Kompetensutveckling inte självklar för öbor

 

 

Kökar ligger i Ålands ytterskärgård och är Finlands sydligaste kommun. Vid årsskiftet fanns det 304 bofasta invånare på ön, som ligger tre timmars resa med färja från Mariehamn och fyra timmar från Åbo. Naturen är karg och man började odla jorden så sent som på 1900-talet. I århundraden levde befolkningen av fiske. Idag finns inte en enda yrkesfiskare kvar och endast en handfull jobbar heltid inom jordbruket.
En tredjedel av arbetskraften är numera sysselsatt inom sektorn för samhällstjänster och en annan tredjedel inom transportsektorn. Till transportsektorn hör alla sjömän anställda på landskapsfärjor, Finlandsfärjor och fartyg i långfart. Övriga arbetsföra Kökarbor är till största delen sysselsatta inom servicesektorn och det finns ett tjugotal mikro- eller enmansföretag, främst inom handel, turism och byggbranschen.

Lärande på initiativ av de kommunanställda

Kommunen är den största landbaserade arbetsgivaren med ca 30 anställda, varav flera jobbar deltid. Ofta är det sjömannens partner som har ett kommunalt deltidsjobb och som ensam får sköta gård och barn eller har andra ströuppdrag vid sidan om. På kommunkansliet jobbar kommundirektör Kurt Forsman, som är personalansvarig, och dessutom tre tjänstemän på deltid.
- I praktiken är det förmännen på skolan samt dag- och omsorgshemmet i samråd med nämnderna som sköter kompetensutveckling och fortbildning. Initiativet brukar komma nerifrån. Vi driver inga egna personal- eller kompetensutvecklingsprojekt, säger Forsman.
Budgeterade medel för lagstadgad fortbildning och kursdeltagande finns i viss utsträckning. Kurser ordnas av Ålands och Finlands kommunförbund, Ålands landskapsregering, Finlands länsstyrelse och andra offentliga aktörer.
- Vår litenhet gör det svårt att ordna egna kurser och det geografiska läget begränsar kursdeltagandet och samarbetet med andra kommuner. Åker man på fortbildning så går det minst en arbetsdag plus en del av fritiden. Kompetenta vikarier är inte heller lätta att få tag i på ön, berättar Kurt Forsman.

En bondes möjligheter

Samma begränsningar vad gäller kompetensutveckling uttrycker bonden Eva Carlberg, som odlar vall och har ett trettiotal Simmental kött- och avelskor samt byggmaterialsförsäljning på gården. Oftast avbyter mamman eller mannen, som är sjöbevakare och kan rycka in på sin lediga vecka när Eva är på kurs. De långa resorna är inte ett problem i sig men måste planeras noggrant. När Eva Carlberg köpte ny balningsmaskin tog hon sig inte tid att åka på leverantörens kurs i Åbo.
- Det var bara att läsa manualen, pröva sig fram och ringa för att fråga när det inte fungerade. Annars åker jag på kurs när jag kan för den sociala biten är jätteviktig. Att ha ett nätverk av andra som sysslar med samma sak och som man kan rådfråga och diskutera med är nödvändigt för både min och jordbrukets utveckling. När jag till exempel skulle beställa importsperma fick jag välbehövliga råd av mina danska och svenska kontakter, säger Carlberg.
Annars läser hon regelbundet flera facktidskrifter, söker information på nätet, åker på mässor – även utomlands – och är med i olika intresseorganisationer och föreningar.

Bred kompetens i vården

Sjukskötare Gunnel Ewalds-Ahlroth är en av två, som är anställda på Kökar av Ålands hälso- och sjukvård. Hon pendlar från hemstaden Kristinestad i Österbotten och jourar dygnet runt varannan vecka på Kökar.
- Sjukvårdarjobbet på Kökar är ensamt. Det finns ingen att utbyta erfarenheter med och dessutom vårdar man patienten själv, utan stöd av andra i situationen. Det gäller att hänga med och veta vad man gör. Arbetsfältet är brett och det finns nästan ingen fackkunskap man kan avfärda som ointressant eftersom man kan råka ut för allt härute, berättar Gunnel.
Hon sköter allt från förebyggande rådgivning till akutfall. För tillfället går Gunnel en tredagars kurs i akut traumasjukvård, som arbetsgivaren ÅHS ordnar på fasta Åland.
- Det är väldigt viktigt att få tillfälle att öva sig på praktiska situationer i kombination med teoretiska kunskaper. Man lär sig också mycket genom att diskutera fall och situationer med andra som har flera erfarenheter.