Seneste blogs

campulung-dawn-fields-56875.jpg
Det livslånga lärandets återkomst
När jag i hösten 2017 började skriva dessa bloggen i NVL:s hemmasidor, min första bloggs rubrik var ”Where is lifelong learning now when we really need it?”. Jag klagade över att den allmänna utbildningsdebatten i media hade försummat det livslånga lärandet, trotts att arbetslivets förändringar och accelererande digitalisering skulle kräva växande investering i höjning av arbetskraftens kunskap.

erasmus.jpg
Framtidens Erasmus – Erasmus för framtiden
Finlands öde syns ha ordförandeskap i EU när beslut om europeiska utbildningsprogram fattas. Under

building-634035_640.jpg
Den starkaste cement som binder Europeiska Union tillsammans
Det är synd att Emmanuel Macrons Europatal vid Sorbonne Universitet den 26 september 2017 är

drought-3589606__340.jpg
Efter sommarhettan: det livslånga lärandet
Jag kastar bollen till vuxenutbildningsexperter: Hur kan vuxenutbildningen bäst stöda det livslånga lärandet att kämpa emot klimatvärmning och andra miljöhot?

livslang læring.jpeg
Minnen och framtid
Det är alltså klart att vi kommer att behöva livslångt lärande för hela befolkningen. Men det livslånga lärandet kan inte vara likadant som nutida yrkesutbildning.

pexels-photo-121734.jpeg
Emot långtråkighet – lovsång av kreativitet
Jag tror att ledan är det största bekymret av våra utbildningssystem. Tänk om att sitta i klassrummet från fem till sju timmar varje dag på nio år eller mera, kanske över sjutton år. Det har våra småbarn att vänta när de blir sju år och börjar skolplikt. Även ett livslångt fängelsestraff är kortare i Finland.

Kommentarer

comment fed artikel ...

Nyeste billeder

maj
14
2018

Minnen och framtid

Posted 1 years 11 days ago ago by Reijo Aholainen
Reijo Aholainen

 

Min första tjänsteresa utomlands riktade till Örebro vid Hjälmarens västra strand. Jag hade blivit nämnd till medlem i styrningsgruppen av SKOLARB som var ett projekt av det Nordiska Ministerrådet. Det var också mitt första internationella projekt. Namnet SKOLARB var en förkortning av skola och arbetsliv och projektet gällde övergång från skolan till arbetslivet. Projektets avsikt var att förbättra de ungas sysselsättning genom att byta erfarenheter mellan olika lokala eller regionala arrangemang i de fyra deltagande länderna: Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Styrningsgruppen mötte tre eller fyra gånger i året i olika nordiska städer under tre år och vi gott om tid att lära känna till de varierande arrangemangen i olika städer i Norden. Jag hade inte anat att de nordiska ländernas skolsystem som såg ut så likadana i papper, egentligen hade så stora olikheter. Arbetsmarknad och sysselsättningspolitik såg ut att ha även större olikheter. Det var den senare hälften av åttiotalet och vi kände alla att vi levde i välfärdsstat, fast det fanns ju några problem att uppfylla jämställdhetsmål för alla.

Som en pikant detalj kommer jag ihåg att den Europeiska Kommissionen blev interesserat av vårt projekt. Mina kolleger i Ministerrådets sekretariat blev oroliga. De frågade mig om Finland har utrikespolitiska problem med att vårt nordiska projekt presenteras i EG konferensen eftersom endast Danmark av de nordiska länderna var då medlem i EG. Jag var så ung att jag sade rakt att vi har inge problem utan att först fråga lov från utrikesministeriet. Rätt eller fel, efter ett eller två år betydde det inte särskilt mycket, när Finland, Sverige, Norge och Island förhandlade med EG om deltagelse i dess utbildningsprogram COMETT och Erasmus.

Därefter förändrade värld riktigt snabbt och på ett sätt som åtminstone jag och troligen de flesta andra inte hade kunnat inbilla. Och förändringens hastighet syns inte minska. Jag är inte mera så säker om vi lever i välfärdsstat, men åtminstone arbetslivet har förändrat otroligt mycket. I varje fall, frågan om övergång från skolan till arbetslivet syns även svårare än på tiden av vårt projekt. Ungdomsarbetslöshet är brinnande problem även om utbildningsnivån bland de unga har förbättrat. Det är ännu svårare att veta vilka kunskaper man behöver lära sig i skolan för att svara till arbetslivets framtida behov. Vi kan anta att ingenjörer, jurister, läkare, lärare, präst och många andra bekanta yrkesutövare kommer att behövas också i framtiden. Men till vilka yrkesuppgifter skall de utbildas, om många av nutida uppgifter ersätts av robot och artificiell intelligens? Dessutom förutspår de flesta experter att många nutidens yrken kommer att försvinna och att nya yrken troligen skall komma upp, men ingen känner dom än.

Det är alltså klart att vi kommer att behöva livslångt lärande för hela befolkningen. Men det livslånga lärandet kan inte vara likadant som nutida yrkesutbildning. Vuxna människor kan inte sitta i yrkesläroanstalt från tre till fem år för att lära sig ett annat yrke efter den första har försvunnit. Man behöver nya kunskaper för ett nytt yrke men får inte glömma bort allt utan bygga på det som ännu står användbar. Och dessutom, utbildning måste arrangeras bättre än förnärvarande, också, och i synnerhet på arbetsplatsen.