DEMOS – renässans för den klassiska folkbildningen?

 

 

Det säger Raymond Svensson hemmahörande i Studieförbundet Vuxenskolan och representant för Förbundet Nordisk Vuxenupplysning i Sverige.
Det tematiska nätverket DEMOS bildar en tänke-tank (think-tank) med vanliga möten och webbaserade, flexibla möten för aktörer inom nordisk folkbildning, vuxenutbildning och forskning. Nätverket syftar till en nordisk helhetssyn och fördjupning kring demokratins teori och praxis samt pedagogiska tillämpningar för vuxna.
DEMOS-processen handlar också om att visa på folkbildningens värde och betydelse för politiken i de olika nordiska länderna och klargör också civilsamhällets förutsättningar. Bl a ska man ge ut en vitbok. Kopplingen mellan den forskningsdebatt som sammanfattas i DEMOS vitbok och folkbildningen på nationell och nordisk nivå gör förutsättningarna för dagens politik tydliga. Den ger ett nordiskt och jämförande perspektiv.

Vitboken - en väg till vitalisering

- Vi får verktyg och mötesplatser för att diskutera politik och folkbildning, anser Raymond Svensson. - Det är särskilt viktigt eftersom politiken ju i så stor utveckling abdikerat i Sverige, fortsätter han. Samtidigt som politiken gått ur händerna på de ca 60 000 fritidspolitikerna och professionaliserats genom de ca 5-6.000 heltidsarvoderade politikerna i landet har även dialogen medborgare – politik blivit en sak mellan myndigheterna och medborgarna. Det anordnas många fler möten i myndigheternas regi än av de politiska partiernas idag i Sverige. Politikerna leder och för inte debatten längre.
Genom de frågor DEMOS aktualiserar tydliggörs många samband kring makt och medborgarinflytande. Det utgör ett viktigt underlag för en vitalisering som för tankarna till de tidiga folkrörelsernas idédiskussion.

Det civila samhället tar ansvar där politikerna misslyckats

I skämtsamma nordiska sammanhang hävdas ibland att om det i Sverige uppstår ett samhällsproblem så tillskapas det direkt en statlig myndighet. Raymond Svensson håller med, men pekar också på motsatsen. När det goda samhället inte fått bukt på våldet mot kvinnor har det bildats föreningar för kvinnojourer. När eftervården efter fängelsestraff misslyckats har KRIS – Kriminellas rätt i samhället – bildats. BRIS - Barnens rätt i samhället – är ett annat exempel som illustrerar den offentliga lamslagenheten kring barns- och ungdomars ökande psykiska ohälsa. Många av de här organisationerna har kommit till med omfattande stöd från folkbildingen.

Uttalande

I samband med DEMOS-konferensen i Stockholm i november 2006, antogs ett uttalande med adress Nordiska Ministerrådet och Nordiska Rådet. ” Lita på att den fria och finansierade folkbildningen kan bidra till att stärka civilsamhället och därmed det sociala kapitalet.
Folkbildningen vill bidra till att underlätta kommunikationen mellan medborgarna i EU och kring gemensamma och viktiga frågor och hur dessa kan lösas.”

Plan D

Särskilt den senare delen av uttalandet för tankarna till EU-kommissionären Margot Wallströms Plan D för demokrati – planen för demokratiseringen och synliggörandet av nyttan med EU - som hon lanserade efter de franska och holländska folkomröstningarnas nej till den nya konstitutionen försommaren 2005. Den planen diskuteras nästan inte alls i Sverige. - Visst, tillstår Raymond Svensson, där har folkbildningen inte hållit måttet. Men se uttalandet som en viljeinriktning och ett löfte om mobilisering. Debatten om EU i Sverige måste vitaliseras och där vill och måste folkbildningen inta en central roll.