Teknik och politik förändrar lärcentrens framtid

 

 
Marja Beckman Kent Wallén arbetar på Viadidakt i Katrineholm och är ordförande i organisationen Nitus. Amare Lawgaw är student och brukar sitta på lärcentret ungefär tre dagar i veckan.
Nu har även näringslivet förstått hur viktigt det är att studenter stannar på de små orterna. Lokala lärcentrum kan hjälpa distansstudenter som inte får studiero hemma. Men teknikutvecklingen har också förändrat förutsättningarna för lärcentren.
Ungefär tre dagar i veckan sitter Amare Lawgaw och studerar i en vacker byggnad med kakelugnar och spegeldörrar. Det anrika Kullbergska huset i Katrineholm byggdes i början av 1900-talet av den lokala entreprenören August Kullberg och hit går många distansstudenter, bland annat för att det är en lugn plats utanför hemmet där de kan träffa andra studenter och få dagliga rutiner.
Amare läser distanskurser i psykologi vid Gävle högskola.
– Jag har två små pojkar hemma och de skriker så mycket, jag kan inte koncentrera mig på studierna där, berättar han.
Lärcentret i Katrineholm drivs av Viadidakt (latin för ”vägen till lärande”). Det är samlingsnamnet för den förvaltning som hanterar vuxenutbildning, integration och arbetsmarknadsfrågor i Katrineholms och Vingåkers kommuner. Kent Wallén arbetar på Viadidakt och är även ordförande för Nitus, ett nätverk för kommunala lärcentra. Sedan Nitus startades 1996 har mycket förändrats. Då var Nitus främsta syfte att tillgängliggöra högskoleutbildningar utanför studieorterna. Det gäller fortfarande men i dag är kopplingen till näringslivet betydligt starkare. De lokala företagen behöver utbildad personal och har därför intresse i att folk stannar kvar på de mindre orterna även när de utbildar sig. Det gäller inte bara unga som just har slutat gymnasiet. Distansstudier är ofta enda möjligheten att studera för den som har bildat familj eller som har ett arbete vid sidan om.

Möjlighet att skriva distanstentor

Nitus strävar efter god kvalitet på sina lärcenter och de som blir anslutna till nätverket bör bland annat kunna erbjuda möjligheter att skriva tentamen. Förra året skrevs drygt 400 tentor på lärcentret i Katrineholm.
Hur mycket kommunerna satsar på lärcenter beror på ekonomiska och politiska beslut. Nitus startade kort efter den stora finanskrisen i början av 1990-talet, då många blev arbetslösa. 1997–2002 genomfördes Kunskapslyftet, en statlig satsning på vuxenutbildning som främst riktade sig till den som saknade treårig gymnasieutbildning. Satsningen bestod av 110 000 utbildningsplatser vid bland annat Komvux, folkhögskolor, studieförbund och utbildningsföretag.
– Syftet var bland annat att ge kommunerna incitament att förändra vuxenutbildningarna, göra dem mer flexibla och titta på vilka behov av utbildning som fanns, säger Kent Wallén.

Tekniken förändrar efterfrågan

Efter 2002 har mycket pengar försvunnit från kommunerna och det har varit upp till var och en att avgöra hur mycket pengar som ska läggas på vuxenutbildning och lärcentrum. Ninni Broström är rektor för Hedemora lärcentrum. När hon började arbeta inom vuxenutbildningen 2003 upplevde hon att distansutbildningar var ”i ropet” med många satsningar.
– Den tekniska utvecklingen gör att många i dag klarar av att läsa hemifrån och vi har inte haft lika stort tryck på vårt lärcentrum. För ett och ett halvt år sedan flyttades vuxenutbildningen från egna lokaler till lokaler i gymnasieskolan, berättar Ninni Broström.
Vuxenutbildningens verksamheter, inklusive SFI och Särvux, har lokaler i samma hus som gymnasiet och det har gjort att utrymmet för högskolestudenter är begränsat. Sedan flytten till gymnasiet har dessutom SFI-verksamheten vuxit. Möjligheten att skriva tenta på lärcentret har nästan försvunnit eftersom det är brist på såväl utrymme som tentavakter.
– Ibland kan vi boka en tentavakt på biblioteket, men de har inte heller så stora resurser, säger Ninni Broström.
Att kommunen har flyttat på lärcentret kan bland annat bero på att årskullarna på gymnasiet är mindre än föregående år och att detta är ett effektivt sätt att använda kommunens lokaler. Men Ninni Broström tycker definitivt att det var bättre när vuxenutbildningen hade sitt eget lärcenter.
Att ha vuxenutbildningen i gymnasieskolan kan också skrämma bort de vuxna studenter som har negativa erfarenheter av skoltiden och inte vill vara i miljöer som påminner om de gamla klassrummen.

Vissa kommuner satsar

– Visst är ramarna mindre för många kommuner, säger Kent Wallén. Men det finns även kommuner som satsar. Södertälje invigde sitt nya lärcenter igår.
Även flera andra kommuner, i hela landet, gör satsningar på lärcenter.
– Näringslivet vill ha kvar folket i kommunerna. Det finns inga kommuner som inte säger att de saknar förskollärare, till exempel. Dessutom flyttar flera stora företag från storstäderna eftersom det börjar bli trångt och är dyrt där.
– Varje gång jag har en programstart säger hälften av studenterna att de inte hade kunnat läsa kursen eller programmet om den inte varit på distans. Detta är en studerandegrupp som riskerar att bli utan sin utbildning om de inte kan komma till ett lärcenter, och vi har inte råd att missa dem som vill bli exempelvis förskollärare, säger Kent Wallén.
I höstas annonserade den nytillträdda rödgröna regeringen att man vill satsa 2,5 miljarder kronor för att få fram 24 000 nya utbildningsplatser inom högskola, yrkeshögskola, folkhögskola och Komvux. En ny kunskapslyftsminister, Aida Hadzialic, har tillsatts. Men det är ännu för tidigt att avgöra hur mycket satsningen påverkar landets lärcentrum.
www.nyavägar.se: Projekt som tittar på det lokala behovet av utbildning i mindre städer och på landsbygden.