Färre yrken och lägre löner – svenska kvinnors lott?

 

 

Mycket könssegregerad arbetsmarknad

Om man vill ta del av statistik gällande kvinnors löner och villkor finns det ett antal offentliga källor att tillgå. Alla visar att män som grupp tjänar mer än kvinnor som grupp.
En genomsnittlig svensk man tjänade i fjol 4.700 kronor mer än en genomsnittlig svensk kvinna, enligt de nyaste siffrorna från Medlingsinstitutet, som svarar för sammanställning av lönestatistik. Skillnaden motsvarar nästan 16 procent, och är ungefär lika stor som under de närmast föregående åren.
Kvinnor tjänar bara 83% av det männen tjänar. Om man tar hänsyn till faktorererna ålder, utbildning, yrke och sektor tjänar de ändå bara 93% av vad männen gör. Vi har alltså tydligt könssegregerade löner.
I Sverige arbetar 80% av kvinnorna jämfört med männens 86%. Men de gör det på en av de mest könssegregerade arbetsmarknaderna i världen. Man väljer mycket traditionellt – kvinnorna söker sig till vård och utbildning inom offentliga sektorn medan männen har en mycket bredare arbetsmarknad som omfattar många fler yrken inom både privat och offentlig sektor.
Dessutom avstår männen oftare från att ta ut föräldraledighet – 60% tar ingen alls – medan kvinnorna är de som oftast stannar hemma med barnen och dessutom ägnar sig åt obetalt arbete i mycket högre utsträckning än männen.

Männen får också bättre förmåner

Samma veckan pekade Dagens Nyheter på en annan företeelse som visar på att löneskillnaderna mellan kvinnor och män är en klart svårutrotad företeelse. Då tog nämligen fackförbundet Civilekonomerna upp ett annat och mindre känt missförhållande – det s k förmånsgapet.
Det handlar om bonusar, tjänstebil, tidningsprenumerationer och försäkringar mm som männen i förbundet får i betydligt högre utsträckning. Det kan röra sig om tusentals kronor i skillnad mellan män och kvinnor. Och detta på toppen av de tidigare skillnaderna i grundlön.

6-timmarsdagen för föräldrar - boven i dramat?

Anna Thourssie, chefsekonom på LO-förbundet Kommunal, har ofta kommenterat hur viktigt det är att att kvinnor får möjliget att arbeta heltid. Det är viktigt för att bygga upp en högre livsinkomst, men också för att kvinnorna ska kunna komma ikapp männens medellön. I sammanhanget blir det också viktigt att fundera kring vilka jämställdhetsföljder rätten till 6-timmarsdag för småbarnsföräldrar egentlig har fått. Om merparten av mammorna utnyttjar rätten, men få pappor gör det och ingen tendens till förändring märks så är det kanske dags att diskutera förändringar i regelverket i föräldraförsäkringen? Är det kanske till och med dags att införa form av tvingande kvotering där?

Diskriminering i svåra tider trots DO?

Under ett antal år fanns i Sverige en jämställdhetsombudsman, med uppgift att övervaka utvecklingen av jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället. Denna funktion har nu blivit en del av en ny myndighet som kallas DO – Diskrimineringsombudsmannen – som som arbetar mot diskriminering och för allas lika rättigheter och möjligheter. Det gör myndigheten främst genom att se till att diskrimineringslagen följs. Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
DO övervakar också att föräldraledighetslagen följs och att föräldralediga inte blir sämre behandlade på jobbet. Därmed anser sig statsmakten nu ha tagit ett helhetsgrepp på området kring allas lika möjligheter, men frågan är hur starkt den kan stödja och verka för en rättvis löneutveckling för kvinnor i en komplext ekonomiskt skede. Ekonomisk recession och gamla mönster hotar att bli övermäktiga motkrafter. Åtminstone just nu – hösten 2009.

Länkar:
www.scb.se
www.do.se
www.kommunal.se