Lärande och livskvalitet för alla?

 

 

Rapporten är ett resultat av ett Nordplus-projekt där organisationerna Särpedagogerna i Sverige, Forstandersamrådet i Danmark och Intresseorganissasjonen for Kommunal Voksenopplaering IKVO i Norge samarbetat. Syftet har varit att kartlägga skillnaderna i lagstiftning, ideologi och organisering av specialundervisningen i de tre länderna. Rapporten heter Læring, ett bidrag till god livskvalitet – Undervisning for voksne med spesialpedagogiske behov i Danmark, Norge och Sverige och finns i sin helhet här på NVLs hemsida under rapporter (www.nordvux.net/page/52/rapporter.htm).

Vem vill vara inkluderad?

Begreppet inkludering är svårt. I rapporten Autismen finns där –men det ska gå bra ändå! från CERTEC vid Lunds tekniska högskola resonerar Karin Axeheim kring vart det bär tankarna. Hennes utgångspunkt är arbetet med autistiska barn. Viktigt är där ”gör med oss, inte för oss”-inställningen. Risken är annars stor att eleverna får samma ovärdiga vuxenliv i den nutida gruppbostaden som i den dåtida totala institutionen. Och därför blir det viktigt att man hittar ett bättre ord än inkludering. För, som någon sagt ”Vem fan vill vara inkluderad?”

Mycket varierande lagstiftning och organisering

I Norge är all utbildning för barn, ungdomar och vuxna reglerad i samma lag. Den innehåller ett särskilt kapitel om specialundervisning.
Skollagen i Sverige omfattar all undervisning från förskolan till vuxenutbildningen och omfattar således även Särvux, som ska betraktas som en särskild skolform. Från 2007 ska alla som vill ha rätt att gå där.
Danmark har en särskild lag i form av en ramlag som behandlar rättigheterna för vuxna med specialpedagogiska behov. Där använder man två begrepp: ”Hensynstagande undervisning” omfattar vanliga skolämnen och där undervisningen ta hänsyn till elevernas varierande behov. ”Kompenserande undervisning” har främst bedrivits av amtsskolorna. Den har tagit fasta på att kompensera funktionsnedsättningar och har inte varit ämnesinriktad. Organisatoriskt omvandlas nu skolväsendet i Danmark till mer decentralisering från att ha varit segregerat och centraliserat.
Beträffande Sverige kan sägas att man har störst grad av decentralisering/integrering i den vanliga kommunala skolan. Norge har decentraliserat ansvar, men verksamheten bedrivs i egna organisatoriska enheter.

Målgrupper

Kortfattat kan sägas att det i Danmark erbjuds undervisning till alla som har ett specialpedagogiskt behov, vilket i princip även gäller Norge. I Sverige definieras målgruppen till personer med neuropsykiatriska diagnoser – vuxna utvecklingsstörda, förvärvade hjärnskador och autism/autismliknande tillstånd. Detta har lett till att målgrupperna i Danmark och Norge tycks vara långt mycket större i Danmark och Norge jämfört med i Sverige.

Ord och inga visor!

När man går närmare in på uppgifterna om skillnader och likheter i ansvarsfördelning mellan de olika länderna finner man att de har sin grund i olika inställning till behov och ansvarstagande. Rapporten vågar sig på en antydan om att det råder ”underforbruk av spesialundervisning for voxne i Sverige og att lovverkets avgrensning i forhold till målgrupper og behovsnivå”… Ord och inga visor!
En rad nya frågor uppstår och en del av dem belyses i de olika artiklarna i detta nummer. Många av dem kan knytas till hur vi i strävan att ge alla tillgång till nyckelkompetenser/basic skills ser på specialpedagogikens möjligheter att nå alla grupper.


Salamankadeklarationen

Internationella ligan, International League of Societies for the Mentally Handicapped, antog på sin världskongress 1994 Salamankadeklarationen och en handlingsplan för undervisning av elever med behov av särskilt stöd. I den talas det om vikten av aktiv delaktighet och att det är en mänsklig rättighet. ”Inclusion is seen as a process of addressing and responding to the delivery of needs of all learners through increasing participation in learning, cultures and communities, and reducing exclusion within and from education”…. Denna deklaration antogs av UNESCO som egen deklaration. Den är därmed en stark rekommendation som alla medlemsländer i FN förväntas följa.
UNESCO slår fast att inkluderande undervisning är en utvecklingsorienterad ansats med särskild fokus på dem som är i riskzonen marginalisering och exkludering.