Fortbildning relaterad till sjöfart

 

 

Sjöfartens betydelse för det åländska samhället

Åland är ett ösamhälle i Östersjön och som sådant beroende av sjöfart – såväl för transporter till och från främst det finska fastlandet och Sverige som för transporter av turister till Åland; turismen utgör ett annat viktigt näringsområde för Åland. Historiskt kan man urskilja olika epoker inom sjöfarten, allt från bondeseglationens segelfartyg under 1800-talet till dagens dieseldrivna fraktfartyg och passagerarfärjor.
Även om vad och hur man transporterar över havet har förändrats över tid, utgör sjöfarten fortsättningsvis en näringsgren som sysselsätter en stor del av den arbetande befolkningen. År 2004 sysselsatte den åländska sjöfarten ungefär 3100 personer, varav drygt 700 ålänningar, dvs. 24 %. Totalt sett är ca 12% av ålänningarna anställda inom sjöfarten. Till detta kommer alla de som är anställda i verksamheter relaterade till sjöfarten, det vill säga personer vars anställning indirekt är kopplade till och beroende av sjöfarten. Hit hör vitt skilda näringsgrenar såsom finans- och försäkringssektorn, delar av partihandeln och olika typer av serviceverksamheter, viss småindustri och reparationsverksamhet och delar av den offentliga sektorn. Även sjöfartens betydelse för den åländska ekonomin är betydande – år 2000 utgjorde den 36 % (dvs. 289 miljoner euro) av den åländska BNP:n.

Förändringar och nya kompetensbehov

Många av dem som är sysselsatta inom åländska rederier idag arbetar på färjor som trafikerar Östersjön eller Finska viken. Utöver sjömän i traditionell mening får även andra yrkesgrupper sin utkomst inom sjöfarten, t.ex. kockar, servitörer, elektriker, försäljare osv.
En typ av förändringar som sjöfartsnäringen genomgått handlar om att man idag erbjuder sjötransporter för nya ändamål: från att tidigare främst ha fraktat varor fraktar man nu också människor. Man erbjuder kryssningar som upplevelser – att resa på sjön blir själva målet – och till detta kopplas en mängd aktiviteter ombord som är avsedda att locka passagerare. Medan servicepersonalen förr tog hand om den del av personalen som skötte sjömansarbetena finns det idag kunder ombord som ska erbjudas service. Idag talar man om passagerarfärjorna som flytande hotell, vilket säger en del om hur verksamheten har förändrats – och därmed kraven på kompetens och kompetensutveckling. I och med att resor och kryssningar säljs till en mängd olika kundgrupper ställs också krav på att den service och de produkter man säljer – såväl resorna som det som erbjuds ombord – svarar mot varierande behov.
Andra exempel på faktorer som bidragit till att förändra arbetet ombord – och därmed kraven på kompetens – är den tekniska utvecklingen gällande såväl maskin som navigation. Även andra aktuella frågor och problem inom samhället har medfört konsekvenser för vilken kompetens som efterfrågas. Exempel på sådana är säkerhets-, miljö- och kvalitetsfrågor, vilka särskilt uppmärksammats över hela världen. De internationella säkerhetsreglerna som fastställs i STCW-konventionen (Standards of Training, Certification and Watchkeeping), ställer krav på grundläggande säkerhetsutbildning för all personal ombord och på kontinuerliga övningar för att upprätthålla kompetensen i relation till detta.

Utbildning för sjöfart

Sjöfartsutbildningen utgjorde den första yrkesutbildningen på Åland – Ålands navigationsskola grundades redan 1868, på initiativ av prosten Franz Petter von Knorring, och som en följd av den omfattande bondeseglationen. Sjöfartsutbildningen utgjorde för övrigt en av flera så kallade ensaksutbildningar (dvs. yrkesutbildningar) som han förespråkade som ett viktigt komplement till den allmänbildning han ansåg att skolan skulle ge. Sedan dess har sjöfartsutbildningen naturligtvis förändrats i relation till både teknisk utveckling och samhällsförändringar av annat slag. Idag erbjuds sjöfartsutbildning både som grundläggande yrkesutbildning och som yrkeshögskoleutbildning. Ålands sjömansskola utbildar däckspersonal, vaktstyrmän, vaktmaskinmän och fartygselektriker, och i samarbete med Ålands yrkesskola och Ålands hotell- och restaurangskola utbildas även kockar och servitörer. När det gäller grundläggande yrkesutbildning är en omorganisering av gymnasialstadiet på gång (se separat artikel angående detta). Högre yrkesutbildning ges vid Högskolan på Åland, dels vid sjöfartsprogrammet, som utbildar sjöbefäl (kapten), och dels vid teknikprogrammet, som utbildar ingenjörer (maskinteknik och elteknik) samt programmet för hotell- och restaurangservice (ledningspersonal inom yrkesområdet).

Specifika fortbildningsområden

Internationellt sett stora olyckor och hotbilder av olika slag har bidragit till att man upplevt behov av och utvecklat nya säkerhetsbestämmelser vilka i sin tur gett upphov till nya fortbildningssatsningar. Dessa gäller till exempel följande områden:
• säkerhetsutrustning och personalens hantering av denna samt utvecklingen av säkerhetsrutiner i förebyggande syfte,
• brandsäkerhet ombord,
• hantering av farligt gods (i de fall detta är aktuellt)
• första hjälp-insatser ombord – från standardövningar till samverkan med Mariehamns räddningsverk och Ålands centralsjukhus i katastrofövningar
Utöver dessa områden har även andra samhälleliga behov identifieras. Bland annat har den ökade medvetenheten om miljöföroreningar lett till att ett flertal miljöledningssystem har utvecklats (dvs. uppföljning och utveckling av för naturmiljön kritiska aspekter av olika arbetsuppgifter och -områden). Idag visar även rederierna intresse för att miljöcertifiera sin verksamhet. Inom näringslivet har man lyft frågor om kvalitet, vilket fått till följd att det idag erbjuds kvalitetssystem för kvalitetskontroll inom vitt skilda verksamhetsområden.
Ytterligare ett område som krävt satsningar på fortbildning är den så kallade handledarutbildningen, som utgör en konsekvens av förändringar inom sjöfartsutbildningen. Även här har STCW-konventionen haft betydande inflytande. Tidigare ingick ”praktik” i sjöfartsutbildningen dvs. de studerande förväntades ta anställning ombord under viss tid och utföra de arbetsuppgifter som förknippades med vissa befattningar. Idag ingår handledd praktik som en del i utbildningen, vilket ställer krav på praktikplatsen – för detta måste det ska finnas handledare som genomgått en formell handledarutbildning.
Sådana behov har fått konsekvenser för hur man tänker om vilken kompetens som är nödvändig respektive önskvärd hos personalen. Även nationell och internationell lagstiftningen bidragit till att förändra kompetenskraven. Hur olika rederier bygger upp fortbildningsprogram för personal ombord varierar förstås, men överlag finns det ett intresse för sådana frågor, vilket även syns i de satsningar som gjorts inom området (se nedan).
Sammantaget omfattar fortbildningsinsatserna så vitt skilda områden som säkerhetsfrågor (från upprätthållande av förebyggande säkerhetsrutiner till livbåtsmanövrar) och specifika brandsäkerhetsfrågor, simulatorövningar i relation till manövrering i varierande risk- eller katastrofsituationer. I relation till passagerarfartygen kan fortbildningen även omfatta områden som t.ex. kundbetjäning, hygien i restaurangkök eller nya trender inom matlagning.

Fortbildning – aktörer och resurser

Flera av de förändringar som nämndes ovan har lett till förändringar i grundutbildningen på olika nivåer. För att de kompetenser man lär sig ska kunna upprätthållas, krävs dock återkommande erfarenheter av att arbeta med sådana frågor. För att möjliggöra detta har man skapat olika slags övningar som personalen regelbundet måste delta i. För att tillfredsställa både grundutbildningens behov av specifik kompetens och rederiernas behov av fortbildningsmöjligheter byggdes Ålands sjösäkerhetscentrum (Maritime Safety Center).
Andra delar av fortbildningen sköts av Mariehamns räddningsverk, främst fortbildning relaterad till brandsäkerhet och brandförsvar ombord. Som helhet betraktat förväntas de olika enheterna samverka i relation till både grundutbildning och fortbildning, vilket syftar till att använda resurserna maximalt. Hit hör både personal och utrustning, såsom högskolans simulatorer, sjösäkerhetscentrets anläggningar och skolfartyget ms Michael Sars, som förvaltas av sjömansskolan.

Pågående utvecklingsarbete

Sjöfartsutbildningskommittén tillsattes av Ålands landskapsregering med uppdraget att skapa en helhetsbild av de verksamheter som på olika sätt berör den sjöfartsrelaterade utbildningen på Åland och att utarbeta ett förslag för samordning och effektivisering av verksamheten. I det förslag som lämnades den 11 augusti detta år, nämns framför allt en omorganisering av verksamheterna med tydligare uppdrag för de olika aktörerna. Vidare finns det förväntningar på att den del av verksamheten som berör fortbildning och spetsutbildning och som redan i viss omfattning säljs externt vidareutvecklas. Den här delen av vuxenutbildningsverksamheten ses således som möjlig att exportera utanför Åland i högre utsträckning än vad som är fallet idag. För detta behövs marknadsundersökningar i syfte att få en uppfattning om hur kursutbudet kan utvecklas och vilken efterfrågan som är aktuell. Utöver de säkerhetsfrågor som redan utgör en stor del av fortbildningsverksamheten ger kommittén även exempel på områden som fortbildningsverksamheten kan vidgas mot, bland annat hotell- och resetjänster. Därmed skulle två av Ålands viktigaste näringsområden kunna kombineras även i fortbildningssammanhang.
Sammantaget utgör fortbildningen av sjöfartspersonal på olika nivåer en stor del av vuxenutbildningen på Åland. I relation till de förändringar som branschen genomgått och de förändringar som är aktuella även inom andra delar av näringslivet kan man se att utbildningen och fortbildning av personalen handlar om två huvudsakliga frågor: utbildning och fortbildning för drift (inklusive säkerhets- och miljöfrågor) och utbildning och fortbildning för kvalitetsfrågor. Denna säkerhetsrelaterade fortbildning upplevs av en del personal som något branschen blivit ålagd av beslutsfattare snarare än ett resultat av internt upplevda behov, medan man upplever att t.ex. fortbildning för att hantera tekniska nyanskaffningar förekommer sällan.

För mer information:
Sjöfartsutbildningskommittén (2006). Slutrapport 11.8.2006: Sjöfartsutbildningen på Åland. Optimerad resursanvändning, flexibilitet, kvalitet. Mariehamn: Ålands landskapsregering.
Se också länkarna nedan.