Ungdomsgarantin införs i hela EU

 

Denna artikel är skriven av Carl-Gustav Lindén och har tidigare publicerats på webbsajten Arbetsliv i Norden

 

Finland och Österrike står som föredömen när EU utvecklar nya sätt att stöda ungdomar som riskerar att bli arbetslösa. Den finländska ungdomsgarantin innebär att alla får jobb, lärlingsplats eller studieplats inom tre månader och den långsiktiga ungdomsarbetslösheten i landet är den lägsta i EU.

I september träffades experter från EU:s medlemsstater i Helsingfors för att titta på hur Finland genomfört ungdomsgarantin.

- Finland är ett föredöme på detta område och för andra regeringar kan det vara intressant att se på vissa delar av det finländska systemet som de kan ta till sig i sina egna länder, sade Europakommissionären László Andor inför mötet.

Genom den finländska ungdomsgarantin ska ungdomar i åldrarna 16-29 år aktiveras inom tre månader efter att de slutat grundskolan eller blivit arbetslösa. Nu har 28 medlemsländer lämnat in egna genomförandeplaner för ungdomsgarantin och mer information på kommissionenshemsida.

Gjorde ett misstag

För att se hur övergången från skola till arbete i praktiken sköts besöker Arbeidsliv i Norden en av 250 så kallade ungdomsverkstäder i landet Mediakylpylä. Dess arbetsutrymmen och studion finns inhysta i en yrkesskola i norra Helsingfors.

- Jag blev student i våras, men efter det gjorde jag inget alls och det var säkert ett litet misstag, säger en självkritisk Nicolas Harju, 20, som bekantar sig med audioteknik vid ungdomsverkstaden Mediakylpylä i Helsingfors.

Samma morgon har han dragit en entimmes direktsändning i närradion med levande rapartister i studion, samhällskritik rapmusik för att vara mer exakt. Det gick bra och kompisarna gratulerar honom.

Nu söker han för att komma in på en utbildning som börjar i januari och har skickat sina papper till fem olika yrkeshögskolor. Det är ett kriterium för att få vara med i verkstaden, att man har en framtidsplan.

Bredvid sig har han Anu-Maarit Ikola, 23 år gammal, som är utbildad medieassistent och dessutom student, men hon hittar inget jobb. Hon blev besviken och insåg ganska snart att det inte finns jobb i mediebranschen.

Nu gör hon arbetspraktik som assisterande ledare vid ungdomsverkstaden och en expert på ungdomsgarantin.

- Idén med den är att hjälpa ungdomar som riskerar att slås ut. För mig är det lite problematiskt eftersom man måste vara arbetslös och inte ha någon utbildning.

Anu-Marit Ikola funderar på att byta bransch och utbilda sig till ungdomsledare i stället.

Spelutvecklare

Ida Liina Laine, 20 år, är visuellt begåvad och satsar på ett jobb där hon får utveckla och göra digitala spel. Det var via frivilligarbete för Röda Korset och arbetskraftsbyrån som hon slutligen hamnade på Mediakylpylä.

- Jag gick på en folkhögskola ett år och där förstod jag vad det är jag vill göra, att få börja studera spelplanering, kanske studera till dataingenjör vid någon högskola.

Mediakylpylä tar emot 34-36 arbetslösa ungdomar för fem månader i taget. De får arbeta med ljud och bild, som videodokumentärer, animationer eller tryckta produkter som broschyrer och tidskrifter. Jouko Salonen, leder verkstaden och har en bakgrund i reklam- och tryckeribranschen. Han säger att kraven på ungdomarna är låga för många dras med mentala problem och går regelbundet i psykoterapi.

- Det enda jag kräver är att de kommer hit, även om de kommer lite sent.

Huvudsaken är att de som deltar lär sig vad det innebär att ha ett regelbundet liv och arbeta professionellt.

Svårt för de yngsta

Hans förhoppning är att ungdomarna redan kommit vidare innan fem månader gått. Många av ungdomarna börjar yrkesskolan i samma hus. Hans erfarenheter visar att de allra yngsta från 16 år och uppåt har det svårare med disciplinen än kompisar som är några år äldre.

- De yngsta bara trycks in någonstans och det blir mycket avhopp.

Samtliga tre säger att de gärna går till verkstaden.

- I gymnasiet var det lite som att, äh, det är måndag morgon. Men hit kommer jag för att spela piano och sen fortsätter jag hemma, säger Nicolas.

Ingen av de tre verkar i mina ögon riskera utslagning, men Nicolas förklarar att många ungdomar är rädda för framtiden, för att bli vuxna.  Anu fyller i med att säga att alla inte klarar av att hantera sina liv.

- De har ingen kontroll och vet inte alls vart de vill komma i livet. Här i huvudstadsregionen finns det dessutom så otroligt många alternativ. Redan i högstadiet ska man fatta beslut om sin framtid fast det klarar först vid tjugoårsåldern.

Helsingfors stad har en hel uppsättning av olika ungdomsverkstäder, från arbete med trä och metall till kaféer, sömnad och mediepraktik.

- Här får man kunskap, men ingen officiellt utbildning. Fast det ser ju bättre ut i CV:n om man gjort det här, säger Nicolas.

Viktigt projekt

Ungdomsgarantin är ett av den nuvarande regeringens viktigaste projekt och är avsett att stärka sysselsättning och utbildning för ungdomar och att motverka utslagning. I riksdagen har oppositionen ifrågasatt om det nya systemet, som trädde i kraft vid årsskiftet, verkligen fungerar. Var tionde person mellan 16 och 24 år går i dag arbetslös, det vill säga varken studerar eller jobbar. Ungdomsarbetslösheten har ökat med 50 procent sedan systemet togs i bruk, men där inverkar den snabbt fallande ekonomiska konjunkturen.

Många utanför

Folk som arbetar med utslagna ungdomar ute på fältet konstarerar också att de svåraste fallen inte sköts och att den rehabilitering som utlovats av regeringen fortfarande dröjer. Det går inte att ställa krav på att utslagna ungdomar ska ha en färdig plan för sina liv, menar experterna. En av dem är Ulla Nord som drar ett projekt för att motverka utslagning vid Diakonissaanstalten i Helsingfors. Hon anser att det förebyggande arbetet borde börja redan i högstadiet, eftersom det är där problemen ofta uppstår, som mobbning. Allt fler ungdomar lämnar grundskolan utan avgångsbetyg, i Helsingfors var andelen 15 procent i fjol och av dem som klarar tröskeln har ännu fler så låga vitsord att de inte klarar sig i konkurrensen.

- Ungdomsgarantin tar inte i beaktande individuella faktorer, den är samma för alla. 

Ett tecken på att något är fel är att så många avbryter sin yrkesutbildning. Och ungdomsverkstäder kräver en viss nivå av funktionsduglighet så att ungdomar orkar vara där fem dagar i veckan. För de svårast utsatta handlar utmaningen först och främst att överhuvud taget lära sig hantera sin vardag och sociala situationer och där väntar hon fortfarande på en insats från staten.

Text: Carl-Gustav Lindén. Tidigare publicerad här, på Arbetsliv i Nordens sidor