Liksom i Strömsö eller åtminstone nästan...

 

 
Foto: www.pexels.com

Ännu några veckor kvar, och Finlands EU-ordförandeskap är slut. Utbildningsrådet, det viktigaste mötet för mitt ministerium, är redan historia, det anordnades på fredag den åttonde november i Bryssel. Utbildningsministrarna antog slutsatser om livslångt lärande och resolutionen om det europeiska utbildningsområdets utveckling. Dessutom diskuterade ministrarna om artificiell intelligens i utbildningen. Ett lyckat och väl planerat möte, som gick liksom i Strömsö, För dom som inte är bekanta med Strömsö, kan jag upplysa att det är en Finlands-svensk tv-program med ytterst positiv anda. Fastän vi finnar brukar hellre säga att nästan ingenting går liksom i Strömsö.

Före utbildningsrådets möte hade ekonomi- och utbildningsministrar ett sina första gemensamma rådsmöte om ”En stark ekonomisk bas för Europa: att eftersträva ändamålsenlighet, effektivitet och kvalitet i utbildningen”. Huvudteman gällde om utökade investeringar i människors kompetens och i högre kvalitet av utbildningen. Det var inte lätt att anordna, eftersom ekofinrådet och utbildningsrådet har mycket olika positioner och traditioner inom EU. Ekofinrådet är kanske det mest maktfulla, medan inom utbildning har EU en begränsad kompetens. Utbildningsdebatt i EU gäller kamp om ord och formuleringar, medan finansministrarna går rakt i sak med powerpoint och slagord. Oavsett skillnader i arbetsmetoder och -kultur, gick det gemensamma mötet i konstruktiv och positiv anda.

Utbildningsrådet godkände slutsatser om ”nyckelrollen av det livslånga lärandets politik stärkande samhällen att svara den teknologiska och gröna övergång som stöder omfattande och bestående växt”. Den långa rubriken beskriver väl utbildningsrådets vana att formulera och omformulerakämpa ord och uppsatser. Rubriken var kanske den största svårigheten att komma överens. Under diskussionen i rådets utbildningskommitté var ordförandeskapet tvungen att ge upp sitt nya begrepp ’kontinuerligt lärande’ och återvända till ”det livslånga lärandet”. Det var kanske för svårt att översätta ’kontinuerligt lärande’ entydigt till alla EU språk. I alla fall rådets slutsatser betyder en uppdatering till definitionen av det livslånga lärandet, som senaste gång definierades i rådet i år 2002. Behovet av det livslånga lärandet ses nu ha potential att göra möjligt hållbar tillväxt och att reagera på den tekniska omvälvningen av digitalisation och artificiell intelligens.

Det är ännu för tidigt att utvärdera ordförandeskap, men några slutsatser kan jag redan föreslå. Om man tänker på EU utbildningspolitik, allt eller nästan allt, gick liksom i Strömsö. Utbildningsrådet, olika möten och konferenserna lyckades enligt planerna. Men allt kan man inte kontrollera. Gemensamma beslut om Erasmus+ och Horizon Europa program var inte möjligt att nås. Beslutet om den fleråriga finansramen för 2021–2027 kan inte fattas före nästa år. Problem med Brexit fortsätter fortfarande och det finns också andra ’mycket europeiska’ problem kvar som ordförandeskapet inte kan lösa i år. 

Tänker man endast på framtiden av EU utbildningspolitik, är min syn ganska hoppfull. Europeiska utbildningspolitik går vanligen framåt med små sakta steg. De steg som rådet och kommissionen har tagit under Finlands ordförandeskap – det livslånga lärandet, utvecklingen av det europeiska utbildningsområdet, och närmare samarbete mellan utbildning och forskning syns vara i medvind. Tidigare eller senare, hoppvist nästa år i alla fall, skall vi se vad händer med den fleråriga finansramen och med finansiering av Erasmus och Horizon program. Så skall vi också se vad den nya innovation och ungdomskommissarien Mariya Gabriel skall göra.

Det här är min sista blogg om Finlands ordförandeskap 2019. Samtidigt blir det mitt sista ordförandeskap, jag har ännu kvar ett möte i Bryssel och två konferenser i Helsingfors före jul. I framtiden väntar jag ny utmaningar med nya uppslag till blogg.