Hvordan å innovere?

 

Innovation – men hur? – Vi ska inte utbilda det nordiska folket i hur de blir innovatörer utan bygga innovationsfabriker över hela landet, sade Kaj Mickos, som var första talare på innovationskonferensens andra dag. Mickos är professor i innovationsteknik vid Mälardalens Högskola i Sverige och grundläggare av Innovation Plant.

 
Nikolaj Bock/norden

Innovation – men hur? – 
Vi ska inte utbilda det nordiska folket i hur de blir innovatörer utan bygga innovationsfabriker över hela landet, sade  och grundläggare av Innovation Plant.

Han började med att konstatera att kunskapen har blivit handelsvara, antalet föreläsningar som finns på nätet ökar explosionsartat, och att största delen av kunskapen inte längre finns i huvudet på folk.

– På 1980-talet behövde man ungefär 75 procent av kunskapen i huvudet för att kunna genomföra ett kvalificerat arbete, i dag är vi nere i under 10 procent. Kunskapsmassan är så stor så den är omöjlig att behålla hos en person utan vi måste ha andra strategier där vi hämtar kunskap, ”allting finns på nätet”, man må ta hem den, värdera den och dra slutsatser av den, som ungdomarna har lärt sig att göra, sade Mickos.
Mickos slog i rask takt hål på många invanda föreställningar om och bilder av dagens nordiska samhälle och företagsvärld.
– Vi kallar de andra för utvecklingsländer och oss själva för utvecklade länder, developing countries och developed countries, men de ”developar” förbi oss med rasande fart, Huawei är större än Ericsson, Samsung större än Nokia, så vi måste igen bli utvecklingsländer och göra saker på ett helt nytt sätt, sade Mickos.

Allting måste göras om

Mickos nämnde klimathotet som en enorm utmaning.
– Allting måste göras om, hur vi tillverkar, hur vi använder och hur vi gör oss av med saker.
Han gav inte mycket för vare sig brainstorming, SWAT-analyser eller EU- stödda projekt och han frågade sig hur många dylika projekt som sist och slutligen varit framgångsrika. Han nämnde också det han kallade den svenska paradoxen: landet satsar mest på forskning och utveckling men får ut minst.
– Det är som att bygga en motorväg med två filer, och då man märker att inga bilar använder den bygger man en motorväg till.
Det är den som har lättast att anpassa sig till förändringar som överlever i dagens värld och därför måste vi lära oss producera innovation, sade Mickos.
Själv ordnar han innovationsrace, ”72 Hour Race”, där ”specialiserade generalister” från olika områden tar fram en produkt på tre dagar. 
– För att producera innovation behövs en filosofi, en metod, en organisation och pengar, sade Mickos.

Öppna grupper

Han arbetar med yrkesmässigt blandade grupper med välutbildade processledare (hans bästa ledare är en orkesterdirigent) och målet är att komma in på marknaden så fort som möjligt. Grupperna är inte slutna utan gästföreläsare bjuds in. Runt omkring finns en s.k. back office, som ger den hjälp som behövs, och på olika ställen i världen fungerar dessutom en s.k. back back office.
– Vi producerar massor med innovationer och vi visar att det går att göra saker snabbare. Innovationsprocessen är en kommunikationsprocess, det är människor som skapar innovation, det är en typisk lagsport och metoden går ut på att samla på problem, inte på idéer, sade Mickos.
Som ett svar på en publikfråga klargjorde Mickos att även organisatoriska och pedagogiska problem kan lösas på ett innovationsrace, ja nästan vilka problem som helst.
– Man blir tre kilo lättare, det råder consensus när man går därifrån och de som deltagit åker till olika ställen och blir trojanska hästar.

 

Nya roller för små företag

– Vi behöver verktyg, rum och möjligheter att analysera vad vi gör, sade
Hanna Toiviainen, forskare vid forsknings- och utvecklingscentret CRADLE vid Helsingfors Universitet, som gav exempel på hur små finska metallföretag efter recessionen på 1990-talet genom att lära sig i nätverk försökte hitta nya roller och nya sätt att samarbeta, en fråga som fortsatt är aktuell då globaliseringen leder till att produktionen flyttar utomlands.
 

– Att lära sig i nätverk sker på olika håll och på olika nivåer så det är viktigt att definiera olika nivåer då man utvecklar något i nätverk. Problemen kan identifieras på många sätt, men huvudsaken är att det finns metoder för att komma dem på spåren, sade Toiviainen.
Själv gav hon exempel på Laura Motts development dialogue som en användbar metod.
Det goda med den här typens nätverk är att exemplen som diskuteras kommer från de egna miljöerna, men problemet är enligt Toiviainen idéernas bärkraftighet.
– Trots att det skapas lyckade lösningar finns det en risk att allting tar slut när projektet tar slut.

Kaj Mickos
Kaj Mickos
VIDEO
 
Hanna Toiviainen
Hanna Toiviainen

PDF | VIDEO

Suomenkielinen versio:
PDF

Her er spørsmålene som deltakerne stilte etter foredragene.
Hvordan å innovere?
PDF