Kära läsare

 

 

För de flesta ordnar det sig, förr eller senare. Men statistiken är oroväckande – i finanskrisens spår drabbas de unga och oerfarna ofta extra hårt av arbetslösheten, och en grupp unga riskerar att nå medelåldern utan varken utbildning eller ett riktigt jobb. Många bor längre hos sina föräldrar, men för dem som saknar stöd hemifrån kan situationen bli kritisk.
I detta nummer kan vi läsa om flera olika åtgärder i de nordiska länderna som ska hjälpa utsatta unga.

Lars Djærnes vid Nordiska ministerrådet intervjuas i detta nummers artikel från Danmark. Han ger ett samlat grepp om ungdomsarbetslösheten i Norden utifrån en rapport som presenterades vid en nordisk konferens i
Köpenhamn den 8 oktober. Till följd av krisen är ungdomsarbetslösheten tyvärr högre än man önskat, vilket gör det desto viktigare att arbeta förebyggande och försöka följa upp ungdomarna så tidigt som möjligt. Risken är annars att vi får ett "A-lag" och "B-lag" i samhället.

Ungdomsarbetslösheten i Estland ligger på 39 procent – nära hälften av alla landets unga är alltså utan jobb. Vad gör det med ett samhälle? Hur kommer det att påverka Estland om tjugo år? Regeringen har satt in resurser för att hjälpa de unga att få in en fot på arbetsmarknaden eller slutföra sina utbildningar, även om kritikerna tycker att det görs för lite.

Det är relativt vanligt att unga börjar en utbildning som de sedan inte slutför. I Norge börjar så kallade ”drop-outs” eller avbrott i skolgången bli ett samhällsproblem. På Harpo center för yrkeskvalificering har man lyckats bromsa frånfallet genom att tidigt följa upp de avhoppade eleverna samt genom att arbeta förebyggande.

Även i Finland görs en satsning på unga som riskerar att bli utanför utbildning och arbetsliv och som saknar socialt skyddsnät. 2008 startades en försöksverksamhet med uppsökande ungdomsarbete, som visade sig vara så effektiv att den blir obligatorisk i alla kommuner från 2011.

Åland finns fortfarande ingen ungdomslag som skyddar ungas rättigheter eller ger dem som saknar arbets- eller studieplats ett skyddsnät. Däremot finns Katapult, ett projekt som riktar sig till åländska ungdomar som är osäkra på vad de vill eller saknar verktygen för att nå dit de vill. Frågan är om det räcker att lita till några eldsjälars energi och goda vilja?

Hela 62 procent av alla unga på Färöarna lämnar hemlandet för att studera. Det kan jämföras med Danmark, Norge och Finland där bara 2 till 5 procent lämnar landet för att få en utbildning. Samtidigt vill endast mellan 25 och 30 procent av de färöiska studenterna flytta tillbaka till hemlandet efter avslutad utbildning. De färöiska myndigheterna står med andra ord inför en utmaning för att få välutbildade människor att stanna kvar i landet.

Island bor en riktig äventyrare – Arnar Felix Einarsson – som är fjällguide och medlem i en räddningskår. Sedan 1977 erbjuder räddningstjänsten Landsbjörgs skola kurser i bland annat fjällvett, första hjälpen och fallskärmshoppning.
”Det har blivit en livsstil att hålla mig i form och alltid vara beredd på en utryckning”, säger Arnar Felix (min översättning).

Han tycks ha hittat sin riktning i livet – något som kan vara avgörande för hur man klarar sig. Även 22-åriga Jeanette Canborn från Sverige har hittat rätt – hon läser till löneekonom i Stockholm. Hennes utbildning är en så kallad yrkeshögskoleutbildning och får statligt stöd från den relativt nystartade YH-myndigheten. Kravet på så kallade YH-utbildningar är att de har ett nära samarbete med arbetsmarknaden, och statistiken visar att mellan 80 och 90 procent av studenterna får arbete efter avslutad skolgång.

Extra fakta: Även i Sverige startas projekt för dem som varken arbetar eller studerar –vägledningscentrum i Malmö förstärker nu sitt arbete med att nå utsatta ungdomar genom att komplettera de vanliga pappersbreven (som många inte besvarar) med bland annat ett webbformulär, en sms-tjänst och ett nytt målgruppsanpassat utskick. Läs mer på www.malmo.se/uppfoljningen