En stor gemensam arbetsmarknad

 

 

Mobiliten på den nordiska arbetsmarknaden har ökat rejält de senaste åren. Det gäller både ungdomar och dem som är mer etablerade i sina yrken. Bl a har det blivit mycket vanligt att svenskar tar jobb i Norge. På sina håll har det blivit mycket påtagligt.
Här får vi ta del av två olika svenska insteg på den norska arbetsmarknaden – med olika förtecken, men med många och likartade erfarenheter som belöning.

Första jobbet – i Norge!

När Gösta Agerberg gått ut gymnasiet ville han jobba ett tag innan han började med universitetsstudier. Hemma i lilla Härnösand på norrlandskusten fanns få möjligheter till jobb för någon som bara gått i skolan. Tillsammans med tre killkompisar åkte han till Oslo i Norge för att söka jobb. Det försöket föll på att de inte hittade någon bostad.
Lite senare försökte han igen, denna gång med bättre tur. DHL en bit från flygplatsen Gardemoen behövde folk och Gösta, med nytt truckkort ordnat genom bemanningsföretaget han hade kontakt med, fick jobb där. Tillsammans med två andra killar lyckades han få en lägenhet i Majorstuen i centrala Oslo. Det blev ett första steg ut i yrkeslivet, med inrutade skift, ofta dubbla, och ett enkelt liv som kretsade kring arbetet, disciplin och att leva ett självständigt liv långt borta från mamma.
Inte märkte han så mycket av att Oslo blivit en invandrarstad för svenska ungdomar. Han jobbade mycket och tyckte om att få en bra lön. Lika stor som arbetskamraternas som jobbat flera år mer han. Det enda problemet var att han ganska snart fick ett fast jobb med mycket bra lön. Det blev svårt att klämma fram att han ville sluta för att åka hem och börja läsa i Uppsala…

Fint minne

Men tiden i Oslo vill Gösta inte ha ogjord. Det var en prövning i livskunskap. Klara sig själv, jobba och göra bekantskap med nya människor. Och att känna sig uppskattad som en svensk – föregången av ett gott rykte som god och pålitlig arbetskraft. Det stärkte verkligen självkänslan.
Nu, som student, tänker han tillbaks på den här tiden som fin och lärorik. Det är bra att han har denna första upplevelse av arbete i ett främmande land dokumenterad i sin CV. Och Oslo är en stad som han gillar. Kanske väljer han att arbeta där när han är klar med sin examen…. Ett arbete på den internationella arenan kan mycket väl börja i Oslo!

IVA-sköterska söker nya erfarenheter i Norge

År 2007, när Anne-li Roshagen från Österlen tröttnat på uppsägningarna i Region Skåne efter att ha blivit av med jobbet två gånger på tre år, sökte hon sig till ett bemanningsföretag med Norge som arbetsfält.
Bemanningsföretaget hjälpte henne att få norsk legitimation, norskt skattekort, försäkring och kontaktperson. Eftersom hon inte ansåg sig helt uppdaterad med att arbeta med patienter i respiratorer hittade man arbete åt henne på intensivvårdsavdelningar, som inte hade den inriktningen. De erbjöd både korta kontrakt på någon eller några veckor och längre på 2-3 månader. Hon har arbetat i Drammen, på traumacentrum på Ullevåls sjukhus i Oslo och i Tromsö.

Annat sätt att arbeta

– Jag har arbetat som sjuksköterska sedan 1982 och vill inte stanna till i min utveckling, säger Anne-li. Därför är det nyttigt med sejourerna i Norge, där har man ett annat tänkande. Sjuksköterskorna arbetar mycket mer med omvårdnad och omsorg än de mer tekniskt orienterade svenska sjuksköterskorna, som överlåter mycket av omvårdnadsarbetet till undersköterskor. Det finns inte alls så många sådana i Norge.
En annan skillnad är anhörigkontakten, som Anne-li anser sköts mycket mer omsorgsfullt av alla personalkategorier i Norge. De duktiga och självständiga yngre läkarna i Norge är mycket mindre upptagna av möten än i Sverige och speciellt jourläkarna är mycket mer involverade i anhörigkontakterna. Det ger snabbare respons till patienterna och deras anhöriga.
Samtidigt noterar hon att sjuksköterskorna i Norge är lite mindre ifrågasättande gentemot läkarna. Det skiljer sig från det förhållningssätt som råder bland de svenska kollegorna.
Sammantaget blir det ett intressant utbyte av traditioner, där många goda dialoger utvidgar arbetet.

Mer svensk när man är i Norge

Anne-li tycker att hon blivit mer svensk av att arbeta i Norge. Underlig reaktion, men påtaglig. Man blir väl emottagen, men trots detta kommer hemlängtan ganska fort. Det sociala livet blir inte så rikt – det blir mest sömn och tevetittande. Ofta arbetar de inhyrda sköterskorna i skift och kan därför inte ha så stort utbyte av varandra på fritiden.
Den stora vinsten för Anne-li är att hon får utvecklas i arbetet, får vara i hetluften och får sin yrkesroll bekräftad. När man fyllt 50 år är det lätt att slappna av lite för mycket, säger hon. Arbetet i Norge erbjuder en ny utmaning. Och att utvidga reviret och vyerna är inte helt fel! Norge är ett mycket internationellt samhälle idag, med många olika kategorier invandrare. Det är spännande!