Från begåvningsreserv till marknadsanpassning

 

Det är i år 50 år sedan Sverige fick komvux, kommunal vuxenutbildning. Komvux har fler elever än hela gymnasieskolan i Sverige, men elevunderlaget har förändrats under åren.

 
Andreas Fejes är professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet. Foto: David Einar

Andreas Fejes är verksam vid Linköpings universitet och Sveriges enda professor i vuxenpedagogik. Han har hjälpt DialogWeb att identifiera några viktiga milstolpar för den kommunala vuxenutbildningen i Sverige. 

1868: De första folkhögskolorna

För 150 år sedan fick Sverige sina första folkhögskolor. De var först utbildningar för de välbeställda farmarnas söner som skulle lära sig att ta över sina föräldrars gårdar.

1900: Aftonskola och brevkurser

Vid sekelskiftet 1900 startades aftonskolor sedan kyrkostämman hade beslutat att upplåta uppvärmda lokaler. Skolrådet bidrog med skolmaterial och privatpersoner gav ekonomiska bidrag. Möjligheten fanns också för vuxna att avlägga examen som privatister i läroverket och förbereda sig genom att till exempel läsa brevkurser på distans, men de fick betala ur egen ficka.

1930-talet: Aftonskola på allmänna läroverket

1938 inrättades en aftonskola vid högre allmänna läroverket på Kungsholmen i Stockholm. Där studerade äldre begåvade elever för att kunna avlägga studentexamen. Verksamheten kom dock ganska snart att läggas ned. 

1940- och 50-tal: Kvällsgymnasier

I Skolmissionens betänkande från 1946 stod det bland annat att ”senväckta begåvningar” som vid mogen ålder beslutar sig för högre studier skulle beredas en för dem anpassad gymnasieundervisning. 
I den så kallade Schmidtska utredningen från 1952, döpt efter utredaren Folke Schmidt, lyftes svårigheter som fanns för vuxna att förtjäna sitt uppehälle medan de studerade och att undervisningen därför skulle äga rum på kvällstid och fritid. 

De första kvällsgymnasierna anordnades av några studieförbund. De var förlagda till kvällstid och studietakten var mycket högre än i gymnasieskolan. Vissa elever fick sina studier betalda av Statens kompletteringsgymnasium medan andra fick betala själva. De yngsta var runt 20, och det fanns elever som var uppåt 70. Om man var under 18 kunde man få dispens ifall det ansågs finnas särskilda skäl.

– Jag har gjort intervjuer med lärare på kvällsgymnasier. Deras vanligaste studenter var, som de beskrev det, begåvade vuxna som kunde jobba och studera koncentrerat på kvällstid, berättar Andreas Fejes.

1960-tal: Komvux skapades

På 1960-talet gjordes en studiesocial utredning under ledning av Olof Palme. Den visade att det fanns en orättvisa i Sveriges vuxenutbildningssystem: vissa elever fick sin utbildning betald av staten, andra inte. Ett krav på avgiftsfrihet ställdes vilket ledde till att staten började utdela anslag direkt till läroanstalterna istället för till eleverna. Från och med läsåret 1962/63 fick kvällsgymnasierna statsbidrag och avgifterna för kurserna kunde sänkas drastiskt. 

Under 1960-talet förändrades det svenska skolsystemet radikalt. De tidigare parallella skolformerna folkskola och realskola avskaffades och istället infördes den nioåriga grundskolan. Läroverken och yrkesskolorna fördes samman och bildade den nya gymnasieskolan. Den 1 juli 1968 infördes den formella kommunala vuxenutbildningen, komvux. 

Kommunerna blev huvudmän för komvux och skulle tillhandahålla avgiftsfri undervisning, sätta betyg och utfärda giltiga kompetensbevis. Kvällsgymnasierna kommunaliserades. 

Undervisningen skulle följa ungdomsskolans läroplaner och kursplaner och använda samma lokaler och utrustning på kvällstid för att kostnaderna skulle hållas så låga som möjligt. Ungdomsskolans lärare arbetade där som timanställda.

1970-tal: Utbildning för alla

Att enbart ”begåvningsreserven” skulle ha möjlighet att studera kritiserades av bland andra LO, fackföreningsorganisationen för arbetare. I början av 1970-talet kom vuxenutbildningens mål att tydligare riktas mot minskade utbildningsklyftor och ökad jämlikhet. 
På 1970-talet infördes också möjlighet till dagsstudier med studiemedel. 

1980-tal: Egen läroplan och skolform

Den 1 juli 1982 fick komvux en egen läroplan och 1984 blev det en egen skolform. 

1990-tal: Kunskapslyftet

I början av 1990-talet var arbetslösheten hög och samtidigt fanns en ambition att bygga om gymnasieskolan till en treårig utbildning för i princip alla. Att samordna gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning sågs därför som en besparingsåtgärd. Bland annat kom komvux nu att följa samma läroplan som gymnasieskolan (Lpf94). Man beslutade att lägga ut komvux på entreprenad för att öka konkurrensen och därmed minska kostnaderna.

1998 startade Kunskapslyftet. Då fick kommunerna resurser motsvarande cirka 100 000 heltidsplatser per år under fem år för i första hand gymnasial utbildning för arbetslösa. Målet var att halvera den öppna arbetslösheten från åtta till fyra procent och skapa ekonomisk tillväxt genom investering i humankapital. Att använda externa (icke-kommunala) utbildningsanordnare sågs som ett sätt att utveckla och förnya den kommunala vuxenutbildningen.

2000-tal och framåt: Vart tog begåvningsreserven vägen?

Kunskapslyftet avslutades 2002. Ungefär 800 000 personer beräknas ha fått gymnasial utbildning till en kostnad av cirka 19 miljoner kronor exklusive studiestöd. 
2006 blev det regeringsskifte i Sverige och den tillträdande borgerliga regeringen avskaffade det öronmärkta statsbidraget till komvux samt minskade de statliga bidragen till vuxenutbildningen med en tredjedel. 

Sedan 2012 har komvux åter en egen läroplan. Grundvux har egna kursplaner medan gymnasievux har samma kursplaner som gymnasieskolan.

Komvux har förändrats mycket sedan starten, av olika skäl. Dels har antalet privata företag som bedriver undervisning ökat stort. Idag går ungefär 45 procent av alla kursdeltagare en kurs hos en icke-kommunal utbildningsanordnare. Andreas Fejes arbetar just nu med ett forskningsprojekt där han tillsammans med kollegor tittar på vad upphandlingar och marknadsanpassning innebär för vuxenutbildningen.

– För folkhögskolor och studieförbund har det blivit svårt att konkurrera med privata företag som är del av stora utbildningskoncerner och som kan pumpa runt pengarna, utan att ge avkall på läraraktiviteten, säger han.

En annan förändring är elevunderlaget. Den ”begåvningsreserv” som omnämndes på 1960-talet och tidigare har minskat. En bit in på 2000-talet begränsades också kompletteringsmöjligheten att läsa upp godkända betyg på komvux. Därmed försvann de elever som ville höja betygen för att till exempel komma in på läkarprogrammet. 

– Lärare har berättat för mig, att när den möjligheten fanns hade varje grupp ett par studiemotiverade elever som ofta sågs som goda förebilder för de andra. De finns inte längre kvar i samma utsträckning, säger Andreas Fejes.

Antalet elever födda utomlands har också ökat drastiskt, särskilt på grundskolenivå. Sedan 2016 är SFI (Svenska för invandrare) också en del av komvux. 

– Utbildningsnivån hos befolkningen har generellt höjts, bland annat med hjälp av Kunskapslyftet. Därför är det logiskt att färre som är födda i Sverige har behov av grundvux. Vi har också haft en stor migration av nyanlända som saknar gymnasie- eller grundskoleutbildning. 

Samtidigt har även har antalet elever med olika neuropsykiatriska diagnoser ökat. Att bemöta alla människor med olika behov hör till komvux största utmaningar i framtiden. Prispressen och marknadsanpassningen är också en utmaning. 

– Min doktorand Diana Holmqvist undersöker just nu hur upphandlingsmarknaden påverkar lärarens arbete. Hur kan man leverera kvalitet för nio kronor per poäng? Vi ser att lärartätheten är lägre hos privata anordnare än hos kommunala. Frågan är om de har effektiviserat sin verksamhet eller om de har sämre kvalitet? säger Andreas Fejes.

I september 2018 presenterades Komvuxutredningen, ledd av Roger Mörtvik. Där föreslås flera förändringar för att underlätta för individers livslånga lärande så att det ska bli lättare att yrkesväxla och matcha människors kompetenser med arbetsmarknadens behov.