Seneste blogs

campulung-dawn-fields-56875.jpg
Det livslånga lärandets återkomst
När jag i hösten 2017 började skriva dessa bloggen i NVL:s hemmasidor, min första bloggs rubrik var ”Where is lifelong learning now when we really need it?”. Jag klagade över att den allmänna utbildningsdebatten i media hade försummat det livslånga lärandet, trotts att arbetslivets förändringar och accelererande digitalisering skulle kräva växande investering i höjning av arbetskraftens kunskap.

erasmus.jpg
Framtidens Erasmus – Erasmus för framtiden
Finlands öde syns ha ordförandeskap i EU när beslut om europeiska utbildningsprogram fattas. Under

building-634035_640.jpg
Den starkaste cement som binder Europeiska Union tillsammans
Det är synd att Emmanuel Macrons Europatal vid Sorbonne Universitet den 26 september 2017 är

drought-3589606__340.jpg
Efter sommarhettan: det livslånga lärandet
Jag kastar bollen till vuxenutbildningsexperter: Hur kan vuxenutbildningen bäst stöda det livslånga lärandet att kämpa emot klimatvärmning och andra miljöhot?

livslang læring.jpeg
Minnen och framtid
Det är alltså klart att vi kommer att behöva livslångt lärande för hela befolkningen. Men det livslånga lärandet kan inte vara likadant som nutida yrkesutbildning.

pexels-photo-121734.jpeg
Emot långtråkighet – lovsång av kreativitet
Jag tror att ledan är det största bekymret av våra utbildningssystem. Tänk om att sitta i klassrummet från fem till sju timmar varje dag på nio år eller mera, kanske över sjutton år. Det har våra småbarn att vänta när de blir sju år och börjar skolplikt. Även ett livslångt fängelsestraff är kortare i Finland.

Kommentarer

comment fed artikel ...

Nyeste billeder

dec
06
2017

Livslångt lärande för alla?

Posted 1 years 225 days ago ago by Reijo Aholainen
Reijo Aholainen

 

Då och då brukar våra politiker och byråkrater använda sloganen ’att göra det livslånga lärandet till en verklighet för alla’. Det är kanske inte mera lika trendigt som det brukade vara för femton år sedan, då den Europeiska Kommissionen hittade på den, men den låter ännu bra och jämlik.

Men skillnaden mellan utbildning och lärandet diskuteras ganska sällan. Alla har kanske inte kommit att tänka på att det inte är samma sak att undervisa och att lära. Javisst, skolor och läroanstalter har lärare som undervisar någonting till elever eller studerande. Men från det livslånga lärandets synpunkt borde man ifrågasätta om alla utbildningens kännetecken passar med lärandet.

Utan att diskutera vidare om studenterna riktigt lär in eller inte det som undervisas, måste man förstå att man lär sig ett och annat också från sina föräldrar och kamrater, från erfarenhet eller böcker, film och fritidshobbyn. Och man kan studera efter sina egna intressen nästan vad som helst, från internet, i bibliotek eller vid medborgarinstitut. Inget utbildningssystem kan garantera självständigt lärande, men man kan stöda möjligheter till det. Det går t.ex. genom att uppehålla den fristående vuxenutbildningen, bibliotek och annat fritt och öppet inträde till kunskap och informations- och rådgivningstjänster.

Egentligen menar de som talar om ’det livslånga lärandet’ vanligen inte alls ’lärandet’ utan utbildning för vuxna. Och inte heller vilket som helst lärande, utan utbildning för arbetslivets förändrande behov. Många företag tar ansvar för detta slags utbildning för sina arbetare, men inte närapå alla. De flesta väntar hellre på att den offentliga sektorn tar ansvaret. Offentliga yrkesinriktade och andra vuxenutbildningsinstitut tar ju ansvaret inom de nordiska länderna, men det ser ut som att deras uppehållare - staten och kommunerna - inte har haft tillräckligt mycket pengar (eller vilja) att utvidga sådan utbildning.

Javisst, de vuxna kan studera självständigt, men det är inte alltid så lätt, åtminstone inte för alla. Även de bästa sakkunniga har svårigheter att förutspå vilka kunskaper framtidens arbetsliv behöver. Det finns ju en del kommersiella utbildningsanordnare men dom täcker inte alla behov och man vet inte alltid hur kvalificerade de är. Dessutom alla har inte råd att betala deras kurspris. Och de största svårigheterna har de som är inte lärde sig särskilt mycket i skolan.

Ingenting är lika säkert som förändring, och förändringstakten tycks bara accelerera. Det tvingar var och en att ersätta en stor del av det som undervisades i skolan med nya kunskaper. De som har en god grundutbildning har bättre möjligheter att lära sig nytt än dom som har bristande utbildning. Jag bryr mig inte om någon beslutsfattare missbrukar termen ’livslångt lärande’ om han eller hon samtidigt kämpar för att mera gemensamma skattepengar skall användas för att öka vuxnas utbildningsutbud. I synnerhet för dom som har minst möjligheter att klara sig utan.