Seneste blogs

vuxenutbildning-under-corona .jpg
Vuxenutbildning under Corona - en försummad chans?
Coronaviruset och alla begränsningar och skyddsåtgärder har erövrat nästan allt utrymme överallt i Europa.

oecd-logo.jpg
OECD kritiserar Finland om ojämlik vuxenutbildning!
Tv-nytt överraskade mig några dagar sen. Nyhetsredaktören berättade att OECD klandrar Finland för försummelse av vuxenutbildning. Det var en överraskning, eftersom jag och många andra har blivit vana vid att OECD lovprisar finsk utbildning i sina utbildningsrapporter.

Udklip.PNG
Liksom i Strömsö eller åtminstone nästan...
Ännu några veckor kvar, och Finlands EU-ordförandeskap är slut. Utbildningsrådet, det viktigaste mötet för mitt ministerium, är redan historia, det anordnades på fredag den åttonde november i Bryssel.

Finland blog.jpg
I väntan på kommissionen
Finlands EU-ordförandeskap har tekniskt tagen halvvägs. Minister- och tjänstemannamöten rullar full fart både i Finlandia-huset och i Bryssel, men ännu väntar man de avgörande stegen om unionens framtid. Brexit eller icke Brexit, det är frågan, men inte den enda frågan, utan man väntar också på det slutliga beslutet om den europeiska kommissionens sammansättning och om den fleråriga finansramen för 2021–2027.

handelshoegskolan-i-goeteborg-2-800px.jpg
Utbildningens upprättelse
Programmet lovar ökad finansiering på alla nivåer, tvåårig förskoleundervisning, höjning av läropliktsåldern, ökade resurser till yrkesutbildningen, ökad tillgång till högskoleutbildning och en parlamentarisk reform av det kontinuerliga lärandet.

campulung-dawn-fields-56875.jpg
Det livslånga lärandets återkomst
När jag i hösten 2017 började skriva dessa bloggen i NVL:s hemmasidor, min första bloggs rubrik var ”Where is lifelong learning now when we really need it?”. Jag klagade över att den allmänna utbildningsdebatten i media hade försummat det livslånga lärandet, trotts att arbetslivets förändringar och accelererande digitalisering skulle kräva växande investering i höjning av arbetskraftens kunskap.

Kommentarer

comment fed artikel ...

Nyeste billeder

feb
07
2018

Det livslånga lärandet – erfarenheter av lidelse och passion

Posted 3 år 295 dage siden ago by Reijo Aholainen
Reijo Aholainen

 

Vuxenutbildning har blivit så nödvändig i arbetslivet att jag har börjat undra om det ännu finns utrymme för spontant studerande. Jag känner många som verkar studera endast därför att de måste. Det som vi lärde igår har föråldrats och vi måste lära in nya datorprogram som tas i bruk i morgon. Eftersom arbetslivet kräver att alla skall kunna främmande språk, måste man förbättra sina språkkunskaper, snabbt och helst lika flytande som infödda.

Egentligen skall lärandet vara som en upptäcktsresa, inte som en tillsatsbörda. Att studera nya datorprogram behöver inte vara tråkigt, om det nya programmet erbjuder riktig nytta och om läraren undervisar bra, vilket faktiskt inte alltid händer i arbetslivet. Nutida arbetsliv sätter stora krav till språkkunskaper, men språkinlärning behöver inte anordnas som i skolan – med effektiva lärometoder och goda lärare kan lärandet ge stor personlig glädje och nytta. Jag känner många som studerar språk i arbetarinstitut av egen lust, till exempel för att njuta mera av semesterresan.

Min största prestation i vuxenutbildning, det som jag är mest stolt över, gäller språkstudier. Ursprungligen började med arbetslivets behov. Europeiska gemenskapen EG, eller EU, som det kallas i dag, blev en viktig del av mitt arbete och jag började resa ofta till Bryssel i arbetsärenden. Man hade berättat att jag inte behöver lära sig franska där och jag försökte jag klara mig med engelska. Snart förstod jag att det inte stämmer - man talar franska i Bryssel, eller flamska, alla förstår inte engelska. Man kunde överleva möten med engelskan, men det räckte inte i staden.

Ministeriet betalade min första kurs och ganska många därefter, men jag har också själv satsat oräkneligt mycket tid, besvär och pengar. Jag hade inte studerat franska i skolan och de första kurserna kändes hemskt svåra. Det svåraste var att förstå vad läraren - eller vem som helst som talade franska - sade. För att lära och bli van vid språket tittade jag på franska tv-program (då kunde man se fransk TV5 i finsk kabel-tv) och lyssnade på språkkurser i ljudband, men även efter upprepade lyssningar kändes franskan så svårt, att jag allvarligt tänkte ge upp.

Men med tiden började mina öron bli vana vid franskan och studierna blev lättare. Jag tog nya kurser och lärde mig förstå, läsa och tala franska, fast mitt uttal ännu lämnar mycket att önska. Jag började läsa franska deckare och serieböcker, först med ordbok, men småningom minskade behovet av lexikon. Att studera via datorn vore troligen effektivare, men för mig har det alltid varit roligare att läsa. Jag började med Maigret och Tintin och de öppnade vägen mot andra som jag inte hade tidigare ens hört om. Mina franska studier fortsätter ännu, men inte med nya kurser. Utbildning har omvandlats till lärande.

Tro inte att min franska nu är perfekt! Ännu efter många studieår vågar jag sällan tala franska i möten - under pausen går det bättre, om jag bara hittar tålmodiga lyssnare. Min dröm är att läsa Marcel Prousts roman ’På spaning efter den tiden som flytt’ på franska, alla sju delar, när jag blir gammal och pensionerad. En utmaning för livslångt lärande.