Seneste blogs

drought-3589606__340.jpg
Efter sommarhettan: det livslånga lärandet
Jag kastar bollen till vuxenutbildningsexperter: Hur kan vuxenutbildningen bäst stöda det livslånga lärandet att kämpa emot klimatvärmning och andra miljöhot?

livslang læring.jpeg
Minnen och framtid
Det är alltså klart att vi kommer att behöva livslångt lärande för hela befolkningen. Men det livslånga lärandet kan inte vara likadant som nutida yrkesutbildning.

pexels-photo-121734.jpeg
Emot långtråkighet – lovsång av kreativitet
Jag tror att ledan är det största bekymret av våra utbildningssystem. Tänk om att sitta i klassrummet från fem till sju timmar varje dag på nio år eller mera, kanske över sjutton år. Det har våra småbarn att vänta när de blir sju år och börjar skolplikt. Även ett livslångt fängelsestraff är kortare i Finland.

tintin.jpg
Det livslånga lärandet – erfarenheter av lidelse och passion
Egentligen skall lärandet vara som en upptäcktsresa, inte som en tillsatsbörda.

reijo_spar.jpg
Livslångt lärande för alla?
Egentligen menar de som talar om ’det livslånga lärandet’ vanligen inte alls ’lärandet’ utan utbildning för vuxna.

LLL_blog.gif
Where is lifelong learning now when we really need it?
‘Lifelong learning’ became fashionable in Finnish education policy discourse after the European Year of Lifelong Learning.

Kommentarer

comment fed artikel ...

Nyeste billeder

aug
16
2018

Efter sommarhettan: det livslånga lärandet

Posted 120 days ago ago by Reijo Aholainen
Reijo Aholainen

 

Det har varit jättefint sommarväder överallt i Norden. Solen har skinit nästan varje dag från och med Maj till August - med undantag av Midsommar, naturligtvis (sic). Rekordtemperatur har nåtts i nästan alla europeiska länderna. Även från barndomssomrar, som minnen brukar förgylla, kommer jag inte ihåg en sådan hetta som det här, en som har fortsatt genom dag och natt. Vi brukade beklaga över kallt väder och regn om sommaren, men nu syns alla diskutera om konster att svalka, faran av värmeslag och behovet att skydda sig mot sol istället att hur skaffa solbränna. Förutom har vi upplevt skogsbrand och blågrönalg. Även vatten tog slut i butikerna. 

Anu Koivunen, mediaprofessor vid Stockholms universitet, presenterade nyss begreppet ’erillishelle’ (’separat hetta’ innebär en ironisk referens till Finlands ’separat krig’ mot Sovjetunionen under världskriget) i sitt kåseri i Suomen Kuvalehti. Koivunen påstod att hettan diskuterades i median och bland politikerna liksom det vore ett isolerat fall utan mera omfattande anknytningar. Hon förundrade att diskussionen saknade globalt samband med klimatvärmningen och dess politiska konsekvenser.

Global klimatvärmning är inte något nytt diskussionsämne. Romklubben publicerade ’Tillväxtens gränser’ (Limits of Growth) redan 1972. Under 70-talet fick vi erfara oljekrisen samt födelsen av miljörörelser. Sedan dess har miljö- och klimatärenden blivit en bestående del av internationella och nationella politik. I slutet av 2015 i Paris kom nästan alla världens länder överens om ett nytt globalt klimatavtal – det som President Trump försöker få de Förenta Staterna skilja sig från. Själv tycker jag att miljöärenden är utmärkta exempel av problem som förutsätter internationellt samarbete. 

Vi borde utsträcka professor Koivunen’s argument till utbildningens roll och ansvar om jordens framtid. Miljöärenden ingår dock nuförtiden i skolornas läroplan och det är jag nöjd med. Även om skolorna och utbildningen kanske betonar mera den teoretiska före den praktiska inlärningen, är det hemskt viktigt att barn och de unga lär sig förstå skäl och följd i miljöproblem. Men vad kan vuxenutbildningen göra? Det har man median eller utbildningspolitikerna nästan inte alls diskuterat. 

Det är klart att också miljökunskap behöver uppdateras regelbundet. De vuxna har inte läroplikt i lagstiftningen, men plikten finns faktiskt i arbetslivet och mera generellt i samhället. Jag misstänker   att politikerna inte kan lösa globala miljöproblem ensamt utan påtryck och stöd av medborgarna. Tidigare brukade man anordna fredsmars för att undvika kärnvapenkrig. Kanske skulle vi tänka över på vilka sätt vi kunde skapa påtryck mot beslutsfattaren. Jag uppviglar hellre till studier och bättre kunskap än till demonstrationer. 

Egentligen är miljöutbildning ett bra exempel av politikens svårighet. En grundläggande fråga gäller tyngdpunkten mellan utbud (vuxenutbildningens offentliga och privata arrangörer) eller efterfrågan (vuxnas livslånga lärande). Jag tror att vi inte behöver en vuxenutbildningspolitik utan flera. 

Världen omkring oss förändrar med accelererad takt och det som vi lärde i skolan eller vid universitet kommer inte att räcka länge. Ännu värre är läget om man inte lärde mycket och saknar grundläggande kunskaper. Behoven är olika - för ena kan svaret vara självmotiverad inlärning med digitalt utbud, andra behöver lära sig ett nytt yrke eller nya speciella kunskaper, några saknar även grundläggande kunskaper och handledning osv.  Samma arrangemang passar inte alla. 

Men hur kunde vi öka de vuxnas kunskap och medvetenhet om komplicerade miljöproblem? Jag kastar bollen till vuxenutbildningsexperter: Hur kan vuxenutbildningen bäst stöda det livslånga lärandet att kämpa emot klimatvärmning och andra miljöhot?