Att hitta sitt sammanhang

 

 

Det är en kall vinterkväll i början av februari som jag sätter fingret på ringklockan till Gunilla Nilssons lägenhet i Mariehamn. Det känns riktigt skönt att få komma in i värmen, sätta sig ned i soffan och lyssna på Fibulas viceordförande när hon entusiastiskt berättar om fornföreningens historia. Hon delar med sig av upplevelser som medlemmarna fått tillsammans och om kurser – både sådana som varit och sådana som är på kommande. Gunilla berättar om grundtanken i deras pedagogik och om många olika små visionsfrön som skall slå rot och, när deras tid är kommen, blomma ut. Bredvid soffan, snett bakom Gunilla står en provdocka med ett pågående syprojekt. Det går inte att undgå att det är en kreativ person jag möter.

Vikingatida pedagogik

Till vardags arbetar hon som ungdomsledare för Mariehamns församling, vid sidan om driver hon företaget ”Tyghäxan” där hon syr upp kläder bl.a. utifrån olika tidsepoker. Gunilla är en av de aktiva medlemmarna som hållit kurser inom ramen för Fibula och då har det handlat om att lära ut hur en vikingadräkt komponeras.
- På den tiden sydde man inte efter mönster, utan tänkte på hur man skulle få så lite spill som möjligt. Det handlar mer om tankesätt och modeller snarare än mönster. Under kurserna behöver man visa, gå runt och titta, och förklara med hjälp av bilder, berättar Gunilla.
Fibulas kurser är praktiskt inriktade, något som säkert också var fallet på vikingatiden. Tanken är ett livslångt lärande med kurser som riktar sig till alla åldrar och alla nivåer. Under kurserna lärs hantverken ut genom att ledaren visar och deltagaren provar på under handledning. Ibland delas kurskompendium ut som ett pedagogiskt komplement. När kursen är slut får deltagarna behålla det de skapat. Under den senare tiden har föreningen haft smideskurs där Anna Sundblom lärde deltagarna att smida spik. Torbjörn ”Toto” Eckerman har lärt ut hur vikingarna snidade vikingastolar i trä och Ethel Nordback hur brickbandsvävning går till. Genom åren har Fibula arrangerat kurser inom allt ifrån hantverk till vapenlära och stridsteknik.

Att hitta sitt sammanhang

På Åland har det gjorts arkeologiska fynd av bland annat mynt, smycken och vapen från vikingatiden. Det har också gjorts vikingafynd nära Fibulas relativt nybyggda vikingaby i Saltvik. Idag vet man att det finns outforskade gravfält och andra intressanta områden som kommer att berätta mer, men det är ändå möjligt att måla upp en bild om hur Åland kan ha sett ut under vikingatiden. Antikvarie Jan-Erik Tomtlund vid Ålands Museibyrå bjöds in till föreningen för att berätta för medlemmarna om Åland under vikingatiden.
En stor del av föreningens verksamhet arrangeras i den för ändamålet uppbyggda vikingabyn. Här hålls t.ex. lägerskolor och gästabud med tidsenlig kost och logi, något som hjälper till att sätta historian i sitt sammanhang och också öka förståelsen kring den.
På frågan om varför Gunilla tycker det är viktigt att både lära ut och lära sig av historia, svarar hon:
- Det är för att vi behöver veta var vi befinner oss idag tror jag. Historia är viktigt både för barn och vuxna för att vi ska veta vilka vi är. All sorts historieforskning handlar om att hitta sitt sammanhang. Det är säkert därför så många också håller på med släktforskning idag.

Fibulas egen historia

Historien om Fornföreningen Fibula har sina rötter i Snorre Sturlassons nedteckning om vikingen Hlödver den Långe från Saltvik. Hlödver sägs vara en av dem som handplockades till kung Olav Tryggvarssons flotta. Det var år 1000 och drottning Tyras hemgift skulle hämtas från Polen. Resan ned gick bra, men i september, två dygn efter att man påbörjat resan hem, överfölls flottan av Olof Skötkonung och danska allierade jarlars flottor. Under detta våldsamma sjöslag vid Svolder stupade kung Olav och de flesta av hans män, däribland Hlödver den Långe från Saltvik.
Närmare 1000 år efter sjöslaget kontaktade författaren Torbjörn Sundblom Saltviks kommunstyrelse på Åland för att berätta om Hlödver den Långe från Saltvik. Styrelsen bestämde sig för att arrangera något till hans 1000-årsminne och tillsatte en arbetsgrupp.”Hlödvergruppen”, som den kallades för, valde att sedermera uppmärksamma detta genom att arrangera en vikingamarknad.
Än idag är det osäkert om Hlödver den Långe faktiskt kom från den åländska kommunen Saltvik eller om det var någon av de andra orterna i Norden som delar samma namn. Men, enligt Gunilla Nilsson är det egentligen sekundärt i detta sammanhang. Vikingamarknaden som hölls år 2000 blev lyckad och hade många positiva kringeffekter.
- Det väcktes ju ett stort intresse och en nyfikenhet kring vikingatiden.  Och vi vet ju att det fortfarande finns så mycket spännande kvar att utforska här.
Efter den första vikingamarknaden hade många ålänningar fått upp ögonen för vikingatiden och järnåldern. Trots att den tillsatta Hlödvergruppen småningom upplöstes växte den ideella kulturella Fornföreningen Fibula fram på gräsrotsnivå. Idag består föreningen av ungefär 200 medlemmar och har verksamhetsledaren Bengt Roberts anställd på deltid. Vikingamarknaden har blivit ett årligt återkommande arrangemang i Fibulas regi, men det är bara en del av vad föreningen gör för att bevara gamla hantverkstraditioner och föra historien vidare. Målet är att hitta olika sätt att ge vikingatiden och järnåldern ett ansikte i vår nutid.
     
Länkar:
Fornföreningen Fibulas hemsida: www.fibula.ax  
Ålands museibyrå: www.ls.aland.fi/museum 
Jan-Erik Tomtlunds sammanfattning om Åland under vikingatiden: www.ls.aland.fi/museum/arkeologi_viking.pbs