Samtalsdemokrati via internet

 

 

– Kunskapseffekten är stor, säger forskningschef Kimmo Grönlund om de medborgardiskussioner som ordnas inom ramen för Åbo Akademis toppenhet för demokratiforskning. Enheten undersöker och utvecklar olika former av deltagardemokrati. I november 2006 inleddes ett experiment med en medborgardiskussion kring kärnkraft då 135 slumpmässigt valda människor samlades för att under en dag få information om och debattera energipolitik och kärnkraft. Diskussionerna skedde i smågrupper. Kärnkraft valdes som tema för att det är ett ämne som berör alla medborgare, men huvudsaken var inte att nå fram till ett entydigt svar utan att forska i hur vetenskapliga teorier om medborgardeltagande stämmer överens med verkligheten.
Erfarenheterna från den första medborgardiskussionen, där folk träffades på riktigt, har varit mycket positiva och man går nu ett steg vidare genom att skapa en virtuell plattform där diskussionerna förs på internet. Som bäst rekryteras deltagare och inbjudan har gått ut till 6 000 slumpmässigt utvalda finländare. "Borde ett sjätte kärnkraftverk byggas i Finland?" är temat för diskussionen. Deltagarna kan sitta hemma vid sina egna datorer och med hjälp av webbkameror och mikrofoner delta i gruppdiskussioner. Meningen är att diskussionerna så mycket som möjligt ska påminna om "äkta" diskussioner. Experimentet pågår till april och ska efterhand resultera i konkreta rekommendationer om hur vanliga människors deltagande i den demokratiska beslutsprocessen bäst kan ordnas.
Kimmo Grönlund jämför den här typen av medborgardiskussion med de konsensuskonferenser som används vid beslutsfattandet i exempelvis Danmark eller med medborgarjuryer i USA. I Sverige och Finland har inga motsvarande experiment gjorts tidigare.

Samtalsdemokrati som komplement

Bakgrunden till den här typens forskning är att de traditionella formerna för politiskt deltagande lockar allt färre medborgare i de västliga demokratierna och förtroendet för partier och politiker sviktar. Det är en utveckling som oroar både politiker och statsvetare eftersom ett väldigt lågt valdeltagande leder till en legitimitetskris där rättmätiga beslut inte kan garanteras. Därför har man nu gått in för att åtminstone i teorin utveckla nya former av demokrati, där medborgarna kan delta i beslutsfattandet på ett nytt sätt.
– Det handlar om komplement, inte konkurrenter till den representativa demokratin, säger Kimmo Grönlund.
Till skillnad från den direkta demokratin med t.ex. folkomröstningar och gallupar handlar det om en s.k. deliberativ demokrati.
– Det är en samråds- eller samtalsdemokrati, ordet kommer från engelskans deliberate och syftar på att man diskuterar och tänker efter.
Att gå med i en medborgardiskussion betyder också att man automatiskt går in i en inlärningsprocess eftersom det går ut på att individen tar ställning till frågor på basis av den mångsidiga information som erbjuds. Den virtuella medborgardiskussionen är uppbyggd så att deltagarna via Internet får ta del av videobandade föredrag av fyra experter, där två talar för och två mot kärnkraft, samt skriftligt material som ska ge en så bred och objektiv bakgrund som möjligt. Deltagarna har förutom att delta i en gruppdiskussion med max 12 deltagare ledd av en moderator också möjlighet att själva skriva på en anslagstavla som inte är i realtid.

Fallgropar finns

Den första delen, där man träffades på en fysisk plats, visade att den här formen av process påverkar deltagarna på många sätt.
– Folk lärde sig mycket om själva sakfrågan men också att lyssna och bättre förstå motståndarens argument. Fördomarna mildrades helt enkelt.
Om den virtuella versionen har samma effekt återstår att se när experimentet är slutfört och utvärderat, men Kimmo Grönlund har sina aningar om att deltagandet kan få en viss slagsida.
– Det är oundvikligt att de som anmäler sig som frivilliga kommer att vara lite yngre personer eftersom det handlar om internet. Vi har också märkt att det lätt blir en obalans i diskussionen såtillvida att kvinnorna har svårare att komma till tals än männen.
Väl medveten om vissa fallgropar tror Kimmo Grönlund ändå att den här typen av medborgardiskussion gott kunde användas till exempel vid beslutsfattande på en mera lokal nivå, till exempel då det handlar om att besluta varifrån en kommun ska ta sitt dricksvatten.