re:published – Vi lär där vi lever

 

 

re:published är en satsning från re:flex där vi återpublicerar material från förr.

Nationellt centrum för flexibelt lärande, CFL, var en myndighet som bland annat gav ut en mängd skrifter för folkbildningens flexibla lärande. Här återpublicerar re:flex en del av ”Vi lär där vi lever – Informella arenan som stöd och ”lärobok” i flexibla studieformer”, skriven av Lars-Erik Axelsson. Boken kom ut 2004 och handlar om hur man som distanspedagog kan använda sig av kursdeltagarnas närmiljö som resurs. Hela skriften kan du läsa här.

Vi har tidigare återpublicerat en annan del av rapporten ”Vi lär där vi lever” – den hittar du här.


Ensam i datorns sken!

Möjligheten att efter behov välja tid och plats för studierna är ju själva poängen med distansinslag i det flexibla lärandet, men nackdelen kan också vara bristande studietradition och brist på mentalt stöd på hemorten. Klasstillhörigheten visar sig och slår igenom mer direkt än i vanliga klassrumsbundna studier. Speciellt i glesbygd och arbetarklassmiljöer, bland studieovana, kan det finnas mentala barriärer att bryta upp; barriärer som skolan och den akademiska världen själv har bidragit till genom sitt ”akademiska förhållningssätt” och ensidiga betoning av bokliga studier och det skrivna ordet.

Många klarar av att själva organisera sina studier därhemma, men vad händer med de som inte har det tillrättalagt för studier på hemorten och skulle behöva hjälp och stöd? Kan vi som kursledare stödja och hjälpa? Kan vi få institutioner, myndigheter och personkretsar i den studerandes omgivning att agera?

Kan vi skapa oss en bättre bild av deltagarnas arbetsmiljö därhemma, utan att inkräkta på integriteten?

Engagera familj, vänner, arbetskamrater, fackexperter i studierna

När informella arenan används som ”lärobok” visar det sig också att engagemanget i vardagen kan sprida sig i allt vidare cirklar till anhöriga, vänner och arbetskamrater därhemma. Detta i sig bör leda till ett bättre socialt och mentalt studieklimat på hemorten. Dels att vänner, bekanta och arbetskamrater visar större förståelse för deltagarens behov av tid och plats för att studera i lugn och ro utan att besvära, ifrågasätta eller störa. Dels att de blir ”medagenter” i studierna genom nyfikenhet, engagemang och visad glädje i framgångarna. I vissa fall kan det leda till vågor på vattnet i form av livliga diskussioner vid köksbord och i personalrum, som kan engagera folk länge (minicirklar på hemmaplan).

Kursledaren kan naturligtvis befrämja indragningen av den närmaste personkretsen i deltagarens studier på olika sätt genom att arbetsuppgifterna kräver samtal, intervjuer, studiebesök och kontakt med andra.

  • “Fråga fem personer i din omgivning” (exemplet Långbro fhsk) för att öka nyfikenhet och engagemang i omgivande personkretsar,
  • gör en liten opinionsmätning i en aktuell fråga i din närmiljö,
  • ta med familjen på ett studiebesök, exempelvis på ett museum eller en exkursion i ett naturreservat,
  • vardagskemiska laborationer i köket kan engagera hela familjen, • historiestudier i lokalsamhället genom intervjuer, dokumentation etc. kan engagera folk i bygden,
  • intervjuer av politiker, tjänstemän och sakkunniga kan dels vara inledning till ett eget politiskt engagemang i en fråga, dels göra de intervjuade nyfikna och kanske engagerade i den studerandes situation,
  • att utforska sin egen släkthistoria kan naturligtvis också engagera hela familjen och släkten.

Som exempel ledde ABF-skolans samhällsstudier till att en deltagare engagerade sig i en vårdcentral med bemanningssvårigheter, vilket ledde till kontakter med landstingsledningen, Folkhälsorådet etc. Frågan ledde också till en livlig debatt på nätet där olika aspekter på vården ventilerades. Problemanknutna samhällsstudier kan på detta sätt leda till att familjer, arbetskamrater och föreningsliv dras in och engageras i studierna. Nyförvärvade färdigheter och kunskaper har kunnat prövas utanför cirkelrummet, vilket kan stärka självförtroendet:

”Det ansvar, som var och en har fått ta, var man i början orolig för om man skulle klara av. Det blev en härlig känsla att upptäcka att man kunde mer än man själv trodde sig om att kunna. Det blev ett rejält lyft av självrespekten för många. Deltagarna, som var ute i närmiljön för att få kunskaper och information, bemöttes med stor respekt, blev väl bemötta och fick den tid som behövdes för exempelvis intervjuer och frågor.” (Anders Geijer)

Kurser med mycket inslag av lokala fältstudier och anknytning till aktuella frågor och problem i bygden, leder ofta till att en vidare personkrets involveras i studierna på något sätt. Tema- och projektstudier som redovisas för de som berörs i bygden kan också öka engagemanget. Utställningar, tematidningar, temakvällar, dramatiseringar och teater, insändare eller längre artiklar i tidningar kan vara redovisningsformer som ”förankrar” studierna i bygden. Åtminstone delar av detta kan genomföras individuellt, annat kräver en lokal/regional grupp som kan träffas ganska regelbundet.

Stödjande personkretsar

Exemplen ovan kan generaliseras till en modell för att engagera stödjande personkretsar i studierna. Man kan som författaren nedan identifiera ett antal stödjande personkretsar i omgivningen. I första hand tänkt för ”självhjälpskurser” med funktionshindrade som behöver stöd, erfarenhetsutbyte och kontakt med sakkunniga på hemmaplan.

Modellen kan dock användas mer generellt.

Man kan laborera med ett antal sfärer på den informella arenan, som stöd i lärandet. Sfärerna kan nyttjas efter behov för att skapa omväxlande och dynamiska arbetssätt, både specifikt lärmässigt och rent allmänt stödjande. För att medvetet kunna nyttja sfärerna måste man tillsammans med den studerande noggrant inventera förekomsten av dessa sfärer. Vad finns det för resurspersoner och på vilket sätt kan man dra fördel av dem? Det är viktigt att bjuda in den studerande till samtal om vilka sfärer som finns.

Sfär 1: ”bästisen”

En person som kan ge stort mått av emotionellt och moraliskt stöd. Någon att bolla allt möjligt med och med vilken den studerande också kan peppas av. Kort sagt en individ som deltagaren har ett öppet och rakt förhållningssätt till. Bästisen bör av naturliga skäl vara positiv till studierna.

Sfär 2: de närstående

En utvidgad grupp människor som står nära och som den studerande kan föra ett informellt men ändå lärande samtal med (familj, vänner, arbetskamrater). Det är här i denna informella krets man kan pröva sina nyvunna kunskaper och färdigheter utanför själva kursrummets väggar. När man berättar vad man vet, och frågar denna grupp om det man inte vet, ser man hur mycket man kan. Lusten och glädjen att få berätta om det man gör kan vara avgörande för studiernas genomförande.

Sfär 3: icke-fackmän, amatörer, lekmän

Icke-fackmän (med tanke på stoffet i kursen) som är kunniga och som kan bidra med erfarenhet, klokhet och tyst kunskap. Genom denna grupp kan man få lust och motivation att fullfölja studierna, en slags energikick.

Sfär 4: fackmän, sakkunniga, yrkesverksamma

Fackmän, sakkunniga, yrkesverksamma inom ämnesområdet för teoretisk och praktisk vägledning. Den studerande kan göra studiebesök i närsamhället som kanske också i förlängningen kan leda till egen yrkespraktik av något slag. Denna sfär utvecklar också individen i förhållande till nyttig samhällsorientering.

Mentorer/stödpersoner på arbetsplatsen kan vara en bra idé i yrkes- eller praktikanknutna kurser. De kan dels fungera som stöd för kursdeltagaren, dels fungera som möjlig spridningskälla för nya idéer till den egna organisationen eller arbetsplatsen.

Kanske kunde man tänka sig en checklista för distansstuderande där det ingår att lokalisera stödjande personkretsar i den omedelbara omgivningen? Både för det egna sociala stödet, men också för kursens kunskapsmässiga innehåll?

Intervju, enkät, checklista

Ett sätt är att redan vid antagningen försöka få en bild av vars och ens situation genom en enkel enkät, en telefonintervju, en checklista eller någon annan metod (speciellt om heldistans). Frågorna bör då inte bara handla om tekniktillgång och datorvana, utan också om studievillkor och mentalt studieklimat där hemma.

En del kursanordnare praktiserar att börja kombinationen NU/DU med en inledande och förberedande distansperiod, en mjukstart, då deltagarna intervjuas, får fylla i en enkät, om dator- och studievana, koppla upp sig på nätet etc.

Checklista kan med fördel användas: en liten lista om vad man kan tänka på när det gäller att skapa en god fysisk och mental studiemiljö i hemmet. Antingen sänds den ut som tips till deltagarna under de första veckorna: ”att tänka på …” eller går man igenom och delar ut den på första fysiska mötet.

Checklistan kan användas separat men kan också kompletteras med ett spelregel-/deltagarkontrakt (närvaro och etikett på nätet) eller vidgas till ett lärkontrakt som också innefattar vad och hur man vill lära. I vanliga långkurser eller lite större kurser har man ofta utvecklingssamtal, så varför inte sådana på nätkurser?

Stödpersoner, lärkontrakt

Speciellt utsedda mentorer, stödpersoner eller handledare kan användas på yrkes eller praktikanknutna kurser (se Tollares socialpedagogik) där deltagarna har en stödperson på sin egen arbetsplats.

Kursen börjar tre veckor innan det första fysiska mötet med en mjukstart på distans, då deltagarna får koppla upp sig på First Class och göra några startuppgifter bland annat ett lärkontrakt: deltagaren får själv beskriva sina behov och hur han tänker att de ska åtgärdas under kursens gång. Målet med lärkontraktet är dels att deltagaren själv sätter ord på vad han/hon tycker är viktiga lärbehov. Dels att hjälpa deltagaren att skapa ett stödjande arbetsklimat på sin arbetsplats och det sker ofta med automatik i och med att deltagaren uppmuntras att välja arbetskamrater eller föreståndare som stödpersoner och genom att visa på kursens nytta i den egna verksamheten.

Detta lärkontrakt kompletteras också med tillitsövningar under första mötet som syftar till att skapa ett gott arbetsklimat inom klassen och under nätkommunikationen.

Research under kursens gång

Litterära övningar: På Åsa [folkhögskola] har vi ett par gånger prövat att låta deltagarna skriva litterärt om sin egen arbetsplats där hemma, som en av de första skrivuppgifterna i kursen: ”Jag kommer in genom dörren och där…” Det har varit en enkel och naturlig skrivövning som engagerat deltagarna i den egna hemmiljö och samtidigt gett kursledaren en hel del information om deltagarnas arbetsvillkor.

Folkuniversitetet har en likartad liten övning som heter ”Runt omkring dig” där man får beskriva hur det ser ut runt omkring datorn och hur man trivs med att studera där man befinner sig. I all enkelhet kan den ge en bra bild av hemmiljön och blir på samma gång en språklig övning. Det finns också en mer utförlig och omfattande övning i språklärarfortbildningen som går ut på att kartlägga deltagarnas behov, önskemål, språkliga nivåer och lärprofiler i kursen.

Tanke-/reflektionsbok: För utvärdering och metareflektion runt kursen och den egna arbetsinsatsen men också studiemiljön därhemma. Kan vara öppen eller styrd av mallar. Kan vara helt personlig eller delas med kursledaren. I det sista fallet blir den helt eller delvis en dokumentation för utvecklingssamtal och kursutvärdering. Den kan också fungera som ett stöd i funderingar runt den egna studiemiljön därhemma.

Om den kombineras med en checklista, så är det kanske lättare att kontinuerligt föra anteckningar men också att begära hjälp och tips från kursledarna eller kurskamrater?

Själv har jag använt den här figuren som mental modell eller bild för att formulera frågor och checklistor som rör den studerandes ”informella stödstruktur” på hemorten. Den täcker några viktiga områden av materiell och mental natur som är en förutsättning för framgångsrika studier.

Modellen kan användas som en tankeväckande bild, en utgångspunkt för en längre eller kortare diskussion. En diskussion som kan föras under ett fysiskt möte, men också på distans via nät eller telefon, enskilt eller i en öppen konferens.

Exempel på frågeställningar:

1. Vad har jag för drivkrafter, mål och motivation för mina studier?

2. Vad föredrar jag för lärstil? Hur kan jag utnyttja mina starka sidor och förbättra mina svaga sidor? Hur kan kursledaren hjälpa mig? Observera! Detta moment förutsätter en liten genomgång av vad lärstilar är eller att man gör några enkla frågor om vilka arbetssätt och metoder som föredras och vad man behöver träna sig i.

3. Socialt och mentalt stöd:

a. När på dygnet föredrar jag att studera? Kan jag det? Om inte, kan jag göra något åt det?
b. Har jag självdisciplin nog för att planera mina egna studier med den frihet jag har i rum och tid? Om inte, vad kan jag göra?
c. Har jag tid och plats för att genomföra hemarbetet i lugn och ro, utan yttre störningar?
d. Upplever jag att jag har mentalt, socialt och praktiskt stöd eller hjälp av familj, vänner, arbetskamrater och chefer i studierna? Om inte, kan jag göra något åt det?

4. Fysisk arbetsmiljö:

a. Har jag tillgång till dator och skrivare och programvara som behövs? (frågan kan behöva preciseras beroende på kursens behov av program). Vad saknar jag?
b. Är jag nöjd med min fysiska arbetsmiljö? (Har du en egen arbetsplats där du kan arbeta i lugn och ro, därhemma eller på något lärcentra i närheten? Kan du möblera och designa rummet efter dina önskemål när det gäller möblering, ljus, ljud/musik?) Kan jag förbättra den på något sätt?
c. Har jag behov av och möjlighet att röra mig och motionera under arbetstiden?

5. På vilket sätt skulle kursledaren kunna hjälpa mig att skapa en bra studiemiljö?

6. Andra frågor om mitt hemarbete som jag vill lyfta här?

Överhuvudtaget handlar det om i vad mån det finns en hjälpande eller stjälpande hand på hemmaplan? Tänk på att en del frågor om mentalt och socialt stöd från familjen kan vara känsliga och måste hanteras varsamt. Modellen och frågorna kan också mynna ut i formulerandet av ett lärkontrakt. Ett kontrakt där man ställer upp konkreta mål och tänkbara åtgärder. Ett dylikt kontrakt måste naturligtvis följas upp för att kunna stämmas av efter ett tag.

Lokalt lärcentra och handledarskap

Om det finns lokala lärcentra i närheten kan de naturligtvis vara till hjälp dels när det gäller lokaler/teknik, dels i form av handledning. Nu är de flesta lärcentra fortfarande koncentrerade på högskolestudier och oftast förlagda till tätorterna och i många fall är handledarresursen mager. Handledarna är dessutom ofta ovana vid folkbildningens målgrupper, som kan behöva mer stöd på grund av teknik- och studieovana. Förhoppningsvis kommer folkbildningen att engagera sig mer i bemanningen av lärcentra i framtiden och därmed kanske kunna forma handledarskapet också utifrån sina behov och målgrupper?

Nätbildarnas lokala handledarskap, som komplement till nationella kurser/cirklar utan fysiska möten, är en specialdesignad modell för just detta nätverk. Till stöd finns också ett antal bibliotek engagerade som handledare. Handledarskapet går ut på att stötta med introduktionsträffar för teknik- och studieovana och att i övrigt vara ett tekniskt, socialt och mentalt stöd i studierna (www.natbildarna.nu). När det gäller lokala lärcentra, inklusive minilärcentra i glesbygden utanför tätorterna, så finns mycket att göra.

När det gäller teknik och studielokaler ligger ansvaret uppenbarligen på stat och kommun att tillse en acceptabel infrastruktur för alla, oavsett ekonomiska, geografiska och sociala villkor för studierna. Ett försök med lokalt handledarskap som tekniskt och mentalt stöd för deltagarna, typ Nätbildarnas lokala handledarskap, inkluderande biblioteken, vore intressant att utveckla, men då måste det finnas ekonomiska resurser avsatta speciellt för detta. Kanske en specialdestinerad kommunal/ statlig skolpeng för att avlöna ett mobilt lokalt handledarskap för att hjälpa de som studerar i flexibla former med IT-stöd i framtiden?