Seneste blogs

Finland blog.jpg
I väntan på kommissionen
Finlands EU-ordförandeskap har tekniskt tagen halvvägs. Minister- och tjänstemannamöten rullar full fart både i Finlandia-huset och i Bryssel, men ännu väntar man de avgörande stegen om unionens framtid. Brexit eller icke Brexit, det är frågan, men inte den enda frågan, utan man väntar också på det slutliga beslutet om den europeiska kommissionens sammansättning och om den fleråriga finansramen för 2021–2027.

handelshoegskolan-i-goeteborg-2-800px.jpg
Utbildningens upprättelse
Programmet lovar ökad finansiering på alla nivåer, tvåårig förskoleundervisning, höjning av läropliktsåldern, ökade resurser till yrkesutbildningen, ökad tillgång till högskoleutbildning och en parlamentarisk reform av det kontinuerliga lärandet.

campulung-dawn-fields-56875.jpg
Det livslånga lärandets återkomst
När jag i hösten 2017 började skriva dessa bloggen i NVL:s hemmasidor, min första bloggs rubrik var ”Where is lifelong learning now when we really need it?”. Jag klagade över att den allmänna utbildningsdebatten i media hade försummat det livslånga lärandet, trotts att arbetslivets förändringar och accelererande digitalisering skulle kräva växande investering i höjning av arbetskraftens kunskap.

erasmus.jpg
Framtidens Erasmus – Erasmus för framtiden
Finlands öde syns ha ordförandeskap i EU när beslut om europeiska utbildningsprogram fattas. Under

building-634035_640.jpg
Den starkaste cement som binder Europeiska Union tillsammans
Det är synd att Emmanuel Macrons Europatal vid Sorbonne Universitet den 26 september 2017 är

drought-3589606__340.jpg
Efter sommarhettan: det livslånga lärandet
Jag kastar bollen till vuxenutbildningsexperter: Hur kan vuxenutbildningen bäst stöda det livslånga lärandet att kämpa emot klimatvärmning och andra miljöhot?

Kommentarer

comment fed artikel ...

Nyeste billeder

aug
19
2019

Utbildningens upprättelse

Posted 110 days ago ago by Reijo Aholainen
Reijo Aholainen

 

I augusti har EU semester. Jag också, men jag kan inte låta bli att blogga. Just nu är det aktuellt att kommentera inhemska utbildningsärenden i stället för Finlands EU-ordförandeskap, som jag skall fortsätta att blogga om efter semestern. 

Efter riksdagsvalet i april fick vi i juni en ny regering. Den nya regeringen består av Socialdemokraterna, Centern, de Gröna, Vänsterförbundet och Svenska folkpartiet, alltså ett slags rödmylla, i stället av den förra center-höger-koalitionen. 

Den nya regeringens program är rekordartat långt och omfattande koncentrerat till sysselsättning, jämlikhet, klimat och utbildning. Som ni kan gissa, är jag mest intresserad av det sistnämnda. I programmet finns ett åtta sidor långt kapitel tillägnat ”kunnandet, bildningen och innovationen”, men utbildningen behandlas också i flera andra kapitel. Som vanligt finns det inte brist på vackra ord. Det första stycket i kapitlet passar ju som fint exempel:

”Utbildning är det bästa skyddet mot utslagning och brist på visioner. Tillväxt baserad på utbildning, forskning och innovationer har gett Finland förutsättningar för att bygga välfärdssamhället och höja produktiviteten. Målet med ett jämlikt samhälle är att alla ska ha möjligheter att utbilda sig så långt vingarna bär. Utbildning i sig och att man utbildar sig värderas också högt. Bildningen hör till våra viktigaste värderingar och är en garant för människans frihet.”

Det gäller ändå inte bara vackra ord och goda förhoppningar. Programmet lovar ökad finansiering på alla nivåer, tvåårig förskoleundervisning, höjning av läropliktsåldern, ökade resurser till yrkesutbildningen, ökad tillgång till högskoleutbildning och en parlamentarisk reform av det kontinuerliga lärandet. Efter åren av skärningar låter det som musik i utbildningsfolkets öron. 

I den vanliga politiska debatt som följde efter publiceringen av programmet, siktade oppositionen kritik mot programmets reformlöften som påstods orealistiska och ha katastrofala följder för statsekonomin. Egentligen var programmet ganska moderat i utbildningssektorn – för det mesta är det fråga om att återfå anslag som förra regeringen hade skurit ner på och där hade nästan alla partierna varit ganska eniga innan valet. Men programmet innehåller faktiskt också tilläggskostnader. 

Den livligaste debatten gäller löftet att höja läropliktsåldern till 18 år, för att omfatta det andra stadiets utbildningar. Höjningen av läropliktsåldern är i och för sig inte någon ny idé. Den har kommit upp då och då efter grundskolereformen på 1970-talet. Hittills, under de senaste femtio åren, har läroplikten i Finland avslutats efter utgången nioårig grundskola, eller senast det år då barnet fyller 17 år. 

Skälet till att läropliktsåldern har kommit upp på den politiska agendan just nu är det att det idag är svårare att hitta sysselsättning utan examen på andra stadiet och utan att kontinuerligt uppdatera sina kunskaper. I regeringsprogrammet står det att 16 procent saknar examen på andra stadiet. Antalet utslagna unga beräknas till mellan 60 000 och 100 000 individer, de flesta av dem unga män. Det erkänns generellt som ett viktigt problem, men debatten om läropliktsförlängning gäller inte så mycket själva idén, utan hur kan den förverkligas. Där är regeringsprogrammet inte så entydigt.

I regeringsprogrammet står det att ”läroplikten kan innefatta olika studie- och stödformer som kan inkluderas i examina på andra stadiet, bland annat tiondeklasser, folkhögskolor, verkstadsverksamhet, rehabilitering och handledande utbildning”. Utbildningen på andra stadiet skall vara avgiftsfri och regeringsprogrammet förklarar att under beredningen görs utredningar om att andra stadiet ska vara avgiftsfritt, samt erbjuda sänkta kostnader för studiematerial. Dessutom utlovar programmet en parlamentarisk reform av det kontinuerliga lärandet som ”svarar på behovet att utveckla och förnya det egna kunnandet under hela livet”. Det finns en hel del att bereda och utreda. Undervisnings- och kulturministeriet kommer åtminstone att vara i full sysselsättning.