Kvinnor i fängelse – mångfaldigt utslagna

 

Man måste stärka kvinnornas självkänsla, få dem att känna att de är värda något, annars är det svårt att erbjuda någon som helst utbildning. Det poängterar Kaisa Tammi-Moilanen, direktör för Vanaja öppna fängelse.

 

Under de tjugo år som hon har jobbat med kvinnor i fängelse har hon haft en utmärkt möjlighet att få en bild av kvinnliga interners bakgrund och verklighet, och hon är inte rädd för att dela med sig av sina erfarenheter, men det är inte alla inom Brottspåföljdsmyndigheten i Finland som tycker om hennes åsikter. Hon inledde sitt anförande med att varna för att hon i Finland anses vara kontroversiell. Så inte bland konferensens nordiska deltagare som applåderade vilt.
 

– När man talar om en intern talar man alltid om en kille, normen för en fånge är en man eftersom de flesta brott i västvärlden begås av män, medan partnern, kvinnan finns hemma, utanför fängelset, sade Tammi-Moilanen.
Även om antalet kvinnor i finländska fängelser har ökat med nästan det dubbla på femton år är de få (ca 240 eller lite under 7 proc. av internerna är kvinnor)och på många olika sätt en minoritet i fängelserna.

 

– Kvinnor som hamnar i fängelse är en mycket liten minoritet också bland kvinnor, de vet att de är en speciell sorts kvinnor, men ute i samhället är kvinnorna ju inte en minoritet utan hälften av invånarna så det är självklart att de borde ha samma rättigheter som män har i fängelser, säger Tammi-Moilanen.

Mycket om bakfoten

Hon blir mycket upprörd av alla de felaktigheter och fördomar om kvinnliga fångar som tutas ut i medierna, bland annat påståendet att kvinnor blir allt kriminellare medan antalet kvinnor som begår brott de facto har minskat en aning under de fyra senaste åren.
 

– Det värsta är att höra påståenden om att det är den ökade jämställdheten som leder till att kvinnor begår flera brott och dricker mera alkohol. Det är en missuppfattning från början till slut. De kvinnor som sitter i våra fängelser har inte fått åtnjuta några av de rättigheter som kvinnor i samhället borde ha.
 

De siffror som Tammi-Moilanen presenterar talar sitt tydliga språk. Kvinnorna som sitter i fängelse har sämre skolbakgrund än männen, sex procent har inte avslutat grundskolan och bara sex procent har studentexamen, 70 procent har ingen yrkesutbildning, en tredjedel är skilda och två tredjedelar rapporterar att de aldrig har haft säker sex. Den hårresande statistiken tar inte slut här utan fortsätter med tal som t.ex. visar att hälften av alla kvinnliga interner har blivit så grovt misshandlade att de fått medicinsk vård, medan 70 procent fått någon form av psykiatrisk vård innan de hamnat i fängelse. Sjuttio procent har upplevt familjevåld, dvs. blivit slagna av en partner under en lång räcka år.
 

– Kvinnor är mycket mera traumatiserade än män, de har flera sjukdomar och är i större behov av medicin, men medierna beskriver dessa kvinnor som förskräckliga, farliga, såna som vi bör vara på vår vakt för. Det jag saknar är en seriös diskussion kring vad vi borde göra för att hjälpa dem.

Styrda av skam

Förändrade attityder mot kvinnliga fångar ligger alltså högt på Tammi-Moilanens önskelista, men hon har också många rent praktiska förslag på hur kvinnornas situation kunde förbättras och där kommer undervisningen in. Den sexualupplysning som förhoppningsvis ges i grundskolan har gått dessa kvinnor helt förbi.
 

– De måste få lära sig familjeplanering och prevention och de borde få lära sig hur man sätter gränser.
 

Med kvinnliga fångar är det också helt speciella frågor som aktualiseras i fängelset såsom graviditet, missfall, abort och förlossningar.
 

– Det är viktigt att personalen kan hantera de här mycket känsliga livsfrågorna.
 

En orsak till att kvinnor blir hemlösa är att de måste välja mellan våld och hemlöshet.
 

– Jag har lånat en devis från ett skönhetsbrand, ”Because I’m worth it” med tillägget ”enough”, dvs. en kvinna är värd att ha ett hem, bättre relationer, att inte vara i ett våldsamt förhållande. I mitt drömland borde kvinnor i fängelse få lära sig om kvinnors rättigheter, delta i feministiska grupper och framför allt ha rätt till en trygg omgivning i fängelset eftersom de redan är så utsatta när de kommer dit.
Att personalen får rätt slags utbildning och inte beter sig sexistiskt är också avgörande.

 

– När jag rekryterar folk är jag mycket noga med att kolla deras attityder. Chauvinistiskt beteende och sexistiska vitsar är inte tillåtna hos oss, det är faktiskt ett statligt fängelses skyldighet att skydda kvinnorna mot sånt. Vi ska behandla dem könsspecifikt, acceptera att de är – kvinnor.

Kreativ process helar

Att jobba okonventionellt och kreativt är enligt Tammi-Moilanen ett utmärkt sätt att ge människor i fängelse ett starkare självförtroende. I Vanaja har man gjort två teateruppsättningar i samarbete med professionella teaterarbetare.
 

– Märk väl, detta gör jag inte för att få uppmärksamhet i medierna utan för att kvinnorna genom det professionella konstnärliga arbetet lär sig att delta i en längre process, de lär sig att komma över sin skam och vara stolta över sig själva. När de väl har börjat känna sig lite säkrare, och fått en gnutta självkänsla, det är då utbildningen som förbereder dem för ett liv utanför fängelset kan sättas in.