De stickar in staden i garn

 

 

Det är mitt på blanka eftermiddagen och vi står intill den trafikerade Hornsgatan i Stockholm, strax intill Mariatorget. Stolpen har Brunaluna tittat ut och mätt tidigare. Med hjälp av medarbetarna Maskan och Luftmaskan sätter hon upp en filt bestående av virkade cirklar i många glada färger. Med ens får den grå betongmiljön ett personligt och feminint inslag. Många som passerar kommenterar konstverket med uppmuntrande tillrop, nästan alla ler. Om det är någon som opponerar sig mot denna form av gatukonst säger de det i alla fall inte högt.
Brunaluna och Maskan heter egentligen något annat. De vill inte ha med sina namn i tidningen även om de denna julieftermiddag inte bryr sig om att smyga upp sin garngrafitti. I Stockholm råder nolltolerans mot gatukonst, men denna verkar form av garngraffiti verkar inte uppröra så många – tvärtom.
Craftivism kallas det de sysslar med – en sammanslagning av orden craft – hantverk – och activism, aktivism. Före industrialismen var man tvungen att vara hantverkskunnig för att klä en familj och ha ett fungerande hushåll. Med den ökande massproduktionen behövde man inte längre sticka varma tröjor inför vintern eller väva korgar till grönsakerna. Enligt den amerikanska sajten Caftivist-collective.com tog craftivismen fart i sviterna av 11 september-attackerna 2001, då tillräckligt lång tid hade gått sedan feminismen frigjorde sig från hemarbetets bojor och folk behövde något som fick dem att känna hopp igen. Hantverket var ett sätt att ta tillbaka det personliga in i våra vardagsliv och ersätta en del av det massproducerade.

Amerikanska grundare

Brunalunas intresse för craftivism väcktes 2006 när hon hörde ett radioprogram som handlade om hantverk. Det pratades bland annat om det amerikanska kollektivet Knitta Please, grundarna till stickgraffitin.
– Jag blev jätteglad av den idén, berättar Brunaluna.
Kort därefter bildades kollektivet Stickkontakt och 2007 gjorde de sin första stickning. Numera virkar de mest.
Maskan kom med i gruppen tack vare sin ”ledsna” cykel.
– Jag kollade ofta på Stickkontaktbloggen och skrev ett inlägg, ”vilken ledsen cykel jag har, det är en Svalan som står på den och den gatan”, och lade upp en bild. Efter en tid fick jag cykeln instickad. Jag blev så himla glad, den var så fin!
Maskan lyckades spåra en av Stickkontakttjejerna som visade sig bo i närheten av henne. Sedan dess är hon medlem i kollektivet.
De flesta kommentarer på bloggen är positiva, men inte alla.
– Ett par äldre personer tycker att det är slöseri med garn och tid, de tycker att vi borde göra vantar till fattiga barn i stället, berättar Brunaluna.
Stickkontakts fokus ligger på konsten som ger dem möjlighet att dela något med sina medmänniskor.
– Från början var det bara roligt, en kul grej. Men det har ploppat upp en massa tankar längs vägen. Vi lägger till något feminint i gaturummet där det mesta, åtminstone hittills, är byggt och designat av män. Bara man sätter ut en liten grej förändrar man någonting, säger Brunaluna.
– Vi bidrar med ännu en röst. Reklambudskapen skriker väldigt högt. Dessutom synliggör vi en grupp som finns här i samhället.
I april 2007 klädde Stickkontakt in några parkbänkar i garn. De har också klätt in varsin kvinnlig staty med syftet att uppmärksamma dem.
– Det finns många manliga statyer med heroiska namn. Kvinnostatyerna har inga namn och är ganska små, säger Brunaluna.
– De får aldrig plats mitt på Mariatorget där de dräper drakar, säger Maskan och nickar mot torgets pampiga staty ”Tors fiske” som föreställer asaguden Tor och en drakliknande fisk.
– Vi gjorde statyerna till superhjältinnor och gav dem bland annat mantlar och ögonmasker, berättar Brunaluna.

Utställning i Danmark

Deras konst har även uppmärksammats internationellt. I våras deltog Stickkontakt i ett samarbetsprojekt med ett konstnärskollektiv i Lima, Peru. Det gjordes på initiativ av peruanska Rossana Mercado som gick en curatorutbildning vid Konstfack i Stockholm. Och i maj 2011 reste Stickkontakt-kollektivet till Danmark för att delta i en stor gatukonstutställning med titeln ”Walk this way”, arrangerad av Køs museum i Køge söder om Köpenhamn. Utställningen, som pågår till den 18 september 2011, består av två kilometer gatukonst. Stickkontakt klädde in en brolift, sex meter hög, 16 gånger 10 meter upptill och fyra meter i omkrets. De tog hjälp från flera personer utanför kollektivet för att slutföra ett så stort verk.
Bilder från utställningen finns på Stickkontakts hemsida. Förutom blommor och en glad sol kan man se en hyllning till äldre generationer; det står ”granny” (mormor) med a:et inringat som ett anarkist-a. Brunaluna berättar att hennes mormor och mamma har virkat och sytt mycket så det har funnits material i hennes närhet. Konstintresset har också funnits där länge, hos både henne och Maskan.

Avstressande effekt

Är det svårt att slita sig från verken som man lagt ner tid och omsorg på?
– Nej, säger Brunaluna.
– Det var jobbigt i början att efter ett tag se att de lossnat lite, medger Maskan. På min allra, allra första garntag gick jag fram och rättade till den lite. Men nu känns det väldigt bra att lämna ifrån sig något som jag är glad över att jag har gjort.
Det är också roligt med den uppmärksamhet som de ofta får på bloggen och via Facebooksidan. Bekräftelsen är en ”biprodukt”, som Brunaluna säger. Handarbete har dessutom en avstressande effekt, forskare har kunnat visa att det kan frigöra liknande ämnen som när man mediterar. Hantverk som konstform har fått ett uppsving på senare år efter att tidigare haft låg status. Nu visas verk av garn och liknande material ofta på gallerier.
Brunaluna och Maskan lägger ner mycket tid på sina garnverk, en del av kraften ligger i att göra något relativt snabbt och sedan få ut det på gatorna.
– Det tar tid att göra våra garntags, alla ser att det har tagit tid och i dag ska saker inte ta tid, säger Brunaluna.
– Det är härligt att jobba med händerna och se det växa. Vi använder aldrig maskiner, säger Maskan.
– Om konstverket var så stort att vi skulle behöva maskiner skulle vi inte göra det. I Danmark var många med och stickade och virkade på konstverket och man kan se att det är olika händer som har gjort olika delar, säger Brunaluna.


Craftivism

är en sammanslagning av orden craft (hantverk) och activism (aktivism). Förutom gatukonsten händer det att craftivister exempelvis arrangerar sticklektioner, syr sjalar till flyktingkvinnor och stickar hattar till cancerpatienter.
Stickkontakt har också hållit i stick- och virkworkshops, bland annat när de år 2009 deltog i en utställning i Tumba utanför Stockholm.

Webbadresser om craftivism:
www.stickkontakt.blogspot.com
http://craftivist-collective.com
www.knittaplease.com

Køs museum i Danmark:
www.koes.dk