”Ideella föreningar är vårt vaccin mot kaos”

 

Steget från att stå i talarstolen på en liten förenings årsmöte till att tala i FN är mindre än man tror. DialogWeb har talat med en forskare och en före detta generalsekreterare om lärande i föreningar – förr, nu och i framtiden.

 
My Malmeström-Sobelius träffade sin man på Twitter. Det var när Twitter var nytt i Sverige och tonläget fortfarande var trevligt. De skapade hashtaggen #ideellt.

– Vill du vara med och skriva folkbildningshistoria? Det enda du behöver göra är att kolla i din källare. Gör en insats för forskningen! Så stod det på Twitter i höstas.

Tweeten var skriven av Niklas Hill, doktorand vid Stockholms universitet, som söker utbildningsmaterial som föreningar har använt genom åren:

– Det kan exempelvis vara handböcker om mötesteknik, studiehandledningar om styrelsearbete, stenciler om medlemsrekrytering eller lathundar för valberedningsarbete, skriver han i efterlysningen.

Niklas Hills avhandling ska handla om lärandeprocesser och pedagogiska innovationer i den ideella sektorn från 1940 till 2010. Han berättar att det är en tidsresa att läsa föreningsmaterial som skrevs för flera decennier sedan.

– Samhället såg ju helt annorlunda ut. Det kunde till exempel stå att det är bra om man använder skrivmaskin så att texten blir tydlig, eller att vi ska ta hänsyn till tv-tablån när vi arrangerar evenemang, säger han.

Förändringen gäller inte bara teknologi. Under mitten av 1900-talet fram till 1980-talet var det gemensamma mer framträdande i Sverige (och även övriga Norden). Sedan dess har samhället blivit mer individualiserat – på gott och ont.

I föreningsvärlden pratas allt mer om inkludering och tillgänglighet. Det räcker inte med enbart majoritetsomröstning, det är också viktigt att alla är inkluderade. Inkluderingstanken är inte ny men har förstärkts och är idag intersektionell: den ska ta hänsyn till alla maktrelationer: kön/genus, sexualitet, ålder, socialgrupp, funktionalitet och etnicitet.

– På 70-talet tyckte kvinnorörelsen att mötena var väldigt odemokratiska, dominerade av män. De började med kvinnoseparatistiska grupper och andra metoder för att se till att alla fick göra sin röst hörd. Mycket som var innovativt på den tiden är nu standard, säger Niklas Hill.

Dagens unga generation har kallats ”generation ego” och ”curlinggenerationen”. Det sistnämnda syftar på att en del välvilliga föräldrar ”curlar” banan för sina barn och i det långa loppet riskerar att göra dem en otjänst. Det finns dock inga tecken på att den individualism som råder i samhället gör att unga idag är mindre engagerade än tidigare generationer.

– 90-talisters engagemang ser ut på ett annorlunda sätt. Att unga inte skulle vilja engagera sig är en farlig myt som kan bli en självuppfyllande profetia. Föreställningarna att unga bara tänker på sig själva har alltid funnits, det lät likadant på 1980-talet, säger Niklas Hill.

Niklas-höjden-(1).jpg
Niklas Hill föddes i Tyskland och kom till Sverige som utbytesstudent. Efter studier i historia startade han utbildningsförlaget Trinambai som han fortfarande driver med hjälp av frilansare. 

Bra att få kanalisera känslor

My Malmeström-Sobelius har engagerat sig på ett organiserat sätt så länge hon kan minnas. Redan när hon gick i lågstadiet i Arvika skrev hon och hennes kompisar brev till Anna Lindh och såg till att bli inbjudna till kommunhuset. Några år senare spelade hon fotboll och började engagera sig i jämställdhetsfrågor.

– När du är 8-9 år och börjar tänka på de stora existensiella frågorna är det bra att få kanalisera dem på något sätt, säger My Malmeström-Sobelius när vi ses på ett kafé på Söder i Stockholm.

Nu är hon 29 år och hennes cv innehåller roller som verksamhetschef på den bostadspolitiska organisationen jagvillhabostad.nu och generalsekreterare för LSU, paraplyorganisationen för Sveriges ungdomsförbund. För tillfället har hon dragit ner på uppdragen och studerar idéhistoria med eventuellt sikte på forskarstudier. Hon är fortfarande styrelseledamot och vice ordförande i RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning.

My Malmeström-Sobelius föräldrar, som jobbade med ekologisk odling, uppmuntrade hennes engagemang. Att ha vuxna eller äldre personer omkring sig som visar vilka möjligheter som finns gör det lättare för en ung person att göra skillnad. My Malmeström-Sobelius påpekar att det inte behöver vara de egna föräldrar, det kan lika gärna vara en kompis föräldrar eller ett storasyskon.

– När jag jobbade på LSU såg jag flera exempel på unga som lärde sig hur det demokratiska arbetet fungerar genom att vara aktiva i föreningslivet. När du är med i en förening går du upp i talarstolen på årsmötet, det är samma sak i FN. Du talar inför människor som ska fatta olika typer av beslut. Den som första gången kommer till en förenings årsmöte kan lätt bli överrumplad av all formalia: dagordningar som ska följas, protokoll som ska skrivas, tråkig redovisning av ekonomin och demokratiska omröstningar och diskussioner som kan ta tid.

– Jag tycker egentligen inte att formalia har ett egenvärde. Men om du får en introduktion till sammanhanget blir det lättare, om någon tar dig i hand och berättar att ”så här gör vi här”. Det är samma sak om du kommer in i ett nytt kompisgäng, en ny klass eller ett nytt jobb. Eftersom föreningslivet är frivilligt är det roliga saker som drar. Få engagerar sig för att de älskar att skriva protokoll, säger My Malmeström-Sobelius.

Hälften av svenskarna engagerade

2014 gjordes en befolkningsstudie av Ersta-Sköndals högskola, ”Folk i rörelse”. Den visade att föreningsengagemanget i Sverige var relativt stabilt mellan 1992 och 2014.

Ungefär hälften av Sveriges befolkning var engagerad i någon förening år 2014. Den typ av föreningar som lockade flest medlemmar var idrottsorganisationer. Det är till exempel vanligt att föräldrar ställer upp ideellt och tränar barn i fotboll och andra sporter. En annan föreningsform som har seglat upp de senaste åren är bostadsrättsföreningar. 

Men det är inte bara egenintresse som styr. Undersökningen visar också att engagemanget i socialt inriktade organisationer ökade från 18 procent av befolkningen 1992 till 24 procent 2014.

Bra beredskap mot kriser

Civilsamhället är också vårt vaccin mot kaos, enligt My Malmeström-Sobelius. Sommaren 2018 härjades delar av Sverige av kraftiga skogsbränder. Då var Bilkåren, Lottakåren och Hemvärnet snabba med att organisera ideella krafter. 

Efter terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm 2017 var Röda korset snabbt på plats med krispersonal och personer som kunde svara på stödsamtal. 

– Hösten 2015 är ett annat bra exempel på spontan beredskap. Då kom stora mängder människor på flykt vandrande och med tåg, människor som behövde någonstans att ta vägen samlades på Stockholms central. Och alla bara ställde upp. I mitt Facebookflöde såg jag inlägg som: ”Min förening har ett kök nära centralen, vi gör mackor och gröt”. Andra skrev att de hade en folkhögskola eller en idrottshall där människorna kunde sova. Någon hade många chaufförer som kunde skjutsa människorna. Föreningarnas befintliga infrastruktur gjorde arbetet snabbt och effektivt.

– Det första du borde få lära dig på en prepperkurs (prepper = en person som förbereder sig för en större samhällskris) är ”lär känna dina grannar”. Du ska inte låsa in dig utan samarbeta med grannar så att ni kan hjälpas åt att ta undan pingisbordet i källaren och installera vattendunkar. 

– Det kommer alltid att finnas skit också. Men även om du inte kan påverka världspolitiken ensam kan du påverka hur människor i din närmaste omgivning har det. I föreningslivet får du också lära dig att samarbeta med människor som du kanske inte hade valt själv. Man behöver inte vara bästa kompisar men kan ändå lära sig något av varandra.

I Twitters barndom fanns plats för alla

Under flyktingkrisen 2015 var sociala medier ett bra verktyg för att snabbt nå ut till andra volontärer. My Malmeström-Sobelius var med när de ideella föreningarna började använda sociala medier för ungefär tio år sedan.

– Jag jobbade på Jagvillhabostad.nu när Twitter kom till Sverige. Det är alltid kul att testa nya saker för att se om det är något att ha. Det första året kände nästan alla som var på Twitter varandra, och när de hade träffar, ”Tweetups” dök alla upp! Ingen hade träffats i verkliga livet förr. Det var högt och lågt, man kunde vara både generalsekreterare och någon som bara var intresserad av innehållet, det var ett lätt och snabbt sätt att kommunicera och det ledde till samarbeten utanför de sociala plattformarna, säger My Malmeström-Sobelius.

– Vi ville lyfta ut den bostadspolitiska diskussionen och skapade hashtaggen #bopol (kort för bostadspolitik), vilket möjliggjorde ett helt annat samtal än tidigare. Det var hård debatt, men den var välvilligt inställd.

My2.jpg  
My Malmeström-Sobelius

Idag har politiska diskussioner på Twitter tyvärr kommit att bli aggressiva och polariserade. Klickar man på hashtaggen #svpol – kort för svensk politik – får man läsa otaliga personangrepp. 

En annan förändring är de rörelser som har startat på sociala medier och vuxit så mycket att de efter en tid har blivit en formell organisation. Några exempel är Fatta som arbetar mot sexuellt våld, och Missing people, som organiserar sig för att söka efter försvunna personer. Få traditionella föreningar kan ens drömma om det genomslag som Fatta och Missing people har fått genom sin synlighet i sociala medier.

Lära lite i taget

– När föreningslivet fungerar bra får man lära sig lite i taget. Den som börjar som barn kanske får ansvar att hålla reda på fikapengarna, sedan växer man in i rollen. Jag tror man måste vara ett år i en organisation för att förstå hur allt fungerar, till exempel att det brukar vara årsmöte i februari, säger My Malmeström-Sobelius och kommer på ett exempel på föreningsarbete som lockade många musikälskande frivilligarbetare: Arvikafestivalen, en musikfestival i hennes barndomsstad.

– Alla de jag hade runt mig där jobbar idag med jättekvalificerade saker. Har du som 20-åring haft ansvar för hur människor ska stå på en konsert för att säkerhetsreglerna ska följas, eller planerat för en camping med 10 000 människor ska organiseras, har du mycket kunskap med dig. Ingen av volontärerna deltog för att de gillar föreningsformalia och årsmöten, säger My Malmeström Sobelius.

Lärdomar du kan få av att engagera dig i en förening

• Formalian liknar det demokratiska arbetet i politiken. Att ställa sig i talarstolen på föreningens årsmöte eller i FN är ungefär samma sorts procedur.
• Du kan lära dig att ta ansvar och planera. 
• Om du får uppdrag som kassör lär du dig att sköta ekonomi.
• Du lär dig att samarbeta med människor som du inte har valt, vilket ofta händer på arbetsplatser.

Ersta-Sköndal högskolas befolkningsstudie ”Folk i rörelse”.

Länk till Niklas Hills efterlysning her

Niklas Hill är också administratör för en Facebookgrupp som heter Folkbildningshistoria, se her