Seminarium med enbart kvinnor öppnade för nya nätverk

 

Endast kvinnor var välkomna vid ett seminarium som hade syftet att lyfta fram utrikesfödda kvinnors kompetenser.

 
Marja Beckman Glada ansikten var mer regel än undantag på to do-seminariet. Foto: Marja Beckman

Glada ansikten, ett sorl av röster. En dag i april fylldes stora salen på Integrationsenheten i Visby på Gotland med kvinnor i olika åldrar, av olika nationaliteter. Bara kvinnor.

Det var NVL:s ö-nätverk, i samarbete med Integrationsenheten på Gotland, som anordnade seminariet. Syftet med separatismen är att många kvinnor tenderar att tystna när män är i samma rum. Nu var det kvinnornas tur att tala och bli lyssnade på. Det var deras tur att hitta sätt att lära sig nytt och komma vidare i livet.

Seminariet har väckt uppmärksamhet och många har först blivit väldigt intresserade av att delta. Men när initiativtagaren Jenny Lennhammar, chef för integrationsenheten på Gotland, har sagt att kravet för deltagande är att vara med hela dagen och följa upp en handlingsplan efteråt, har en del dragit sig ur och sagt de ”inte riktigt har tid”. 

På seminariet var ungefär 35 utrikesfödda kvinnor och ett 10-tal kvinnor födda i Sverige anmälda. En del var arbetssökande eller i arbetsmarknadsåtgärder, andra studerade. 

– De har gemensamt att de har svårt att komma vidare i arbetslivet. Med seminariet hoppas vi att de öppnar upp sitt nätverk och tar ytterligare ett steg in i samhället. Det är svårt att säga vad vi förväntar oss av seminariet, det kommer att bero på stämningen i gruppen, sa Jenny Lennhammar på telefon några dagar före seminariet.

Hon har sagt nej till dem som genom sin profession har begränsade möjligheter att vara fristående inspiratörer för kvinnorna, till exempel lärare, arbetsförmedlare och socialtjänstpersonal. Inte heller lokala politiker var inbjudna.

– Politiker tycker väldigt mycket, men de kan inte vara delaktiga i en handlingsplan, säger Jenny Lennhammar.

Från hinder till handlingsplan

To do-metoden går ut på att deltagarna själva är aktiva och reflekterar mycket. Seminarierna är indelade i tre pass. Det första passet handlar om att identifiera hinder och problem. Under det andra passet får deltagarna ha visioner och drömma stort om framtiden. Vid dagens slut ska deltagarna gå hem med en handlingsplan och ett bokat, uppföljande möte. 

Kvinnorna satt i grupper som alla fick lista problem och hinder på en ”padlet” som blev synlig för alla på en stor skärm. Några problem som togs upp var att ”man utgår från det svenska, ’normala’”, ”svårt att komma in i det sociala svenska samhället, ingen har tid” och ”Arbetsförmedlingen stödde inte min plan. De gav mig ett annat yrke”. Andra skrev om hederskultur, lång väntan, dumhet och fördomar. Och språket.

– Nu har vi identifierat problemen. Då lägger vi undan dem, sa Jenny Lennhammar.

Därefter höll Elin Båth, SFI-lärare och feministisk politiker (men inte där i egenskap av politiker) en peppande föreläsning. 

Elinbåth.JPG  
SFI-läraren Elin Båth peppade kvinnorna i salen att tro på sig själva genom att lyfta fram starka kvinnor ur historien.

– Från tidig ålder får vi lära oss att bara män är smarta, modiga och starka. Det får vi höra från tv, reklam, föräldrar, skola och kompisar, sa Elin Båth, och fortsatte:

– Det finns lika många sätt att vara kvinna som det finns kvinnor.

Hon räknade upp kända kvinnor som varit pionjärer, till exempel Rosa Parks som blev en viktig symbol för medborgarrättsrörelsen i USA, Helen Keller som var döv och blind men ändå tog en akademisk examen och skrev flera böcker, och Fatima al-Fihri som redan på 800-talet startade världens första universitet i Marocko.

Visioner och drömmar

Med dessa förebilder i minnet fick deltagarna i uppgift att berätta om sina visioner och framtidsdrömmar. Den stora skärmen fylldes med meningar som (Jag vill) ”känna mig lugn, trygg och stabil i mig själv”, ”att jag får jobb med det jag utbildade mig till i hemlandet”, ”att det blir lugnt och tryggt i Syrien” och ”att vi slutar vara duktiga inför varandra”. Några av kvinnorna drömmer om att designa kläder, någon vill hjälpa föräldralösa barn.

Men om du ska uppfylla dessa drömmar – små som stora – hur börjar du? JinLIn Li var med och grundade appen Gastronaut, vars affärsidé är att främst kvinnor från olika länder lagar mat som beställs via appen och levereras hem. Alla Gastronauts kockar är egenföretagare.

– Jag saknade smakerna från mitt hemland Kina, berättade JinLin Li.

En av Gastronauts kockar heter Gabriela Delpino-Kentala. Hon föddes i Peru och reste i några år med sin man och tog hand om barnen. När familjen slog sig ner i Sverige började hon söka jobb, men fick inte komma på en enda intervju. Efter lång, lång tid kallades hon till EN intervju – och hela familjen blev hoppfull och maken skjutsade henne till intervjun. Barnen började hoppas att de skulle få åka på semester.

Men hon fick inte jobbet. 

gabriela.JPG
Gabriela Delpino-Kentala berättade om sin långa resa från arbetslös till cateringkock och tolkades till svenska av Eva Flemming.

– Du behöver jobba för din egen självständighet, också inför barnen, sa Gabriela Delpino-Kentala som efter det nederlaget började läsa på SFI och träffade andra som hade det likadant. Hon fick någon att prata med och lärde sig hur systemet fungerar i Sverige; du behöver oftast kontakter, någon som kan öppna dörrar. Och till slut fick hon jobb som kock.

– Äntligen var jag den framgångsrika kvinna jag ville vara! Men jobbet var krävande, jag lämnade hemmet mitt på dagen och kom hem efter midnatt. Jag kände skuld inför barnen. Efter fyra månader började jag fundera: Är jag den kvinna och mamma jag vill vara? Jag behövde definiera vad framgång var för mig. 
Gabriela kom på att hon skulle kunna öppna en cateringverksamhet för att få mer kontroll över sitt liv och kunna vara med sin familj på kvällar och helger. Hon berättade för alla hon mötte om sina drömmar och frågade runt i sitt latinamerikanska nätverk. En dag fick hon tips om Gastronaut.

– Då började saker hända! Sveriges största dagstidning Dagens Nyheter kom och gjorde reportage om mig, jag fick vara med på matfestivalen Smaka på Stockholm och jag finns fotograferad på museet Fotografiska i Stockholm! berättade Gabriela Delpino-Kentala.

Handlingsplan

En viktig del av to do-metoden är att seminarierna ska leda till en handlingsplan som ska hjälpa deltagarna vidare. Innan seminariet är slut ska ett nytt möte vara bokat. Grupperna fick efter sista passet berätta vad de hade för handlingsplaner. Här är några av rösterna:

– Vi har bildat ett kvinnonätverk och har skapat en hemlig Facebookgrupp.

– Någon gång vill jag bjuda in män så att de får veta vad vi kan och vill.

– Vi vill boka simhallen för enbart kvinnor fyra timmar i veckan.

– Vi ska starta eget och har redan börjat arbeta med vår idé. Vi är ett gäng som träffas på torsdagarna.

– Vi ska starta en kurs för kvinnor som vill lära sig cykla. Sedan har vi ett cykellopp!

– Vi är en grupp som ska träffas och lära oss att prata svenska.

Möten var bokade när kvinnorna lämnade lokalen, förhoppningsvis med flera nya medsystrar i sitt nätverk.

Röster från seminariet

– Vi har alla drömmar om att driva eget och klara oss själva, säger Kon Lew.

Kon.JPG  
Kon Lew (förnamnet uttalas Fong, hon är den tredje från höger på bilden) är född i Malaysia med en pappa från Hongkong, men har bott i Sverige i 35 år. Kon har en butik i Visby och har redan idag ett nätverk av företagsamma kvinnor som inspirerar varandra. Kvinnorna kommer från flera olika länder – Ukraina, Japan och även från Sverige.

En av kvinnorna i hennes nätverk är den unga kinesiskan YingSong Hong (andra från vänster) som studerar speldesign på Gotland. Tillsammans planerar de två kvinnorna att starta en resebyrå som ska locka kinesiska turister till Gotland. 

Somayamfl.JPG  
På sista kafferasten fångade DialogWeb upp Nour Mhmad Ali, Nada Sabsabi, Huda Alhajjar och Somaya Alfelow. De tyckte det var bra att de uppmuntrades att inte vara rädda och tro på vad de kan.

– Jag tyckte om vad Gabriela (Delpino-Kentala från Gastronaut, red anm) sa om att vi ska göra vad andra säger att vi ska göra. Vi vill inte bara ta hand om barn, vi vill jobba också, sa Huda Alhajjar.

– Jag har en examen i arabiska från universitetet i Damaskus. Jag hoppas kunna jobba här som modersmålslärare, men jag måste lära mig mer svenska. Det är svårt, men språket är nyckeln in i det nya samhället, sa Somaya Alfelow.

– Jag vill bli apotekare, men det kommer att dröja många år innan jag blir klar, sa Nour Mhmad Ali.