Från kris till hopp

 

 

I början av 1990-talet fanns inte Öresundsbron. Inte heller Malmö högskola. Och Sverige drabbades av en svår ekonomisk kris. I dag ser situationen annorlunda ut för Sveriges tredje största stad Malmö. Tron på framtiden är en helt annan i dag, enligt Andreas Schönström, socialdemokratiskt kommunalråd med ansvar för arbetsmarknad och vuxenutbildning. I en intervju med DialogWeb berättar han om de förändringar som skett i staden under 15 år.
– Den ekonomiska situationen var väldigt svår för 15 år sedan. I mitten av 90-talet var det en utbredd ekonomisk kris i landet och situationen i Malmö var tuff. Krisen sammanföll också med kriget i det forna Jugoslavien och många flyktingar därifrån sökte sig till landet och Malmö vilket också innebar att arbetslösheten steg. Arbetslösheten låg på över 15 procent, vilket är en oerhört hög siffra. De gamla industrierna stängde en efter en och några nya satsningar verkade långt borta. Stämningen i staden var ganska pessimistisk och det såg allmänt mörkt ut, berättar Andreas Schönström.

Hur ser motsvarande situation ut i dag?
– Jag skulle säga att situationen är fundamentalt förändrad då det gäller synen på framtiden. Det råder en stark framtidstro och när det gäller till exempel byggande går det knappt att hitta en kvadratmeter det inte byggs på. I dag kan vi dessutom se att det på det gamla Kockumsområdet jobbar lika många människor i dag som det gjorde när Kockums låg där. Skillnaden är att det i stället för en stor arbetsgivare handlar om nästan 400 olika arbetsgivare på samma område nere i hamnen.
– Det som inte har förändrats tillräckligt mycket enligt mig är den höga arbetslösheten, fortsätter Andreas Schönström. Den ligger i dag på lite över 8 procent i Malmö men den sjunker tyvärr inte för närvarande. Det är ca 17 500 arbetslösa i Malmö i dag. Det paradoxala vi upplever i Malmö i dag är att arbetsgivarna skriker efter arbetskraft men de arbetslösa i staden får inte dessa jobb i tillräckligt hög utsträckning. Det handlar om det som populärt kallas för ”missmatch”. Arbetsgivarna menar att de inte hittar den kompetens som de letar efter. Detta försöker vi komma åt genom en bra och flexibel vuxenutbildning, men det är svårt när regeringen inte satsar på samma sätt.

Unga arbetar i Danmark

Vilka är de främsta orsakerna till att Malmös situation vände, och hur mycket har Öresundsbron påverkat förändringen?
– Ja, mycket har förändrats och just inställningen att allt är möjligt tror jag har varit en viktig orsak. Sen har vi har fått en bro till Danmark som har inneburit mycket, särskilt när det gäller att hålla nere ungdomsarbetslösheten. Över 20 000 personer pendlar dagligen över sundet, så det är klart att det spelar en stor roll. Den totala arbetslösheten är högre i Malmö än snittet för Sverige men då det gäller ungdomar så ligger vi på samma nivå och det har vi Köpenhamns arbetsmarknad att tacka för.

Malmö högskola öppnades också för 15 år sedan. Vad föranledde den satsningen?
– Högskolan har varit ett riktigt lyft. Den ger en större möjlighet för Malmös egna invånare att studera vidare och den har också gjort att många unga väljer att komma och studera i Malmö. Många av dessa unga väljer sedan att stanna i staden vilket är oerhört positivt. Kommunen och högskolan samverkar också i stor utsträckning. Högskolan utvärderar till exempel många av kommunens verksamheter och projekt vilket leder till en kvalitetsutveckling. Vi har också ett utbrett samarbete kring praktik. Det var ett envist och målmedvetet politiskt arbete som ledde till att Malmö äntligen fick en högskola. Grunden var väl egentligen att det borde vara självklart för Sveriges tredje stad att ha ett lärosäte för denna typ av högre utbildning och man måste ju säga att det har blivit en succé. Nu hoppas jag bara att bygget av studentbostäder kommer igång så att studenterna inte behöver oroa sig för var de ska bo utan istället kan koncentrera sig på sina studier. Här har regeringen en nöt att knäcka.

Vilka är de största arbetsgivarna i Malmö?
– Malmö stad är den absolut största arbetsgivaren och Region Skåne kommer som nummer två, främst på grund av sjukhuset. Störst bland de privata företagen är Skanska. Högskolan sysselsätter också många.

Stor satsning på vuxenutbildning

Hur ser ni på folkbildning och vuxenutbildning, satsar ni mycket på det och vad är det enligt er viktigaste syftet med det? Jag tänker till exempel på folkhögskolor som Glokala folkhögskolan, där det verkar hända mycket olika saker.
– Vi satsar stora medel på vuxenutbildning i Malmö och det gör vi för att vi ser det som en av de bästa vägarna till arbete för människor som står utanför arbetsmarknaden. Staten har valt att satsa lika mycket pengar som man gjorde när arbetslösheten var hälften så hög och det tycker inte vi räcker på långa vägar så därför satsar vi dessa pengar. Jag är ju styrelseordförande för ABF i Malmö också så det här med folkbildning ligger mig varmt om hjärtat. Jag tycker att folkbildningen spelar en stor roll i staden, både då det gäller uppdraget kring ett livslångt lärande men också som ett bra komplement till vår kommunala vuxenutbildning då det till exempel gäller SFI-utbildningar (svenska för invandrare, reds anm).

Vilken är er vision för Malmö om ytterligare 15 år?
– Min vision för Malmö om 15 år är att vi har fått en mer sammanhållen stad. En stad som inte är så segregerad. Jag hoppas och tror att vi lyckats sänka arbetslösheten kraftigt och att vi har en stad där fler barn klarar sig bättre i skolan. Vi har i dag en väldigt ung befolkning i Malmö, ungefär hälften av invånarna är under 35 år. Detta ger oss en väldig stor fördel när de stora pensionsavgångarna kommer att ge utslag kring 2020 ungefär. Vi har också en svårslagen mångfald i staden. Vi har över 170 nationaliteter och över 140 språk representerade. Vad jag vet så är det inte många andra städer i världen som kan konkurrera med oss på detta område. Detta kan bli en oerhörd fördel om vi bara lyckas använda oss av denna möjlighet. Jag hoppas att vi om femton år kommer ha en stad där det finns framtidstro hos alla i samhället och inte bara hos vissa, avslutar Andreas Schönström.