maj
13
2020

Vuxenutbildning under Corona - en försummad chans?

Posted 165 days ago ago by Reijo Aholainen
Reijo Aholainen

 

Coronaviruset och alla begränsningar och skyddsåtgärder har erövrat nästan allt utrymme överallt i Europa. I Finland deklarerade regeringen ett undantagstillstånd som snabbt godkändes i riksdagen i mitten av mars. Alla läroanstalter förutom småbarnsfostran flyttades till distansutbildning och alla offentliga kulturanstalter stängdes. Möten mellan mer än tio personer blev förbjudna, många arbetsplatser flyttades till distansarbete och andra rörelsebegränsningar togs i bruk.

Undantagstillståndet tar småningom slut, men viruset är inte slaget än, trots att antalet insjukna har minskat. Nu debatteras huruvida man ska fortsätta att ha begränsningar för att kväva coronaviruset, med risken att ekonomin rasar, eller om man ska öppna ekonomin och samhället, med risk att smittor sprids igen. För mig syns lösningen nästan lika svår och obehaglig som valet mellan pesten och kolera. Jag vill gärna lämna beslutsfattandet till regeringen och andra ansvariga och sakkunniga.

En sak syns totalt ha försummats: vuxenutbildningen, och mer generellt, bildning. Detta har inte haft någon synlig roll under krisen. När alla grundskolor, gymnasier samt yrkesutbildningar och högre utbildningar flyttade till distansutbildning, slutade nästan allt undervisning i läroanstalter för det fria bildningsarbetet. Samtidigt stängdes också bibliotek. Distansundervisning började i medborgarinstituten mer än månad efter grundskolorna och andra läroanstalter. Biblioteken öppnades för boklån först i maj. Tänk på de som är över sjuttio, som förpliktades att undvika kontakt med andra människor. Tänk hur mycket nytta och glädje de kunde ha haft om bibliotek och medborgarinstitut hade varit tillgängliga hela tiden! I sig själv är det en märklig begränsning, för de 850 000 finländare som är över sjuttio är inte alls någon heterogen befolkningsgrupp.

Flyttande till e-undervisning tycktes först gå överraskande smidigt. I åratal hade man klagat över att skolor och läroanstalt inte använder tillräckligt med digitala resurser i utbildningen, men nu togs e-undervisning i bruk som enda undervisningsform på alla läroanstalter, praktiskt tagen i en natt. Nya problem dök upp senare: alla elever, och kanske inte alla lärare heller, kunde inte använda e-lärandets medel och möjligheter. Man började känna omsorg för sådana elever vars föräldrar inte kunde hjälpa sina barn eller ens sig själva. Erfarenheterna av e-lärandet utvärderas säkert senare, men det finns många signaler på att e-undervisning har bekräftat skillnader i lärandet i grundskolan. Utmaningen ligger i e-lärandets brist på sociala förbindelser och samhörighet, säger Olli-Pekka Heinonen, generaldirektör vid Utbildningsstyrelsen.

Det är svårt att förutse coronaepidemins framtid, men vi kan redan lära mycket av dess erfarenheter. Jag undrar varför bibliotek och museer måste stängas. Många har ju mer tid att läsa och studera under krisen och man kunde ha använt samma skyddsarrangemang, med mellansträckor och handtvätt, som i köpcenter. Man kunde också ha använt e-undervisning och andra digitala möjligheter till vuxenutbildning. Om det kommer en ny våg i pandemin, borde man kunna utnyttja begränsningarna bättre genom att erbjuda befolkningen mera bildningsaktivitet, något som säkert hjälper många att bära oron bättre.

Egentligen behöver vi inte någon epidemi för att få mer vuxenutbildning på nätet, och att uppehålla bibliotek och andra kulturtjänster. Det vore också ett löjligt billigt sätt att förbättra välfärden och livet.



Kommentarer