NVL-bloggen
jun
07
2018

Medborgarskap på folkhögskolan

Posted 136 days ago ago by Björn Wallén
Björn Wallén

 

Foto: Frida Kristensen, Grundtvigs Højskole

Blir man en medborgare på folkhögskolan? Så definierades det aningen retoriska och provokativa spörsmålet på Nordiska folkhögskolan i Kungälv, där ett stort antal aktiva från hela Norden hade samlats till vårkonferens.

Medborgarskap kan ju dryftas ur ett flertal, differentierade synvinklar – här några exempel som är litet okonventionella och provocerande: 

  • Nationellt medborgarskap, kopplat till pass, stat och nationsgränser.
  • Politiskt medborgarskap, som tar sig uttryck genom politiska partier, representativ demokrati och valbeteende.
  • Marknadsanpassat medborgarskap, med fokus på konsumtion och preferenser.
  • Socialt medborgarskap som utgår från termer såsom inklusion, marginalisering och medlemskap i olika gemenskaper utanför stat och marknad.
  • Globalt medborgarskap, som överser nationsgränser utgående från globala premisser och gränslösa virtuella gemenskaper.

Idag är medborgarskap ännu kopplat till fasta institutionella ramar, men inom forskningen vill man alltmer analysera individens litet mer dynamiska förhållningssätt, där medborgarskap är ett metamorfosiskt begrepp som ständigt behöver uppfinnas, erövras och bekräftas på nytt. Just här kommer folkhögskolan in på arenan.

En finlandssvensk forskare, Annika Pastuhov, har nyligen publicerat en etnografisk studie om folkbildande praktiker i Finland och Sverige. En av hållhakarna i Pastuhovs doktorsavhandling är distinktionen mellan att vara och att agera medborgare där det första kopplar till identitet och gemenskap, medan det andra innebär ett självständigt förhållningssätt till sitt sammanhang och en ambition att försvara eller förändra den rådande ordningen.

Pastuhovs forskning utgår från tre fallstudier i folkbildande praktik; en snickarkurs för seniorer, en filosoficirkel som ett fritt rum för tänkande, och språkstudier i engelska för vuxna. Inget case är direkt institutionellt anknutet till folkhögskola, men jag läser in en flertal likheter med folkhögskolscenen i relation till diskussionen om medborgarskap i en nordisk kontext.  Låt mig ge ett par exempel från min folkhögskola, Lärkkulla Community.

Liksom snickarkursen bygger upp en mini-community kring snickeriet, innebär tiden på Lärkkulla att vara medborgare i kraft av sin identitet i en intressegemenskap. Det fria filosoferandet, så som i filosoficirkeln, kan på Lärkkulla ges en parallell i musicerandet; i stället för Platon, Kierkegaard och samtidsfilosofi spelas här pop- och rockklassiker varvade med aktuella hitlåtar. Språkstudierna i engelska kan däremot kopieras direkt, med det lilla tillägget att studierna samtidigt är seriösa och non-formella.

Utmaningen för folkhögskolorna gäller hur våra studerande kan agera som medborgare. Idag räcker det inte med att genom politiska och demonstrativa aktioner förverkliga sin aktivism, såsom under det legendariska året 1968 för femtio år sedan. I Pastuhovs studie ses folkbildande praktik både som alternativ motvikt och andra chans till att förverkliga och förnya sitt identitetsbaserade medborgarskap. Kan ett individualistiskt synsätt på ett slags självförverkligande medborgarskap kombineras med ett kollektivt tänk?

Kanske. Här är ett försök: Folkhögskolan är inte en deltagardemokrati, utan en delningsdemokrati. Dela inte medborgare i aktiva och passiva eftersom de är stigmatiserande kategorier. I en delningsdemokrati är alla inkluderade i kraft av sig själva, sina livsberättelser och kunskaper över nations- och kulturgränser. Folkhögskolan erbjuder en institutionell scen, en kollaborativ, lärande air bnb-miljö där du kan växa till ditt globala medborgarskaps fulla potential.