Andra bullar 4: Jag bakar in vågors brus och vindens sus

 

I Finland startade i början av året en utbildning i mathantverk. Det är den första i sitt slag i landet och modellen kommer från Sverige och mathantverkscentret Eldrimner, som redan utbildat mathantverkare en längre tid. DialogWebs finländska redaktör deltar i utbildningen i Finland och berättar om vuxenutbildning ur ett inifrånperspektiv i bloggen Andra bullar. Detta är den fjärde och sista delen.

 
Monica Sandberg Margot Wikström ledde kursen i mathantverk som avslutades i november.

Mathantverksursen, som började i januari, avslutades i slutet av november med en mathantverksmarknad på Storfinnhova gård på Kimitoön. Efter marknaden, som lockade massor med människor, höll vi avslutningsfest där 22 mathantverkare blev utexaminerade. Var och en hade som slutarbete i uppgift att både skriftligt och muntligt redogöra för alla skeden i utvecklingen av en produkt, även misstag vi gjort, hur vi räknat ut lönsamheten, hur vi valt förpackning och hur vi marknadsför vår nya produkt. Det var många spännande och lärorika berättelser vi fick ta del av under avslutningen och det allmänna intrycket blev att det här är en grupp mycket kreativa och engagerade mathantverkare som kommer att synas och höras också i framtiden. Många vittnade om hur stor betydelse utbildningen hade haft för att de skulle våga satsa på en produkt och kasta sig in i livet som företagare. Många nya läckra produkter såg dagens ljus tack vare kursen, såsom Kimitoöborna Diana och Johan Kinos djävulssylt och ketchup. Som tomatodlare kan de nu ta tillvara andra klass tomater som tidigare kastats på komposten. Deras djävulssylt gjord på paprika, vitlök, tomater och chili sålde slut på en halvtimme på marknaden i Storfinnhova.

Personligen har jag alltid varit intresserad av kostfrågor och hälsosam, god mat och under årens lopp då jag livnärt mig som journalist och författare har jag alltid haft sidospåret ”bröd och örter” någonstans i bakhuvudet. Nu, när jag närmar mig pensionsåldern och i ca två års tid experimenterat med att utveckla ett tunt knäckebröd, kändes tiden mogen för mig att skaffa en utbildning inom området.

Jag tar nu en titt på ”Min plan” med individuella mål som vi fick göra upp i början av utbildningen och jag ser att jag fått ut det mesta av det som jag förväntade mig: jag ville vara helt redo att starta ett litet bageri, jag vill ha några produkter som jag kan förpacka på ett smart (och billigt) sätt, jag ville också veta hur man bygger en liten stenugn/var man köper en och jag vill veta vad lagens bokstav säger om brödtillverkning och bageriverksamhet, även vilka stödformer det finns. Jag skrev också att jag vill ta del av andras erfarenheter gällande småskaliga bagerier och det är kanske på den punkten jag är lite besviken. I kursen deltog personer som hade lång erfarenhet av mathantverk och eget företag och jag tycker att vi mera systematiskt kunde ha fått höra om deras erfarenheter. Nu hängde det mycket på hur mycket jag själv i pauserna tog reda på.

För mig blev de praktiska erfarenheterna av att delta i marknader (jag hann med två) antagligen allra värdefullast och roligast i utbildningen. Kundernas feedback och andras sätt att bygga upp sina marknadsstånd var saker som jag inte kunde ha lärt mig på något annat sätt. Att skriva ett försäljningstal för min produkt kändes också både roligt och nyttigt och det låter så här:

”Jag är uppväxt på landet med bakande kvinnor omkring mig, min mommo, min mamma, moster Vivi, faster Mirjam och många fler. Bulldoftande kök fanns det överallt, och kvinnor med runda nätta magar under sina rutiga förkläden. I min barndom har jag ätit mycket hembakt bröd (nästan enbart), sprungit genom rågfält, plockat blåklint på dem och smakat på de söta sädeskornen som man kunde plocka direkt ur sina ax. En del av det förflutna som vi tar med oss till nuet är maten, smakerna, dofterna, måltiderna, samvaron kring dem. Jag har tagit med mig lukten av råg, stark doft av råg, som på min barndoms rågfält. Det är en doft som gör mig lycklig. Den återuppstår nu i mina knäckebröd, men inte bara tanken och minnet av råg, utan ritualen att bryta bröd, dela det med de nära och kära. Smaken av råg och fänkål öppnar en egen liten smak- och förnimmelsevärld. Det är den jag vill dela med mig.

Rågen och vetet som mitt knäckebröd bakas av har odlats på åkrar i min närmiljö. Jag hämtar mjölet själv i Kimito Kvarn och det är en garanti för att det alltid är färskt. Färskt mjöl ger fin smak. Där jag står i mitt kök på Högsåra och bakar mitt bröd kan jag antingen blicka ut över havet eller vända blicken åt andra hållet mot en tät skärgårdsskog. Jag hör vågorna svalla och vinden susa och allt detta kan jag baka in i mitt bröd. Jag tänker på de berättelser jag hört av kvinnorna på min ö om hur de bakat bröd med omsorg och skicklighet, om hur viktig föda brödet alltid har varit. Mest har det varit rågbröd, vetebröd bara till fest. Och aldrig några tillsatskonstigheter. Vatten, mjöl, salt och surdeg eller jäst. Kanske en krydda. Okomplicerat.”

Nu är jag stolt bärare av den nya titeln mathantverkare. Jag har tagit ett steg närmare ett enkelt liv och mitt ekologiskt fotavtryck har blivit en aning mindre.

http://mathantverk.wordpress.com/

www.eldrimner.com

www.brodpassion.se