Åre ser alla inflyttade som en resurs

 

I glesbygdskommunen Åre har ledningen bestämt sig för att välkomna nyanlända och se dem som en tillväxtresurs. För att de ska vilja stanna och bidra till samhället arbetar kommunens anställda hårt för att alla ska känna sig välkomna.

 
Några av deltagarna hade aldrig provat boule förut, ett spel som passar alla åldrar.

Dimma ligger över det stora fjället Åreskutan när nattåget från Stockholm anländer. Det är torsdag i slutet av augusti och klockan är strax efter åtta på morgonen.

Det syns att Åre är en populär turistort, här finns många hotell med balkonger ut mot skidbacken. Här finns också kaféer och restauranger med solstolar utanför, och långa rader av identiska stugor som brukar befolkas av turister under vintersäsongen.

Från december till april mångdubblas antalet invånare i jämtländska Åre kommun, där det vanligtvis bor ungefär 11 500 personer. På vintern kommer också säsongsarbetare hit och arbetar.

– Men skattemässigt är det inte bra för kommunen med enbart säsongsarbetare, kommunen behöver folk som jobbar året runt, säger Anja Skålén, etableringskoordinator på Åre kommuns inflyttarservice.

Hon och enhetschefen Mattias Sjölundh tar emot NVL:s utsända. Vi börjar med frukost på ett bageri där Smret Geberhanes från Eritrea arbetar (läs mer om henne under ”Berättelser om det nya livet i Åre”).

Trots sin popularitet om vintrarna lider Åre av samma problem som många andra glesbygdskommuner, nämligen att folk flyttar därifrån för att storstäderna lockar. Det gör det svårt att hitta personal till välfärden och de lokala företagen och därmed att få in tillräckligt med skatteintäkter.

Samtidigt söker sig människor till Sverige från många olika delar av världen. En del nyanlända placeras i Åre som kvotflyktingar, men tidigare stannade de sällan kvar längre än nödvändigt.

ARE_mattias.jpg
Mattias Sjölundh är avgående enhetschef på Inflyttarservice på Åre kommun. Han ska börja arbeta på Åredalens folkhögskola istället.  

– Fram till ungefär 2012–2013 flyttade de flesta nyanlända härifrån till storstan. Då fattades ett beslut i kommunstyrelsen om att se alla människor som kom hit som en tillväxtresurs, inte bara se det som att kommunen gör en insats för några stackars människor. Vi ser nu att företagen inte skulle klara att hålla igång sin verksamhet utan denna målgrupp, säger Mattias Sjölundh.

– När jag flyttade hit för 19 år sedan var det homogent, strax under 10 000 invånare och en stark säsongsbetoning på vintern. Men sen dess har många valt att flytta hit för att få en högre livskvalitet. Eftersom många är nyinflyttade skapas en mångfald, en nyfikenhet och ett öppet sinne för förändringar. Under de här åren har Åre blivit en året-runt-destination, en plats att leva och verka i året runt, med fler arbetstillfällen än de inom besöksnäringen, säger Anja Skålén.

Hur skulle vi själva vilja tas emot?

För att få nyanlända att känna sig välkomna har kommunen utarbetat flera strategier. Ett första steg är att ge dem ett bra första mottagande. Kommunens anställda ställer sig frågan hur de själva skulle vilja tas emot om de tvingades flytta till ett nytt land med ett annorlunda samhällssystem och en annorlunda kultur. Varje nyanländ blir välkomnad av våra anställda inom kommunen som kommer följa individens resa. Med sig har de en person som talar personens modersmål, och den första dagen serveras födelselandets mat i den nya bostaden. Kommunens anställda hjälper till med alla former av pappersarbete, och ser till att lösa problemen så fort de dyker upp. För naturligtvis uppstår svårigheter ibland. Åre ligger i norra Sverige och har mycket snö på vintern. Det händer att människor kommer hit iklädda flip-flops och sommarklänning och att de får en chock av mörkret och kylan. För dem som har vuxit upp i storstäder kan det också vara en stor omställning att komma till glesbygden, med bara skogar och fjäll runtomkring.

– Vi säger: Det enda ni behöver tänka på är att fråga när ni inte förstår. Lägg alla papper i en kasse och kom hit med dem, säger Mattias Sjölundh. Personalen knackar även på hos grannarna till de nyanlända före inflyttning, för att förbereda och etablera en kontakt och ber dem höra av sig om det blir några kulturkrockar, som till exempel olika uppfattningar om hur man använder tvättstugan. Allt för att ha en så öppen kommunikation som möjligt.

– Många inflyttade tycker att svenskar är konstiga: Varför stänger vi dörren om oss, varför är vi inte ute och umgås på gator och torg? Varför finns det ingen plats där man kan spela brädspel på torget? Det är svårt att hitta gemensamma ställen där det är gratis att vara för en nyanländ som inte alltid har råd att gå på kafé, säger Anja Skålén.

ARE_Anja.jpg
Anja Skålén är etableringskoordinator och känner både de nyanlända och de flesta arbetsgivare på orten.

Uppbyggt förtroende hos arbetsgivare

En annan del av strategin har varit att arbeta aktivt med attitydförändringar, bland annat genom att visa upp goda exempel. Det har också varit viktigt att stå rakryggad och fast i beslutet att man ser positivt på inflyttade. Det hjälper också att de har byggt upp en god och öppen relation till arbetsgivarna på orten.

– De första arbetsgivare som tog emot nyanlända var lite skeptiska, men vi lovade att vi fanns där och var tillgängliga om problem skulle uppstå. En vanlig fråga är varför de nyanlända inte fikar med den övriga personalgruppen. Då får vi prata med de nyanlända och förklara att de bara kan sitta och lyssna i början, säger Anja Skålén.

– Vi har byggt upp ett förtroende. Ica-handlaren säger till exempel att om Anja säger att personen är bra, då litar vi på det, säger Mattias Sjölundh.

Kommunen satsar på ett ”lösningsfokus in i minsta detalj”, och ett individfokus. På kontoret har de bilder på varje individ och försöker lära känna dem, så att de vet vilken deras livssituation är. Ibland möter de inbördes rasism, då personer från olika folkgrupper rangordnar varandra.

– Då säger vi att det fungerar inte att välja bort någon. På arbetsplatserna försöker vi i möjligaste mån undvika att de ska jobba med en landsman, för att de ska ha svenska som gemensamt språk. De vet att vi vill deras bästa, att detta görs med hjärtat, säger Anja Skålén.

Utedag med boule och kanot

Efter intervjun på kaféet åker vi på utflykt. Idag är det utedag, då nyanlända träffas i grupper och gör olika aktiviteter, för att lära känna Åres natur, varandra och kommunens anställda. De spelar boule, paddlar kanot, fikar och lär sig om sopsortering, bland annat. Under utedagarna går det ofta att se vilka av individernas egenskaper som kan passa på olika arbetsplatser. Är de bra på att ta initiativ, lyssna på andra eller har de någon annan informell kompetens?

Huvudhandledaren som idag lär dem att spela boule heter Anina Troberg. Hon arbetade tidigare som husfru på ett hotell i Åre och har god inblick i det lokala näringslivet, plus att hon kan ”ta” människor. Som yngre bodde hon i Grekland.

– Jag har själv kommit till ett land där jag inte förstod kulturen och språket. De hade till och med ett annat alfabet. Jag har gjort en liknande resa som de även om jag inte har flytt från något krig. Jag tror att jag ser saker på ett annat sätt än många av mina kollegor. I Sverige är vi ganska bortskämda med att det här landet tar hand om oss. I Grekland finns inga pengar, men människor hjälper varandra, säger Anina Troberg.

Anina Troberg är van vid att hantera de flesta konflikter, exempelvis äldre män som inte förstår att en yngre kvinna kan vara deras chef, eller män som bara vill att deras fruar ska vara hemma med barnen. Då berättar Anina Troberg för dem att jämställdhet och jämlikhet är normer i Sverige.

Det händer att hon måste berätta för någon att de behöver duscha och använda deodorant, eller borsta tänderna. Det tycker många svenskar är jobbigt att säga, men Anina tycker inte det är något större problem. Hon vågar vara ärlig och rak mot de nyanlända, och de flesta uppskattar det.

– Man får inte vara för snäll, man måste säga tydligt: ”Såhär funkar det i Sverige”. Vi svenskar blir lätt konflikträdda.

Det handlar även om att vara tydlig i sitt språk, menar Anina Troberg.

– Det händer att svenskar lindar in saker och till exempel säger: ”Vad behöver du för verktyg för att komma vidare?”. Det kan bli obegripligt, de kan tro att de behöver en fysisk hammare, säger Anina Troberg.

ARE_utefika.jpg
Åre kommun anordnar utedagar för att lära känna sina nyanlända. Då lär de sig spela boule, paddla kanot och sopsortera. Sedan blir det fika över öppen eld. 

Pendla till vuxenutbildningen

Ett dilemma som Åre kommun delar med andra mindre orter är att det inte alltid finns tillräckligt stort elevunderlag för vuxenutbildningar. Den som vill gå en undersköterskeutbildning måste till exempel pendla till Östersund, vilket innebär att de måste resa hemifrån klockan sex på morgonen och komma hem sex på kvällen. Det fungerar inte för en ensamstående förälder som har barn på förskolan. Undersköterskeutbildningen har flera moment som inte kan utföras på distans.

Däremot har kommunen kunnat ta hjälp av Universitets- och högskolerådet för att validera inflyttade med universitetsexamen, och i samarbete med Umeå universitet har de genomfört ett snabbspår för lärare.

I Åre finns också Åredalens folkhögskola, vars allmänna kurs tar emot deltagare som behöver läsa in sin gymnasiebehörighet. De har också en etableringskurs som arrangeras på uppdrag av Arbetsförmedlingen.

– Den vänder sig till exempel till dem som står och stampar och inte kommer vidare med svenskan, eller som inte har gått i skolan i sitt hemland. På folkhögskolan finns en ny chans att lära sig mer om Sverige, göra studiebesök och se vilka jobbmöjligheter som finns. På folkhögskolan får de också träffa svenskfödda elever på de andra kurserna och göra gemensamma aktiviteter, till skillnad från komvux där de nyanlända ofta är för sig själva i en separat byggnad, berättar kursansvariga Elna Bolin.

ARE_Elna.jpg
Elna Bolin