Så kan hållbar livsstil bli en självklar del av all utbildning i Norden

– Trots att den här lärcirkeln har varit liten till storleken, har den varit oerhört innehållsrik, säger Ann-Christin Furu, docent i hållbarhetspedagogik vid Åbo Akademi.

– Ja, verkligen mycket rik, instämmer Marie Holt Richter, oberoende forskare från Danmark.

De befinner sig nu i slutfasen av att tillsammans med övriga deltagare i en nordisk lärcirkel sammanfatta resultaten från ett forskningsprojekt inspirerat av aktionsforskning.

– Det innebär en form av forskning där alla deltagare gemensamt formulerar frågorna. Därför inledde vi projektet med ett gemensamt möte på Gotland, berättar Furu.

Aktionsforskning bygger på en flexibel och samskapande process där ny kunskap utvecklas i cykler. Deltagarna får under processens gång reflektera både över arbetets gång och över de framkomna resultaten.

Forskningen syfte och metod

Forskningsuppdraget som lärcirkeln fått utgår från ett stort nordiskt paraplyprojekt.

Inledningvis genomfördes en första del som handlade om utveckling av nya utbildningsmodeller för hållbara livsstilar.

Del två, där den här forskningen ingår med NVL som samarbetspartner, syftar till att göra hållbar utveckling till en integrerad del av all utbildning i Norden – från förskola till vuxenutbildning. Målet är att alla elever ska förvärva kunskaper och färdigheter för att främja hållbar utveckling och ett globalt medborgarskap.

– Vi har ett högt ekologiskt fotavtryck här i Norden. Även om vi är medvetna om miljöfrågor konsumerar vi fortfarande för mycket, säger Ann-Christin Furu.

Projektets målgrupp är lärare på alla nivåer och målsättningen är att också integrera hållbarhet i lärarutbildningar och skapa fortbildningsresurser för aktiva lärare.

Marie Holt Richter, som har erfarenhet från miljöorganisationer och utveckling av en folkhögskolelinje om hållbarhet, lyfter fram en annan viktig målsättning.

– Vi har strävat efter att bygga ett samarbetsnätverk mellan utbildningsmyndigheter, lärarutbildare och andra aktörer för att hitta effektiva pedagogiska lösningar för hållbar utveckling.

Lärcirkeln – en samverkande sätt att jobba

Projektet inleddes genom att samla deltagare med olika erfarenheter från utbildningsfältet i Norden. Forskarna beskriver att det funnits två spår under de tre terminer lärcirkeln pågått.

– Vi har tillsammans velat skapa ny kunskap inom området, men samtidigt följa upp det som sker i själva cirkeln. Vad är det som händer i gruppen? I stället för att samla in statistik, lyssnar vi noga in deltagarna. Vad upplever deltagarna att de har för möjligheter och resurser, utifrån sina egna kontexter? säger Ann-Christin Furu.

Samtalen under träffarna spelades in, och det har varit en central del av arbetsmetoden. Förutom det inledande mötet har gruppen träffats i Malmö och Oslo, samt haft månadsvisa digitala möten.

– Lärcirkeln har en stark nordisk tradition. Ingen kommer utifrån för att diktera vad som ska göras; i stället är formen inkluderande, säger Furu, och i likhet med sin kollega betonar hon värdet av att mötas och samtala om hållbarhetsfrågor.

Hon fortsätter:

– Det här projektet har gett möjligheter till att mötas över bubblornas gränser. Det finns åsiktsbubblor i vår värld, men också professionsbubblor, och det är bra att få möjlighet att överskrida dem.

Egna reflektioner och dialog

Samtalet med forskarna kretsar till en början mycket kring själva processen. Det är uppenbart att den har varit både viktig och vital. Samtliga deltagare har fått skriva ner sina reflektioner kring de egna upplevelserna.

– Vad är det som de egentligen berättar? Deltagarna har reagerat olika på våra frågor, eftersom de alla är olika personligheter med olika kontexter, och därför har inte bara det som de säger varit viktigt, utan också hur de säger det, berättar Marie Holt Richter.

Ny kunskap om hållbarhet i utbildning

Men resultaten då? Finns det sådana, eller ligger tyngdpunkten trots allt på processen?

– Ja, absolut finns det resultat, säger bägge forskarna med eftertryck.

Bland annat har lärcirkeln formulerat tre övergripande rekommendationer i en policy brief. De ska nu spridas till olika myndigheter och utbildningsorganisationer.

Furu och Holt Richter berättar om en av de viktigaste rekommendationerna.

– I hållbarhetsfrågor måste man ta tillvara mångfalden. Det finns inte endast ett effektivt sätt att uppnå hållbarhetsmålen, utan olika kontexter kräver olika lösningar.

Att minska press och skapa mening

Under arbetes gång har det, föga förvånande, blivit tydligt att många som arbetar inom utbildningssektorn känner sig stressade. Marie Holt Richter betonar att ett aktivt och målmedvetet arbete kräver att man ger mera tid och utrymme för de här frågorna, samtidigt som man granskar hur man använder de befintliga resurserna och på vilka sätt de i nuläget inte bidrar till en hållbar utveckling.

– Det handlar snarare om att minska trycket och skapa mindre press genom att kritiskt granska det man gör. Många barn och unga upplever att undervisningen ofta känns lösryckt från allt som de själva tycker är viktigt och från sådant som är kopplat till deras identitet.

Forskarna framhåller att en viktig del av hållbarhetsarbetet är att skapa mening, och därför är transformativt lärande, i stället för top-down-metoder, att föredra. Elever och studerande behöver förstå att de, liksom lärarna, befinner sig i en ständigt pågående utvecklingsprocess. Inom gruppen har man därför talat om hur lärare och studerande tillsammans utvecklar kunskap.

– Det här kräver en annan typ av lärarroll, en roll som är mer faciliterande än allvetande. Det kan skapa osäkerhet hos många lärare. Vad blir min roll då? säger Ann-Christin Furu.

Marie Holt Richter påpekar att för många lärare innebär det här en form av omprogrammeringsprocess.

– I den nya samskapande lärarrollen är det okej för läraren att säga: Det här vet jag faktiskt inte, men vi tar reda på det tillsammans.

Konst och känslor i hållbarhetsutbildning

Gruppens gemensamma arbete har också lett till större förståelse för betydelsen av ett konstnärligt angreppssätt. Ann-Christin Furu, som har forskat med fokus på vuxna inom småbarnspedagogiken, förklarar:

– Konsten kan hjälpa till att öppna helt nya perspektiv, vilket gör att man ser på saker med nya ögon. Det handlar ofta om att koppla kunskap till det kroppsliga och känslomässiga.

Här rör vi oss, utöver lärarrollen, även in på frågor om kunskapssynen.

– Vi har insett hur viktigt det är att inkludera värdediskussioner och arbeta med attityder. Inom det här området kan vi inte bortse från känslorna, eftersom klimatfrågor ofta är förknippade med starka, ibland svåra, känslor – särskilt för unga, säger forskarna.

En kritisk granskning av nutiden

Forskarna och några av de övriga deltagarna betonar också att det behöver finnas utrymme för experimenterande i undervisningen. Därutöver måste man vara beredd på att hållbarhetsfostran kan innebära en skarp kritik av det rådande samhällssystemet.

– För att vi ska kunna uppnå hållbarhetsmålen krävs tid, eftertanke och prioriteringar. Det handlar till och med om att ifrågasätta hur vi organiserar utbildning nu och i framtiden, säger de.

Denne artikel er en del af en serie på to artikler om NVL’s pilotprojekt om bæredygtig livsstil

Læs den anden artikel her.