Nitus – navet för distansutbildningar

 

 

Nitus började som ett glesbygdsprojekt för att öka möjligheterna till utbildning i Hälsingekommunerna. Med hjälp av digital teknik och lokala lärcentrum går det numera att studera utan att man måste närvara fysiskt vid en högskola eller ett universitet. Ett lärcentrum en mötesplats i kommunernas regi där det finns datorer, webbkameror, kopieringsmaskiner och dylikt. Där är det möjligt att skriva tentamen, boka rum för grupparbeten och att ha videokonferenser. Dessutom brukar det finnas tillgång till mikrovågsugn och pentry så att man kan äta sin lunch på lärcentrumet, och anställd personal som man kan be om hjälp. Ett bibliotek finns oftast också i närområdet. Alla lärcentrum i Sverige är dock inte Nituslärcentrum.
– Våra kvalitetskriterier är ganska tuffa – när man hör att det är ett Nituslärcentrum ska man veta att man blir riktigt omhändertagen, säger Karin Berkö, ordförande i Nitus och distanshandledare vid lärcentrumet i Östersund.
134 (av sammanlagt 290) svenska kommuner är medlemmar i Nitus, som tar reda på vilka behov av kompetenshöjning och arbetskraft som finns i respektive kommun. Detta görs ofta i samarbete med näringslivskontoret eller de lokala företagen. Nitus samarbetar också med närliggande lärosäten för att anpassa utbildningsutbudet till de lokala behoven.
– Alla kommuner är suveräna och vi kan inte besluta vad kommunen ska göra, men vi kan ge rekommendationer, säger Karin Berkö.

Distansutbildningar har ökat

När Nitus startade 1996 var det främst mindre orter där det inte fanns några lärosäten i närheten, som sökte medlemskap. Numera lockas även många storstadsbor av möjligheten att läsa på distans – man kanske arbetar samtidigt som man studerar, eller har familj som gör att man själv vill välja var och när man ska läsa. Ibland finns inte den utbildning man vill gå på det lokala universitetet eller högskolan. Antalet distansutbildningar har också blivit fler på landets universitet och högskolor. Det gör att man inte alltid behöver läsa vid det lärosäte som ligger närmast orten där man bor. Man kan ju gå till sitt lärcentrum och plugga i stället.
– Här på lärcentrumet i Östersund har vi till exempel några personer som läser till studie- och yrkesvägledare vid Umeå universitet. De sitter här från morgon till kväll i stället för att sitta hemma och jobba. Där kanske man tänker att man ska dammsuga i stället, men att komma hit blir som att gå till jobbet, säger Karin Berkö.
Nitus finansieras med hjälp av medlemsavgiften som är på 5000 kronor per år och kommun. Två gånger om året träffas alla kommunrepresentanter på stämmor, vilka äger rum i olika kommuner varje gång. Nitus styrelse träffas en gång i månaden via en videokonferens. Dessutom möts de ”i verkliga livet” två gånger per år.

De kommuner som inte är med i Nitus – vad har de för skäl till att inte vara med?
– Det är olika. En del uppfyller inte kvalitetskriterierna. Andra känner inte till oss. Sedan är det inte alla lärcentrum som jobbar med högskoleutbildning, som vi är inriktade på. De kanske bara tar emot studenter på vuxenutbildningen, säger Karin Berkö.

Varför ska man vara med?
–För att ta del av nätverkets möjligheter att få ut högskoleutbildningar till kommunerna och inte minst för att kunna ta del av varandras arbeten och få inspiration och idéer. Om man i Kristianstad har en idé kan man i Kiruna göra samma sak och höra hur Kristianstad har gjort, så att man slipper uppfinna hjulet en gång till, säger Karin Berkö.

Läs mer: www.nitus.se