Forskarveteran värnar om mjuka värden

 

 


Artikkeli suomeksi: HTML

Institutionsledare Sigvart Tøsse, född 1943, disputerade 2005 vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, förkortat NTNU, med avhandlingen Frå folkeopplysning til vaksenopplæring. Han är bosatt i Trondheim och har studerat historia, pedagogik och matematik. Innan han blev forskare arbetade han bland annat som lärare och inom museivärlden. Han har även haft lokalhistoriska uppdrag. Att det blev forskning i vuxnas lärande berodde mest på slumpen.

- Jag började som relativt ny inom området vuxnas lärande år 1992. Jag var ute efter ett nytt jobb och området lockade. Under min forskarkarriär har det skett flera strukturella omvandlingar inom fältet. Forskningen fick år 2008 ett eget institut, Institutt for voksnes læring og rådgivningsvitenskap (IVR), vid NTNU och jag har varit dess ledare sedan starten. Jag är vald för en period som går fram till sommaren 2013 då jag kommer att gå i pension.

Tyngdpunkten i mitt arbete har varit utvecklingen (historia och politik) av folkbildningen och vuxenutbildningen och det är områden som jag behandlat förutom i min doktorsavhandling även i två böcker (Folkeopplysning og vaksenopplæring. Idear og framvekst gjennom 200 år och Historie, praksis, teori og politikk) samt i en rad artiklar och konferenspresentationer.
Med tiden har jag via studier och undervisning kommit att intressera mig för de pedagogisk-filosofiska traditionerna och de teoretiska perspektiv som har skapat grunden för vuxnas lärande i praktiken och som ämnesområde.

Själva ämnesområdet
är svårt att avgränsa, och det gäller även internationellt. Det är inte förankrat i en enda disciplin (t.ex. sociologi eller psykologi) utan är mera tvärvetenskapligt och kan därför sakna en klar identitet, mission och yrkesorientering. Detta återspeglas i olika namnbruk: vuxenpedagogik, vuxenutbildning, vuxnas lärande (som vi använder numera). Vad är förresten folkupplysning eller folkbildning i dag? Den har placerats under ett allmänt paraply, livslångt lärande. Mina kolleger och jag problematiserade frågan om fältets status i en presentation på den nordiska forskningskonferensen om adult learning i Linköping år 2007: ’Adult Education (som eget separat fält) is dead – (men trots detta) Long live Adult Education’. Det vill säga, den är inte död, men har förändrats och fått större och nya utmaningar! Hos oss har vuxnas lärande knutits till vägledning och rådgivning (på engelska guidance and councelling). Det sista är en internationell trend. Inom rådgivningen har vi också fokus på ledarskap.
Ett annat intresseområde är utbildningspolitik och nordiska perspektiv. Jag var medredaktör och huvudredaktör för serien Adult education research in Nordic countries (den så kallade nordiska årsboken om vuxnas lärande) som dessvärre upphörde år 2000 av ekonomiska orsaker.

Forskning och undervisning hör ihop och IVR har två mastersprogram och ett bachelorprogram i vuxnas lärande och rådgivning. Jag undervisar och handleder inom dem. Innan de kom i gång var jag också deltidsanställd som föreläsare och handledare i det erfarenhetsbaserade mastersprogrammet i vuxenpedagogik vid Universitetet i Tromsö, ett program som nu är nedlagt.

Arbetet har gett mig
goda internationella kontakter, både i Norden och i det övriga Europa. Tack vare dem har jag fått resa mycket och samtidigt kunnat utveckla mitt eget område. I Norden har vi som forskar inom vuxnas lärande haft ett välfungerande informellt nätverk ända sedan 1990-talet och vi samlas till forskarkonferenser vartannat år. Jag har også deltagit i några nätverk och konferenser inom ESREA – European Association for Research on Education of Adults. Personligen ser jag att min insats nuförtiden mest är att förstärka den allmänna insikten om och kunskapsbasen för fältet och att bidra till att bygga upp studierna och den forskningsbaserade undervisningen som nu är aktuell. (Min senaste bok har undertiteln "Om kunnskapsgrunnlaget for voksnes læring"). Jag orienterar mig bredare än att enbart fördjupa mig i specialområden. I min egenskap av en sorts veteran inom fältet ligger mitt huvudintresse i att kunna profilera vår kompetens och samhällsnytta både inom universitetet och utåt mot näringsliv och samhälle och att genom samarbete (inte minst inom Norden) förstärka forskningen. Ur detta perspektiv måste vi också jobba för politiskt erkännande och se till att den mångsidiga förståelsen av vuxnas lärande som kultur och folkbildning inte drunknar och tappas bort i ett ensidigt fokus på människan som ett humant kapital som enbart ska främja näringslivets ekonomiska tillväxt.


Forskning om vuxnas lärande i Norge

I går
I Norden är Norge det sista land som har etablerat akademisk forskning i vuxnas lärande och där är detta område i högsta grad ett marginellt fenomen inom den akademiska världen. Efter att Norge fick sin första lag om vuxenutbildning 1976 knöts den till den frivilliga vuxenutbildningen i bildnings- och studieförbundens regi. Först när IVR grundades blev vuxnas lärande ett etablerat ämnesområde inom universitetssektorn. Betecknande för Norges position är att man inte förrän nu har haft professurer i vuxnas lärande.

I dag
IVR är i dag den enda akademiska institutionen i Norge som bedriver forskning och undervisning på området. Det nationella centret Vox är mera ett statligt förvaltningsorgan. Besläktad forskning bedrivs också på andra ställen, till exempel kring distansundervisning, kompetensutveckling i arbetslivet, organisation och ledarskap, men inom dessa områden identifierar sig forskarna inte med ”vuxnas lärande” eller ”vuxenutbildning”.
Till en viss grad styrs forskningen av och dras mot det som efterfrågas och som ger externa intäkter (uppdrag) och fältet definieras och utvidgas i enlighet med kompetens och intressen hos enskilda forskare. Det märks konkret bland annat på att inlärningsperspektiv anläggs på organisation och ledning, teknologistödd inlärning och att det är möjligt att gå med i projekt som är knutna till hälsa och välfärd och utveckling av inlärningsmiljöer i företag, skolor och institutioner.

I morgon
IVR försöker integrera vuxnas lärande och rådgivning samtidigt som områdena ska utveckla sin egenart. Det finns möjligheter att utvidga områdena, bl.a. utbudet inom fortbildning. NTNU har en egen enhet för detta. Profilen är praktisk, knuten till tillämpad forskning med kontakt till och samarbete med näringsliv och samhälle (stat och offentliga institutioner) som även ger IVR uppdrag.
Utmaningar knutna till migration och kulturell mångfald, integration och exkludering, välfärd, kultur och demokrati samt livslångt lärande för alla (även äldre/pensionärer) är något som den framtida forskningen måste fokusera ännu mera på. Enligt Sigvart Tøsse måste forskningen i ännu högre grad än förut vara tvärvetenskaplig och ämnesöverskridande och försiggå via nätverk och samarbete för att kunna spänna över ett brett spektrum av teorier och perspektiv.

Forskningsinstitution
Institutt for voksnes læring og rådgivningsvitenskap (IVR), vid NTNU/
Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet i Trondheim

www.ntnu.no/ivr
www.esrea.org
www.vox.no

Publicerad 12.3.2012