Eldsjälar lyste upp mörka siffror om läskunnighet

 

Stockholm är en av Europas mest segregerade städer och läs- och skrivsvårigheter går i arv. Turligt nog finns många eldsjälar som vill förändra detta. Under en vecka i juni talade forskare, bibliotekarier, pedagoger och förläggare på den öppna konferensen ”Literacy for all” på Hallunda bibliotek söder om Stockholm.

 
Marja Beckman På denna världskarta syns det hur läskunnigheten ser ut i världen. Ju rödare, desto färre kan läsa och skriva. Forskaren Qarin Franker presenterar.

13 procent av alla vuxna i Sverige klarar endast enkla läs- och skrivövningar, enligt den PIAAC-undersökning som kom hösten 2013. Enligt OECD är Stockholm en av Europas mest segregerade städer, något som rimmar illa med den svenska självbilden av att vara jämställd och antirasistisk. I Botkyrka kommun, som ligger strax söder om Stockholm, bor några av regionens fattigaste människor. I miljonprogramsområden som Hallunda, Alby och Skärholmen bor 160 nationaliteter av de 193 som finns i världen, och det pratas över 100 språk. 55 procent av kommuninvånarna har två föräldrar som är födda i ett annat land. Statistiken visar också att låg utbildning, läs- och skrivsvårigheter och fattigdom är något som går i arv. Så vad ska samhället göra åt detta?

Frågorna diskuterades på konferensen Literacy for all under fem förmiddagar i juni. Konferensen hölls på engelska eftersom den hade flera internationella besökare och talare. Anja Dahlstedt, verksamhetschef för biblioteken i Botkyrka, citerade den amerikanska forskaren R. David Lankes: ”Dåliga bibliotek bygger samlingar. Bra bibliotek bygger service. Framstående bibliotek bygger samhällen”. Dahlstedt berättade att Botkyrka har sex olika bibliotek där man arbetar mycket för att interagera med lokalsamhället, såsom skolor, vuxenutbildningar, kyrkor, studieförbund och andra organisationer. 

Romer i Europa

Romerna är en av samhällets mest stigmatiserade folkgrupper. Rosario Ali Taikon talade om romers situation i Europa. Taikon arbetar för projektet Romané Bučá som drivs av studieförbundet Sensus. Romerna kom till Sverige för ungefär 1000 år sedan och kan delas in i några olika grupperingar: Svenska romer som kom hit på 1800-talet, svensk-finska romer, utomnordiska romer som ofta kommer från Östeuropa, nyanlända romer, samt resandefolket. 
– Det tar två generationer att kliva upp ett steg till högre utbildning, sa Rosario Ali Taikon.
På 1950-talet fick romerna i Sverige gå i lägerskolor. Även föräldrarna kom till lektionerna för att ta igen lite av den skolgång de missat.  Ökade satsningar på vuxenutbildning under 1980- och 1990-talet ledde till att fler vuxna romer kunde gå i skolan. En vändpunkt kom 1999 då romerna fick minoritetsstatus. Men låg utbildning går som sagt i arv.
– Om jag räknar med mig själv är vi kanske 25 – 30 romer i Sverige som har högre utbildning, av 50 –100 000 som bor här! sa Rosario Ali Taikon.
Utbildningsnivån skiljer sig också mellan de olika grupperna av romer. I post-kommunistländerna fick romerna gå i skolan och har således högre utbildning än svenska romer. Taikon berättade om ett möte med romer i Ukraina.
– Det var lättare för romer att få jobb under kommunisttiden. De hade bara lite pengar, men alla hade ”samma lite”. I dag är arbetsgivarna privata företag som inte vill anställa romer.

Var fjärde SFI-elev har låg utbildning

Tisdagen inleddes av Qarin Franker, forskare vid Göteborgs universitet. Hon visade en världskarta, där länder med hög läskunnighet färgats blå. Ju rödare färg, desto färre kan läsa. I stora delar av det krigsdrabbade Somalia finns ingen tillgänglig skola för den som inte är rik. Många familjer sätter sina barn i koranskola eftersom den kostar mindre än den västinfluerade skolan. Men undantag finns; Franker visade till exempel en bild på ett ”kamelotek” – ett resande bibliotek där kameler bär böckerna. 

Många som tvingas fly till Sverige kommer från länder där de saknat möjlighet till utbildning. På SFI, Svenska för invandrare, har 24 procent av deltagarna sex års utbildning eller lägre. 
Qarin Franker visade en sydafrikans annons där en 76-årig man som inte kan läsa jämförs med en nyfiken 6-åring.
– Du kan inte jämföra honom med en 6-åring! Han är en människa med mycket livserfarenhet. Vi måste möta den vuxna med ömsesidig respekt!
Franker sa att lärarna har ett val: Antingen låta studenterna läsa läroböcker anpassade till barn, eller att använda kvitton och annat som de ska läsa i vardagen.

I september är det val i Sverige. Qarin Franker har gjort studier på valaffischer och prövat hur människor som inte förstår svenska har tolkat budskapen. Många missförstånd uppstod. Valsedlarnas likheter har gjort att vissa invandrare som velat rösta på Socialdemokraterna råkade välja de rasistiska Sverigedemokraterna. Qarin Franker jämförde med Sydafrika som hade sitt första demokratiska val efter apartheidregimen 1994. Eftersom många svarta inte fått lära sig läsa användes bilder i valinformationen.
– Om de politiska partierna tar dessa invandrare på allvar måste de jobba mer med kommunikationen! sa Qarin Franker.

Lärande med alla sinnen

Antalet människor som kommer till Sverige och inte kan läsa och skriva har ökat de senaste åren. Många av dessa är kvinnor som har växt upp i länder där de av religiösa och patriarkala skäl inte har fått gå i skolan. För 22 år sedan grundade Birgitta Notlöf Livstycket, ett kunskaps- och designcenter i Tensta i norra Stockholm, dit cirka 130 kvinnor kommer dagligen. På Livstycket arbetar kvinnorna med hantverk och använder hjärna, händer och alla sinnen för att hitta en väg in i svenska språket. Livstycket samarbetar också med professionella designers för att göra bland annat tyger, grytlappar och tygkassar.
– Jag har mött kvinnor som har gått på SFI i 25 år utan att lära sig svenska. De säger: det var bara papper, papper, jag förstod ingenting, sa Birgitta Notlöf och skickade runt kartongbitar med påklistrade bokstäver i sandpapper. Med hjälp av dessa kan kvinnorna både känna och se bokstäverna.
– Vi är ofta den sista utvägen. När kvinnorna kommer hit tror de inte att de kan något, sa Birgitta Notlöf och beskrev de ögonblick då hon lyckas förändra någons liv ”som en vacker dag med sol och vind”.

Ett förlag för lättlästa böcker

Laura Mendez Edkvist är förläggare på LL-förlaget som på regeringens uppdrag producerar lättlästa böcker för bland annat invandrare, människor med funktionshinder och unga otränade läsare. Förutom egenproducerade böcker adapterar förlaget klassiska romaner till lättlästa versioner.
– Vi har ett generellt ramverk för våra böcker. De ska ha ett konkret innehåll med få karaktärer att hålla reda på, en enkel storyline, och så ska allt ske i kronologisk ordning. Långa ord och dubbelmeningar undviks, berättade Laura Mendez Edkvist bland annat.
E-böcker, där det går att lyssna på texten medan man läser, är en annan läsfrämjande produkt som LL-förlaget satsar stort på.

Literacy for all fortsatte under resten av veckan. Under onsdagen och torsdagen fokuserade samtalen på lärande samarbeten och folkbiblioteken som demokratisk plats. På eftermiddagarna träffades dessutom vissa av deltagarna på workshops.

Läs mer på konferensbloggen: http://functionalilliteracy.org

2014_20a  Birgitta Notlöf grundade Livstycket 1992 och berättade på ett underhållande och engagerat sätt som sitt läsfrämjande livsverk.