Nyfattigdomen ökar, men välfärden består

 

 

– Man ska inte underskatta de grundläggande likheterna mellan de nordiska länderna, med högt deltagande i arbetslivet, social trygghet som är skattefinansierad, utbildning som i stort sett är gratis, och så vidare. Detta gör vi faktiskt ganska bra i Norden, vi klarar att ha ett ganska omfattande välfärdssystem och social trygghet för alla, samtidigt som vi är konkurrenskraftiga. Vi klarar omställningar i arbetsliv och näringsliv ganska väl. För tjugo år sedan var det en diskussion om att vi inte har råd med välfärdssystemet, men tiden har visat att det har vi, säger Björn Halvorsen som är projektledare för ”Inkludering i arbetsmarknaden av utsatta grupper i Norden” vid Nordens välfärdscenter.
Nordens välfärdscenter är en relativt nystartad institution under Nordiska ministerrådet. Institutionen startades den 1 januari 2009 med syftet att främja inkludering av utsatta grupper, likabehandling och social solidaritet. Man arbetar också för att samhällets tjänster ska vara tillgängliga och hålla god kvalitet. Utöver arbetsinkludering som är Björn Halvorsens område arbetar Nordens välfärscenter med bland annat alkohol- och drogfrågor, dövblindhet och funktionshinderfrågor samt välfärdsfrågor generellt. Vd:n för Nordens välfärscenter Tone Mörk och Björn Halvorsen är norrmän och veckopendlar till huvudkontoret i Stockholm där DialogWeb träffar dem.

Kvasi-experimentsituation

Det finns alltså många likheter mellan de nordiska länderna – men också olikheter. Danmark, Finland och Island anlitar i större utsträckning den privata sektorn i olika välfärdstjänster, till skillnad från Sverige och Norge där den offentliga sektorn har en stark ställning. I Finland är det till exempel vanligt med obligatorisk, men privat organiserad socialförsäkring.
– Det är ganska fruktbart, eftersom vi har ganska lika grundläggande strukturer och situationer. Det blir en sorts kvasi-experimentsituation. Någon gör så och någon gör så, och sammantaget blir det ganska nyttigt att se hur de olika systemen och politiken fungerar. På det sättet kan vi lära av grannen, säger Björn Halvorsen.
I den gängse bilden av Den nordiska välfärdsmodellen finns uppfattningen att tryggheten har ett pris i form av höga skatter. En myt som Björn Halvorsen gärna vill avliva när han visar en tabell över hur mycket invånarna i EU betalade i inkomstskatt 2008. Enligt tabellen betalar en person med medellön enligt EU-genomsnittet 42,4 procent i inkomstskatt, medan motsvarande siffra på Island är endast 28,3 procent och i Norge 37,7 procent. Danmark låg också under snittet på 41,2 procent medan Finland och Sverige låg strax över med 43,5 respektive 44,6 procent.*

Klyftorna har ökat

Just nu befinner sig världen – och Norden – i en finansiell kris och länderna provar olika lösningar för att bekämpa och överleva den. Det är de svagaste invånarna som drabbas hårdast av arbetslösheten, något som Föreningen Norden fokuserade på i sitt nyhetsbrev Analys Norden hösten 2009. Där berättar olika skribenter från de nordiska länderna om nyfattigdomen. Man kan till exempel läsa om de ekonomiska klyftorna, som har ökat markant i Norden under 2000-talet. Samtidigt som miljonärerna är fler än någonsin förr, lever många barnfamiljer, ungdomar, sjukskrivna, pensionärer, flyktingar och andra människor i utsatta områden på mycket knappa resurser. Rapporter och nyhetsinslag visar också att allt fler vänder sig till kyrkan för att få mat för dagen.
Man kan dock inte skylla allt på krisen. I Sverige har till exempel många sjukskrivna nyligen blivit utförsäkrade och tvingats ut på arbetsmarknaden.
– Men det har ingenting med krisen att göra, det är en omställning som politikerna har gjort för att de önskar sig förändring i systemet, säger Tone Mörk.
– Den omställningen har pågått under många år, säger Björn Halvorsen.

Men det går att skylla på finanskrisen?
– Finanskrisen bidrar till att man måste prioritera ännu hårdare, och det är inte enkelt, säger Tone Mörk.
Man får en känsla av att globaliseringen gör att vi allt mer går ifrån den nordiska välfärdsmodellen.
– Det finns ingenting som tyder på att man gör systemet mindre generöst eller inte låter det omfatta hela befolkningen. Det som sker är att vi jobbar mer för större stimulans på arbetsmarknaden. I Norge kallar vi det arbetslinjen, säger Björn Halvorsen.
Begreppet arbetslinje finns även i Sverige, men har fått sig en törn i krisens spår. Det är inte lika lätt att säga att man ska ta sig ett jobb när det knappt finns några jobb.
– Det är klart att många är under press, åtminstone på kort sikt. Krisen är ingen lätt match, säger Björn Halvorsen.

Relativ fattigdom i Norden

Fattigdom kan definieras på många sätt. I Norden kan vi främst tala om relativ fattigdom där man jämför med det stora flertalet av befolkningen. Det innebär att de allra flesta har mat för dagen, och även de som lever på gatan har mat och kläder, och så vidare. Däremot kan upplevelsen av fattigdom vara större nu än den har varit på många år.
– När man ser hur andra har det, och man har tillgång till så många kanaler som berättar om olikheterna, blir upplevelsen av att vara fattig mer dramatisk, säger Tone Mörk.
– Om man går tillbaka i historien hade man sin klasstillhörighet och var stolt över den, säger Björn Halvorsen.
– Man blev inte så ofta påmind om vad andra har, säger Tone Mörk.
Enligt Nordens välfärdscenters statistik är det få som måste leva på mycket låg inkomst under flera år. I Norge har åtta procent av befolkningen levt ett år eller mindre under medianintäkten, men bara två procent har haft så låg inkomst mer än tre år i följd.
Men det finns också andra aspekter som kännetecknar fattigdom. Hälsoskillnaderna är till exempel stora i olika sociala skikt i samhället, detsamma gäller utbildning, bostadsförhållanden, etcetera. Den förväntade medellivslängden kan skilja sig med flera år beroende på det sociala arvet och var man bor. Det märks redan i skolan – med utbildade föräldrar är det lättare för barnen att avkoda lärarnas och böckernas språk och begrepp.
I alla nordiska länder drabbas ungdomarna hårt av arbetslösheten – 25 procent av ungdomarna under 25 år som inte går en utbildning saknar arbete i Sverige, Norge, Island och Finland. Ungdomar som lever i riskzonen för utanförskap är också en av de grupper som Nordens välfärdscenter arbetar med.

Sammanfattningsvis kan man säga att Nordens stabila välfärdsmodell inte raseras i första taget, men att man inte ska blunda för de utmaningar och risker som finns.

* Källa: Eurostat, återgivet från föredrag av professor Jörgen Goul Andersen vid Århus Universitet vid ett nordiskt seminarium om välfärdspolitik i Oslo den 6 april 2010.

Läs mer:

Nordens välfärdscenter: www.nordicwelfare.org
Analys Nordens temanummer om fattigdom
Statistik: Nordisk Socialstatistisk Komitè (NOSOSKO) www.nom-nos.dk