedste betegnelse ’karrierelæring’. Der er andre  muligheder, men karrierelæring dækker faktisk det hele for mig. Navnlig fordi ordet ’læring’ indgår. Jeg forstår godt den kritik, nogle har af ordet, og at der i en række kontekster er nødt til at være en afgrænsning mellem de to. Særligt hvis politikerne bruger forvirringen mellem termerne til at slippe af med karrierevejlerne, er det oplagt noget møg. Men i mange andre kontekster får du i stedet en klar sammenhæng mellem karrierevejledning og karrierelæring, og hvor karrierelæring derigennem bliver en del af pensum. I Malta, hvor jeg kommer fra, er der for eksempel et fag, der hedder ’Personal and Social Development’, hvor vi har karrieresamtaler med fokus på emner som eksempelvis kønsstereotyper. I min optik rejser karrierelæring en masse fokusområder, som er vigtige for faget.

Du er kendt for at være meget optaget af sammenhængen mellem netop karrierelæring og social retfærdighed – kan du uddybe dine tanker om det?

– Der er et meget stærk sammenhængen mellem de to. Jeg rejser emnet, fordi det er en del af den sociale retfærdighed at italesætte det. Mange mennesker tror, det er deres egen fejl, hvis de er arbejdsløse, og derfor er det så vigtigt, at vi taler om det. Meget af karrierelæringen handler om at gøre folk i stand til at identificere, hvorfor de eksempelvis ikke har et arbejde. Hvis man i den sammenhæng definerer problemet som værende iboende i en selv, så er løsningen, at man er nødt til at ændre på sig selv. Hvis man ser problemet som en del af et samfunds dårlige økonomi eller på grund af en branches dårlige minimumslønninger, så angriber man dem i stedet for. Derfor har karrierevejledning rigtig meget at gøre med social retfærdighed, fordi vi kan hjælpe folk til at få øjnene op for, at arbejdsløshed måske slet ikke er deres skyld, som de ellers har gået og troet. Som vejledere er det også nødvendigt, at vi arbejder gennem fortalervirksomhed. Vi er nødt til at være frygtløse. Vi skal italesætte den sociale retfærdighed og hjælpe med at give en stemme til dem, der er undertrykte, hvad enten der handler om kvinder, migranter, flygtninge, langtidsledige eller indsatte for blot at nævne nogle få grupper.

Er social retfærdighed overhovedet opnåelig i vores verden i dag?

– Jeg tror ikke, det er et nulsums-spil, og jeg tror, det er et spørgsmål om at fortsætte kampen. Hvis du kigger på alle samfund gennem historien, så har der altid været dominans og udnyttelse. Men samtidig har vi også set modstand og revolution. Historien viser, at der kommer et tidspunkt, hvor folk får nok. Se, hvad der skete med Mugabe (tidligere regeringsleder i Zimbabwe og nu i husarrest, red.), se, hvad der skete med Det Arabiske Forår. Jeg tror, vi er kommet til et punkt i mange lande i Europa, hvor folk har fået nok. Vi har set bevægelser som Occupy Wall Street, Brexit og Podemos i Spanien. Jeg tror, der er ved at ske noget i verden. Men der lurer også den fare, at modstanden bliver populistisk og fascistisk, som eksempelvis Donald Trump (USA’s præsident, red.) repræsenterer. Så vi er i en meget farlig periode af vores historie, og derfor er vi nødt til at arbejde meget hårdt på at skabe en forbindelse til folks frustrationer. Vi kommer til at se flere og flere flygtninge, vores klima er i krise, og antisemitismen er begyndt at brede sig igen. Selvfølgelig er det ikke muligt for karrierevejledere alene at redde verden – det her er jo kæmpe problemer, vi taler om. Men vi er en del af det. Vi er en gruppe, der kan italesætte vores bekymringer, lytte til folks frustrationer og hjælpe til i arbejdet med at skabe en ny politisk agenda.

Hvis vi ser på et EU-niveau, hvad skal der så til for at sikre social retfærdighed i din optik?

– EU har gennem de senere år adopteret et neoliberalistisk ståsted, hvor alt handler om at være konkurrencedygtige. Nu siger de dog, at de ønsker at forstærke den sociale søjle, men der må vi vente og se. For mig har tanken bag Europa – med alle dets fejl og mangler – altid stået som et stærkt fælleskab, hvor vi har respekt for hinanden og værner om den sociale retfærdig. Nu er vi desværre på vej ud af et andet spor, og mit ønske og håb er, at vi igen begynder at stræbe efter et rum, hvor vi kan bedrive den slags politik igen.

Hvordan ser du vejledernes rolle i den sammenhæng?

– De kan hjælpe folk med at læse ’verden’ i stedet for blot at læse ’ord’. Det er den store forskel. Vi skal hjælpe dem med at afkode kompleksiteten og italesætte uretfærdighed. Strukturerne i samfundet har lagt så mange forventninger og så meget pres på den enkelte. Der, tror jeg, vi har en rolle at spille.

Til slut har du så et godt råd til karrierevejledere i forhold til, hvordan man bliver mere opmærksom på social retfærdighed i sit arbejde?

– For at indgyde en dimension af social retfærdighed er vi nødt til at gøre det samme, som vi har gjort på konferencen i dag, hvilket er bevidsthedsskabelse. Men det skal også følges op. Og hvordan oversætter jeg så det, jeg har hørt, til det jeg skal gøre på mandag? Det er det svære. Der er vi nødt til at opfinde et helt nyt sprog af muligheder. Det er hårdt arbejde, fordi det skal kontekstualiseres i flere forskellige lande og ses i lyset af de enkeltes kulturer og forskelige sociale udfordringer. Men mulighederne er der. Det handler bare om at komme i gang.

Af Julie Elver

Mer från NVLs konferens i Malmö



Relationer er vigtige for succes i arbejdslivet

Formår du at skabe de rette relationer til både kunder og kolleger, er der større sandsynlighed for, at du klarer dig godt på jobbet.

Dialogmøde i Stockholm satte relationskompetence som grundlæggende færdighed under lup. Evnen til at skabe relationer i arbejdslivet var på dagsordenen, da nordiske eksperter, uddannelsesaktører og ledere i arbejdslivet var samlet til dialogmøde i Stockholm 5. oktober 2017. Under overskriften ’Grundlæggende færdigheder i og for arbejdslivet’ havde projektgruppen bag identificeret to afgørende kompetencer forud for mødet; evnen til at skabe relationer og evnen til at fokusere. I Stockholm var fokus på relationskompetencen, mens et møde i Jakobstad, Finland senere på året vil tage fat på det at kunne fokusere. Gennem rundbordsdiskussioner og fælles opsamling kom deltagerne med bud på, hvordan man i de forskellige sektorer forstår begrebet ’relationskompetence’, hvordan henholdsvis uddannelses- og arbejdslivet arbejder med relationer i dag, og hvilke muligheder der er for at udvikle begrebet med livslang læring til følge.

– Ofte kigger man på kompetencer ud fra et uddannelsesmæssigt perspektiv – og ikke fra arbejdslivets synspunkt. Men det er det, vi ønsker at gøre i dag. At kigge på, hvilke kompetencer der er nødvendige for at klare et arbejdsliv, og her har vi identificeret relationskompetence som en afgørende færdighed, forklarede Ingegerd Green, svensk repræsentant i projektgruppen, før deltagerne blev sendt ud i to grupper.

– I er her, fordi I har erfaringer med netop de ’grundlæggende færdigheder’, som det indimellem også kaldes, og vi glæder os til at blive klogere på, hvordan vi i arbejdslivet kan blive bedre til at udvikle netop relationskompetencen.

Bevæbnet med pen og blok sad også to forskere med under dialogen for at opfange de mest centrale pointer, som senere hen vil blive udmøntet i en dybdegående rapport.

Relationer skaber værdi

Marianne Kragh, uddannelseschef for den danske brancheorganisation HORESTA, der repræsenterer hotel-, restaurant-, og turisterhvervets interesser, var en af dem, der deltog i mødet. For hende er evnen til at skabe relationer helt afgørende for at tilføre værdi på arbejdsmarkedet anno 2017.

– Relationskompetencen er uhyre vigtig, fordi den giver mulighed for at skabe værdi på en arbejdsplads. Tidligere lagde vi vægt på funktioner, som for eksempel at kaffen var varm eller bussen kom til tiden, når vi talte om at skabe værdi for kunden. I det nye paradigme, vi befinder os i i dag, er det ikke længere nok. I dag skal du være i stand til at indgå i en relation og co-kreere med din gæst eller kunde for at skabe en oplevelse, der har værdi. Det er et nyt begreb, som vi er nødt til at have mere fokus på.

Hendes afsæt er oplevelsesøkonomien, men evnen til at kunne relatere gælder for alle brancher, mener hun. Samtidig peger hun på, at der er en hårfin balance mellem det at kunne relatere til sine kunder eller gæster og det at spille et skuespil, som hun kalder det.

– For mig er det ikke en relationel kompetence at kunne sige hej til en kunde eller spørge, om vedkommende skal have en æske lakrids med på købet. Det er et skuespil, man har fået at vide af sin leder, man skal spille, og det er efter min opfattelse den største fejl, vi begår i servicebranchen i dag. Man kan ikke sætte en formel op på god service og standardisere interaktionen. Du skal lære medarbejderen at være nærværende og nysgerrig og turde komme lidt ud af komfortzonen og være i dialog med kunden. Det er dét, der virker og overrasker, og det er der, værdien bliver skabt.

Stærke ledere er nødvendige

Hun mener derfor heller ikke, at relationskompetence er en personlig kompetence, og derfor kan man sagtens træne den og blive bedre til at være sammen med andre.

– I gamle dage hed det ’værtskab’ og handler om, at man skal kunne læse en gæst og på den baggrund vide, hvad der forventes af mig. Det er på den måde en meget dynamisk kompetence, og vi plejer at sige, at man skal tage sig selv med på arbejdet. Medarbejderen skal have lov til at gøre noget af det, han eller hun er god til, så vedkommende ikke kun arbejder ud fra en ’manual’. Vi skal ikke alle sammen kunne det samme men i stedet være autentiske, forklarer hun og peger på, at lederen har et stort ansvar for, at de enkelte medarbejdere kan lykkes med det.

– Medarbejderne skal have en ny ramme at arbejde i. Hvis en receptionist for eksempel forlader skranken for at hjælpe en gæst med en kuffert, der driller, eller vælger at køre en gæst til lufthavnen, fordi han skal nå et fly, og der ingen taxa’er er, skaber receptionisten enormt stor værdi. Men kollegerne bag skranken mener måske, at vedkommende i stedet skal komme tilbage og løse de primære opgaver og ser slet ikke, hvor stor en oplevelse medarbejderen skaber ved at hjælpe der, hvor behovet er størst. Derfor har lederen en utrolig vigtig rolle for at få bragt kompetencen i spil. Hvis en medarbejder skal have mulighed for at udfolde sig, kræver det, at lederen har givet grønt lys. Så gør man måske ikke altid det, der står i ’manualen’, men det der skaber størst værdi for gæsten, forklarer hun og uddyber:

– Min opfattelse er ikke, at det nødvendigvis er så svært at træne relationskompetencen, men det kræver, at lederen taler med medarbejderne om, hvad det er for en øvelse. Det kræver i særdeleshed en form for team-kompetence, hvor man dækker hinanden ind og forstår, hvorfor nogle pludselig afviger fra ’manualen’. At man forstår, at det ikke er for at stikke af fra jobbet, men for at give gæsten en rigtig god oplevelse.

Relationer styrker elever

En anden mødedeltager var Christer Ferm, der til daglig arbejder som udviklingschef i Skoleforvaltningen under Mölndal Kommune i Sverige. For ham er læreres evne til at skabe gode relationer til eleverne helt afgørende for at eleverne er motiverede til at lære noget og for at forberede dem til en fremtid på arbejdsmarkedet. På mødet lagde han ud med at præsentere konklusionerne af en overraskende undersøgelse, hans arbejdsplads for et par år siden havde gennemført af elever, der enten ikke begyndte i eller droppede ud af gymnasiet.

– Vores projekt viste, at der var mange individuelle årsager til, at unge droppede ud af uddannelsen eller aldrig begyndte, men et mønster, vi så, var, at 80 procent af dem havde problemer med relationer til voksne. Ingen af dem havde knyttet an til en voksen i grundskolen, de følte sig ikke forståede og uden for.

Siden da har Mölndal Kommune arbejdet intensivt på at vende kurven, og nøglen er blandt andet at arbejde med lærernes relationskompetence, uddyber han efter mødet overfor DialogWeb.

– Hvis du som lærer har en viden om, hvem du møder, og hvordan de skal mødes, kan du sætte dig i elevernes sko og se tingene fra deres perspektiv. Det er noget, lærere generelt skal blive meget bedre til. Jeg tror faktisk ikke på begrebet ’undervisning’ - hvis elever ikke er interesserede, så kan læreren undervise nok så meget, men det kommer aldrig ind under huden. I stedet skal vi tale om ’læring’. Det fordrer motivation og sikrer, at man som lærer forstår det ståsted, de enkelte elever har.

Og det er ikke mindst nødvendigt, fastslår han, for at sikre, at de unge kan begå sig på en arbejdsplads i fremtiden.

– Virksomhederne vil have, at vi lægger ’grunden’. Det er ikke nok, at elever i dag kan læse og regne. De skal kunne indgå i relationer og være dygtige til gruppearbejde, og erhvervslivet forventer, at vi gør det basale arbejde.

Vi skal vise vejen til fremtiden

Tilbage i mødelokalet er de to grupper klar til at gøre status på dagens diskussioner. Alle deltagere er enige om, at relationskompetencen er enorm vigtig for arbejdslivet i dag, og at ledere i erhvervslivet har et ansvar for at bringe kompetencen i spil og skabe et godt miljø.

Men der er også brug for en mere tydelig definition af, hvad begrebet dækker over, hvis man som medarbejder skal lykkes i jobbet, mener Juliana Morales fra den svenske arbejdsformidling.

– Virksomhederne er nødt til selv at oversætte kompetencen tydeligere til deres eget sprog.  For hvad betyder relationskompetencen reelt for de enkelte virksomheder? Ellers bliver det lidt som med begrebet ’fleksibilitet’ – alle efterspørger det i jobannoncer, men måske betyder det ikke det samme alle steder.

John Vinsbøl, Udviklings- & VEU-chef hos uddannelsesinstitutionen ZBC Selandia, peger på, at man er nødt til at bruge flere kræfter på at skabe et bredt kendskab til kompetencen i alle dele af samfundet.

– For mig er det vigtigt, at vi bliver bedre til at skabe en anerkendelse af relationskompetencen på lige fod med andre kompetencer. Det gør man for eksempel ved at italesætte det alle steder – også politisk - og tale vigtigheden igennem. Relationskompetencen bliver en forudsætning for at skabe faglig læring fremadrettet, og det er vi nødt til at have fokus på,” siger han og peger på, at vi også er nødt til at se på, hvordan vi bruger teknologi til at skabe gode relationer.

– Det er et vigtigt tillæg og fokuspunkt til det, som er sagt her, mener jeg. De unge har et helt andet forhold til teknologi, og vi skal passe på ikke at fremstå som historie i stedet for at vise vejen til fremtiden. Vi er i en ny tid, hvor vi er nødt til at anerkende relationskompetence i et setup, der både kan være fysisk og fjernglobalt.

Og hvis det lykkes, er der meget at hente, slutter Laila Khammari, selvstændig konsulent med fokus på både uddannelse og erhvervsliv.

– Det har været en virkelig interessant diskussion, og jeg føler efter i dag, at arbejdet her er større på så mange områder. Alt, der kan digitaliseres, bliver det, og det kræver, at vi som arbejdstagere kan byde ind med andre kompetencer på jobbet som for eksempel den relationelle. Kan vi i Norden tage relationskompetencen alvorlig og udvikle den på arbejdspladserne, vil vi også få nogle store konkurrencefordele på fremtidens globale arbejdsmarked.

Af Julie Elver

Fakta

Dagens fokus på relationer er en del af et større projekt under Nordisk Ministerråd, der arbejder for at skabe viden om, hvordan grundlæggende færdigheder i og for et arbejdsmarked, der er kendetegnet af hurtige forandringer og et øget krav om kompetence og viden, kan forstås og udvikles. Næste møde afholdes i Jakobstad i Finland og vil handle om evnen til at kunne fokusere.



Så integreras nyanlända i Norden med hjälp av utbildning

”Hvad skal der til for at sikre god & vellykket inklusion og integration af ny-ankomne i de nordiske lande?”

Det er det vigtige spørgsmål, som projektet ”Lärande för arbejsliv och aktivt deltagande i samhälle”, har som mål at besvare. Projektet er igangsat af Nordisk Ministerråd med det formål at finde frem til, hvordan de nordiske lande på bedste vis kan integrere ny-ankomne i arbejdslivet og i de nordiske samfund generelt. I de nordiske lande er der afprøvet forskellige pædagogiske modeller med henblik på at integrere ny-ankomne. Projektet skal synligøre, formidle og systematisere viden og erfaringer fra dette arbejde.

Som en del af projektet er der blevet afholdt to nordiske møder: i Finland/ Helsinki d. 31. Maj og i Sverige/Lund d. 26. September. Det sidste møde afholdes i Norge/Bergen d. 15. November.

Dagen i Lund startede med en introduktion til dagen og deltagerne. Der var deltagere fra alle de nordiske lande. Deltagernes projekter var meget varierede og omhandlede fx:

  • at højne viden og sproglige kompetencer i ghetto miljøer
  • at inkluderer flere immigranter igennem amatør musik
  • at få nuværende og tidligere fængselsindsatte i arbejde
  • at folkehøjskoler er begyndt at tilbyde kurser for flygtninge
  • at give den rigtige information til ny-ankomne - på det rigtige tidspunkt 

Professor Pirjo Lahdenperä holdt et oplæg om, at det kan være vanskeligt at blive inkluderet i Norden, fordi de nordiske lande har en stærk selvforståelse og nogle stærke værdier (som fx demokrati og foreningsliv). Pirjo kaldte dette for ”the Nordic value based house”. Hun fortale, at ”reglerne i huset” generelt bærer præg af, at ”du må godt komme ind, hvis du mener ligesom os – og har vores værdier. Men hvis du ikke har de samme værdier som os, så får du ikke lov til at komme ind”. Det samme gør sig gældende på arbejdsmarkedet, hvor man helst vil ansætte folk:

  • som passer ind
  • som man kan kontrollere
  • som man har tillid til, og som er forudsigelige. 

Dette problematiserede Pirjo.

I forbindelse med oplægget talte deltagerne med hinanden om, hvilke dilemmaer de oplever i deres eget arbejde med inklusion.

Efter oplægget blev deltagerne delt op i grupper á 4 personer. I grupperne præsenterede deltagerne først deres inklusionsprojekter for hinanden. Efterfølgende diskuterede deltagerne, hvilke faktorer er er vigtige for en vellykket inklusion i arbejdsliv og civil samfund. Nogle af de faktorer, som deltagerne fandt frem til har en positiv effekt på inklusion var bl.a.:

  • Vigtigheden af at have et fælles sprog (fx engelsk)
  • Åbenhed overfor den nyankomne og hvad der er vigtigt for ham eller hende. Vigtigheden af at undgå klicheer og for-forståelser. 
  • Sammenhæng mellem sprogkursus og praktik. Når studie og praktik bliver kombineret og kører parallelt, har det en betydelig bedre effekt, end hvis sprog-studie og praktik kører hver for sig og uden sammenhæng.
  • At udnytte de ressourcer og personlige netværk, som den nyankomne har.
  • At den nytilkomne kan se meningen med tingene. Vigtigheden af at fokusere på ”selling points” samt den nytilkomnes motivation.
  • At bruge arbejdsgiverne som lærere, så arbejdsgiver og nyankomne lærer hinanden at kende allerede i løbet af undervisningen.

Efter frokost arbejdede deltagerne i nye grupper omkring hvilke barrierer og udfordringer der er ifm. inklusion. Nogle af hovedpointerne var:

  • Der er for langt mellem praktikerne og dem, som tager de politiske beslutninger. De forskellige niveauer taler ikke sammen. Fra praktikernes side er der behov for en direkte linje til politikerne. Politikerne har behov for viden fra praksis
  • Politikerne skal kunne se inklusion som en investering – ikke kun som en omkostning
  • Der mangler opfølgning på inklusions projekter. Og der er behov for bedre succes indikatorer på den lange bane – ikke kun ”shortterm succes indicators”. Hvis det kun handler om at få folk hurtigt i arbejde, så risikerer man at ende med at få fx dårlige sygeplejersker.
  • Mange nyankomne skal gennemgå kurser, som ikke giver dem noget brugbart. Derfor er der brug for flere valgmuligheder, så de ny-ankomne kan se meningen med kurserne – og derved bliver motiverede.

Den sidste del af seminaret havde fokus på, hvordan Nordisk Ministerråd fremover kan understøtte inklusion. Deltagerne arbejde igen i nogle nye  grupper. Hovedkonklusionen var, at deltagerne gerne ville have et netværk om integration, hvor de kan dele med hinanden, hvordan de hver især arbejder med integration: Hvad der virker godt – og hvad virker mindre godt.

Dagen var præget af, at deltagerne var meget aktive og engagerede. De var  så glade for at erfaringsudveksle med andre professionelle indenfor feltet, at flere af deltagerne efterfølgende har forsøgt at få mindre netværk etableret med hinanden.

På seminaret i Bergen d. 15. November vil der blive diskuteret, hvordan man fra systemniveau bedst kan understøtte inklusionsprojekter. Der vil blive taget udgangspunkt i de behov, som deltagerne på seminarerne i Lund og Helsinki har udtrykt. Fx behovet for, at praktikere og politikere mødes og taler om inklusion.

Läs mer

Af Nina Tange



integrering
20-11-2017

Et knippe refleksjoner om inkludering og voksnes læring

Jeg har blitt utfordret til å fabulere omkring inkludering.

Af 

Professor Jon Rogstad

Forskningsleder Fafo

 

Et begrep mange bruker uforpliktende og med påfallende letthet. De sier det gjerne i første del av en tale eller enda oftere kan man høre ordet som en innledende honnør i åpningen av en konferanse. Da sies det alltid med en innforlivet selvfølgelighet. For i seminarlokalenes lune varme er alle enige. Og vi er enige om at inkludering er bra. Ikke minst er vi enige om at det motsatte er dårlig. Da sikter jeg til ord som ekskludering, utenforskap eller fra vondt til verre, de andre.

 

I de kommende avsnittende vil jeg problematisere denne selvfølgeligheten. Altså forestillingen om at alle mener godt når de sier inkludering. På veien vil jeg snuble over Karl Ove Knausgård, og problematisere om ikke rett til likhet i praksis ofte er plikt til likhet. Jeg vil også sneie kort innom spørsmålet om inkludering er noe som kan og bør læres. Aller først noen ord om de andre og visjoner om brobygging.

 

Vi og de andre

Jeg kjenner at det er fristende å bruke anførselstegn. «De andre». Da mener man det liksom ikke. I hvert fall ikke helt. Kanskje de ikke er andre, men man antar at de er de andre. Det er litt som med diskusjoner om eksistensen og relevansen av rase. Uavhengig av eksistensen ut fra et biologisk ståsted, er relevansen der så lenge mange tror det finnes raser. 

 

Noe av det samme skjer med inkludering uansett hvilken minoritetsgruppe vi snakker om. Det skyldes at inkludering innebærer at «de andre» blir innlemmet i et «vi». Selve begrepet forutsetter noe større, som minoritetene kan inkluderes inn i. Dette kan selvsagt skje på flere måter. Først og fremst ved at de forandrer seg eller at vi forandrer oss, eller enda bedre i et inkluderende og varmt samfunn - gjensidig tilpasning der alle forandrer seg litt. Da kan man møtes på midten, holdt sammen av et samfunnslim, og drevet fram av at alle grunnleggende sett slutter opp om et sett av noen felles kjøreregler. På fagspråket kaller vi gjerne slike samfunnskrefter for social cohesion.  Poenget er enkelt, banalt og viktig. Et «vi» forutsetter eksistensen av, eller forestillingen om at noen er «de andre». Skarpere formulert kan man si at «vi» skapes som en kontrast til «de andre». Denne motsetningen har store politiske implikasjoner. Da tidligere president Bill Clinton lanserte Race Relations Act, hvor han tok til orde for at det skulle bygges en bro mellom «vi» og «de andre», ble det hevdet at dette brobyggingsprosjektet i utgangspunket var feil. Det var en gal tanke, ganske enkelt fordi en bro forutsetter at det er en avgrunn mellom.

 

Dalstrøka innafor

Hva tenker vi på når vi sier inkludering? Jeg tror de fleste tenker på at de andre skal bli som oss. Men man vil ikke si at «de andre» skal bli som «vi». Det har vi hørt at er gal tenkning. Vi har lært at det heter assimilering. Et begrep noen amerikanske forskere brukte for å si at andre ensidig skulle tilpasse seg. Da er inkludering og integrering mer egnet. Ikke minst synes vi det er bedre å si at «de» skal kvalifisere seg enn at «de» skal tilpasses (oss). Når «de» lærer er det de selv som velger å bli som oss. Det lyder jo langt bedre.

 

Men hva kan man egentlig lære som voksen? Jeg kjenner en som har bodd i Norge i nesten 30 år. Hun er glad i tur, brunost og ski. Men det betyr ikke at hun har fått med seg begrepet «dalstrøka innafor». Når lærte jeg egentlig det selv? Hva da med en traumatisert, analfabet flyktning som kommer til Norge som voksen. Kan han eller hun noen gang bli en del av et vi? Hva slags inkludering snakker vi i tilfelle om da? For mange er nemlig ikke Norge bare et land. Det er «den norske nasjonens hjem», som Asle Toje skrev for å få fram frykten for at «etniske nordmenn» vil kunne komme i mindretall i framtidas Norge. Med andre ord, at det aldri vil kunne bli et «vi».

 

Nå vil selvsagt en del hevde at det kanskje ikke er nødvendig med et «vi» for å ha et såkalt inkluderende samfunn. Det er som mosaikk eller salad bowl, som er to metaforer som ofte brukes for å beskrive et samfunn bestående av ulike deler som samlet utgjør et felles hele.

 

Hvis det er en ting vi er stolte av i Norden tror jeg svært mange ville si at det er egalitet. Vi er likhetssamfunn.

Rett til likhet og rett til forskjell

Utfordringer med inkludering tydeliggjøres likevel om man spinner videre på at politikkens utfordring på dette feltet er å forene to uforenelige størrelser: På den ene siden, rett til likhet, på den andre, lik rett til forskjell. Mens det førstnevnte er en fanesak i den norske egaliteten, innebærer anerkjennelse av mangfold at det legges til rette for ulike, men likeverdige måter å leve på. Men som antropologen Marianne Gullestad har påpekt, er det en utfordring i Norge fordi vi har en tendens til å blande sammen likhet og likeverd. I praksis ender det med at man må være lik for å bli vurdert som likeverdig.

 

Poenget er kanskje at i det nye Norge må vi anerkjenne at det er flere veier til det gode liv. Mens likhet er et mål i arbeidslivet, er tilhørighet og respekt for forskjeller viktig i andre deler av samfunnet. Jeg har derfor tidligere hevdet at «likhet og forskjell ikke er gjensidig utelukkende størrelser, men må knyttes til konkrete samfunnsarenaer. Følgelig er det ikke tale om én inkluderingspolitikk, men flere.»[1]

 

I det offentlige ordskiftet har det vært bred motstand mot å holde opp assimilering som et politisk mål. Innenfor akademia har imidlertid assimilering blitt revitalisert, ikke minst gjennom nye arbeider av sosiologen, Jon Horgen Friberg. Utfordringen er uansett å sikre økonomisk deltakelse og sosial tilhørighet. Det fordrer en politikk som åpner for likhet og ulikhet på samme tid. Spissformulert kan man hevde at det store problemet oppstår dersom minoritetsgruppene kommer ulikt ut der de ønsker likhet (eks. arbeidslivet), mens de tvinges til likhet der de ønsker anerkjennelse for forskjell (eks. et obligatorisk religionsfag).

 

Diskusjonen strammes imidlertid til om vi fokuserer klarere på tilhørighet. Ikke i form av å være medlem i nasjonen (statsborgerskap), men om man føler seg som en del av det fellesskapet som finnes i Norge. Retorisk kan man spørre om det ikke er slik at en person selv må oppleve seg som inkludert for faktisk å være inkludert. Fra et rent økonomisk perspektiv er svaret nei. Men blir ikke et ensidig økonomisk perspektiv på inkludering vel kynisk? Og er det ikke nær like kynisk om man gjør en implisitt forutsetning om at dersom folk har arbeid så føler de seg også inkludert?

 

I min forskning har jeg møtt mange som forteller at de føler utenforskap i Norge. Å ha arbeid svekker tidvis, men langt fra alltid denne følelsen. Enkelte forteller at deltakelse av og til forsterker opplevelsen av at man kan være med i det norske fellesskapet, men bare inntil et visst punkt: ”Hvor kommer du egentlig fra?”, er et spørsmål mange refererer til som eksempel på at de ikke slipper til som en selvfølgelig del av fellesskapet. At minoriteter alltid må være klare til å forsvare sin posisjon og de derigjennom blir sett som representant for andre.

 

Egalitet som frihet eller som plikt

Hvis det er en ting vi er stolte av i Norden tror jeg svært mange ville si at det er egalitet. Vi er likhetssamfunn. Små land hvor det er små lønnsforskjeller, hvor alle kan bli alt. I Norge blir vi som stoltest når vi ser bilder av folkekongen, Kong Olav, som en gang betalte på trikken. (Det har riktignok senere vært påpekt at dette var iscenesatt, men denne forfatter kjenner ikke til mer enn bidet av hendelsen). Sikkert er det at tidligere statsminister, Gro Harlem Brundtland, sa at det er «typisk norsk å være god», og at hun ikke kunne sagt at det er typisk norsk å være best. Om ikke janteloven er norsk, så har den hatt særlig god spredning og vekstvilkår her til lands. Mon om det er særlig annerledes i de andre nordiske landene som også er preget av sterke tradisjoner for egalitet, holdt opp av en godt utbygd velferdsstat som er finansiert i form av et spleiselag.

 

Nettopp derfor er det interessant når jeg har intervjuet arbeidsgivere og bedt dem om å beskrive sin drømmearbeidstaker. Da kommer det alltid én beskrivelse. Sagt på en annen måte, uansett hvilken bransje man ser på, er det hva jeg og kollega Erika Braanen Sterri har omtalt som «gjennomsnitt pluss». Man ønsker en person som passer inn. Og da er man egentlig mer opptatt av hvem «vi» er enn hvem den andre er. Mange arbeidsgivere har sterke oppfatninger om at det er en særlig kultur i virksomheten. Og man spør seg om nye arbeidssøkere passer inn i denne kulturen. De sier gjerne noe slikt som – de kan være hvordan de vil, bare de er som oss.

 

Vår antakelse er følgelig at denne friheten i egalitet, i praksis kan innebære en plikt til likhet. Det enkleste eksempelet er håndtrykket og betydningen vi tillegger det i Norge. Faktisk er den så sterk at om du som arbeidssøker går inn på NAVs sider for å få gode råd, så sier de at du bør øve på nettopp håndtrykket. Det skal være fast, og så skal du se den du hilser på i øynene. Og til deg, kjære leser, som tviler på kraften i dette, gjør følgende. Ta en i hånden. Gi vedkommende et skikkelig slapt håndtrykk mens du ber om et lån og sier at du er en helt sikker betaler. Håndtrykket tolkes som uttrykk for så mye mer enn bare en hilsen.

 

En anelse Knausgård

Mens jeg skriver om likhet kom jeg til å tenke på en av Karl Ove Knausgårds bøker. I boka Om sommeren, skriver han utfordrende om intelligens og egalitet. Han hevder at «i egalitære samfunn er intelligens en av de mest ambivalente størrelsene, fordi den forskjellen intelligens representerer, er uoverstigelig, og uoverstigelige forskjeller jo er grunnleggende ikke-egalitære».[2] Det er altså ikke bare å lære, for man oppnår ikke likhet av den grunn. Når det gjelder innvandrere som er tematikken her er det likevel ofte et stort behov for å lære. Blant dem er det tross alt mange som har kommet til Norge i sen alder og som derfor trenger påfyll av kunnskap.

 

Men hva kan de egentlig lære som ikke bare er et bidrag til innordning? I slutten av delen om intelligens skriver nemlig Knausgård noe som er langt mer utfordrende. Han hevder at «For selv egalitære samfunn behøver mennesker som utmerker seg gjennom sin intelligens, og skolen er ikke først og fremst til for å formidle kunnskap, men for å sile, slik at de intelligente havner på rett plass, mens alle de andre skal lære at det ikke er forskjell på mennesker, slik at de senere kan godta å bli styrt av de intelligente.»

 

Snakk om intelligens og faste forskjeller skaper en trykkende stillhet i Norge. Enda verre er det om man kobler dette til innvandrere, enn si rase. Til lesere som nå er urolige. Slapp av. Jeg skal ikke gå den veien. At dere ble urolige er mer enn nok for meg. For å få fram mitt poeng holder det lenge med å peke på at poenget, slik jeg leser Knausgård, er at inkludering har en funksjon i at de fleste gjennom læring aksepterer en orden. For meg er ikke inkludering at alle skal være like. Like lite som det per definisjon er slik at det er feil om en med pakistansk bakgrunn kjører taxi, vasker eller hva det skal være. Problemet er om han eller hun ikke gjør det vedkommende gjør ut fra hva vedkommende kan, men ut fra hva slags bakgrunn vedkommende har. Det hjelper lite å ta lang utdanning for en med innvandrerbakgrunn dersom vedkommende aldri får tatt den i bruk.

[1] Rogstad 2015

[2] Karl Ove Kanusgård, Om våren s 40

Denna artikel ingår i den tryckta tidskriften Dialog Inklusion och integration, utgiven november 2017



TILLIT – det nordiske gullet

– Hovedpoenget er ganske enkelt at våre relativt små land står sterkere sammen enn vi gjør alene.
Dagfinn Høybråten

Vi hører ofte om EU, og sjeldnere om Nordisk ministerråd. Det nordiske samarbeidet er sjelden på topp i nyhetsoppslagene, men lever i beste velgående, og er i stadig utvikling. Generalsekretær er norske Dagfinn Høybråten, tidligere rikspolitiker og stortingsrepresentant. Han er den som leder og legger til rette for samarbeidet mellom de nordiske statene. Dialog vil gjerne bidra til at borgerne i de nordiske land skal få vite mer om nordisk fellesskap og samarbeid, og har stilt Høybråten noen spørsmål.
For alle oss som vet altfor lite om samarbeidet i Norden, hva er hovedpoenget med Nordisk ministerråd, sett fra generalsekretærtsolen?

– Hovedpoenget er ganske enkelt at våre relativt små land står sterkere sammen enn vi gjør alene. Sammen kan vi oppnå mer nytte for borgerne. Det nordiske samarbeidet er helt unikt i verdenssammenheng. Vi har en mobilitet landene imellom – både med tanke på enkeltpersoner og bedrifter - som har bidratt til at Norden som helhet er en av verdens sterkeste økonomier. Det er også et historisk og kulturelt fellesskap i Norden som det er viktig å forvalte for fremtidige generasjoner. Ministerrådet har eksistert siden 1971, og er i stadig utvikling. Det er på mange måter et resultat av det felles verdigrunnlaget vi har her i Norden.

Store og overordnede mål skal operasjonaliseres i konkrete arbeidsoppgaver, hvilke konkrete oppgaver har Ministerrådet framover?

– Det er gledelig å se at interessen for Norden og nordiske løsninger aldri har vært større – ikke bare i Norden, men også i resten av verden. I de nærmeste månedene skjer mye spennende internasjonalt. De nordiske statsministrene har bestemt seg for å dele noen av de beste nordiske løsningene på en rekke globale samfunnsutfordringer med andre deler av verden i initiativet “Nordiske løsninger på globale utfordringer”. Vi vil dele gode nordiske løsninger på utfordringer rundt miljø og klima, velferd, matvareproduksjon og likestilling. Slik vil vi være med på å sikre at verden når målene verdens ledere satte seg da de sluttet seg til FNs 2030-agenda i 2015.

 

Nettsted: http://www.norden.org/no/nordisk-ministerraad
Generalsekretærens blogg: http://www.norden.org/no/nordisk-ministerraad/om-nordisk-ministerraad/generalsekretaeren/generalsekretaerens-blogg/

Facebook: https://www.facebook.com/nordensk/

Twitter: @nordensk, @DHoybraten

 

DEN VANSKELIGE YTRINGSFRIHETEN

– Samtidig vil Nordisk ministerråd også i framtiden bidra til en fri og åpen debatt. I forbindelse med markeringen av UNESCOs World Press Freedom Day har vi nettopp gitt ut boka ”Den svåra yttrandefriheten – 15 nordiska röster”, der nordiske forfattere, journalister og akademikere drøfter noen av utfordringene som nordisk ytringsfrihet møter når det blant annet gjelder likestilling, mangfold og barn og unge. For å vise hvilken viktig rolle tilliten har i de nordiske samfunnene, publiserer vi om kort tid rapporten “Tillit – det nordiska guldet”. I rapporten diskuteres også tillitens utfordringer, og hva de nordiske samfunnene vil miste hvis tilliten blir redusert.

POTENSIAL FOR MER SAMARBEID

Da du tok fatt som generalsekretær, sa du at «Potensialet for samarbeidet i Norden er mye større enn det vi utnytter i dag. Som generalsekretær ser jeg frem til å bidra til å realisere mulighetene.» Hvilke muligheter er realisert, og hvilke flere muligheter ønsker du å ta fatt på framover?

– Vi har de seneste årene arbeidet med å reformere Nordisk ministerråd. De nordiske samarbeidsministrene vedtok i 2014 Nytt Norden-reformen, som siden har medvirket til å effektivisere samarbeidet og øke det politiske innholdet. Det har for eksempel medført intensivert samarbeid om fellesnordiske løsninger for helse-, arbeidslivs- og energispørsmål. Det har fremmet nye initiativ som svar på nye utfordringer, blant annet et nytt samarbeid om integrering av flyktninger og innvandrere, tiltak rettet mot russisktalende medier i Baltikum, et nordisk program for demokrati, inkludering og sikkerhet, samt økt samarbeid om digitalisering.

– Nordisk ministerråd leverer allerede i dag resultater på en lang rekke områder. For å nevne noe, samarbeid om felles forhandling av informasjonsavtaler med skatteparadiser, utvikling av klima- og energivennlig byggevirksomhet, og årlig utveksling av et tusentall studenter. Dette fører til konkrete fordeler for de nordiske regjeringene, for næringsliv og for innbyggere.

SAMARBEIDSPROGRAM FOR INTEGRERING

I erklæringen om norsk formannskap heter det at «Utviklingen i Europa de siste årene har vist at migrasjon og integrering er blant vår tids store politiske, sosiale og økonomiske utfordringer.» Hvordan jobber Nordisk ministerråd med en slik omfattende utfordring?

– De nordiske regjeringene iverksatte allerede i 2016 et samarbeidsprogram som skal støtte de nordiske landenes arbeid med integrering. Vi har fokus på erfaringsutveksling og utvikling av ny kunnskap. Vi har etablert en såkalt clearingsentral, som skal fungere som idébank, og samtidig lette koordineringen mellom statlige myndigheter, kommuner, frivillige organisasjoner og departementer. I den første fasen av samarbeidsprogrammet skal det utføres en omfattende kartlegging av den eksisterende kunnskapen og forskningen på integrering. På lengre sikt skal det også iverksettes et omfattende nordisk forskningsprogram på temaet. Samarbeidsprogrammet er tverrsektorielt, og alle sektorene i Nordisk ministerråd bidrar med initiativ og aktiviteter. Flere av de nordiske institusjonene under Nordisk ministerråd er også involvert i arbeidet med samarbeidsprogrammet, blant annet Nordens velferdssenter (NVC), Nordregio, Nordforsk og Kultur Kontakt Nord.

– Det norske formannskapet for Nordisk Ministerråd i 2017 har også fokus på integrasjon. Det er gitt nordiske midler til et treårig formannskapsinitiativ som skal bidra til å styrke den fellesnordiske satsingen på integrering med tiltak som fremmer inkludering av utsatte barn, unge og voksne i barnehage, utdanning og arbeidsliv, samt utforskning av kulturlivets og frivillighetens rolle.

De nordiske samarbeidsministrene har uttrykt det slik i sin visjonserklæring for det nordiske samarbeidet (2014):

“Vi har i de nordiske landene en lang tradisjon for et tillitsbasert samarbeid som bygger på landenes felles historiske, kulturelle og geografiske bakgrunn. Samtidig er våre samfunn fundert på de samme grunnleggende verdiene, som demokrati, menneskerettigheter og bærekraft. Det nordiske samarbeidet har opp gjennom årene benyttet disse felles styrkeposisjonene til å skape synergier og utveksle erfaringer med henblikk på å utvikle effektive løsninger på en lang rekke områder, til nytte for borgerne i de nordiske landene.”

Läs mer

VÆRE NYSGJERRIG

I erklæringen heter det videre: «Vellykket integrering og inkludering av nye nordiske samfunnsmedlemmer er et medmenneskelig ansvar.» Et slikt ansvar bør ligge på alle Nordens borgere, hvordan vil Ministerrådet bidra til at ansvaret erkjennes og omsettes i handling?

– I Nordisk ministerråd er vi opptatt av å bevare et nordisk kulturfellesskap. Noen ganger når det er snakk om å bevare vår kultur, så kan det framstå som om kultur er noe statisk som har oppstått en gang for alle, og som aldri skal endres. Vi tror imidlertid at kultur alltid er i endring, og at vår felles kultur kun kan bevares ved å endre seg i takt med tiden vi lever i. Mye av det vi i dag tenker på som nordisk kultur har sine røtter helt andre steder i verden. I mitt hjemland Norge er vi for eksempel kjent for våre fantastiske broderier på nasjonaldraktene. Få ting fremstår som mer norske, men denne typen søm kom opprinnelig fra det gamle Persia og Asia.  Historien viser altså at nordisk kultur ikke hadde vært slik den er i dag uten bidrag fra andre kanter av verden. Noe av det viktigste vi kan gjøre som borgere, er ganske enkelt å være nysgjerrige på å bli kjent med nyankomne samfunnsmedlemmer.

– De nordiske landene samarbeider og deler kunnskap om god praksis og erfaringer på flere nivåer. Slik bidrar det nordiske samarbeidet til at gode løsninger, samarbeidsmodeller, erfaringer og kunnskap utveksles mellom de nordiske landene, slik at vi integrerer og inkluderer nye nordiske samfunnsmedlemmer på beste måte.  Når det gjelder voksnes læring, utvikler Nordisk nettverk for voksnes læring, NVL «to do methodology» for bedre integrasjon, for lokal og tverrsektoriell dialog, og inkludering av målgrupper. Arbeidsmetoden er fremtidsorientert og muliggjør at alle lokale aktører, myndigheter, skole, bedrifter og nyankomne, er i sentrum. Innholdet bygger på behov og aktuelle utfordringer som deltakerne opplever.

– NVL har for eksempel organisert en nordisk møteplass som viser modeller for integrasjon av flyktninger der arbeidsmarkedet, sivilsamfunnet og voksenopplæringen involveres som ledd i et tverrsektorielt prosjekt, ”Folkeopplysningens og voksenlæringssektorens rolle i integrasjons- og yrkesinnsatsen for flyktninger i Norden”.

PÅDRIVER?

Det er stor enighet om at utdanning og kompetanse er integreringsfremmende. Kan Ministerrådet være en pådriver for at både flyktninger og andre som har falt ut av utdanningsløp og arbeidsliv kan få hjelp til å komme videre?

  • Skolen og utdanning er sentrum for inkludering og medborgerskap. Gode og tilpassede opplærings- og utdanningsløp for voksne med flyktning -og innvandrerbakgrunn er helt avgjørende for at voksne flyktninger skal kunne etablere seg på arbeidsmarkedet. Mange kommer med liten eller avbrutt skolegang, og det er viktig at de kan ta videre opplæring når de kommer til våre land. De trenger gode opplegg for å lære språket, og det er derfor behov for et opplegg for voksnes læring som i større grad enn før er tilpasset nyankomne. Ofte har nyankomne barn og voksne behov for tilpassede opplegg der de kombinerer opplæring i språk med faglig opplæring. Dette har de nordiske land nå fokus på. NVL skal bygge en kunnskapsplattform for inkludering og integrasjon gjennom diskusjoner i ulike nettverk.

FORSKNING PÅ UTENFORSKAP

Kommer det nordiske forskningsmidler til forskning på tiltak mot «drop outs», utenforskap og manglende integrering for å finne fram til hvilke tiltak som virker?

– NordForsk besluttet i februar 2017 å avsette 10 millioner norske kroner til et forskningsprogram om integrasjon og migrasjon. Trolig vil budsjettet styrkes ytterligere i 2018. Det er for tidlig å si nøyaktig hvilken retning programmet vil ta.

RØYKELOVENS FAR

Avslutningsvis må vi innom din rolle som «røykelovens far». Som tidligere norsk minister assosieres du framfor alt med Røykeloven. Først ble du utskjelt, men ganske snart bejublet for styrke til å gjennomføre et upopulært tiltak – som viste seg å gi store helsegevinster. Hva er største forskjellen på å være rikspolitiker og din nåværende rolle som generalsekretær?

– Den viktigste forskjellen er at jeg nå tilrettelegger for politiske beslutninger og hjelper til med å gjennomføre dem. Det gir en langt mindre synlig rolle og er ikke så knyttet til politikkens svingende popularitetsbarometer.



Dialog 2017 - Inklusion och integration

Detta temanummer av Dialog handlar om nordiska erfarenheter kring integration och inklusion inom vuxnas lärande.

Intragtion av nyanlända är ett gemensamt tema i hela Norden. Detta temanummer av Dialog samlar erfarenheter, ger exempel på projekt, presenterar aktuella trender och söker efter nordiska dimensioner i arbetet med integration och inklusion.

Läs Dialog 2017



Asylsökande praktikant gav Morakniv ett nytt affärsområde

När asylsökande Bashar Mustafa fick en praktikplats på det lokala företaget Morakniv gick han till chefen och erbjöd sig att översätta företagets produktkatalog till arabiska.
Marja Beckman     Henk Noback och Pia Kadfalk i Moraknivs fabrik.

Drygt ett år senare är han Moraknivs exportchef i Mellanöstern, och omsättningen i den regionen har ökat från 0,5 till 7 miljoner. Här är berättelsen om hur det gick till.

Hösten 2015 kom en våg av asylsökande till Sverige. De placerades på olika asylboenden i landet. Ett av dessa boenden låg i Gesunda utanför Mora i Dalarna, i mellersta Sverige. Mora är kanske mest känt för den årliga skidtävlingen Vasaloppet som går samma sträcka som Sveriges kung Gustav Vasa flydde från danska soldater år 1520. I Mora hittar du mycket av det som symboliserar det gamla Sverige; fäbodar, röda hus med vita knutar och vacker natur. Härifrån kommer också Dalahästen som är en av Sveriges mest populära souvenirer.

Många Morabor är intresserade av sport, och förutom skidåkning är även hockey populärt. Föreningarna är viktiga för det sociala livet på orten.

Bjöd in till hockeymatch

På det lokala företaget Morakniv funderade man över vad de kunde göra för att hjälpa de asylsökande att komma in i samhället. Morakniv tillverkar knivar som är kända för sin höga kvalitet. Deras mest kända modell används traditionellt till friluftsliv; allt från att tälja trä till att rensa fisk.

– Vi bjöd in alla från asylboendet till en hockeymatch. Det brukar vara trevlig stämning på matcherna, de knyter ihop byn. Vi berättade om spelets regler. Sedan hämtade vi dem med buss. De kom hela familjer – män, kvinnor och barn, berättar Moraknivs vd Henk Noback.

– Mora har aldrig haft en så stark hejaklack, säger Pia Kadfalk som är HR-ansvarig på Morakniv.

– De sprang runt med flaggor och trummade. Mora vann också! Spelarna brukar tacka klacken efteråt, den här gången tackade de även de asylsökande, berättar Henk Noback.

Möte med kulturkrockar

På den tiden var det möjligt för företag att ge asylsökande en praktikplats under tre månader. Morakniv kunde erbjuda två praktikplatser. De presenterade sina verksamheter för de asylsökande, och fick mycket positiv respons.

– Det uppstod förstås kulturkrockar. När vi sa att vi har 70 personer i fabriken och 50 på kontoret frågade de ”har ni så många chefer?”. En gång under visningen försvann de bara. Vi sprang och letade, och till slut visade det sig att de hade gått undan för att be, säger Henk.

– Det var ju okej, bara de berättade för oss varför de försvann, säger Pia.

Från praktikant till exportchef

De två irakiska män som Morakniv tog in som praktikanter var drivna och tog för sig. Efter två månader fick de arbetstillstånd. Hayder Alhassan praktiserade och är nu fast anställd i produktionen. Bashar Mustafa praktiserade på marknadsavdelningen. När Bashar hade varit där några veckor föreslog han för sin chef att han skulle översätta Moraknivs produktkatalog till arabiska och skicka ut till sina kontakter i Mellanöstern. Chefen sa ja. Nu är Bashar fast anställd som exportchef på Morakniv. Eftersom han kan språket och kulturen vet han hur han ska arbeta med arabisktalande kunder. När han började hade Morakniv en omsättning på cirka en halv miljon kronor i den regionen. Idag, ett och ett halvt år efter att Bashar började som exportchef, ligger omsättningen på 7 miljoner kronor.

Pia berättar också att Bashar kunde nästan flytande svenska när han började på Morakniv. Han hade lärt sig språket på egen hand genom internet.

Svåra minnen

Det låter som en solskenshistoria, men de båda männen har svåra minnen att bearbeta. Morakniv har också haft andra praktikanter, till exempel en man vars fru omkom under flykten. Den mannen klarade inte riktigt arbetsbördan eftersom det var svårt att hitta barnpassning.

Hayder fick uppehållstillstånd i våras, men Bashar och hans familj väntar fortfarande på uppehållstillstånd. Den som inte har uppehållstillstånd saknar svenskt personnummer och får egentligen inte ha ett bankkonto. Genom att finkamma hela Mora hittade man till slut en bankdirektör som såg mellan fingrarna och ordnade så att de kunde få sina löner insatta på banken.

– Det är många hinder på vägen, säger Pia Kadfalk med en suck.



En god arbejdsmetode til underviserne endte med succes

53-årige Gry Vold er på vej til sin arbejdsplads, Atuarfik Samuel Kleinschmidt (forkortet som ASK) i Grønlands hovedstad, Nuuk.
Gry Vold

Det er lige før hun ved, hvor mange trappetrin der er inde i skolen, da hun har arbejdet der igennem 23 år. Som fag-vejleder har hun inviteret sine kollegaer til deres månedlige møde, for at finde ud af om de har fulgt virksomhedens mål og hvilke udfordringer de har haft indenfor deres undervisning. Udover hendes undervisning i matematik starter hendes dag som sædvanligt kl. 8 og fortsætter frem til kl. 16 – hvis der ikke lige kommer nogle ting i vejen, som skal ordnes.

Når hun holder pause, tænker hun altid på hundrede ting der skal ordnes, og hjernen kører med tusind kilometer i timen.

Succes med en fast arbejdsmetode

Det var Gry Vold for to år siden. Dengang var hun meget stresset, var ikke glad for sin arbejdsplads og havde mange bolde i luften. Nu har hun forandret sig – fra at være en stresset fagvejleder til nu at være en glad leder med overblik. Det skete først da konsulenten Inaluk Brandt kom til, for halvandet år siden. Hun er hverken folkeskolelærer eller vejleder som Gry Vold, men hun kom med en god arbejdsmetode der kaldes: ’aktionslæringsmodel’.

– Folkeskolens strategi er, at give eleverne bedre læring. Bedre læring for eleverne, betyder at underviserne skal blive bedre undervisere. Derfor var min indgangsvinkel at arbejde med lærergruppen gennem de faglige vejledere på ASK, forklarer Inaluk Brandt. Heriblandt var Gry som fagvejleder for matematik.

I 2015 var Inaluk Brandt med i et nordisk pilotprojekt, der afprøvede en metode til at opnå entreprenøriel og innovativ læring i forskellige sektorer og på tværs af en række lande bl.a. Finland, Norge, Danmark, Sverige, Island og Grønland. Metoden blev udviklet på baggrund af en analyse af best practices, som blev påbegyndt i 2013.

– På baggrund af de meget forskellige institutioner som blev analyseret, kunne vi trække essensen ud, og se hvilke fælles træk de havde, som gjorde dem til noget specielt. Da vi havde færdiggjort analysen, blev vi interesseret i at afprøve om vi, hvor som helst og i hvilken som helst institution, kunne skabe entreprenøriel læring ved hjælp af de ting, som vi havde analyseret os frem til. På baggrund af det tog jeg kontakt til folkeskolen ASK for at lave et pilotprojekt, og vi kørte i skoleåret 2016/2017 forklarer Inaluk Brandt.

Fra stresset leder til en med overblik 


Siden Inaluk Brandt er begyndt at holde månedlige møder for et hold af lærere, der er fagvejledere, har det ført til stor tilfredshed blandt deltagere.
– Før i tiden vidste jeg ikke, hvor jeg skulle starte fra, og jeg havde mange bolde i luften. Før i tiden bruges en fagvejleder typisk én som bestiller materialer for lærerne, i mine øjne én der venter på kollegaerne kommer hen for at få vejledning i forbindelse med undervisningsplaner, materialer m.m..  Alle var afhængig af en, men jeg ville ikke have samme arbejdsmåde, som man altid havde haft som fagvejleder, men ville arbejde på en ny måde. Men jeg vidste ikke hvordan, fortæller en mere afstresset Gry Vold, der i dag har fået et godt overblik, og gode redskaber til en god arbejdsmetode, som hun tilpasser til sin egen. 


– Det har hjulpet mig rigtig meget som fagvejleder, siger Vold, der i dag er opgraderet til kvalitetsudvikler for fagvejlederne i ASK og fortsætter:
– Udover det at få mere overblik, så lærer man også meget som person. Jeg er begyndt at tage een ting ad gangen og har blandt andet lært, at man I fælleskab kan udveksle idéer og udfordringer og ikke give hele ansvaret fra sig, og de ting som ikke lykkes, skal smides væk, da det tit kan være spild af tid at prøve igen og igen, forklarer Gry Vold, der idag har arbejdet som folkeskolelærer I 30 år.

Arbejdsmetoden baseret på aktionslæring blev afprøvet sidste år på ASK med Inaluk Brandt som tovholder. Det var et nordisk pilotprojek som blev gennemført i samarbejde med tre personer fra Finland og en person fra Danmark som repræsenterede hver deres branche og sektor. Modellen tager udgangspunkt i at man formulere een væsentlig problemstilling, til at man diskuterer forskellige idéer til, hvad der kan afhjælpe problemerne. Derefter handler det om at prioritere det vigtigste først og dernæst at evaluere, og til sidst at justere, for at se, om det fører til nye og nyttige handlinger.
Inaluk Brandt har været en del af det nordiske netværk siden 2013, er selvstændig og er en del af konsulentbureauet VisioBox ApS sammen med to andre i Nuuk.



fjernundervisning
17-10-2017

Nettutdanning er framtiden

– Vi mener at fjernundervisning er framtidens studieform.
På partnerbesøk tar en med seg både små og store opplevelser!

I en verden som hele tiden endrer seg er det viktig å anvende moderne teknologi. Også individuelle behov og ønsker er meget forskjellige fra slik det var for 20 år siden. Noen er født med svakheter som gjør det vanskelig for dem å delta i vanlig skole, mens for andre har det skjedd ting i livet som gjør at de ikke kunne fullføre utdanningen. For alle disse er fjernundervisning eller nettundervisning en gyllen mulighet til å fullføre skolegang, heter det i avslutningsrapporten fra Nordplus Voksen-prosjektet «Improvement of professional skills of teachers and administration as a result of the best practice and acquiring of methods of other countries in distance adult learning».

Koordinatoren for prosjektet er Laura Kalnina ved Eiropas Tālmācības vidusskola i Latvia. Dialog tar en prat med henne om prosjektet og samarbeidet mellom skoler i Finland, Latvia, Estland og Litauen.

Hva var ideen bak prosjektet?
– Vår tanke var å samarbeide med andre fjernundervisningsskoler i Nord-Europa for å utveksle undervisningsmetoder og verktøy. Vi er i sterk utvikling og vil gjerne fange opp det nyeste av undervisningsmetoder og læringsteknologi, som for eksempel app-er og andre verktøy. Brainstorming med fire fjernundervisningsskoler ga oss fullt opp av nye og geniale ideer.

Prosjektet var finansiert av Nordplus Voksen-programmet. De beskjedne midlene på 16000 euro rakk likevel til femdagers besøk på alle fire partnerskolene, med studiebesøk, workshop-er, kulturelle opplevelser og møter.

Fakta om prosjektet:
Partnere:
Europe Distance Education Secondary School, Latvia (upper secondary school)
Kontaktperson: Laura Kalniņa, laura.kalnina@eiropasskola.lv
Vilnius Ozas Gymnasium, Litauen (upper secondary school)
Audentese Erakool, Estland (upper secondary school)
Otava Folk High School, Finland (upper secondary school)
 

LÆRER-FELLESSKAP

Målet med prosjektet var å øke kvalifikasjonene hos lærere og administrativt ansatte ved fjernundervisningsskoler. Har dere lykkes?
Laura Kalnina er ikke i tvil.

– Ja! Vi møtte utfordringer med lærere som befinner seg på mange ulike steder i landet og som dermed kan kjenne seg utenfor fellesskapet. Det krever ekstra innsats å få dem til å føle seg som et team. Vi ser at det er viktig for lærerne å jobbe godt sammen i et fellesskap. De trenger å samarbeide for å støtte voksne elever som kanskje trenger mer motivasjon for å gjennomføre skolegangen enn det unge elever trenger. Nå har lærerne våre fått et "online teacher room", hvor de møtes og diskuterer felles problemer.

Å BYGGE OPP TILLIT

Dere har samlet gode eksempler, såkalte «best practices»?

– Vi har ikke mange eksempler, men vi har i stedet samlet mange gode ideer og satt dem sammen i en helhet. Det handler om hvordan vi kan bygge tillit. Det er tillit mellom skoleadministrasjon, lærere og elever, og det er tillit til at lærere gjør sitt beste. Tillit til at de sier fra om verktøy de trenger, og at de bruker mye tid online slik at elevene kan kjenne seg ivaretatt i en en-til-en-relasjon, ikke bare være en av hundre. Hver enkelt elev får individuelle tilbakemeldinger på tester og eksamen. Alt i alt gjelder det å skape og beholde en lenke av glede.

Laura Kalina ser også problemene.

– Vi slåss også med fusk og med frafall. Men vi tror på individuell behandling for hver eneste elev, og vi tror på å bygge relasjoner basert på tillit.

Web: www.eiropasskola.lv
Facebook: https://www.facebook.com/eiropasskola/
Facebook Page: https://www.facebook.com/eiropasskolanordplus/

I Nordplus-databasen: http://www.nordplusonline.org/Projects2/Project-database

COOPERATION

Det var også en intensjon i prosjektet at en skulle etablere “et bærekraftig, praktisk og metodeorientert samarbeid” mellom partnerne. Har samarbeidet fortsatt etter avsluttet prosjekt?

– Dessverre har skolen vår arbeidet med akkreditering I år, og vi har ikke har hatt kapasitet til å delta I prosjekter. Jeg håper at de andre partnerne holder god kontakt. Uansett, så holder vi stadig på med å videreutvikle noen av ideene fra prosjektet. Å gjennomføre nye ideer tar alltid mer tid enn forventet.

Hva anser du som prosjektkoordinator som den desidert største fordelen med et Nordplus-prosjekt av denne typen?
– Å være koordinator er en kjempestor bonus! Små prosjekter er fleksible. Vi har kunnet ta opp nye tema som vi møtte på underveis, og med en slik arbeidsmåte ble resultatet mer produktivt. Gjennom besøkene hos hverandre fikk vi ikke bare innsikt i institusjoner i andre land, men vi lærte også mye mer om landene og deres måte å ordne samfunnet på, og vi opplevde noen av deres kulturuttrykk.



Tøffe krav til lederskap – kompetanseutvikling er svaret

Ledere ved skoler og voksenopplæringssentre trenger stadig mer kompetanse for å drive og utvikle voksenopplæringstilbud.

Et av årets Nordplus-prosjekter handler nettopp om kompetanse og lederskap i voksenopplæring. Prosjektet har den pretensiøse tittelen Leadership Capacity Building. Prosjektleder er Peter Müller, som er leder ved Østhimmerlands Folkeuniversitet i Danmark. Han mener det stilles høyere krav til økonomistyring og til innhold i undervisningen enn tidligere, noe som betyr at ledere må styrke sin kompetanse jevnt og trutt. Men hva betyr egentlig det litt kryptiske uttrykket 'capacity building'?

– Det er kanskje snobberi å bruke engelsk, når en kort kan si at prosjektet handler om å gi lederne innsikt som gjør dem til gode og kompetente ledere. I prosjektet vårt er vi opptatt av at ledere skal kunne kommunisere klare mål til de ansatte. De må forvalte strategiske ressurser. Videre kreves det at de kan sikre undervisningskvalitet, og ikke minst må de kunne utvikle et støttende miljø, sier Peter Müller.

Det er omfattende krav til både toppledere og mellomledere. Mye å ta fatt på for et lite nettverksprosjekt med fem partnere, men partnerne har utnyttet de mulighetene som ligger i å besøke hverandre. Det er holdt fire prosjektmøter med 10-12 faste deltakere, pluss lokale ledere på møtestedet.

Erfaringsdeling er det ene beinet i prosjektet. Peter påpeker at partnerinstitusjonene er ulike, men de har samme holdning til ledelse og kompetanseutvikling. Dermed kan de lære av hverandre. Blant annet presenterer de for hverandre hvordan de bedriver ledelse ved egen institusjon.

FAKTABOKS
Program: Nordplus Voksen
Partnere:
Østhimmerlands Folkeuniversitet, Danmark (koordinator)
Tórshavn College, Færøyene
Åsö upper secondary education, Sverige
Adult Education Centre, Nordjylland, Danmark
Sinsen videregående skole, Norge
Prosjektleder: Peter Müller, leder av Østhimmerlands Folkeuniversitet.
Prosjektvarighet: Juli 2016 - september 2017

Ny kunnskap fra forskerhold

Det andre beinet i prosjektet er ny kunnskap. Ved å invitere forskere til å forelese om aktuelle tema på møtene, får de tilgang på ny viten. De har hatt presentasjoner om tema som ledelse og management, faglig ledelse, pedagogisk ledelse. På Færøyene fikk de også presentert en antropologisk undersøkelse av en skolefusjon.
Kan du si litt om bakgrunnen for prosjektet?

– Prosjektet tar utgangspunkt i at underviseren er den enkeltfaktor som betyr mest for kursistens læring. Voksenlæreren bør derfor ha relasjonskompetanse og didaktisk kompetanse i tillegg til den spesifikke fagkompetansen. Skolelederen skal på sin side sikre trygge og tillitsfulle rammer for et sterkt faglig og utviklende miljø, sier Peter. Disse temaene har de jobbet med i et års tid, og prosjektet nærmer seg nå avslutning. Både toppledere og mellomledere, faglige så vel som administrative ledere deltar i prosjektet. Partnerinstitusjonene representerer yrkesutdanning og allmennutdanning og kommer fra Færøyene, Norge, Sverige og Danmark.

Prisgitt politikken

Hvilke felles utfordringer ser dere for voksenopplæringssentre i dag?

– Tidligere hadde sentrene en stor grad av autonomi. I dag er det mye mer synlig at vi er en del av det politiske systemet. En kan nesten si at vi er prisgitt politikken. Lederne må altså kunne forholde seg til politiske krav. For eksempel fikk vi i Danmark et finanslovforslag om at utdanningsinstitusjonene skal spare to prosent i året. Over tid blir dette krevende.

Peter er opptatt av rammevilkårene og hva det krever av kompetanse hos ledere og lærere. Voksenlærerne blir presset. Utdanningspolitikk blir blandet sammen med sosialpolitikk. Nye grupper av voksne elever kommer til sentrene, og dette er krevende for lærerne, sier han. Hvordan løse dette? Peter mener at veien å gå er å arbeide i team.

Lærerteam

– Når lærerne arbeider i team, blir de ikke overlatt til seg selv. Vi må la lærernes erfaringer komme i spill gjennom samarbeid. Så trekker vi inn fagfolk som kan hjelpe teamet der det måtte være behov.

Har dere funnet fram til nyttige tema, fag og metoder for å få til den kompetanseutviklingen dere ønsker?

– Det har vist seg at lederne ved voksenopplæringsinstitusjonene har svært forskjellig bakgrunn. Noen kommer utenfra, mens andre har «arbeidet seg opp» gjennom systemet. Dermed har kompetanseutviklingen hos lederne også vært vidt forskjellig. Felles for dem som deltar i prosjektet er likevel at de legger stor vekt på kommunikasjon og samarbeid.

Har dere vurdert kompetanseutvikling gjennom nettkurs eller mooc-er?
– Det har vi ikke tatt opp. Det framgår for øvrig klart av prosjektet at topplederen bør omgi seg med mellomledere som har god kompetanse på sine ansvarsområder.

Mellomlederen må dechiffrere

Vi spør prosjektlederen om han har et konkret eksempel på noe han har lært i prosjektet.
– Det var på et av forskerforedragene vi har hatt i prosjektet at jeg innså hvor viktig mellomlederen er. Mellomlederen befinner seg i et kryssfelt. Topplederen uttrykker seg ved hjelp av visjoner, tall og grafer, og så er det mellomlederen som må dechiffrere og omsette strategiske mål og overordnede tiltak til faglige og pedagogiske løsninger som understøtter og utvikler lærernes undervisning. Det er også mellomlederen som skal redegjøre for de oppnådde resultater overfor topplederen, og videre komme med anbefalinger om framtidig innsats.

Hvilken verdi mener du nordiske prosjekt generelt sett har for din egen institusjon?
– Jeg mener det viktigste av alt er hva den enkelte lederen har fått ut av prosjektet, hvor nysgjerrige de er blitt, og hva som har  festet seg. Det  er viktig at en som leder er bevisst på det ansvaret en har, at det er mennesker man leder. Lederen har innflytelse på medarbeiderne, ikke bare på arbeidsplassen, men også langt inn i privatlivet.



En bro mellan eleverna

”Jag hade önskat att vi kunde fortsätta med detta”, säger en lärare om Nordplus-projektet Broen, som finansierade utbildningar där mer erfarna elever blev mentorer för mindre erfarna.
Broen     Projektet Broens ledningsgrupp från Sverige, Danmark och Norge.

Numera genomsyrar inkluderingstanken hela verksamheten, enligt rektorn på Vuxenutbildningen i Kungälv. Från hösten 2014 till hösten 2015 arbetade Vuxenutbildningen i Kungälv med att försöka definiera vad ett mentorskap innebär och hur det skulle kunna fungera. Man samlade information med hjälp av litteratur och diskussioner i sin projektgrupp, men också genom tre workshops som arrangerades i samarbete med lVUC i Aalborg i Danmark och Molde voksenopplearing i Norge. Det ordnades en workshop i vardera land. Projektet finansierades av Nordplus och var en avknoppning från ett annat Nordplus-projekt, Initiative me, som handlade om att motivera unga vuxna.

Fakta

  • Broen ingick i programmet Nordplus Adult och pågick mellan september 2014 och februari 2016.
  • I projektet ingår Vuxenutbildningen i Kungälv, Sverige, VUC i Fredrikshavn, Danmark, och Molde voksenopplaering i Norge.
  • Syftet var att skapa förutsättningar för mentorskap för målgruppen invandrare inom vuxenutbildningen.

Några syften med mentorskapet var att ge eleverna nya kontakter (öka sitt nätverk) och att det ibland är enklare att tala med någon som är på samma nivå som man själv, det vill säga också elev. Dessutom hade elevmentorerna i uppgift att vara talespersoner gentemot lärarna i det ämne där de var mentor.

Isabel Reyes Villalobos, som är alfabetiseringslärare i Kungälv, tyckte att mentorsprojektet gav väldigt mycket. De elever som var mentorer hade samma bakgrund som sina adepter. Två år tidigare hade de själva varit nyanlända analfabeter och nu kunde de visa och berätta för sina adepter hur de gått till väga för att lära sig läsa och skriva. Det var också en stor fördel att kunna matcha personer som hade samma modersmål.

– Det blev också billigare för skolan att använda eleverna; de som var mentorer ”lyftes upp” och det blev jättefin stämning. Jag hade önskat att vi kunde fortsätta med detta, säger Isabel Reyes Villalobos.

På SFI-utbildningen (Svenska för invandrare) arbetade man med att hjälpa eleverna att bygga nätverk och komma in i samhället.

– När jag kom hit var uppfattningen att vuxenutbildningen bestod av SFI och övriga utbildningar. Nu är SFI-utbildningen mer integrerad i verksamheten. Den största behållningen av Broen-projektet är att det startade tankar kring inkludering och integration och att alla lärare ser vikten av det, säger Lars-Gunnar Hermansson, rektor för vuxenutbildningen i Kungälvs kommun.

Även om mentorsprojektet inte längre finns kvar arbetar kommunen vidare med integrationsfrågorna. I samarbete med Arbetsförmedlingen kan eleverna erbjudas språkpraktik inom exempelvis äldrevården eller barnomsorgen.

– Att komma ut i arbetslivet redan under SFI gör att de nyanlända tidigt blir delaktiga i samhället, säger Lars-Gunnar Hermansson.



vägledning
09-10-2017

Stor förväntan på Åland inför IKT-vägledning

Åländska vägledare vill utveckla vägledningen på Åland - även vägledning baserad på informations- och kommunikationsteknik, IKT.
Annette Bergbo     Carola Eklund och Bodil Regårdh vill få ut vägledningen i ännu högre grad så att alla som så önskar på ett enkelt och snabbt sätt även via sin dator får stöd och hjälp i viktiga livsval, frågor gällande arbete och utbildningar.

– Resurserna finns och kan koordineras ännu bättre, konstaterar IKT-utvecklare Carola Eklund som tillsammans med specialsakkunnig Bodil Regårdh ingår i ”Arbetsgruppen för IKT och vägledning” för de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland.

Arbetsgruppen bildades år 2015 och ska avge slutrapport i början av år 2018. Uppdraget baserar sig på NVL:s huvudmålsättningar bl a att främja en utveckling och implementering för livslångt lärande och kompetensutveckling av vuxnas lärande inom de självstyrande områdena.

– Mycket handlar om att vi i gruppen kan lära oss av varandras erfarenheter och lösningar och sedan slutligen föreslå en modell för egen del. Alla områden har nämligen så olika förutsättningar att utgå ifrån och ta hänsyn till.

Stora kliv framåt

Enighet råder i varje fall i gruppen om att god tillgänglighet, till en välfungerande vägledning för allas livslånga lärande, måste skapas och utvecklas i samma takt som det nordiska informationssamhället kliver på framåt.

– Fördelarna är många då människor, just i den stund och situation de befinner sig i, också snabbt med hjälp av datorn, kan få konkret och individuellt stöd för att gå vidare med olika frågeställningar. Kanske står man inför att bli permitterad, önskar göra att nytt karriärval eller bygga på en redan existerande utbildning.

Carola Eklund och Bodil Regårdh noterar att Danmark har kommit långt i sin utveckling av den webbaserade vägledningen med exempelvis hög tillgänglighet.

– Vi har förstås inte på Åland i jämförlese samma efterfrågan på vägledningstjänster men från Danmarks modell kan vi nog hämta idéer. Finland ligger också i framkant när det gäller att bygga fungerande modeller och för att skapa helhet och kontinuitet med strategier för samarbete fungerar European Lifelong Guidance Policy Network (ELGPN) som viktig plattform.

Vad behövs för att slutligen förverkliga en webbaserad vägledningsmodell i praktiken?

– Det krävs en vilja hos alla berörda parter och att vi lyckas med att både involvera och förankra det nya. Vi måste tydliggöra vad man vinner på att människor får vägledning i rätt tid och på ett kontinuerligt tillgängligt sätt. Det handlar slutligen om både folkhälsa och samhällsekonomi.

Att det finns en uttalad politisk vilja att gå framåt med IKT och vägledning visar sig bland annat i att projektet ”Vägledning på Åland” som avslutas år 2018 ska ha ett anslag i 2019 års budget.

Projektet utgår även det från utbildningsavdelningen och har som mål att skapa en likvärdig vägledning genom att erbjuda en kvalitativt god och lättillgänglig service för alla - inom och utanför utbildningssystemet samt för dem som finns i arbetslivet.

Samarbete och kompetens

Projektet ”Vägledning på Åland”, med delfinansiering från ESF (Europeiska socialfonden), har också som mål att utveckla system som inkluderar digitala verktyg med avsikt att bredda tillgången på tjänster och nå nya målgrupper. Det ska även utveckla samarbetet mellan redan befintliga aktörer som arbetar med vägledning och öka vägledarnas kompetens kring nya sätt att arbeta med vägledning.

– Vår uppgift i arbetsgruppen som utgår från de självstyrande områdena ligger nära de frågor och uppgifter som ”Vägledning på Åland” sysslar med och det är sammantaget en fördel. Vi stöder och har stor nytta av varandra helt enkelt med ett gemensamt mål.

– Vi utgår från tillgänglighet, likvärdig tillgång till vägledning och funktionen. Framöver då vi har skapat en modell - en utökad möjlighet till vägledning, vill vi förstås att den marknadsförs på bästa tänkbara sätt så att alla får kännedom.

Ringeffekterna

”Arbetsgruppen för IKT och vägledning” har inte i uppdrag att föreslå hur IKT-vägledning ska förverkligas i praktiken men klart är att Carola Eklund och Bodil Regårdh ändå har tankarna ditåt.

– Det gäller nog att göra det tydligt hur pass övergripande en god och tillgänglig vägledning är och hur pass stora ringeffekter det faktiskt ger på samhällets olika områden, konstaterar Carola Eklund och Bodil Regårdh.

Ålands landskapsregering har också i sitt utbildningspolitiska program Kompetens 2025 lyft behovet av att vägledningstjänsterna utvecklas.

Annette Bergbo



Open Badges - nyckeln till lärarfortbildning?

En ny metod för att synliggöra kunskaper och kompetenser blir allt populärare. Hittills har Open Badges mest använts för att motivera kursdeltagare, men ett Nordplus-projekt bygger nu ramen för lärarfortbildningar.
Open Badges presenteras på Internetdagarna 2016.

Det finns många sätt att utnyttja teknologins utveckling inom utbildningssektorn. Ett av de mera innovativa handlar om hur vi kan synliggöra kompetenser, kunskaper och färdigheter. Open Badges är samlingsnamnet på en rad olika aktörers försök att förnya och utveckla en ofta förbisedd del av läroprocessen. Den som handlar om att dokumentera och synliggöra. All formell utbildning mynnar idag ut i någon form av intyg, som bekräftar att utbildningen är genomförd och kanske innehåller en beskrivning av det inlärda och vilken nivå som den lärande uppnått.

Open Badges tar detta ett steg längre, genom att göra processen helt transparent. En Open Badge innehåller ett kunskapsmål, en beskrivning av vad denna kunskap är, hur den mäts, samt allt som den lärande gjort för att uppnå målet.

Kunskap skall här ses i ett mycket vitt perspektiv. Det kan handla om en färdighet, en kompetens, faktakunskap, eller en kombination. Detta gör det möjligt att få ett erkännande för sin tysta kunskap, saker man har lärt sig i arbetslivet, och sin livserfarenhet. Tack vare sin struktur går Open Badges bra att använda även i icke-formella och informella inlärningssituationer. Det är orsaken till varför Bildningsalliansen tillsammans med sina partnerorganisationer i Finland, Sverige och Litauen arbetar med Open Badges i ett Nordplus-projekt.

En bra lärare ska…

Vi har valt att fokusera på lärarkompetenser. Inom folkbildningen och tredje sektorn finns det mängder av goda handledare, volontärer, cirkelledare och timlärare som saknar pedagogisk utbildning. De kan vara hur bra som helst på att lära ut, men har inga papper på det. Att erbjuda fortbildning för dessa grupper är därför ofta mycket komplicerat. Det är svårt att veta vilken nivå man skall utgå ifrån, och det är svårt att motivera målgruppen att fortbilda sig. En betydande del av denna grupp ser inte nödvändigtvis sig själva som lärare, och med ett par timmars undervisning i veckan känner de kanske inte ett så stort behov av att utveckla sina pedagogiska talanger.

Projektet Open Badges för Folkbildning började därför med en öppen enkät med frågor om de viktigaste kompetenserna en bra folkbildare behöver. Vi fick in över 200 svar, vilket gladde oss. Med hjälp av dem har vi kunnat bygga upp en matris med 9 olika Open Badges i tre kategorier. Vi jämförde flera olika matriser som beskriver kompetenser och nivågraderar dem. Till slut bestämde vi oss för att använda EQF-systemet (European Qualifications Framework). Dels uppfattade vi EQFs indelning och nivåer som mest ändamålsenlig, dels är EQF på väg in i alla EUs medlemsländer.

Bara början

När vi kommit så här långt tar det verkliga arbetet vid. Det är en sak att konstatera att en bra lärare är kommunikativ och anpassar sin pedagogik efter gruppen, ja ibland rentav efter individen. Det är en annan sak att dels beskriva och dels bevisa detta. Vi har suttit i långa och mycket intensiva diskussioner där kunskapssyn, vår uppfattning om lärande och om olika inlärningssituationer har stötts och blötts. Det har varit underbart! Vi är själva mitt inne i en process där mycket av det var och en av oss har tagit för givet ifrågasätts, utmanas eller bekräftas. Det är sällan man hinner med att faktiskt sitta ner och fundera igenom vad det hela går ut på. Vi är nu halvvägs igenom projektet, och de första resultaten ser dagens ljus. Vårt ekosystem med 9 Open Badges är nästan färdigskissat. Vi kommer att erbjuda tre olika Open Badges, var och en med tre olika nivåer, som ungefär passar in i EQF 3, 4 och 5. En grupp handlar om vad en god folkbildare behöver, en handlar om metodologiska kompetenser, och en handlar om utvärderingskompetenser. Systemet bygger långt på självutvärdering, och kan anpassas enligt olika institutioners behov. Den som ansöker om en Open Badge gör det alltid gratis. För de som delar ut Open Badges och använder det i sin verksamhet tillkommer en liten årsavgift, som täcker kostnaderna för systemet.

Den nordiska hävstången

Under det första projektårets gång (2016-2017) har vi också deltagit flitigt i nationella och nordiska evenemang för att berätta om Open Badges och för att lyssna på reaktioner och förslag. I de allra flesta fall är mottagandet mycket positivt. Jag tror det är många som ser möjligheterna med ett så pass flexibelt system. Efter den inledande entusiasmen kommer problemen. Att beskriva kompetenser, och förstå hur dessa skall kunna verifieras, är verkligen ingen lätt uppgift. För att kunna skapa något bestående behövs hjälp, och i projektet har vi tydligt märkt att det finns en beställning på det vi gör. Dels behöver flera olika delar av utbildningssektorn metoder som uppmuntrar till och får fart på fortbildningen av pedagogisk personal, dels behövs matriser och metoder som gör det möjligt att applicera Open Badges i olika sammanhang. Detta är inget för en enskild skola eller förening. Tack vare Nordplus har vi kunnat identifiera ett behov, frågat miljöerna om inriktning och fokus, samt byggt upp en modell som fritt kan anpassas och användas. Vi tror inte Open Badges är svaret på alla utmaningar, men vi ser det som ett välkommet tillskott i verktygslådan. Och vi vet att arbetet bara har börjat.

Johanni Larjanko

Projektkoordinator

Läs mer: Openbadge.blog




drop-outs
04-10-2017

Støtte, forståelse og aksept – gir mer skolefullføring

Elever som faller fra i videregående skole er en utfordring. Norske kunnskapsministre har brukt milliarder på tiltak for å få elevene til å fullføre.
Prosjektpartnerne møttes på Grønland i mai. De representerer: Kongsskogen videregående skole i Oslo, AOF Østfold Daghøyskolen i Fredrikstad, produksjonsskolen AFUK i København og den grønlandske produksjonsskolen Piorsaavik i Nuuk.

Dagens kunnskapsminister, Torbjørn Røe Isaksen, har funnet en løsning ved å sette en streng grense for udokumentert fravær. Blir det udokumenterte fraværet høyere enn ti prosent i et fag, får eleven som hovedregel ikke karakter. Tallene for fullføring er blitt bedre, men mange står likevel i fare for å falle utenfor. I det nordiske prosjektet STJERNEKART har de deltakende skolene en «empatisk støttende praksis», hvor en arbeider tett og støttende med eleven over tid. Dette viser gode resultater og gjelder unge med særlige vansker. Den norske skolen, Kongsskogen vgs. i Oslo, AOF Østfold Daghøyskolen i Fredrikstad, den danske produksjonsskolen AFUK i København og den grønlandske produksjonsskolen Piorsaavik i Nuuk deltar i prosjektet.
– Vi forsøker å fange opp unge gjennom store støttesystemer. Vi ser at utenforskap byr på tunge utfordringer, og at de gruppene vi arbeider med, unge med psykiske og sosiale vansker, ofte faller utenfor, sier prosjektleder i Stjernekart-prosjektet, Hilde Melby, lærer ved Kongsskogen videregående skole.

KOMMER SEG PÅ FOTE

– Gjennom tiår har vi sett hvordan støttende tiltak som vi tilbyr unge i en vanskelig livsfase, bidrar positivt. Flere av ungdommene kommer seg på fote, de kommer seg videre og får en livsmestringskompetanse som gjør dem i stand til å lære bedre resten av livet. De blir i stand til å løse problemer knyttet til arbeid, familie og andre relasjoner. Samtidig ser vi at perspektivet vi arbeider innenfor, ofte er ganske langsiktig. Det er en klar fordel å samarbeide nordiske land imellom, fordi landene likner på hverandre. De har sterk offentlig sektor der det er et mål at alle, også de som ikke klarer å følge vanlige karriereløp, skal med.

MYE OMSORG OG FORSTÅELSE

Dette er ingen «kvikk fiks»-metode. Et fellestrekk ved prosjektpartnerne er at de arbeider langsiktig med å støtte elevens mestring. Fokuset er på mye støtte – mye mer støtte, forståelse og aksept enn hva som kanskje er vanlig.

– Det er nettopp dette litt vage, å behandle noen med omsorg og forståelse som ligger til grunn for vår pedagogikk. Gjennom prosjektet ønsker vi å kartlegge hvordan denne omsorgen og forståelsen ser ut, og hva som er felles i måten vi arbeider på, sier Melby i en prat med Dialog. 

KOBLER SAMMEN LYSPUNTER

– Prosjektnavnet Stjernekart er en metafor. Det oppsto fordi vi opplever arbeidet vårt som et stjernekart. Når en ser på nattehimmelen ser en mest mørke, men med mange lysglimt. Antall lysglimt en ser er avhengig av hvor den som ser, befinner seg, og ikke minst er det avhengig av om du ser opp og ser etter. Vi tenker oss at dette er arbeidet vårt i prosjektet. Vi ser opp, ser etter lyspunkter, kobler dem sammen til meningsfulle enheter, og så deler vi denne forståelsen med andre. 
Prosjektplanen sier at målet er «å dokumentere effekten av en lærers strukturerte og empatiske tilnærming i arbeidet med unge voksne som har droppet ut av skolen, eller som er I faresonen for å falle utenfor skole og arbeidsliv».

Hvordan jobber dere helt konkret med å dokumentere effekten?

– Dokumentasjonen så langt består mest av observasjonsrapporter. Vi vet at den pedagogikken vi arbeider etter har effekter, gjennom våre organisasjoner får vi ungdommer som vanligvis faller utenfor, til å gjennomføre. Vi vet altså at det vi gjør har en effekt. Problemet er bare at vi ikke helt vet hva vi gjør. I den fasen vi er nå, arbeider vi først med å kartlegge hva arbeidsmetoden helt konkret er. Det neste målet blir å vise hvordan dette styrker elevenes læringsarbeid, påpeker Melby, som også skisser mulige måter å måle effekten på: 

  • rapporter fra elever
  • tilstedeværelse/gjennomføringsgrad hos elevene

Prosjektet er ennå bare midtveis, og mye arbeid gjenstår. Planen er å vise gode eksempler, og de skal deles på et eget nettsted.

LOGG- OG PLNVERKTØY

Prosjektet har også satt som mål «å dokumentere og utvikle verktøy som gjør lærere og organisatorer i stand til å hjelpe de lærende til å kom i gang med skolegang eller arbeid igjen». Hvor langt er dere kommet i å finne verktøy dere vil bruke eller også utvikle?

– Foreløpig arbeider vi med to tilnærminger, sier Melby. Den ene er et logg- og planverktøy som brukes, der elevene i samarbeid med læreren skal komme seg videre. Dette skal prøves ut som en del av utviklingsprosjektet. Det andre vi arbeider med et å konkretisere hva empatisk støttende praksis er. Dette gjør vi gjennom observasjonsprosjektene som er i gang i de ulike organisasjonene. 

DEN NORDISKE VERDIEN

Som koordinator, hva ser du som den største verdien i Nordplus-prosjekter som dette?

– Den største verdien i dette prosjektet ligger i at mennesker bringes sammen på tvers av kulturell bakgrunn og landegrenser. Her samarbeider vi også med organisasjoner som har noen fellestrekk, men som samtidig er forskjellige, også det skaper en slags økt relevans. Dette opplever jeg som spesielt viktig fordi prosjektets mål og tema er "mykt". Temaet vi arbeider med er vagt, men dersom vi klarer å dokumentere forekomsten av dette innen flere ulike samfunn og kulturer, og samtidig kan enes om det, mener jeg vi har gitt en styrke til vårt argument. Vi arbeider for å ta vare på, støtte og bygge opp mennesker, sier Melby. Hun påpeker at arbeidet er langsiktig. Resultatet ses kanskje i form av at flere er i arbeidslivet, om ikke hele tiden i full jobb, så i større grad enn hva som kanskje tidligere var mulig.

– I en verden av kvartalsrapporter, må vi på et vis dokumentere at når "et jeg" møter "et gitt menneske" med omsorg, forståelse, aksept men også forventninger og ambisjoner på deres vegne, vil eleven ha større sjanse for å lykkes i videre liv. Vi vet at våre lærende i mange sammenhenger lykkes bedre på grunn av oss.

Her ligger en styrke i prosjektsamarbeidet, mener Melby:
– Å vite at mennesker lever med liknende utfordringer og opplevelser på tvers av nasjonale og språklige grenser, og at noen måter å bli møtt på øker sjansene deres for å leve liv der de kan bidra til fellesskapet, er en av de største verdiene i dette prosjektet. I tillegg er det svært viktig å kunne trekke veksler på de fagmiljøer hver enkelt organisasjon har rundt seg.

Stjernekart-prosjektet fortsetter ett år til.


FAKTABOKS:

Nordplus Voksen-programmet
Tittel: STJERNEKART - creating tools and methodology in working with young adults
Prosjektperiode: 2016-2018

 

Prosjektleder: Hilde Melby, Kongsskogen videregående skole, Oslo



ValiGuide -hvad er det?

I løbet af de seneste år er udviklingen af arbejdet med anerkendelse eller validering af voksnes uformelle og ikke-formelle læring gået stærkt og behovet for professionalisering af de som arbejder inden for området er vokset i takt med udviklingen.
ValiGuide er en online platform for de, der arbejder med validering, siger Haukur Har∂arson.

Anerkendelse af realkompetencer / validering af kompetencer

Arbejdet med validering af voksnes uformelle og ikke-formelle læring til styrkelse af samspillet mellem voksenuddannelse og arbejdsliv prioriteres højt i alle de nordiske lande. Af historiske årsager er der i Norden en stærk og lang tradition for voksnes læring, et stærkt treparts samarbejde og ikke mindst vigtig i disse tider, et politisk fokus på social inkludering. Der findes indikatorer for at de personer som ikke har en erhvervs- eller gymnasialuddannelse eller som er indvandrere eller ny indflyttere får mest ud af valideringen. Der kan være forskelle i de enkelte nordiske landes systemer til validering af kompetencer, men i alle lande anvendes validering hovedsagelig i forbindelse med adgang til uddannelse, skræddersyet uddannelse og for at give den enkelte større muligheder på arbejdsmarkedet. Individet er i centrum for valideringsprocessen, som også betragtes som en læringsproces, der fremmer "empowerment" og social inklusion.  

Trilogi af projekter

I NVL:s regi har man arbejdet med udvikling af validering helt fra starten af 2005 igennem Nordisk Ekspertnetværk for Validering. Ekspertnetværket har med støtte fra Nordplus voksen gennemført en trilogi af projekter indenfor validering. Haukur Harðarson er islændingenes repræsentant i Ekspertnetværket.

– Det hele startede med ”Kvalitet i Validering i Norden – et kortlægningsprojekt”. Der valgte vi fremfor at sammenligne arbejdet i de fem lande i rapporten at lægge vægt på at fremdrage gode eksempler, fælles udfordringer og barrierer for arbejdet med kvalitet i valideringen. Næste projekt blev gennemført i lyset af at der er en fælles interesse i at sikre kvaliteten af valideringsarbejdet i de nordiske lande på trods af at der i de nordiske lande er store forskelle på, hvordan valideringsarbejdet er organiseret og forankret og også på måden den enkelte validering/realkompetencevurdering gribes an. Rapporten fra projektet bærer titlen ”Kvalitetsmodel til validering i Norden”.  

– Under udviklingen af kvalitetsmodellen blev det tydeligt hvor vigtigt det er at de der arbejder med validering er professionelle og derfor blev det tredje og sidste projekt gennemført siger Haukur.

Et projekt, to produkter

Projektet med overskriften Kompetenceprofiler og kompetenceudvikling for valideringspraktikere – et kortlægningsprojekt 2014 – 15 ledte til to produkter. Det ene en rapport LINK (som mangler fordi den eksisterende link er til rapporten på engelsk) med samme navn og det andet online platformen ValiGuide.

Rapporten indeholder projektets resultater, hvor de vigtigste aktiviteter i projektet beskrives:

  • Kortlægning af opgaver, roller og kompetenceprofiler for de, der arbejder med validering

  • Identifikation af behov for kompetenceudvikling for de, der arbejder med validering

  • Opsummering af udfordringer og anbefalinger vedrørende nationale og nordiske aktiviteter vedrørende kompetenceudvikling for praktikerne.

Styrker brug af validering

Projektet har overordnet bidraget til en styrket brug af validering både på nordisk plan og i de enkelte nordiske lande. Videre bidrager det til professionalisering af valideringsmedarbejdere med henblik på at styrke og kvalificere opgaveløsningen med validering af ikke-formelle og uformelle kompetencer.  

Det kortlægger også opgaver for personer, der arbejder med validering eller som er interesserede i at arbejde med validering, dokumenterer roller og kompetenceprofiler og identificerer behovet for kompetenceudvikling. Derfor skabte vi også ValiGuide siger Haukur.

ValiGuide, praktikernes guide til validering.

–  ValiGuide er en online platform for de, der arbejder med validering, siger Haukur Harðarson som sammen med Svante Sandell, Sveriges koordinator i NVL redigerer platformen.

– Målet med ValiGuide er ikke kun at bidrage til en professionalisering af hele valideringsprocessen men også af hvert enkelt skridt af processen og dermed bidrage til at styrke validering af voksnes ikke-formelle og uformelle kompetencer. ValiGuide tilbyder en bred vifte af materialer, vejledning og anbefalinger til praktikere, der arbejder med valideringen. Vi vil inspirere, formidle viden og erfaring og dermed bidrage til kompetenceudvikling i hele Norden. Vi holder et stærkt fokus på "hvordan" med beskrivelse af hele processen, identifikation, dokumentering, evaluering og certificering, siger Haukur.

Vil du vide mere?

På platformen findes der en oversigt over nyttige artikler om validering, rapporter og vejledninger, såvel nordiske, europæiske som nationale fra hvert af de fem lande.

ValiGuide kan varmt anbefales for alle som interesserer sig for validering. Platformen er let tilgængelig og nyttig, kan anvendes både for de som har erfaring med validering og de som tror at det måske er noget som de kunne tænke sig at arbejde med, siger Haukur Harðarson.


ValiGuide:

  • Byder på inspiration
  • Støtter kompetenceudvikling mellem de nordiske lande

  • Har stærkt fokus på hvordan man arbejder

  • Styrker med viden om de udfordringer man kan støde på

 

Partnere i projektet Kompetenceprofiler og kompetenceudvikling for de, der arbejder med validering – en kortlægning.

Koordinerende  organisation:

Via University College (DK, University)

Andre partnere:

Savon koulutuskuntayhtymä - Savo Consortium for Education (FI, Vocational school/apprentice programme)

Vox, Nasjonalt fagorgan for kompetansepolitikk (NO, Governmental Organization)

Swedish National Agency for Higher Vocational Education (SE, Governmental Organization)

Education and Training Service Centre (IS, NGO)

Denna artikel ingår i Dialog Special 2017 : Vad ska vuxenläraren kunna



integration
25-09-2017

Integration i Vasaloppsland

NVL:s ö-nätverk har träffats på fastlandet – närmare bestämt mitt i Sverige. I september hölls ett seminarium om integration i Mora i Dalarna, staden som många förknippar med Vasaloppet.
Marja Beckman     Nu kan livet börja för Baktash Nori som är utbildad civilingenjör och flykting från Afghanistan. Han fick uppehållstillstånd i somras och kan börja läsa in de kurser han behöver för att kunna utöva sitt yrke i Sverige.

Civilingenjören Baktash Nori, 27 år, deltog på NVL:s To do-seminarium i Mora och bidrog med sitt perspektiv som flykting från Afghanistan. To do-seminariets paroll är nämligen ”tala inte OM de nyanlända – tala MED dem”.

Baktash berättar att han flydde från Afghanistan hösten 2015. En oktoberdag satt han i en buss lastad med asylsökande som skulle placeras på asylboenden runt om i landet. Medan medresenärerna gick av en efter en fick han själv sitta kvar. Baktash följde resan i Google maps i telefonen och den visade bilder på snö. Men även om resan kändes lång hade det inte börjat snöa i Mora än.

Baktash och de andra asylsökande placerades på ett asylboende i Gesunda två mil utanför centrala Mora.

Under de knappt två åren som har gått har Baktash lärt sig att tala bra svenska. Han har haft jobb på ett HVB-hem och på en fritidsgård, men vill arbeta som ingenjör. Sommaren 2017 fick han sitt efterlängtade uppehållstillstånd och kan börja läsa in de kurser som krävs för att hans civilingenjörsutbildning ska bli validerad i Sverige.

Förutom Baktash och andra nyanlända deltog representanter från bland annat utbildningssektorn, det lokala näringslivet, organisationer och föreningsliv på seminariet.

Från öar till en mindre ort

Hur kommer det sig då att NVL:s ö-nätverk har rest till fastlandet? I ö-nätverket ingår Gotland, Åland och Bornholm. Samarbetet utgår från att dessa öar har ungefär samma problematik – de ligger isolerat från grannkommunerna och många flyttar därifrån, vilket leder till brist på arbetskraft inom vissa yrken. De nya invånarna kan bli en räddning om deras kunskaper tas till vara.

a_gruppsamtal_web.jpg  
”Alla nyinflyttade ska åka Vasaloppet” och ”Låna en svensk” var två av idéerna som kom fram under gruppsamtalen.

Ö-nätverket använder ”to do-metoden” som bland annat innebär gruppsamtal utifrån noga utvalda frågeställningar.

När Jenny Lennhammar, chef för integrationsenheten på Gotland, sökte nya medarbetare och hade en platsannons ute, blev hon uppringd av en man som hette Åke. Han ställde frågor om arbetsuppgifterna och Jenny frågade om han var intresserad av jobbet. Åke svarade glatt: ”Nej, jag är ju din motsvarighet i Mora!”

Åke heter Nyström i efternamn och telefonsamtalet ledde alltså till samarbete eftersom de märkte att Mora hade liknande utmaningar som öarna: Det är också en liten ort vars befolkning ökar markant under turistsäsongerna. I Moras fall inträffar dessa ökningar både på sommaren och på vintern. För många är Mora mest känt för att det årliga skidloppet Vasaloppet äger rum där.

Från ”brain waste” till ”brain gain”

a_shahamak_web.jpg  
Shahamak Rezaei

Den danske forskaren Shahamak Rezaei från Roskilde universitet talade om entreprenörskap: Invandrare uppmuntras visserligen att bli entreprenörer men förväntas ofta driva pizza- eller kebabrestaurang, något som inte passar alla. Shahamak Rezaei avfärdade idén om att invandrare kommer från missgynnade positioner och fattigdom till våra nordiska ”land med mjölk och honung” för att bli ”integrerade” här. Många av de nyanlända har stor kapacitet och att inte ta vara på deras kunskaper är ”brain waste”. De mest drivna flyttar ofta tillbaka till sina hemländer när det är möjligt. Där slår de nämligen inte i ”glastaket” utan får möjlighet att utnyttja sin fulla potential.

– Vi måste vända denna ”brain waste” till ”brain gain”, sa Shahamak Rezaei (vilket kan översättas till att inte slösa bort deras hjärnkapacitet utan att ta vara på den).
Att se individen var ett återkommande tema under seminariet. ”Varje människa äger sitt liv”, sa Torun Israelsson, verksamhetsledare på det kooperativa företaget Macken i Växjö. Macken arbetar med återvinning och inspirerar människor att tänka kreativt och entreprenöriellt. De vänder sig särskilt till dem som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Hockeymorsa åt någon annans barn

a_dalahast_web.jpg  
Dalahästen är en populär symbol för Sverige och kommer från Dalarna. Naturligtvis fick föreläsarna varsin Dalahäst i gåva.

Under gruppsamtalen diskuterades först svårigheter och sedan möjligheter. Bland svårigheterna nämndes språket – svenskan är svår – och ett ”von oben-perspektiv” – att svenskar tenderar att tro att vi är bäst på allt. Byråkratin kan också sätta käppar i hjulet.

Några idéer till lösningar var förutom tidiga insatser och tidig språkinlärning – att hjälpa privatpersoner att ta sig tid för nyanlända. Detta kan till exempel göras med hjälp av naturliga mötesplatser eller att vara fritidsfadder: Varför inte bli hockeymorsa åt någon annans barn?

Efter seminariet säger Åke Nyström, chefen för Integrationsenheten i Mora:

– För många av deltagarna var det första gången de satt vid samma bord som en nyanländ person, det är tillräckligt för att jag ska känna mig nöjd.

Nätverket träffas igen den 10 november.



”Människor som har självaktning och tror på sig själva, det är så betydelsefullt!”

Det talas emellanåt mycket om sociala företag som en räddning för välfärdssamhället, men de framgångsrika exemplen syns sällan. Yallatrappan i Malmö har gjort det som andra misslyckats med – de har gått från att vara ett ESF-projekt till en lyckad verksamhet med 34 anställda, och priserna regnar över dem.
Marja Beckman     Fatme El-Zein, Taghrid El-Ali och Layla Alhfie lagar och säljer mat i Yallatrappans kök.

På bottenplan till ett av de höga miljonprogramshusen i Malmöstadsdelen Rosengård ligger Yallatrappans kontor och kafé. På gården utanför finns kryddodlingar, med odlingslådor som formats till bokstäverna Y och T. Där får alla som bor i området plocka kryddor.

När DialogWeb kommer dit en solig junimorgon håller Taghrid El-Ali, Layla Alhfie och Fatme El-Zein på att förbereda lunchen i det lilla köket. Gemensamt för alla som jobbar och praktiserar i Yallatrappans verksamheter är att de är utlandsfödda, har bott många år i Sverige och har låg utbildning och ingen eller väldigt lite arbetslivserfarenhet. De har ofta tagit stort ansvar för barn och familj.

Socialt företag som växte

Yallatrappan startade som ett projekt finansierat av Europeiska socialfonden (ESF) mellan 2008 och 2010. Målgruppen var utlandsfödda kvinnor som stod långt ifrån arbetslivet. Man valde att utgå från vad dessa kvinnor kunde, och började med matlagning eftersom det är något flera av dem har stor erfarenhet av.

Till skillnad från många andra ESF-projekt, som runnit ut i sanden i samband med att stödpengarna tagit slut, har Yallatrappan fortsatt som ett socialt företag – och vuxit. Vid starten var de sex personer i personalen. Numera finns 34 anställda och därtill praktikanter. De flesta anställda har tidigare varit praktikanter på Yallatrappan. Verksamheten styrs som ett kooperativ vilket innebär att alla beslut fattas demokratiskt mellan de anställda.

– Här finns så mycket kraft, energi och förhoppningar, säger ordföranden Christina Merker-Siesjö som har varit med sedan starten. Hon var verksamhetschef på studieförbundet ABF:s bolag ABL i Malmö när projektet startades.

ESF-projekt ska alltid delvis finansieras av någon form av offentlig verksamhet och Yallakvinnorna hade försörjningsstöd medan projektet pågick. Det fanns inga ekonomiska krav på kvinnorna, utan deltagandet byggde på frivillighet. Syftet var att arbeta med utveckla kvinnornas självförtroende och oberoende. Sedan blev de anställda på deltid, och numera jobbar några av dem på heltid.

syateljé2-1.JPG  
I syateljén i Sofielund arbetar kvinnor med olika syuppdrag. För tillfället syr de bland annat om gamla hotellhanddukar till morgonrockar.

– Idag bär vi våra egna kostnader. Vi är en ideell förening med näringsverksamhet och har inte sökt föreningsbidrag eftersom vi är momspliktiga. Alla våra pengar går tillbaka till verksamheten, säger Christina Merker-Siesjö.

Yallatrappan har idag 14 miljoner kronor i omsättning varav ungefär 55–60 procent kommer från deras kommersiella verksamhet. En annan del av verksamheten görs i samarbete med Arbetsförmedlingen. Den som söker praktik på Yallatrappan uppmanas att gå genom sin handläggare på Arbetsförmedlingen eller kommunen (som förmedlar försörjningsstöd).

Yallatrappan skalar upp

Verksamheten är så framgångsrik att Malmö stad har bett Yallatrappan att skala upp och etablera sig på fler utsatta områden. I området Sofielund finns en syateljé och där sömmerskor gör beställningsarbeten. I skrivande stund syr de om gamla hotellhanddukar till morgonrockar. En stor del av verksamheten bygger på återbruk. Inom samma verksamhet finns också tapetserarverksamhet där både kvinnor och män renoverar möbler.

Yallatrappan har också ett samarbete med Ikea i Malmö. Ikeas kunder kan köpa tyger i varuhuset och lämna in dem för att få dem sydda av kvinnorna i ateljén som ligger i varuhuset.

Yallatrappan har också cateringverksamhet och kontorsstädning. Men ingen av de kommersiella verksamheterna dumpar priserna – man betalar avtalsenliga löner. Däremot kan introduktionen ta tid.

Det skrivna ordet kan skapa osäkerhet

– Många av kvinnorna har nästan beröringsskräck när det gäller papper och tryckta ord. Det skrivna ordet har en sådan tyngd. Vi kan inte ”segla fram” med papper och PM som de ska läsa igenom utan vi måste hitta andra modeller för att närma oss kvinnorna, berättar Christina Merker-Siesjö.

Det pedagogiska arbetet blir därför ”learning by doing” – pedagogerna står bredvid och går igenom momenten rent praktiskt.

– Sedan kan vi komplettera med korta skrivna stycken, till exempel i punktform – 1, 2, 3. Vi lämnar aldrig ifrån oss papper utan att ha gått igenom dem först. Ett annat sätt att förklara sammanhang kan vara att rita cirklar och symboler som gör det visuellt lättillgängligt. Och i syateljén hänger alla verktyg på väggen med de svenska orden under, säger Christina Merker-Siesjö.

Det är en sak att lära sig orden, men i ett nytt land ska man också lära sig kulturella koder. Yallatrappan hade ett avtal med en matleverantör, men plötsligt kom mat från ett annat ställe – kvinnan som hade beställt konstaterade att maten var billigare där. När pedagogerna förklarade att allt måste köpas från den avtalade leverantören förstod hon inte vad de menade. Inte förrän de liknade avtalet med ett giftermål: Du kan inte träffa någon ny förrän du har avslutat din gamla relation.

– Det gäller att hitta exempel som ligger nära dem själva, då förstår de, säger Christina Merker-Siesjö.

Ibland låtsas den som inte riktigt förstår att hon gjorde det. För pedagogerna gäller det därför att ständigt kontrollera att kvinnorna har förstått.

Yallavagg.JPG  
I Yallatrappans kafeteria hänger släktfoton. ”Genom bildutställningen vill vi lyfta fram historier och bakgrund av Yallatrappans kvinnor. Bilderna är personliga tidsdokument från miljöer och sammanhang som ligger kvinnorna varmt om hjärtat. De berättar historier om deras familjer och barndom, minnena som man bär med sig genom livet”, står det på tavlan i mitten.

Mentorskap utanför Malmö

Yalla har spridit sig utanför Malmö och Yallatrappan erbjuder mentorsverksamhet till verksamheter på andra orter som vill göra något liknande. Kraven är att ingen vinst tas ut och att besluten fattas kooperativt. Nu finns Yalla även i Sjöbo, Rinkeby och Östersund. Yallatrappan har också tagit emot flera näringslivspriser.

Många vill göra studiebesök på Yallatrappan och Christina Merker-Siesjö reser Sverige runt för att berätta om verksamheten. Den här torsdagen i juni är en grupp volontärer från Svenska kyrkan i Höllviken där för att samla inspiration till sin verksamhet där de skänker kläder och anordnar middagar för migranter.

– Det är sådana som ni är kittet i samhället! säger Christina Merker-Siesjö till volontärerna och berättar att kvinnor från tretton olika nationaliteter arbetar på Yallatrappan.

– Vi fokuserar på det som vi har gemensamt istället för att se skillnader. Jag brukar berätta om fyra generationer kvinnor i min familj – mormor, mamma, jag och min dotter. Min mormor hade nio barn och sex års utbildning. De bodde i ett rum och kök och var bönder i Småland. Min mamma hade två barn och bodde i två rum och kök. Hon gick också bara sex år i skolan och arbetade alltid. Hon städade, plockade potatis och plockade rosor i en handelsträdgård. Varje dag cyklade hon hem från jobbet för att ställa mat på bordet åt oss, och på kvällarna skrev hon fakturor åt pappa. Jag fick fyra barn men har fler rum. Jag har också haft möjlighet att studera på universitet och högskola. Min dotter som är 32 år jobbar som psykolog i Indonesien. Hon lever ett kosmopolitiskt liv. När jag berättar detta för kvinnorna här på Yallatrappan säger de: Nu är vi din mamma.

– Vi säger åt dem att flytta 75 år framåt i tiden direkt, medan vi har successivt har inhämtat kunskap under flera generationer, konstaterar en av kvinnorna från kyrkan.

Att känna sig behövd

Att gå från långvarig arbetslöshet och utanförskap till att få ett jobb kan göra underverk för en människa. Bara att veta att någon väntar på en. Christina berättar om en handläggare som besökte Yallatrappan och inte kände igen en kvinna, vars ärende hon tidigare arbetat med: kvinnan gick inte längre med krökt rygg utan var stolt och glad.

Kvinnorna får också en helt annan position i sina familjer. Eftersom de ofta utgör navet i sin familj är det nyttigt för barnen att se sin mamma mer tillfreds med tillvaron. Hon blir också en förebild.

– Människor som har självaktning och tror på sig själva, det är så betydelsefullt! Yalla har sparat samhället 200 miljoner kronor sedan det startade! säger Christina Merker-Siesjö.

Denna artikel finns också i vår tidskrift Dialog, som kommer ut i november, 2017 i samband med den norska ordförandekonferensen om vuxnas lärande och inkludering. Läs mer om konferensen och anmäl dig här!



ICT skills
11-09-2017

Taru Kekkonen: Digital skills are the basics for today’s civics

In our series Nordic Profiles we meet Taru Kekkonen from Finland.
Torhild Slåtto     Taru Kekkonen.

Taru Kekkonen has been involved in online learning for 20 years. Together with her colleagues she has given adults a second – or third, or fourth, or fifth – chance to continue their education. - We open new doors for numerous learners, she says. A great contribution, and now Taru has moved to a new arena and new challenges to bring the chance of learning out to more people. She also made a four months’ timeout in her carrier – to lead a slow life as a counterbalance to the hectic working life.

Taru is now an education manager at Omnia, the Joint Authority of Education in Espoo Region. Listen to her story.

Open Omnia

– We are building something that we call OpenOmnia. The idea is to collect all education as well as all learning material that is open and accessible for any student on one tray for them to choose from. It is not only about collecting the already existing but also developing new flexible learning paths for the students, developing online learning, offering further education for teachers, strengthening a culture of sharing and openness etc. Before Omnia I used to work for Otava Folk High School/Otavan Opisto as an e-learning manager. There we established an online upper secondary school for adults that is based on openness and trust.

How do you spend a typical working day?

– At this start-up phase of OpenOmnia it is all about networking within the huge organization, getting to know the people and mapping the already existing resources as well as finding out the needs of the teachers and the learners. I’m used to working online together with team members living and working around Finland and also abroad, but now this first phase of OpenOmnia requires a lot of physical presence.

Four words that describe you?

– This is a hard one! If you asked my friends and colleagues, I guess they would say something like joyful, optimistic, conscientious and trustworthy. At least I hope they would say so :-).

A new door for learners

When you look back in your life, would you like to mention something that makes you happy or satisfied with yourself?

– I’m happy that I have had the chance to create new learning paths and opportunities for various learners. We have together with my great colleagues been able to give a second (or third, or fourth, or fifth) chance and open new doors for numerous learners. I’m very proud of our 20-year-old online upper secondary school (Otavan Opisto).

Nordic values

We mention the word “Norden”, what does it mean to Taru?

– The first two things that immediately come to my mind are nature and democratic values

Which of your competences, experiences and networks do you apply when you are engaged in a Nordic context?

– My approach to almost all Nordic work so far has been online learning and online guidance and my experience in that field.

What did you learn from taking part in Nordic cooperation in lifelong learning that you have brought back to your own job?

– Through my Nordic networks I constantly come across interesting articles, reports, projects, methods and tools that I can share with my colleagues at work. Like someone said: My knowledge is the knowledge of my networks.

Learn together

If you were appointed Nordic Minister of Adult Learning which activities or improvements would you have strived for?

– I would work for digital skills for everyone. They are the basics for today’s civics.

Distansnettverket_mai_2017.JPG  
The NVL Distans Network

In your opinion, what is the main value of Nordic Network for Adult Learning? And the main value of the DISTANS network?

– NVL and DISTANS are bringing Nordic people together - both face-to-face and online - to share knowledge and experience, to learn together and from each other as well as to create new knowledge in the field of adult learning.

Doing slow things!

You granted yourself some “sabbath” months last year before starting your new job. How did you spend this free time, and what did you gain?

– Yes, I was happy to have the opportunity of taking a time-out of four months from work. I wanted to spend a lot of time outdoors and do slow things, to lead a slow life as a counterbalance to the hectic working life. And so I did. I spent hours and hours walking in forests, picking berries and mushrooms, sailing at Baltic sea, kayaking on eastern Finnish lakes, trekking in the Alps and also taking a 500 kilometers’ walk in northern Spain.

What I gained? Hmm, I got a sun tan and a freezer full of berries! It was a luxurious opportunity to allow myself to be inefficient for a while. It wasn't very easy to do that. I had to put some effort in not keeping on multitasking but taking it easy, concentrating on one thing at a time again. I think both my body and my brain needed that. I also got to know several extraordinary people from all over the world while walking together with them on the Spanish paths.

 

FACTS:

Name (age) and country: Taru Kekkonen (51), Finland

Position: Education Manager at Omnia, Joint Authority of Education in Espoo Region

Formal education/degree: MA (translator, teacher, principal)

Role in NVL and other Nordic context: Finnish representative in Distans, member in ICT&Guidance working group.

Tasks done in Nordic context: Member of Distans and ICT&Guidance (NVL networks)

Partner in the Nordplus projects Dldact (Digital learning, democracy, active citizenship and transparency) and Lorking - is lurking working.



Filmer ska hjälpa lärare att undervisa vuxna att läsa och skriva

Det är en konst att utbilda vuxna som kommer från ett annat land och saknar grundläggande kunskaper i att läsa och skriva.
Klipp från en av Skolverkets filmer, som handlar om att använda appar som verktyg. Läraren på bilden heter Julia Krakanovskaya.

Skolverket i Sverige håller på att ta fram ett omfattande digitalt stödmaterial för lärare i svenska för Invandrare (sfi) och svenska som andraspråk. I höst anordnas också praktiska kurser för lärare i ämnet i litteracitetsutveckling. Det första regeringsuppdraget kom till Skolverket 2015. Det gick ut på att skapa stödmaterial inom alfabetisering och läs- och skrivinlärning med ett uttalat fokus på användning av modern teknik som resurs i undervisningen. Regeringsuppdraget redovisades i slutet av 2016 och har förlängts under 2017.

Högskolan Dalarna har tagit fram en kunskapsöversikt som visar på aktuell forskning inom området och utgör en vetenskaplig grund för stödmaterialet. Filmerna är tänkta att illustrera de olika delarna av stödmaterialet och grundar sig i praktiska undervisningssituationer. Nu finns drygt 20 filmer – och fler är på väg – på Skolverkets hemsida.

Huvudspåren i filmerna

Filmerna har fyra olika spår:

1) Vad är litteracitet? Förenklat handlar alfabetisering om att lära sig det latinska alfabetet. Litteracitet handlar om lärande i en lite större kontext – inte bara att läs och skriva, utan även att tyda symboler och förstå olika sammanhang, till exempel reklamslogans som kan vara obegripliga för den som inte förstår kontexten.

2) Lärarens roll: Vad är skillnaden mellan att undervisa för barn och vuxna? En vuxen måste få bekräftelse på den erfarenhet han eller hon har med sig och inte bli behandlad som ett barn.

3) Hur kan modersmålet användas som stöd i undervisningen? Forskning har visat att modersmålet har en viktig roll för den som kommer till ett nytt land utan att kunna läsa och skriva. Att parallellt lära sig läsa och skriva på modersmålet och på det nya språket ger bättre förståelse och effekt.

4) Digitala hjälpmedel är det sista huvudspåret, och om det säger Marcello Marrone, enhetschef på vuxenutbildningsenheten på Skolverket:

– Det handlar inte bara om att ge alla en surfplatta så är de glada, utan att använda tekniken i en pedagogisk kontext med tydliga mål och instruktioner för varje uppgift.

Konkreta undervisningssituationer

För att genomföra uppdraget tog Skolverket hjälp av Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet (NC) där man samlar och sprider all forskning inom alfabetisering och litteracitet.

Ett produktionsbolag skapade sedan filmerna som nu finns tillgängliga för den lärare som vill fortbilda sig på egen hand. Men det kan vara svårt att veta var och hur man ska börja. Därför anordnar NC sexdagarskurser i olika delar av landet, som utgår från filmerna. Kurserna riktar sig till alla som arbetar som sfi-lärare eller lärare i svenska som andraspråk. Både behöriga och obehöriga lärare är välkomna.

Kurserna kommer att ges i flera olika delar av Sverige med start den 5,6 och 7 september. En kurs för dem som bor på mindre orter äger rum på flygplatsen Arlanda för att göra det möjligt att resa dit och hem samma dag.

MalinDahlstrom.jpg  

– Beroende på antalet sökande kommer vi att erbjuda kursen flera dagar i följd på samtliga orter. Grupperna kommer att omfatta 35–40 lärare och utbildningen ges under heldagar, berättar Malin Dahlström vid NC.

– Det finns redan mycket stödmaterial tillgängligt för lärare. Utmaningen för lärarna är att hitta tid i sin tjänst för att gå igenom utbudet, hitta rätt och sålla och använda materialet så att de känner att det hänger ihop och är användbart och givande. Det är syftet med kursen som startar i höst, att lotsa lärarna genom resurserna som finns på webben och strukturera ett kollegialt erfarenhetsutbyte. Men det kräver också att lärarnas rektor ger dem tid och möjlighet att ha kollegiala samtal under arbetstid. De enskilda lärarna kan inte själva ta ansvar för sin kompetensutveckling. Utbildningarna börjar i praktiken, i konkreta undervisningssituationer, säger Malin Dahlström.

Fjärrundervisning på modersmålet

Att använda många olika modersmål i undervisningen kan bli en dyr historia för huvudmän och rektorer runt om i landet. Skolverket planerar därför fjärrundervisning på modersmålet, ett stöd som till exempel kan innebära att en person över nätet kan få instruktioner på sitt modersmål.

Intresset för filmerna är redan stort. Marcello Marrone konstaterar nöjt att besöksstatistiken på hemsidan och Youtubekanalen är hög trots att det inte var så länge sedan de lanserades. Behovet finns uppenbarligen.

På grundutbildningen för lärare finns inga kurser i hur man lär vuxna att läsa och skriva, men det finns som valbara kurser.

– Så fort vi får chansen för vi på NC fram att vi vill instifta en lärarutbildning för lärare som arbetar inom vuxenutbildningen. Vi vill höja behörighetskravet för att få undervisa inom sfi, bland annat eftersom sfi ju är den skolform som har den mest heterogena elevgruppen. Inget stödmaterial i världen kan helt ersätta en ändamålsenlig lärarutbildning! säger Malin Dahlström.

Länkar

Skolverkets sida om litteracitetsutveckling

Alla fillmerna

Nationellt centrum för svenska som andraspråk



erhvervsliv
28-08-2017

Vind eller forsvind! Et arbejdsliv i forandring

Vind eller forsvind! Et udtryk, der ifølge Ingegerd Green kendetegner betingelserne på arbejdsmarkedet både i Norden og i andre vestlige lande.
Ingegerd Green er en af de to forfattere af rapporten.

Ingegerd Green er en af de to forfattere til NVLs rapport Kompetens ur ett arbetslivsperspektiv.

Rapporten, der udkom i april 2017, er forfattet af svenske Ingegerd Green og norske Tormod Skjerve. De har begge deltaget i et NVL-netværk med nordiske repræsentanter for arbejdslivet. Udgiver er NVL – Nordisk netværk for voksenlæring – og i rapporten sammenfattes resultaterne af netværkets arbejde siden dets oprettelse i 2014.

Stærke drivkræfter

– Hvis vi ikke formår at udvikle de nødvendige kompetencer på arbejdsmarkedet i forhold til klimaet, til integration, til demografiske udfordringer med en aldrende befolkning, får vi problemer. Disse stærke drivkræfter venter ikke på os, men er tværtimod allerede aktuelle, og vi må indrette vores arbejdsmarked således, at vi klarer at imødekomme dem, siger Ingegerd Green, der forventer at se resultater af rapportens anbefalinger om fem år. 

– Rapporten henvender sig primært til arbejdsmarkedets parter, som forhåbentlig vil tage anbefalingerne til sig og begynde på de nødvendige initiativer. Derudover ser vi gerne, at anbefalingerne operationaliseres på nordisk niveau i Nordisk Ministerråds regi, siger Ingegerd Green.

Udvikling – ikke afvikling

I Norden er der lang tradition for, at samfundet forsyner arbejdsmarkedet og det individuelle menneske med kompetencer. Arbejdslivet ændres så hurtigt, at det formelle uddannelsessystem ikke klarer at følge med, men hægtes af i forhold til disse ændringer. Det formelle uddannelsessystem er fortsat et nødvendigt fundament, men resten af de nødvendige kompetencer må genopfindes eller oprettes, mener Ingegerd Green.   

Kravet om kompetencer er relevant for alle brancher, men på forskellige måder. Både buschaufføren, der kører med turister i Island, og ekspedienten, der står i butik i Sverige, skal kunne betjene komplicerede apparater og have kendskab til IT for at kunne udføre deres arbejde. Arbejdsgivere har erfaret, at jo mere specialiserede kompetencer der er brug for, jo sværere kan det være at få fat i mennesker med de nødvendige kompetencer.

– Arbejdslivet skal være en del af vores liv, men ikke hele livet. Derfor må det være holdbart og udviklende. Hvis vi ikke får udviklet de kompetencer, vi behøver, kan resultatet nemt blive, at vi som ansatte slides op og skiftes ud som en maskine. Her kommer validering ind i billedet, hvor alle kompetencerne tages i betragtning for at udvikle den enkelte medarbejder.  Samfundet og de ansvarshavende myndigheder skal anerkende, at der er ulige veje til samme kvalifikation. Og der er behov for forandring og fornyelse i samtlige delsystem og et tydeligt helhedsperspektiv i forandringsarbejdet, siger Ingegerd Green.

Livslang læring på nordisk

Ingegerd Gren er delvis optimist, når talen falder på initiativer i de nordiske lande. Hun har set vældig gode initiativer i Sverige, Norge og Danmark, hvor man har oprettet voksenuddannelsescentre, og i Island, hvor voksenlæringen varetages af et trepartssamarbejde mellem arbejdsmarkedets parter og det offentlige.

– Vi har ikke politikere med i vores netværk. Vores strategi er at komme med anbefalinger om kompetencer, der er vedkommende for arbejdsmarkedet. Jeg kommer selv fra en familie, hvor vi har drevet mindre virksomheder, og jeg ved, at konkurrencekraften i industrien handler primært om de ansatte, at lønsomhed handler om medarbejderen. Jeg har i mange år været bevidst om, at udfordringer vedrørende de rigtige kompetencer var svære at overkomme, og jeg ved, at mange brancher har det samme problem, fortæller Ingegerd Green.

Formel validering efterlyses

Vígdis Johannesen er formand for Havnar Arbeiðskvinnufelag, et kvindeligt arbejderforbund med cirka 800 medlemmer. Hun deltog som repræsentant for arbejdstagere i NVLs seminar i Torshavn i april om kompetencer i arbejdslivet. Vígdis Johannesen mener, at arbejdsmarkedet bør følge rapportens anbefalinger, men at denne indsats nødvendigvis må styres fra centralt hold, enten nationalt eller kommunalt.

Derudover står et valideringssystem højt på ønskelisten.

– En formel validering er en nødvendighed, også på Færøerne. Vi må være i stand til at tilsidesætte os selv og vores egeninteresser for at nå til en løsning på valideringsområdet, hvilket tjener et godt formål for både land og folk. Vi bør helt klart udruste folk, så de bliver bedre egnede til at løse arbejdsopgaver. Øget viden er i sig selv fremskridt, og hvis vi løfter arbejdstagerne, løfter vi alt samfundet. Der er mange gode anbefalinger i rapporten, og vi må nu finde ud af, hvordan vi kommer videre, siger Vígdis Johannesen.

Tilpasning af eksisterende tilbud

Marita-Rasmussen.jpg  
Marita Rasmussen. Foto: Føroya Arbeiðsgevarafelag

Marita Rasmussen er direktør for Arbejdsgiverforeningen. Hun deltog som repræsentant for arbejdsgiverne i NVLs seminar i Torshavn.

Man bør ifølge Marita Rasmussen fokusere på de kompetencer, som arbejdsmarkedet efterspørger, og i arbejdet med kompetenceudvikling må man forholde sig til samfundets reelle behov.

– Vi har i løbet af de seneste årtier set, at efterspørgslen efter ufaglært arbejdskraft er aftagende, hvorimod der er et stort behov for faglært arbejdskraft. Industrien efterspørger ’kloge hænder’, og der er mangel på blandt andre tømrere og murere men også på ingeniører, siger Marita Rasmussen.

I rapporten præsenteres en række anbefalinger, og så må vi alle sammen sætte næsen i den rigtige retning.

– Vores arbejdskraft er i det store og hele arbejdsparat, og vi har den højeste deltagelse på arbejdsmarkedet i Norden. Men vi må sørge for, at de mennesker, der ikke kan forsørge sig selv, kan tage en uddannelse. Vi skal tilpasse eksisterende muligheder og optimere så meget som muligt, så flest mulige mennesker får adgang til uddannelsessystemet, siger Marita Rasmussen.

Rundtur i Norden

byggplats.jpg  
Der er brug for faglært arbejdskraft, også for håndværkere. Foto: Mureldur

Efter udgivelsen er Kompetens ur ett arbetslivsperspektiv blevet præsenteret på en række seminarer, hvor dens forfattere, medlemmer af netværket, repræsentanter for arbejdsmarkedet og andre interesserede har fået mulighed for at diskutere fremtidens kompetencer på arbejdsmarkedet i Norden.

Det første seminar fandt sted i Oslo den 29. marts, hvorefter turen gik til Torshavn den 20. april og Reykjavík den 8. juni. Stockholm står for tur den 09. november, og Helsinki i Finland den 10. november. Derefter planlægges et seminar i København i starten af december 2017.

Faktaboks

Rapporten Kompetens ur ett arbetslivsperspektiv (2017) er udarbejdet af Ingegerd Green og Tormod Skjerve, og udgivet af NVL, Nordisk netværk for voksenlæring.

I rapporten redegøres der for forandringer på arbejdsmarkedet i form af globalisering, teknikutvikling, klima og miljø, migration og demografi. 

Derudover behandles arbejdslivets system for kompetence-udvikling, samt behovet for en sammenhængende politik for kompetenceudvikling, både på nationalt og på nordisk niveau. Afslutningsvis gives der en række anbefalinger til arbejdsgivere, til arbejdstagere og til de ansvarshavende myndigheder.

Rapporten kan hentes på dette her.



integration
21-08-2017

Nya pedagogiska modeller för inklusion

”Hvad skal der til for at sikre god inklusion og integration af nyankomne i de nordiske lande?”
Det er det vigtige spørgsmålet, som projektet ”Lärande för arbejsliv och aktivt deltagande i samhälle” har som mål at besvare.
Urban Mill    

De senere års store tilstrømning af mennesker med anden etnisk herkomst til flere nordiske lande har medført mange forskellige udfordringer med inklusion og integration. For at udvikle bæredygtige løsninger på disse komplekse udfordringer, har Nordisk Ministerråd initieret flere nordiske udviklingsprojekter om inklusion, integration og innovativ voksenpædagogik. Samtidig har de forskellige nordiske lande udviklet nationale initiativer til at løse lokale udfordringer.

Med udgangspunkt i disse initiativer har Nordisk Ministerråd i 2017 igangsat projektet ”Lärande för arbejdsliv och aktivt deltagande i samhälle”, med det formål at finde, samle og diskutere erfaringer fra forskellige relevante nordiske og nationale projekter indenfor integration og inklusion af voksne gennem nye pædagogiske modeller.

Projektets fokus er, at finde frem til hvordan de nordiske lande på god og effektiv vis kan integrere nyankomne i arbejdslivet og i nordiske samfund generelt. I de nordiske lande er der afprøvet forskellige pædagogiske modeller og måder hvorpå man at integrere de nyankomne. Projektet skal synligøre, formidle og systematisere disse modeller.

Som en del af projektet afholdes tre nordiske møder i løbet af 2017:

I Finland/Helsinki d. 31. maj, i Sverige/Lund d. 26. september og i Norge/Bergen d. 15. november

På møderne i Helsinki og Lund er fokus at af finde frem til, hvilke faktorer i de pædagogiske modeller, som har størst indflydelse på at skabe god inklusion. Dette sker gennem erfaringsudveksling, samarbejde og samskabelse mellem deltagerne, på baggrund af et par korte inspirerende oplæg samt diskussion.

På mødet i Bergen vil analyseresultaterne fra de to første møder blive præsenteret. Derefter vil der blive diskuteret, hvordan man fra systemniveau bedst kan understøtte inklusionsprojekterne.

På alle seminarer får deltagerne inden seminaret tilsendt en guideline, som de bliver bedt om at reflektere over. Guidelinen skal både bruges som udgangspunkt for diskussionerne på seminaret og som strukturerende princip for analysen af seminarets resultater.

Deltagerne bliver bedt om at give konkrete eksempler på hvordan deres projekt har ført til 1) inklusion i civil samfundet 2) inklusion i arbejdslivet 3) øget motivation for læring 4) innovation.

Desuden bliver deltagerne bedt om at overveje hvilke faktorer (herunder pædagogiske metoder) der havde ført til  1) inklusion i civil samfundet 2) inklusion i arbejdslivet 3) øget motivation for læring 4) innovation.

Til seminaret i Bergen udvikles en guideline rettet mod systemniveau.

I projektet søges

  1. finde konkrete faktorer, som har vist positiv effekt på inkludering.
  2. omsætte disse faktorer, så de kan tilbydes som kompetenceudvikling til undervisere indenfor voksenlæring. Underviserne skal derefter opsætte og tilpasse faktorerne til nye kontekster.
  3. finde frem til hvilke strukturelle initiativer, der kan understøtte en succesfuld implementering af inklusionsmodellerne. Altså system- og policy-udvikling.

Det første seminar i Helsinki

Seminaret blev afholdt på Urban Mill, som er en utraditionel og innovativ del af Aalto Universitet.

Seminaret startede med to keynote oplæg til inspiration. Oplæggene blev givet af henholdsvis Prof. Petri Salo og Prof. Pirjo Lahdenperä.

Resten af dagen var tilrettelagt som workshop med masser af ”active collaboration og co-creation” blandt deltagerne.

Dagen blev faciliteret af Maria Marquard (dansk NVL koordinator) og Nina Tange, som begge er tilknyttet projektet – og til daglig arbejder på Aarhus Universitet i København. 

I løbet af dagen arbejdede deltagerne på kryds og tværs via forskellige processer. Og de endte med at have svaret på:

  1. Hvilke specifikke ting har ført til inklusion i ”dit” projekt? – Hvilke faktorer virkede godt? – Hvordan og hvorfor?
  2. Hvordan kan vi udvikle og forbedre de pædagogiske modeller?

Bl.a. følgende faktorer blev vurderet som vigtige for vellykket integration:

  • Tæt samarbejde mellem relevante partnere: de nytilkomne selv, virksomheder, fagforeninger, skoler, integrationsarbejdere, de offentlige organisationer og civil samfundet.
  • Rotation mellem arbejde og sprogundervisning
  • At der findes frem til virksomheder, som har brug for de nytilkomnes arbejdskraft
  • At der var et godt samarbejde mellem nytilkommere og integrationsarbejdere.

Svarene vil indgå i den afsluttende rapport

Den sidste del af dagen havde fokus på hvordan Nordisk Ministerråd kan understøtte fremtidigt arbejde med inklusion.

Deltagerne tilbagemelding på dagen var meget positiv. Folk var virkelig glade for at have fået lov til at erfaringsudveksle med andre professionelle indenfor feltet. Og der var enighed om at en af de bedste ting Nordisk Ministerråd kan gøre er, at lave flere lignende seminarer.

Den eneste anke var, at der ikke var nogle nytilkomne repræsenteret. Der var blevet inviteret flere, men ingen kom. Dette gav anledning til overvejelser om hvordan man i fremtiden kan sikre at nytilkomne også bliver hørt.

FAKTABOX

Projekt: ”Lärande för arbetsliv och aktivt deltagande i samhälle”.

Syfte: systematisera, synliggöra och förmedla modeller och innovativa vuxenpedagogiska lösningar som är inkluderande, bidrar till etablering i arbetslivet, främjar deltagande i vuxnas i lärande och civilsamhälle.
Förväntat resultat: Nya perspektiv, idéer och åtgärder hur deltagande i arbetslivet, vuxenutbildningen och frivilliga organisationer kan främja inkludering och delaktighet
Metod: metoder och modeller diskuteras på tre dialogmöten och Norges förmanskapskonferens i Bergen i november.
Period: 2017
Finansiering: Nordiska Ministerrådet

 

Nina Tange
Aarhus Universitet

 

Detta är den första artikeln i en serie om integration, nyanlända och vuxnas lärande.

Nästa seminarium hålls i Lund 26 september. Läs mer och anmäl dig HÄR



Derfor kan en uddannelse godt betale sig

Mette Kristensen har opgivet sin Gymnasieuddannelse midt i det hele.
I dag fortryder hun at have gjort det. Læs om hvordan hun kom videre og virksomheder der baner vej til uddannelse.
Johannes Ujo Müller, KNI A/S.     Mette Kristensen fortæller hvor vigtigt det er at få et uddannelsesbevis. Her er hun efter at have fået sit bevis som købmand.

Mens der er stor konkurrence og arbejdsløshed blandt uddannede fagfolk i arbejdspladser i andre nordiske lande, er der et stort behov for flere uddannede folk i forskellige steder i Grønland. Uddannelser i Grønland er nemlig gratis for alle og man får endda studiestøtte for at studere. Selvom flere og flere er begyndt at blive færdig med videregående- og erhvervsuddannelser, er der stadig mange, der stopper deres uddannelser.

Voksne ufaglærte på leder uddannelser

Der er dog stadig håb for voksne ufaglærte at uddanne sig, hvis de vil. For flere og flere virksomheder i Grønland er begyndt at bane vej om deres ufaglærte medarbejdere med flere udviklingskurser og uddannelser. Kædebutikker såsom KNI A/S, og fiskevirksomheden Royal Greenland A/S, er nogle af de eksempler, der hjælper med at validere deres ufaglærte medarbejdere.

Niivertunngorniarneq.jpg
Via KNI A/S køres en uddannelse »Niuertunngorniarneq« med 9 måneders varighed, delt i 3 moduler.

Blev købmand med flere ansvar

KNI A/S har normalt op til 70 elever i deres forskellige butikker i bygder og byer over hele landet.
– For at sikre at vi har nok medarbejdere, især i bygderne, er det vigtigt at vores ufaglærte medarbejdere får mulighed for at tage en uddannelse, siger Dorthea Isaksen, udviklingskonsulent i KNI A/S.
Mette Kristensen er et eksempel på de ufaglærte der fik et uddannelsesbevis efter flere års pause. Hun er fra bygden Innaarsuit ved Grønlands nordligste sted, Upernavik. Da hun stoppede sin gymnasieuddannelse i Nordgrønlands gymnasieuddannelse i Aasiaat lige før det sidste tredje år, flyttede hun tilbage til sin bygd, uden at have fremtidsplaner.
– Da jeg måtte opgive min gymnasieuddannelse, har jeg fortrudt den dag i dag, fortæller hun. Da hun flyttede tilbage til bygden med omkring 70 indbyggere, begyndte hun at arbejde i bygdens eneste butik: KNI A/S,
I butikken sælges der fødevarer og kolonial, som også varetager flere ansvarsområder, såsom at have ansvar for deres havn, billetsalg for transport til og fra bygden, samt bankoverførsler og post. For Mette Kristensen åbnede flere muligheder sig efterfølgende. Hun blev tilbudt at tage en uddannelse som købmand, som på grønlandsk kaldet »Niuertunngorniarneq« og tog chancen. At læse til købmand er af 9 måneders varighed, delt i 3 moduler.
I dag kan Mette Kristensen kalde sig for købmand i sin bygd og fortæller, at denne mulighed åbner op for flere muligheder. For hvis hun ikke tog muligheden, ved hun ikke hvordan hendes fremtid vil se ud.
– Det kan derfor betale sig at tage en uddannelse, siger hun.

Andre virksomheder baner også vej til deres medarbejdere

Grønlands største fiskerivirksomhed, Royal Greenland A/S tager sig også af deres voksne medarbejdere med udviklingskurser i ledelse, økonomi og produktion for udvalgte medarbejdere.
I virksomhedens nyhedsavis Navigatio nr. 1/2017 beskrives der, at flere medarbejdere i Royal Greenland A/S, har gennemført et såkaldt »talentforløb« siden 2015-16.
– Et talentprogram er værktøj, der gør det muligt for virksomheden at spotte personer med potentiale til at varetage for eksempel betroede lederstillinger, siger HR chef i Royal Greenland, Christian Laursen, til virksomhedens blad Navigatio, der udkom i januar i år. Udover det har Royal Greenlands HR Afdeling og Grønlands Erhverv, GE, udarbejdet et oplæg til en fabriksarbejderuddannelse i Grønland. Målgruppen er unge mennesker der lige er blevet færdige med folkeskolen og voksne, der har erhvervserfaring inden for fabriksarbejde.
– Vores mål er derfor at gøre det mere attraktivt at arbejde i en fabrik. En uddannelse som denne til fiskeindustrien vil ikke kun gavne Royal Greenland, men vil være til gavn for hele den grønlandske fiskeindustri, siger Christian Laursen til Royal Greenlands virksomhedsblad, Navigatio der udkom i januar 2017.

naammassisut.jpg
I år fik tolv uddannelsesbeviser som købmænd fra forskellige bydger og byer i Grønland.

Foton: Johannes Ujo Müller, KNI A/S.



Yderområder i vejledningens tegn

Tre lande, to møder og et ønske: at styrke samarbejdet om vejledning og livslang læring i Nordens yderområder.
Ane-Karina Poulsen, vejleder og uddannelsesleder fra Grønland, deltog i dialogmødet.

I slutningen af maj var Torshavn rammen om to NVL-arrangementer for deltagere fra Grønland, Åland og Færøerne: et seminar om IKT og vejledning og et dialogmøde med fokus på at styrke samarbejdet om voksenuddannelse og livslang læring. 

Seminaret om IKT og vejledning var det andet af tilsammen tre lignende seminarer; det første blev holdt i Åland i 2016 og det tredje holdes i Grønland i 2018. NVLs arbejde med IT og vejledning skal efter planen munde ud i en række anbefalinger om, hvordan fagområdet vejledning bør organiseres i de tre lande, et arbejde, der planlægges færdigt i løbet af foråret 2018. 

Dialogmødet var det første af sin slags, arrangeret med bevidstheden om fælles udfordringer i Nordens yderområder med hensyn til en overordnet koordinering af systemer for voksenuddannelse.  

Samarbejde i stedet for silo-effekt

Dialogmødet blev afholdt for at give NVL, Nordisk Netværk for Voksenlæring, og repræsentanter for relevante myndigheder i de tre lande lejlighed til at mødes for at diskutere fælles udfordringer og muligheder i forhold til NVLs målsætninger og indsatser: voksenuddannelse og livslang læring med fokus på implementering. 

Med oplæg, rundbordssamtaler og diskussioner skulle mødedeltagerne komme nærmere et bud på, hvordan man kan bruge hinandens erfaringer og hidtidige indsats i fremtidens arbejde med livslang læring og vejledning. 

Disse møder er en måde at komme silo-effekten til livs. Mødedeltagerne har behandlet de forskellige udfordringer i de tre samfund, og dialogen fortsætter, sagde Antra Carlsen, hovedkoordinator for NVL, i sine afsluttende kommentarer. 

Stor betydning både for det enkelte menneske og for samfundet

Mynd Óli Wolles. Anna K. Matras tikið.jpg  

Óli Wolles, færøsk medlem i NVL-gruppen for IKT og vejledning.
Foto: Anna Katrin Matras
 

Óli Wolles er færøsk medlem af NVL-gruppen, der arbejder med IT og vejledning. Til daglig arbejder han som undervisningsleder på et gymnasium, hvor han også har arbejdet som vejleder. 

At en række aktører og interessenter samles på denne måde vil medføre et bedre indblik i, hvordan man kan gribe området an, og hvilken betydning livslang læring og vejledning har, både for det enkelte menneske og for samfundet. Ved at fokusere på løsninger og ved at inddrage vigtige aktører i samfundet kan man øge bevidstheden om et vigtigt behov, som et moderne samfund skal imødekomme for at begå sig i en international verden. På denne måde kan opfattelsen af vejledning og voksenlæring modnes på mange niveauer i samfundet, siger Óli Wolles om dialogmødet. 

Samarbejde vejen frem

Et samarbejde mellem de forskellige sektorer på området er ifølge Óli Wolles en grundlæggende betingelse for, at det skal lykkes at løfte opgaven. Han er fortaler for et samlet system, som skal servicere alle borgere, der har behov for eller ønsker vejledning eller læring. Samarbejde er vejen frem, for hvis de forskellige aktører arbejder hver for sig, bliver resultatet næppe tilfredsstillende.

–IT er en naturlig del af en fleksibel løsning med muligheder for vejledning over nettet, så at også dem, der bor afsides eller arbejder fra 8 til 17 kan være med. I det hele taget er den rigtige brug af IT som et redskab til vejledning og læring en mulighed for øget ligestilling, både social, geografisk og aldersmæssig. Mulige barrierer for mennesker, der ønsker vejledning, kan være praktiske, men de kan også være psykiske, da det for nogle er en krævende beslutning at genoptage deres skolegang, siger Óli Wolles.      

Vejledning og læring tæt forbundet

Livslang vejledning og livslang læring er tæt forbundet, og begge områder har stor betydning i et moderne samfund, hvor ændringer i menneskers position på arbejdsmarkedet i dag er mere udbredte end før.

–Pludselige og ofte uventede ændringer, både frivillige og ufrivillige, i forholdene på arbejdsmarkedet nødvendiggør et velvirkende system for livslang læring og vejledning. På Færøerne har vi den fordel, at vi har mange veluddannede vejledere, hvilket vores myndigheder bør benytte sig af, siger Óli Wolles. 

Infrastruktur og internet-adgang

En anden deltager på dialogmødet var grønlandske Ane-Karina Poulsen, der til daglig arbejder som vejleder på Center for national vejledning i Nuuk og som uddannelsesleder for en vejlederuddannelse i Grønland. 

Blandt udfordringerne i det enorme land er den lange afstand mellem byer og bygder samt de barske vejrforhold, hvilket kan gøre det problematisk for vejlederne at gennemføre deres opgaver på et landsdækkende basis. 

–Det er svært at sætte sig ind i situationen i de mindre bygder oppe nordpå, når man bor i Nuuk. Man skal ud af selve byen for at forstå forholdene, siger Ane-Karina. Men en rejse kan begrænses af de enorme afstande mellem de forskellige bopladser i det vældige land, samt af de barske vejrforhold, der især om vinteren kan hindre folk i at rejse til visse dele af landet. Derudover kan internet-forbindelsen være dårlig, hvis man befinder sig udenfor de større byer, og den dårlige forbindelse gør, at man ikke bare lige kan tage en Skype-samtale med en vejleder. 

Folk skal selv tage en beslutning

Vejledning er et relativt nyt område i Grønland, men niveauet er forbedret i løbet af de senere år, takket være en vejlederuddannelse, hvis indhold i dag næsten er nået op på diplom-niveau. Ane-Karina håber på, at man fra politisk side vil satse endnu mere på området, blandt andet for at formindske frafald fra uddannelser. Og jo højere krav til vejledning, jo bedre kompetencer for vejlederne, hvilket forhåbentlig vil resultere i politisk støtte til at etablere en diplom uddannelse og måske en master uddannelse i vejledning, siger Ane-Karina. 

–Vi vejledere skal støtte folk i selv at tage en beslutning om, hvad de vil i livet. Vi skal vise dem, hvordan de kan nå deres mål og pege på muligheder i stedet for begrænsninger. Takket være min uddannelse er jeg nu bedre rustet til at udføre mit arbejde. Og nu kan jeg kun håbe, at man fra politisk side også er villig til at forpligte sig, så at vi kan uddanne vejledere, siger Ane-Karina Poulsen, der selv er uddannet vejleder efter at have arbejdet på kontor i mange år.

Mødedeltagere Hafnia.jpg  
Deltagerne i dialogmødet i Torshavn kom fra Grønland, Åland, Danmark, Finland og Færøerne.
Foto: Anna Katrin Matras

Overordnet strategi og fortsat dialog

Selv om udfordringerne i de tre lande er forskellige, kunne en klar vilje til et fortsat samarbejde spores blandt dialogmødets deltagere. Der herskede bred enighed om, at der fortsat skal udføres et stort arbejde på nationalt plan, hvor en overordnet strategi for vejledning, det nødvendige lovgrundlag og uddannelse af vejledere blev nævnt som tre af flere indsatsområder. 

Så dialogen om voksenuddannelse, vejledning og livslang læring i Nordens yderområder fortsætter. 

Resurser

Link til program for NVL mødet om IKT og vejledning, afholdt i Nordens Hus i Torshavn den 29. mai 2017: http://nvl.org/Portals/0/DigArticle/14883/Seminar%2030%20maj_Program_DA.pdf

Faktabox

Der var tilsammen 80 deltagere fra Grønland, Åland, Danmark, Finland og Færøerne.



Vi skal nå ut til dem som har minst lyst på læring!

Læring er avgjørende for voksnes inkludering på arbeidsmarkedet og i samfunnet.
Sigrún Kristín Magúnsdóttir     Fjóla María Lárusdóttir og Arnheiður Gígja Guðmundsdóttir leder prosjektet på Island.

GOAL er et prosjekt under Erasmus+ policy. Policy er det tredje hovedtiltaket i Erasmus+, et overordnet, strategisk tiltak som skal legge til rette og forsterke satsningene på utdanning og innovasjon i EU. Goal prosjektet handler om å styrke samarbeidet mellom interessenter om yrkes- og studieveiledning for mennesker som har kort utdanning.

GOAL er en forkortelse av det engelske navnet Guidance and Orientation for Adult Learners. De seks partnerne fra Belgia (Flandern), Tsjekkia, Island, Nederland, Litauen og Slovenia vil gjennomføre en pilot for å utvikle eksisterende veiledningstjenester for voksne med kort utdanning.  Veiledningstjenestene vil bli organisert som et politisk eksperiment, hvor evaluering av prosessen og resultatene vil spille en avgjørende rolle.

Prosjektet koordineres av det flamske utdannings- og kulturdepartementet i Belgia, i tett samarbeid med University of London som har ansvar for evalueringen av pilotene og sammenstillingen av en rapport som skal formidles i Europa. Hver partner i prosjektet ansetter en forsker i landet som er kontaktperson for de britiske forskerne som evaluerer og arbeider i tett samarbeid med prosjektpartnerne i hvert land.

På Island har Arbeidslivets opplæringssenter (AO) ansvaret for prosjektet på vegne av Utdannings- og kulturdepartementet. På AO treffer vi Fjóla María Lárusdóttir og Arnheiður Gígja Guðmundsdóttir som styrer prosjektet på Island.

– AO har på den ene siden skrevet kontrakt med Instituttet for utdanningsforskning ved Islands Universitet for forskningsdelen og på den andre siden med to av opplæringssentrets samarbeidspartnere, livslang læringssentrene Mimir i Reykjavik og MSS, senter for livslang læring på Reykjanes halvøya, sier Fjóla María. – I sentrene arbeider kompetente rådgivere med voksne i målgruppen for GOAL prosjektet på Island, det vil si gruppen av særlig utsatte voksne. Fleste av de voksne som benytter seg av GOAL rådgivning har kort utdanning og er ikke aktive på arbeidsmarkedet og vil derfor forhåpentligvis ha stor nytte av studieveiledning.  

Stillingen i Europa

I mange land i Europa arbeider man fremdeles med utfordringer knyttet til samarbeidet og integreringen av ulike aktører, organisasjoner og systemer innenfor utdanning og opplæring. Det er stadig for mange strukturelle hindringer og blindgater når det gjelder utdanningsmuligheter for voksne med kort utdanning, det er mangel på fleksibilitet og transparens for mennesker som ikke gjerne søker utdanning sier Fjóla María Lárusdóttir.

Andel deltakere i voksenopplæring har stagnert kring 9% - fjernt fra målet som landene i Europa har satt seg om at deltakelse i 2020 skulle være på minst 15%. Voksnes deltakelse er tett knyttet til lesing og evnen til å tilegne seg informasjon. Tall fra PIAAC viser at det er større sannsynlighet for at de som har høy kompetanse søker videre- og etterutdanning, mens det motsatte gjelder for de som er kortudannet, det vil si at det er langt mindre sannsynlig at de søker utdanning.

– De som har kort utdanning kjemper i mange tilfeller også med andre utfordringer: sosiale, økonomiske, helserelaterte og studierelaterte, som stiller krav til helhetlig tilnærming og samarbeid eller sterkt nettverk av interessenter, sier Arnheiður Gígja Guðmundsdóttir. - Denne gruppen har ikke lyktes å studere og har negativ opplevelse av skolen, de strever med fornektelse, skuffelse over systemet, i tillegg til sosiale og finansielle vanskeligheter. Det påvirker selvtilliten og derfor er det avgjørende at de får helhetlig informasjon om hvilke muligheter de har.

Karriereveiledning spiller en vesentlig rolle ved å definere kompetanser, interesser og studiemål for hver enkelt for å muliggjøre utvikling av individuelle forløp. Veiledningstjenesten må være fleksibel slik at den kan tilpasses personer med ulik bakgrunn og erfaringer.

– Ettersom problemene til denne gruppen av voksne er flerdimensjonale, er det behov for kombinerte og skreddersydde tiltak. Videre må veiledningstjenestene være fleksible nok til å kunne tilpasses for voksne med ulike erfaringer, relatert til validering og integrering av tidligere kunnskaper og ferdigheter, som er oppnådd, eller tiltak som gjør dem i stand til å ta ansvar for egne valg basert på individuelle behov, sier Fjóla María Lárusdóttir.

Voksenveiledning på Island

– På Island har man i løpet av de siste ti årene bygget opp ett dynamisk system for yrkes- og studieveiledning for voksne med kort utdanning, i samarbeid mellom Arbeidslivets opplæringssenter og livslanglæringssentrene rundt om i hele landet. I starten dro veilederne ut til virksomhetene for å nå til målgruppen, sier Fjóla María Lárusdóttir.

– Men i kjølevannet av finanskrisen 2008 ble en tidsavgrenset kontrakt med Arbeidsdirektoratet om tjeneste til arbeidssøkende og da kom langt flere direkte til læringssentrene for å få veiledningen, sier Arnheiður Gígja. - Kjennskap om veiledningen har også spredt seg i løpet av de siste ti årene og det skjer oftere og oftere at folk kommer på eget initiativ. 

– I GOAL prosjektet har vi søkt samarbeid med instanser som arbeider systematisk med gruppene av de særlig utsatte voksne, vi vet at det er veldig usannsynlig at de søker utdanning av seg selv. På Island skal vi derfor styrke samarbeidet med sosialtjenesten, Arbeidsdirektoratet, kommuner, rehabiliteringsaktører, Røde kors og virksomheter.  På den måten har vi nådd ut til målgruppen, vi har ikke nådd ut til like mange som vi ønsket, men vi har utviklet metoder og verktøy og det har vært til nytte for de personer som har vært involvert i prosjektet.

Arbeidet med GOAL prosjektet skal gjøres ferdig med en sluttrapport i januar 2018. Du kan følge med i prosjektet og hente informasjon fra alle land på www.projectgoal.eu

FAKTABOKS

GOAL- er et prosjekt under Erasmus+ policy. Policy er det tredje hovedtiltaket i Erasmus+, et overordnet, strategisk tiltak som skal legge til rette og forsterke satsningene på utdanning og innovasjon i EU. GOAL Guidance and Orientation for Adult Learners, prosjektet varer i tre år fra 1. februar 2015 til 31. januar 2018.

Partnerne: Belgia (Flandern), Tsjekkia, Island, Nederland, Litauen og Slovenia.

Mål : Å gjennomføre en pilot for å utvikle eksisterende veiledningstjenester for voksne med kort utdanning. 

Budsjett total: 2.336.416,94 hvor av EU bidrar med  1.752.312,98



Nordisk valideringsmodell står högt i kurs

Den nordiska synen på validering väckte stort intresse på den europeiska biennalen #VPL2017 i Århus i slutet av april.
Clara Henriksdotter     Timo Halttunen ingår i den nordiska forskargrupp som har synat valideringens kvalitet i sömmarna.

”The user at the center”, användaren i centrum, var rubriken för seminariet som nu hölls för andra gången. Timo Halttunen, enhetschef vid Braheacentret vid Åbo universitet, som är mitt uppe i ett nordiskt valideringsforskningsprojekt, har bara goda nyheter att komma med från biennalen.

− Redan det är en framgång att vi kunde hålla seminariet en andra gång. Det första hölls för tre år sedan och nu ser det ut att bli en tredje gång, en triennal. Det visade sig att det fanns flera länder som var villiga att ordna följande tillfälle.

Halttunen är också nöjd med att diskussionerna och inläggen verkligen hade användaren i centrum, som rubriken påbjöd.

 − Vi kom till kärnan som handlar om hur man ska bemöta användarens behov i valideringsprocessen. Vi kunde denna gång undvika onödiga fraser som härstammar från festtal och politikers tal eftersom de verkliga experterna var på plats.

 

Bredare och djupare

Att valideringen granskades ur ett väldigt brett perspektiv var också viktigt enligt Halttunen.

− Man framhöll vilka olika former av nytta validering för med sig, såsom hur det påverkar livslångt lärande och karriärplanering och att utbildningssynvinkeln bara är en del av det hela.

Att det skett en tydlig utveckling i synen på validering kunde Halttunen med sin långa erfarenhet inom området notera.

− Det finns nu en klar allmän uppfattning om vad validering handlar om. Vi har nått en djupare nivå, där folk pratar om konkreta frågor, om hur man i praktiken kan främja valideringen eller vad det är som kan bromsa den.  På plats fanns människor på en väldigt hög professionell nivå som var väldigt insatta och engagerade med bred erfarenhet av valideringssystem. Vid den här typens internationella evenemang kan det ibland hända att själva aktörerna inte finns på plats och då finns det en risk att diskussionen stannar på en nivå där politiska fraser uttalas, men här var alla väldigt kompetenta med fina inlägg.

 

Det handlar om hela livet

Halttunen lade också märke till att man i diskussionerna väldigt ofta tog upp det nordiska samarbetet och den nordiska synen på validering.

− Man kan säga att icke-hierarkiskt tänkande, där man tar med användaren i utvecklingen av valideringsprocessen, är den nordiska modellens fördel. Ur perspektivet livslångt lärande handlar det om att man tänker längre än bara den nytta man kan ha av validering inom enskilda utbildningar, utan det handlar om mycket mera, såsom att utveckla själva omgivningen och att synliggöra en persons kunnande oberoende om hen använder det i en utbildning eller ej.

 

Testar kvaliteten

Timo Halttunen är mitt uppe i ett nordiskt valideringsforskningsprojekt, som även presenterades på biennalen. Det är NVL som står bakom forskningen som nu går in i en andra fas som handlar om att skapa kunskap om hur den kvalitetsmodell man utvecklat kan användas i praktiken. Förutom Halttunen från Finland består gruppen av forskarna Ulla Nistrup från Danmark och Per Andersson från Sverige.

Forskargruppens arbete är på hälft så Halttunen vill inte dra några långt gående slutsatser eller presentera direkta resultat men att deras modell fungerar har gruppen klara bevis för.

− Vi testar hur en nordisk kvalitetsmodell fungerar och hur man kunde utveckla den utgående från användarnas erfarenheter.

I forskningen har man valt tre yrkesläroanstalter, en i varje forskares hemland, där man testar modellen och därefter analyserar resultaten.

− Ämnesområdena är relativt lätta att förstå och läroanstalternas ledning och personal uppfattade det som belönande att arbeta på detta sätt.

En av de mera utmanande delarna av testet var att samla in information om bakgrundsfakta om validering. En annan intressant del i forskingen var uppföljningen av de valideringssystem som användes i skolorna.

− Det var eventuellt lite nytt i de här skolorna. Trots att validering användes hade man kanske inte följt upp hur bra den fungerade eller gjort en sammanställning av de uppgifter som man samlat in. Dokumentationen kunde också harmoniseras mellan de olika utbildningsbranscherna.

Koordinering kärnfråga

Forskarteamets erfarenhet är att en koordinering av valideringen är en tydlig kärnpunkt.

− Det handlar om stora läroinrättningar, olika utbildningsprogram och branscher, vilket betyder att ju bättre arbetet koordineras desto bättre går det att genomföra valideringssystemet. Det intressanta är att det vid de här läroinrättningarna visserligen har funnits vissa personer eller grupper som förväntats sköta koordineringen, men det ser ut som om koordineringen skulle kräva en bättre roll- och ansvarsfördelning så att man kan se att processen verkligen har en ”ägare”, säger Timo Halttunen.

Själva forskningsarbetet fungerar också som en konkret del av utvecklingsprocessen i de berörda skolorna.

− Då vi samlat in material har vi hållit workshops med ledningen och då har vi utgående från vårt material gått igenom vilka saker som fungerar och vad som borde utvecklas samt vilka risker och möjligheter det finns. Tillsammans med skolans ledning har vi funderat igenom vad de vill utveckla och här har koordineringen varit något som de själva önskat få ett bättre grepp om.

Halttunen, som har den finska yrkesläroanstalten på sin lott, konstaterar att personalen är väldigt motiverad gällande valideringen.

− Man vill verkligen ge de studerande ett jämlikt bemötande och göra valideringsarbetet så bra som möjligt. Personalen är mycket medveten om valideringsförfarandet och de vill göra det på rätt sätt.

Det fina är att man berättar om valideringen i ett mycket tidigt skede för många olika målgrupper.

− Det är inte bara de studerande som får information utan det kan hända att till exempel föräldrarna, arbetsgivarna eller olika organisationer involveras.

 

Utmanande för Finland

Validering i sig är inget nytt, påpekar Halttunen.

− Det finns en allmän kunskap om vad validering handlar om, även hos arbetsgivarna. Det har tutats ut i medierna på många olika sätt, på hemsidor och vid olika evenemang så det är inget problem.

Att förnya valideringen i Finland just nu är i alla fall speciellt utmanande i och med den stora yrkesutbildningsreform som är på gång. Det betyder stora strukturella förändringar, där ungdoms- och vuxenutbildningen slås ihop.

− De har olika handlingsmodeller och det kommer att krävas mycket arbete för att förenhetliga dem, säger Halttunen.

Forskningen går i alla fall vidare och gruppen träffas nästa gång i Stockholm för en närmare analys. Den 1 september får allmänheten första gången ta del av resultaten då ett internationellt engelskspråkigt seminarium hålls i Åbo. Den 19 september står Vasa i turen med ett svenskspråkigt seminarium och vid en senare tidpunkt, som inte ännu är fastslagen, ordnas ett nordiskt seminarium som avslutar projektet.

Läs mer om Biennalen



Ingen ska lämnas utanför karriärplaneringen

Samordning av vägledning är nyckelordet då det gäller att ge alla medborgare lika möjligheter att planera sin utbildning och arbetskarriär. Vägledningen ska vara livslång och på så sätt stöda och främja livslångt lärande
Clara Henriksdotter     Carola Bryggman, som sammanställt rapporten om samordning av vägledning, säger att vägledning handlar om en kontinuerlig process.

I en färsk rapport kartlägger NVL:s nordiska nätverk för vägledning samordningen av vägledningen i de nordiska länderna, Färöarna, Grönland och Åland. Rapporten är sammanställd av Carola Bryggman, som är finländsk medlem i vägledningsnätverket. Till vardags arbetar hon i Åbo som överinspektör inom Regionförvaltningsverkets svenska enhet för bildningsväsendet.

– Utgångspunkten är att livslång vägledning är en kontinuerlig process som gör det möjligt för medborgare i alla åldrar att identifiera sina färdigheter, kompetenser och intressen, säger Carola Bryggman.

Kartläggningen visar att man i alla de aktuella länderna har en diskussion om karriärvägledning som en livslång helhet på gång, men att man nått olika långt när det gäller att i praktiken erbjuda medborgarna vägledning i olika skeden av livet.

– Till exempel i Finland fungerar vägledningen utmärkt inom skolsystemet och även unga arbetssökande har tillgång till vägledning, men om du är vuxen och har ett jobb och vill byta jobb eller skaffa en ny utbildning fungerar det inte så bra.

I Finland finns tjänsten Navigator (Ohjaamo på finska) som erbjuder vägledning till arbetssökande under 30 år, men sedan blir det svårare. Planer på att tjänsterna utökas till att gälla alla finns emellertid, vilket Bryggman välkomnar.

På regional nivå finns i Finland så kallade LIV-sektioner (ELO på finska) som har som uppgift att sammanföra vägledare och koordinera den livslånga vägledningen, men just nu är hela systemet i gungning eftersom det är en stor landskapsreform på kommande. Enligt Bryggman är det troligt att uppdraget kommer att hamna på landskapens bord. 

Bra modeller men finns det pengar?

Carola Bryggman nämner Norge och Grönland som två goda exempel på hur samordning kan ske. Också på Åland har man nyligen startat ett nytt projekt för att samordna vägledningen.

– I Norge har man satsat på länsvisa partnerskap för karriärvägledning, där kommunerna kan ansöka om statlig finansiering via Kunnskapsdepartementet. För detta krävs ett skriftligt samarbetsavtal mellan parterna. Detta system har funnits sedan 2004 och kommunerna som utnyttjar detta blir hela tiden flera. I den här modellen ingår inte skolorna, men man samarbetar med dem. I Norge finns också den nationella enheten för karriärvägledning inom Kompetanse Norge, som utvecklar och samordnar vägledningen i landet.

Bryggman tycker att modellen är bra och att andra nordiska länder säkert kunde ta efter, men det förutsätter förstås att staten är redo att finansiera en sådan modell.

Också på Grönland har man kommit en bra bit på väg i samordningen. Alla som lämnar grundskolan ska ha en handlingsplan för sin framtida utbildning, vilken registreras i en riksomfattande databas. Utbildningscentren har sedan tillgång till den så att de kan följa med hur det går för var och en, vilket gagnar livslång vägledning.

– Det är ett sätt att se till att även andra än arbetssökande inkluderas.

Samordning kan minska risken för drop-outs

Carola Bryggman tycker att det är väldigt svårt att bedöma vilken genomslagskraft den här typen av rapport har, men hon är säker på att den stöder den diskussion som finns i alla länder.

– Vägledning ges ju på många ställen och det är därför viktigt att det finns en helhetssyn och gemensam definition på vad vägledning är. Samordningen gör det också möjligt för vägledarna att lära känna varandras verksamhet och på så sätt utvidga sin egen kompetens. Det gör det också lättare för dem att hänvisa en kund till rätt ställe. En samordning ger också bättre möjligheter att minska risken för att antalet drop-outs ytterligare ökar.

”För en strukturerad samordning av vägledningen krävs en nationell strategi, regelverk och/eller lagstiftning om livslång vägledning. Detta för att vägledningen ska vara likvärdig för alla medborgare i alla regioner”, sägs det i rapporten.

– Tanken om samordning är inte ny i europeiska sammanhang. Organet European Lifelong Guidance Policy Network ELGPN har redan länge tydligt fört fram budskapet och det finns ett europeiskt fördrag om samordning av vägledning. Som god praxis beskrivs system som utgår från medborgarnas behov och rätt till livslång vägledning.

För att fortsätta diskussionen och gå ett steg vidare från tanke till handling kommer man på nordisk nivå att ordna ett antal nationella seminarier och en nordisk konferens som eventuellt även kopplas till ett annat tema.

– Avgörande för att vi ska komma vidare är ändå ett beslut på ministernivå, säger Carola Bryggman.

Till rapporten



basiskompetence
20-04-2017

Podcast: Hvordan får vi selv de dårligst sproglige flygtninge i job?

NVL samlede nogle af de stærkeste stemmer inden for sprogundervisning, da Alfarådet holdt konference om, hvordan vi får flygtninge og indvandrere, der end ikke kan skrive på deres eget modersmål, ud på arbejdsmarkedet. Det er der kommet en podcast ud af, som spørger om netop det – og om hvor det nordiske samarbejde om sprogundervisning er på vej hen.
Frederik Buhl Kristensen     De fire debattører i NVL's podcast. Fra venstre Peter Villads Vedel fra det danske udlændinge- og integrationsministerium, Qarin Franker fra Göteborg Universitet og de to norske sproglærere Marit Fladmark og Ewa Rosenlund fra Steinkjer voksenopplæring.

Af Frederik Buhl Kristensen

Flygtninge skal i arbejde med det samme. Sådan har det lydt fra nordiske politikere, siden debatten om flygtninge og indvandrere for alvor tog fart i eftersommeren 2015, da antallet af asylansøgere i de nordiske lande pludselig steg dramatisk. Nogle flygtninge kommer fra høje jobs som læger eller ingeniører, mens andre kommer som ufaglærte og måske ikke engang kan skrive på deres eget modersmål. Hvordan gør sproglærere dem klar til det nordiske arbejdsmarked?

Det er temaet for NVL’s nyeste podcast, som er optaget på Alfarådets nordiske konference, der fandt sted på konferencecentret Konventum i Helsingør 4.-6. april. I podcasten spørger vi en forsker, en repræsentant for et dansk ministerium og to norske sproglærere, hvordan sprogundervisning kan bidrage til at få selv de dårligst sproglige flygtninge og indvandrere i arbejde, og hvordan man får sprogundervisningen til at spille sammen med praktikken eller arbejdet. Og så spurgte vi også om, hvad det nordiske samarbejde, som Alfarådet står for, skal bidrage med til sprogundervisningen.

Taler maks 2 minutter om dagen

Men at det er svært at give nytilkomne de samme jobkompetencer som nordiske borgere skyldes ikke kun, at de har vanskeligt ved at lære det nye sprog. Det skyldes også, at flygtninge og indvandrere stort set ikke bruger det nye sprog, når de så endelig kommer i praktik eller i job. Sådan lød det blandt andre Michael Svendsen Pedersen, lektor emeritus fra Roskilde Universitet, som holdt oplæg om sine feltstudier på norske praktiksteder.

Han fortalte blandt andre om Vojtec, der kører varer ud til supermarkeder, og som primært opremser tal på norsk, når han skal bekræfte, at han har fundet den rigtige pakke. Han fortalte om et gartneri, hvor der ikke blev talt meget under arbejdet, og hvor praktikanter og ansatte i frokostpausen som regel satte sig sammen med kolleger med samme modersmål. Og da Michael Svendsen Pedersen kom ud i et økken på et plejehjem og spurgte en kvindelig praktikant, om han måtte sætte en mikrofon på hende, så han kunne høre, hvordan hun kommunikerede i løbet af arbejdsdagen, svarede hun bare undrende: “Jamen, jeg har jo sagt godmorgen.”

Det giver store udfordringer til sproglærerne, fordi sprog ikke kun læres i undervisningslokalet, men ligeså meget ude i arbejdslivet – de to steder er tilsammen ét stort læringsrum, viste Svendsen Pedersen på en stor cirkel på storskærmen. Ligesådan lød budskabet fra lektor Qarin Franker fra Göteborg Universitet, der blandt andet kunne fortælle, at mange flygtninge og indvandrere maksimalt taler 2 minutter om dagen, når de er på arbejde. Hun præsenterede, hvordan man med den såkaldte ressourcemodel kan lære selv de dårligst sproglige kursister ikke blot at forstå det nye sprog, men også at bruge det aktivt og kritisk.

NVL’s podcast fra Alfaseminaret i Helsingør kan findes her på siden. I podcasten har vi inviteret fire gæster ind i Atriumsalen på Konventum for at diskutere og få eksempler på, hvordan man får sprogundervisningen i undervisningslokalet til at spille bedre sammen med sprogpraktiseringen ude på arbejdsmarkedet – og hvor det nordiske sprogsamarbejde er på vej hen. De fire gæster er lektor Qarin Franker fra Göteborg Universitet, Peter Villads Vedel fra Styrelsen for International Rekruttering og Integration i det danske integrations- og udenrigsministerium samt de to sproglærere Marit Fladmark og Ewa Rosenlund fra Steinkjer voksenopplæring i Norge.

NVL podcast

Mer från Alfakonferensen 2017



vägledning
19-04-2017

Studie- och yrkesvägledning erbjuds dold grupp

Att vara projektledare och enda anställd är förstås ett ensamt arbete och Annette Rumander inser redan inledningsvis att hon, förutom sin styrgrupp, är betjänt av att ha någon att kontinuerligt diskutera och rådgöra med.
Annette Bergbo     Annette Rumander är projektledare i ”Vägledning Åland” som tar sikte på att alla ska få tillgång till studie- och yrkesvägledning, även den nu dolda gruppen personer i arbete.

Annette Rumander är projektledare för det två år långa projektet ”Vägledning på Åland”.

Som projektledare på 60% är hon inne på ett yrkesområde där hon redan har kompetens och erfarenhet. I Sverige har hon arbetat som utbildnings-, antagningshandläggare och studie- och yrkesvägledare och har även jobbat på Åland i grundskolan som elevhandledare.

Ålands landskapsregering finansierar projektet med stöd av Europeiska socialfonden. Projektet ska svara på ett växande behov på Åland av att hjälpa människor hantera övergångar mellan utbildning och arbetsmarknad. Här ingår att man ska kunna tillgodogöra sig stora mängder information och att kritiskt kunna granska den marknadsföring som sker av olika utbildningar.

En arbetsgrupp under ledning av Viveca Lindberg, kontaktperson på Åland för Nätverk för vuxnas lärande, gjorde hösten 2014 en kartläggning av behovet av vägledning på Åland för dem som för närvarande inte har tillgång till det. Den visade på behovet. Ålands landskapsregerings utbildnings- och kulturavdelning ansökte om ESF-stöd för projektet och beviljades medel för ett tvåårigt projekt med målet att tillgodose alla ålänningars behov av vägledning. Vägledningen ska kunna ges vid personliga möten, över webben eller över telefon och kan också innefatta självservice.

På Åland finns redan studie- och yrkesvägledning i skolorna och för arbetslösa finns tjänsten hos Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.

Vem är det som behöver rådgivning, studie- och yrkesvägledning och inte får det redan idag?

– Det kan exempelvis vara personer som arbetar och funderar på att byta yrkesbana eller kanske står inför att friställas och siktar på omskolning. Någon vill kanske söka till studier på ett område som man en gång i tiden var lockad av men valde bort. Alla önskemål är individuella och lösningarna likaså, säger Annette Rumander.

I sammanhang då man funderar på att söka sig in i en ny karriär eller börjar studera uppstår frågeställningar som utgår från vars och ens unika läge i livet med faktorer som kan gälla familjesituationen just då, ekonomin, tidigare studier och så vidare.

– Att få ihop en plan, en genomgång av olika möjligheter, är inget man direkt kan googla sig fram till och det är där en särskild studie- och yrkesvägledare behövs för att ge information, rådgivning och vägledning. Det kan gälla vart ska man vända sig för att få mer info, när ska ansökningar göras, hur lösa behörighetsfrågor, kan drömmen realiseras och samtidigt vardagen fortsätta att fungera? Är det kanske till och med intressant att först pröva någon förändring inom det nuvarande jobbet?

Annette Rumander understryker att det är den sökande som själv ska vara aktiv i sitt förverkligande av den nyinslagna vägen i livet. Vägledaren ger, utifrån sin specialkompetens, råd och stöd, allt sker i samråd och leder fram till konkreta förslag.

– De flesta har egentligen svaret klart inom sig men behöver någon att spegla sina tankar och funderingar mot för att ta ett så viktigt steg i livet. Tillsammans skapar vi en strategiplan, ett förslag på lösning.

Annette Rumander ser ett stort värde i att vara på rätt plats i livet, ha ett arbete man trivs med och kan utvecklas i och hon ser positiv påverkan även i ett större samhällsperspektiv. Med allt fler arbetstagare som fungerar väl i arbetslivet minskar kostnaderna för sjukfrånvaro, arbetslöshet osv.

Vad ser du för positiv förändring efter att projektet har nått målsnöret?

– När tjänsten, eller funktionen, för studie- och yrkesvägledning väl finns förverkligad kommer även de personer som nu inte har tillgång till viktig vägledning att få det. Det handlar om en dold grupp i nuläget.

Finns det svårigheter att nå målet inom utsatt tid?

– Det är nog som med projektarbete i största allmänhet. Att på relativt kort tid lyckas förklara och marknadsföra syftet och målet för alla aktörer som berörs. Att få med alla från början. Till det krävs nog en hel del energi men det är också rätt avgörande för resultatet och en viktig insikt att ha med sig redan från start.

Att vara projekledare och enda anställd är förstås ett ensamt arbete och Annette Rumander inser redan inledningsvis att hon, förutom sin styrgrupp, är betjänt av att ha någon att kontinuerligt diskutera och rådgöra med.

Text: Annette Bergbo

 

Saxade fakta ur ”Vägledning på Ålands” projektplan

  • Projekttiden är 1.1.2017 till 31.12.2018.
  • Liknande projekt finns även på Grönland och Färöarna.
  • Styrgruppen för projektet består av representanter för Ålands landskapsregering, grundskolan på Åland, fria bildningen, Ålands gymnasium, Högskolan på Åland samt Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
  • Projektet förverkligas av Ålands landskapsregering i samarbete med Europeiska socialfonden.
  • Budgeterad totalkostnad: 170.900 euro.
  • För att i dagsläget få vägledning på Åland ska man vara inskriven antingen som studerande i en utbildning eller inskriven som arbetssökande på Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Personer som är i arbete, planerar att byta yrke och söker en studieplats har därmed inte motsvarande tillgång till vägledning.
  • Vägledning ges som studie- och yrkesvägledning i grundskolan, studiehandledning i gymnasieskolorna, folkhögskola och högskola, vägledning för yrkesval och kompetensutveckling inom arbetsmarknadsservicen samt under senare tid även en vägledningsfunktion för inflyttade till Åland.
  • En kartläggning bland vägledarna gjordes 2014 för att ta reda på hur många vuxna som vänder sig till vägledare och vilka typer av frågor de ställer. Enkäten visar att vägledarna frekvent vägleder även vuxna utanför den egna målgruppen - och att behovet av vägledning för just vuxengrupper, som egentligen inte har tillgång till vägledning, är stort.
  • Livslång vägledning anses som en viktig aspekt av livslångt lärande. Det gagnar både ekonomiska och sociala mål. Framförallt leder livslång vägledning till ökad effektivitet inom utbildning och på arbetsmarknaden genom att den bidrar till att minska avhopp från studier och obalansen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden samt till ökad produktivitet.
  • Syftet med projektet är att alla invånare på Åland ska stödas i det livslånga lärandet och i förlängningen ha den kompetens som krävs för ett meningsfullt arbete. Syftet är också att skapa ett system som möjliggör likvärdig tillgång till en fungerande vägledning som inte är kopplad till ålder, utbildnings- eller arbetsplats eller övrig livssituation.

Målgrupperna är:           

  • vuxna och ungdomar som planerar att börja studera för att få tillträde till arbetsmarknaden
  • inflyttade som vill börja studera för att få tillträde till arbetsmarknaden
  • personer som befinner sig i anställning och ska omplaceras
  • personer som vill byta yrke
  • personer vars anställning är hotad av indragning
  • personer som behöver nya kompetenser för att matcha arbetskraftsbehovet
  • En risk för uppnående av målen är att beslutsprocesser som krävs blir för utdragna av olika anledningar. I situationer där deltagande personer involveras på basen av eget intresse och inte får ersättning i tid eller pengar, kan risken öka för att projektmålen inte nås i sin helhet. Ytterligare riskfaktorer kan vara att tolkningen av befintliga lagar samt behovet av förändringar uppfattas på olika sätt inom berörda myndigheter.


Projektgrupp skapar kunskap om att utveckla kvalitet på validering

Hur ska kunskaper som införskaffats genom arbetslivserfarenhet eller intressen kunna värderas på samma nivå och hålla samma kvalitet som högre utbildning? Denna fråga sysselsätter en grupp forskare från Danmark, Sverige och Finland.
Marja Beckman     Forskarmöte I Sverige: Timo Halttunen (Finland), Brian Benjamin Hansen (Danmark), Ulla Nistrup (Danmark) Per Andersson (Sverige), Kirsten Aagaard (Danmark) tillsammans med NVL:s koordinator Svante Sandell (Sverige).

Tänk dig att du, efter tjugo eller trettio års erfarenhet av ett yrke, tvingas fly till ett främmande land. Alla papper som bevisar vad du kan är förlorade. Är all den erfarenhet och kunskap du har samlat på dig förlorad i det nya landet?

Eller ett annat exempel: Du förlorar jobbet i en bransch där arbetslösheten är hög. Du vill skola om dig inom ett annat yrke som skriker efter arbetskraft, och du är övertygad om att du skulle kunna utföra yrket eftersom du har skaffat dig de kunskaper som behövs genom ett fritidsintresse. Problemet är bara att ingen kan anställa dig om du inte har papper på dina kunskaper.

Utbildare och myndigheter i hela Europa arbetar för att hitta det bästa sättet att tillvarata alla informella kunskaper som människor har. Det ska vara möjligt att få papper på det man kan, även om lärdomarna inte hämtats in genom en formell utbildning. Men hur kan man garantera att valideringen håller tillräckligt hög kvalitet?

Hösten och vintern 2010–2011 ansökte expertnätverket för validering inom NVL om finansiering från Nordiska ministerrådet för dokumentationsprojektet ”Quality in validation in the Nordic countries  – a mapping project”.

En projektgrupp bildades för att ta fram en modell för att mäta kvalitet på validering. Nu tas nästa steg som handlar om att skapa kunskap om hur kvalitetsmodellen kan användas. En grupp som består av forskare från Danmark, Sverige och Finland arbetar med detta. DialogWeb träffar dem när de har haft ett heldagsmöte i Stockholm. Runt bordet sitter följande personer:

Pelle Andersson, professor i pedagogik vid Linköpings universitet i Sverige.

Kirsten Aagaard från det danska forskningscentret NVR, som arbetar med reell kompetens.

Brian Benjamin Hansen och Ulla Nistrup från VIA UC i Danmark.

Timo Halttunen från Åbo universitet i Finland.

Mötet modererades av Svante Sandell som arbetar med vuxenutbildningsfrågor på Skolverket och är svensk koordinator på NVL.

Kvalitetsmodell i åtta steg

Den kvalitetsmodell som nätverket arbetar med utgår från individens behov och innehåller flera steg:

  1. Information om validering som hjälper individen att förstå vad validering handlar om.
  2. Förutsättningar för att genomföra validering av hög kvalitet, till exempel tydliga regelverk och bra finansiering.
  3. Dokumentation av bland annat konversation, överenskommelser och tidsramar under valideringsprocessen.
  4. Koordinering – där man försäkrar sig om att valideringen görs på en metodisk och professionell nivå.
  5. Vägledning för individen – ett positivt och lyssnande bemötande.
  6. Kartläggning av individens kompetenser och utvecklingsprocess.
  7. Bedömning av vad individen har lärt sig.
  8. Uppföljning ska det bli möjligt att försäkra sig om att individens kunskaper är på samma nivå som de skulle ha varit om han eller hon gått en motsvarande utbildning.

Forskarna följer utvalda utbildningsanordnare i sina respektive länder. I möten med forskarna har de diskuterat kvalitetsmodellen och identifierat områden där de vill arbeta med att utveckla kvaliteten i sina valideringsprocesser. Utvecklingsarbetet följs av forskarna som tar del av och kommer att sammanställa erfarenheter från detta arbete.

Även om de personer som valideras saknar formell kompetens inom det aktuella yrket behöver det inte betyda att personerna i fråga är lågutbildade.

– Det kan lika väl handla om en högutbildad person som vill ställa om och börja arbeta inom en helt ny bransch, säger Svante Sandell.

En av de vanligaste grupperna som behöver hjälp med validering är flyktingar som har förlorat alla sina papper.

– En grupp där det kan behövas både validering och kompletterande utbildning är byggnadsarbetare som har arbetat i ett annat land där man bygger på ett annat sätt. Då måste man titta på vad de kan och vad de behöver komplettera med, säger Svante Sandell.

I valideringsprocessen blir yrkesbedömare och yrkeslärare viktiga personer. Projektgruppen ska hitta en modell för kvalitetssäkring som ska gå att implementera på flera olika sorters arbetsplatser i Norden.

 – Det är en komplex process, ofta med många personer inblandade. Vem gör vad, hur ska det koordineras? Vi ska välja metoder som gör bedömningen legitim, säger Ulla Nistrup.

Individuell studieplan för hela livet

Forskarna talar också om vad som är kännetecknande för de nordiska länderna och vad som motiverar varför de samarbetar innanför Nordens gränser. De konstaterar att alla länderna sätter individens behov i centrum. Vi kan inte längre utbilda oss till ett yrke när vi är tjugo år och sedan arbeta med samma sak tills vi pensioneras. Med mer och mer kunskap i bagaget kan vi pussla ihop det vi behöver i stället för att gå långa utbildningar. Valideringen kan ses som en individuell studieplan för hela livet. Om en student har fått en färdighet validerad behöver han eller hon inte gå den kursen fastän den ingår i programmet. Vissa kurser kan studenten bara få validerade.

– De flesta tycker att de här idéerna är intressanta, men utbildningsinstitutionerna tänker: ”oh, vi mister pengar om människor bara behöver halva utbildningen”, säger Ulla Nistrup.

Omställningen blir troligen störst för de stora utbildningsinstitutionerna. Till att börja med riskerar de att förlora pengar på mindre klasser. Att tala inför 60 studenter i en föreläsningssal är billigare än att utbilda tio personer individuellt. Och vilka nya kompetenser kommer att krävas av lärarna?

– På yrkesutbildningar måste läraren hålla sig uppdaterad om vad som händer inom branschen, de kan inte arbeta enbart som lärare i tjugo år. Skolorna måste släppa monopolet på lärandet och släppa in arbetsplatserna, säger Timo Haittunen.

Skillnader i ländernas system

I Sverige samverkar projektet med en valideringsverksamhet med lång erfarenhet inom byggområdet.

– Även de som har stor erfarenhet av validering har sett nyttan av att arbeta med kvalitetsmodellen och har kunnat hitta utvecklingsområden, säger Per Andersson. En första prioritering hos dem blev att utveckla informationen om validering, för att potentiella deltagare ska få en tydligare och rättvisande bild av vad det handlar om. Inte minst är informationen viktig för de som kommer från andra länder och inte kan svenska så bra ännu, och dessutom inte känner till vad validering innebär.

Forskarna ser också skillnader mellan ländernas system.

– Det är spännande att det i Sverige finns visa regioner som byggt system för validering. I Finland och Danmark är det skolan som ger resurser på institutionell nivå, säger Timo Halttunen.

– Jag önskar att jag kunde säga att vi har ett regionalt system för hela landet men idag är det bara vissa regioner som av olika skäl har tagit initiativ till samordnad validering, säger Svante Sandell.

Kvalitetsgruppens arbete kommer att presenteras på en biennal i Danmark den 26–27 april och på nationella seminarier i september och oktober. Det kommer också att hållas ett nordiskt seminarium i slutet av november. Du hittar mer om biennalen på #VPL2017.



- Vi har ikke råd til å sløse med folks kompetanse!

Historisk avtale: Norge har fått nasjonal kompetansepolitisk strategi.
Direktør Gina Lund i Kompetanse Norge lover å presse på slik at tiltakene i den nasjonale kompetansepolitiske strategien gjennomføres.

 

 

Norge har tatt tydelige grep for å få en bedre utdannet arbeidsstyrke, som har nødvendig kompetanse for å gjennomføre omstillinger. En historisk samarbeidsavtale med det ambisiøse navnet «Nasjonal kompetansepolitisk strategi» ble signert av statsminister Erna Solberg og fem statsråder, sammen med partene i arbeidslivet, representert ved fire organisasjoner fra arbeidsgiversiden, og fire fra arbeidstakersiden. I tillegg signerte Sametinget og Voksenopplæringsforbundet, altså en usedvanlig stor bredde av myndigheter og arbeidsliv.

Kompetanse Norge har hatt en nøkkelrolle når det gjelder å utrede saken. De har vært sekretariat og pådriver for strategiarbeidet siden oppstarten i november 2015.

Direktør i Kompetanse Norge, Gina Lund, forklarer i en videosnutt hva den nasjonale kompetansestrategien betyr for den enkelte:
– Denne strategien skal sikre at det du kan stemmer overens med det arbeidslivet og framtiden trenger av kompetanse. Nå er vi enig om at det må satses mer på karriereveiledning, og at du skal kunne kombinere jobb med å ta etter- og videreutdanning.

 

I Nasjonal kompetansepolitisk strategi er partene enige om å:

  • Bidra til at den enkelte og samfunnet gjør gode valg
  • Arbeide for bedre læringsmuligheter og god bruk av kompetanse i arbeidslivet
  • Styrke kompetansen til voksne med svak tilknytning til arbeidslivet

Et mer inkluderende samfunn

– Et av målene i strategien er at færrest mulig står utenfor arbeidslivet. Vi har ikke råd til å sløse med folks kompetanse. For å bygge Norge videre må vi både skaffe oss ny kompetanse og bygge videre på den vi allerede har. Lykkes Norge med kompetansepolitikken, lykkes vi også med et mer inkluderende samfunn, økonomisk vekst, et konkurransedyktig næringsliv og grunnlag for fortsatt velferd, sier Gina Lund i omtalen av strategien.  Hun slår også fast at Kompetanse Norge kommer til å presse på for gjennomføring av strategien.

Digital kompetanse i arbeidsstyrken

Kompetanse Norge vil få en omfattende jobb med å være vaktbikkje. Det er nemlig mange og store tiltak som er satt ned i avtalen. Strategipartene er blant annet enige om å:

  • styrke samarbeidet mellom arbeidslivet og universiteter, høyskoler og fagskoler for å lage nye tilbud  om videreutdanning for de som allerede er i jobb
  • gjøre det enklere å få dokumentert kompetanse ervervet i arbeidslivet
  • gi flest mulig voksne anledning til å ta videregående opplæring
  • etablere forsøk der "Kompetansepluss arbeid" kan kobles med fagopplæring
  • benytte opplærings- og kompetansetiltak mer aktivt i arbeidsmarkeds- og integreringspolitikken, og benytte arbeidslivet aktivt som læringsarena
  • videreutvikle den digitale kompetansen i hele arbeidsstyrken
  • styrke regionalt folkevalgt nivås kompetansepolitiske ansvar og samordningsrolle
  • etablere et kompetansebehovsutvalg som skal gi bedre kunnskap om hvilken kompetanse vi vil trenge framover
  • sørge for tilgang til karriereveiledning og et helhetlig system for karriereveiledning
  • utvikle karrieremulighetene i yrkesfaglige utdanninger og yrker

Kompetansepluss er en tilskuddsordning for opplæring i grunnleggende ferdigheter i lesing, skriving, regning, muntlig, IKT og norsk eller samisk. Ordningen skal bidra til at voksne får nødvendig kompetanse. I 2016 ble det innvilget 208 millioner kroner til kurs på arbeidsplassen gjennom Kompetansepluss. Midlene har gått til opplæring i grunnleggende ferdigheter og norsk for ansatte i til sammen 899 virksomheter



“Klasserummets genialitet er, at man kan sætte tiden i stå”

Flygtninge og indvandrere kan ikke lære ordentlig dansk ved kun at gå på arbejde. Men de kan omvendt heller ikke lære det i undervisningslokalet alene. Klasserummet og arbejdsmarkedet må spille sammen for at skabe den bedste undervisning i dansk som andetsprog, mener lektor Karen Lund.
Frederik Buhl Kristensen     Karen Lund tog sin lærereksamen i dansk og fransk ved Kolding Seminarium i 1973 og fik sin ph.d.-grad ved Københavns Universitet i 1996. I dag er hun lektor på DPU ved Aarhus Universitet.

Af Frederik Buhl Kristensen

Karen Lund river det linjerede A4-papir af blokken. Det er fyldt med kuglepensstreger, og hun har brug for mere plads til at fortsætte sin forklaring, så hun vender papiret om og begynder at tegne på den anden side.

Hun tegner en kasse, som flere pile peger ind i, for at illustrere, hvordan den omgivende verden kan medvirke positivt til den undervisning i dansk som andetsprog, som flygtninge og indvandrere får, når de kommer hertil.

– Jeg har i mange år kæmpet imod osteklokketænkningen, hvor sprogcentrene lukker sig inde og passer sig selv i stedet for at bygge en undervisning op, som er struktureret ud fra kursisternes sprogbehov, siger Karen Lund, mens hun former en osteklokke med hænderne foran sit ansigt.

– Det er en af mine kongstanker, at den undervisning, der foregår på danskuddannelserne skal være en, der bygger direkte og konkret på de sprogbehov, kursisterne har uden for sprogcentret, fortsætter hun.

Karen Lund er lektor på Danmarks institut for Pædagogik og Uddannelse (DPU) ved Aarhus Universitet i København og har igennem tre årtier forsket i dansk som andetsprog. Det er derfor, NVL er mødtes med hende i hendes hjem i Ørestad med udsigt over Amager Fælled: For at tale med hende om den indsats, som den danske regering har haft for sprogundervisningen af flygtninge og indvandrere, siden debatten om flygtninge for alvor tog fart i sommeren 2015.

Karen Lund 6.jpg  
Karen Lund kigger ud over Amager Fælled og ind mod byen fra den ene af sine to altaner på 7. sal i Ørestad.

Et skridt væk fra osteklokken

Den danske regering indgik i foråret 2016 en trepartsaftale med arbejdsgiverne og fagforeningerne om, hvordan man kan få de mange nytilkomne flygtninge i arbejde. En aftale, der også har stor betydning for undervisningen i dansk som andetsprog for flygtninge og indvandrere.

Og selvom Karen Lund kritiserer, at aftalen formentlig kommer til at halvere uddannelseskravet til de lærere, der skal undervise i dansk som andetsprog, fra 60 til 30 ECTS-point, så drejer hun selv hurtigt interviewet væk fra det negative og ind på de positive elementer i aftalen.

For aftalen er nemlig også et lille skridt væk fra den osteklokketænkning, som Lund har kæmpet mod, siden hun i starten af 1970’erne selv var lærer ved Dansk Flygtningehjælps sprogskoler.

– Jeg ser vældig positivt på flere af elementerne i trepartsaftalen, der siger, at man forholdsvist hurtigt skal i nogle praktikker, som så skal kombineres med danskuddannelsesforløb. For det skaber en rigtig god kontakt mellem det, der foregår indenfor og udenfor, siger lektoren.

Et af elementerne i den nye aftale er den såkaldte Integrationsgrunduddannelse (IGU), et toårigt forløb for flygtninge og indvandrere, som består af virksomhedspraktik og 20 ugers sprogundervisning.

– Det skaber lige præcis nogle strukturelle rammer, som giver anledning til, at man kan skabe et aktivt samspil mellem det, der foregår i klasserummet, og det, der foregår i IGU-forløbet og ude i praktikkerne, siger Karen Lund.

Det er dog nogenlunde frit for kommunerne og virksomhederne, hvordan de vil sammensætte IGU-forløbet, og det får Lund til at komme med en klar opfordring: Lad være med at adskille praktikken og sprogundervisningen, men sørg i stedet for, at de to forløb ligger tæt op ad hinanden.

– Jeg tror, det er en superdårlig løsning, hvis man tager en periode i praktik og så tager en periode med danskundervisning, for det risikerer at skabe betonmure mellem det, der foregår i klasserummet og det, der foregår i virkeligheden. I stedet mener jeg, at man bør sørge for at have ugeforløb, hvor man både er i praktik og i uddannelse, så lærerne får mulighed for direkte og konkret at bygge på de sprogbehov, kursisterne har ude i deres praktikker. På den måde bliver der en virkelig effektiv løftestang til at lære sproget, siger hun.

Karen Lund 4.jpg  
"Vi har brugt de sidste 20-30 år på at få opbygget et fagfelt fra ingenting til et meget, meget professionelt fagfelt," siger Karen Lund med henvisning til, at man skal passe meget på ikke at ødelægge det igen.

Spise her, med hjem?

Men ligesom danskundervisningen ikke bliver optimal, hvis kursisterne ikke har en hverdag, hvor de skal bruge dansk ved siden af undervisningen, så kan man heller ikke lære dansk ved alene at få et arbejde, hvor man bliver nødt til at tale dansk. For på et arbejde lærer man kun de få fraser, som er nødvendige for at begå sig på arbejdspladsen, mens man højst sandsynligt ikke får resten af de sproglige kompetencer med, som er nødvendige for at begå sig på lige fod med danskerne, siger Karen Lund.

Hun nævner som eksempel de arbejdsmigranter, der kom til Danmark i 1960’erne fra især Tyrkiet og Pakistan. De kom til landet og røg direkte ud på arbejdsmarkedet uden at blive tilbudt nævneværdig sprogundervisning. Det betyder ifølge Lund, at mange den dag i dag stadig taler så dårligt dansk, at det er dem, der først ryger ud af arbejdsmarkedet, når der er lavkonjunktur.

– Det er dem, vi lidt populært nogle gange omtaler som pizzamanden, der siger “spise her, med hjem?” (i stedet for “vil du spise her, eller vil du have pizzaen med hjem?”, red.), siger Karen Lund, inden hun tilføjer:

– Sproget er adgangsgivende, men er på den dårlige side barriereskabende, hvis man ikke har det.

Men du siger jo netop, at arbejdspladsen giver konkrete redskaber til at lære sprog. Så hvorfor mener du ikke, at man kan lære et nyt sprog på arbejdspladsen alene?

– Det mener jeg blandt andet ikke, fordi ude på en arbejdsplads kører alting med 100.000 kilometer i timen. Så når man to gange har spurgt “hvad siger du?” og stadig ikke kan forstå, hvad chefen siger, så holder man stille og roligt op med at spørge, siger Karen Lund.

– Klasserummets genialitet er, at man kan sætte tiden i stå. Der kan man få lov til at eksperimentere med sproget, prøve sproget af, gentage det i varierede sammenhænge.

Karen Lund 3.jpg
Karen Lund har netop hældt mere te i sin kop, da hun en halv time inde i interviewet fortæller om det, hun kalder "klasserummets genialitet".

Et stillads at kravle op ad

En af de ting, som underviseren kan, er at skabe det, som Karen Lund kalder et “stillads”, som kursisten langsomt kan kravle op ad i takt med, at han eller hun lærer det danske sprog.

– Det svarer til, når barnet siger “ha nan”, og moderen svarer, “nå, vil du have en banan?”. Moderen retter ikke fejlen, men hun laver et stillads, som barnet kan klatre op ad, og efterhånden siger barnet: “Jeg vil gerne have en banan, mor”. Det er det samme, vi gør i undervisningen af dansk som andetsprog. Hvis en kursist siger “ikke komme morgen”, så svarer læreren “nå, kan du ikke komme i morgen?”. Den opmærksomhed på at skabe tid og plads til at lære sproget er der ikke på arbejdspladsen, siger Lund.

Det, som arbejdspladsen ikke kan give, kalder Karen Lund for “limen”. Den lim, der gør, at man kan skabe en hel, grammatisk korrekt ytring og ikke blot sige “ikke komme morgen” eller “spise her, med hjem?”.

– Sproget er ikke et redskab til at gøre grammatik. Men en del af det at kunne kommunikere er at have den lim med, som gør, at man ikke taler flydende forkert. Derfor kan man ikke undvære den grammatiske lim. Men det er ikke det, der skal være afsættet, når man lærer et nyt sprog. Afsættet skal være indholdsbaseret kommunikativ sprogbrug, og så derefter kan man få grammatikken og dermed limen med.

Karen Lund 2.jpg  
Karen Lund ser overordnet positivt på trepartsaftalen om integration af flygtninge og indvandrere fra 2016, men kritiserer, at den lægger op til at halvere uddannelsen af sproglærere fra 60 til 30 ECTS-point og erstatte den sidste halvdel med et pædagogikum. Læs mere om aftalen i linket under artiklen.
 

Gråzonesprog

Karen Lund tegner på sit tredje stykke linjerede papir, da hun begynder at fortælle om det, hun kalder “gråzonesprog”. Det sprog, der ligger imellem hverdagssproget og det fagsprog, som enhver arbejdsplads har. Hun begynder igen at tegne kasser for at illustrere sin pointe.

Gråzonesproget er det, vi mennesker bruger til at forklare fagtermer for folk, der har et andet arbejde end os selv og derfor ikke kender det fagsprog, som er på vores arbejdsplads, forklarer Karen Lund. Som at oversætte fagtermen didaktik med gråzonetermen læren om undervisning.

Karen Lund giver et eksempel, hun oplevede i undervisningen af sygeplejersker, der skulle lære dansk. Her skulle de lære begrebet sclera, som er øjets yderste lag, senehinden. Men hvor modersmålstalende danskere nogenlunde kan afkode, hvad senehinde betyder, så hjælper forklaringen på ingen måde den person, der først lige er begyndt at stifte bekendtskab med dansk. For ham eller hende er senehinde ligeså uforståeligt som sclera.

– Derfor kan man i dansk som andetsprog ikke nøjes med at undervise i de fagspecifikke ord, som kursisterne har brug for. Man må fra starten sørge for også at sætte fokus på det relevante gråzonesprog, siger lektor Karen Lund, inden hun for sidste gang lægger kuglepennen ved siden af blokken med linjeret papir.

Af Frederik Buhl Kristensen

Resurser


– Karen Lund og Mads Jakob Kirkebæk (2015): Seven myths about beginner language: http://www.unipress.dk/media/3546141/sprogforum_58_kirkebaek_lund.pdf 
– Karen Lund og Ellen Bertelsen (2010): God praksis på kurser i arbejdsmarkedsdansk – et katalog: http://uibm.dk/filer/danskuddannelse/ god-praksis-paakurser-i-arbejdsmarkedsdansk.pdf
– Karen Lund (2016): Kompleksiteten i akademisk sprogbrug belyst ved modelanalyser. Sprogforum. Tidsskrift for sprog- og kulturpædagogik nr. 63, s. 80-90.
– Karen Lund (2014): Arbejdsmarkedsrettet Danskundervisning fra dag 1. Fokus nr. 62, s. 20-24, netudgave
– Karen Lund (2013): Det interkulturelle klasserum. I: Thyge Winter-Jensen og Signe Holm-Larsen (red.): Didaktik – Lærerfaglighed, skole og læring. Upress, s.171 – 183. Aarhus Akademiske forlag
– Karen Lund (2009): Dansk som andetsprog i ungdoms- og voksenuddannelserne – at lære sit fag gennem sit andetsprog. I: Henrik Rander, Lis Boysen og Ole Goldbech: En moderne voksendidaktik. Alinea, s. 195-232
– Beskæftigelsesministeriet (2016): Trepartsaftale på plads om integration: http://bm.dk/da/Aktuelt/Pressemeddelelser/Arkiv/2016/03/Trepartsaftale%20paa%20plads%20om%20integration.aspx 
 



... ja, men hallo, jeg kan jo en hel del ...

Undersøkelse av opplevelsen av realkompetansevurdering blant bankfunksjonærer.
En glad valideringsgjeng.

Artikkelen handler om opplevelsen til åtte personer av realkompetansevurdering for medarbeidere i finansvirksomheter, med fokus på om den har vært nyttig som et ledd i karriereutvikling. Undersøkelsen var et ledd i en masteroppgave i studie- og karriereveiledning ved Islands universitet og i artikkelen presenteres de viktigste konklusjonene.

Målet for undersøkelsen

Realkompetansevurdering er en vurdering av kompetanse og kunnskap mot kriterier i formell utdanning eller mot jobbprofiler og er en mulighet for de som ikke har fullført en utdanning i videregående skole. Realkompetansevurdering anses som en del av videreutdanning eller livslanglæring. Hovedmålet for undersøkelsen var å få innsikt i de erfaringer som medarbeidere i finansvirksomheter hadde av realkompetansevurdering. Om den har bidratt til karriere- og kompetanseutvikling og selvrealisering. Fokus var også på deltakernes opplevelse av veiledningen som de fikk under vurderingsprosessen, men det fremgår av regelverket for voksnes læring på Island at de som vil gjennomgå realkompetansevurdering har rett til personlig veiledning.

Vurderingens verdi

Omfattende og rask utvikling av teknologi og følgende forandringer av arbeid kjennetegner dagens kunnskapssamfunn. Det fører til raske forandringer i arbeid og krever at enkeltpersoner tilpasser seg endringene i arbeidssituasjonen. Det er sannsynlig at folk bytter jobb oftere i fremtiden og blir nødt til selv å ta ansvar for sin kompetanseutvikling for å vedlikeholde sine muligheter til å være aktive på arbeidsmarkedet. De som bytter jobb eller mister jobb må kunne bevise sin kunnskap og erfaringer på et nyt arbeidssted. Det må være mulig å synligjøre relevant kunnskap og kompetanse på en lett forståelig måte, fordi kunnskap og erfaring er kostbar både for samfunnet og den enkelte. Etter gjennomført realkompetansevurdering kan kunnskapen og erfaringene til enkeltpersoner dokumenteres og da kan nye muligheter undersøkes enten de innebærer videre kompetanseutvikling eller paring mot jobb profiler.  

Undersøkelsens resultat

Resultatene av undersøkelsens tyder på at realkompetansevurdering møter myndighetenes forventing om at være et effektivt ledd i å løfte utdanningsnivået til personer med kort utdanning.  Den anerkjennelse og sertifisering av arbeidserfaring som løftes fram i prosessen ser ut til å være en katalysator for å fjerne hindringer som deltakerne tidligere har opplevd og fører til at de er mer bevisst om sin kunnskap og kompetanse. Deres selvtillit har vokst og de fleste av dem har satt seg mål om videre kompetanseutvikling i kjølvannet av realkompetansevurderingen.  Alle deltakerne fremhever at veiledningen de fikk under prosessen har hatt avgjørende betydning for videre kompetanseutvikling for dem som enkeltpersoner og bidratt til at fleste av dem bestemte seg for å styrke seg mer med videre utdanning. De fleste av deltakerne nevnte at deres holdninger har endret seg og at de føler større trygghet når de vet hvor de kan henvende seg for veiledning, hvis behovet skulle vise seg.

Om deltakernes valg av studier og yrke – og grunnen til at de valgte å delta i realkompetansevurderingen

Deltakere i undersøkelsen kommer fra forskjellige steder. Ingen av de åtte deltakerne har fullført videregående skole. To personer begynte aldri på videregående etter grunnskolen, mens de andre sluttet på videregående på forskjellige trinn. Det er forskjellige grunner til det, men de har det til felles at ingen av dem lider av alvorlige lærevansker. De av intervjuobjektene som hadde begynt på videregående skole, angret alle på at de ikke fullførte skolen den gang. De nevner diverse grunner for frafallet, som at de stiftet familie, fikk problemer med helsa, manglet penger, utferdstrang, trassighet og mangel på strategisk valg av yrke. En av deltakerne manglet kun 30 poeng av 130 for å fullføre studiekompetanse. Han sier at hann ikke var klar over hvor stor betydning det hadde for videre studier før vurderingsprosessen var over.  Ingen av deltakerne hadde tilgang til studie- og yrkesveiledning mens de gikk i skole.  Felles for deltakerne er at de ikke hadde tenkt i gjennom sitt valg av karriere og at de nærmest tilfeldig hadde fått jobb i finansvirksomhet.

 ̶ «Det var helt tilfeldig … helt tilfeldig», sa en av deltakerne om sitt valg av arbeid i banken, og hans konklusjon er også beskrivende for de andre deltakerne. Alle deltakerne har også minimum 10 års arbeidserfaring og derfor kan man antyde at de, hverken før de kom i arbeide i finansvirksomhet eller etter at de hadde startet arbeidet der, har overveid sitt valg av yrke. Alle deltakerne er enige om at oppmuntringen fra Foreningen for medarbeidere i finansvirksomheter spilte avgjørende rolle for beslutningen om at gjennomgå realkompetansevurdering. Det viser seg også at yrkesrelaterte mål, som er en del av prosessen viser seg å være meget oppmuntrende for personer med kort utdanning. Deltakerne opplevde prosessen som veldig positiv og de var spesielt fornøyde med portefølje arbeidet, som er en del av prosessen. Der kartlegges karrieren og alle vitnesbyrd på formell og uformell utdanning samles. Holdninger til arbeidet med å lage porteføljen var meget positive og førte til stor glede og bidro til å styrke selvtilliten og til å endre meninger om at uformell utdanning er mindre vært en formell utdanning. Et av intervjuobjektene i undersøkelsen søkte en ny stilling i banken hun arbeidet i og la sin portefølje ved søknaden. Hun fikk stillingen og mener at hun aldri ville ha turt å søke denne stillingen hvis det ikke hadde vært fordi selvtilliten hadde vokst igjennom valideringsprosessen. Nå holder hun øye med alle stillinger som slås opp og er slett ikke redd for å bruke samme metode igjen.  

Deltakers opplevelse av veiledning i valideringsprosessen

Alle deltakerne uttrykte glede over den veiledning de fikk og var enige om at oppmuntringen og støtten som ble vist i prosessen hadde en avgjørende innflytelse på gjennomføringen av vurderingsprosessen. Det kan også konstateres at oppfølgingen etter vurderingen førte i nesten alle tilfeller til at deltakerne satte seg tydelige mål og traff beslutninger om videre kompetanseutvikling der veilederne hadde stor innflytelse.

 ̶ «Hun tente gnisten», sa en deltaker i undersøkelsen om veilederens medvirkning i vurderingsprosessen og mente også at det skal ikke alltid så mye til for å skape kursendring. Men noe må allikevel til for at realkompetansevurdering kan spille inn på en avgjørende måte. Denne konklusjonen stemmer godt overens med de erfaringer som andre veiledere ved livslang læringssentrene på Island har gjort. De mener at veilederens arbeid er en nøkkelfaktor når det gjelder suksess etter gjennomført validering.  Motivasjon, støtte og hjelp ved å organisere arbeidet videre, spiller en avgjørende rolle og betydning for sluttresultatet. Det er et faktum at mange faller fra yrkesstudiene og en av grunnene til det er at de sliter med forskjellige hindringer som de ikke selv klarer å rydde av veien. Der kommer vi til veiledernes rolle, å undersøke deres oppfatning av eget studieforløp og yrkeskarriere for å rydde hindringer av veien og for å støtte opp under endringer i oppfatning om mulighetene for karriereutvikling.

Situasjonen etter validering

Hovedmål for undersøkelsen var å få innsikt i den erfaring som medarbeidere i finansvirksomheter har med realkompetansevurdering, men også om og på hvilken måte den har vært til nytte for deltakernes fortsatte kompetanseutvikling, selvrealisering og karriereutvikling. Resultatene viser til at realkompetansevurderingen har styrket disse faktorene. Det inngrep i karrieren som realkompetansevurdering ser ut til å være, setter deltakernes tanker om karriere i en bestemt bevegelse og som i tillegg til den selvrealiseringen som fremkommer igjennom realkompetansevurderingen ser ut til å støtte opp om videre kompetanseutvikling.

̶  «Ja men hallo, jeg har en hel del», var opplevelsen som en av deltakerne hadde etter å ha gjort sin portefølje og så dokumentert det hun hadde fullført i løpet av de siste 20 årene som bankfunksjonær. En opplevelse som er lysende for den holdningsendring som skjer blant deltaker i denne undersøkelsen, etter at de har gjennomgått realkompetansevurdering. Det virker som at veiledningen som deltakerne får underveis beriker deres kompetanseutvikling, selvrealisering og karriereutvikling. Etter at deltakerne, som fleste hadde positiv innstillig til å gjøre forandringer på deres karriere, hadde gjennomgått realkompetansevurderingen begynte de å undersøke hvordan de kunne bruke resultatet til videre kompetanseutvikling.  Deres selvtillit hadde vokst og forsterket viljen til å starte på noe nytt. To av de tre som studerer, leser økonomi, den tredje studerer noe helt annet og ser frem til å arbeide i et nytt miljø i fremtiden.  To damer så en mulighet til å søke ny jobb og det har båret frukt. En dame fikk tilbud om en annen stilling i virksomheten mot at hun studerte og det takket hun ja til. En deltaker mener at han er for gammel til å studere, en kjent holdning knyttet til at kortutdannede med negativt selvbilde har ikke tro på egne evner. Til tross for dette gjennomførte han kurs i engelsk, selvtilliten vokste og hans velvære økte. Det trakk tanken også i retning av nye muligheter i fremtiden og han er klar over hvor han kan hente veiledning hvis han har behov for det. Den siste deltakeren vil gjerne studere videre men omstendigheter står i veien. Han bekrefter likevel at prosessen økte hans selvtillit noe som hjelper i vanskelige tider.

Oppsummering

Det er en realitet at i det islandske samfunnet har tredje parten av arbeidsstokken ikke fullført studieforberedende opplæring eller yrkesutdanning. For å løfte utdanningsnivået på Island bør man undersøke de hindringer som står i veien for at folk kan nå det utdanningsnivået som arbeidsmarkedet i dagens kunnskapssamfunn krever. Det er i alles interesse at mennesker kan utnytte sine evner og vokse på egne premisser. Det kan hende at den videregående skolen har feilet denne gruppen av kortudannede og derfor må myndighetenes planer ta sikte på å analysere hindringene og definere det som motiverer og by på muligheter hvor de fleste kan finne en løsning på sin kompetanse- og yrkesutvikling.  Realkompetansevurdering er en av løsningene og som ifølge resultatene av denne undersøkelsen egner seg godt til å forandre holdninger og vise vei til videre karriereutvikling.

SolveigRKristinsdottir.jpg  

Av Sólveig R. Kristinsdóttir, studie- og yrkesveileder ved Sørlandets Frædslunet på Island.



integration
13-03-2017

Formand for Grundtvigsk Forum: Vi kan ikke inkludere med tvang

Hvis vi skal kunne hjælpe hinanden i en velfærdsstat, er vi også nødt til at føle, at vi har noget sammen, siger Kirsten Margrethe Andersen, formand for Grundtvigsk Forum. Hun advarer mod, at vi beder mennesker glemme, hvem de er for at blive en del af det nationale fællesskab.
Kirsten M. Andersen, Formand for Grundtvigsk Forum

Af Frederik Buhl Kristensen

Det var sent om aftenen. En lille gruppe FDF’ere på 11-12 år var på natløb, da de kom til en post, hvor udfordringen var at spise melorme. De ville kun få point, hvis de alle spiste en, fik de at vide af spejderlederen. Børnene var ikke meget for det, men de endte alle med at tage en melorm i munden og sluge den. Bortset fra én pige. Hun kunne ikke få sig selv til det. Da den lille gruppe skulle til at gå videre til næste post uden point, stoppede spejderlederen dem. Han fortalte dem, at de fik point for hver af de personer, der havde spist en melorm. Og ekstra point, fordi de lod den ene i gruppen lade være.

– Det var godt tænkt af spejderlederen, siger Kirsten Margrethe Andersen, efter hun har fortalt historien.

– Det er en voksen, der tænker, at de her børn ikke først og fremmest skal erfare, at deres fællesskab bliver stærkere, hvis alle retter ind. Men at de faktisk godt kan bære, hvis der er en i gruppen, der er skyld i, at de får færre point, fortsætter Kirsten Margrethe Andersen. Hun er formand for Grundtvigsk Forum, ph.d. og underviser på læreruddannelsen i Haderslev.

Historien hørte hun for nyligt fra børnene selv, og hun har hevet den frem igen for at give et eksempel på, hvordan hun opfatter begrebet inklusion. Netop inklusion er nemlig temaet, når det norske formandskab for Nordisk Ministerråd til november holder konference.

Presset til at være med

Men inklusion kan også spille den modsatte rolle, hvor personer enten presses til at passe ind i fællesskabet eller bliver skubbet ud. Som hvis spejderpigen var blevet tvunget til at spise melormen mod sin vilje eller var blevet sat af holdet, fordi hun nægtede. Det er ifølge Kirsten Margrethe Andersen udtryk for den økonomiske side af inklusionen, som kan være en del af et politisk pres for at få folk inkluderet, så man kan opretholde velfærdsstaten – eller få point i et natløb. Men man kan ikke lykkes med inklusion uden at have den kulturelle side med, mener hun.

– Hvis vi socialt og økonomisk skal kunne bære hinanden i en velfærdsstat, skal vi også synes, at vi har noget sammen. Ellers vil der ske opsplitninger, hvor vi ikke vil betale til de andre, hvad enten det er Dovne Robert eller mennesker, som taler et andet sprog, og som vi derfor synes, at vi ikke har lod og del med, siger Kirsten Margrethe Andersen og tilføjer:

– Vi skal passe på, at inklusion ikke bliver et spørgsmål om, at eksperter diagnosticerer, hvem der kan være med.

Kultur er ikke kun geografisk

Kirsten Margrethe Andersens syn på inklusion er formet af den danske forfatter, teolog og digter N.F.S. Grundtvig, som har sat et enormt aftryk på udformningen af det danske samfund. For næsten 200 år siden, i 1837, formulerede Grundtvig sætningen “Menneske først og Christen saa”. En forståelse af, at alle mennesker, uanset tro, har en guddommelig status. Men sætningen rummer også noget andet, siger Kirsten Margrethe Andersen. Ordet menneske indeholder nemlig også forståelsen af det levende; et liv som er under forandring. Det viser, at den nationale kultur ikke blot er geografisk, men også tidslig – “temporal”, som Andersen formulerer det.

– Alt menneskeliv udspiller sig i tid, i kulturelle sammenhænge, med institutioner, som ingen af os selv er kilden til. Folketinget og Christiansborg blev bygget længe før, du og jeg blev født, siger Kirsten Margrethe Andersen.

Derfor kan et fællesskab ikke blot bede et nyt medlem om at fjerne den kultur, som individet har med sig i bagagen, understreger hun. Kultur er foranderlig, men kan ikke ændres fra den ene dag til den anden.

– Vi kan ikke feje tiden væk, som om den ikke findes. Vi kan ikke løbe fra den temporale grænse. Men den kræver noget andet af os end at sætte en bom op ved grænsen. Det vil sige, at når vi får flygtninge til landet, kan vi ikke bede dem glemme, hvem de er. De kan heller ikke bede os om at glemme, hvem vi er, siger hun.

Men har man ikke ret til som fællesskab at sætte en hård grænse og sige her til og ikke længere: Hvis ikke du opfører dig inden for normen af det her fællesskab, kan du ikke være en del af det?

– Jeg tænker, at vi har en kriminallov, og den er klar nok. Vold, tyveri og mord må du ikke. Det er jo lighed for loven. Men det at opføre sig dansk nok, det indgår i erindringsfællesskabet, og det tager tid at blive en del af. Da jeg voksede op i 70’erne, kunne en voksen sagtens sige, at vedkommende kunne køre med en genstand for meget. Det er bare slet ikke socialt i orden mere. Det vil sige, vi kan godt rykke ved hinanden i forhold til, hvad vi synes, der ikke er socialt acceptabelt – også for mennesker, der kommer hertil med andre normer end vores. Men tingene tager tid, siger Kirsten Margrethe Andersen. Hun nævner de bilafbrændinger og uroligheder i Stockholm-forstaden Rinkeby, der de seneste uger har fået internationale mediers opmærksomhed, som eksempel på, at selv et samfund som det svenske, der har “stået på hovedet” for at inkludere, oplever problemer.

kirsten_andersen.jpg

Vi vælter al porcelænet

Ifølge Kirsten Margrethe Andersen er der de seneste år sket et nybrud, hvor flere politikere er faldet for det, hun kalder “forbudsfristelsen”, hvormed de er gået imod de skandinaviske samfunds grundlæggende frihed til at tænke, tro og ytre sig. Seneste eksempel er, at flere danske partier ønsker at forbyde bederum på gymnasier og universiteter for at fjerne det sociale pres om at bede i skoletiden, der ifølge politikerne ligger på flere muslimske elever.

– Det er ikke nyt, at nogle skoler har forbudt bederum, og andre tillader det. Det helt afgørende er, at det har været en sag for rektor, skolebestyrelsen og lærerne, siger Kirsten Margrethe Andersen, der mener, at der er meget stor forskel på de to ting. Folketinget skal sørge for, at skolerne har mulighed for at gøre brug af værktøjer i loven, hvis de oplever problemer, og derfor skal politikerne hverken forbyde skoler i at have bederum eller forbyde dem i at fjerne dem, mener hun.

– For mig er det meget svært at forstå, at det kan være et anslag mod Danmark, at der er en gruppe, der mødes til bøn i et frikvarter, hvis det i øvrigt foregår på en fornuftig måde, hvor der ikke er nogen, der bruger det til at lægge pres på andre. Hvis en rektor får nys om sådan noget, har han retten til at fjerne bederummene, sådan som man har gjort det på Langkær Gymnasium. Han kan ikke tage sig af det åndelige frihedsideal, men han kan sætte rammer for det, siger Andersen.

Hun mener ligefrem, at de seneste års handlinger fra flere politikere er udtryk for, at de helt ønsker at fjerne religion fra det offentlige rum. Der er ikke samme tillid til, at civilsamfundet kan finde ud af det.

– Lige nu går man efter vasen på hylden, fordi man gerne vil begrænse islam og den sociale kontrol, man kan se i visse muslimske miljøer. Men i stedet for at tage vasen, vælter man simpelthen al porcelænet, der stod på hylden; man fjerner religionsfriheden, siger hun.

Og det kan blive begyndelsen på en kedelig udvikling, måske lige frem en farlig glidebane, mener hun.

– Religionsfriheden er alle friheders moder. I samme øjeblik, vi begynder at begrænse, og vi vil bestemme, hvad folk tror på, går der ikke ret lang tid, før der er en hel masse andre ting, vi også gerne vil bestemme.

Da pøblen fik magt

Det var i Grundtvigs levetid omkring 1800-tallet, at den helt store inklusion fandt sted i Danmark og resten af Skandinavien, mener Kirsten Margrethe Andersen. Dengang var de nordiske lande regeret af enerådige konger, men op til og i løbet af det 19. århundrede, blev de nationale grundlove nedfældet, og partier og græsrodsbevægelser opstod og gjorde politik til noget for alle voksne mænd.

– Den helt oplagte risiko og også nervøsiteten ved indførelsen af demokratiet gik på, om man kunne overlade magten til mennesker, som ikke havde uddannelse. Den helt reelle angst for pøbelvælde, siger Kirsten Margrethe Andersen.

Den angst spejler sig ifølge Andersen i vores nutidige diskussion af fake news og ekkorum på sociale medier, hvor oplysningen bliver fejet af vejen og erstattet af en lukket enighed mellem en lille gruppe mennesker, der holder dem ude, de ikke er enige med.

– Det var det samme dengang, og det var derfor, man iværksatte et folkeoplysningsarbejde i højskoler. Oplevelser og bevidstheden om fælles historie førte til selvbestemmelse. Virksomheder og arbejdsfællesskaber, hvor alle kunne være med til at tage beslutninger, for eksempel i andelsbevægelsen. Det var en kæmpe inklusionsproces, og det kom jo ikke ud af en nem periode. Der var krise i Europa, og i Danmark havde der lige været en statsbankerot, siger Kirsten Margrethe Andersen.

Den folkeoplysningstanke skal vi finde frem igen, når vi i dag møder friktion i inklusionen af nye mennesker, mener hun.

– Retten kan ikke gøre det alene. Det, at vi udsteder love, som giver en principiel ret til lighed og frihed, er en god forudsætning. Men det, at ethvert barn kan mærke, at man er en del af fællesskabet, at man er en del af ansvaret, og at ens stemme også har betydning, er altafgørende. Hvis det skal blive til et fællesskab, som virkelig dur, skal der være love om for eksempel mindretalsbeskyttelse, og det skal også være værdsat, at man kan have en divergerende opfattelse. Men da intet menneske synes, at alle synspunkter er lige gode, så forudsætter det gode fællesskab, at vi i samtalen med hinanden og i offentligheden er parat til at kappes om, hvad der skal til for at leve i en kultur til fælles bedste, siger Kirsten Margrethe Andersen.



Hvad betyder sprog for inklusion?

Det korte svar, er at sproget er afgørende for inklusion. Sprog som italesættelse og som et redskab, der kan åbne eller lukke døre til arbejdsmarkedet, til deltagelse, og til fællesskab.
Tinne Geiger     Overalt i Norden satses mange penge på meget forskellige projekter, med henblik på at fremme inklusion, integration og læring. Alligevel er der stadig mange åbne spørgsmål, uløste udfordringer og både gode og dårlige resultater af projekter. Nordiskt dialogseminarium 2016.

Hvad taler vi om, når vi taler om inklusion?

Debatten om integration og inklusion har i alle de nordiske lande været præget af, at der ikke er en tydelig definition af, hvad vi taler om. Anne-Lise Arnesen er professor Emeritus ved Högskolen i Oslo og Akershus. Ifølge hende omfatter inklusion reel adgang til samfundsgoder og muligheder, samt rettigheder og pligter; det drejer sig om ligestilling, ligeværd og social retfærdighed; om demokratiske værdier og deltagelse; om at etablere balance mellem fællesskab og mangfoldighed; og det vedrører anerkendelse og respekt.

Sproget som redskab til eksklusion – og inklusion

Ifølge Anne-Lise Arnesen er sproget et klassisk eksklusionsredskab. Det definerer, hvad vi kan tale om, og hvordan vi kan tale om det. Folk kan opdeles på utallige dimensioner; betydningen af dimensionerne er konstrueret og varierende, både over tid og i forskellige kontekster. Mangfoldighed kan altså måles og – ikke mindst - italesættes på en lang række dimensioner. Folk kan for eksempel opdeles ud fra alder, køn, etnicitet, religion, funktionsevne, seksuel orientering, sprogkundskaber, socioøkonomisk position, arbejdstilknytning, civilstatus og mange, mange flere.

Opdelingen påvirker hvordan vi opfatter for eksempel mangfoldighed. Er det en ressource eller et problem. Kan det måske være begge dele? Med vores italesættelse og opdeling, kan vi bevidst og ubevidst være med til at konstruere og rekonstruere stereotyper og opfattelser. Når der etableres projekter for 'somaliske kvinder' har vi defineret to dimensioner som mere betydningsfulde end de øvrige: oprindelsesland og køn. Det er ikke nødvendigvis det bedste udgangspunkt i en integrationsindsats. En anden opdeling kunne have været 'mennesker, der gerne vil lære at cykle' eller 'folk der kunne tænke sig at strikke sammen'. Hvis vi vil inklusion er det afgørende, at vi overskrider en opdeling i 'os' og 'dem' og finder fælles mødesteder og interesser at mødes om. Vi må prøve at komme dertil, hvor vi ikke taler 'om' hinanden, men 'med' hinanden.

Integration sker ikke bare af sig selv

Det sprog, vi bruger, har altså afgørende betydning for mulighederne for inklusion og integration. Vi må ifølge Anne-Lise Arnesen blive mere bevidste om den betydning, sproget har og den magt der ligger i at definere, hvad vi taler om.

Den sproglige dimension er vigtig og det er tilsvarende vigtigt, at vi gør noget aktivt i arbejdet for integration; det er ikke noget, der sker af sig selv hvis blot vi er tålmodige. Tværtimod siger Shahamak Rezaei , der er lektor ved Roskilde Universitet og blandt andet fokuserer på de økonomiske og erhvervsmæssige aspekter ved indvandring og integration.  Han fortæller blandt andet, at der i dag er evidens for, at det kun bliver værre, hvis vi ikke gør noget aktivt for at sikre integration.

Der har tidligere været en opfattelse af, at 'integration tager tid', at det naturligt ville komme af sig selv efterhånden som nye generationer blev født i landet. Ifølge Shahamak Rezaei viser det sig i stedet, at de der enten ikke kan eller ikke vil integreres i det danske samfund, i stigende grad oplever at blive isoleret og eventuelt også radikaliseret. Samtidig forringes vilkårene for vellykket integration og inklusion, så der er ydermere en tendens til, at de der kan og vil integreres, flytter fra landet til andre lande, hvor mulighederne og vilkårene er bedre.

faghogskolan mars176.jpg
Nordiskt dialogseminarium 2016. Foto: Tinne Geiger.

Begrænset adgang til arbejdsmarkedet

En af de store barrierer, mange indvandrere oplever er, ifølge Shahamak Rezaei, at de har en vanskeligere adgang til kernearbejdsmarkedet end etniske danskere. Indvandrere reagerer rationelt på den forhindring. Lige så rationelt som enhver anden vil have gjort. Således er udgangspunktet for Shahamak Rezaei, at indvandrere er præcis lige så rationelle individer som alle andre. De kommer til de nordiske lande fordi det er det mest rationelle i den situation, de er i. Målet kan være sikkerhed, socioøkonomisk mobilitet, eller andet. Der er ikke nogen der i første omgang kommer med henblik på at blive integreret. Det er ikke et mål i sig selv, men kan være et middel til at nå det eller de oprindelige mål.

Når indvandrere oplever at de ikke har samme adgang til ansættelse på kernearbejdsmarkedet som etniske danskere, er en udbredt strategi, i stedet at blive selverhvervende. Det er der dog heller ikke adgang til inden for kernemarkederne, men inden for et perifært marked, der er kendetegnet ved relativt lav omsætning, meget begrænset mulighed for opadgående mobilitet, lange arbejdsdage, ineffektiv regulering og monitorering. Her er der stort set ingen formelle adgangsbarrierer, men det betyder, at der udvikles et perifært, parallelt arbejdsmarked, der stort set udelukkende beskæftiger indvandrere.

Det har betydning for sammenhængen mellem indvandreres uddannelsesmæssige kvalifikationer og deres erhvervsmæssige karrierer, som er præget af et stort mismatch. Indvandrere er således i langt højere grad end etniske danskere overuddannede og lønniveauerne harmonerer ikke med de uddannelsesmæssige kvalifikationer. Dette som nævnt inden for områder, der blandt andet er kendetegnet ved meget begrænset opadgående mobilitet. Det er altså ikke noget, der ser ud til at blive ændret for den enkelte.

Arbejde vigtigt for sprogudvikling – men kan ikke stå alene

Etableringen af et parallelt, isoleret arbejdsmarked har ligeledes stor betydning for sprogudviklingen. Karen Lund er lektor ved Danmarks institut for Pædagogik og Uddannelse (DPU) og forsker i fremmed- og andetsprogstilegnelse. Hun understreger betydningen af at nyt sprog læres i en vekselvirkning mellem klasserumsundervisning og læring i praksisrummet, for eksempel på en arbejdsplads.

I Danmark er hovedfokus på hurtig integration på arbejdsmarkedet, også hvis det betyder, at sprogundervisningen må vige til fordel herfor. Men hvis sproglæring alene finder sted på en arbejdsplads, vil man typisk alene udvikle et funktionelt sprog. Integration fordrer ifølge Anne-Lise Arnesen blandt andet reel mulighed for deltagelse, og det fordrer igen et levende sprog, og dermed undervisning der også finder sted i et klasserum.

Ifølge Karen Lund læres sprog i et kontekstrigt klasserum ved hjælp af erfaringer, modeller og redskaber, og ikke blot ved hjælp af det nye sprog selv, som i et traditionelt klasserum. Klasserummet er vigtigt for dybere sproglæring, fordi det – i modsætning til praksisrummet – giver mulighed for at øve, gentage, reflektere, vende tilbage og prøve igen. Alene og sammen med andre.

Karen Lund fortæller, at man må kunne forstå omkring 95-98 % af ordene i en tekst for at få ordentligt udbytte af den. Hvis man kun lærer de faglige ord, vil man kun have adgang til omkring 50 % af ordene, og dermed ikke mulighed for at forstå en tekst dybere.

Dermed kan det herskende fokus på at komme hurtigt på arbejdsmarkedet og sikre selvforsørgelse have stor negativ betydning for en række øvrige dimensioner der er afgørende for integration og inkludering, som for eksempel deltagelse, og som fordrer et udviklet sprog. Hvis etableringen foregår på det perifære arbejdsmarked, som mange indvandrere erfarer er det eneste, de har adgang til, kan det ydermere bidrage yderligere til etableringen af et parallelt arbejdsmarked og dermed et parallelsamfund.

Fakta

Artiklen bygger på oplæg af Anne-Lise Arnesen, Shahamak Rezaei og Karen Lund på dialogmøde om integration, inkludering og mainstreaming, afholdt på Malmø Högskola den 30. November 2016. Læs mere om seminaret på NVL's hjemmeside.

Anne-Lise Arnesen er professor emiritus ved Høgskolen i Oslo og Akershus. Læs mere om hendes arbejde her

Shahamak Rezaei er lektor på Roskilde Universitet. Læs mere om hans arbejde her

Karen Lund er lektor ved Danmarks institut for Pædagogik og Undervisning. Læs mere om hendes arbejde her



fleksibel læring
27-02-2017

Inspirasjonsbok for noen – lærebok for andre

Nordens første kvalitetsveileder for nettundervisning.
Kvalitetsutvalget i Fleksibel utdanning Norge på senteret VilVite i Bergen under lanseringen av kvalitetsveilederen. Fra venstre Kari Olstad, Fleksibel utdanning Norge, Toril Eikaas Eide, Universitetet i Bergen, Gjermund Eikli, Norsk Nettskole, Mette Villand Reichelt, Senter for livslang læring ved Høgskolen i Innlandet, og Anne B. Swanberg, Handelshøyskolen BI.

Å undervise på nettet er ikke for amatører, vil noen si. Det bør det heller ikke være. En skal vite hva en driver med. Utdanning på nett vokser, og lærerne kan ikke bare ta klasseromserfaringene med seg over i nettstudier. Fleksibel utdanning Norge har nå utgitt en kvalitetsveileder som er myntet på kursutviklere og undervisere på nett. Det er Kvalitetsutvalget i FuN som har vært forfatterkollektiv. Resultatet er Kvalitet i nettundervisning – en veileder. Den ble lansert på Universitetet i Bergen nylig.

— Hvis en er fersk som nettunderviser, kan boka leses som en fagbok fra perm til perm. For erfarne nettundervisere kan den fungere som en inspirasjonsbok, sa Toril Eikaas Eide under lanseringen. Hun jobber ved Seksjon for studiekvalitet ved Universitetet i Bergen og har ledet arbeidet med kvalitetsveilederen. Når vi spør henne hva som er aller viktigst for den som underviser på nett, svarer hun følgende:
— Planlegging og gjennomføring av undervisning må styres av svarene på spørsmålet: Hvordan skal vi legge til rette for studentenes læringsarbeid med bruk av og støtte i digital teknologi?

Støtte, speil eller korrektiv

«Det er studenten selv som lærer, andre kan i høyden bare være hjelpere til det, enten som støtte, speil eller korrektiv», heter det i et notat fra Universitetet i Bergen. Det er her kvalitetsveilederen kommer inn. Underviseren må være dyktig til å støtte studenten, slik at læringsprosessen kommer i gang og holdes i gang hele veien. I kapitlet om læringsaktiviteter og læringsressurser gis det mange gode råd om hvordan en kan planlegge for studentaktiv læring på nett.

Samstemt undervisning

Del 1 i kvalitetsveilederen tar utgangspunkt i den didaktiske relasjonsmodellen. Alle bitene i modellen får sin gjennomgang:

  • målgrupper
  • faginnhold
  • læringsutbyttebeskrivelser
  • pedagogisk tilnærming
  • organisering
  • læringsaktiviteter og læringsressurser
  • vurdering av og for læring

Ved å bruke relasjonsmodellen som analyseverktøy, gjerne i flere runder, kan en kvalitetssikre og dokumentere at en har tenkt på de fleste viktige elementer når en skal legge til rette for en læringsprosess.

Dahl_Eide_Gray_Samdal_web.jpg
Stor stas da kanskje Nordens første kvalitetsveileder for nettundervisning ble lansert i Bergen i midten av februar. Fra venstre styreleder i Fleksibel utdanning Norge, Kristin Dahl, leder av arbeidet med veilederen, Toril Eikaas Eide, amanuensis Robert Gray og viserektor for utdanning, Oddrun Samdal, de tre sistnevnte fra Universitetet i Bergen.

Læruingsutbytte x 3

Læringsutbytte er blitt styrende for planlegging av all undervisning. Dette er nedfelt i de nasjonale kvalifikasjonsrammeverkene i det enkelte land og i det europeiske rammeverket, EQF.
Læringsutbytte deles gjerne opp i tre typer:

  1. Kunnskap, som er forståelse av teorier, fakta, begreper, prinsipper osv.
  2. Ferdigheter, som er evne til å anvende kunnskapen for å løse problemer og oppgaver. Ferdigheter kan være kognitive (som har med ar med erkjennelse, oppfatning og tenkning å gjøre), praktiske eller kommunikative.
  3. Generell kompetanse, som er å kunne anvende kunnskap og ferdigheter på selvstendig vis gjennom å vise samarbeidsevne, ansvarlighet, evne til refleksjon og kritisk tenking.

I del 2 i veilederen er det nærmere omtale av læringsutbyttebeskrivelser. Ellers er det eksempler på bruk av digitale verktøy i nettundervisningen og et kapittel om utforming av innhold på nett.

Nyttig å tenke over

Egne bokser med råd og tips og «Nyttig å tenke over» er spredt gjennom hele veilederen. Her gis det konkrete råd, men også spørsmål som sporer til refleksjon. Bakerst i boka finnes forklaring på en rekke ord og begreper for den som er ukjent med terminologien på feltet.

 

PrisonEd2016_web.jpg

Kvalitet i nettundervisning – en veileder, 80 sider
Hovedforfattere: Toril Eikaas Eide, Universitetet i Bergen, Anne B. Swanberg, Handelshøyskolen BI, Mette Villand Reichelt, Senter for livslang læring ved Høgskolen i Innlandet, og Gjermund Eikli, Norsk Nettskole. Kari Olstad, Fleksibel utdanning Norge, sekretær, og Ebba Køber, designer.

Kvalitetsveilederen kan bestilles hos Fleksibel utdanning Norge, olstad@fleksibelutdanning.no

​​​​​



Folkbildning gör väntan mer meningsfull

Sedan 2015 har Studieförbunden i uppdrag att introducera asylsökande i svenska språket med hjälp av folkbildning – och hittills har man nått 90 000 personer.
Marja Beckman     Peter Yossef är asylsökande i Sverige. Hans svenska har blivit riktigt bra, bland annat tack vare Medborgarskolans studiecirkel.

Tusentals människor väntar just nu på besked om de kan få asyl i Sverige. Långa handläggningstider gör att de ibland måste vänta i flera år. 

Peter Yossef har väntat i över ett år på att få asylbesked. I september 2015 kom han till Sverige från Egypten och först i mars 2017 är han kallad till intervju på Migrationsverket. Att gå ensam och vänta beskriver han som hemskt, men när ett år hade gått började Peter ta kontakt med människor och hittade andra som delade hans intresse för konst. Nu har han ställt ut sina målningar i Stockholm, och han jämför staden med Paris på 1920-talet.

— Det finns folk här i Sverige som förstår och uppskattar konst. Konst är som luft för mig, den gör att jag kan andas. I Egypten är de så religiösa och säger bara att jag behöver be mer, säger Peter. 

Peter läser svenska för asylsökande på Medborgarskolan, och den här kvällen är han och hans cirkelkamrater inbjudna till ett kulturevenemang som deras cirkelledare Frippe Nilsson anordnar. Studiecirkeln är en del av ett regeringsuppdrag som branschorganisationen Studieförbunden har fått: att erbjuda asylsökande undervisning i svenska.

Opinionsbildning ledde till nytt uppdrag

Tidigare har Studieförbunden, som samlar samtliga studieförbund i Sverige, endast fått statliga medel för de som är folkbokförda i Sverige. Efter några års opinionsbildning och politisk påverkan beslutades det i vårbudgeten 2015 att Studieförbunden skulle få ett nytt uppdrag. Det innebar särskild verksamhet riktad till asylsökande. Uppdraget är ganska brett, men handlar i huvudsak om att arrangera studiecirklar med fokus på svenska och samhällsorientering.

I augusti 2015 satte verksamheten igång.

— Då var förväntningen att nå 20 000 deltagare, berättar Kerstin Mikaelsson som är utredare på Studieförbunden.

Den hösten sökte ovanligt många människor asyl i Sverige och civilsamhället visade ett stort engagemang. Hela 70 000 asylsökande i 250 kommuner deltog i studiecirklar i svenska. Behovet ökade och de fick mer pengar. Under 2016 var de uppe i 90 000 unika deltagare i 266 kommuner.

— Verksamheten kan bli något som kan fortsätta länge för att påskynda etablering, på både kort och lång sikt. Detta skapar möten mellan nya och etablerade svenskar och hjälper de asylsökande med nätverkande, säger Kerstin Mikaelsson.

Studiecirklarna kan se olika ut. Studiefrämjandet, som är inriktat på friluftsliv, har till exempel anordnat vandringar i skogen med svenskaträning. Studieförbundet Bilda har med projektet Kulturkompis arrangerat möten där människor introduceras till samhället genom att dela kulturella upplevelser med varandra.

Hittade asylsökande i föreningar och sociala medier

Hur gjorde man då för att nå ut till de asylsökande? De studieförbund som har religiös koppling – Bilda, Sensus och Ibn rushd, har ett stort kontaktnät bland religiösa föreningar dit många aylsökande söker sig. Sociala medier och internet var en annan viktig kanal.

— Folkuniversitetet började med att lägga ut information på sin webbsida. De skrev att det gick att delta i studiecirklar om man hade ett så kallat LMA-nummer som behövs för att kunna rapportera vilka deltagarna är. Informationen spred sig snabbt, bland annat i arabisktalande medier, berättar Kerstin Mikaelsson.

Studiecirklarnas arrangörer har varit flexibla utifrån deltagarnas behov. Efter en första utvärdering märkte man till exempel att det var svårare att nå ut till kvinnorna, vilket delvis kan bero på traditionella könsroller.

— För att få med kvinnorna erbjuder en del cirklar barnpassning och har till exempel börjat med cirklar i konst eller hantverk för att deltagarna ska komma in i det. Sedan kan man börja undervisa i bland annat svenska och jämställdhetsfrågor.

Under 2015 var 22 procent av deltagarna kvinnor, men å andra sidan utgör kvinnorna inte mer än 30 procent av antalet asylsökande.

Många cirkelledare arbetar ideellt

En majoritet av cirkelledarna arbetar ideellt, men ibland är det nödvändigt att ge dem ett arvode för att säkra kontinuiteten. Det kan också vara påfrestande att möta människor som har varit med om tuffa situationer. Samtidigt har antalet frivilliga som vill bli cirkelledare ökat.

De deltagare som får uppehållstillstånd vill också i hög grad fortsätta att vara cirkeldeltagare och engagera sig i föreningslivet. Dessutom är köerna till SFI långa vilket är ett annat skäl till att många vill fortsätta att läsa svenska hos studieförbunden.

— På studieförbunden kan de öka sina nätverk, och det är ju ofta nätverk som leder till jobb. Vi ska vara en aktör som ska öka människors möjligheter att träffa andra. Folkbildningens kraft ligger ju i att få göra saker som engagerar. Lång väntetid för människor är helt fruktansvärt, säger Kerstin Mikaelsson.

frippe.jpg
Frippe Nilsson har lärt sig mycket av att undervisa asylsökande i svenska. Här står han på sin kulturscen. Foto: Knut Koivisto 

”Man kommer nära deltagarna”

Frippe Nilsson, som undervisar i svenska för asylsökande på Medborgarskolan, är till vardags författare och konstnär. Han berättar att intresset för att undervisa väcktes när han gjorde författarbesök i skolor.

— Jag började hoppa runt som lärarvikarie och märkte att jag helst ville jobba med elever som hade svenska som andraspråk.

Erfarenheten som lärarvikarie ledde så småningom till att han blev cirkelledare för asylsökande. Nu leder han sin sjätte cirkel.

— Man kommer väldigt nära deltagarna. Vi har kul och leker, skrattar och gråter tillsammans, berättar han och minns särskilt en gång när de sjöng ”Imse vimse spindel” tillsammans, komplett med de rörelser som hör till låten. En annan gång samlades deltagarna vid tavlan och hjälpte varandra att rita och skriva vad en människas olika kroppsdelar heter på svenska.

I Frippes uppdrag ingår att lära deltagarna grunderna i det svenska språket, men också att ge dem kunskap om samhället. Därför ägnade de en timme åt att tala om vårdcentralen, akuten, BB, psykologen och vart man ringer för sjukrådgivning.

Det kan också vara tungt. Frippe säger att deltagarna var gladare tidigare. Nu har reglerna skärpts och han ser att många mår sämre nu eftersom de vet att det är svårare att få stanna i Sverige.

Kulturscenen levererar kultur

Vanligtvis äger undervisningen rum i Medborgarskolans egna lokaler, men idag blir det kulturafton i stället. Det är vinter och vi befinner oss i Timmermansgården, en föreningsdriven hemgård. Kulturscenen, en flyttbar liten lastpall som målats svart med vit text på, är en indikation på att någon kommer att sjunga, spela eller läsa dikter. Om somrarna brukar Kulturscenen bland annat bjuda in publik till Frippes kolonilott på Södermalm i Stockholm. På kvällens program står traditionella visor av den svenske nationalskalden Evert Taube, modernare pop och vardagshumoristisk poesi. Allt på svenska.

Peter Yossef säger efteråt att han tyckte att det var roligt, och verkar ha blivit extra förtjust i dikterna.

AV: Marja Beckman

Mer om Svenska dag 1:

Den första dokumentationen från 2015

Lite om uppföljningen

Mer om Kulturscenen



Uddannelse i bæredygtig udvikling

Gode eksempler inspirerer med konkrete redskaber og nye synsvinkler i nordisk uddannelse i bæredygtig udvikling.

Bæredygtighed er mere end økologi

Nordisk netværk for Voksnes Læring (NVL), har i flere år arbejdet med viden om bæredygtighed i voksenuddannelse. På baggrund af det arbejde, er der udviklet en nordisk tværsektoriel efteruddannelsesmodel for bæredygtig udvikling. To hold har nu gennemført uddannelsen og erfaringerne herfra er samlet for at inspirere til innovative kurser inden for voksenuddannelse.

Uddannelsen arbejder med bæredygtighed i bred forstand, ud fra et økologisk, socialt og økonomisk perspektiv. Derudover vil uddannelsen øge deltagernes bevidsthed om lokale og globale samfundsmæssige udfordringer. Susanne Leegaard var blandt de 20 deltagere, der deltog i den første pilotuddannelse. Hun nævner projekternes store bredde som en positiv overraskelse, og hun har fået et stort erfaringsnetværk med fra sin deltagelse i uddannelsen. De meget forskelligartede projekter og deltagerne forskellige baggrunde har for Susanne Leegaard åbnet øjnene for nye dimensioner af bæredygtighedsbegrebet.

Det genkender en af deltagerne fra uddannelsens anden runde, Eva Diekmann, også. Den anden runde blev gennemført i kølvandet på de store flygtningestrømme der kom til Europa i 2015, og bæredygtighed i forhold til samfundsmæssige udfordringer fik en langt mere central placering end det havde haft i første runde. Det gjorde stort indtryk på deltagerne. For Eva Diekmann var det ”en øjenåbner at se bæredygtighedsbegrebet foldet ud til andet og mere end blot økologisk bæredygtighed”.

Konkrete redskaber og idéer med hjem

Bæredygtighed kan være meget uhåndgribeligt og svært at tale om i praksis. Netop det er i fokus på uddannelsen; at knytte konkrete eksempler og praksis til de emner, der bliver drøftet. Blandt andet derfor er kurset bygget op om eksempelpædagogik. Hvert kursus består af fire sessioner, der foregår i fire af de nordiske lande. Der er en overskrift for hver session, og deltagerne besøger projekter der knytter sig til det aktuelle tema.

Hver deltager har arbejdet med deres egne konkrete projekter sideløbende med uddannelsen. Udfoldelsen af bæredygtighedsbegrebet til at handle om andet og mere end økologi, har Eva Diekmann taget med hjem i sit projekt, hvor hun arbejder med formidling af bæredygtighed. Det har udmøntet sig i en idé til hvordan hun bedre kan skabe en fælles rammer for formidlingen, som kan justeres efter den enkelte deltagergruppe. Idéen er at knytte formidlingen op på de 17 verdensmål for bæredygtig udvikling, som FN vedtog i 2015.

Susanne Leegaard arbejdede under uddannelsen med projektet Ledestjerner i Syddansk Fødevareklynge. Målet med projektet var at producenterne af kvalitetsfødevarer skulle blive mere bæredygtige og skabe vækst gennem en fælles fortælling. Susanne Leegaards rolle var at arbejde med kompetenceudvikling blandt de tilknyttede producenter. Uddannelsen gav Susanne Leegaard konkrete redskaber til det projekt, hun arbejdede med, og den har givet hende inspiration til et mere meningsfuldt og altruistisk arbejdsliv. Sussanne Leegaard arbejder i dag med udbredelse af kulinariske skolehaver hos Haver til Maver på Krogerup Avlsgård i Humlebæk.

Eksempelpadagogik2_web.jpg
Foto: Eva Diekmann

Fra løftede pegefingre til gode eksempler og muligheder

Med udgangspunktet i de 17 verdensmål som en fælles ramme, er det blevet nemmere for Eva Diekmann at relatere bæredygtighedsbegrebet til noget meningsfuldt, og at vise kompleksiteten i begrebet. Susanne Leegaard påpeger også vigtigheden af at se bæredygtighedsproblematikker i en større sammenhæng. Bæredygtighed og grøn omstilling finder sted i en verden af forskellige kulturer; det er vanskeligt at formidle de komplicerede sammenhænge hvis man ikke har en forståelse af konteksten.

Uddannelsen er bygget op ud fra en eksempel-pædagogisk tilgang. For Susanne Leegaard har det givet rigtig god mening, fordi det er en effektiv måde at se og mærke de uendeligt mange sider af bæredygtighed. Eksempelpædagogikken kan i den sammenhæng meget mere end al mulig teori, som Susanne Leegaard udtrykker det. Deltagerne mærker så at sige bæredygtighedsbegrebets store kompleksitet på egen krop.

Jeppe Læssøe har evalueret kurset efter første gennemløb. Han peger netop på eksempelpædagogikken som et godt redskab i undervisning af emner der er meget abstrakte og komplekse og som kan være forbundet med risici og frygt. Eksemplerne kan hjælpe med at konkretisere problemerne og pege på mulige løsninger; tilgangen kan være med til at fremme håb og kreativitet.

Eva Diekmann er enig med Susanne Leegaard om at eksempelpædagogikken er med til at give mening til begrebet og kan hjælpe med at gøre formidlingen mere tilgængelig. Eva Diekmann oplever at formidlingen omkring bæredygtighed kan være præget af løftede pegefingre. Ved at fokusere på de gode eksempler er det muligt at bevæge sig væk fra det og i stedet være konstruktiv og handlingsanvisende.

Trods de gode eksempler kan Eva Diekmann godt ind imellem blive modløs og i tvivl om, hvad det hele nytter; projekterne er gode men kan også virke små i forhold til udfordringernes omfang. Hun oplever dog, at de peger på steder, vi hver især kan starte i retning mod mere bæredygtighed.

Fakta

Læs om uddannelsen på NVL’s hjemmeside for netværket om bæredygtig udvikling

Læs om de 17 verdensmål for bæredygtig udvikling her

Evalueringen af uddannelsen kan læses her

Der er udgivet en bog om uddannelsen og erfaringerne herfra, som kan findes her

Susanne Leegaard har arbejdet med fødevarerelaterede projekter siden år 2000. Under uddannelsesforløbet arbejdede hun med projektet Ledestjerner i Syddansk Fødevareklynge. I dag arbejder Susanne Leegaard med udbredelsen af kulinariske skolehaver i projektet Haver til Maver, som er beskrevet her.

Eva Diekmann har været med til at udvikle formidling af bæredygtighed I København gennem GoGreenCopenhagen



Kulturelle forskelle er det mest udfordrende for Anna

Anna Kleist er kandidatstuderende på sygeplejerskestudiet ved Århus Universitets afdeling i København.

Sammen med sin mand og deres tre børn, er de flyttet til et land med en helt anden kultur end den, som de er vant til i Grønland. Anna Kleist og familien pakkede deres liv sammen og flyttede til Danmark i 2014. Året efter at have arbejdet som fuldtidsansat I Rigshospitalet som Sygeplejerske startede hun på kandidatuddannelsen ved Sygeplejestudiet på Århus Universitet i København. I Grønland havde hun nemlig ikke mulighed for at tage en højere uddannelse indenfor sit fag.

Selvtillid sat på spil

Anna Kleist var ansat som sygeplejerske på sygehuset i Nuuk, før hun besluttede sig til at studere videre. Hun havde derfor nogle års erfaringer, inden hun startede kandidatuddannelsen. Nu, efter to års ophold i Danmark, kan hun fortælle om de gode og de udfordrende ting, hun har mødt i deres nye hverdag i Danmark.

— Jeg kan fortælle at det er meget hårdere at studere i Danmark. Vi grønlændere er meget forskellige i forhold til danskerne. Det er alt fra livsstil og måden danskere er på. Jeg kan for eksempel nævne studielivet her. Jeg følte at jeg havde masser af selvtillid, da jeg startede uddannelsen. Men det at komme ind i en helt anden kultur, satte min selvtillid på spil. Danske studerende er for eksempel vokset op i en diskussionskultur, hvorimod vi i Grønland ikke er så vant til det, siger Anna Kleist og tilføjer:

– Grønlændere kan jo sidde længe uden at sige noget, og bruger ikke mange ord og argumenter. Og det anses ikke som »en pinlig stilhed«, når det sker. På det område er det meget udfordrende at være studerende i Danmark.
I starten når jeg skulle deltage i en diskussion i undervisningen, måtte jeg altid tænke godt over hvad jeg skulle sige. Jeg må stadig altid gøre mine argumenter klar i mit hoved, før jeg siger noget, så det bliver klart og tydeligt. Ellers bliver jeg ikke hørt, og man kan nemt blive undervurderet af andre, og så kan det være endnu sværere at bryde isen, forklarer den grønlandske studerende.

Anna-Kleist-i-samarbejde-med-en-gronlandsk-laege_web.jpg

Mange kulturelle forskelle

Den kandidatstuderende fortæller blandt andet, at der også er flere kulturelle forskelle ved at studere i Danmark.

— Det jeg bemærkede var, at mine medstuderende fra Danmark allerede tænkte på vores eksamenspensum, lige fra vi startede vores uddannelse, hvor jeg mere tænkte én ting af gangen. Det kan være min svaghed, at jeg ikke er så god til at planlægge ud i fremtiden, når det gælder om at lave aftaler og forberede i god tid. Men det ligger heller ikke i vores natur. Det betyder dog ikke at jeg har dårligere karakterer end mine danske medstuderende, men man må kæmpe meget for at blive hørt, forklarer Anna Kleist, der snart går i gang med at skrive sit speciale.

Udfordringer som studerende med familie

Anna Kleist har tre børn sammen med sin mand, der arbejder som ingeniør i Danmark. Mange uddannelsessteder i Danmark tilbyder ikke kollegiebolig, og Anne Kleists uddannelse kræver at man selv sørger for sin egen bolig, og det er et kapitel i sig selv med masser af udfordringer for familien.

— Du skal være forberedt på tusind ting, hvis du skal være studerende i Danmark. Nogle gange er jeg i et stort spørgsmålstegn, og spørger mig selv om jeg virkelig har taget den rigtige beslutning. Det føles nemlig hårdere at være studerende i Danmark, fordi alle aktiviteter koster, og det gælder selvfølgelig også transport, som vi bruger meget tid på. Så det er én de forskelle vi har måttet tilpasse os til, fortæller Anna Kleist.

I Grønland kan man ikke bare lige køre mellem byerne, ligesom man kan i Danmark. Anna Kleist måtte derfor tage et deltidsjob som sygeplejerske ved siden af sine studier for at overleve.

Anne-Kleist-og-familien-web.jpg

— Jeg har haft arbejde ved siden at mit studie, fordi alt er så dyrt. Vi betaler skat, selvom jeg kun får SU på 5.900 danske kroner at det ikke engang rækker halvdelen af vores hudleje, så vores husleje er meget høje som familie i Danmark og kan heller ikke får børnetillæg fra SU, fordi min mand har en uddannelse bag sig og har et fast arbejde, fortæller hun. I Grønland betaler studerende nemlig ikke skat.

— Det kræver derfor stor tålmodighed at være studerende i Danmark, tilføjer hun.

 

Planlægning er ’must’

Da alle steder ligger langt fra hinanden, måtte familien også vænne sig til at planlægge deres tid. Det er alt fra Annas studie til børnenes daglige aktiviteter. Deres børn dyrker sport og det kræver at de dagligt får vasket tøj.

— Vi bor på en 3-rums lejlighed i København ca 5 km fra centrum med vaskerum nede i kælderen. Det tager også meget tid at vaske tøj, så det bruger jeg meget tid på i min hverdag.

Det varer ikke længe før Anna Kleist er færdig med sin uddannelse. Sidste år deltog hun på en uddannelses- og job messe i Grønland, hvor hun ellers havde store forventninger til, at det ville føre til nye muligheder.

— Jeg tænker meget over hvad vi skal, når jeg bliver færdig med min uddannelse. Vi vil selvfølgelig gerne tilbage til Grønland og arbejde, men det er som om at der mangler job muligheder. Jeg var til jobmessen, men det førte ikke til en eneste mulighed. Til gengæld viste min tidligere chef fra mit deltidsjob i København stor interesse, og spurgte allerede til hvad jeg skulle efter uddannelsen, og om jeg havde lyst til at arbejde med et projekt på afdelingen. Jeg havde jo rigtig mange gode kollegaer, og har fået gode erfaringer ved at arbejde som sygeplejerske i Danmark. Jeg ville ønske at der vises mere interesse for grønlandske studerende som mig, og at der gøres mere for at bane vejen for os, så der kommer flere tilbage til Grønland og arbejde, slutter Anna Kleist.

FAKTA

Anna Kleist er 32 år, opvokset i Sydgrønland, Qaqortoq, boede i hovedstaden, Nuuk, mens hun studerede på gymnasiet og I bachelor uddannelsen ved Sygeplejeskolen de første tre år, hvorefter hun arbejdede et år i Dronning Ingrids Hospital indtil hun og familien flyttede til København. Anna’s uddannelse Kandidat i Sygepleje varer i to år. 



Prisbelönt krögarpar tror på hållbart och närproducerat mathantverk

Krögarparet Christian Ekström och Johanna Dahlgren har prisats flera år i rad för hur de aktivt tänker på miljö och hållbarhet i sitt arbetet med att lyfta fram och förädla närproducerade råvaror.

Restaurangen har rötter i det traditionella nordiska köket. Med en stadig bas av fina råvaror ryms både traditionella och nya experimentella smakupplevelser. Ärlig mat, ärligt ursprung och produktion - är ord som Christian gärna använder när han pratar om vad som är viktigt i den nordisk matkulturen. Hållbarheten är ständigt i fokus för Pub Stallhagen och det sätter tydliga spår i verksamhetens grundfilosofi och vardag.

- Vi har idag ett nätverk på 84 producenter som levererar dagens råvaror till oss, det är viktigt att veta var råvaran kommer ifrån. Alla har rätt till ärlig mat, menar Christian, som gläds över att kunna stötta de lokala producenterna.

Under 2016 blev de åländska restaurangerna Pub Stallhagen och Restaurang Silverskär de två första GreenKey-certifierade restaurangerna någonsin i hela Norden. Arbetet med certifieringen har också gjort att de hittat andra likasinnade och inspirerande människor och samarbetspartners.

För Christian och Johanna är det viktigt att certifieringen utgår från medlemmarnas möjligheter och dessutom ständigt strävar efter att hållbarhetsarbetet både kan och ska förbättras.

- Har man problem med att tänka och jobba för hållbarhet, så har man problem med sin produkt, menar Christian.

Lokalproducerat kräver flexibilitet

Inne i restaurangen är det just hållbarheten och närheten till producenterna som Christian Ekström gärna lyfter fram för gästerna. Menyn är enkel. Den som bokar bord får välja mellan kött, fisk eller vegetariskt.

- Det är mycket roligare än en fast meny. Vi vill jobba med råvaran för dagen och ta tillvara hela djurkropparna. Mycket av styckningen sköter vi själva så det är väldigt beroende på vilken del av djuret vi kommit till, säger Christian och poängterar att valet att jobba med lokalproducerat kräver flexibilitet.

Johanna_web.jpg Foto: privat Under landsbygdsgalan 2016 utsågs Johanna till Årets matambassadör på Åland. På restaurangen är det hon som bär huvudansvaret för själva mathantverket. Christian är den som oftast är i kontakt med besökarna och berättar om råvarorna och maten. Både Johanna och Christian tycker det är viktigt att matgästerna får information om råvarornas ursprung och att de får bra argument kring varför det är viktigt att äta, producera och konsumera hållbart.

Alla har rätt till ärlig mat

Idag blir det allt viktigare för producenterna att ärligt kunna informera om produktens ursprung. För att öppna upp för åländska producenter att vara med och få ett sigill med en tydlig ursprungsmärkning tog Lena Brenner, från Ålands landsbygdscenter, kontakt med Smakriket i Sverige och det gav resultat, berättar Christian. I februari är Mattias Dernelid från Smakriket på väg till Åland för att träffa potentiella producenter.

Även om Pub Stallhagen inte själva är med och förädlar produkter till Smakriket ser de nätverket som positivt. Det ger bättre förutsättningar att utveckla den egna verksamheten genom utbyte av erfarenhet och kunskap om hållbarhet.

- Vi förädlar inte några produkter till Smakriket. Men om Åland följer deras visioner och håller kontakten kan en sådan utveckling bli väldigt spännande för Åländska jordbruksklustret, säger Christian.

Möjligheten att berätta om produktens hela väg «från jord till bord» är ett koncept som ligger paret och personalen varmt om hjärtat. Även gästerna i deras restaurang har ett stort intresse av hållbarhetsfrågor och vill gärna veta mer.

Att ta del av kunskap kring hållbarhet på en restaurang, i en vardaglig situation, istället för i en skolbänk kan nå fram på ett annat sätt. Informationen kopplas då till en självupplevd situation.

- Jag vill ha ett utbyte i upplevelsen och när besöket är över ska båda känna att det här var intressant och ta vara på varandras kunskap. En äkta storytelling där verkligheten berör och där gästen kan identifiera sig är helt avgörande också för att gästerna ska komma tillbaka, menar Christian och tillägger att personalens arbete och engagemang är ovärdeligt.

Flera läroplattformar

Starkt inspirerade av det skottska projektet Taste of Arran startades också ett samarbetsprojekt på Åland under namnet Mitt Åland. Som en gemensam förening lyfter olika gårdar tillsammans fram Ålands lokala produkter. Varje medlem får presentera sin produkt och sin gård. Till projektet hör också att de som inte driver en gård också får chansen att uppleva livet på landet, detta kan göras såväl med guide som utan.

Runtom på gårdarna ordnas det olika upplevelser utifrån respektive gårds specialitét. Besökarna kan till exempel klappa ett lamm, komma nära en ko eller sitta ute i naturen och fika. Men, det finns också möjlighet att lära sig mer om hur man förädlar ekologisk mjölk, hur man gör limonad på traditionellt vis, hur man röker fisk, eller varför inte hur man lagar mat?

Självklart får gästerna ta del av Mitt Åland och livet på landet även på Pub Stallhagen, säger Christian som lite hemlighetsfullt berättar att han ser fram emot att vara med och förverkliga de gemensamma framtidsplanerna.

Drivs av visioner och mål

Generellt är Christian en mångsysslare som gillar att utmana sig själv, något som ofta förknippas med öbor - man gör lite av varje. Är det inte mat, dryck och miljö som är i fokus för hans del, så är det planering av musikfestivaler och medverkan i teatrar och musikaler. På fritiden tränar han och har varit med både i Triathlon och IronMan.

I samband med ett vrakfynd i Ålands skärgård 2010 uppmärksammades Christian också som dykare. Vraket som hittades var från 1840-talet hade en last med världens kanske äldsta champagne och öl.  ChristianEkstrom2.jpg

Idag serverar Christian en återskapad version av ölen på sin restaurang och till det självklart en fängslande historielektion både kring vilken rutt som båten haft innan den förliste, och hur tidens mat- och dryckeskultur var. Allt detta kryddas naturligtvis med en nypa nutida åländsk samhällsorientering och kopplas samman till genuint mathantverk.

Och inspirationen? Den hittar han helt enkelt där han blir berörd.



Kontroversielle tema i skolen, inkludering – og mye, mye mer

Nordisk samarbeid – norsk formannskap i 2017
Kunnskapsdepartementet     - Vi er opptatt av å levere resultater, sier ekspedisjonssjef Eivind Heder i Kunnskapsdepartementet. Han er en nøkkelperson i nordisk samarbeid, og spesielt under det norske formannskapet i 2017.

Visste du at Norden har et av verdens mest omfattende regionale samarbeid? Fem land og tre selvstyrte områder løser problemer sammen. Lenge, lenge før Schengen-samarbeidet gjorde det enklere å reise mellom land, hadde Norden for eksempel sin egen «Schengen-avtale». Vi reiste pass-fritt mellom de nordiske land.     

Det store og overordnede målet med det nordiske samarbeidet er et sterkt Norden i et sterkt Europa. Gjennom samarbeid skal de nordiske interessene og nordiske verdiene styrkes i en global omverden. Samarbeidet er politisk, økonomisk og kulturelt forankret, og ledelsen går på omgang. I år er det Norge som er «formann», altså norsk formannskap.

Meld inn aktuelle problemstillinger!

Dialogweb tar en titt innom det nordiske samarbeidet på utdanningsfeltet, eller
MR-U som det heter i nordisk terminologi. Det betyr Ministerråd for utdanning og forskning. Ekspedisjonssjef i det norske Kunnskapsdepartementet, Eivind Heder, sitter i Embetsmannskomiteen for utdanning og forskning, kalt EK-U. Med komiteen og norsk formannskap i ryggen åpner han en dør og inviterer NVL inn. Kanskje har døra stått åpen helt siden NVL ble etablert, men nå gjør det norske formannskapet invitasjonen helt eksplisitt:
-  Vi ønsker at NVL skal komme opp med aktuelle problemstillinger som kan løftes opp til embetsmannsnivå. Det foregår mange interessante saker i NVL som det kan være aktuelt å jobbe videre med i det nordiske samarbeidet, sier Eivind Heder i intervjuet med Dialogweb. Han nevner kompetanseheving for omstilling som ett eksempel. Dersom NVL har jobbet med problemstillinger og mulige løsninger, er det viktig at Embetsmannskomiteen blir kjent med det og kan vurdere om det bør tas inn i eksisterende satsinger eller kanskje i en ny satsing.

Heder understreker ønsket om å få til en bedre kobling mellom de som jobber med nordiske problemstillinger og Embetsmannskomiteen.

Fine ord og mange møter?

- Nordisk samarbeid er mange fine ord, pene brosjyrer og en rekke møter og konferanser. Blir det noe mer enn ord?

- Den måten vi jobber på i det nordiske samarbeidet er i stor grad erfaringsutveksling, ønsket om å lære av hverandre, diskutere og finne bedre løsninger. Derfor trenger vi å møtes. Vi trenger å snakke sammen, inspirere hverandre, utveksle erfaringer, ideer og argumenter. Vi har klare formål med møter og konferanser. Vi skal bringe problemstillinger inn i diskusjonen, og gi inspirasjon til dem som skal jobbe videre med en sak, påpeker Heder.
- Det er et poeng i seg selv at folk møtes og knytter kontakter. Det er viktig nettverksbygging.

Prat OG resultater

- Det nordiske samarbeidet går på flere plan, og en tilstreber hele tiden resultater. Når det gjelder praksis, kan fagfolkene bli enige om å samarbeide om endring i praksis. Forskere kan samarbeide, undervisere kan samarbeide. Organisasjoner og prosjekter samarbeider på kryss og tvers i Norden, på ulike praksisfelt. Dersom en identifiserer nordiske problemstillinger eller også mulige løsninger som en trenger større kraft enn for eksempel et NVL-nettverk til å løse, inviterer altså det formelle nordiske samarbeidssystemet til å melde inn saker, så kan embetsmannskomiteen vurdere hvordan en kan bringe dette inn i det formelle samarbeidet. Når det kommer til politikk, må saker løftes opp på et politisk plan. Dersom det er snakk om å samarbeide politisk, må ministrene med i bildet.

- Vi er opptatt av å levere resultater, slår Heder fast.

Inkludering og integrering

Utdanning og forskning er ett av de største områdene i det nordiske samarbeidet, og tar om lag 25 prosent av midlene. Sektorprogrammet for utdanning og forskning, som straks er klart for publisering, beskriver hva som særlig skal prioriteres på dette feltet i 2017. Det er en omfattende samling av tiltak. Eivind Heder trekker fram noen av tiltakene og nevner formannskapsinitiativet «Inkludering av utsatte barn, unge og voksne i barnehage, utdanning og arbeidsliv». Initiativet omfatter:

- Flere departementer i Norge har et samarbeid om utsatte barn og unge, og vi vil gjerne bringe erfaringene fra dette arbeidet inn i det nordiske samarbeidet. Her jobbes det på tvers av sektorer.

- Vi vil bidra til raskere og bedre integrering for enkeltpersoner ved å få til en raskere godkjenning av utenlandske utdanninger og yrkeskvalifikasjoner, og samordne dette i Norden. Det er gjort en kartlegging i de nordiske land som nå skal legges fram i nordiske fora, sier Heder.

Kontroversielle tema i skolen

Et annet tiltak på den lange lista i sektorprogrammet er «demokratisk medborgerskap».
- Vi vil oversette og prøve ut opplegget «Teaching controversial issues». Dette er et undervisningsopplegg som Europarådet har laget. Det handler om hvordan en kan styrke læreres kompetanse i å takle kontroversielle temaer og situasjoner i klasserommet. Den utfordringen deles av lærere på ulike opplæringsnivåer. Vi ønsker å prøve ut materiellet i en nordisk pilotering.

MR-U har også ansvar for IKT-feltet og har satt opp et mål om Norden som foregangsregion for digitalisering, hvor det jobbes med digital infrastruktur, digitale postsystemer og EU-forordninger.

Språk som nøkkel til nordisk samhørighet og mobilitet er et annet felt som hører inn under MR-U. Det er interessant at det nordiske samarbeidet vil fremme nordiske språk i akademia i en tid hvor mange utdanningsinstitusjoner velger å bruke engelsk i stadig flere sammenhenger.

Voksnes læring og inkludering

13. og 14. november blir det en stor, nordisk konferanse i Bergen om voksnes læring og inkludering.
- Hva vil denne konferansen handle om?
- Vår ambisjon er å få i gang en prosess fram mot konferansen. Når vi kommer til november, vil vi kunne synliggjøre problemområder og formidle løsninger for integrering av voksne, sier Heder. NVL er en viktig samarbeidspartner for konferansen.

Langsiktighet, kontinuitet og fornyelse

- Det er et imponerende antall saker, men hvor er den store 2017-saken som det norske formannskapet skal markere seg med?

Her må Heder melde pass. Ingen typiske markeringsprosjekter. Det er ikke slik det nordiske samarbeidet fungerer innenfor utdanning og forskning.
- Vi jobber ikke etter noe ettårsprinsipp. Vi tilstreber langsiktighet, kontinuitet og fornyelse. Vi fortsetter der det finske formannskapet avsluttet, og vi fører vårt formannskap over til det svenske om et år. Vi satser på å ha en kontinuitet på to-tre-fire år. Kontinuiteten får vi til ved å ha en egen troika, en arbeidsgruppe, hvor forrige års formannskap og neste års møter årets formannskap for å samordne arbeidet.  I år blir det et samarbeid mellom Finland, Norge og Sverige. Sverige overtar formannskapet i 2018, og Finland hadde det i 2016.

---

NORDENS DAG: 23. mars

---

Nordisk ministerråd, som ble grunnlagt i 1971, er til tross for navnet egentlig ikke ett, men flere ministerråd. Les mer: http://www.norden.org/no/nordisk-ministerraad/ministerraad

Mer om det norske formannskapet her

Mer om sektorsprogrammet her



Ingen praktikpladser i Grønland

Da tømrerlærlinge Piloq Poulsen og Peter Kleist Jakobsen ikke kunne finde praktikpladser i Grønland stod deres fremtid på spil indtil det islandske byggefirma kom på banen.
Piloq Poulsen og Peter Kleist Jakobsen.

Når Piloq og Peter fejrer nytår med fyrværkerier i Nuuk i år, vil de ikke alene komme ind i det nye år. De vil sågar også komme ind i et nyt kapitel i deres liv, hvor de vil lære nyt sprog og kultur i Island.

Om to måneder vil de unge tømrerlærlinge Piloq og Peter fra Nuuk begynde at omgås med det islandske folk, når de begynder deres praktikperiode hos det islandske byggefirma, Per Aarsleff ApS og ÍSTAK.

Grundet manglende praktikplads i Grønland, skal de to unge fyrer rejse til Island og tilbringe resten af deres praktikophold i Island. Deres nuværende praktikplads Per Aarsleff ApS og ÍSTAK lukkes, når den nye Atlanterhavn »Sikuki« bliver bygget færdig til nytår.

Har aldrig været i Island

Tømrerlærlingene fra Grønland startede deres uddannelser i 2015 og skal ifølge uddannelsesplanen blive færdig i 2019. Tømreruddannelsen er opbygget således at lærlinge skal være på praktik- og skoleophold under uddannelsen. Den 17-årige og 18-årige vil komme ind i et selvstændigt land med omkring 300.000 indbyggere, hvor der tales mest på islandsk, fra et land med kun knap 56.000 indbyggere.
– Vi synes det er spændende og det er et meget venligt folkefærd. Det bliver også spændende at lære deres sprog og det er nok en af grundene vi vil det her, fortæller Piloq Poulsen og Peter Kleist Jakobsen, der aldrig har været i Island.
– Vores islandske kollegaer her i Nuuk er meget venlige, og hilser os ved at give os en krammer når de ser os udenfor arbejdstiden. Det gør ikke andre, såsom danskere. Det er blandt andet derfor vi har valgt at tage i mod tilbuddet om at komme i praktik i Island, tilføjer de.

Første lærlinge fra Grønland

Mangel på praktikpladser i Grønland er et længevarende problem indenfor erhvervsuddannelser i Grønland. Denne mulighed er derfor ny og snart bliver den realiseret via Per Aarsleff Grønland ApS og ÍSTAK der bød de to grønlandske tømrerlærlinge velkommen.

– Vi vidste at vores afdeling i Nuuk vil lukke, når den nye havn er bygget færdig.  Derfor har vi spurgt vores afdeling på Island om de kunne hjælpe vores lærlinge med at fortsætter deres uddannelser. Takket være ÍSTAK i Island og Majoriaq Nuuk, vil de to tømrerlærlinge overføres til Island og vi venter kun på at få underskrevet deres lærlinge kontrakt samt endelig tilsagn fra Majoriaq, forklarer Senior Projekt Manager i Per Aarleff Grønland ApS, Jes Olsen.

– Majoriaq Nuuk er glade for samarbejdet med Aarsleff,  og for muligheden  for, at deres lærlinge kan færdiggøre deres læretid, selvom Aarsleff nu er færdige med deres arbejde her i Nuuk,. Det må være spændende for de 2 lærlinge, der nu får tilbuddet om at fortsætte deres læretid på Island, fortæller Susanne Møller, centerleder i Opkvalificeringscenteret Majoriaq.

I dag er der også to grønlandske Råstofskoleelever i Island, der er på et 6 måneders praktikophold siden oktober i år, 2016. Det er Råstofskolen KTI’s og ÍSTAK’s HF første samarbejde indenfor mindesvende uddannelse.

Tekniske skoler fusionerede

Jern- og Metalskolen i Nuuk og Bygge- og Anlægsskolen i Sisimiut blev pr. 1. Januar 2011 fusioneret til én skole med én bestyrelse samt én leder af begge skoler. Det fik et officielt grønlandsk navn som »KTI« (Kalaallit Nunaanni Teknikkimik Ilinniarfik).

KTI er delt i to geografiske steder i Nuuk og Sisimiut. Den samlede elevtal er på cirka 650, hvor skolen afdelinger består af fire afdelinger: Jern- og Metal uddannelser, Nuuk. Bygge- og Anlægs uddannelser, Sisimiut. Råstoffer uddannelser, Sisimiut. Gymnasiale uddannelser (GUX), Sisimiut.

 

Fakta om tømrerlærlinge

Piloq Poulsen bliver 18 år 21. december 2016
Peter Jakobsen Kleist bliver 19 den 17. februar 2017
Tømrer uddannelsen varer i alt 4 år, hvor de grønlandske tømrerlærlinge vil rejse til Grønland på skoleophold fra deres praktikophold i Island. Begge tømrerlærlinge startede deres uddannelse i 2015.
 



Gem som PDF