Från utanförskap till deltagande

 

 

Jag föddes och växte upp som en del av den svenskspråkiga minoriteten i det majoritetsmässigt finskspråkiga Helsingfors. Dessutom var jag dotter till inflyttade åländska föräldrar som varje skollov och sommar åkte ”hem” till den egna kulturen i det självstyrda öriket en halv dags färjresa från huvudstaden.
Efter gymnasiet bodde jag i flera år i Italien. Jag studerade först italienska med andra utlänningar och sedan kommunikation med italienare på italienska. Det var en givande tid som vidgade alla mina perspektiv. Känslan av att vara utanför blev dock starkare när jag insåg hur mycket språk, kultur och livsåskådning betyder för identiteten.
Efter Italien blev det kanske just därför Åland och inte Helsingfors. Nu känner jag mig inte längre språkligt och kulturellt handikappad, men jag får leva med att vissa ålänningar ser mig som och att jag i vissa sammanhang faktiskt är en inflyttad finlandssvensk. Alla har dock inte samma möjligheter att åtgärda sitt utanförskap.
Det finns handikappade, som är handikappade var de än befinner sig och personer som alltid kommer att begränsas av sitt brottsliga förflutna. Det finns minoritetsbefolkningar som är hemma men ändå utanför och inflyttade som inte kan återvända till sitt hemland fastän de inget hellre vill. Om några av dem som trots sitt utanförskap ska integreras och ges möjligheter till deltagande handlar DialogWeb.

Samspelta trots olikheter

Det är troligen på grund av min egen erfarenhet av språkligt och kulturellt utanförskap som jag känner mig så hemma i mitt senaste jobb. Under det gångna läsåret undervisade jag invandrare i det svenska språket, den åländska kulturen och det nordiska välfärdssamhället. Vad är inte roligare än att kunna dela med sig av meningsfulla verktyg, som eleverna behöver för ett utökat deltagande i livet på Åland!
I min grupp fanns det ett tiotal män och kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrund från Vietnam till Brasilien. Eleverna lärde sig inte bara svensk grammatik och fakta om Åland. Vi diskuterade på svenska om deras språk, livsåskådningar och traditioner sinsemellan och i förhållande till Åland. Vi såg på filmer och foton, åt varandras mat och dansade till musik.
Diskussionerna utmynnade under våren i ett enkelt filmmanus som förverkligades tillsammans med en professionell filmare. I kortfilmen varvas några dokumentära elevintervjuer med en fiktiv historia om en invandrare som anländer till Åland och möter ett urval kulturskillnader i några episoder.
Det mest fascinerande med gruppen var att trots stora skillnader i språk, bakgrund och livssyn hade eleverna en otroligt fin inbördes sammanhållning, tolerans och glädje. Kanske var det just på grund av deras sammansvetsande utanförskap? Det som saknades på kursen var ju ålänningarna. Både invandrarnas lärande och lokala kontaktnät samt ålänningarnas tolerans och förståelse hade gynnats av det.

Kontakter i möte med vardagen

Vissa ålänningar kunde under en kort vecka närmare bekanta sig med mina invandrare under deras språkpraktik i arbetslivet. Säkert skingrades några fördomar under den tiden. För eleverna gav praktiken en möjlighet att prata med vanliga ålänningar och att bekanta sig med en för dem intressant eller relevant arbetsplats som de inte på egen hand hade kunnat komma till.
En elev från ett europeiskt land med yrkeshögskoleutbildning, öppen personlighet och god språkfärdighet kom till en arbetsplats, som han var utbildad att jobba på. Efter praktikveckan blev han erbjuden ett halvtidsvikariat åtföljt av ett heltidsvikariat över sommaren. Det var en riktig askungesaga!
Men för de allra flesta är en vecka eller fler en alltför kort tid för att få jobb eller kunskap om arbetslivet. En annan elev klagade på att de inte annars heller fick prata med ålänningar utan var utlämnade åt varandras bristfälliga svenska och främmande kulturer.
Vi kom fram till att en del av lektionerna borde hållas på krogen, där det finns pratglada och öppna ålänningar att komma i kontakt med. Definitivt en utvecklingsbar idé och säkert finns det många fler och redan utvecklade exempel att ta efter för mig och andra invandrarlärare i framtiden.
Som så många artiklar, i detta nummer av DialogWeb om utanförskap och deltagande, uttrycker så ligger den stora svårigheten i att få till en verklig integration av grupper i utanförskap. Broarna som byggs blir lätt enkelriktade fastän integrationen borde bygga på ett ömsesidigt utbyte av kunskap, kultur och förståelse.