Intervjuer med deltakere

 

 
 

Intervjuer med deltagare

 

Innovation börjar med diversitet

Morten Skovvang från Danmark är anställd på läkemedelsföretaget Ferring Pharmaceuticals och deltar i konferensen i egenskap av deltagare i masterutbildningen ”Leadership and Innovation in Complex Systems” vid universitetet i Århus. 
– Från min utbildning kan jag till exempel känna igen den processledning som Kaj Mickos talade om och det han efterlyste.  Jag har också fått bekräftat tendenser eller behov som finns i samhället på olika plan, som handlar om att det ska finnas plats och flexibilitet för att göra vissa saker och att vi ska titta närmare på hur vi egentligen utbildar folk.  Det är viktigt att man inte förlorar glädjen och nyfikenheten som man har som barn. Min dotter frågar till exempel inte efter en business plan eller road map utan hon bara gör saker och det är ju det sättet att lära som vi vill komma tillbaka till.
– Det som också betonats starkt här är att det är viktig att människor kommer samman och samtalar, att vi ska våga leka och experimentera. En annan sak som vi diskuterat här är hur viktigt det är att det måste finnas mera plats för att göra fel och analysera felen och inte som nu då det i många företag råder nolltolerans för att göra fel.
– Diversitet i samhället är något jag tänker mycket på, det är ett viktigt element om vi vill bygga nya starka samhällen, och då handlar det inte bara om män och kvinnor eller folk med olika social bakgrund utan också om människor som är avvikande på andra sätt. Själv har jag varit med om att i den lilla by där jag växte upp betraktas som konstig för att jag var den enda pojke som fortsatte till gymnasiet.  Det måste finnas plats för alla och vad har förresten intelligens att göra med att kunna läsa? Om vi mäter intelligens med läs- och skrivkunskaper leder det bara till att många blir exkluderade.  På grund av det akademiserade sätt som vi nu utvärderar och utbildar folk på blir många utanför. Om man startar från diversitet öppnar det helt nya möjligheter för innovation.


Många aha-upplevelser

Taina Ketola arbetar vid Helsingfors Universitets utvecklings- och utbildningscenter Palmenia, där hon utbildar vuxna med högskoleexamen som behöver nya kunskaper i arbetslivet.
– Jag kom hit för att få idéer och för att höra vad man gör i de andra nordiska länderna och förstås för att skapa nätverk och träffa folk. Jag har märkt att det finns liknande problem i vissa länder, till exempel att skapa samarbete mellan arbetsliv och skolor, men jag har också hittat lösningar på vissa frågor. Under middagen satt jag och diskuterade med Inaluk Brandt från Grönland och hon berättade om en intressant modell som vi kunde ha användning för även om den kanske inte är så lyckad i Grönland. För att bekanta sig med arbetslivet placeras högskolestuderande på en arbetsplats under en tvåårsperiod efter att de avlagt sin examen.
– Jag har också fått bekräftelse på mitt sätt att tänka på vissa saker och det var fint att få höra Kaj Mickos berätta hur man gör innovation i praktiken, att det inte bara handlar om att prata om innovation.
– En ny insikt var den att Nordens uppgift kunde vara att leda processer, det är den typens kompetens vi ska satsa på, vi ska inte tävla med Indien eller Kina som har skickliga ingenjörer och annat yrkesfolk. I diskussionerna kom det också fram att det i det sammanhanget har en stor betydelse att vi får tänka fritt och kritisera saker här i Norden.
– Jag tror att jag nu vet vad innovation är. Många gånger tror man att det handlar om en innovation först när man kan dra ekonomisk nytta av den, men i går kom det fram i Lotte Darsøs presentation att innovation kan föda andra värden än euro och detta har jag nu börjat fundera över.  Lotte Darsøs presentation var överhuvudtaget mycket givande och jag har till exempel insett att vi nu bör införa innovationspedagogik i Palmenia. Hennes diamantmodell tycker jag om, ur den får jag ut mycket för framtida bruk i mitt eget arbete.


Viktigt att drömma

Sólveig Kristinsdóttir arbetar med vuxenutbildning i södra Island och hon har kommit till konferensen för att ta med sig något nytt som hon kan erbjuda sina vuxna elever.
– Det finns alltid saker som bör förändras och man behöver ha mod för att starta en förändring och det har jag nu. Jag vet ännu inte exakt vad det blir, men här på konferensen har jag börjat tänka mycket på förändring och vad jag ska göra när jag kommer hem. Det har talats mycket om drömmar här, för att kunna realisera drömmar måste man först ha drömmar. Sedan är det ju verkligheten och allt det som sker mellan dröm och verklighet som tål att tänkas på.


Nya verktyg funna

Toril Dale arbetar med innovation och nätverk vid det nationella kompetenscentret AiR i Rauland i Norge.
– Det har varit väldigt intressant, väldigt spännande föredrag, och i synnerhet Lotte Darsøs presentation gav mig ny kunskap.  Speciellt begreppet prejekt som hon använder för att beskriva stadiet man är på när man jobbar med innovation tilltalade mig mycket. Diamantmodellen är guld värd för det är där vi rör oss, i området mellan vetande och icke-vetande, vi möter kanske vår största rädsla och vårt största motstånd för att våga vara i det rum som ska tillföra och skapa nya kunskaper.
– Jag hade velat ha mera samtal med deltagarna och möjligheter att reflektera över och fördjupa intrycken. Jag blir frustrerad när jag tänker på att det sitter 250 deltagare i salen med massor av kompetenser och som är intresserade av samma saker som jag men som jag inte vet något om.
– Att sitta i grupper och ställa samman frågor till föreläsarna fungerade inte för mig för det kändes helt fel att sitta och sända ett sms till en person som fanns i rummet och som jag hade kunnat samtala med – det är en möjlighet som kan användas på nätet, men inte med personer som är närvarande. Men det var ju ett experiment och som Anssi Tuulenmäki sade måste vi experimentera för att se om det fungerar, och även om det inte gör det lär vi oss något. Vi måste våga experimentera och göra fel. 
– Jag tror inte att mitt sätt att göra eller tänka har ändrat helt och hållet efter att jag deltagit i konferensen, men jag har fått vissa begrepp placerade som är bra för mitt jobb.  Det är också nyttigt att det man tror på blir sagt av någon annan, man letar ju efter bekräftelse på att man är inne på rätt spår.
– Jag kommer att ta prejekt i användning för att hjälpa oss att se varför vi fått stopp i ett projekt och i förmedlingen av vad vi ska göra. Innovation är svårt att förklara och vi måste hela tiden nyansera vår egen förståelse av orden vi använder. I möten med andra blir vi förhoppningsvis klokare.


Svårt att definiera innovation

Inaluk Brandt från Grönland är konsult i kommunikation, projektledning och analys och hon har varit med om att starta en förening som ska sätta igång en utbildning i innovation i Grönland.
– Vi räknar med att utbildningen, som är helt och hållet privat finansierad, ska starta i augusti om ett år. Företagen i Grönland har meddelat att de är intresserade av att stöda den och så räknar vi med fondpengar. Det här är helt nytt i Grönland och vi som arbetar i föreningen gör det helt oavlönat eftersom det inte finns några medel ännu.
– Här på konferensen har jag försökt kartlägga vilka nätverk det finns och om det finns någon i Norden som arbetar på samma sätt som vi. Jag har fått en massa kontakter och jag har en hel hög med mailadresser med mig hem. 
– Det viktigaste är att sitta och prata med folk och så kommer jag att ta kontakt med några av talarna efteråt och se om de kan undervisa i vår förening.
– Under konferensen har jag fått bekräftelse på att det här ordet som heter innovation är mycket odefinierbart och att det är så i hela Norden. Jag kunde tänka mig att göra det lite mera begripligt så att man bättre kan förklara för folk vad det handlar om. Också talarna var ju medvetna om att de talade om olika saker när de talade om innovation.
– Jag hade hoppats på mera debatt, men jag vet inte hur det skulle ordnas med så många människor. I den parallella sessionen, som handlade om hållbar utveckling, var vi tio personer och där kunde vi verkligen prata med varandra. Det var lätt att få syn på de människor man kunde tänka sig ha kontakt med efter konferensen.

Clara Henriksdotter
cpuranen(ät)abo.fi