Kära läsare

 

 

Problemet är alltså inte brist på utan för mycket information. Ändå kan man konstatera att den nordiska befolkningens hälsa klart har förbättrats under de senaste tjugo åren trots att fetma och övervikt har ökat. Men en allmänt förbättrad hälsa betyder inte att ojämlikheten i hälsa har minskat i vårt samhälle. Forskning visar att skillnader i utbildningsnivå, inkomstnivå och social klass fortfarande innebär skillnader i hälsa.
Det är här som aktörerna inom vuxenutbildningen, både fri bildning, yrkesutbildning och tredje sektorn, kan få en allt viktigare roll. Vi kan erbjuda konst och kultur, som bevisligen är hälsofrämjande. Vi når den breda allmänheten och vi kan lätt få reda på vad de vill ha och hur de tänker.
Ett lysande exempel på detta är det danska DGI Undergrounds verksamhet. De vänder sig till redan existerande grupper av unga som till exempel skejtar eller utövar street soccer, men som inte är intresserade av att delta i etablerade idrottsklubbar eller föreningar. De unga får hjälp med att ordna jippon, göra sig hörda i samhället, söka pengar för sin verksamhet. Samtidigt stöds en verksamhet som är starkt integrerande eftersom de här lösa nätverken i allmänhet består av unga från olika etniska grupper.
Ett annat exempel på fördomsfritt nytänkande är det norska experimentet, där man utnyttjat IT för att hjälpa personer med funktionsnedsättning att leva ett hälsosammare liv. De har fått bättre insikter både i IT och hälsofrågor.

Att ungas negativa attityd till hälsofostran inte alltid är så lätt att förändra vet vi och från Estland kommer ett förslag som är väl värt att notera. Där föreslår Peeter Mardna från den högsta hälsomyndigheten bland annat att både unga och vuxna människor skulle göra upp ett kontrakt med sin husläkare, där läkaren slår fast vad en hälsosam konsumtion innebär för patienten och patienten i sin tur lovar att göra vissa saker för att förbättra sin hälsa. En gång om året kollar läkare och patient sedan vad de uppnått.
Mardna anser också att det inte främjar folkhälsan att bygga stora idrottshallar utan att man i stället kunde använda motsvarande pengar på utflyktsstugor eller annat som aktiverar en större del av befolkningen.
Att även etablerade idrottsorganisationer fortsättningsvis kan spela en viktig roll för folkhälsan visar med önskvärd tydlighet både artikeln från Färöarna och från Island.

Kultur och hälsa är ett område som växer hela tiden och det är i dag allmänt känt (och accepterat) att konst och kultur ger positiva hälsoeffekter. Kvalificerad forskning görs på området och åtgärdsprogram presenteras på en riskomfattande nivå. I detta nummer får vi ta del av både tidigare och pågående forskning kring kultur och hälsa i Sverige och vi får läsa om det åländska projektet ”Kultur på dagtid” som konkret tar fasta på att konst och kultur främjar hälsan.
Att aktörerna inom folkbildningen får ett allt större ansvar vid sidan av kommunernas hälso- och socialvårdsinsatser bevisas av exemplet från Finland, där medborgarinstituten tack vare en nioårig riksomfattande satsning på hälsofrämjande kurser fått en allt mera erkänd roll som förebyggande hälsoaktörer och samarbetspartner i kommunerna.

Detta nummer av DialogWeb vill jag gärna sammanfatta genom att låna en av de sloganer som myntades för det finländska projektet och sprida budskapet över hela Norden och Baltikum: ”Lärande förbättrar hälsan – oppiminen lisää terveyttä!”